Tuesday, October 01, 2019

THE Crayfish Party!




Good morning new week!!


This past weekend our good friends Lotta and Magnus hosted their annual cray fish party here in Reston.
The party has been a strong tradition since 2003.








It is so very nice to be invited to this treat of a dinner (and party) each and every year.
I mean, this is a party where the cray fish themselves play second fiddle.
WHO can resist ALL the delicious food Lotta and Magnus have made for us?
It is lovely BEYOND!!
And, there is so much work, effort, prepping and planning behind all this.






Just look at all these fantastic foods!  Beautiful and OOOO so extremely delish!


































Peter and I are so thankful for being invited every year.
It is a true joy.






Sara and sunflowers!




It is good to have a few little kids around.  Actually it is very GOOD!  Peter, Susanna, Linnea and Marc.













When our kids were little they were there as well. Karolina was 7 years old when this tradition started.
The other kids were/are a couple of years younger than she was/is. Karolina became their given play-leader, and we have many fond memories of skits that Karolina and the rest of the kids put together for us at the end of the big dinner.
I remember that Karolina planned it all out way ahead of the party; this is what we’ll play tonight, these are the skits we’ll be performing, and so on.
Now five of the "younger kids" are in college and three of them are still in high school. And, Karolina herself is--of course--in Los Angeles.
But the memories remain clear as crystal for us adults as we spoke a lot about the olden times on Saturday night.
There are still two little youngsters left, and that is good for the rest of us since we are missing the past a little bit and sometimes tend to be a bit sentimental about it …
It is good to have the little ones around.






Our dear hosts, Magnus and Lotta.  Veronica is the girl to the right.















OH and no it is time for DESERTS!!!  Just look at all these lovelies!











The cake on the right is a Toblerone-cake.  Let me tell you one thing, TO DIE FOR!!









So, another party is wrapped and the guests were SO VERY pleased as always. Thank you Lotta and Magnus!











Here we are the girls!!  All Swedes!  Anna, Lotta, Veronica, Susanna, myself and Sara!






JUST DET!!!!






19 comments:

Elisabeth said...

Desserterna såg helt fantastiskt goda ut! Jag hade nog helst koncentrerat mig helt på dessa läckerheter, haha.

Kräftor däremot har jag aldrig tyckt om. Visserligen kunde jag väl tänka mig att äta mjukost med kräftor (har något minne av att det fanns) när jag fortfarande åt kött, men "hela" kräftor - nej tack för min del. För övrigt har jag faktiskt aldrig varit på en kräftskiva!

Anonymous said...

Yvonne said…
Men så mycket gott ni fick och så vackert upplagt. Förstår att ni hade en härlig matupplevelse igen och så kul att ha det som tradition dessutom. Desserterna såg ju vansinnigt goda ut de också.

Älskar kräftor och skaldjur av alla slag, ostron är väl det enda jag inte gillar till 100%, men jobbar på att tycka om det också .

Idag ska vi visst få +35 C om de nu har rätt. Just nu är det dimmigt och fuktigt, men det ger sig så fort solen kommer upp.

Ha en fin tisdag och stor kram från Yvonne

Annika said...

Elisabeth:
ALLT så GOTT!!
Helt otroligt.
Kräftorna spelar helt klart andrafiol i detta enorma matutbud. Kan säga att jag åt en enda, jag åt bara "sidorätterna" som ju är huvudrätterna.
MUMS!!
JA, efterrätterna var galet goda.

Annika said...

Yvonne:
Det är verkligen så fint!
Så trevligt och så mkt jobb bakom som vi ju verkligen uppskattar enormt.
En gammal tradition är det verkligen! OCH en kär sådan.

Vi ska få 35 imorrn är det sagt .... oj oj oj vad jag är LESS!

Stay cool Yvonne.
Stor kram från mig!

Erica said...

Mums vad gott allting såg ut! Och vilken trevlig kväll det verkar ha varit :-)
Så kul när man har en tradition sådär, speciellt när den går långt tillbaka i tiden.
Och jag förstår precis vad du menar med den där nostalgiska känslan, även om jag inte haft den ur föräldraperspektiv.
Ibland kan jag sakna de specifika traditioner vi hade på Valborgs, Midsommar och Nyårsafton. Vi var ett gäng på 5-6 familjer som alltid umgicks under dessa högtider.
Måste ha varit 14-15-16 barn sammanlagt i det gänget.
Vi var nästan alla dessutom i liknande åldrar, vilket betydde att när vi började växa upp så rann dessa traditioner tyvärr ut i sanden.
Hade inte fungerat att återuppta dem igen, men ibland kan jag sakna den tiden.

Kräftor har jag faktiskt aldrig smakat. Jag är en tvättäkta Norrbottning som väljer Surströmming för hela slanten ;-D

Hoppas du haft en bra stat på vecka 40!
(Jepp, jag har börjat tänka tiden i veckor igen, vilket jag inte gjort sedan jag gick i skolan... ;-P)

Kram /Erica

Erica said...

*start (ska det förstås vara. En bokstav föll bort och rann igenom korrekturläsningen ;-))

Annika said...

Erica:
ALLT så gott och så trevligt.
En gammal kär tradition vi har.

Ja, det är lätt att bli sentimental ibland.
Det blev en hel del snack om tider som varit.

Surströmming har jag aldrig smakat. HAHA.
Tror inte jag skulle greja det


Veckor, snackar du veckor med mig fattar jag noll. Här talar vi aldrig om veckor, kör bara datum för hela slanten. Veckonumren har jag sen lääääänge släppt helt och hållet.

MEN jag önskar sig en finfin första oktober :-)
Kramar!

Humlan said...

Ni verkar verkligen ha ett härligt gäng även om de flesta barnen numera saknas. Och vilken mat, även jag som inte tål skaldjur skulle inte sakna något på en sådan fest, jag förstår att ni uppskattar detta värdpars bjudningar.
Jag gillar verkligen din klänning också och vilken fin kofta till, en sådan som är perfekt på sommaren när det kan bli lite svalt på kvällarna eller inne med AC (och med ert väder får man väl kalla det sommar även om kalendern kanske säger något annat) och lite kul är det ju att Peter har en Finlandströja när det är ett svenskt värdpar ... eller har någon av dem också finskt påbrå?

Annika said...

Humlan:
Ja, det är härligt att ha dem alla. OCH roligt att vi har dessa traditoner.
Ja, barnen är så stora nu, och det kan kännas lite konstigt ibland.
Uppskattar verkligen det här värdparets bjudningar. SÅ fina.

TACK Humlan!! Koftan har 20 år på nacken!! Jag använder den på sommaren när jag inte vill ha bara armar.
Klänningen köpte jag för ett par år sen. Det hade inte gått att ha höstkläder i lördags, det var alltför varmt.
Peters tröja ja. yay!!
Nej, tror bara det är jag som har finskt påbrå. HAHA!
Men Finlandströjor gillar vi!! Han har flera stycken!!

Kramar!

Äventyret framtiden said...

En så fin tradition det har blivit och så lång redan. Härligt med vänner som kan träffas och äta gott och vara tillsammans. Det är guld värt. Allt ser så gott ut så snålvattnet rinner på mig.
Tack för att du tog mig med på ett hörn!
Vilken tid det har tagit att fixa till allt det goda, goda.

Keith said...

Gorge yourself on food why don't you? ;-) Nice you been keeping the crayfish party tradition up since 2003. Even as the kids have grown up and gone away. Yes, I can see Karolina being the play leader. All you crayfish party goers were looking good!

Monica said...

Men så mycket gott! Helt otroligt! Och vilken lycka att bli bjuden hit:-), bra du var hemma igen! Kräftor är läckert och så fina tillbehör och sen desserterna, helt fantastiskt! Vilket jobb! Vad duktig Lotta är om hon gör allt, kanske maken gör hälften:-). Och söta kaffekoppar ser mina ögon också. Och visst, man tänker tillbaka med, oftare numera tycker jag men du är ju yngre, minns inte när jag började:-).

Ha det fortsatt fint Annika!

Anne said...

Sådär jag, nu har jag inte bara tjuvläst i smyg utan ska nu också kommentera. Så trevligt att ha dig här tillbaka igen. Som du kanske minns tog jag en paus från sociala medier osv. Måste berätta lite mer senare för dig hur det upplevdes och gick. Rätt intressant faktiskt. Haha, känner mig nästan som jag varit på nån rehab och nu kommer tillbaka nykter och förvirrad in i verkligheten igen. Helt stängde jag dock inte av, var faktiskt en del på FB (känns som det var svårt helt skippa, grupper, aktiviteter och annat där som ger viktig info). Men överlag, det var väldigt lite online och ett intressant experiment som man nästa gång (?) skulle kunna dra än längre men svårt veta om det faktiskt går att helt kapa av...känns som det skulle vara svårt. På den nivån jag gjorde det så kändes det som det gjorde stor skillnad, det var faktiskt riktigt skönt, men det var ändå inte på en 100% nivå, då allting pausades. Vete sjutton om man kan gå all in och helt kapa allting...

I alla fall, så trevliga traditioner ni har med svennegruppen. Allt ser såå gott ut. Gillar förresten din klänning, klär dig väldigt fint.
Kunde inte låta bli att titta på klippet du länkat till om Bob. Det var rörande att se hur rörd han blev. Vilken historia och vilken människa han är. Helt otroligt när man tänker efter. Tänk vad mycket han gett till sina medmänniskor varje dag och vad tomt för er alla att inte längre se Bob där, ja tomt och annorlunda för Bob själv också tror jag.
Serien på Netflix du nämner är ny för mig. Däremot så började jag nyligen titta på Dead to Me som jag vet du nämnt, gillar den! Du är väl inte så förtjust i crime-serier men har av flera hört att Unbelievable (tror jag den heter) på Netflix med bla Toni Collette är jättebra så den står näst på min lista. Så mysigt med höst nu, vi har haft typ kallaste och regnigaste september på 100 år så här är det full höst och värmen påslagen, hade till och med vantar imorse. Jag har aldrig varit med om så här sval sommar sedan jag flyttade hit för 13 år sedan och hösten har nu också kommit tidigt och kall. Får se vad oktober bjuder på!
Kikar in imorgon igen och ser vad du bjuder på, det känns jättefint skriva och läsa hos dig igen. Du håller gammal god form :)
Kram!

Annika said...

Karin:
En verkligt fin tradition som blivit ngt vi alla ser fram emot.
DET var precis lika gott som det ser ut.
Helt otroligt gott. Ja, jag kan knappt föreställa mig den tid de lägger ner på detta.
Tacksam.
Det är roligt att ha den här gruppen, och vi känner varandra så bra.

Annika said...

Keith;
OH for sure!
It is delish beyond.
It's a long going tradition. Great.
Karolina, she was the given leader. Very cute.

Annika said...

Monica:
eller hur!??
Ja, vilken tur vi har som får komma och äta av allt det ljuvligt goda!
Ja, både Lotta och Magnus kämpar på med skivan. Men jag tror nog det är Lotta som lagar den mesta maten. Magnus fixar mkt omkring.
Ett bra team.
Jamenvisst, just när saker och tung pågått så länge som de gjort kan man inte låta bli att börja tänka på gamla tider. Vi tillbringade mkt tid med att prata om det i lördags. Därför är det roligt att det finns lite yngre barn också :-)
Monica, ha en fin och bra kväll nu! eller natt!!

Annika said...

Anne:
HEEEEJ!!
Gud vad kul att du är här igen. Nu har det gått två veckor och MER då du inte skulle ut på sociala medier. Hur känns det nu?
Jag är jätteglad att ha dig här igen!! Varmt välkommen tillbaka!!!
HAR ju funderat på att testa en vecka. MER vill jag icke.
Skulle sakna insta och min blogg som bara den. FB kan jag nog leva utan, tror jag.
ja, jag skulle gärna vilja höra om hur det känns för dig.

Svennegruppen har trevliga traditoner, ja!
Gillar dem verkligen!
OCH detta är nu inne på 17 året. Inte klokt!! Men tacksam över att jag forfarande blir inbjuden, haha.

TACK Anne, vad roligt att du gillar min klänning. Kunde inte ha höstklänning, alltför varmt. SÅ det fick bli en luftig sommarklänning, klokt val i den heta natten.

Bob ja, ja jag vet ... SÅ rörd- SÅ rörd.
Jag saknar honom. Inte samma sak längre att handla på Safeway.


ÅH Anne, skriv upp Schitts Creek på listan NU!! Den är så rolig, och lätt att se eftersom det är korta avsnitt.
ÄLSKAR den!!
Dead to me älskade jag också!
Unbelievable såg min syster och gillade skarpt. Så den ska jag sätta på listan också.

OMG vilken skillnad på hösten hos sig o hos mig iår. AVUNDAS dig.
Här är det AC som gäller. OCH det är brännande hett. Imorgon ska det slås alla rekord, är det sagt.
jag vill ha det som DU har det!!

TACK snälla Anne.
You've made my day!
KRAM!!

Channal said...

Så fin du är Annika och så mycket gott! Jättekul att ni har fört denna svenska tradition vidare i USA. Kanske Karolina tar upp den själv när hon blir äldre.

KRAM Anna

Annika said...

Channal:
Tack rara du!!
Ja, det är fint att ha denna tradition. DET vore roligt om Karolina och de andra "barnen" tog upp detta.
KRAMAR!!