Wednesday, June 13, 2018

Älskad serie fyller 20 år!




Hej och godmorgon denna onsdag!


Jag läste häromdagen att tv-serien Sex and the City fyller 20 år iår.
Av samtliga tv-serier jag sett i mitt liv hör Sex and the City till en av dem jag håller främst. Det är svårt att välja vilken serie som är bäst av alla de serier jag sett i mitt liv, eftersom det finns så ofantligt många bra. MEN ett är säkert, SATC har minsann satt spår i mig.
Den serien har betytt så mycket för mig.


Bild från Sheknows


Det jag älskar mest med serien är hur den sätter kvinnlig vänskap i fokus. Killar kommer och killar går i serien, men tjejernas starka band består.
Mycket beror också på att kvinnorna i serien var i min egen ålder ganska exakt då den började sändas. Några och trettio år.
Att serien utspelade sig nästan enbart i New York City gjorde inte saken sämre.   Det gjorde den bara ännu mer magisk.
Man säger att serien var banbrytande, och visst förstår jag det. Det fanns nog ingen annan serie innan SATC som fokuserade så på kvinnor och hur kvinnor känner.
De som kritiserar den kallar den “ytlig”, men jag håller inte med. Tvärtom. Serien zoomar in på sådant som man förr inte talat högt om.
Visst, flärd fanns det ju gott om serien.  OCH det var ju det som gjorde det så extra härligt.


Bild från Evioke.ie




En saga för vuxna kvinnor med stort innehåll och många kloka ord.
SO WHAT om Carrie i riktiga livet inte skulle ha RÅD med ens ett par begagnade Manolo Blahnik-skor!
SO WHAT om man som frilansande journalist inte skulle ha råd att bo i West Village på Manhattan!
SO WHAT om dyra kläder inhandlades i tid och otid.
SO WHAT att ställena Carrie gick ut och roade sig på skulle kostat en halv månadslön i riktiga livet.
Det var en SAGA för oss "gamla flickor" som vi fick titta på. SAGA. Jag tror knappast någon såg på serien som ett dokument över samtiden.
OCH akta er så underhållande den var. Hela tiden. Under alla år den visades.
Jag tyckte att det var en ren njutning att se SATC på den tiden det begav sig.


Bild från Elite Daily

Faktum ÄR, det är en ren njutning än idag.
Jag äger samtliga säsonger på DVD. De införskaffade jag mig direkt då de släpptes på dvd.  En efter en.
Jag har sett om serien fler gånger än jag ens kan hålla reda på. SATC var anledningen till att Peter och jag skaffade betalkanalen HBO en gång i tiden.
Jadå, Peter gillade SATC också, om än inte lika mycket som JAG gjorde.
Nu kan man streama samtliga avsnitt via HBO GO och det gör jag ibland.
Ibland--om jag inte vet vad jag vill se på tv--tittar jag på ett avsnitt av SATC.
Det är fortfarande lika härligt. Lite på samma sätt som det är att sjunka ner i en gammal, välkänd, skön soffa och äta bullar.
HAHA. TYP!
Allt känns så hemtamt och trevligt.
Tjejerna i serien känns nästan som kompisar.


Bild från Medium

Det roliga är då jag ser om ett avsnitt är det så mycket jag lyckats glömma bort, eller så mycket som jag idag ser på på ett annat sätt.
MEN, jag tycker verkligen att serien håller ÄN idag. Jag älskar den lika mycket idag som jag gjorde då den var ny.


Bild från HBO


Några år efter att serien tagit slut kom filmen.
OJ vad jag laddade inför den! Gladde mig i massor innan den kom ut. OCH jag minns fortarande hur jag RÖS av välbehag då jag satt på bion i en fullsatt salong och filmen började. Jag gillade den första filmen jättemycket. Älskade den! Såg om den säkert tre gånger, och nu äger jag givetvis den också på DVD.
Den andra filmen borde kanske inte ha gjorts, den var absolut inte lika bra som den första. Jag tror också att det är bäst om det inte blir någon tredje, även om jag givetvis skulle se den OM den kom.
Men, jag tror att man ska låta bli att öppna locket till den skattkistan mer nu.


Bild från Fanpop

Var vi en Carrie? En Charlotte? En Miranda? Eller kanske en Samantha?
Det var/är frågan det, haha.
Vem man identifierade sig med kunde skifta från avsnitt till avsnitt.
Gillade man Mister Big mest av Carries olika killar genom åren? Eller höll man på Aidan?


Bild från Vanity Fair


Ja, jag har varit--och ÄR--ett sant SATC fan. Jag och min svenska kompis Monika tog en SATC-tour med buss när vi var på tjejresa i New York en gång i mitten av 00-talet. SÅ himla KUL! Guidad busstur som tog flera timmar.
Det var verkligen något för oss nördar. Då togs man till Carries hus, man åkte till Magnolia Bakery (där alla fick cupcakes), man togs till “Steve and Aidan’s bar” där man fick köpa en Cosmopolitan om man ville, vilket jag och Monika GIVETVIS gjorde. Vi fick se var de fyra tjejerna  “bodde” och vi fick besöka olika butiker där tjejerna shoppade. HAHA. Ärligt talat, jag tror att man fortfarande kan ta dessa guidade turer i NYC.
För oss verkliga fans kan jag verkligen rekommendera dessa bussutflykter. Det är många tv-serier som kör dem, och det är ju så superkul för fansen att hänga med på dem.
Jag har sedan dess haft svårt för att INTE gå förbi “Carries hus” när jag är i NYC. Det liksom drar …
Folket som bor där måste var så evinnerligt less på denna ström av människor som vill fota huset, sitta på trappan och leka Carrie Bradshaw. Sist jag var där hade de satt ett rep framför trappan, och det fanns en skylt som bad folk att inte gå upp på den.
Jag förstår folket i huset.


Bild från Marie-Claire


Utanför "Carries hus" i fjol.




Anyway!
Var/är du en fan av SATC?
Vem av tjejerna gillar du bäst?
Vilket/vilka avsnitt minns du med mest?
Har du sett filmerna?
OCH, isåfall, vad tyckte du om dem?
Skulle du vilja att tjejerna kom tillbaka?
Idag är de alla i 50 och 60 årsåldern.

Bild från Daily Mail


Ha en fin och bra onsdag.

Bild från A slice of Bree

20 comments:

Pettas said...

Intressant läsning om ditt intresse för serien och filmen.

På frågorna du ställer så kan jag bara svara på dem, för jag har aldrig sett varken serien eller filmen/filmerna? Bara någon glimt i någon trailer någon gång har mitt öga fångat men inte desto mera än att jag kan ha en åsikt om Sex in the City. Däremot vet jag att många med dig alltid såg den, allt annat fick vara, lades åt sidan.

Ha en fin dag Annika!

Nilla Matthews said...

Ja, den serien och "Thirty something" var nog serierna jag minns mest. Jag var nog inte lika tagen som du, av Sex in the City, och kommer inte ihåg något särskilt avsnitt, tittade nog bara en gång och köpte inte DVD. För dig kanske det var annorlunda i o m att du bodde så nära NYC. Nostalgi. Tänker jag efter mera, så fanns väl en del annat också som var sevärt. Såg den första och andra filmen också, den första var klart sevärd, men den andra minns jag inte mycket av. Kan inte vara så roligt att ha turister sittande på trappen till sitt hem och förstår att de satt upp skyltar.

Här har vi gett upp hettan och har både mulet och litet regn.

marianne.dahl3 said...

Vilket härligt blogginlägg! Jag är också ett stort fan av Sex and the City.
Jag är äldre men tyckte ändå den var så jättebra, det är roligt med den serien för den lockar människor i olika åldrar. Vår dotter och svärdotter som är nu i 45 års åldern älskade den lika mycket som jag som är 70.
Kvinnlig vänskap kan vi aldrig få för mycket av. All flärd och glamour var så jättehärligt att få ta del av, liksom livet i New York.
Jag såg också filmen sen, gick ensam t om, på premiären i Sverige, tyckte mycket om den, men andra filmen satte inte samma intryck på mej.
Jag har alla delarna på DVD + filmerna, och kan som du säger titta då och då, ibland är det härligt med sånt man känner igen, och har glömt t om. Känns som gamla kompisar man träffar igen.
Men känner inget behov av ngn tredje film, det tåget har nog gått.
Thirty something är också en serie som jag aldrig glömmer, där sattes fokus på manlig vänskap, inte så vanligt, då åtminstone.
Tack för ditt härliga blogginlägg och alla fina bilder du hittat till det!
Ha en jättefin fortsatt dag!
Här i Göteborg har vi härligt väder nästan varje dag i en månad nu, sol och fint,man vänjer sig och tror det ska vara så hela sommaren nu, men kan väl inte bli så .........???!!!!!

Stor kram
marianne D.

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Jag har inget tolkningsföreträde när det gäller just SATC, då jag aldrig sett den (dock naturligtvis hört om den) därför har jag tyvärr inte så mycket att säga ;-)
Jag har inte sett filmerna heller.

Men jag vet att det var en otroligt populär serie! Känns som att ALLA såg den, och kan fortfarande prata om den.
Jag har även läst en del om den på feministiska plattformar, så jag har förstått att det var en riktigt bra serie ur ett feministiskt perspektiv.
Att den verkligen fokuserar på kvinnlig vänskap. Riktig kvinnlig vänskap, och inte "kvinnlig vänskap som patriarkatet säger att det är".
Också det att karaktärerna i serien (som jag förstått det) verkligen får ha ett sexliv på samma sätt som männen, men UTAN allt jäkla skuldbeläggande som varit standard genom tiderna.

Jag har inga svårigheter att förstå att SATC verkligen var en revolutionerande serie.
Jag tror att det är en sådan serie som verkligen gjort ett permanent avtryck i historien.
Som jag förstått det har SATC verkligen varit en bra serie för många kvinnors självbild och för den feministiska kampen! :-D

Jag är inte den som i vanliga fall gillar när serier tas upp igen och görs några säsonger till många år efter originalet. Jag gillar oftast inte spinoff-serier.
Men i det här fallet kanske det kunde vara en bra idé... Kanske.
Den skulle kunna visa att livet inte är över bara för att en når en viss ålder. Att det faktiskt finns en hel del kvar även om en fyllt 60 (vilket inte är någon ålder idag) :-D


Hoppas du får en fin onsdag!
MVH /Erica

Annika said...

Karin:
HAHA, det förstår jag!
Har man inte sett den, nej då är det svårt ;)
Vi som älskade den älskade den!!
Det var verkligen så, när den gick så lades allt annat åt sidan.
Det fick vänta. Numera kan man streama, det gick inte då.
Ha en finfin onsdag

Annika said...

Nilla:
ÄLSKADE Thirty-something. JÄTTEMKT!! När den gick var jag lite för ung, sas. MEN jag älskade den ändå. Kunde identifiera mig med dem också. Äger varenda säsong på dvd av 30-something likaså.
Skulle önska att de gjorde en uppföljare. Numera är de väl i de lägre 60, tänker jag. Eller övre 50.
SÅ bra serie!!
Jag vet inte vad som fick mig att fastna för SATC? Dialogen? Hur annorlunda det var?
Allt sånt.
NYC, jag vet inte om det berodde på närheten till stan?
Bara att det var en underbar serie.
Ja, det finns massor, massor med bra serier. Mkt svårt att ens nämna den som är allra bäst.
Nej, jag tror det är tufft för dem som bor i det huset faktiskt. De måste vara SÅÅÅÅÅÅÅ less på turister.
Kramar!

Annika said...

Marianne:
TACK!!
GUD vad roligt. OCH att du också var/är ett sant fan!! Love it!!
Ja, jag tror också att serien lockade många tjejer i alla åldrar. Min egen mamma tror jag dock inte har sett ett enda avsnitt.
Men ja, man kunde känna igen sig, och det var så härligt.
Just den kvinnliga vänskapen var såååå underbar. Hur de alltid ställde sina vänner i första rummet. Att de alla fyra älskade varandra så mkt fastän de ibland bråkade och fick nog. MEN det är som livet självt.
nej, andra filmen skulle nog ha gjorts ogjord. Den var inte speciellt bra.
Nog lika bra dessutom att de inte återuppväcker serien igen, eller filmerna, igen.
Den fösta tyckte jag jättemkt om. Älskade den!
Precis, tjejerna känns som gamla kompisar.

ABSOLUT!! ÄLSKADE Thirtysomething. Alltså vad BRA den var.
Just vänskapen där också. Mellan män, som du säger. Men också mellan kvinnorna i serien. Minns att jag alltid identifierade mig mest med Hope, även innan jag var gift, haha.
Skitbra serie. har även den på dvd.

TACK Marianne för att du gillade detta. Eftersom serien betydde så mkt för mig blir jag EXTRA glad.

Härligt med vädret. Underbart.
Ja, v ska hoppas det fortsätter länge till.
Varmt hos mig också, fastän mulet idag.

KRAMAR!!

Annika said...

Erica:
Du får beta av den, Erica. Det är den VÄRD!!
Så himla bra.
Banbrytande på så många sätt. Så vik av kvällar i sommar och njut av den!
Inte minst feminism ja.
Absolut.
det var ju det, tjejerna i serien tog för sig på ett sätt man inte sett kvinnor göra förr. I allt. OCH det var nytt så det kom
Sen dess har många serier kommit i dess kölvatten. men SATC bröt mark.


Du får göra dig själv en jättetjänst i sommar och SE den!
Då förstår du absolut!!!

Ha en fin och BRA dag!

Humlan said...

Jag är ju ingen stor TV-serie tittare och jag följde inte SATC slaviskt när den gick första gången, men genom alla år som den har gått gång på gång, så har jag nog lyckats se alla avsnitt, dock i lite slumpmässig ordning. Och jag håller helt med dig, man bortser från att de inte skulle ha råd att bo och leva som de gör i serien, för den handlar om kvinnors liv, vardag, vänskap och relationer. Jag kan fortfarande bli sittande vid ett avsnitt ibland och det gör inte så mycket att man kommer in mitt i, man vet ju hur det började.
Den första filmen tittade jag på och gillade, den andra vet jag att jag började titta på någon gång, men jag kommer inte ihåg den så förmodligen såg jag den inte till slut. :)
Jag tror att de har gjort sitt, både som serie och film.

Kramar!

Anne said...

Vet inte varfor sprakinstallningen inte fungerar idag, fastan jag klickar pa svenska, kanske maste starta om. Hur som helst, det blir utan prickar idag (storande jag vet....). Jag skriver under pa allting Annika, det ar LOVE LOVE LOVE till SATC. En underbar serie som betytt massor for mig och ja, den haller faktiskt an. Jag gor som du ibland ser nat avsnitt och upptacker nya saker. For nat ar sedan drog jag ett maraton och sag om alla avsnitt fran borjan, det var sa roligt och hur forvanad jag blev over att se sa manga nya infallsvinklar och saker (aldern gor sitt ocksa, kanske andra saker man ser beroende pa vilken alder man sjalv ar forstas). En av de basta serierna nagonsin, det maste det ju vara eftersom det ar en serie man inte glommer utan kan aterkomma till. Sag hur manga serier som man faktiskt gor det med....hur bra de an kanske var for stunden. Visst finns de men de ar fa.
Jag tycker ocksa forsta filmen var jattebra, 2:an nej. Som du sager, den borde kanske inte ha gjorts eller ja garna gjorts men lagt ner mer arbete pa den fore de gjorde den. Jag forstar vad du menar, kanske bast att inte gora en 3:a utan lata det vara som det ar nu men nej, jag skulle verkligen vilja att de gjorde en sista film. Som du vet var det ju ratt nara, manus klart och allting var redo men Catrall som inte ville vara med. Vet inte hur mycket som ar sant och som alltid finns det ju tva sidor av allting men det verkar ju ha varit nan form av schism mellan Parker och Catrall som gjorde "Samantha" sade nej till sista. Jattesynd tycker jag, jag hade verkligen gillat en sista avslutningsfilm, tycker det hade varit roligt se dem i den har fasen av livet, se dem som 50 och 60-aringar for tyvarr finns det inte sa manga bra tjejfilmer som visar"aldre" kvinnor och hur himla bra livet kan levas da. Som jag laste Sarah Jessica Parker sade i nan intervju, det ar inget att hymla om att 2:an inte blev sarskilt bra och hur hon kande att hon och alla andra involverade kande de ville ga ut med en bang, ta revansch och verkligen en gang for alla avsluta SATC sagan med en riktigt bra 3:e film och hur hon kande de hade en fantastisk story och avslut, men bra manus men sa fick de ju inte med Catrall da sa det bidde inget. Sa kanner jag ocksa, jag hade garna sett en 3:a for att liksom sudda ut den daliga 2:an och lamna hela SATC eran med en riktigt bra sista och avslutande film.
Nu blev faktiskt sugen, kanske jag kor ett avsnitt ikvall...
Kram!!

Steel City Anna said...

Åh, jag är också ett stort fan :) Jag hade en mr Big i mitt liv när serien kom och jag var runt 20. Haha, det var ett ständigt ältande. Samantha var och är min favorit.

Annika said...

Humlan:
SÅ himla bra serie.
Ja, man får helt enkelt se bortom allt det där "sagoaktiga", ytan sas. MEN även den gjorde ju serien till det den var.
SÅ bra. SÅ mänsklig och så banbrytande och nytänkande då den kom!
Den första filmen var toppen. Men den andra ... not so much.
Tror också man ska låta både serie och filmer vila i frid nu.
Kramar!

Annika said...

Anne:
JAAAA!!!
JAAA!
Jag vet ju att du är en sann SATC-älskare också! SÅ kul!!
EXAKT det är så roligt att se serien i kronologisk ordning. I början var den lite annorlunda mot vad den sen blev. Det där att de i början talade med kameran i intervjuform nästan. Det försvann sen.
Ja, en fantastisk serie som jag verkligen ÄLSKAR!!
Exakt, det här är verkligen en serie som tål att ses om och om och om igen. SÅ sanslöst bra!!
OCH nya infallsvinklar får man hela tiden.
Första filmen var superbra. Den andra, den kunde de gott ha gjort så mkt bättre. Lite fånig, och borde förmodligen aldrig ha gjorts.
Ja, jag vet att Catrall drog sig ur trean. Undrar just hur det manuset såg ut?
man blir ju absolut nyfiken. På ett sätt tror jag det var lika bra att den aldrig såg dagens ljus, på ett annat sätt är jag ju nyfiken givetvis ...
Jag hör dig dock. Verkligen.
För visst, snacka om banbrytande med en film om kvinnor i 50-60 årsåldern som lever på och tar för sig.
NU när jag läser din kommentar, Anne, kan jag nog känna att den suttit gött, trots allt.
KRAMAR!!!

Annika said...

Anna:
ÅÅÅÅ Anna!! KUL!!
OCH du hade en BIG i ditt liv, gud vad spännande. jag vill höra mer!!
Samantha är ju bara så SKÖN!!!!

Anonymous said...

Åh vad kul det verkar, önskar jag hade haft tid och möjlighet att titta på tv-serier och filmer. Har bara lyckats se något avsnitt här och där, eller delar från något. Men har ingen tv ens :(
Jag tycker det skulle vara kul med en film om några coola 50,60-ariga kvinnor. Inte så vanligt, mest 30-åringar överallt i filmer och serier.

Annika said...

Ano:
Älskar den serien. SE om du kan se den online, på din din dator. Den streamas ju numera, men tror bara HBO har den. De håller hårt på sina serier.
Yes, kan hålla med om att det vore så topp att se kvinnor i 50-60 årsåldern i en cool serie. Håller med faktiskt :-)

Monica said...

Haha, ja jag såg serien också, mycket som var så bra och minns ju mer nu när du berättar och som du säger man glömmer rätt mycket och ser lite annorlunda på saker och ting när man återupplivar dem, kan ju bero på att man hunnit med en bit till i livet då:-). Vänskapen så fin och mycket allvar också och allt det andra med lyx och sådant, det unnade jag dem:-). Sen när man läst lite mer om dem privat så får jag ibland inte ihop hur de är, men det kan man också strunta i, huvudsaken de passade var och en så fint i sina roller och spelade dem så bra.

Eva i Dalarna said...

Har sett några avsnitt förstås och den första filmen men nej, den föll mig inte i smaken. Men så är det ju, smaken är som baken - delad.

Annika said...

Monica:
Härligt!! Javisst, man ser på avsnitten lite annorlunda då än vad man gjorde då. Älskar det.
Älskar att de just sätter vänskap bland kvinnor i fokus.
Exakt, blir också lite fundersam när man läser om deras förhållande IRL. But, that's acting, I guess.
JA, de gjorde sina roller med bravur!!

Annika said...

Eva:
Så är det!