Wednesday, July 22, 2020

ATT sakna ...





Hej och godmorgon!


Hettan i min del av världen fortsätter.
Alltså den enorma värmebölja vi ligger under nu viker icke hädan.
Det betyder att Peter och jag fortsätter att sova i källaren ett tag till. Jag längtar upp till sovrummet och min säng. MEN just nu ÄR detta verkligen det bästa alternativet.
Som jag berättat för er tidigare, vår centrala-AC (som tar sin luft via ett stort aggregat på baksidan, vilken också är värmepump på vintern) orkar inte helt och hållet kyla ner luften på tredje våningen. Det orkar framförallt inte med vårt sovrum som är stort och har högt i tak.
Det blir kvavt i det rummet på sommaren, och ISKALLT på vintern.
Ack ja.
Mellanplanet är perfekt och konstant ligger tempen där på 20 grader..
Övervåningen ligger på 25-28 och går inte att få svalare. Så det är därför vi alltid måste använda flera fläktar i sovrummet under sommaren. På vintern? Extra värmeelement. Fast det gör inget om det är svalt i ett sovrum nattetid, även om det gränsar till kallt.
Källarplanet är däremot alltid svalt. Alla årstider. Ja, på vintern är det för kallt förresten.
Så nu tillbringar vi nätterna där på en bäddsoffa från IKEA som verkligen inte är världens bekvämaste, rest ASSURED!
Det får bli vårt sommarsovrum ett tag till.
Gillar inte att sova på nedre botten heller. Går hellre UPP än ner NER då det är dags för sängen.


Jag har en app på min telefon som heter TimeHop. Säkerligen använder någon av er den också, gissar jag.
I den blir man påmind om vad som hände JUST denna dag för ett år sen, två år sen osv.
Bilder man tagit samlas där och det man lagt upp på sociala medier kommer upp.
Ibland, i dessa dagar, kan den appen vara lite tung att logga in på.
Det är bara sommarbilder från mitt sommarställe, år från år, just nu.
Det är så in i bomben underligt att inte vara där NU då jag egentligen verkligen skulle ha VARIT där. Om världen vore sig lik, vill säga.



Den här bilden tog jag för ganska precis ett år sen i dagarna.  Sommarmorgon vid sundet.







Och sommarkvällar vid samma sund ...





Sommarnätter likaså ...



Ibland längtar jag så det inte är klokt efter Närpes, och byarna Norrnäs och Nämpnäs. Till Ledörsundet, helt enkelt.
Det är så märkligt att husen på vår tomt står där tysta och igenbommade denna sommar.
Stundtals är den tanken SÅ sorglig.
OM hus har känslor undrar jag vad de tänker? ;-)
Känner de sig övergivna?
Förfaller de lite bara för att de kan?
Undrar husen kanske vad de gjort för fel?
HAHA, nej men ...









På baksidan mot skogen är det också vackert med morgonljus och björkar.





OCH Österbottens landskapsblomma, rallarrosen.  Jag tycker om dem!



En supersnäll granne till oss har slagit av långgräset så det inte ser helt obebott ut.
Tack och lov för det, tack Thorleif!!
Men annars? Ingen badar från bryggan, båtarna ligger under sin pressening, alla utemöbler är väl instuvade, cyklarna står oanvända, ingen plockar blåbär eller smultron. I och för sig, det kan ju folk göra ändå som bor runtomkring om de går in på tomten, men iallafall …
På kvällarna blir det spegelblankt och ingen ser det. Ingen sitter på däck eller brygga och beundrar solnedgången.
Ingen kastar sig i sundet för att ta ett morgondopp.
Helt tomma och tysta står stugorna där …
Ingen kommer att skriva i gästböckerna/loggböckerna.
Ingen kommer att spela kort under långa sommarkvällar och nätter.
Inga sommarglada skratt hörs.
Inget sånt.



Inget sådant här gott denna sommar.




Inte en enda Lonkero dricks ...





OCH inte en enda gris får jag denna sommar.  Grisar är frityrkokta munkar med äppelmos.  DE är såååå goda!!







Samtidigt tror jag att jag, mina föräldrar och syskon känner samma sak, det är helt rätt att vi inte åkt dit i år.
Det känns ändå som totalt rätt beslut under en denna brinnande pandemi.
Att stanna på PLATS är det enda raka denna sommar.
Att faktiskt respektera det som ska respekteras. På ett sätt känns det som om det blir feta pluspoäng i den kanten.
Här bland mina svenska och europeiska vänner i USA har INGEN valt att åka hem denna sommar. Samtliga är kvar, och det är rätt beslut. Jag skulle inte må riktigt bra och känna frid om jag for hem. Bara tanken på att sätta sig på ett plan nu är så icke tilltalande.
OCH att sedan komma hem och kanske sprida en smitta eller själv bli sjuk. Nej tack, det är rätt tänk  att vara kvar här.
Faktum är att jag helt accepterat det och jag har även funnit någon slags frid i det. Ett lugn.
Annika, det var rätt beslut.
Och detsamma gäller alla mina svenska och europeiska vänner, vi har alla valt rätt, känns det som.




Jo, jag är så gott som övertygad att denna SKIT kommer att vara överspelad nästa år.
Alltså känner jag mig trygg i att jag kommer att kunna åka hem då.
Självklart kan jag ha FEL, FEL och FEEEL. Det har jag ibland, så det så, haha.
Men ändå, jag tror verkligen att saker och ting kommer att se helt annorlunda ut nästa år.





Under kvällar med spel vid bordet får jag inte njuta av denna utsikt ...





Ingen kommer att gå denna stig ner till stranden i sommar ...






OCH, inte får jag handla på Hallpin heller.  Det är här jag köper mina muminmuggar och mitt finska porslin.  





I slutet av augusti mognar lingonen.  Nope, ingen kommer att vara där då ur min familj ...





Men, det betyder inte att jag INTE saknar. För det gör jag!
Jag saknar mina föräldrar så mycket!!
Min moster!
Min syster som också är min bästa vän.
Mina fina bröder.
Alla mina ingifta in-LOVES!
Syskonbarnen
Mina vänner som jag träffar varje år.
All mat och godis jag skulle ätit (kan i och för sig vara en fördel för vikten att vara här istället för där, hehe).
Kort sagt, jag saknar ALLT.

Men fram tills att vi ses gör jag det bästa av HÄR och NU även om det mest är vardag denna sommar för min del.
But, hey, that is the way it is!!


Hur känner DU denna sommar?

En fin julionsdag önskar jag just DIG!!

25 comments:

Erica said...

Så fint inlägg. Förstår verkligen att du saknar ert fina sommarställe!
Det gick rakt in i hjärtat det du skrev om hur allting står tomt och orört denna sommar, samt utsikten och solnedgångarna som kommer och går utan att någon ser dem.
Känner att jag blir så tacksam över att vår stuga bara ligger 20 minuters bilresa hemifrån.
Jag tror absolut att du nästa år kommer få möjligheten att ta igen det du missade denna sommar. Vi ska hoppas på bättre väder då också :-D

Och vad skönt att ni i alla fall har någonstans i huset där det är lite svalare nu när ni har så varmt. Kan tänka mig att det är värt att sova lite obekvämare än man är van vid om det innebär att man slipper sova där det är som varmast.


Hoppas du får en finfin onsdag!
Kramar /Erica

Anonymous said...

Yvonne said...
Åh, så fint du skriver om allt som du saknar denna sommar år 2020, som kommer att vara den svartaste man har varit med om. Så vackert som det är hos dig/er i Finland förstår jag till 100% att saknaden för dig är stor, sen föräldrar, syskon och goda vänner, ja då är säcken full av en försvunnen sommar.

Vi känner också stor saknad av hur våra somrar brukar vara, med barn och barnbarn på besök i Spanien, alla goda vänner därnere och allt vi brukar göra. Känns som allt bara rullar på här hemma, utan att man tänker på hur dagarna flyr. Kom på påsk, midsommar som bara swishade förbi utan att lämna några spår efter sig i minnesbanken. Att detta tär på en är helt klart, längtar såååå efter våra barnbarn som vi inte sett sedan i slutet av februari. Sonen här hemma ser vi utomhus bara så då ska man pricka in bra väder också. Tur att telefon och Facetime finns.

Vi har ju nästa resa 6 sept till Spanien, men även den börjar hänga löst då det har börjat poppa upp smitthärdar igen och att åka dit i 35 gradigt värme och vara begränsad och tvunget ha munskydd så fort du sticker ut näsan från huset är inte så tilltalande. Då stannar vi hellre hemma.

Nå, idag ska vi ta oss till Sigtuna och ta en utelunch och fika med vänner som bor där, det ser vi fram emot.

Sommaren vädermässigt är ju precis så som man minns, lite av och på med solen, regnskurar och varmt på kvällen till ca 20.00 så någon AC behövs inte här precis.

Nå, det gäller bara att stå ut och se år 2020 som ett år man inte vill ska komma tillbaka, bara hoppas de kan hitta ett vaccin som funkar utan för många biverkningar. Lite orolig blir man ju då allt går så fort och de liksom tävlar i vem som först kommer ut med något, skulle inte vilja vara de första provkaninerna i den branschen precis.

Så läskigt hett och fuktigt ni har det, man kan tänka sig känslan när man går in i ett växthus, nästan så man kippar efter andan och att ha så flera månader verkar inget roligt alls. Tur ni har källarplanet där ni kan sova denna tid utan att svettas bort.

Stor kram från ett just idag soligt Åkersberga

Anonymous said...

Åh, vad jag förstår din saknad Annika! Blir nästan lite tårögd. Det är en saknad efter så mycket. Det här skitåret har man verkligen fått lära sej vad ordet saknad står för! Oj vad man saknar mycket! Allt från smått som att gå på bio eller äta middag på en mysig restaurang till att träffa nära och kära.
Jag hoppas hoppas hoppas du har rätt att allt blir normalt igen nästa sommar men jag börjar tvivla. Tyvärr gör jag det. Vill inte, men tvivlet finns där och växer en gnutta varje dag.
Jag har inte appen du skriver om men jag får titt som tätt upp påminnelser om vad jag gjort just idag för ett, två eller tre år sedan. Det brukar vara roligt att se men inte i år....
Stor kram från Anette

Eva i Dalarna said...

Vi har kunnat träffa våra barn och barnbarn som bor långt från oss, i allafall EN gång i sommar så det känns bra. Vi hade tänkt åka till Amadores på Gran Canaria sent i augusti och förlänga sommaren, men den resan blev inställd och ovanpå det har vi skitväder här. Så istället för förlängd varm sommar blir det hemester och regn o ganska kyligt. Och min semester börjar inte förrän om 3 veckor, det känns jäkla tungt just nu, önskar jag vore hemmafru som du..
Men shit happens och saker förändras. Det handlar ju egentligen inte om hur man HAR det, utan om hur man TAR det...
Pension om bara 3 år och sjunde barnbarnet kommer när som helst nu...
Gran canaria ligger nog kvar och likaså ditt sommarställe!

Humlan said...

Jag förstår dig så väl, även jag längtar till ett sund i Österbotten och saknar det även om det för mig var många år sedan jag var där och jag kanske aldrig mer kommer att komma dit. Jag har sett bilder därifrån de senaste dagarna och det hugger till i mig varje gång, så jag förstår dig verkligen!
Men det är rätt beslut av dig och dina vänner att stanna i USA i år, för alla behöver ta sitt ansvar och göra det de kan för att inte sprida smitta och hålla igång den här pandemin. Jag blir både ledsen och arg när jag ser alla som struntar i allt vad rekommendationer och restriktioner säger och helt egoistiskt sätter sig själv i första rummet och åker iväg på en helt "onödig" semester eller tränger ihop sig på något ställe eller någon plats, för att fira, träffa vänner eller vad de nu skyller på.

Den här sommaren verkar tackochlov bli en helt vanlig svensk sommar med det växlande väder som tillhör den. Jag har njutit av denna sommars väder, av sol och värme, oftast med en skön bris, av regn som vattnat eller av en skön promenad i svalt väder, ett växlande sommarväder är verkligen min melodi. Jag är nog präglad av det väder som var i den Österbottniska skärgården under min uppväxt, i det vädret, vid havet, mår jag bäst.

Som du säkert vet så saknar jag det jag inte kan göra betydligt mer än det som jag denna sommar inte får eller bör göra, men för den skull så önskar jag inte mindre att allt detta ska vara över. Även jag drömmer ju om att kunna ...

Önskar dig också en fin onsdag!
KRAMAR!

Annika said...

Erica:
TACK vännen!!!
Ja, jag saknar som bara den. OCH längtar på många sätt till hösten!
På riktigt.
Ja, det är så lugnt och stillsamt och öde på den tomten i sommar.
Jag tänker ofta på det, och det känns sorgligt.

Absolut, Erica, nästan övertygad om att det blir resa av nästa sommar.
Då ska jag maxa vistelsen. HAHA!
Underbart att du bara har 20 min till er stuga. LYLLOS!!!

SANT, det är en välsignelse att ha källarrummet i dessa tider. DET är det. Det är så kvavt på tredje våningen att det inte är skönt, inte ens med fläktar.

Du med Erica, ha en jättefint onsdag.
Stor kram!

Annika said...

Yvonne:
Tusen tack.
Ja, så känner jag. Precis som jag skrev.
Så fint sagt av DIG, säcken är full av en försvunnen sommar.
Det var jättefint sagt. OCH SÅÅÅ sant.
Det är ju så för dig också, och för så många av oss.

SÅ sant det du också säger om minnesbanken. För mig är det mest bara vardag.
Jag är inte dagvill.
Jag har stenkoll på dagar och veckor.
Längtar till hösten.
DET gör jag.
Kan inte riktigt leva i nuet även om jag försöker hela tiden.
Helt rätt, vilken TUR att FaceTime och annat finns ändå!! TACK och lov för tekniken.

Snyft, Yvonne, kanske är det lika bra att ni inte åker i sept. Klokast antagligen att stanna hemma.
Det är ett svart år, helt enkelt.
Lika bra att ta det säkra före det osäkra hela tiden.


DINA foton från Sigtuna var UNDERBARA!!
Tur ändå att sådana dagsutflykter kan göras. OCH att de blir bra!!
GILLAR!!!

JA, jag vet ...
Du minns ju vilka effekter svininfluensans vaccin fick. Folk lider än i dag av det.
Men visst, det är en tävling nu mellan läkemedelsföretag runt om världen.
DET får inte gå för fort.

Ja, denna heta fuktiga luft är inte rolig ALLS.
Den går att jämföra med 13 grader och regn på många sätt.

Stora kramar till dig!!

Annika said...

Anette:
AWWWW vännen!!!
TACK!!
Men visst, det är ju så!!
MAN har fått lära sig vad SAKNAD betyder detta vidriga år. SAKNAD för så mkt!!
Vi har alla fått lära oss det.
Säkert bra på en del plan. Men mest bara vidrigt.

Jo, Anette, känner tilltro, trots allt.
Jag gör det.
:-*

Ja, det
r en kul app, men visst gör den ONT denna sommar. DET gör den.

KRAM till dig min fina, fina vän!!!

Annika said...

Eva:
Men sakna och längta får man.
Man får bli sentimental också och tänka på det som skulle ha varit.
Visst ligger ställena kvar, det vet vi alla.
Men tiden bara försvinner . ..
Ingen blir yngre.
Det är en säck som är fylld av en försvunnen sommar, som Yvonne ovan så KLOKT skriver.
Och det som skulle ha varit bara sotas ner och spolas bort.

Sen att finna ro i det, det har jag gjort. Men det betyder inte att det inte saknas och tänks ... ja du vet.

Men du har ju jättefina saker att se fram emot, som sjunde barnbarnet! Och förmodligen också en fin hemester.

Om det varit som vanligt hade jag tex aldrig upptäckt husbilslivet.
Men nu vet jag att det är ngt jag verkligen gillar. Så det är ett PLUS!
så du hittar säkert på ngt mkt bra, och nytt, under din ledighet också.

Annika said...

Så fint du skriver om ert sommarbo! Jag tror visst att hus har känslor! Och är de äldre med mer karaktär så blir det mer utpräglat. Har du inte känt hur vissa hus tycker om när man är där och tar hand om en medan andra är mer likgiltiga och andra plötsligt meddelar att de inte är intresserade av att ha en där längre? Med gamla hus tror jag inte att vi äger dem - vi förvaltar dem bara. De är ju så mycket äldre än oss.

Jag har varit okej med en hemmasommar...tills ungefär nu! Nu började jag plötsligt känna mig inspärrad. Det är känslan av att terminen och hösten snart kommer dra igång igen utan att jag varit ute och rört på mig alls. Och sen var det besvikelsen runt vår naturvandring häromdagen - plötsligt saknade jag intensivt den svenska naturen eller naturen i Colorado, någonstans där det finns obegränsat med natur att vandra runt i utan att behöva dela den med hundratals andra människor.

Men jag säger ju själv hela tiden (fast jag glömmer det) att vi måste ha tålamod, att ett eller två år är en liten blip i tiden och att vi borde kunna hålla ut så länge. Men, jo, saknar absolut!

Kramar

Annika said...

Humlan:
JAAA!!
Verkligen!!

AWWW ... HUMLAN!!
Jag hoppas SÅ att du ska komma tillbaka till ditt sund igen.
Jag önskar det av hela mitt hjärta.
Jag förstår att det hugger i dig då du ser det. MEN jag vill att du ska komma dit igen!!
Måtte du får komma dit!!!

Absolut rätt beslut att inte åka i sommar. Ja vilar helt i det.
OCH jag är så glad att alla mina vänner från Swe och andra länder i Europa (ffa tyskor jag känner) inte åker hem heller.
För oss alla var det solklart.
Inte vill vi utsätta andra för virus vi ev plockat upp på planet.
Inte heller vill vi bli sjuka.

Jag vet, det är sorgligt och vidrigt med dem som inte följer regler och restriktioner. DET är ju samma här. som du vet. OCH därför ser det ut som det gör ...
I Sverige verkar ni ha fått bukt med det hela. Iaf verkar det så.
OCH ett stort plus där.
Här vette fasiken hur det ska gå ...

Håller med om att en normal svensk sommar är bäst.
Jag gillar också det.
Sommaren 2018 tex var ju way too way too much!
Alla gånger är du påverkad av dina somrar vid havet i Österbotten. Tror att det sitter i våra DNA, Humlan.
Jag är också mest hemmastadd vid havet. Helst vid steniga stränder.

Humlan!
Du gör det du kan. Jag är så glad ändå att du har din trädgård, naturen och att du faktiskt har havet nära.

Stora, stora kramar från mig!!!

Annika said...

Annika:
TACK GULLIGA Annika!
Du gör mig glad. Inte minst i det att du tror att hus har känslor ... JAG tror ju som du där :-)
Jo, man känner ju verkligen vibbar i hus, det har du sååå rätt i.
Visa hus är väldigt varma och vänliga. Andra, inte så ...
Så sant.
Hoppas att våra hus fattar att det är en konstig sommar i år ..
:-)


Annika, så är det!1
Rätt som det är slås man över LÄNGTAN!
Den kan komma då man minst anar!
OCH klart att vi som är vana att åka hem SAKNAR!
Även om vi accepterat att det är som det är.

Vi får sakna, längta, vi får känna melankoli och sorg.

Stora kramar till dig, fina, fina Annika!!!

Stockholmsbo said...

Du målar med ord, Annika.
Sätter känslor på pränt.
Fotona är underbart fina.

Jag tror liksom du gör att nästa sommar blir hit OK. Även om man kanske inte hittat vaccin så har infektionerna gått ner.
Ganska övertygad till och med.

Annika said...

Stockholmsbo:
TACK!
TACK för att du tycker det!
OCH tack för bildberöm.

Absolut, vi måste tro det. OCH jag tror det verkligen också!
Fint att du gör det med!!

Elisabeth said...

Vad fint du skriver om saknad! Förstår att du saknar Skandinavien och allt som hör till, även om det är rätt beslut att stannar kvar i USA den här sommaren. Jag tänker för övrigt också på hur huset kan känna sig ensamt, och undra varför ingen är där... Fast jag såklart vet att hus inte har känslor.

För min egen, personliga del har sommaren hittills inte påverkats så mycket av pandemin. Det enda jag inte kommer att göra i år, men som jag skulle gjort ett normalt år, är att åka till Göteborg och hälsa på en kompis där. Visst, jag skulle absolut kunna resa dit, men att först åka tåg dit, och sedan kollektivt där, det känns inte lockande. Och att gå ut och äta där? Nej, det hade jag inte heller velat. Så att inte åka dit känns helt rätt, även om det är tråkigt också. I övrigt ser min sommar ut som den hade gjort även utan pandemin; promenader, bad (i en sjö som är kallare nu än vid midsommar, haha!), trädgårdsarbete, bokläsning, sommarkurs (distans förstås) på universitetet.

Annika said...

Elisabeth.
TACK!!
Vad fint att du säger det, blir glad. Jomen jag saknar, fastän jag vilar i detta också.
Dt går inte att inte tänka på att husen undrar vad som är fatt, haha.
Om inte annat ÄR de tomma denna sommar. Och den tanken är sorglig.

Läste i DN för en stund sen att det är för mkt folk på västkusten. Oroande många. SÅ det är nog SMART att du stannar på plats denna sommar.
Tycker din sommar låter SKÖN och bra!!
På alla sätt.
Men det är klokt att du inte åker nånstans!!!

BP said...

Det gäller helt klart att du upprepar för dig själv att det absolut var rätt beslut att inte åka hem till Sverige. Fick förresten googla Närpes, Norrnäs och Nämpnäs. Ledörsundet fick jag ingen träff på. Nu vet jag var Ledörsundet ligger någonstans, vilket är inte ens långt ifrån Stockholm. Otippat.
Det som är märkligt är ju att alla svenskar hemestrar och att Skärgården, Gotland och Öland är liksom överbefolkade med svenska turister som har hyrt stuga, och er stuga står tom...
Nästa år går det nog att leva ett normalt liv igen, hoppas jag åtminstone.

Svar: Är gift med en engelsman och han använder "at the crack of dawn" ganska ofta. Har aldrig hört en amerikan säga det uttrycket. Det var bland annat därför att jag tyckte att du skrev brittiskt engelska. Kul att din dotter säger samma sak.

Annika said...

BP.
Så är det!!
Får upprepa det, men har kommit till ro!
Helt klart rätt beslut.
Ja, det är svenska Österbotten i Finland.
Ledörsundet ligger där också :-) I Norrnäs skärgård :-)
INTE SÅÅÅ nära Stockholm kanske. HIHI!!
Möjligtvis finns det ett till med samma namn nånstans nära Sthlm!! Surprise isf!!
:-D
VET, vår stuga står tom. Men att hyra ut den är inte aktuellt heller.
Är säker på att nästa år levererar!!
YAY!!

AHA, kul att veta och tack för feedback. Man använder det uttrycket här också, crack of dawn. Hyfsat vanligt.
Ja, på telefon låter jag mer brittisk än jag annars gör.
Det bar blir så-
KUL att du svarade,BP!!!!


enannanannika said...

Jag känner precis som du. Saknar Finland så mycket men har accepterat att det fick bli en annorlunda semester i år. Jag känner också att det var helt rätt beslut att inte åka och riskera att sprida smitta. Ledsamt att inte kunna träffa mina föräldrar i sommar och inte kunna tillbringa semestern på den plats där jag mår som bäst, men jag vet att jag gör rätt och det känns bra. Det handlar om att respektera andra och situationen som den är nu, och inte bara tänka på sej själv (som vissa tyvärr gör). Semestern blir inte förstörd bara för att man inte får göra som man alltid har gjort. Annorlunda, men inte förstörd. Och jag har nära hem till Finland den dag det känns ok att åka, och mina föräldrar vill att vi ska komma.

Eva i Dalarna said...

Ja som jag skrev, det handlar inte om hur man har det utan om hur man tar det! Och visst får man sakna och längta, herregud ibland gråter jag av längtan efter barnbarnen till exempel. Bryter ihop men kommer igen..Man får ta nya tag hela tiden.
Men denna kalla sommar vi har där jag bor, vad göra åt den? Jo man klär på sig mera kläder och svär lite och hoppas det blir bättre i morgon och lever på. Man kan ju liksom inte deppa ihop totalt över vädret...

Sara B said...

Hej!
Brukar hälsa på här i din blogg men har aldrig kommenterat. Jag förstår verkligen dina tankar om saknad efter familj och ditt vackra paradis uppe i Norden. Själv bor jag mitt i stan i Barcelona/Spanien(sen 2016) och här har vi i allra högsta grad haft det väldigt tufft under 2020 just gällande Coronavirusets framfart... Och vad kan jag säga... Jo,jag har konstaterat att allt verkligen är relativt. Under våren från 13 mars var vi helt instängda, vi fick alltså inte ens gå ut i naturen utan bara utföra de mest akuta göromålen som att handla mat tex. Vi har också jobbat hemifrån sen dess så i princip var vi helt inomhus i nästan 2 månader. Jag saknade bergen, haven och det karakteristiska spanska folklivet så att det gjorde ont, kände och såg våren bokstavligen glida förbi utanför lägenheten utan att kunna uppleva den, men vi försökte göra det bästa av situationen här hemma (tack och lov har vi en terrass iaf). Men visst var det tufft.
Min mans familj bor alla i Italien och att åka dit har ju inte heller varit att tänka på.
Men...
Nu är vi relativt fria... och för mig, bara att få besöka alla mina älskade favoritplatser här igen får mitt hjärta att bubbla varje dag. Vi har otroligt varmt (30-35 gr) och måste ha munskydd på oss hela tiden i alla lägen i princip, men jag känner mig ändå bara tacksam.
Över att alla i våra resp familjer är friska.
Att jag får överhuvudtaget vara ute igen. Röra på mig. Känna dofterna.
Att vi har våra jobb kvar.
Att jag trots allt bor i en av de absolut vackraste regionerna i världen (för mig) och dessutom har förmånen att spendera min sommar här med allt fantastiskt bara runt hörnet :)
Det har varit ett år av anpassning, nya normer och många känslor. Att leva i en av världens striktaste karantäner var bitvis tungt men samtidigt också en mental utmaning som verkligen fick mig att omvärdera och omformatera tankarna. Ett tag under karantänen kändes det som att även sommaren skulle spenderas helt instängda men nu blev det inte så, och bara det känns som en högvinst ;)
Just nu vet vi ingenting om hur resten av året 2020 kommer att se ut (nånstans i världen), men jag känner bara att jag vill ta vara på varje dag och njuta av här och nu. För det kunde ha varit så mycket värre. För mig iaf :)
Ursäkta lång kommentar, haha :)
Och tack för en fin blogg!

Annika said...

Annika:
Visst är det så.
Jag har accepterat och funnit lugn. Men visst sjutton saknar jag och längtar.

Absolut, Annika, helt rätt beslut av oss alla att inte åka. Tror vi får osynliga plus i kanten eftersom vi faktiskt avstått och respekterat.
EXAKT som du säger är det, man tänker om och gör det bästa av det hela.
Men för den sakens skull saknar man som FAN!!
Även om lugnet finns inombords.

Nästa år åker vi, Annika. Då maxar vi rubbet :-*

Annika said...

Eva:
Precis,
man längtar och saknar.
MEN skapar nya vägar och accepterar.
Lugnet finns inombords, men saknaden är ju där ändå.
Kärlek, gissar jag.
Inget depp, men melankoli ibland, och det är helt ok.

Annika said...

Sara:
VARMT välkommen till min blogg!!
JA jösses, ni hade det ju verkligen kringskuret och hemskt.
Eftersom du läst här ett tag (så roligt, tack för det) känner du säkert till att jag har en läsare som heter Yvonne som bor i Spanien delar av året. Hon berättade ju mkt om hur ni hade det, och inte minst om deras resa hem till Sve som var dramatisk.
NI hade det mkt, mkt tuffare än vad vi har har haft med restriktioner. Jag kan inte ens föreställa mig det där att inte får GÅ UT när man vill!!
ÅÅÅ jag förstår att din vår var tuff.
USCH.
OCh din mans familj i Italien ... from bad to worse ...
Men Europa verkar faktiskt överlag ha KOLL nu. Fantastiskt. Det beror ju på att ni alla är så bra på att följa regler. och kanske även på att ni verkligen var övervakade.
MEn det verkar ha gett resultat.
BRA!!
Ja, det fina är ju att du uppskattar allt så mkt mer nu.

Vi har kunnat gå ut när vi har velat.
TACK för det, innerligt tacksam.
Men allt har ju varit stängt, förutom mataffärer etc.
Det har långsamt öppnats igen, och jag hoppas att vi inte måste gå kräftgång.
Verkliga inte.

Munskydd här med, vi har lika varmt.
Men jag har inte munskydd då jag ör ute och går etc, jo om jag möter någon drar jag upp det, men inte annars.
På affärer är det obligatoriskt, i allmänna rim likaså.

Som du säger, jag älskar mitt hem och platsen där jag bor.
Varje dag prisar jag det.
Men en annroludna sommar är det för oss alla.

TACK Sara för fina ord och varmt välkommen tillbaka!!!

Jenny Gotland said...

På Gotland befinner det sig just nu fler fastlänningar än gotlänningar, det är folk överallt och det hostas rakt ut och man håller inte avstånd till sin omgivning och en del blir tom arga när man påtalar för dem att hålla avstånd. Vår smittskyddsläkare har angett restaurangpersonalen som en utsatt grupp - var tredje smittad jobbar inom den branschen. Och 1177, sjukvårdsrådgivningen, har uppgett att folk rest hit med smitta! Så fullkomligt respektlöst! Och det kvittar vilken tid på dygnet jag åker och handlar, det är ändå så fullt i affären och som sagt, hålla avstånd bryr sig långt ifrån alla om att göra och det hostas också rakt ut. Längtar enormt till hösten då vi är färre här och trängseln är ett minne blott och lugnet inträder.

Jag träffar inte heller familjen den här sommaren. Det får bara vara så. Det kommer fler somrar...