Tuesday, January 19, 2021

Praise for a daughter ...




Good morning!!


I hope you all have had a nice weekend. It’s been a fairly quiet one here at our house. Just the regular stuff.



My favorite parts of the weekends are Friday and Saturday nights.
You know, when it is time to enjoy some extra good dinners.
The coziness factor that goes along with it.
Sitting around talking with a glass of wine before dinner.
Enjoying the food itself.
Listening to some music. 
And most of all, to talk.
One other thing we are doing a lot now since Karolina came home is to play games. Both board games and card games. SO much fun!!
And, with Karolina at home it is ZERO problems learning new games either. She takes care of that. She reads the rules and in a split second she has it down and we can start, haha.
Me? I despise reading rules and I do not like to learn a new game, or card game.
BUT, with Karolina as a guide it is done in no time.


I’ll miss Karolina so much once it is time for her to return to LA again.
She is scheduled to go back on January, 31. BUT, as you might know LA County is ridden by C-19 cases, it is said that every third person out there has tested positive.
It is not that bad here where we live.



Anyway, it is so easy and fun having her here at home. My grown up daughter!!
I can tell how much she has matured during these two years in LA.
When she was at university for four years it was more of an extension of her teenage years even though you graduate when you are around 22 years old.
You know, living in the dorms is fairly easy, you have your food provided at numerous locations on campus, attend your classes, studying, rehearsing for shows and performances, being with friends, going to parties and all this in the fantastic environment that was Elon University in Karolina’s case.
It is sort of a start to your adult life (being in college), since you do not live at home anymore. Well, except for when you’re home on breaks from school.
You do grow up to an extent while at university…

… BUUUUT!



It is when you REALLY move away from home that you become a true adult and a grown up. FOR sure.
When you have to pay your own bills and deal with every day struggles.
When you balance work, classes and you are far, far away from your parents IT will mature you.
I was so worried that Karolina would be bored here at home during this pandemic when she arrived in Reston back in early December. BUT, no such thing.
She is content in a way that only means one thing, she is an adult.
She is helping out around the house without me even asking. Again she’s an adult. 
She is cooking dinners for us. A new interest of hers is FOOD and cooking.
And, you know what, up until recently she was one of the pickiest eaters in the DC-area. Her eating habits were one of my biggest concerns as she was growing up. It is so rewarding seeing your kid blossoming into a wonderful adult.
IF you have adult children you know what I mean.


 


This turned out being a post about Karolina without me really planning on it.
Haha, so be IT!!

Have a good Tuesday!!

31 comments:

Eva i Dalarna said...

"Varav hjärtat är fullt, talar munnen"....det spelar ju ingen roll hur vuxna barnen blir, de fyller ändå ens hjärta eller hur?!

Äventyret framtiden said...

Ja, jag kan bara hålla med om att det hjärtat är fullt av måste berättas. En lovsång för Karolina , så fint att läsa. Jag har tänkt på er och coviden i LA . bra att K. är hemma hos er just Nu. tisdagskramar
Karin 😍

Anonymous said...

Yvonne said....
Barnen är ju det bästa vi har och såklart måste man få berätta om dem och vara stolt över dem. För en mamma är de ju så kul att se hur de vuxit upp och blivit självgående och kan såååå mycket mer än man trodde.

Måste vara skönt för er också att hon inte är tillbaka i LA där det verkar helt galet med covid, tänk om ens barn var så långt borta och blev sjuk, man skulle ju bli heeelt galen av oro. Det kände vi när vi bara stannade 2½ vecka i Spanien att det var bättre att vara på hemmaplan med sonen i Solna och dottern med familj på bilavstånd iaf. Tack och lov har ingen varit sjuk, så tacksam över det.

Ha en fin tisdag och tack för ett fint inlägg idag igen.

Stor kram skickar jag från Åkersberga

Sara said...

Härligt, härligt för er att ha K hemma. Och att allt funkar så bra! Att hon gör sin del av plockning och matlagning. Jag vet ju hur K var med mat tidigare:). Håller med dig om spel, tycker också att det är jobbigt med nya regler, men älskar att spela! Så skönt för er då att K reder ut det snabbt. Puss och kram!

Sara said...

Och sååå fin bild!!!

Annika said...

Eva:
Så är det. Hoppas att de flesta föräldrar känner så.

Annika said...

Karin:
Ja, det var alls inte meningen egentligen när jag satte mig ner för att skriva, det bara blev så ...
SÅ ja ... hihi.
DET är så helt otroligt fantastikst att se ens barn bli en underbar vuxen!! Eftersom jag inte träffar henne så ofta, trots allt, blir det ju så att jag kanske märker det mer. Så som du säkert gjort med dina barn också.
Ja, vi vet inte om det ens är ide för K att åka tillbaka den sista jan. Vi får se ...
Hemskt är det.
Karin, hoppas ni har det bra där mitt ute i Atlanten!!
Stora, stora kramar från mig!!

Annika said...

Yvonne:
Precis så!!
DU vet ju!!
OCH när man inte träffar dem SÅ ofta blir det allt mer tydligt. jag har märkt det här ett bra tag nu, när K varit hemma.
Fantastiskt fint är det att SE!
Antar att det är facit för oss föräldrar, vi gjorde det!!

LA är ju helt nerlusat med c-19, inte KLOKT alltså.
Skrämmande och läskigt. Det känns som om jag inte vill skicka henne tillbaka dit.
jag menar, hon kan ju bli sjuk i ngt annat, eller råka ut för en olycka, och kanske inte kunna komma in på sjh. Sjukhusen där lär ju vara belamrade både i korridorer och i fikarum. Sanslöst.

ÅÅÅ jag kan förstå att ni kände så de veckorna ni var i Spanien, bättre bara på hemmaplan nära de nära och kära.
SÅ är det.
Precis, säger som du, tack och lov har ingen varit sjuk ännu. JO min älskade syster, men hon fick en hyfsat OK variant av skiten.

TACK för dina fina ord, Yvonne.

Kramar!!

Annika said...

Sara:
DET går så mkt bättre än jag hade kunnat drömma om, SIS. Trodde ju hon skulle få tråkigt och bli totalt uttråkad av denna stilla tillvaro som det ändå är.
MEN det går så fint.
Hon har ju sitt jobb ett par timmar varje dag, sen handlar hon lite ibland via appen åt folk samt har sitt eget lilla kommande företag att ägna sig åt.
OCH så ser hon vad som ska göras, det är ju underbart.
SPEL, älskar det. MEN hatar att läsa regler och lära. Med K går det på nolltid, boooom så har hon fattat och lr oss. LOVE IT!!
Tack sis, den är tagen på OBX.
Kramar och pussar från MIG till dig!!

eastcoastmom i Connecticut said...

Vad kul med en liten uppdatering om K!
Och ja, det är så skönt med vuxna barn. Här märks det speciellt med sonen som ju går sista året på college nu, han är van att ta hand om sej själv, laga mat, tvätta, fixa en massa - han är en fantastisk allt-i-allo! Nu är han tillbaka i lägenheten off-campus i Chicago, bor med två kompisar som han gjort i flera år.
Dottern har också "växt" sen hon började college.

Och ja, de är inte alls särskilt petiga med maten längre! Äter typ allt numera. Vuxna!

Annika said...

AM:
Men vad lustigt, jag kom precis från dig!!!
Visst är det skönt med vuxna barn, och hur man märker hur de mognar och LÄR sig.
K bodde ju på campus alla fyra åren, visserligen i lgh. ALLA olika i tre år. Första året var ju på the dorms.
Men det var ju servning av oss iom meal plans, pengar etc. Lite av en skyddad verkstad, kan jag tycka. MEN NU när hon ska klara skivan på egen hand går det så bra! OCH den är fröjd och ett facit för oss föräldrar.
Vuxna som sagt, inte mins tydligt med maten, haha.
Som du ju märkt också, hihi!!!

bettan said...

Underbara rader om K gläds med dig och som du skriver själv, "ett facit på att vi gjorde det". Det är en glädje med vuxna barn. Jag njuter av min fina. Och lider med henne och gläds med henne. Så är det ju hela tiden när man har barn. Men just att man ser de kan ta vara på sig och ta ansvar är det viktigaste.
Fnissar igenkännande när jag läser om det fenomen du beskriver, när de ser vad som behövs göras utan påminnelser och tjat, det är i sanning en "vuxenmarkör".

Fasa med denna pandemi som fortsätter sprida sig som en löpeld.
Jag har fått förfrågan och nu anmält mig till vaccinationshjälp. Får se om jag blir inkallad.

I morgon är det onsdag. Måtte allt gå lugnt tillväga hos er.

KRAMAR!!

Humlan said...

På något sätt har denna eländiga pandemi ändå gett några positiva små saker som att ni har fått bo tillsammans med er vuxna dotter i två månader och se hur hon är i vardagen, inte bara när hon kommer och hälsar på några dagar under semestern. Det låter som att ni har en härlig tillvaro och jag förstår att du njuter av er samvaro. När du beskriver era helgmiddagar så känner jag verkligen hur mycket jag saknar att äta en god middag i trevligt sällskap, det var snart ett år sedan jag hade middagssällskap.

Önskar dig en trevlig tisdag!
Kramar!

Elisabeth said...

Även jag tycker att det är roligt att läsa om Karolina! Vad skönt det måste vara att hon kan jobba från DC och slippa LA, när det är så många covid 19-fall där, och roligt för både dig, Peter och Karolina att kunna träffas under så lång tid också.

I Sverige tvingas ungdomar nog mogna snabbare under studieåren. Jag betalade räkningar från början (inga mängder, men i alla fall hyra, el, telefonräkning och hemförsäkring) och lagade i princip all mat själv. Det fanns förstås mat att köpa på universitetet, men den tyckte jag inte att jag hade råd med. Tror att lunch kostade 50 kr, och betänk då att detta var nästan 20 år sedan! Alldeles för mycket för en studentbudget, jag fattar inte att någon köpte den maten. Sedan har man förstås mindre ansvar, i alla fall om man är en "klassisk student", som bara har sig själv och sina studier att tänka på.

Jag gillar inte heller att läsa regler till spel, och är dessutom TOTALT opedagogisk när det gäller att förklara regler. Det är samma sak i skolan, om jag ska förklara något grammatik- eller ordspel där, då fattar de stackars eleverna aldrig någonting, haha.

Bloggblad said...

Så underbart att läsa om hur er fina relation och att det har gått så smidigt för henne att bli vuxen. Det betyder mycket!

Keith said...

Oh, sure, go ahead and brag about Karolina ;-) Yes, she has grown up a lot since moving to LA. Always nice when adult children help out around the house without being asked. She cooks pretty well, too!

Annika said...

Bettan:
ÅÅÅÅ tack, vag glad jag blir.
ja jag är liksom bara lite paff och superglad över den underbara ungen.
Ja du har ju också "bara en" precis som jag. MEN fler underbara vuxna kommer ju med på köpet. DET är fint det!!!
Ja detta elände bland eländen. Erkänner att jag inte orkar läsa om c-19 längre. Skippar oftast de artiklarna, och stänger av ljudet på TV-nyheterna när de snackar om det. PUUUST!
MÅÅÅ vaccineringarna komma igång på ALLVAR å det snaraste.
BRA att du anmält det. Jag har också anmält mig, men det lär dröja.

Onsdag imorrn, en stor dag. Är lite orolig också, erkänner det.

Kramar!!

Annika said...

Humlan:
EN absolut guldkant. DET är då sant.
OCH att hon funnit sig så bra trots att inga kompisar egentligen finns att tillgå som förr etc etc.
DET är såååå fint att ha henne här.
Humlan, önskar jag kunde bjuda hit dig. JAG hör dig. Denna förbannade pandemi och den isolering den medför.
Stora kramar till dig!!

Annika said...

Elisabeth:
DET är underbart faktiskt, en guldkant mitt i allt elände.
Säker på att dina föräldrar känner EXAKT detsamma då du är hemma hos dem.
OCH det är ÄR ngt alldeles speciellt med vuxna barn. Facit i hand liksom :-D

DET tror jag med, att i Sverige växer man nog upp lite fortare. Just som du säger, det finns ingen hjälp med boende på skolor, fldrar som ständigt sticker till fickpengar och som dessutom betalar för utbildningen (SVERIGE är ju OTROLIGT där) samt att maten betalar vi också på uni och allt sånt. SÅ du har en absolut POÄNG där som jag köper rakt av. mina bägge systerbarn är ju så duktiga och självständiga och de pluggar bägge till sina masters i Kiruna/Luleå resp Linköping. Min systerdotter köpte lgh, så nog är hon vuxen.
Japp, sååååååå väldigt sant.
Den mognaden som de fick, och du, fick K absolut då hon flyttade till LA. College och uni ÄR lite av en skyddad verkstad här för vääääldigt många medelklassbarn.

Rergler till spel är väl ändå vidriga att lära sig... så tacksam över att ha en dotter där som tar sig an sånt utan knot, haha.
OOOO ja..... att förklara grammatik ... HUR himla svårt är inte DET!!!
GAAAHHH!!!

Annika said...

Bloggblad:
TACK!!
Ja, det är så fint med vuxna barn!! Hon får hanka sig fram i LALA-Land med än det ena udda jobbet efter det andra. MEN det skapar bara karaktär, även om jag önskar att hon snart ska få göra det hon älskar och vill göra.

Annika said...

Keith:
YES!! YOU know as good as P and I how grown up and mature she is.
AND she even cooks for us all. NICE!
Yeah, bragging today, hehehe!!!

BP said...

Vilken hyllning av din fina dotter. Förstår att du är mäkta stolt över henne och att hon nu är vuxen "på riktigt". Det är ändå din/er uppfostran som ligger i botten av hur Karolina beter sig nu. Så "you've done something right" som min man skulle uttrycka sig.

Så Karolina är tillbaka hos er efter "utflykten" till Mike's föräldrar. Måste säga att jag inte skulle åka tillbaka till LA just nu, inte om hon inte MÅSTE på grund av jobb eller så. Det verkar vara säkrare hos er i Virginia.

Elisabeth said...

Förresten, jag bodde hemma hos mina föräldrar ca tio månader när jag jobbade på min gamla gymnasieskola. Svenskar i allmänhet såg det som konstigt, mina elever från andra länder däremot tyckte att det var helt normalt! Det roliga var att detta "hemmaboende" aldrig innebar några problem. Visst, ibland kunde vi väl bli irriterade på varandra, men på det stora hela var det positivt. Både mamma och jag jobbade (på samma skola, haha, men med olika elever), så vi umgicks ju liksom inte hela dagarna heller.

Susjos said...

Känner igen mej så! Vår yngsta son flyttade till Malta och jobbade där i några år, snacka om att han blev vuxen under dessa år! Vi fick hem en annan kille! Tror han var 22 år när han flyttade dit, och kom hem som 25 åring.
Så fint du skriver om din dotter !
Hoppas det blir en bra dag i morgon för er i DC!
Må så gott!
Kram!

Annika said...

BP:
ja, det blev då. DET var inte meningen då jag började skriva det här inlägget :-D
TACK snälla, ja det blir lite facit det här när man ser sitt barn som vuxen. Det är underbart.
LA är en enda smitthärd. JAG vill INTE att hon ska tillbaka ANY TIME SOON.
VILL INTE.
det är bättre här i VA, om än inte bra. Men bättre :(

Annika said...

Elisabeth:
DU ser!
DET funkar!!
Och då var tom du och din mamma på samma skola.
BRA jobbat!
OCH jag är säker på att dina föräldrar gillade det hela.

Annika said...

SusJos:
Jamen VISST!!
DET är då de verkligen blir vuxna. När de får klara sig själva, hanka sig fram och lösa de problem som uppstår.
Så du vet precis hur det är.
man blir nästan paff sm förälder då det händer.
TACK snälla du! jag blir glad.
JA imorgon ja ... en STOR DAG för oss alla världen!
ha det så fint.
Kramar!!

Christina said...

Som du kanske förstår läser jag ikapp, ligger lite efter... Men vilket ljuvligt blogginlägg! Jag har ju också vuxna barn och både Peter och jag blir konstant överraskade över vilka fina, mogna, smarta barn vi har. Precis som er Karolina! Du och Peter ska ge er själva en rejäl klapp på axeln, ni har gjort ett bra jobb med er fina unge! Njut av att ha henne hemma på östkusten, åker hon tillbaka till CA är hon säkert smart och försiktigt! Men tack vare Covid antar jag att ni fick lite bonus tid med K!
Kram
C

Annika said...

Christina:
DET förstår jag, ni har ju just kommit till det nygamla landet. Mkt känns märkligt, förstår jag.
TACK vad du är gullig, det värmer mitt hjärta!!
jamen JA, detta med vuxna barn är ju helt underbart.
Jag blir paff nästa på daglig basis.
OCH du känner likadant, det är fantastiskt.
Det är ett fint facit att få se sitt barn växa upp och bli klok och duktig. Precis som du känner med era barn. STORT!!
Ja, K blir kvar här ett tag till. BRA det med tanke på hur ILLA det är i LA.
DET kan vi tacka c-19 för, trots allt.
Kramar i massor till DIG!!

Brysselkakan said...

Det där känner jag igen! Att plötsligt är de vuxna och gör saker som vuxna gör! Tar ansvar. Det är väl det man strävat efter när man fostrade dem så skönt att det funkade. Och så skönt att de vet att man finns där om saker behöver frågas om, de behöver hjälp och vad det nu kan vara!
Hoppas du får ha kvar henne hemma ett litet tag till!

Annika said...

Brysselkakan:
DET är såååå sant det du säger, det är det här vi som föräldrar har strävat efter. Vår uppostran, att den funkade. Facit.
DET är underbart!!
TACK snälla du, jag vill ha kvar henne så länge det går. VET inte om hon kan/bör åka tillbaka den 31, vi får se.
Trevlig helg önskar jag dig!