Wednesday, May 12, 2021

Dagen då Life in the Suburb fyller 15 år!




Godmorgon kära läsare!



Igår fyllde min blogg hela 15 år!
Ja det är sant, i femton hela år har jag skrivit inlägg här. Det är inte klokt egentligen, Life in the Suburb är verkligen en del av mig.
Nej, jag har inte tröttnat på att skriva ner funderingar, nostalgi, publicera bilder, berätta om vardagen och amerikanska fenomen som är mer eller mindre konstiga. Ofta är de förstås bra också, fenomenen.
Många inlägg har det blivit genom åren, närmare bestämt hela 3.612 stycken.
Kommentarer har det också blivit, det tack vare er läsare som alltid gett, och ger mig, feedback. Kommentarerna är hela 86.188 i skrivande stund och i den summan ingår såklart också mina svarskommentarer till er!
För jo, en bloggare SKA svara på kommentarer enligt mig.



Jag har inte tröttnat på att skriva Life in the Suburb.
ÄN känner jag glädje, inspiration och skrivglädje.
Det hela har ju blivit lite av “mitt jobb”. Inläggen tar absolut tid i anspråk av mig. Inget inlägg skrivs “på en kafferast” och allt jag skriver är genomarbetat.
Bilderna är noga utvalda. 
På tal om bilder och foton har Life in the Suburb även gjort mig till en mycket bättre fotograf. Det är jag givetvis glad över.




Från början bloggade jag varje dag, det har jag slutat med.
Numera tycker jag att det räcker med fyra inlägg i veckan. Under den tid jag är på semester och resor vilar bloggen. Då är oftast mitt andra privata instagramkonto (NESW_travels) mer aktivt.


Är det inte svårt att komma på ämnen?
DET är en fråga jag ofta får.
JO, det kan vara knepigt ibland. Men så fort jag får en ide i huvudet skriver jag upp den, lägger in den i min telefon och sparar ämnet för rätt tillfälle.
Jag tar inspo från allt möjligt, samtal, naturen, böcker, andras bloggar, poddar, radioprogram, tidningar, aktuella händelser, insta, ERA kommentarer … Allt.
Sedan hoppas och tror jag att jag har krossat en och annan fördom om USA under mina år bakom tangentbordet. Kanske har någon fördom även förstärkts? 
Men, jag tror att jag ger en ganska balanserad bild av livet i en förort till Washington DC.
USA är så oändligt stort, platser och städer ÄR så väldigt olika. Jag utgår från mina perspektiv hela tiden. Tursamt nog har jag väldigt lätt för att skriva, och det ÄR faktiskt en REN fröjd för mig att få sätta mina tankar på pränt via den här bloggen.



Kommentarer och dess inverkan?
DE betyder ALLT.
Feedback är a och o, utan era kommentera skulle jag INTE skriva denna blogg. Kommentarer ger mig också inspiration, glädje och driv till att fortsätta.
Jag brukar säga--utan er, ingen blogg. DET ligger 100% sanning bakom det påståendet.
Jag är bloggens hjärta. NI är bloggens blod och vitaminer.
Utan era kommentarer stannar hjärtat.



SÅ, idag skulle jag vilja be dig som kanske läser här, men aldrig kommentarer, att skriva en liten rad.
Jag har mina trogna, kära kommentatorer i kommentarsfältet och NI är sååååå guld. Ni har blivit som vänner för mig som tittar in då jag skrivit!
Jo, jag vet att det är svårt att kommentera via mobiler.
Blogger har inte gjort det lätt för oss där, men jag skulle verkligen uppskatta en liten rad om DU har lust! Jag har ju statistik på att det är ganska många som läser här de dagar jag skriver, och det är jag såååå innerligt glad för!!
Många, många fler som läser än som kommenterar. Så skicka en liten hälsning vettja :-)




Yes, jag kommer att fortsätta skriva Life in the Suburb så länge det är roligt och så länge det ger mig utbyte.
Så, den här texten blir det första inlägget på mitt sextonde år som bloggare.


TACK för att JUST DU läser här!!!


59 comments:

Pia said...

Hej! Uppskattar din blogg och dina fina bilder enormt mycket. Bara så att du vet😀. Ingen aning om hur jag hittade hit första gången men fastnade och nu läser jag allt med glädje.
Hälsningar Pia i Valje 💕

Från Glam till Damm said...

Grattis till din fina och innehållsrika blogg! Du har i den en helt fantastisk dagbok över livet. Jamen visst betyder kommentarer och blogg-vänner enormt mycket. Det är som en egen värld. Min blogg fyllde just precis 11 år och jag kommer nog också att fortsätta att blogga resten av livet. Det är ju så kul!

Jag är så glad att få läsa din blogg :-)

Varm kram och grattis!

Anneli

Linda said...

Hej, Hittade din blogg för någon månad sedan och det är mycket trevligt att läsa dina inlägg. Jag har alltid varit fascinerad av USA sedan jag var au pair i New Jersey för 15 år sedan, så det är extra roligt att läsa dina inlägg som amerikanska fenomen :)

Mvh Linda från Västerås

Lena said...

Godmorgon från Malmö!
Grattis till dina 15 år i bloggvärlden :) Jag hittade din blogg för några år sedan och har uppskattat den sedan dess. Min man började resa mycket till USA och dottern planerade en årsvistelse som Au-pair så jag började leta lite för att uppdatera mina kunskaper om livet där. Vet mer nu och dina positiva berättelser har gett mig mycket glädje.
Hoppas få läsa mycket mer från dig.
Ha en härlig dag
Lena

Linda B said...

Grattis till 15 år av bloggande. Har läst din blogg under några år, hittade den inför en usa resa och sedan dess har jag varit en smygläsare då jag är verkligen usel på att kommentera. Men någon gång ska vara den första. Ville bara säga att jag gillar ditt innehåll, älskar själv naturen och att vandra så det ger mig inspiration att läsa om på din blogg.
Hoppas du forsätter minst 15 år till.
Ha en bra dag,
Linda

Eva Lindh said...

Hej! Jag har försökt kommentera ett par gånger förut, men inte lyckats, får se om detta funkar.
Jag är 67 år och bor i södra delen av Göteborg nära havet och jag gillar som du att vara ute och promenera varje dag.
Det är så roligt att se dina fina bilder!
Här är ju så mörkt och kallt vintertid så det bästa med att vara pensionär är att jag kan gå ut mitt på dagen när det är ljust.
Idag ska vi sjösätta båten som vi skrapat och bottenmålat sista tiden. Det är mest vår mellanson Martin som använder den. De gillar att åka wakeboard. Hans äldsta söner är 11 och 14. De har också lille Edgar som är 3 år, så de har fullt upp. Det blir roligt att överraska dem med att båten sjösätts idag.
Vår äldste son Johan som är 41 år bor också här i Göteborg och vår yngste son Olof som är 36 år bor i Köpenhamn.
Jag slutade jobba för snart 4 år sedan och jobbade sista åren på en skolexpedition. Innan jobbade jag som förskollärare i barngrupp, men kunde inte fortsätta med det tyvärr, för jag blev överkänslig mot ljud. Jag fick tinnitus och värk i öronen. Det har blivit mycket bättre nu sedan jag pensionerade mig.
Jag hittade din blogg för ett par år sedan och tycker att det är så roligt att läsa om hur det kan vara i USA och se dina vackra bilder!
Hälsningar från Eva i Göteborg

Anonymous said...

Hejsan!

Här är en av dina anonyma, icke-kommenterande läsare. :) Läser som sagt flitigt (och följer dig på Instagram, där jag heter heagrn), men kommenterar tyvärr sällan. Jag bor i Umeå (så vi kan typ vinka till varandra när du är i sommarhuset i Finland) och arbetar med bl a studentutbyte, så det var spännande att läsa om Karolinas bravader på college. :)

Grattis bloggen på födelsedagen!

Hälsningar, Helena

Eva i Dalarna said...

Grattis till de 15 åren som bloggare och lycka till med nästa 15....
Jag har läst din blogg i ungefär 6 år tror jag och tycker den är rolig och intressant att läsa. Särskilt uppskattar jag att du faktiskt svarar på kommentater. Det är så trist med bloggar där bloggaren vill ha kommentarer men aldrig svarar.Såna bloggar blir åtminstone inte jag långvarig på som läsare.
Jag gillar dina foton också och att "följa med" på promenader och vandringar.
Gillar hur du skriver och jag är glad att du känner dig mindre panikslagen nu, i pandemin, än vad du gjorde i början. Jag har för övrigt min andra spruta vaccin på gång i nästa vecka och maken har fått första nyligen. Eftersom jag fick AZ i första dosen fick jag välja vaccin i dos två och jag kommer att ta AZ igen. Resonerar som så att vem vet hur det är att blanda olika doser då? Och många många har fått AZ utan att dö. Så jag känner ingen oro. Jag tror att mitt liv tar slut när det ör meningen och jag är inte rädd för den stunden. Men jag tror inte att den kommer att komma efter min nästa vaccinspruta! Och om - come what may!
Ät lite tårta vet jag och fira 15årsdagen, eller ett glas bubbel kanske!
Kram!

Humlan said...

Tänk att du har bloggat så länge och jag har ju läst ganska länge också. Jag kommer inte ihåg hur vi hittade varandra, men det är fortfarande roligt och intressant att läsa det du skriver och njuta av dina fina bilder. Jag har lärt mig mycket om hur det är att leva och bo, där du bor.
Dessutom har vi ju mycket gemensamt från vår uppväxt, vår bakgrund och vi är tillräckligt nära varandra i ålder för att jag ska känna igen mig i nostalgi-Annika.
Men framför allt så kommer jag tillbaka för att du är så bra på att skriva! Du är bra på att fota också och det gör mycket för innehållet, men utan en bra text så hade jag nog tröttnat.

På tal om var du bor; jag läste ikapp och tittade på den där drönarfilmen över bostäderna runt kanalen och det som var väldigt markant var ju hur mycket grönområden det är där du bor! Kanalhusen vill jag fortfarande inte bo i, men området såg verkligen trivsamt ut.

Så Tack min vän för att du fortsätter blogga och Grattis på 15-årsdagen!

Stora Kramar!

L said...

Hej
Hittade ju din blogg när vi bodde i Boston 12-14 och har läst troget sedan dess. Kommenterar lite till o från (mer från just nu tyvärr) men tycker mycket om igenkänningsfaktorn både vg usa-boende och att vara 66-a 🙂
Kram från Lisa

Anonymous said...

Grattis på 15-årsdagen Annika, ha det fortsatt fint och här idag är det verkligen som en sommardag, vi städar, haha, men vi hinner med solen också. Och det är så både rätt och trevligt att du besvarar kommentarer fast jag förstår att det tar mycket tid. Men blir så mycket trevligare och en koppling till inläggen.

Du fotar så mycket fint och jag är så nöjd med min nya mb, en android 11, vilka kameror! Fick gå tillbaka till Nikon systemkamera för att se likheten. Vad kul! Men tar lite tid att komma underfund med allt.

Och pausar blogglivet, skönt tycker jag för jag sysslat med datorer sen studentexamen, när de knappt fanns, ja stora som rum var de och i yrket fanns de sen från golv till tak i 40 år. Och nya system ständigt som skulle forskas fram och testas så jag utbildade mig också till programmerare, 60 p, bra komplement till medicinstudierna. Faktiskt sköts ju patienten i stort sett via datorer och laboratorieanalyser. Och lite med finmotorik vid op men då litar man också på det jag skrev.

Faktiskt att jag totalmonterade ned den trasiga datorn och iväg. Var riktigt skönt och vilka toppenmobiler det finns, ja för det går bra att kommentera i alla fall och säkert att blogga också men avvaktar med det. Vill inte överanstränga hjärnan, haha. Ha de så fint och bra Annika. Monica är här.


Malin said...

Wow, 15 år! Jag har läst din blogg ganska många år nu, och kommenterar då och då. Vet inte hur jag hittade hit från början, men jag har fastnat. Faktiskt den enda blogg jag fortfarande följer nu för tiden :) Gillar dina härliga bilder och att bloggen känns personlig på ett alldeles äkta sätt. Hoppas att du tänker fortsätta blogga många år till.

Anonymous said...

Yvonne said....
15 år, stort grattis till din mycket välskrivna, intressanta och fantastiskt bildsköna blogg. Har läst många i mina dagar, men din är absolut den bästa och du har nog gjort så att alla som läser känner att de "känner dig" trots att du säkert inte träffat en bråkdel irl.

Hoppas du fortsätter skriva och berätta om livet i USA, bombar oss med vackra bilder och fortsätter med alla intressanta inlägg. Man förstår verkligen att det inte är något du knåpar ihop på en fikarast precis.

Ha en fin onsdag och tack säger jag och skickar en stor kram från ett idag svettigt Åkersberga - sååå skönt att äntligen få känna så.

Annika said...

Pia:
SÅÅÅ glad att du läser här!!
OCH att du gillar. BLIR ju SÅ glad!!!
TACK Pia!!
OCH tack för din kommentar!!
:-)

Annika said...

Anneli:
TACK!!!
Ja, jag har bloggen, jag har min egen dagbok. När jag ska leta upp ngt som jag undrar över kan jag lätt söka upp det.
VISST är det ROLIGT att blogga!!!
Som det känns nu kan jag också fortsätta resten av livet. HAHA!
TACK Anneli, säger detsamma om din blogg!!
Kramar!!

Annika said...

Linda:
Tusen tack och välkommen hit!!
SÅ kul att du gillar. Blir ju jätteglad!!
KUL att du gillar då jag skriver om amerikanska fenomen. DET finns ju en del sådana.
Linda, varmt välkommen tillbaka :-)

Annika said...

Lena:
Godmorgon och välkommen hit!!
Så roligt att du gillar min blogg, blir så innerligt glad!!
KUL att du hittade min blogg på det sättet :-)
OCH spännande för din dotter att åka iväg sen när gränserna öppnas igen!!
Då får du åka över och hälsa på henne!!
TACK, det är så roligt att skriva här att jag kag kommer fortsätta länge än!!!
VARMT välkommen tillbaka!!
En fin dag i Malmö önskar jag dig!!!

Annika said...

Linda B:
Välkommen hit och TACK för din kommentar. Blir jätteglad att läsa att du gillar min blogg.
TACK för det!!
JAG vet att det är SÅÅÅÅ knepigt att kommentera från mobiler, lyckas inte ens själv.
TACK Linda, joooo jag planerar absolut att fortsätta. DET är SÅ roligt!!!
tack för att du läser!!
Ha det bäst!!!!
Välkommen tillbaka!!

Annika said...

Eva i GBG!!
Varmt välkommen hit. OCH tack för att DU klurade ut detta med kommentarer. Jag vet att det inte alltid är så lätt.
TACK!!
Vad glad jag blir över dina fina ord.
Så fint att du bor vid havet och är ute mkt. Underbart!!
Roligt också att du tycker om mina bilder.
Just det, du kan gå ut och gå precis när du vill och slipper gå ut i mörkret om du inte vill det. BRA!!
Underbart med båt och sjösättning.
Snart kan ni åka ut med den.
TACK för att du berättar lite om dig själv också. SÅÅÅÅ roligt att läsa.
Du har både barn och barnbarn nära dig. Vilken rikedom.
Förstår också att ett helt arbetsliv som förskolelärare sliter hårt. Det måste ha varit skönt att sedan börja jobba på expeditionen.
Eva, tack för att du läser här. OCH att du verkligen tog dig tid till att klura ut kommenteringen. GULD ju!!!
Varmt välkommen tillbaka och ha en riktig fin dag nu med båten!!!

Annika said...

Helena:
HIHI!! VAD roligt att höra från dig.
VÄLKOMMEN hit och tack för din kommentar.
Aha, en instabekantskap också!! ROLIGT!!
Min bror på Umeå. så fin stad.
Ja, du kan vinka till mig i Österbotten!
Jag kan verkligen förstå att du tyckte det var intressant under Karolinas år på college och hela den processen innan hon valde skola.
Tack Helena för att du läser och TACK för din kommentar.
VARMT välkommen tillbaka.
Ha en jättefin dag i fina Ume!!!

Annika said...

Eva:
TACK Eva!
Så roligt att höra!! Ja, jag minns att du kom in ungefär när Karolina började uni. Så roligt.
Jamen ja, absolut, det där att svara på kommentarer är en självklarhet.
Vill ha en bra dialog i fältet. Ett utbyte.
När jag började blogga fick jag den inspirationen av en bloggare som heter Karolina Lassbo. Jag gillade verkligen hennes sätt att svara och skapa dialog, så ville jag också ha det.
TACK Eva, uppskattar så att du gillar det!!!
Roligt också att du gillar vandringar och prommisar och foton, blir GLAD!
:-)
Ja, nu känner jag mig väldigt lugn vad gäller pandemin. Är fullvaccinerad, fallen rasar nedåt på daglig basis. Effekten märks tydligt.
Vi hade ju så mkt striktare än vad ni hade i Sverige också med restriktioner och bestämmelser och lockdowns och you name it ...
Nu känns det som om vi alla går mot ljusare tider.
Ja, jag fattar fullkomligt att du valed AZ igen. Samma med min syster. Varför blanda???
Fattar det fullt ut.
OCH som sagt, biverkningarna ... det finns ju de mediciner som är mkt farligare men som folk tar dagligen.
Tror det är helt lugnt. Detsamma tror jag om Johnson and Jonson, helt lugnt.
Min syster resonerar precis som du, hon fick AZ och AZ tar hon igen.
Varm kram till dig!!!

Bloggblad said...

Min blogg (som nästan tynat bort) blir 16 i juli! Jag surfar runt ibland och läser, men kommenterar inte så mycket som förr. Numera när jag skriver något på min blogg, förstår jag att många har tagit bort mig från listorna och inte märker något. Ytterst få kommenterar och du har ju rätt i att det är kommentarerna som gör bloggande roligt!

Jag har aldrig svårt att hitta ämnen att skriva om, men det känns lite som att stå och viska ensam i ett hörn när ingen hör (läser).

Jag uppskattar dina reportage om livet i USA, det är så annorlunda och ändå likt på många sätt. Tack vare att du vet hur det är i Sverige, så vet du ju vad som skiljer sig från USA. Kanske vet vi mer om USA än vad amerikaner vet om Sverige? Vi ser ju ändå många filmer och serier därifrån.

Annika said...

Humlan:
Tack Humlan.
Det känns som om vi känt varandra länge, nästan från början. Du kom in tidigt, och jag minns inte längre hur vi hittade varandra. MEN jag tror det var back in the day när Londongirl bloggade.
Tror det.
SÅÅÅÅ kul att du är kvar här och att du alltid kommentarer så flitigt!!
Uppskattar det SÅ mkt!!!
Blir glad över att du tycker om att läsa det jag skriver. Att du lärt dig lite på även också. Härligt!!
Väldigt sant, vi har lika uppväxt och vi har Österbotten gemensamt.

Men du, tack tack tack för att du gillar sättet jag skriver på. Blir ju sååååå glad över det.
TACK Humlan!!!!
OCH för bilderna förstås. Bilder är jätteviktiga.

Ja, jag vet ... Reston är som en skog nästan, det är helt OTROLIGT!! SÅ mkt grönområden, skogar, ängar, sjöar. SÅ mkt.
Det är nog därför jag älskar att bo här. OCH här bor 60.000 människor. Men det kan det nästan vara svårt att förstå när man ser den filmen.

TACK snälla Humlan för din jättefina ord!!
OCH tack för att du så flitigt kommenterar.

Kramar i massor!!

Annika said...

L:
JAAAA! SÅ var det ja!! NI bodde här!
Och du hade en blogg.
SÅÅÅ glad att du läser, så glad att du kommenterar ibland.
tack för det!!
Japp, 66:or är vi, hihi. SÅ du känner ju oftast verkligen igen nostalgiinläggen. Så roligt.
Kram till dig!!

Keith said...

Toot! Toot! Toot! Celebrate! Happy 15 years!

Annika said...

Monica:
Tackar, 15 roliga år.
OCH fortsätter gör jag. Det är roligt och det är givande. Fortsätter så länge det är roligt :-)
Att svara på kommentarer är verkligen a och o. Kan inte ha det på annat sätt.
Det måste vara givande och levande.
Det tar tid, men det är SÅÅ roligt.


TACK, ja foton är jätteviktiga för en blogg.
Nu är mobilkamerorna sååååå bra också. De börjar nästan tävla med DSLR-kamerorna nu.
Fantastiskt.
OCH såååå mkt lättare än att släpa med sig en systemkamera.
Phew.
Glad att du är nöjd med din nya mobil.

HAHA. Monica, det är bra ... Den dagen du börjar blogga igen kommer jag som ett skott. Men allt har ju förstås sin tid, så är det.
OCH jag är glad att du tittar in här och skriver ibland. DET är jättekul, tack för det!!
OCH att du grejar det från mobilen. BARA en sån sak ;-)

Annika said...

Malin:
TACK!!!
SÅ kul att du läser här och att du gillar det jag skriver!
DINA ord idag gör mig såååååå glad!
Sporrande.
Absolut, jag kommer att köra på ett bra tag till!!
TACK Malin!!
Kramar!!

Annika said...

Yvonne:
TACK Snälla Yvonne för dina jättefina ord om min blogg.
BLIR ju såååååå glad!
OCH sporrad!
jag blir alldeles förlägen och SUPERglad över dina fina ord.

JAG kommer att fortsätta eftersom jag än idag tycker det är lika kul. OCH det är tack vare läsare som du, Yvonne.
Utan "Yvonnar" skulle inget skrivas här. DET försäkrar jag.

Det tar tid att skriva, det gör det. MEN det är så kul!!

TACK min trogna kommentator Yvonne!!
Kramar i massor från mig!!!!

Elisabeth said...

Grattis till bloggen, och till dig! 15 är är en lång tid, speciellt när jag tänker på allt som hunnit hända under den tiden, både i den lilla och den stora världen.

Jag är så glad att du bloggar, för din blogg är liksom en bra blandning av det mesta, både seriösa ämnen och mer lättsamma. Dessutom är den välskriven, vilket lärare i mig uppskattar. ;-) Jag läser alltid din blogg till frukost; ibland hinner jag kommentera då, annars - som idag, uppenbarligen - blir det senare under dagen.

Angående kommentarer: jag kan inte heller kommentera från mobilen - då verkar det som att kommentarerna inte fastnar. Däremot har jag inga större problem med "bevisa att du inte är en robot". (Som jag ju vet att du inte bestämmer över för övrigt.) Någon gång behöver jag inte ens klicka på bilder för att bevisa detta, utan det räcker med att kryssa i rutan.

Annika said...

Bloggblad:
Så är det nog, nästan alla som en gång bloggade har slutat. MEN nya ansikten har tillkommit hela tiden.
Vilket ju är kul.
Men från "den gamla skolan" är nästan ingen kvar. Instagram har tagit över.
Kommentarer är a och o. Utan dem känns det verkligen som att sitta och skriva för ingen.
Glad att du gillar mina inlägg härifrån.
Så sant, jag kan ju verkligen jämföra eftersom jag känner till bägge länderna så bra.

Jimmy said...

Tack för att du fortsätter blogga. Läser alla dina inlägg med glädje och följer dig även på Instagram.

Annika said...

Keith:
YAY Keith ...
And sometimes you are mentioned here :-D

Marie said...

Grattis till uthållighet och ett långt bloggande. Har läst din blogg länge men kommenterar aldrig.
Kul att höra/läsa från lite andra delar av detta stora land. Bor i GA.
Hoppas att du fortsätter skriva länge till.
Ha en bra dag och helg 🤗
Marie USA

Stockholmsbo said...

Din blogg är fantastisk. Kvalitet trough and through. Från bilder till texter.
You rock!
Jag läser alla dina inlägg med största behållning. TACK Annika.
Fortsätt skriv!!

Brysselkakan said...

15 år! Grattis, bra jobbat!

Monica said...

Men tänk, här såg jag Jimmy igen, kommenterat nu hos honom på ett inlägg från förra året så läser du här vet du.

BP said...

Stort, stort GRATTIS till 15-åringen. Då fyller den ju moppe, fast det lär din fina blogg inte få åka.
Har ju inte följt dig så länge, men är så glad att jag upptäckte din blogg. Tror det var via Karin på Åland och jag fastnade mest på dina bilder från "förorten".
Jag menar här ser man ju absolut ingenting på tv annat än från NY, Washington, Florida, LA och sedan scener som utspelar sig efter en "shooting". Å det är ju inte det "riktiga" USA. Så jag är både otroligt glad att du visar "ditt" USA så som du ser och upplever det.

En otroligt söt selfie förresten:-)

PS. Jag svarar aldrig på kommentarer. Ställer någon en fråga svarar jag i bloggarens kommentarfält. Att svara på alla kommentarer - ja, jag vet du är hemmafru och jag är pensionär, vilket är ungefär samma sak, men jag tycker jag lägger ned tillräckligt med tid på bloggen och mina kommentarer. Så det får räcka. DS.

Freedomtravel said...

Stort stort GRATTIS!!!! Jag gillar jättemycket att läsa din blogg! Tyvärr är bokstäverna så små så mina ögon tåras (kan de förstoras??) men jag kämpar ;) Önskar allt gott!!!

Annika said...

Elisabeth:
TACK, ja 15 år är en lång tid. Nästan overkligt lång!!!
Mycket har hänt, både i stora världen och i den lilla. SÅ mkt.
Konstigt då man tänker på det!

TACK fröken Elisabeth!!!
JAG uppskattar verkligen din kommentar. Blir glad. Malling, sträcker på mig :-)
Jättekul att höra.
Vi har ju haft kontakt i vågor. När du bloggade, sen försvann du och nu är DU tillbaka.
UNDERBART!!
Du är dessutom en av mina trognaste kommentatorer. GULD!!

Mobilen är hopplös att kommentera ifrån.
Har inte provat med min nya, men det är ju bara så kämpigt att sitta och plita på den.
Dessutom JA, kommentarerna försvinner i tomma intet.

HA, kul att det är lätt det där med verifieringen. BRA det.
Brukar inte ha problem med den heller, men många har det.
Som du säger, jag kan inte ta bort den. DUMT nog. Förr kunde man det, men inte längre.

TACK för att du läser och skriver här!!!

Annika said...

Jimmy:
OOOO vad KUL att du läser här. VAD glad jag blir.
Jag följer dig också på insta. SÅ kul att ni flyttade hem!!!

Annika said...

Marie:
Varmt välkommen till min blogg.
OCH TACK, vad glad jag blir :-)
KUL att du läser, Marie. ja, landet såååå stort, man kan ju bara utgå från den lilla del man själv bor i.
YES! Kommer absolut att fortsätta blogga ett bra tag till.
OCH du får gärna kommentera mera :-)
TACK för att du läser!!
HA det toppen!!!

Annika said...

Stockholmsbo:
AAWWW... tack för dina fina ord, blir så glad!!
Jag ska absolut försätta att plita ner mina tankar här.
Ha det så gott och TACK!!!!!

Annika said...

Brysselkakan:
TACKAR!!
Det är ju så roligt!!
:-)

Annika said...

Monica:
KUL!!!

Gunilla Nardin said...

Hej Annika! Jag tillhör skaran, som "smygläser din blogg till och från. Har faktiskt haft lite dåligt samvete för att inte ha kommenterat.Fann dig genom Anne-Marie i Weed,som ju tyvärr inte bloggar längre.
Din blogg är en sådan man fastnar för.. så välskriven och mysig. Du har lätt för att uttrycka dig skriftligt, det märks tydligt.Ska försöka bättra mig när det gäller att kommentera. Förstår att det betyder enormt mycket för en bloggare att få respons.
Jättestort Grattis till 15 års jubileet!! Hoppas du fortsätter att berätta om hur det är att leva i en Amerikansk förort.
Gunilla N
Ps.kollar ju ditt insta också sedan en tid tillbaka. Fina bilder där Ds.

Annika said...

BP:
HAHA, tack kära BP!!
SÅÅÅÅ sant, den fyller moppe. MEN det får den inte åka. Den ska hållas här, vid mig, haha!!!
JAG är så glad att du hittade mig så att jag hittade DIG!
Absolut var det via Karin!! DET vet jag, då när hon skrev om ugglor och länkade mig :-)
Roligt!!
Saknar henne, men tror hon kommer tillbaka snart!!
Ja,jag hoppas att jag ger en balanserad bild av USA, en annan synvinkel än vad de stora reportrarna ger. Ibland lite politk, ibland lite skjutningar (för det är ju nästan omöjligt att inte ta upp det då det händer av stora mått), mycket natur och mkt allmängiltigt-
SÅ glad över att DU läser här.

TACK kära BP för fina ord om selfien.

FAST du svarar ju, BP!! Men här, om jag frågat ngt eller skrivit ngt som du vill svara mig på så gör du ju det!!
Jag tänker mer på dem som inte svarar alls.
DU gör ju det.
Vi har en dialog.
:-)

Annika said...

Helena:
OOOOO tack!!
TACK så glad jag BLIR!!!
Tack Helena!

Texten, den kan du ändra på din dator, få den större!!
PROVA!!!
Jag ändrade själv till större en gång, men det kändes inte "som jag". MEN du kan ändra den på din dator, lovar!!
:-)

jennievivi said...

Det är ju inte klokt! Femton år sedan du började blogga! Och det gör du med den äran. Att du har lätt för att skriva märks ju. Jag tror annars inte man startar en blogg. Och jag är så glad över att du fortsätter, i dessa tider när bloggande verkar ha blivit lika omodernt som...tja...platåskor!? Jag föredrar alla dar i veckan att läsa en blogg framför att skrolla på Instagram. Jag HAR ju Instagram och kollar där nån gång i veckan, men jag föredrar mer text. Det blir mer beständig information på så sätt. Instagram är snabbare inte lika beständigt. Min åsikt så klart, alla är vi olika. Kanske har att göra med att jag inte är så visuell, jag bryr mig mer om text än foton.
Jag har glömt hur länge jag har läst dig men över tio år måste det vara. Jag hittade dig via en annan svenska-i-USA som bloggade från San Francisco området om jag minns rätt. Kan för mitt liv inte minnas hennes bloggs namn just nu men minns att jag nämnt det för dig förut. Du svarade att du fortfarande hade kontakt med den bloggerskan via Facebook.
Och så är det extra roligt att vi ju har lite geografiska band du och jag ti hi. Din pappa kommer också från Blekinge. Kul.
Jag gillar dina historier om amerikanska fenomen. Ett fenomen tänkte jag direkt på när jag såg bilderna från din väns femtioårsfest. Det där att amerikaner inte har några fönsterkarmar och därför heller inte har plats för krukväxter i fönstren. Måste erkänna att det skulle kännas så konstigt...naket och tomt utan krukor i fönstren. Å andra sidan har ni sånt bra klimat så det växer så mycket fint utomhus hos er.

Stort grattis och önskan om lika härliga femton år framåt ( oj, jisses, hur gamla har vi blivit då? Hjälp!).

Anna-Karin said...

Hej! Jag tycker också att det är skoj att läsa om det du skriver! Älskar dessutom att semestra i usa. Jag gillar när du skriver om det vardagliga livet för amerikaner. Ha det fint!
/Anna i skåne

Anna-Karin said...

Hej! Jag tycker också att det är skoj att läsa om det du skriver! Älskar dessutom att semestra i usa. Jag gillar när du skriver om det vardagliga livet för amerikaner. Ha det fint!
/Anna i skåne

Annika said...

Anna-Karin:
TACK och välkommen hit!!
Så roligt att du gillar att läsa här.
Snart tror jag gränserna öppnar igen och du kan komma hit och resa runt igen.
Tusen tack för dina fina ord.
Varmt välkommen tillbaka!

Anonymous said...

Hej Annika,
Tror att det är 10 år som jag läst din blogg, tror jag hade googlat på halloween då jag hitta hit.
Och då jag hade läst ett tag kom jag på att jag kände din mormor,
Hade permanentat henne då hon skulle på barnbarns brölllop i Sverige (från USA).
Och då var det ännu roligare att följa dig, Har själv en son i Karolinas ålder
Hoppas att du skriver i många år till
Mvh Elisabeth från Åland/Rangsby,Närpes

Annika said...

Elisabeth:
SÅ himla KUL att det var SÅ du hittade mig.
OCH ff att du kände min fina, fina mormor. DU var hennes frisör. TYCKER det är helt underbart!!!
TACK kära Elisabeth, såååå glad att du läser här och att vi är i samma ålder.
Jag kommer att fortsätta.
Kram från mig som absolut planerar en sommar vör Ledåschånde ...

StrandMamman said...

TACK för att du orkar blogga, Annika!! Du vet att jag sällan kommenterar, men jag njuter av att läsa dina inlägg. Så: God fortsättning, och jag ser speciellt fram emot att snart, i en mer normal tillvaro, ha dig på österbottnisk mark igen! Kram!!

Annika said...

Tiina:
TACK!! Inga problem med att orka så länge jag har läsare och inspo ;-) Tvärtom, bara kul!!
SÅ glad att du läser här!!! OCH att du gillar.
Ja, jag hoppas verkligen att vara på Österbottnisk mark inom två månader. MÅ det ...
KRAM!!!

Anonymous said...

Hej! Jag har läst din blogg länge. Jag var au pair i NOVA på 90-talet (i Oakton närmare bestämt) och hittade först till inläggen om DC, Resten Town Center, Tysons Corner, Great Falls och andra områden jag känner igen och tycker så mycket om. Sen blev jag kvar och fortsatte att läsa, dels för nostalgin och dels för alla fina bilder och härliga texter. Jag uppskattar din blogg jättemycket och de amerikanska fenomenen är stora favoriter, liksom vandringarna, naturen i NOVA har verkligen mycket att erbjuda! Hoppas att du fortsätter skriva länge till och grattis till de 15 åren!
Ha det bra! Yana

Annika said...

Yana:
HEJ och välkommen hit!!
AHA, du var au-pair i Oakton. KUL, det är ju granne med mig.
SÅ roligt att du gillar min blogg. TACK för det!!
BLIR SÅ GLAD.
TACK för att du gillar både bilder och text!!!
Ja, jag ska absolut fortsätta skriva.
VARMT välkommen tillbaka Yana!!!

bettan said...

Åh kära Annika!
Stort GRATTIS till dig och din fantastiska blogg.

Bättre sent än aldrig. Älskar din blogg och läser den alltid. Ibland blir det i efterhand, men jag läser alla inlägg. Tyvärr kommenterar jag lite "i skov". Det blir så och det känns inte alltid relevant att kommentera långt i efterhand.

Här kommer tusen KRAMAR!!

Annika said...

Bettan.
DEn låg där jag måste godkänna.
:-)
MEN jag säger TACK tack och tack igen!! SÅ glad att ha DIG här!!
KRAMAR!!!