Resebrev från New Orleans

Hej på fredagen!


Jag hoppas allt är bra med alla.
Här väntar vi nog lite snöblandat elände denna fredag. OH well, I could not care less!


Tidigt i torsdagsmorse var jag med i programmet Vaken med P3 och P4.
Vi talade om denna bilresa, och det blev ett trevligt samtal mellan mig och Pamela.
Lyssna gärna via länken nedan om du har lust.







Nu kommer mitt andra resebrev från den Road Trip Galore vi just varit ute på.

New Orleans.
Denna pärla till stad med sitt rika arv och speciella kultur.
En stad att besöka, och en stad jag VILL tillbaka till. New Orleans ger mersmak, helt enkelt. Det är en verkligt annorlunda stad, och en stad med färg och liv. Makalös!

Karolina i The Garden District första kvällen i New Orleans.

Vi hade missbedömt en sak med New Orleans, Mardi Gras! INTE för att den ägde rum medan vi var där. Nej, Mardi Gras ägde rum i tisdags, på fettisdagen.
MEN man hade börjat ladda upp enormt inför det hela då vi var där med parader och happenings inför den stora dagen.  Tydligen festar man i flera veckor innan själva karnevalen.
HELA stan var dekorerad i Mardi Gras färger, guld, grönt och lila. Överallt!
Och gissa om det var folk där. En stor parad ägde rum samma kväll vi kom till stan, och därmed var det massor med folk.
Vi hade heller inte, och detta var ett MISSTAG med stort M, bokat hotellrum i stan innan i kom dit.
SÅ, då vi åt vår lunch någonstans i Louisiana satt vi med våra mobiler och försökte boka ställe på ställe. DET fanns inga RUM! PANIK!
Hur skulle vi göra? Skulle vi vara tvungna att bo utanför stan? Vi visste verkligen inte, och vi ville ju bo I stan!
Till sist fick vi tag på en AirBnB i The Garden District, vilken lättnad. OCH sen fick vi hotellrum i The French Quarter under natt nummer två.

Det hade regnat hela dagen, men när vi begav oss in till The French Quarter med Uber så sprack solen igenom och det blev varmt. Jag tror att det var runt 22 grader då vi travade runt de kvarteren den kvällen.
Alltså, mycket skönt.

The French Quarter.
Vilken overklig plats. Vilken helt overklig plats. Gågator för det mesta, och den mest kända gatan, Bourbon Street är väl galenheternas egen gata. HÄR fanns allt och alla, och ljud, ljud ÖVERALLT.  Utklädda människor syntes överallt i överdådiga kostymer, drag queens, lodisar, turister, sångare, jazzband och dansare.
ALLT!
Sensory overload, my friends!
OCH så barer, barer och barer. I New Orleans kan man dricka på gator och torg, och tro mig, det gjorde folk. Alla gick omkring med en drink eller öl i näven.
På balkongerna stod folk med de berömda pärlhalsbanden och slängde ner dem på folk som gick förbi. Helst vill de ju att tjejer ska visa brösten, haha. Inget sådant skedde i vår lilla grupp. LOVAR!
Massor med folk var där för att se paraden, som nog närmast får beskriva som en anti-religions och pro-sexparad. Ja, den paraden kan nog inte kallas barnvänlig, haha.  OCH den var dessutom väldigt anti den regering vi har just nu. Komiskt allting.
Helt sjuk stadsdel, den måste upplevas för att förstå.

Bourbon Street.

Hur många av er har varit i New Orleans?
Antar att det är några stycken. NI vet vad jag talar om. OMG!!
Jag hörde creole talas flera gånger, den franska som talas i New Orleans. Mycket intressant, många skyltar stod på två språk, både engelska och franska (creole).

På vandring i det vackra Garden District.  Å vilka UNDERBARA hus jag såg där, och utsmyckade hus inför Mardi Gras.  SÅ coolt.

Dagen efter grydde en solig morgon, och jag gick ut på min morgonpromenad i The Garden District. Mitt mål var en de kyrkogårdar som ligger mitt i stan. Är man i NO så MÅSTE man besöka en kyrkogård.

Lafayette Cemetery Number 1

Jag var ute tidigt, och kom till kyrkogården vid kanske 7:30. Lafayette Cemetery number 1.
Tro mig, jag har alltid velat se dessa kyrkogårdar, och nu fick jag äntligen göra det. OCH därtill var jag ENSAM besökare på gravgården i denna arla timme!
Det var högtidligt att stiga in där, och jag blev förstummad. Alla gravar i New Orleans är i form av katakomber, och det ger en märklig känsla. Ingen begravs under jorden på grund av översvämningsrisken i staden. Som ni kanske vet ligger den under havsnivå. Så sina döda begraver man i katakomber ovan jord.
Jag gick omkring och läste på stenarna, och jag tyckte det var sällsamt och härligt att få gå där alldeles ensam.
Vi kom dit några timmar senare igen (jag ville verkligen att de andra i min grupp skulle få se detta också) och då fanns det guidade turer där och mycket folk.
Tacksam för min rundvandring i ensamhet på denna speciella kyrkogård.

Jag kan tänka mig att det kan vara lite småkusligt att gå här efter mörkrets inbrott. Denna morgon kände jag bara lugna vibbar i luften.

Det sas att man stänger alla kyrkogårdar i staden under Mardi Gras.  Varför? Jo, för att det är för mycket bus under karnevalen.  Tydligen busas det även inne på kyrkogårdarna.

Alla gravar är familjegravar, och ibland flerfamiljsgravar. Det sägs att skådespelaren Nicholas Cage köpt en gravplats här i form av en pyramid.  Graven lär redan finnas på plats, men jag hittade den inte.

Nästa gång jag är i stan hoppas jag kunna få bevittna en begravning lite på avstånd. Det skulle verkligen vara intressant att se.

Innan vi gick till denna kyrkogård för andra gången åt vi frukost på ett ställe. På det kaféet passade vi på att beställa en King Cake. King Cakes är NOs svar på våra svenska semlor. De säljs fram tills att fastan börjar, och ALLA kaféer säljer dem! Bullarna är jättestora, en slags munk med fyllning av cream cheese och äpplen av något slag, tror jag. De är dekorerade med färgat kristallsocker i Mardi Gras färger. OCH på dessa King Cakes ligger en naken liten bebisdocka. I vissa ligger dockan i bullen, men i de flesta fall ligger de på bakverket. Den lille dockan är jesusbarnet, och de tre färgerna symboliserar de tre vise männen.
Se där, lite intressant vetande om New Orleans svar på den svenska semlan. Om den var god? Njaeee, jag är glad att vi var fyra personer som delade på den. Supersöt och friterad, inte min grej kanske. Dock, jag är glad över att ha provat en.

En klassisk King Cake med jesusbarnet.

Senare på dagen bytte vi boende och installerade oss på vårt hotell i The French Quarter. Det betydde att vi vandrade runt dess kvarter i dagsljus. Ja, de är fina och de ÄR speciella de där franska kvarteren.
Det var varmt, ja sommarhatt, runt 30 grader varmt och fuktigt. Solen gassade. Vi var oförbereda på det, och brände oss alla i solen.
Men härligt var det att trava på därinne. Fastän det var en söndag var det i princip lika packat med folk som det var på lördagen.
Jag tror aldrig att dessa kvarter sover.
På kvällen sig vi ett jazzband uppträda på Preservation Hall, och det var roligt. MEN nästa gång har vi sagt att vi ska gå på en annan, mindre turistig, jazzklubb.
Under dagen besökte vi Cafe Le Monde också och åt de obligatiskta bakverken beignets. En slags friterad kaka som doppas i florsocker. Nej, det var inget jag tyckte var speciellt gott. Men roligt att ha provat.

Karolina på Bourbon Street.

Voodoobutiker finns det gott om i New Orleans, och det är väl en verkligt passande plats för sådana butiker.

Saint Louis Cathedral är så vacker där den ligger.

Utanför Cafe Du Monde.  Ett verkligt klassiskt cafe i New Orleans.  

Överallt showades och dansades det.  Det är liv i den staden.

Vi satt nere vid Mississippifloden och såg båtar komma och gå. Härligt. Under tiden underhölls vi av musik. GUD så mycket musik det finns i NO! Överallt. Precis ÖVERALLT. Staden lever och har hälsan. Det är verkligen en stad med själ och med liv.

OCH ja, såklart finns det spådamer överallt.  

Jag undrar SÅ hur det är att vara här under själva Mardi Gras?

Kolla balkongen på det här huset.

Saint Louis igen.

Tre resenärer på Jackson Square.

Hjulångare på Mississippi 

Oj, oj detta blev minsann ett mastig mastodontinlägg om den sköna staden New Orleans. Jag tycker att ALLA borde åka dit. Det är en stad att uppleva.
Otroligt läcker på alla plan.


På måndagen gick färden vidare västerut …
Men mer om det i nästa resebrev.

Nu önskar jag alla en fin helg!