Wednesday, April 21, 2021

Hur trendig är du?




Godmorgon onsdag!!



I fredags skrev jag mitt andra inlägg om året som au-pair i Arlington, Virginia 1990-91.
Det är kul för mig att så många av er har tyckt om mina bägge inlägg från det året.
DET tackar jag för. Del tre kommer att skrivas i sinom tid.
Den kommer dock att handla mer om hur det verkligen var att flytta hit.
Att rota sig. Att landa.
Stay tuned.


Anneli i Dalarna skrev att då hon bodde i USA kunde hon ofta känna — då hon kom hem till Sverige igen för att hälsa på—att hon klädde sig “omodernt och otrendigt”.
Kände jag igen det, undrade Anneli?
JA, det gör jag! MINSANN!
Tror nästan alla som flyttat till USA känner av det då de återvänder hem på semestrar, eller flyttar hem för gott.
SÅ fort man satt klacken i golvet på Arlanda ser man den. STILEN!!
En helt annan stil ofta än den vi är vana vid från USA. Mycket svart, mer svart än vad jag ser här.
"ALLA" svenskar trendiga och SÅÅ INNE. PÅ ett helt annat sätt än här.
Något av det roligaste under mina resor hem är just att SPANA IN TRENDERNA och stilarna på folk. Eftersom de flesta klär sig väldigt LIKA är det lätt att DIREKT se vad som är trenden du jour.



Under mina första tio-tolv år som boende i USA kunde det där stressa mig lite. Ofta kunde jag känna mig “lite som kusinen från landet” då jag befann mig i Stockholms innerstad.
Numera? Pfft … I could not give a RAT’S ass.
Det är, som sagt, skitkul att spana i kläder och trender, men stressad blir jag inte längre. 
Tvärtom.



Jag har alltid gillat kläder, varit intresserad av mode och stilar. Älskat att teckna kläder. Kolla modetidningar och sådant … JA TACK!
Men ack och ooooo vad jag tappat mycket av det med åren. Inser att det faktisk inte är min grej längre. Iallafall inte som det var förr. Inte alls.
Det är fortfarande viktigt för mig att klä mig snyggt, men modet styr inte mina val av kläder alls.



 

Här kommer lite urval på spegelselfies från min hall under de senaste sex åren.  Jag borde ta fler sådana här bilder, inser jag.  Det är ganska kul att ha dem.  Här är jag sommarklädd och det är juni månad.  Byxorna använder jag än idag på sommaren.  Den rosa blusen finns inte i min ägo längre.




När jag var ny i USA kunde jag ofta fnysa åt modet här.
 
Washington DC har aldrig varit känt som en modestad. Tvärtom.
Här har det strikta alltid rått med tanke på att så många jobbar inom politiken, försvarsmakten och inom stora statliga och privata sektorer.
Jag kunde himla med ögonen och sucka åt somliga och deras sätt att klä sig på.



 

Här i december 2016 och jag hade precis opererat mitt knä.  Typisk vinter-Annika-stil.



Saken är ju den, utbudet är enormt vad gäller kläder här. ALLT finns.
Men sen är det ett faktum att just den DÄR trendfaktorn saknas.
Förmodligen för att USA är ett så STORT land. En trend kan aldrig få fäste på det sättet den kan få i ett mindre land, som Sverige.
Ja, sedan är det såklart på det viset att det finns mer eller mindre trendiga städer i detta land, tänk NYC och LA.
Kanske framförallt LA, om jag ska vara ärlig. DÄR syns trender på ett annat sätt än i NYC. NYC är väldigt mycket “sitt eget”.  Där finns ALLT från de tjusigaste, eleganta till trashankar. OCH grejen är, du kör din stil utan att någon reagerar eller tycker du är pinsam och fel. New York är helt underbart då det kommer till att äga sin “egen stil”.
I LA är det ABSOLUT mer ängsligt. Iallafall i somliga delar av stan. När jag varit där HAR jag alltid slagits av hur trendigt det är, och hur snygga folk är. Ja, då talar vi alltså om delar av stan som West Hollywood, Melrose och dylika stadsdelar.
Jag har tappat hakan både en och femton gånger där. Tror aldrig jag sett så många vackra människor som i de där delarna av LA.
En underligt värld. En värld Karolina säger att det är jobbigt i leva i vad gäller mycket. En värld Karolina säger att hon måste fly med jämna mellanrum.
JAG förstår det.
Skulle jag vilja byta med henne? ALDRIG!!



Skön bomullsklänning på sommaren.  DET bästa. Här i svart visserligen, men so be it.  Svart är väldigt snyggt ibland.  Den här bilden är tagen i maj 2017 då jag brände min arm så ILLA.




Numera uppskattar jag verkligen det här med att du kan köra din egen stil. Jag reagerar inte längre om någon är “omodern”, har “fula” jeans eller en gammal tröja som ser ut att höra hemma på 90-talet. Faktiskt kan jag le åt det, på ett snällt sätt! DET ligger en stor befrielse i detta.
OCH jag som en gång var väldigt “dömande” i mitt sätt att kolla in både kläder och folks stilar har slutat med det. GISSA om det är skönt.
Det är fortfarande superkul att kolla in folk, och allt det där … MEN dömer, det har jag slutat med.
Det är så skönt att bo på en plats som är så befriande otrendig.
Jag tycker om att gå i klädbutiker, strosa , kolla och kanske köpa. Men, jag går egentligen bara till beprövade favoriter där jag VET att jag gillar stilen, Anthropologie, Free People, GAP, Ann Taylor Loft … Bara för att nämna några favvisar.
DOCK gott folk, nu var det över ett år sen jag sist strosade runt på en mall, men snart ska jag BASKE mig göra det.



 

Stora koftor och klänningar är verkligen en stil jag tycker om och trivs i.



Min egen stil?
Den hittade jag då var jag runt 30. Stilen har jag behållt till dags dato, mer eller mindre. 
På vintern blir det mycket kjolar, koftor, klänningar, sjalar och boots. Kjolarna får gärna sluta ovanför knäna. Jag har alltid tjocka strumpbyxor på mig om jag klär mig i kjol eller klänning under höst och vinter. De behöver inte vara svarta, men oftast är det nog det. Har en del gråa också, och mönstrade. MEN även chockrosa och turkosa.
PÅ sommaren är det nog också klänningar jag helst vill ha på mig. Det lustiga är faktiskt att jag använder byxor lite mer på sommaren än på vintern.
INTE för att jag är byxtjej, per se. MEN jag använder oftare brallor på sommaren och våren än under höst och vinter.
Jeans?
DET måste vara bland det mest obekväma plagg på denna jord. Jag äger TVÅ par jeans. TVÅ!!
Tycker även att jag passar bättre i kjol och klänning än vad jag gör i byxor.
Med åren har jag också insett att rosa är min färg. Ju äldre jag blir desto mer gillar jag rosa. Tycker att den färgen passar mig och mina färger. DET tyckte jag nog inte för 20 år sen.
Jag köper gärna kläder med färg. Men det är klart, min vinter och höstgarderob är ganska dov. DOCK, jag fasar in rosa där också. Helst en mjuk puderrosa eller gammelrosa.
Jag gillar skor med klackar, boots och skor med slejf. En god vän till min familj sa en gång till mig, Annika sluta aldrig att gå i högklackade skor. Den dagen du slutar börjar du aldrig igen.
DE orden har jag tagit till mig.



 

Vinter-Annika i kängor och en mockajacka jag köpte hösten 2000.  DEN jackan hänger med mig än idag.



Och när jag är hemma i Stockholm idag? Eller befinner mig i LA?
Känner jag mig som kussen från landet?
Nope, det här är min stil. Jag är 55 år gammal. Take it or leave it.
KUL att kolla på andra. Men trender behöver jag inte själv längre. SKÖÖÖNT!!



 

Sommar igen.  Sluta använda shorts vid en viss tidpunkt i livet? Nej, det tänker jag inte.  Jag tänker köra shorts så länge jag gillar det.



Hur trendkänslig är du?
Har du kanske, precis som jag, hittat din egen stil med åren?
Kanske struntar du blankt i trender och modet i stort?
Eller, gillar du att hänga med och klä dig up to date i alla de rätta snitten och färgerna?
Har du blivit mer eller mindre intresserad av kläder med åren?
Vilken färg på kläder hittar vi i din garderob?




Min senaste spegelselfie tog jag i mars.  Här har vi rosa igen.  Den färgen kan jag inte motstå.



EN bra och lugn onsdag önskar jag DIG!

27 comments:

Elisabeth said...

Jag struntar i trender och mode, och har gjort så i många år. När jag gick i högstadiet t.ex., då klädde jag mig i kavaj och kostymbyxor, vilket inte direkt var någon trend bland 15-, 16-åriga tjejer i en svensk småstad i slutet av 90-talet.

Dock, helt opåverkad tror jag faktiskt att det är svårt att vara, för nog varierar väl de flestas stil något över åren? Och den variationen tror jag delvis beror på att de flesta påverkas åtminstone en del av vad som finns i affärerna. Den där extrema trendigheten och behovet av att vara inne tror jag nog är större i storstäderna än i städer som den jag bor i. När jag ser bilder från Stockholm, kanske framförallt på om det finns ungdomar på bilderna, slås jag alltid av hur mycket mindre "stylade" mina elever är. Själva tycker de säkert att de är trendiga ;-), men jämför man med framförallt finskolor i Stockholm är skillnaden stor.

Jag skulle inte påstå att jag egentligen har någon stil, haha. Visst, jag gillar kjolar (gärna rutiga!) och har det ofta. Brukar även klä mig i kavajer, ibland till jeans, ibland till kostymbyxor. Men det är knappast originellt och därför vet jag inte om jag kan kalla det stil egentligen. Färger har jag lite blandat, det enda som inte förekommer är nog gul och orange, för jag passar verkligen inte i det. Beträffande skor har jag sneakers på våren/sommaren och olika varianter av kängor på hösten/vintern.

Tycker för övrigt att du har så snygga kläder!

Från Glam till Damm said...

Underbart, underbart inlägg Annika! Jag sitter här hemma i Dalarna och ler! Tänk att vi har haft sådana liknande upplevelser. Jamen visst tyckte man att svenskorna klädde sig så otroligt trendigt och snyggt. Absolut var jag kusinen från landet, fastän vi ju befann oss på landet, varje gång jag hälsade på hemma, och satte jag fötterna på Stockholms förvandlades allt jag hade till skit. Präktig och praktisk, det var jag det. Och som officersfru lite extra ordentlig och polerad och inte för tajta jeans eller för korta kjolar.

Eftersom jag var hemma så länge på somrarna så brukade jag gå på gym här hemma, och till och med där stack jag ut som omodern med mina vita tubsockor i skorna. LoL! Till och med där var man trendigt klädd med ursnygga träningskläder....Inte jag då :-) Jag skulle ju bara dit och svettas....

Precis som du skriver så är urvalet så enormt stort vad gäller kläder i USA och för min del blev det precis som för dig, jag köpte det jag tyckte var snyggt och skönt och med åren har jag skapat min egen stil helt och hållet och den är tidlös. Stil framför trend och mode. Jag känner verkligen igen mig i dina plagg på dina selfies. Men heja oss som har hittat vår egen stil och att vi vågar hålla i den!

Precis, här hemma i Sverige...Mycket svart och mycket lika, lika....En vårdag för ett par år sedan satt jag i Kungsträdgården i Stockholm och konstaterade att tjejerna i 18-20 årsåldern såg exakt lika ut. Samma hår, samma sminkning, samma kläder....Som stöpta i samma form. Jag tror att trycket att passa in kan vara lite tyngre här, vet ej.

Det som var konstigast för mig var sedan klädstilen som folk har på jobbet här. När jag jobbade på DODDS, skolan i USA så fanns det klädkod för lärare. Vi fick inte ha jeans till exempel. Här i Sverige kan lärare komma med jeans med stora hål i till och med. På något sätt gillade jag klädkoden i USA bättre för den signalerade professionalitet och stolthet i ämbetet på ett helt annat sätt än foppa-tofflor och trasiga jeans.

Men så toppenkul inlägg! Kanske jag hakar på :-)

Varm kram och mer egen stil och färgglada plagg åt folket!

Ha det gott!

Anneli

Hannas krypin said...

Så intressant att läsa. Blev lite förvånad över att Sverige är mer trendigt än USA men det beror kanske lite på var man är också. Min stil just nu är mest träningskläder, haha, även om jag har hela garderoben full med klänningar, jeans och snygga blusar/toppar. men det är ju så bekvämt att gå runt i träningskläder.

SweFlo said...

Jag gillar din stil, fräsch och bekväm men ändå säker på sig själv. Jag började fundera på vad jag själv klär mig i och upptäckte genast en röd tråd. Först och främst är ju vardags-Florida otroligt avslappnat och opretentiöst i sig. Minns att jag tyckte det var så trist att folk aldrig klädde upp sig så som vi oftast gjorde i Sverige när man skulle på fest eller det var högtidsdagar. Tråkigt. Sedan 2007 har dock min still ändrats mycket, allt pga olika sjukdomar. Jag har alltid mjuka kläder såsom yogalärare ellerjeggins. Ofta tshirt klänningar. Jag kan inte ha något hårt som denim tex runt magen efter alla operationer. Här är jo oftast varmt året om, så jag har lätta, luftiga tunikor och tshirts. Capri-yoga byxor på större delen av året och massor av koftor då det blir svalare. Gärna linnebyxor i drapå-modell på sommaren. Oftast barfota. Har smärtsamma fötter, så det blir fotriktiga flipflops eller drapå skor med memory foam. På senaste använder jag långa hiking byxor från Columbia när jag håller på i trädgården, så mjuka och stretching. ALLA jag känner här klär sig avslappnat och bekvämt. Så jag passar ju in. Min makes standard är Hawaii-skjortor på jobbet, och han har ju ett traditionellt strikt jobb. Men han är boss och det här är FL, så Hawaii-skjorta blir det... Ha ha!

Anonymous said...

Yvonne said...
Jag gillar också din stil, den ser bekväm och snygg ut på samma gång. Jag är definitivt en byxtjej, dock har jag lärt mig att i Spanska värmen är det mycket mer behagligt med klänning i ledig modell och i linne, älskar linne. På vintern gillar jag också tjocka, gosiga tröjor. Rosa och rött är mina favvofärger, marin och svart av de mörka färgerna.

Har aldrig varit så där mycket intresserad av mode, har ju i stort sett jobbat hemma hela mitt liv, och alla jag ringt eller mailat till under jobbtimmarna har ju inte sett mig, så inte klädde jag mig "kontorsaktigt" då heller.

Skor ska vara bekväma, så jag har några par "finskor" med liten klack, men helst vill jag ha typ Sketcherskor till långbrallor.

Kul och intressant inlägg som vanligt, tack för det.

Ha en fin onsdag och här skickar jag en stor kram

Annika said...

Elisabeth;
VISST är det skönt att rycka på axlarna åt det.
Hitta sin egen stil och sen köra den. DET funkar.
Var det svårt för dig att ha din egen stil i tonåren??
Kände du blickar?
OCH sa folk ngt?
Modigt, tycker jag. När jag var i den åldern var jag ganska ängslig.

Som du säger, visst är man modestyrd ändå. Kläderna man köper är ju gjorda NU sas. OCH förmodligen är det så att man omedvetet dras till det.
Men just trender och sånt ... nääää ...
Ibland får jag för mig att mindre städer är ängsligare än Sthlm. MEN då jag kommer hem ser jag ju hur enahanda det är där också. Alla snygga, men alla klär sig likadant.


Ibland får jag för mig att din stil liknar min.
Att vi gillar ganska lika. Kul tycker jag.
Mne du har nog mer byxor än jag. Alltså jag tycker inte jag passar i byxor.

TACK Elisabeth, just nu känns mina kläder tråkiga. Ska snart byta garderob till sommarstilen. DÅ blir det lite annat ett tag.
Uppskattar verkligen att du gillar kläderna dock. TACK!!

Annika said...

Anneli.
TACK för inspon!!
DET är tack vare DIG jag fick ideen till det här inlägget. SÅ tack för det.
OCH tack för att du GILLAR. Blir glad!!

Precis, right on, svenskorna sååååå snygga och trendiga. Amerikanskorna såååå töntiga. Lite så ...
Så tyckte jag verkligen.
OCh sure, ibland skulle jag vilja styla om ngn än idag ;-)
MEN på de stora hela gillar jag friheten och att det är NOLL press.

Sthlm kan ibland vara som att sitta på en catwalk. HIMLA kul på ett sätt, och himla träligt på ett annat.
Men vissa delar av stan är som en modeuppvisning.
KUL att kolla in folk, det är det ALLTID!!

HAHA, du på gymmet i tubsockor ... KOMISKT!!
Men du kom ju dit för att GYMMA inte visa upp dig. MEN jag fattar att du var den enda som hade tubsockor. Ack ja.
Min älskade make har ju sådana i skorna ibland. Ibland säger jag till honom, men mer och mer har jag börjat strunta i det.
Ja, alltså då han har shorts och gympadojor. Ja du vet.

Precis, här finns ALLT. Utbudet SÅÅÅÅÅÅ stort.
Allt från trend till det lite "töntigare".
Men jag började klä mig som jag gör idag, med variationer men på samma tema.
DET är så skönt.
Ja, du och jag har nog verkligen en likande stil.

JA, jag är säker på att trycket att passa in är större i Sverige. Här är det nog mer så att du kan göra som du vill, redan från unga år.
Vet inte om Karolina ngsnin var speciellt trendig i HS? Hon klädde sig som alla andra, typ.
men jag har fått för mig att skolorna hemma är hårdare då det kommer till det där med stil och mode. Jag menar, när jag växte upp var det ju också en viss press, Gul och Blå. Puss och Kram. Märken.
Men det är nog sju resor värre idag.
OCH ja, mkt mkt mer svart hemma.
Utan tvekan.

Minns när Oscarsgalan stod upp för MeeToo för fyra år sen. SÅ bra att de gjorde det och förenade sig. POWER!!
MEN alla hade bestämt sig för att klä sig i SVART på den galan. ALLA.
OCH fasiken vad trist det var att kolla in kläderna på den galan, jag blev såååå trött på att se alla svarta klänningar. Ja, även fast det var i bra syfte.

Ja, här finns det ju verkligen dress code i skolan. Jag tror att lärarna här i de kommunala skolorna får ha jeans.
TROR det.
Men jag kan tänka mig att det mkt striktare på privatskolor överlag.

Jamen JA, skriv om detta du också. Skulle vara SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ kul!!
Kramar!!

Annika said...

Hanna:
Välkommen hit!!
DET kanske man skulle kunna tro. Men så är det inte.
Sverige absolut mer trendigt och folk klär sig väldigt lika.
MEN som jag skriver, städer som LA och NYC är ju mer trendiga än tex DC.
Men drar man hela USA över en kam ligger Sverige långt före vad gäller trender, tro mig.
Även om kanske trenderna börjat här så blir det SÅÅÅÅ mkt större i Sverige. Tror det beror mkt på att Sverige är litet, det blir större genomslagskraft än vad det blir i ett jättestort land.

JA, haha, mjukiskläder och lounge wear har ju ökat sååååååååååååååååå under pandemin. Både här och där.

Varmt välkommen tillbaka.

Annika said...

SweFlo!
Tusen tack, du gör mig GLAD.
Jag är, som du säger, väldigt säker i min stil.
Kan tänka mig att du har en lite annan eftersom vi bor i olika klimat. Du har ju mkt mer sommarkläder under en sådan stor del av året.

JAAAA!! Men JA!!! DU har så rätt i det du skriver, det var en käpphäst för mig i åratal. OCH är det delvis än ... just att folk inte klär upp sig på fest etc.
TACK, du gav mig en punkt imorrn!!!
OCH jag är väl kanske inte lika förlåtande som jag tror, hmmm ,,, harkel host ...
Mer om det.

MEN ja, jag förstår ju att FLA är väldigt laid back.
På gott och på ont.
Opretto i mångt och mkt (SKÖNT). ja, utanför Miami då, gissar jag. Den stan är ju hyfsat trendigt det måste man säga.


Jag förstår att du har de kläder du har. OCH du passar in perfekt i miljön.
Bra där!!
På ett sätt är det så otroligt härligt att höra att din käre make har hawaiiskjorta på jobbet. LOVE IT!!
Det skulle aldrig hända i DC med omnejd. HAHA.

Jeans är jobbiga, och du bor i ett för varmt klimat för dem. Jeans i hetta är åååååå så YUK. Samma i kyla. DAMN så kalla de blir.

Du har en bra stil för din del av US. Helt klart.

Annika said...

Yvonne:
TACK!!
Precis så vill jag ha det , snyggt och avslappnat.
Ja, många är byxtjejer, nästan de flesta. OCH jag tycker att brallor är så snyggt på andra. Men jag tycker inte jag passar i dem. Förmodligen sitter mitt problem i huvudet på mig själv.
MEN om du säger, just jeans och många andra byxor blir ju jobbiga i värmen.
Så jag förstår att du har en annan stil i Spanien.
ÅÅÅÅ linne, älskar också det materialet. PERFEKT i värme, och snyggt.
Sen gillar jag att du gillar färg!!!
Tjocka goiga tröjor, bara såååååå bäst!!!


Låter som om du har en skön stil.
Helt rätt för dig.

OCH tack, tack och tack för dina fina ord.

KRAMAR!!

Annika said...

Roligt inlägg! Jag har också noterat att modet är mycket mer homogent i Sverige men kanske ändå lite olika beroende på var i landet man är (Stockholm är definitivt mer modemedvetet än småstäderna). Jag minns i skolan när jag växte upp att alla hade exakt samma jeans, jackor, cyklar, frisyrer etc. Det var en lättnad att komma till USA som tonåring och upptäcka det som kallades "subcultures" - typ freaks and geeks, drama club, glee club, jocks, goths, osv. Det hade vi inte i svenska högstadiet, där fanns det egentligen bara en kultur.

Ditt mode är snyggt! Tycker det är fantastiskt med folk som hittar sin egen stil och klär sig snyggt men i helt egen anda. Själv har jag ju en tendens att köra jeans och tshirt och inte tänka så mycket på saken om jag inte måste. Fast tshirterna får inte se ut hursomhelst ;). Jag har mina favoriter. Men ska jag klä mig lite snyggare så har jag numer en färgskala jag gillar - blåa nyanser, gröna nyanser, samt benvitt och beigt (vitt är lite besvärligt att hålla rent...). Det blir gärna jeans med en snyggare top eller kavaj samt snyggskor eller sandaler på jobbet (om det inte är för varmt som det ju blir här). Försöker lite mer i riktningen klänningar och tunikor men det går väl sådär. Och ibland får jag ju ambitioner och tänker att jag måste klä mig lite mer karriärmässigt ;).

Just nu är jag mest intresserad av att försöka få håret klippt och färgat igen. Det är 13 månader sen sist och min frisör bor inte ens i Kalifornien längre. Alla andra verkar ha två månader väntetid. Puh!

Kram och ha en fin dag!
Annika

PS. Och grattis på namnsdagen idag! :)

Anonymous said...

Jag både bryr mig och inte bryr mig vad gäller mode och klädstil. Med åldern har jag ändrats och nu är det oftast praktiskt och skönt som gäller mest. Speciellt senast året när jag jobbar hemifrån. Svarta tajts har varit det mest använda plagget. Jag gillar vinterkläder mest och förmodligen för jag ogillar att visa hud. Men här blir det ju varmt så man måste ju klä sig därefter. Snyggast tycker jag nog tajta mörka byxor med kavaj är. Men gillar klänning och kjol fast mest på andra. Känner mig lite utklädd men tvingar mig själv till det ibland. Högklackat är skitsnyggt men jag har nästan gett upp där. Men nånstans inom mig bor en person som vill bära svart, tajt och högklackat. Känner mig alltid lite töntig i Sverige speciallt då min vänner är trendsäkra och inne. Fast nu är jag för gammal för att bry mig.

SB

kalaslotta said...

Kul inlägg Annika! Själv tycker jag svenskar är superängsliga och vetetusan om de är så trendkänsliga egentligen. Visst, Sverige är kända för att haka på trender tidigt men sen blir de ängsliga och "måste" se ut som alla andra och vågar inte sticka ut.

Jag känner mig ganska "trendig" på det sättet att jag precis som du söker upp mode via tidningar o sociala medier och därigenom inspireras (omedvetet och medvetet), älskar ju mode och har jobbat med det i 10 år på tidning (Stockholm New) och på Getti S.p.a.

Men visst har du rätt i att man med åldern har blivit mindre trendkänslig. Ingen kan få mig att sluta med korta kjolar, shorts och sneakers. Jag klär mig i det jag gillar och trivs i oavsett trender, sen lägger jag till lite trendigare delar men jag har ju en look som jag "äger" och som är jag.

Eftersom jag inte åker till ett kontor så har jag självklart en mer avslappnad sportig stil och det trivs jag alldeles utmärkt med men ibland tittar jag i garderoben och ser alla (jag har alldeles för mycket kläder egentligen)"vanliga" kläder som jag aldrig använder och sätter som mål att jag minst två dagar i veckan ska klä mig som en vuxen haha, lägga lite extra effort och dra på lite smink (är ju osminkad varje dag annars), kanske en klack och ha utsläppt hår. Då undrar alla om jag ska någonstans eftersom jag är så uppklädd haha.

Om jag har en lite smådeppig dag (har tyvärr haft en hel del såna det sista året då pandemi o klimakterie har slagit till samtidigt) DÅ klär jag alltid upp mig lite för att boosta mig själv.

Kläder är kul, kläder är humörhöjare - jag kommer aldrig att sluta älska mode, skratta åt galna trender (framförallt när jag ett år efter bär densamma) och njuta av vackra kreationer.

Oj vad jag babblar...

KRAMEN

Annika said...

Annika:
DET är det verkligen. Homogent. Alla ser likadana ut. Så direkt då man landar på ARN ser man exakt vilken trend det är som råder.
HAHA.
Jamen ja, just det du har ju gått HS här. OCH du fick ta del av alla subkulturer som frodas i en public HS.
Karolina har nog egentligen aldrig nämnt det, MEN hon var ju extrem theater kid.
Men hon rörde sig över gränserna rätt mkt i andra grupper också.
Men, jaaa sant är verkligen att på en public amerikansk HS finns ngt för alla.
Samma med mig på svenska högstadiet, i Sthlm, en och samma form. Den som stack ut, den blev mobbad. Såvida inte personen hade en väldigt stark personlighet och säkerhet. OCH hur många har det då de är 13-16 år?

TACK Annika. Du gör mig glad!!
Roligt att du tycker det.
Jag hittade den åren runt trettio.
Och jag har väl mer eller mindre hållit fast vid den.

Förstår ju att du har lite av SweFlos problen där med vädret. Ni har så varmt att ni helt enkelt måste ha vissa kläder som lätta att bära.
Alltså luftiga och sköna.
Jeanstjejer tycker jag det känns som om de flesta är, jag är nog rätt udda som ratar jeans och byxor som jag gör. Fast just nu har jag på mig ett par stretchiga jeans, haha.
Men de är nästan som leggings, så jag står ut.
Tror nog du har din stil, Annika. KÖR på den, det är ju så att hittar man den så blir man trygg i den.
OCH det verkar du.


ÅÅÅ ja, covidhår. HAHA.
HOPPAS du hittar ngn ny frisör.
Jag ska fixa mitt på fredag. Tredje gången hos henne sen pandemin utbröt. Gick i juli och sen i dec. NU dags igen :-)
OCH nu är jag helt lugn eftersom jag får vaccinet och jag vet att hon också fått det.

GRATTIS Annika!!! Just det JA!!
:-*

Kramar!!

Annika said...

Susanna:
Precis, man vill ju liksom gärna vara snygg. Klä sig snyggt.
sånt. Absolut.
Det här året har varit mjukis och loungeklädernas stora år. GANSKA najs, för givet kan man ju lätt jobba så då man jobbar hemifrån.
Jag är som du, gillar höst o vinterkläder mer än sommarkläder.
Man är mer klädd i dem.
Så där är vi helt överens.
JA, jag vet du har sagt att du känner dig utklädd i kjol och klänning, hihi. Du är absolut sååååå mkt mer byxtjej än vad jag är. Passar i dem också.
Svart, lite trist tots allt? Eller?
Men ja, den lilla svarta och högklackat ... OHHHH la la ...
NUMERA bryr jag mig inte Sverige längre, men jag HAR gjort det.
Då när man kände sig som kusinen från landet ;.D

Annika said...

Kalaslotta:
HEEEEEJ!! DET var inte igår, Lotta!!
Välkommen tillbaka!!

JA, jag håller helt med om ängslighen. Det kan säkert vara som du säger, att det är mer ängslan än trend? Att det är en trygghet att klä som som alla andra.
har du sett filmnen Under the Tuscan Sun? Där säger en svensk tjej runt middagsbordet då alla ska beskriva sin hemstad ... Stockholm--conformed.
Det kan vi nog skriva under på.

Lotta, du är trendig, bra mkt trendigare än jag.
OCH det är bara kul.
DET är ju absolut ett intresse det där. Du har ju liksom ändå din egen stil.

Samma här ... jag kommer inte att sluta med korta kjolar ... inte.
MINNS en gång när en släkting till mig sa (dp vi kollade Victoriadagen och V fyllde 35), att hon tyckte V var för gammal för kortkort. OJ oj, där satt jag 11 år äldre än V i just kort kjol. Minns det än idag, suck.
HAHA.
Kommer inte att sluta med det jag heller.

Haha, helt rätt att göra som du gör.
Med att använda dina kläder.
Bra där!
Jadu, man har ju knappt sminkat sig det här året. Jag har haft som regel att sminka mig på fredagar och ibland lördagar. Men under veckan? GLÖM. Ja såvida jag inte träffar mina svenskor eller ska till ngn läkare typ.
har ju knappt varit ngnannstans än hemma och i mataffären (sminkar mig inte då jag åker dit) eller hos ett par läkare (sminkar mig). HAHA.
nej, du gör rätt.

You and me both, klimakteriet är ju sååååååååå kul.
FY tusan.
OCH visst mår man mkt bättre med smink och lite snygga kläder.
Snygga klädet alltid. Oavsett trender. men snygga ska de vara.

Klack på skorna. Lyfter en hel outfit!!

Kramar till dig Lotta, SÅÅÅÅÅ kul att se dig igen!!

Brysselkakan said...

Rent spontant skulle jag säga att jag inte påverkas av trender men vare sig man vill eller inte så matas man med intryck från butiker, tidningar, Instagram mm och påverkas nog mer än vi tror.
Dock köper jag mer och mer sällan nya kläder. Och hittar jag en favorit köper jag gärna fler av den.
Och sedan pandemin kom, ja då är det mest samma kläder hela tiden! Mest mjukisbyxor, dock med snyggt snitt, linne, T-shirt med lång ärm och så min rosa goa tröja i pile. Förresten så är allt på överkroppen rosa! Passar så bra till mitt röda hår! Och rosa raggsockor. Och så byts mjukisbyxorna till jeans när jag åker och handlar mat. Detta under vintern då eller ska väl skriva september till maj! Sedan när det blir varmare har jag gärna klänning.
Man har väl lärt sig med åren att det inte ger något att ha obekväma kläder och därför bryr man sig mindre!

BP said...

Kul med dina "helfigurselfies", och det trots ett opererat knä och en bränd arm - usch!
En sak kan jag säga direkt - vi är rake motsatser vad gäller kläder. Äger inte en en klänning eller en kjol, men har hur många par jeans som helst. Tur att vi alla är annorlunda:-)

Trendkänslig är jag inte, utan köper det som passar mig och min personlighet.

Tror att jag alltid haft min egen stil. Den har dock ändrat sig under åren.

Jo, om trender och modet är gräsligt, då struntar jag absolut i båda. Men om det finns nåt som är mitt stuk, då slår jag till.

Har aldrig varit superduper intresserad av mode, så mitt intresse är nog detsamma?

Blåa och svarta jeans, färgglada t-shirts, mest Desigual och Esprit, hoodies i alla möjliga och omöjliga utföranden,

Elisabeth said...

Konstigt nog var det inte svårt med egen stil i tonåren (sedan hade jag "normala" kläder också, tröjor som inte gick ner över magen och liknande, sådant man skulle ha när jag gick i högstadiet), som jag minns det var det aldrig någon som sa något. Delvis berodde det nog på att jag liksom inte brydde mig... Det lönade sig så att säga inte för folk att kommentera mina kläder, för jag ryckte bara på axlarna åt det. På något konstigt sätt verkade jag väl säker, trots att jag inte alls alltid var det.

Jag tror nog också att vi klär oss ganska lika, d.v.s. snyggt. ;-) Förr i tiden (förutom en period i gymnasiet) hade jag ALDRIG kjol, nu har jag nog det i snitt tre, fyra dagar i veckan på jobbet. Tycker liksom nästan att det är bekvämare än byxor, och dessutom ofta snyggare.

Angående om det är ängsligare i mindre städer än i Stockholm kan jag ju egentligen inte uttala mig, mina skolerfarenheter kommer bara från mindre städer. Men visst, å ena sidan är det klart att det är enklare att hitta en grupp som liknar en själv i en större stad (är man intresserad av balett är det klart att det är lättare att vara det i Stockholm än här), men å andra sidan tycker jag att folk i mindre städer har en stor acceptans för de "udda". I Göteborg skulle man dessutom vara så perfekt, så i trend liksom, hänga på det som var inne just då, inte bara med kläder, utan även intressen, normer etc. Där jag bor nu (eller i alla fall på min arbetsplats) är det inte så, utan man får vara sig själv på ett annat sätt.

Annika said...

Brysselkakan:
Så är det onekligen. Vi påverkas nog mer än vi tror. Även om vi inte aktivt går in för det.
Det är nog omöjligt på annat sätt.
På insta tex kan jag trycka på annons på annons på kläder jag tycker ser bra ut.
Ja, inte har det blivit direkt mkt köpt sen pandemin kom i klädväg. Jag har köpt lite online, men inte är det mkt.
Ska snart iväg till Tysons. Kan bli mysigt.
DU gillar också rosa. VISST är det en BRA färg. Så klädsam. OCH ja, passar bra till ditt röda hår.
Med årens lopp bryr man sig allt mindre. Ganska skönt.

Annika said...

BP:
TACK!!
HAHA, borde nog ta fler hallselfies faktiskt . Det är rätt kul att ha. En dag kan det bli ett dokument.
Så du är äkta byxtjej!!
Absolut, bra att vi alla är olika!! Tror det finns fler byxtjejer än kjoltjejer i världen :-)

Du ser, du är som jag där med trender och stil.
Snyggt ska det vara, men det behöver inte vara trendigt.

Du har så rätt, är ngt trendigt och det passar ens stil så köper man det lätt.
Så är det.

Tycker du verkar ha en skön stil som jag tänker mig BP :-)

Annika said...

Elisabeth:
POWER girl!!
BRA gjort.
Ja, du var alla gånger säker i dig själv i ung ålder.
Det märkte ju dina klasskamrater och då var det inget kul att säga ngt annat heller.
BRA där!!

OH yes, kul är såååååå mkt bekvämare än brallor.
HAHA.
Alla dar i veckan.
Snyggt och KLÄTT. Love it.
Jo, jag har förstått att vi har liknande stil :-)

LÅTER skönt, Elisabeth.
Det är nog mest jag (som aldrig bott på en liten ort) som fått för mig att det är ännu mer kontrollerat där.
Men också mer förlåtande kanske.
Ja i städerna, de större, är det verkligen tydligt att det är trendigt. OCH som du säger, det går igen i heminredning och rubbet.
Ibland blir jag så trött ...

Monica said...

Visst ska vi ha shorts Annika med så snygga ben, nu har du inte sett mina men du får tro mig, kommer jag att ha i sammanhang där de passar trots nollan, haha. Glöm inte att fira halva och jag håller på med hela, minns ibland:-).

Och så sant och jag kan nog säga det blivit ännu mer stil och trendigt här, snobbigt och väldigt noga. Beror på var man är förstås men du vet och det är nog redan på Arn. Nu med. Slogs av det varje gång jag klev av planet och fick dels en ryggsäck i huvudet och dels utan något, sorry my love, och tänkte, visst ja, nu är jag i Sverige och nästan glömt hur det är.

Aldrig har jag känt mig så snygg som i UK, "lagom" och lite ledigt elegant och så avslappnat samtidigt. Ja säkert än, för jag gäller nog som rätt även efter utträde. Man bemöttes med sån trevlig uppmärksamhet och kände sig så rätt.

Tuffare här och jag som uppnått nollan gör som jag vill:-), men har aldrig mjukisbyxor eller liknande ens på en bänk vid våra uteplatser där vi bor. Tänk friheten vid stuglandet, jag tar en promenad i trädgården direkt från tandborstningen ute och nån granne kommer och vi går en sväng i pyjamas:-).

Här väljer jag outfit bara av att gå till Hemköp och alltid lite makeup också och alla lika, om någon joggar ska det vara rätta kläder då med. På promenader är både barn och vuxna uppklädda. Tycker nog det blivit mer av det, skolbarn hade hyfsat enkelt förut, inte så uppklädda och trendiga som nu.

Har väldigt mycket fint i garderoberna men nu har det blivit mer sällan jag väljer ut speciellt men tror jag ska skärpa till mig och använda mer och variera.

Lite kul också när jag förr hade någon fin handväska från UK att folk i stan glodde något otroligt och någon enstaka frågade, ja hela deras dag vändes upp och ned för den fanns inte i deras butiker men precis den de ville ha till sig och helt säker var jag inte om de skulle hitta den på Londonresan, haha, vi var ju i så många andra roligare städer.

Fina foton på dig Annika och du passar perfekt i vår storstad för lite intresse väcker det när man inte känner igen varje klädesplagg eller tillbehör:-).

Och man gör som man vill och jag har alltid haft lätt för att välja och bestämma mig, ser snabbt men kära dotter lärde mig ännu mer att kombinera lite roligare som jag inte tänkt på själv. Men jag är sån annars att jag aldrig bytt eller lämnat tillbaka ett plagg i någon affär. Alltid nöjd:-).

Ja små bekymmer egentligen men skönt att tänka på såna också, tror vi behöver det i dessa dagar.

Ta hand om dig och ha det fortsatt fint. Varit hyfsat väder idag också och än ingen snö. Kanske kommer norr om stan mot Uppsala till.


Annika said...

Monica:
JA, absolut. HAHA!
DET ska vi.
Jag vägrar att lyssna på sådana som säger "över 35 ska man lägga bort de korta kjolarna och shortsen", em har bestämt DET???
Du som har 0 i slutet och jag som har 5 i slutet fortsätter!! YAY US!!
Gjutet, Monica!! *BOOOM*

Sthlm är extremt trendigt, och kanske även snobbigt ja. Jo det är det nog eftersom jag tror att väldigt många är dömande.
Precis, när man landar på ARN ser man det direkt. DET är både superkul och stönigt på samma gång, haha.
Jag gillar ju att kolla in folk, och ibland i Sthlm är det som att sitta vid en catwalk.


Kul att du kände så i UK.
Det är säkert mer som här i UK, kan jag tro. London mer som NYC, har en egen stil där inget är fel.
Jomen det är ganska lätt att känna sig snygg här också. HIHI!!
OCH ibland asful. som när jag åker till affären direkt efter en PW i träningskläder och forfarande svettig. HAHA.

Monica, jag går heller inte i mjukiskläder Jag har sköna klänningar istället, hihi.
Ibland när jag är ute och går på morgonen kan jag möta en och annan hundägare i morgonrock och tofflor, haha. FATTAR ju att de bor i närheten, men det ser ganska roligt ut. OCH på affären i bland har jag sett folk handla i innetofflor. Kanske har de glömt att de har dem på sig? Kanske struntar de i det?
MEEEEN där går min gräns ändå, hahahahahaha!!!

Så du klär upp dig lite innan du går till affären?
Tjaa, varför inte?
DET gör som sagt inte jag längre. Jag kan se supersjavig ut där, haha. Som sagt, komma direkt från en PW. Någon enstaka gång har jag åkt och handlat efter att ha jobbat i trädgården, jordig och dan. MEN det har inte hänt ofta och bara då till byggvaruhus om vi saknat ngt. OCH där är ju ALL bets off, haha.
Men är det fredag och P och jag sminkat mig är jag förstås klädd på annat sätt, haha. Ja du hör ... fniss ...

Nej men det är press på hur man ska se ut i Sverige. Som du säger, även på en prommis.
Tror att skolbarnen sätter högre press på sig där vad gäller stil och kläder också. På ett helt annat sätt än vad barnen gör här.
Inbillar mig det.
En svensk kompis som var här som expat under ngra år sa till mig, amerikanska barn får vara barn längre än svenska barn får.
Ligger nog sanning i hennes reflektion. Nu är hon tillbaka i Sverige sen måååååånga år.


Ibland har ngn här stoppat mig på affär eller mall etc och frågat varifrån jag köpt ngt. Det har aldrig hänt hemma, tror jag.
Det är roligt att köpa kläder, väskor, skor etc som ingen annan har. När K var liten fanns inte HM här, och jag köpte massor, massor från HM till henne då jag var i Sverige. OCH som folk undrade här varifrån kläderna kom. Köpte från andra kedjor också som inte finns här, kapp-ahl, Lindex etc.
Jag kan tro att de väskor du köpt i UK väckt nyfikenhet.

TACK Monica.
När jag var i Sthlm en vinter för 12 år sen hade jag med två kappor från Boden. Du vet, det engelska märket. En var i blå sammet och den andra i grön sammet. Bägge två har prickigt foder. Ibland när jag hade den blå kappan hade jag chockrosa strumpbyxor till och kängor. GISSA om jag stack ut som en ÖM TUMME bland allt svart!!

Vi är lika Monica, jag bestämmer mig också blixtsnabbt. Inget velande. Jag vet vad jag vill ha. Köper det. Done and done.
OCH Monica, jag har heller aldrig lämnat tillbaka ett plagg.
HA, kul att vi är lika där.

SÅG på insta att ni har SNÖ!!!!!
Men det är aprilväder deluxe!!

Erica said...

Haha :-D Skulle säga att vi är som natt och dag när det kommer till kläder ;-)
Mitt modeintresse ligger, och har alltid legat, på minus.
Är verkligen NOLL intresserad av mode och trender.
Ska jag vara helt ärlig så avskyr jag kläder rent generellt. Det jag tar på mig måste vara skönt och luftigt. Helst ska det inte kännas som om jag har kläder på mig.
Därav har jag ingen speciell klädstil.
Sitter det löst och skönt spelar det ingen roll hur det ser ut. DEN personen är jag ;-)

Tror faktiskt jag haft ganska bra självkänsla hela livet, även om självförtroendet har varit nere under fötterna när jag var liten/yngre. För jag var likadan under min skoltid. Klädde mig alltid bekvämt istället för moderiktigt. Hade knappt ens någon koll på nya trender.
Hatade att gå i klädbutiker, och då gick jag till bokhandeln istället.
Tror faktiskt att jag måste ge mamma mycket cred för detta. Hon har också alltid varit en person som väljer bekvämt före trendigt, så att säga. Hon har såklart klätt upp sig vid speciella tillfällen och så, men till vardags: Bekvämligheten först.
Hon har heller aldrig sminkat sig till vardags. Typ på julafton och vissa speciella tillfällen, men aldrig till vardags. Det var inget som låg i hennes intresse, så det blev helt enkelt så att hon inte gjorde det. Och detta var ju ändå på 80 -och 90-talen.
Tror som sagt att det är stor anledning till hur jag är i den frågan idag, och jag är otroligt tacksam gentemot henne.

Disclaimer: Ifall det låter som att jag skammar andra människor, så är det absolut inte min avsikt. Bara tänkt som en beskrivning av min erfarenhet.

Har då som sagt varken ett fallande eller stigande intresse för trender/mode, utan det ligger stadigt på minus :-)
Tror en annan bidragande orsak till att jag aldrig klär upp mig är att jag genuint inte gillar utseendekommentarer, även om det är komplimanger.
Känner mig aldrig så obekväm som i sådana situationer, och det började redan på mellanstadiet ungefär. Innan dess kommer jag inte ihåg hur jag kände.

Erica said...

Skor... hatar jag också. Liksom strumpor. Har ett par vinterskor och ett par sommarskor. Använder dem tills de är utslitna, då köper jag ett nytt par.
Vinter: Kuoma-kängor.
Sommar/vår/höst: Joggingskor.
Förstår att det låter som att jag verkligen är nästan som en "trashank". Är såklart alltid "hel och ren", så att säga, men är bara det att hur saker ser ut har jag noll intresse av.
Det jag bor mest i är typ "fladderbyxor" (stora, mjuka, luftiga) från Cubus eller fodrade leggings och någon oversized T-shirt eller en tunika. De fladdriga byxorna passar inte ens ihop med tunikor, så där har vi ett perfekt exempel på mitt behov av bekvämlighet, haha!
På somrarna; tunna leggings och tunika eller så klänning. Ju fladdrigare desto bättre.
Tror att i princip alla kläder jag äger är bomull.
Har heller ingen stor garderob. Har inte tillräckligt för att ha en sommar -och vintergarderob, utan kör på samma året runt ;-)

Håller med dig om jeans. Äger inga för tillfället, men när jag haft sådana är allt jag kan tänka "jag längtar hem och kasta av mig dessa!"
Samma gäller för BH och... ja, basically alla plagg förutom den där stora T-shirten.
Klarar inte av långärmat heller, inte ens på vintern. Tycker inte om att ha saker på armar och händer (detta inkluderar smycken).

Haha, jag är lite udda när det kommer till kläder ;-P
Som du märker är jag väldigt kräsen när det gäller vad jag tar på mig. Eller ja, kräsen på det sättet att det inte är mycket jag klarar av ;-)
Utseendemässigt är jag nog den mest intetsägande person som finns, inser jag nu när jag skriver detta. Omatchande (men sköna!) kläder, aldrig smink och håret uppsatt i en fläta virad till en knut bakom huvudet...
Kunde inte trivas bättre :-D

Dina outfits på bilderna ser dock otroligt mysiga ut. De passar dig jättefint!
Vi verkar föredra samma längd på klänningar :-) De som går till knäna ungefär är perfekta! De jag dras till har ungefär den längden också. Antingen strax ovanför knäna, eller strax under.

Nej, nu måste jag nog börja avrunda och gå vidare till nästa inlägg. Tänkte läsa ikapp lite, då jag varit så dålig på att läsa och kommentera den senaste tiden.

Riktigt intressant inlägg i alla fall! Det är alltid roligt att läsa andras tankar om sådana här saker, speciellt när man är väldigt olika :-)

Kramar /Erica

Annika said...

Erica
Jag är inte förvånad!! HIHI!!
Du har sagt det förr och jag vet att du inte har intresse av smink eller mode etc.
Bekvämt är a och o för dig, och det är ju underbart när kläder är bekväma. Finns det ngt värre än obekväma skavande kläder?
INTE kul.

Du har säkert fått mkt av din mamma med dig i bagaget.
DET är bra.
man färgas ju ganska mkt av din uppväxt. Fint också att du hade bra självkänsla som barn, underbart.
Fattar precis hur du menar, Erica. No worries.
Det är ju otroligt befriande också att inte sminka sig, för smink måste tas bort och av ngn anledning är det så trist, haha.
Och det kostar och det tar en stund att lägga make up.
Sånt sipper du :)
Det är bra, Erica, du kör din stil precis som det ska vara!!

Skor också Erica. :-D
Strumpor likaså. men fryser du inte om du går barfota hemma? jag fryser bara vid tanken. MEN jag har en svägerska som är likadan som du. Hon vill alltid gå barfota. OCH hon bor i Umeå, så ... haha
Det låter som om du hittat Erica-stilen! OCH bra där!
Det är din stil och din grej. det är det viktigaste.
Bomull är ett härligt material. Det enda, jämte linne, som funkar här i sommarhettan.

Jeans är inget kul plagg. Bara jobbigt.
Så fort jag har jeans och kommer hem igen åker de av.
oCH inte långärmat heller!!! Alltså, fryser du inte??
Gud, jag skulle frysa ihjäl. Långärmade tröjor är det enda jag går i på vintern. Dubbelt upp, en bomullströja som undertröja, långärmad. OCH sen en kofta eller stor stickad tröja över. Du skulle HATA det, haha
Erica, huvudsaken ÄR att man trivs i sig själv. OCH det gör DU och inget kan vara bättre.
DET är ändå det vikigaste av allt.
Och det blir ens utstrålning.
Så kör Erica-stilen med stolthet!!

tack snälla för att du gillar min stil.

OCH såååååååå mysigt och trevligt att ha DIG här igen.

Kramar i massor från mig!!