Friday, July 03, 2020

Andra resebrevet från husbilsnybörjarna med BUCKET LIST-vandring!





Resebrev två från gröngölingarna i husbil!



Ja, så sänkte sig natten över campingen. OCH redan innan natten tog vid klättrade två ovana husbilsmänniskor upp i sin koj ovanför förarhytten. Peter innerst och jag ytterst. Jag ville ligga närmast AC'n. HAHA.
Jag kan erkänna att jag var orolig för hur effektiv AC'n skulle vara. MEN jag kan glädjande nog säga att den var EFFEKTIV som bara den! Det var mördande hett utomhus och väldigt fuktigt. AC är ett måste i husbil här. AC’n sitter i taket på husbilen och den gjorde luften KALL.
Mycket, mycket bra!!
Kan för övrigt berätta att husdelen av bilen får FEM stjärnor av FEM! Jag har inget att klaga på där.
Kylen var kall, frysfacket höll mina köttbullar och hamburgare djupfrysta hela tiden. Gasolen strulade inte alls. Toaletten och duschen funkade precis som de skulle.
ALLT sådant var top notch!

Sängen var bred, bredare än en queen size madrass. Den var möjligtvis lite hård, eller den VAR lite för hård. När vi hyr nästa gång ska vi ta med en tunn madrass att lägga över den som redan finns.
Vi hade med egna sängkläder, täcken och kuddar.

VI hade lite svårt att somna, vet inte varför. Vi sov dåligt hela natten. Det berodde delvis på att vi skulle upp i svinottan för att ta oss till Appalachian Trail, en resa som skulle ta minst två timmar att köra. Vi visste också att vi borde vara vid leden tidigt för att ens få en parkeringsplats där.
Klockan 4:20 var vi bägge vakna. Vi hade satt klockan på fem. Men eftersom vi redan var vakna  bestämde vi oss för att åka iväg.
Så vi rullade ut så fort vi stuvat undan allting som skulle stuvas undan. Ja, en husbil städas verkligen upp varenda gång man kör iväg. DET är bra, haha.
Det var beckmörkt ute då vi for,
Vi stannade och tankade på en liten mack innan vi for vidare mot Catawba i sydvästra Virginia. Den platsen ligger mellan Roanoke och Blacksburg.
Vi tog I-64 västerut och sedan I-81 söderut.

Denna bilväg är SÅÅÅÅÅÅ vacker, speciellt I-64 innan man kommer till I-81. Gudomlig och förtrollande slingrar den sig mellan bergen. Dessutom var det soluppgång.
UNDERBART!!


I-64 West. SÅ vacker väg.













Målet med HELA denna husbilsresa var att bestiga berget upp till McAfee Knob. McAfee Knob är den mest fotograferade platsen längs med hela Appalachian Trail. En av de allra mest populära vandringsmålen för dagvandrare i Virginia. Eller, kanske till och med längs hela leden (som ju sträcker sig från Georgia till Maine). Det ÄR en IKONISK plats.

McAfee Knob har också legat på min och Peters bucket list under lång tid. NU skulle vi äntligen få se den på riktigt.
Vi kom till parkeringen vid leden strax före 7, och parkeringen var faktiskt så gott som full redan då. Men vi fick en bra plats.
Innan vi började vandra upp för stock och sten fixade jag matsäck. SÅ himla LYXIGT att kunna stå och göra mackor i eget kök direkt innan man börjar vandra. Vattenflaskorna immiga av kyla då vi packade dem i våra ryggsäckar, mackorna nygjorda. Lätt som en plätt.


Sen började vandringen UPP mot målet. Appalachian Trail var så vacker här.  Ren och skär moränskog med tallar, lövträd och ganska sandig stig. Ofta kunde vi se utsikter ner i dalar och över bergskammar då vandrade på.
På sina hål var leden ganska teknisk med mycket sten, rötter, naturliga trappsteg i sten och otaliga så kallade switch backs. Switch backs är när leden slingrar sig som en orm upp för brantare partier.
De sista kilometrarna gick stigen bara rakt uppåt. DET var riktigt JOBBIGT, det kan jag erkänna rakt av. Svetten lackade och hjärtat pumpade hårt.
PUST, STÅNK och STÖN!!
Dessutom var det ju VARMT fastän det var tidigt på morgonen. Vandringen upp mot toppen tog två timmar. Distansen, 6.4 kilometer.






Vandringen var ganska lätt här.  OCH väldigt vacker.





Med fina utsikter över berg och dalar på vägen upp. Jag älskar detta!!





Peter filmade på vägen upp.  JAG har ingen aning om det ens går att SE dessa snuttar.









Skogen så vacker i morgonljuset.




Här vandrar jag på ...





MEN så kom vi då upp!
OCH vi fick vår betalning! Betaling i form av den finaste av utsikter. Helt otroligt.
Jag blev nästan gråtfärdig eftersom det var så strålande fantastiskt FINT, och som alltid vid sådana tillfällen blir det nästan en religiös upplevelse för mig.
Det är så LÄTT att förstå att detta blivit en klassisk plats då man talar om Appalachian Trail. DENNA plats har blivit signum för hela leden.





Peter nästan längst ut på McAfee Knob.










Enorma utsikter över bergskam efter bergskam.





OCH över dalar.




Vi var inte ensamma däruppe precis. Det var mycket folk där, och det tror jag det är ständigt.
Peter och jag åt vår medhavda matsäck, vi fotograferade och filmade.
JAG greps av svindel och kunde INTE gå nära avsatserna . Det störtar ner rätt i dalen.
Somliga bekommer detta inte alls. De sitter och dinglar med benen över kanten. När jag ser dem ilar det i nerverna i mina ben.



Ännu en bild med Peter på klippan.





Sådant här blir man ödmjuk inför.






ALDRIG att jag skulle sitta där!!





SÅ här långt tordes jag gå.  MEDAN jag stod där surrade det i huvudet. Jag tål verkligen inte höga höjder.




Jag tror att vi tillbringade en och en halv timme på McAfee Knob. Naturen däruppe på höjden liknar den man hittar i ytterskärgården. Det till och med luktade likadant, torrt ris och enar. Träden på toppen av berget var vindpinade. Blåbären höll på att mogna. Klipporna var så vackra likaså. Det blåste också, ganska hårt.













Den här bilden tog Peter längre norrut på klipporna.













Peters bild.  Tycker den väl beskriver branten och höjden!!





ALDRIG, aldrig att jag skulle kunna sitta som den här killen gör.



Sedan var det dags att gå ner igen.
Men denna gång tog vi en gammal skogsväg ner mot parkeringen. Det är jag glad att vi gjorde. Dels slapp vi gå samma väg tillbaka, och dels var den lättare.
Det var flera personer som beslöt sig för skogsvägen på väg ner för berget.
















När vi kom tillbaka till parkeringen var den TOTALT proppfull. Men vi hoppade in i vår lilla husbil, Rickety-Rack (som vi döpte den till eftersom den var skakig att köra) och for iväg mot nästa camping …

Men mer om det i nästa veckas resebrev.





KLASSISK McAfee Knob bild av min make på klippan.



Jag önskar er alla en FIN helg!
Här har vi storhelg galore imorgon, Fjärde Juli! Men den lär bli nedtonad till max detta onådens år.
Inga stora fester, inga parader, ingenting …

IDAG kan jag också berätta att Peter och jag jag firar hela 27 år som gifta!!
Inte klokt det heller, haha!!

40 comments:

Eva i Dalarna said...

Det gick bra att se snuttarna, så kul att se en pratande Härlig vandringsupplevelse med fina bilder, men ALDRIG att jag skulle gå ut på den där klippan!
Grattis till 27åriga bröllopsdagen, jag och min man firade 38 år i maj som gifta. Tiden går.
Önskar er båda en trevlig 4juli också! Här blir det jobbhelg, låååångt kvar till semestern.

Eva i Dalarna said...

En pratande PETER skulle det vara förstås.

Anonymous said...

Yvonne said….
Börjar med att säga stort grattis på bröllopsdagen, hoppas ni får en fin dag och firar ordentligt.

Vilken häftig vandring ni gjorde, men gode gud att stå eller sitta på den där klippan, fick svindel bara av att se bilderna, ha, ha, ha. Enda höjder jag fixar är på fjäll när man åker korgliften upp, det berör mig öht inte utan då bara njuter man, men sådana där höjder och broar tycker jag är skitläskiga.

Vilken fantastisk natur ni vandrade i, helt fantastiskt! Motion fick ni också så det räcker till. Kul att husbilen var bra utrustad så ni inte behövde sakna något.

Ha en fin dag och sen 4 juli som är så stort i USA, kanske just inte i år men det lär väl firas i mindre skala kan jag tro

Stor kram från mig där solen lyser och termometern visar +15 så här vid 09 på morgonen, hopp om lite värme idag iaf

Channal said...

Wow säger jag bara! Vidunderlig utsikt! Så vackert. Förstår att du fick svindel och inte vågade dig ut på klippan. Tack för att du tog med mig hit via dina fantastiska bilder. Har aldrig tidigare hört om denna plats. Vilket äventyr med er husbil! Bra att allt funkar. Och vilken bred säng! Lyxigt! Många i Sverige som har skaffat husbil denna sommar. Nu vill jag också göra en roadtrip. Jag har Lapporten och norrsken på min bucketlist.

KRAMAR Anna

Sara said...

Så makalöst vackra bilder, vilken fantastisk plats det måste vara! Och ni hade fint väder, tur det, tänk om det hade regnat.
När jag ser personerna som sitter med benen över kanten, ojoj, snacka om ilningar i benen.

Så glad för er skull att ni har kunnat bocka av detta underbara ställe från er lista.

Ha en underbart härlig bröllopsdag, sis!!! PoK, älskar!

Humlan said...

Grattis på bröllopsdagen!

Jag känner så väl igen det där med att sova dåligt första natten på något ställe, framför allt om det är lite för hård säng dessutom. Men samtidigt var det ju tur att ni vaknade och steg upp så tidigt, vem vet om ni annars hade hittat någon parkering? Och det är ju så vackert när solen går upp, det är ju en perfekt tid att sätta sig i bilen och åka iväg.

Jag kan förstå att denna vandring är omtalad (även jag har sett bilder när folk står på den där utskjutande klippan tidigare) och att ni har velat komma dit. En vacker vandring upp och sedan den utsikten!! Helt fantastiskt ser det ut och då kan bilder aldrig riktigt förmedla hur det är när man är där själv. Men jag kan tala om att det känns i mina ben bara jag ser bilder på när folk står eller sitter för nära kanten, och att se dem med benen dinglande är ju ännu värre. Men jag har svårt för höjder och tycker att det är otäckt att gå över broar och att gå ut på balkonger som är för högt upp, så jag skulle möjligtvis komma så nära som du stod. Men njuta av utsikten kan man ju göra ändå, även om man inte står vid kanten.

Tack för att du tar dig tid att skriva dessa härliga inlägg och tar alla bilder som gör att jag verkligen får en reseberättelse när jag följer med er på era resor!

Ha en härlig bröllopsdag, en skön helg och var rädda om er!
KRAMAR!

Anonymous said...

Helt magiskt vackert! Ser att ni firar bröllopsdag, grattis! Får se om det går bättre att skicka nu. Kram

bettan said...

Älskar att få följa med er på äventyr. Fantastiska bilder. Mäktiga upplevelser. Andäktigheten när man står inför vidunderliga utsikter och vyer.
Imponeras av hur långt ut du vågar bege dig. Får svindel bara av att se på bild.

Saknar oerhört att kunna promenera/vandra. Jag kan såklart kortare promenader men tyvärr inte i närheten av era vandringar. Annat var det förr. Men jag tänker på allt som jag fortfarande kan ;)

När Linda var liten husvagnssemestrade vi en del. En underbar semester var på Ölands norra udde, Böda Sand. Två underbara veckor med sol och bad varje dag och utflykter. Vi kuskade aldrig runt med husvagnen utan hade ett mål, alltid vid hav och strand, som vi sen utgick ifrån.

Låter som ni hade bra med AC och ventilation men jag måste fråga, var det inte "lågt" i tak i sov-delen? Förmodligen min klaustrofobiska känsla som slår till när jag ser utifrån.

Ser fram emot nästa reserapport.
Önskar dig en fin helg.
KRAMAR!!

bettan said...

Ajamen glömde...GRATTIS till era 27 år.
KRAM!!

L said...

Wow, alltså. Ser magiskt ut.
Grattis på bröllopsdagen!

Erica said...

Först: Vad mysigt att få se bilder från "er" husbil igår. Vet att jag använt detta ord mycket; men vad MYSIG den såg ut!
Tråkigt att körkomforten lämnade en del att önska, men huvudsaken att boendet var bra :-)
Jag har tyvärr ingen personlig erfarenhet av hur husbilar brukar kännas att köra/åka i, då vi som sagt hade husvagn vilket betydde att vi färdades i vår vanliga bil. Vilket i sin tur var en Toyota Previa dvs en minibuss, så väldigt behaglig i sig.
Men jag kan tänka mig att just körkomforten i husbilar beror väldigt mycket på storlek och prisklass.

Och till dagens inlägg: Bilderna är magnifika!!
Förstår totalt varför det var en punkt på eran Bucket list (och säkert en punkt på mångas lista)!
Vilken makalös utsikt!!
MEN jag förstår till 200% vad du menar med svindeln! Jag skulle ha gått igenom exakt samma om jag varit där. Jag är extremt höjdrädd. Extremt!
Helt ärligt kittlade det i hela nedrekroppen, från magen och ända ner till fötterna, bara av att titta på bilderna. Jag fick näst intill magknip av de där personerna som satt på klippkanterna och dinglade med benen.
Kanske kanske kanske kanske hade jag kunnat ta mig mot kanten om jag varit där, men absolut inte ståendes. Det hade i så fall varit om jag bokstavligt talat krypit (vet ej hur man böjer ordet) fram till kanten.

Men det här är perfekt egentligen. Jag får njuta av dina fantastiska bilder såhär på säkert avstånd.
Och egentligen är det ju tur att det finns människor som vågar ge sig ut på kanterna sådär; det blir perfekta bilder!
Och jag kan verkligen tänka mig att det är en näst intill religiös upplevelse att befinna sig på den platsen, oavsett höjdrädsla eller ej :-D



Avslutningsvis vill jag bara säga Grattis på bröllopsdagen idag och hoppas ni får en fin 4:e juli-helg! Förstår att firandet inte blir som det brukar, men hoppas ni får ett trevligt avskalat firande ändå :-D

Kramar /Erica

Anonymous said...

Grattis på bröllopsdagen Annika! Så roligt att ni gillade husbilen. Ser ju väldigt härligt ut.
Trevlig helg o kram!
Anette

Elisabeth said...

Vilket UNDERBART landskap! Jag älskar just den landskapstypen! Ibland brukar jag skämta om att det beror på mina gener. ;-) Farfar var från Rumänien (en tyskspråkig minoritet som numera nästan inte finns kvar), och landskapet där ser ut just så. Eller ja, det ser ut så på de bilder jag sett därifrån, själv har jag aldrig varit där.

Inte heller jag hade vågat gå nära avsatserna. Egentligen är jag inte höjdrädd, inte för höjderna i sig i alla fall, men däremot dyker det alltid upp en massa tankar om att snubbla och ramla ner. Eller om jag satte mig på kanten; att jag skulle tappa balansen och ramla ner. Eller för den delen att jag ska råka tappa mina glasögon utför kanten! (En heeeelt normal tanke... ;-))

Vilken tur att AC:n fungerade bra. Annars hade det väl blivit helt olidligt varmt inne i husbilen.

Grattis på bröllopsdagen och hoppas att ni får en trevlig 4 juli!

Anne said...

Nu har jag läst båda dina så fina resebrev, du skriver så bra och inspirerande. Wow, vilken plats alltså. Svindlande vackert, sådär att man har svårt att hitta orden. Det här måste ju toppa listan över vackraste platser alltså. Man ska inte ranka och all skönhet har sitt värde, jag menar, en enkel klippa på Åland rankar jag högt men likväl det här du visar här är så makalöst vackert. Så att sen få se och uppleva denna plats och marker "live", wow Annika. Vilka fantastiska platser, natur och skönhet du har så nära dig. Men huuuu, ryser av bilderna nära klippkanten. Peter var modig som gick ut. Och den där främmande killen med benen dinglande över kanten....seriöst, jag har svårt ens se bilden utan att bli yr...

Såg ni några otäcka djur som ormar under vandringshelgen? Hur är det förresten med fästingar, vet de finns i dina trakter men är det nåt som ni märker? Behövs kroppar kollas av varje kväll och brukar det hittas fästingar?

Dina resebrev är verkligen bra, husbil och camping är en okänd och främmande värld för mig. En helt annan värld så extremt intressant att läsa och se dina bilder. Jag tror nog jag skulle känna som du vad gäller campinglivet och den sortens familje resort campingplats som ni var på, inte riktigt min grej, men fasen vad intressant att höra och hehe lite få bekräftat det jag tror är sant och att du kände precis som jag tror. MEN fördelarna är ju grymma, allt det du säger om att vara på plats direkt i naturen, med sitt kylskåp, förbereda mackor, ta sig från plats till plats. Jag fattar och ser absolut tjusningen med själva färdsättet och fördelarna med det. Även om man är på en mer fullsatt campingplats som denna så ÄR man ju ändå ute i naturen, vilket man inte är om man sover över på säg en Best Western hotell längs nån interstate väg, som det ju ofta är när man annars gör road trips. Under en riktigt lång resa med husbil, kanske i mer krävande körning som backar och berg så känns det som man behöver mer komfort i husbilen och starkare bil, eller vad tar ni med er?

Haha, liknelsen med U-haul truck är klockren, då fattar man direkt vad du menar och försöker förklara. Bra liknelse där ;). Men vilken positiv erfarenhet ni ändå fick och jag förstår det gav mersmak, första försöket med hyrning av husbil lärde er säkert massor också vad ni skulle vilja se i nästa husbil ni hyr. Är det väldigt dyrt förresten hyra husbil? Jag förstår det kan variera beroende på storlek och hur basic utrustade de är, men ändå, lite sådär ballpark?
Hur var det förresten på campingen, var det sådär socialt som jag tänker mig att det är, folk som kommer över och vill hälsa och prata så man inte får vara ifred, haha introvert som man är vill man ju vara i fred...

Bland det bästa av allt med er resa måste ha varit att komma iväg, eller? Alltså verkligen komma iväg och se nåt annat, mer frihet och luft under vingarna så att säga. Jag vet att ni varit bra på att ta er ut under helgerna och vandrat men ändp, det här måste ha varit snäppet bättre vad gäller att få miljöombyte och komma iväg hemifrån och verkligen koppla bort allt vad gäller Corona. Själv känner jag mig spytrött på the same old same old som är vardag här, varje dag.
Men nu är det långhelg och DET känns faktiskt riktigt härligt. Ha en riktigt fin 4th of July helg och återkom med nästa resebrev nästa vecka.
Kramar!

Anne said...

Förresten, du ser så fantastiskt fräsch och fin ut. Ville bara säga det, bästa Annika!!! Helt uppriktigt från hjärtat menat. Vilken pingla du är!!

Ulla said...

Tack för fina bilder och intressant text. Det är så skönt att bara läsa om och se bilder på naturen. Otroligt fin natur. Jag älskar lövträd och tall. Granskog gör mig deprimerad.
Vilken typ av blåbär är det? Inte vår nordiska, väl?
Jag är också höjdrädd. Min kropp säger bara stopp om jag försöker tvinga mig fram till en brant.

Monica said...

Vilken spännande resa! Men först stort GRATTIS på bröllopsdagen! Här är det 39 år i augusti, svårt att fatta faktiskt:-).
Men vilken tur nu gjort, och lite kul att se en annan typ av husbil än de här, just nu står ett stort "åbäke" parkerat nära vår balkong, en i husets nya date och plötsligt kom han i husbil, ja han kanske bor nån helt annanstans och nu i bilen. Kom just på det:-).

Men hoppas att ni får en mer lättstyrd och lättmanövrerad nästa gång. Har ju själv noll koll, aldrig satt min fot i en eller ens i en husvagn, knappt tältat och då var det på läger. Vi hyrt hus land och rike runt och sett mycket av Sverige kommer jag också på nu när alla har svemester och berättar om alla platser de åker till. Tror vi varit på¨nästan alla och läst på grundligt alltid om dess historia. Undrar att vi varit så aktiva men vi var ju yngre, men roligt med minnena.

Tycker det ser helt fantastiskt ut på dina foton, vilka utsikter och så energiska ni var, ser vadmusklerna på båda:-). Så där att sitta på en klippa gjorde jag som yngre också men idag absolut inte och det är nog för man fattar bättre, haha. Nej men hur vet man att det inte plötsligt kommer någon konstigt virvelvind och sveper med en eller att man blir yr eller något. Fast höjder gillar jag men skulle stå en bit ifrån. Peter sitter inte och dinglar med benen ändå, du får ha nåt rep berett ifall att ...

Vad kul att ni gjorde detta, det behövs mer än någonsin att man kan bryta vardagen och så blir det så mycket praktiskt att tänka på så man får lite distans till allt annat. Ha en riktigt fin helg nu Annika och fira på. Ta hand om er väl!

Brysselkakan said...

Fina bilder! Hoppas att sonen hamnar i de trakterna framöver så vi kan besöka!
Förstår absolut att du fick svindel, hua...
Ser att du har sleeve på armen, hur mår den nu för tiden? Antar att du måste skydda den mot sol men känner du av den annars?

BP said...

Vilken fantastisk utsikt! Väl värt mödan att gå upp mitt i natten, köra i två timmar och vandra uppåt i hettan. Å inte kunde ni svalka er heller efteråt, om ni inte hittade en camping med dusch förstås.
Vilket äventyr!!! Å filmsnuttarna fungerade alldeles utmärkt. Tycker att Peter ser ut som en boy scout:-)
Själv är jag inte höjdrädd, så jag skulle nog ha satt mig ned på klippavsatsen där, men jag skulle inte ha stått upp. Min man är mera höjdrädd än jag och skriker alltid: Don't go closer pleeeeeaaase!
Ska bli roligt att följa er husbilsresa, åka snålskjuts med andra ord.
Å stort GRATTIS på bröllops dagen!!!

PS. Tråktorsdag är ett tema som en bloggare uppfunnit. Tyvärr är det bara hon och jag som lägger upp inlägg till temat. Tycker de är lite "anti", alltså inte så PK;-)
https://kajsalisasblogg.wordpress.com/

Annika said...

Eva:
KUL och bra att det gick att se.
Jag vet aldrig när jag laddar upp videos.
Klippan var verkligen skakig att vandra ut på. Jag fick vansinnig svindel där. HUA.
Långt till semestern än för dig. Men snart så!!
Tack, vi fick en jättefin 4 juli!!
OCH 3 juli :-))

Annika said...

Yvonne:
TACK!!
Vi hade toppen. Gick ut och åt på restrang ffg sedan krisen.
Hett som en bastu, för vi satt ute.

Superläskigt var det att gå på klippan där. Jag vågade inte gå långt ut på dem. Det bara susade i huvudet.
GAAAHH!!!
Naturen var enastående där, det var den. SÅ fin led upp till toppen.
Underbart.

Annars, det har varit/är en het helg. PUST.
Temp runt 35 hela tiden.
Skulle gärna ta lite av ert svala.

Stora kramar från mig!!!

Annika said...

Anna:
Tack, ja det var underbart. Absolut, det bara surrade i skallen då jag kom för nära stupen. HUA! MEN det var värt det, såååå värt det. UNDERBART!!
Nej, det är nog inte konstigt om du inte hört om denna plats, man måste nog var inbiten vandrare och/eller kunna sin Appalachian Trail för att ha hört om den.
Ja, hyrandet av husbil slår alla rekord denna sommar, både här och i Sve. Läste just om det i DN imorse.
Jatack, jag vill också till Lapporten och SE norrsken. Norrsken def bucketlist.
KRAMAR!!!!

Annika said...

SIS!
Det var helt underbart!
HELT underbart.
Vi hade inte tagit den hajken i regnet. Vi hade tre dagar att välja på, så vi valde den finaste dagen. Det var lördagen. OCH det är jag så glad för, det var underbart och fantastiskt med utsikten.
AAHH!
Vill se de andra två ställena som ingår i den sk Triple Crown i Virginia.
Så jag hoppas vi hyr igen och åker iväg som vi gjorde.

Sara, det ilade i mina ben så det värkte. OJ oj ...
Men härligt var det däruppe, men jag häll mig från kanten.

OCH nu är ni i det sköna Knäs!!
ÄLSKAR!!!

Annika said...

Humlan:
TACK Humlan!!
Vi hade en fin bröllopsdag!

JA, det där att sova dåligt är inte roligt, det händer mig så ofta. OCH inte minst på nya ställen.
DET var bra att vi vaknade i svinottan, för vi hade två timmar att köra. Vi fick parkering, och det är jag in i bomben tacksam för.

DENNA vandring är verkligen episk. SÅ roligt att du sett bilder av detta hemma. DET gör mig GLAD.
Det är en ikonisk plats längs leden.
Sen är det ju så, det går nästan aldrig att förmedla via bilder hur det verkligen är. DET är knappt det går via film.
Men, jag är så glad att du känner till platsen, Humlan!!

TUSEn tack för dina fina ord. De sporrar mig!!
Kramar i massor!!

Annika said...

Ano:
TACK så mkt!!
Vi hade en bra dag!
:-)

Annika said...

L:
TACK!! DET var sååå ljuvligt härligt att vara ute på det sättet.
OCH tack, vi hade en fin bröllopsdag.
:-)

Annika said...

Erica:
TACK!
DET är rätt ord, för det var mysigt.
SÅÅÅ mysigt och jag gör med NÖJE om det igen!!
Längtar redan.
Absolut, har en känsla av att den vi hyrde är bland dt sämsta i körkomfort. De nyare är nog mkt, mkt, mkt behagligare att ratta.
Inget fel på komforten i husdelen dock, det allra bästa betyd där.
så roligt att ni hade husvagn när ni var barn. FÖRSTÅR att du har toppenminnen!!

ÅÅÅÅÅ tack för att du gillar bilderna.
DET var verkligen en bucketlist-grej vi kunde pricka av.
UNDERBART!!
Skulle gärna gå upp där igen, men har några andra hikes vi vill pricka av innan vi åtrvänder.
Ja svindeln ja ... gud det bara surrade i huvudet på mig när jag tyckte jag var för nära kanten.
Aldrig att jag skulle sitta där och dingla med benen, aldrig.
Du hade nog varit modigare än jag, tror jag.

HAHA, ja jag med. Tacksam för att det finns folk som vågar, och som vågar fota.
Som Peter.
OCH andra såklart.
Då får vi njuta av deras bilder.

TACK raring, vi hade en jättebra bröllopsdag .

Kramar!!

Annika said...

Anette:
DET var så härligt!!
OCH tack!!
Kramar!

Anonymous said...

Grattis på bröllopsdagen!
Det är så roligt att följa med på dina resor, det är favorittema tillsammans med amerikanska fenomen.

Jag är inte speciellt höjdrädd, men sådana där klippor då går inte jag närmare kanten än att om jag skulle falla så ska hela min kropp ligga på klippan, alltså sisådär två meters avstånd. Dingla med benen utanför kanten, glöm det! Däremot har jag inga problem att gå nära kanten på byggnader när det finns ett rejält staket mellan mig och avgrunden.

Det där med tätpackade campingplatser håller jag med om. Vi tältade i Kanada och hamnade på en sådan, totalt omysig. De andra var mer "naturcamping" men ändå ordnade campingplatser, då var det enbart trevligt att campa.

Härliga foton, ser fram emot resten av reseberättelsen!
/Tysta C

Annika said...

Elisabeth:
MEN visst är det FINT!!!!
Visst är det ljuvligt.
DET sitter säkert i dina gener. Jag är säker på det.
Jag kan inte få nog av den här sortens landskap.

Jag vet, jag får tvångstankar på såna ställen. Får det på broar också. Tänker just som du, att ngn skulle knuffa till en, att man skulle tappa ngt, att man liksom sugs ner.
USCH!!

TACK och LOV för effektiv AC. DET hade inte gått att sova i den bilen utan den.

Hoppas din helg var trevlig!!!

Annika said...

Anne:
TACK gulliga, fina Anne!!
Dina ord värmer och sporrar!!!
Det här toppar min lista här på östkusten. BOOM. Det finaste jag sett här. Tror faktiskt det.
PÅ din kust däremot är det ju mer drama, och där är det ju ännu maffigare. Ja du vet...
Absolut, skulle kunna skriva in Österbotten och Sthlm etc där också. MEN om jag ska vara ärlig toppar ju detta landskap skänhetsmässigt än de platta landskap jag är uppfödd i.
För en som kommer från alperna, som min granne Ingrid, är det ju lite annorlunda.
Det var svindlande däruppe.
Det var som ett sug och brus i huvudet hela tiden. JAG kunde inte gå nära kanten. Peter är modig, det är han.

DET enda djur vi såg denna gång var hjortar. Inget annat.
Inga ormar, inga björnar.
Fästingar är grymma här, Anne. Vidriga. De frodas som fan. OCH det är nog det krypet man ska vara räddast för.
Så det gäller att KOLLA sig när man kommer hem.
HUA!!

Jag förstår att det är främmande för dig, jut med camping och vandring. Just därför blir jag ännu gladare över att du gillar det jag skriver.
TACK vännen.
Nej, campingar per se är inte min grej. Inte de där typiska. Jag kan inte med dem. Och minst förståelse har jag för dem som riggar sin husvagn för säsongen och bor på samma camping sommar efter sommar. WTW! OM man har en husbil ska man väl åka runt med den!! Eller, husvagn. det är oftast de som står riggade en hel sommar.

Ja, vi sa att om man skulle tagit sig kust till kust med denna RV vi hade skulle man inte ha stått ut. Körningen var för stum. Tycker synd om turister som hyr som kommer utanför US. USCh för att få den bil vi hade.
VI har ju inga jätteberg här, men vår kämpade för att ta sig upp för bergsvägarna. TÄNK då att ratta den genom the rockies eller sierras etc. DET hade inte gått. Motorn hade inte klarat det.

Ja, nästa ngn ska vi nog hyra från ngn annan. Ser ju nu att det finns en värld därute. Typ Airbnb. Fast för husbilar.
Du vet, annonser på insta och sånt man ser, hehe. Det är ganska nischat där för mig nu, hehe. I annonserna. OCH somliga annonser sparar jag.
HIHI.
Det kostade 1300 för oss för dessa dagar + såklart campingavgifter, bensin o sånt.
Inte billigt. Det är vad min flygbiljett hem skulle ha kostat ... Typ.
Men vi fick mersmak. Vi kommer att ge oss ut igen.

HAHA, nej ingen störde oss med frågor etc på campingarna. På sista kom en kille och frågade hur vi gillade vår bil. Men det var allt.
P och jag var inte ute efter att ungås med ngn, hahahaha.
Från den där största family camping resorten for vi i arla morgonstund igen. Alltså, verkligen. Vi var ute redan 4:30 typ.
Jag är också intro, Anne. Fattar exakt vad du menar, haha.

Men visst, det bästa var att lämna NoVA. Att de och göra ngt nytt.
Nu när 4 juli är över känns sommaren effing oändlig ...
USCH, vet inte hur jag ska få tiden att gå i sommar , känns det som. Bara same old, same old ...
Och P jobbar som vanligt.
Han har sagt att han ska ta långhelger då och då. O att han ska ta EN vecka i slutet av aug. Så ja ... du hör ....

OM jag vore er skulle jag ärligt fundera på RV, men hyr inte via Cruise America. Hyr via den Katrin tex tipsar om ovan. Eller kolla vad annat ni har. På din kust är det ännu mer business än här. Västkusten är prime spot för RVs.

KRAMAR!!!!

Annika said...

Anne igen:
ÅÅÅÅÅ raring, tack!!
Du gör mig sååå glad!!

Annika said...

Ulla:
TACK, vad roligt att du tycker det.
VISST är det vacker, vacker natur.
Granskog, håller med dig. DET är verkligen inte min favorit heller.
Blåbären, nej det är mkt högre buskar än hemma. Så det kan nog vara av den sort man kallar amerikanska blåbär. Fast vilda då.
Faktum är dock, jag såg ett blåbärställe som såg ut precis som i norden, och blåbären var mogna, så jag åt några SÅÅÅ GODA!! Men de allra flesta är buskar, ganska höga.
USCH ja, för os höjdrädda är det en pärs ibland .

Annika said...

Monica:
TACK, och 39 år för er. Vi ligger lite efter, hehe.
Husbilen ja, det var ett äventyr.
VISST, det är inte KUL med sådana parkerade på stadsgator. JAG VET!!! Brukar blir störd om ngn granne får besök av en sån. Hehe.
Hoppas åbäket på er gata gett sig av, haha.

Mysigt att hyra stugor runt Sverige.
det gjorde vi ibland när vi var små också. Ofta runt pingst.
de resorna minns jag med nöje.
Man lär sig mkt på att kajka runt i sitt eget land.
ja, jösses, i år är alla hemma. ALLA hyr stugor eller husbil. Både här o där. Staycation och hemester och svemester. KUL!!

VISST är det ljuvlig natur. HAHA, ja våra vandringsben får stå ut med en del, ja.
Höjder, det liksom surrar i mitt huvud på toppen. Jag blir så yr. OCH det blåste däruppe, tro mig!!! USCH.
nej att dingla över kanten som en del gör skulle jag aldrig göra.

DET var underbart med miljöombyte.
helt ljuvligt.
TACK Monica. Jag hoppas att du har det riktigt bra!!!

Annika said...

Brysselkakan.
TACK, det är LJUVLIGT!!
ÅÅÅÅ finns det planer på det?
Östkusten?? KUL!! Ja, det här ligger SÅ nära Virginia Tech, och University of Virginia ligger hyfsat nära + de stora skolorna i NC.
EN bra plats att bo på, och vacker!!!
min arm ja...jo jag skyddar mot solen. Men jag får också soleksem på mina armbågar numera. Så det är mest därför jag bär skydden när jag är ute.
Känner inte av min brända arm, men känslig är den för sol. Så det är bäst att skydda den.

Annika said...

BP:
SÅÅÅÅÅ värt det!!!
Underbart var det.
VILL ut igen, snarast möjligt.
Nej, den enda svalka vi fick sen var bilens AC. Vi duschade i bilen sen på den camping vi kom till.
Badade inte ngn sjö en enda gång under resan.
HAHA, Peter är en gammal boy scout, det är han :-)

Du ÄR modig. DET är du. Jag är som din man. Jag blir nästan arg på P när han ska stå nära.
JAAAAA!!! ÅK snålskjuts på min resa. DET vill jag att DU SKA!! HAHA!!

AHA, tema ... haha...är lite bränd på sånt sen vi körde tema här ett gäng bloggare. Men jag läser gärna :-)

Annika said...

Tysta C;
Tusen tack!!
Så roligt, ja resebreven fortsätter här i veckan. SÅ glad att du gillar det, och fenomenen. HIHI.
Du är modigare än jag
Jag har lite svårt att gå fram till brokanter etc.
OCH vid Grand Canyon kunde jag inte gå fram till barriärerna. Samma uppe i skyskrapor. I the twin towers fixade jag inte att gå fram till räckena. HUALIGEN!!!


VET, sådana där camping resorts for families är verkligen inte roliga. Det finns andra supermysiga, men de där stora. NEJ!!
KUL att roadtrippa och campa i Kanada. DET vill jag också göra!!!
Läckert!!

Fler resebrev i veckan som kommer!!!

Brysselkakan said...

Nä, inga planer än vad vi vet men han är nog klar med sin PhD nästa år och då är det ju postdoc som är planen och vart det blir återstår att se.
Skönt att din arm inte ger mer besvär än så, kunde ju varit värre.

Annika said...

Brysselkakan:
Så spännande tycker jag.
Förresten, får han problem i höst? Jag menar som internationell student?
Mkt snack om dem nu.
Min arm är helt OK, blir nästan mer bekymrad över soleksemet som blossar upp varje sommar.

Brysselkakan said...

Tror inte det, så länge han är kvar i USA så kan han inte kastas ut. Men skulle han lämna för tex resa till Sverige lär han inte komma in. Hans visum gäller till slutet av juli 2022 och i princip kan han vara kvar efter det men lämnar han kan han inte komma in igen på det visumet. Sedan är det ju andra saker som gör att han efter att tagit sin PhD måste ha nytt visum; löneutbetalningar tex.
Men han har bra koll på detta så jag är övertygad om att han vet vad som gäller!
Soleksem är inte kul, får dem också till och från och en hydrokortisonsalva brukar hjälpa.