Friday, March 09, 2018

På fredagen ...




Fredag!! FriYAY!!


Alltid lika trevligt, så säg!
Ännu en helg står för dörren. Ännu en helg som kommer att gå lika snabbt som alla andra helger.
Vi drar till Elon, jag och maken. Nu är det dags att hälsa på Karolina. Vi har inte träffat henne sedan den 2 januari då vi körde tillbaka henne efter jullovet.
Det ska bli roligt att ses. Jag hoppas att vädret ska bli nådigt. Det talas om snöstorm på söndag söderöver, och då åker vi hem. Har ingen lust att utsättas för en sådan då vi är på väg. Det är inte kul alltså.
Det är ju en hyfsat lång resa på närmare femtio mil i vardera riktning.

Karolina filar på än det ena och än det andra nere på Elon.
Alltså, att hon snart går ut är ju bara fullkomligt ofattbart för mig. Nåväl, lite drygt två månader kvar …
Det är vår därnere. Våren har kommit mycket längre än här. På Elon finns det blommande träd och buskar. Mycket för mig att fånga med kameran. Tyvärr lär det väl knappt blir fotoväder, så att säga …
Det lär ska regna och regna i Elon HEEEELA veckoslutet.
Ja, jag berättar lite mer då jag kommer hem igen.


Igår kom jag i samspråk med en kvinna på en affär. Vi provade likadana skor samtidigt. Snygga dojor. Hon sa, “can a 52 year old really get away with these high heels without looking desperate?”. Jag sa att jag inte tyckte att de var “desperate”, men att de kanske var något obekväma för oss 52 åringar. På så sätt berättade jag att vi är lika gamla. Ja, snart iallafall, jag har några dagar kvar tills jag ska fylla ;-)
Två mindre barn lekte omkring runt henne, och det var “mommy look! Mommy can we … “ hela tiden. Barnen var 5 och 6 år gamla, berättade de!! Hennes barn! Jag såg säkert lite förvånad ut, för mamman sa vänligt till mig; “They’re my miracles, I got lucky at the age of 46 and 47! I never thought I would be so blessed in my life. I had given up”. Hon såg nästan gråtfärdig ut då hon sa det.
Jag bara nickade och sa att jag förstod. Tänk ändå, hennes barn går i ettan och kindergarten, hon är lika gammal som jag. Mitt barn tar sin examen från universitet …
Så olika det kan vara.
Våra vägar skildes och barnen och hon skuttade skrattande ut ur affären.
Jag kände mig rätt nöjd över min livssituation, trots allt. Men jag kände även denna jämnåriga kvinnas lycka i kroppen. Kände hennes enorma glädje över de små barnen hon fått så sent i livet. Det gjorde mig glad.
Och nej, ingen av oss köpte skorna :-)


Till sist, här kommer lite bilder jag har tagit i veckan. Vi har inte haft någon värme alls att tala om. Inget blommar egentligen än, ja förutom krokus, julrosor, pingst och påskliljor och en och annan tidig prunus.
Annars? Inget.
Körsbärsträden i DC sägs ska blomma som finast den 17 mars. Men det KÖPER JAG ICKE. Jag tror att den blomningen kommer att bli fördröjd på grund av den relativa kylan vi har. Det gör inget alls. Ju senare desto bättre.



I måndags gick jag förbi det här huset.  Hela garaget var förstört av trädet som fallit över det.  Hemskt!!  Tur att övriga huset klarade sig.  Det hade säkert lika gärna kunnat krascha in ett sovrum.


Sen såg jag det här radhuset som fått decket förstört av en nedfallande gren.  Hemskt också.




Tycker mest det varit gråa dagar den här veckan, men det spelar ingen roll alls för mig.


En morgon hade det fallit lite snö.  


Julrosorna blommar för fullt nu.  Gillar dem!!!









Ha en fin helg nu alla ni!!


17 comments:

Steel City Anna said...

Nu hoppas jag att vädret lugnar ner sej och att det blir vår. Jag har vaknat till en solig med frostig morgon här.

Bekväma skor är bäst i alla åldrar :) det är fint att möta människor sådär, plötsligt ser man någonting av själva livet och verklig lycka under alla vardagsproblem och ytligheter.

Jag tänkte på det på tåget igår så kom det fram en man och frågade mej om det här tåget går till Worksop och jag svarade blixtsnabbt att det hoppas jag verkligen och han skrattade till och sen när jag gick av sa han att ursäkta men vilken rolig människa du verkar vara, så har ingen svarat förut, ja, jag blev så uppmuntrad mitt i min stress. Och jag tyckte det var fint, ett sånt litet möte.

Hoppas ni får en fin helg nu och inte bara regn!

Annika said...

Anna:
Sol och frost här med denna morgon.
Ja, jag gillar också sådana där möten, och hennes lycka blev min lycka. Lika gamla, men så annorlunda allting.
Precis som för dig, just sådana där små, små ord kan verkligen göra ngns dag. Gillar det. Har varit med o liknande här också. Jag blir alltid lika glad, och ögonblicket är över innan man ens förstått det.
Tycker om det.
Ja, vädret ser inte kul ut alltså, men vi sal ha så roligt ändå.
Trevlig helg!!

Anonymous said...

Skulle aldrig orka med så små barn nu, som om jag då skulle ha en 2-åring och en 3-åring... Hua! Nä, så glad att vi bestämde oss för att skaffa barn tidigt (och att det funkade). Men samtidigt förstår jag hennes glädje att till sist kunna bli mamma då hon ju troligen längtat och försökt länge.
Ha en fin helg med K i Elon!

Monica said...

Så roligt med såna möten, upplever dem också då och då och nästan så de ge mer än att vara ute en hel dag med någon jag känner, haha, ja för senast så var det en sån heldag och så på tåget sen blev det en sån där fin pratstund med en ung människa och jag förstod att jag var till nytta, kunde ge lite hopp och råd och samtidigt så blev jag glad själv. Och ibland är det bara ett leende eller hälsning och det är också så fint.

Fantastiskt att få barn så och jag tänker mer så jobbigt för kroppen i den åldern med långa graviditeter att orka det och två gånger dessutom. Sen har man nog mycket erfarenheter i den åldern och så tacksam som hon nu är för dem så det känner barnen och blir som änglar kanske:-)

Ja skor ja, så glad om jag hittar lite snyggare gympaskor att gå i och så skönt att ha men klack på fest kan väl vara fint och sparka av sig vid dansen sen:-)

Jättefina foton, älskar julrosor! Tänk så vackra! Mindre vackert med allt som blir förstört av naturens krafter.

Ha det så fint och trevligt nu på Elon och hoppas det blir bra väder. Och så roligt att träffa K. Fin helg önskas dig Annika!

Annika said...

Brysselkakan:
INTE jag heller. Jag var ganska tacksam över att det inte var jag. HAHA. Men så glad för hennes skull.
Hon började nästan gråta. Det kändes som hon längtat hela sitt vuxna liv.
Tänk att ha så små barn nu, bara tanken liksom ...
Tack, ha en jättefin helg!!

Annika said...

Monica:
Ja, det är ju det!
Och att jag verkligen kunde känna hennes glädje.
Hon såg rätt ung ut. Jag hade inte gissat på 52. MEN å andra sidan så är det ju sjukt svårt att gissa ålder.
Säkert håller de två små henne aktiv också. PÅ samtliga plan.
ja, jag undrar, hur ser man på fldraskapet när man är över 45? Säkert annorlunda mot när jag var 30 och fick barn. Kan ana ett helt liv av längtan, och försök. OCH just hur det känns kan man bara ana, aldrig förstå fullt ut. Måste vara så hemskt att vara ofrivilligt barnlös.
Monica, visst är det fint att bara börja prata med okända människor ibland. Gillar det. Just små möten mitt i vardagen.
Tack, det ska bli kul att komma ner till Elon en sväng. Vädret blir inte bra, men det är bara att gilla läget. regn och regn. Inte kul att köra i mil efter mil. MEN hellre det än snö.
Ha en toppenhelg!!!

Anne said...

Min tjej är ju bara i 1st grade men hon känns ändå så stor, babytiden är avlägsen och tanken på att börja om igen i den här åldern känns inte alls lockande utan nästan som rena skräcken. Vi är helt nöjda och tillfredsställda med vårt beslut, ett barn fick vi och vi har inte heller försökt få flera utan det här är perfekt för vår familj och tacksamma för det vi har. Ett medvetet beslut att det blev så här för oss.
Så kan tänka mig att ha en vuxen dotter som du och ha gått igenom allt det här ännu längre i livet och kommit ännu längre, möta en jämnårig kvinna som är i en helt annan fas med småbarn att det får en att tänka ännu mer puh, skönt det inte är jag... Men som du säger, för henne kom det här senare i livet och är ju första gången hon upplever det så den tröttheten du/jag kan känna över tanken på att vara 52 och ha så små barn är ju hennes första gången och då upplever man det inte på det sättet. Tvärtom. Förstår absolut lyckan och glädjen, något hon inte trodde låg i korten kom sent i livet. Generellt tror jag också de flesta blir bättre föräldrar om de är äldre, varför inte liksom för klokhet, vishet, bättre ekonomi osv kommer ju med åren. Så generellt äldre föräldrar är lika med bättre föräldrar, det tror jag faktiskt. Alla är ju tacksamma och lyckliga över sina barn, men en kvinna likt henne kanske är det ännu mer (inte för att man ska ranka känslor på nåt sätt men du förstår vad jag menar). Fördelen med att få barn så sent tror jag absolut håller människan ung längre (både fysiskt och psykiskt). Jag tänkte mycket på det häromåret då vi hade besök av en faster som nästan var i mina föräldrars ålder men då hon hälsade på här hade barn i gymnansieåldern. Det är svårt förklara men hon kändes som hon var i min ålder och inte i mina föräldrars generation. Det här har jag sett förut, föräldrar som fick barn unga upplevs som mycket "äldre" än vad de är, medan de som fick sent upplevs som så mycket yngre. Eller kanske man ska säga att de lever så helt olika livsstilar, så därför de äldre föräldrarna upplevs som yngre för de har en helt annan livsstil pga sina barn (jag menar, 52-åringen som inte har småbarn kan säga "maken och jag tog en tupplur mitt på dagen för vi var så trötta" , det låter så gammalt höra den kommentaren jämfört med 52-åringen som studsau upp och ner med små barn i lekparken och absolut inte skulle kunna ta en tupplur bara sådär). Men man tvingas ju vara mycket mer inne i allting som händer med yngre barn. Fastern jag nyss nämnde, hon hade ju stenkoll på musik, teknik, jargong, mode, trender och allting som hennes jämnåriga inte alls hade. Jag kände där fanns sån energi, något jag blev smittad av. Så jag tror absolut att äldre föräldrar tvingas hålla sig fräscha, kvicka, pigga, öppna och nyfikna senare i livet och det är nog bara positivt.

.

Anne said...

Jag var på årlig gynkontroll nyligen och läkaren berättade att patienten före mig var en 47-årig kvinna som nyligen blivit gravid. Där var det dock inte den historien som med kvinnan du berättade om utan den här 47-åringen hade redan stora barn, hon var dessutom (om jag förstod det rätt) i förklimakteriet, så de hade varit i chock hon ens kunde bli gravid och fakta är ju att redan som 40-åring är det ju inget att ta för givet bli gravid så att få barn så "sent" är ju ovanligt. Varför läkaren berättade det här var bara som ett exempel för att konkretisera att även om det ju är ovanligt bli gravid så sent, men före klimakteriet är helt 100% avklarat och det gått ett helt år utan en enda mens så kan allting hända så man bör planera därefter. Snacka om chock, om man som den här kvinnan jag nämnde, trodde man var färdig, äntligen kommit till eran med större barn, börjat planera för livet med snart utflyttade collegebarn och kanske planer vad då göra (resa mer, jobba mera osv) men så börjar man om på nytt igen och går in i bebistiden. Gör man det första gången i den åldern tror jag inte man upplever det så alls, då är det ju första gången och så efterlängtat, man njuter av allting som händer men det är det där att börja om i den åldern...
Ha en riktig fin helg Annika! Mysigt få träffa K igen, du kommer säkert få en attack av nostalgi när du vandrar runt på Elon. Vet att det bara är några gånger till du åker ner dit. Hoppas vädret blir ok, håller tummarna för det!
KRAM

Annika said...

Anne:
Precis, din tjej är lika gammal som hennes äldsta barn.
Och tom du, som är 10 år yngre, tycker inte att det lockar att börja om igen. Nej, jag var mest bara sååå paff över det hon sa, men samtidigt så glad för hennes skull!!
Precis, hon upplever säkert inte det jag tänker, hur jobbigt och tröttande det måste vara, hur slitsamt när man närapå skulle kunna ha barnbarn istället. Finns många i min ålder som har barnbarn (den tanken är fö också helt galen, haha). Undrar hur det känns för henne? Förmodligen kanske bara lycka, men hon är mitten av 60-årsåldern när barnen går ut college. Tufft det också. Och egna barnbarn? Kanske hon aldrig för uppleva. Ja, det kanske ingen av oss får, man vet aldrig, men ...
ABSOLUT, Har en känsla av att denna kvinna väntat ett helt liv, gett upp och sen har det då hänt på ngt sätt. Otroligt.
Man skulle vilja veta mer. Kanske väntade hon på en partner ett helt liv? Kanske frös hon sina ägg tills det nästan var för sent? Kanske bara hände det? Vem vet, jag skulle gärna vilja veta. MEN jag lär aldrig se henne igen.
Dessa små håller henne ung, på alla plan. Jag är övertygad om det.
Ja, det är ju så. Peters och mitt liv är som rena rama pensiolivet mot vad denna kvinna har. Vi kan ta en tuppis när vi vill om helgen. Vi kan vandra, vi kan gå på bio, vi kan resa, vi kan gå ut och äta när vi vill, vi behöver inte tänka på barnvakt. Jädrar vad glad jag är att jag är där jag är, i ärlighetens namn.
Men precis som din faster så är jag helt och hållet övertygad om att barn håller en ung. Helt givet. Det blir så per automatik. OCH att denna ungdomskick märks på äldre fldrar. DET är BRA!!
JA!!! JA!! Det där har jag också hört om, och känner till fall, en kvinna har vuxna barn, sena 40-åren och så blir hon gravid!! När hon trodde att hon var i klimakteriet. Känner till ett par sådana fall.
Jag skulle inte bli glad, det skulle jag INTE. OCH man vet ju att det kommer så mkt komplikationer som ett brev på posten också.
OJ oj oj...
Nej, inte avis.
Men det HÄNDER!!! HUA!
TACK, det ska bli kul att komma ner till Elon en sväng.
Önskar dig en finfin helg!!
Kramar!!

Anne-Marie said...

Kul att ni skall besöka Elon och Karolina! :)
Hoppas att vädret inte blir riktigt dåligt med en sådan lång körsträcka.
Wow, det var inte dåligt att bli mamma så sent i livet. Intressant tankeställare att ni var ungefär lika gamla och hade barn i så olika åldrar.
Sådana där små positiva vardagsmöten är alltid trevliga.
Vädret tycks gå upp och ned nu. Och så ställer vi om till den där eländiga sommartiden nu till helgen! USCH! Vet ju att du känner som jag gör.
Ha en fin resa! Kramar!!

Anonymous said...

Vad? Får läkare berätta sådär om andra patienter?

Annika said...

AM:
SÅ kul, och nu är vi hemma igen. Helgen gick så fort.
Vädret blev mkt bättre än väntat, glad för det!!!
Precis, jämngamla hon och jag, och i SÅ olika faser. Så kan det vara ibland. Gillade det mötet. OCH sådana möten överlag.
Alltså, sommartiden .... Orkar inte med skiten. Det larvigaste som nånsin har uppfunnits. Normaltid hela året TACK!!!!!
KRAMAR!!

Annika said...

Ano.
det var nog ingen fara med den saken. Anne såg säkert inte ens vem som var inne före henne. Man brukar ju inte se patienten som varit inne innan en själv. Inga namn blev nämnda. Klart läkaren kunde berätta det. Rätt anonymt, trots allt. Kanske ngt vi kvinnor i den här åldern behöver höra fr en läkare,
Sen hoppas jag att 47 åringen är lycklig!

Anne said...

Nej, nej jag har ingen aning om vem som var inne före mig. Så det fanns ingen risk att något privat skulle avslöjats. Väntrummen och mottagningsrummen är inte byggda på det sättet, sättet man "checkar in" att det hade varit 100% omöjligt för mig se vem som var inne före mig. Totalt omöjligt.
Jag tycker inte alls det var nån "breach of trust" av läkaren att berätta det hon sade. Tvärtom, anonymt och ett utmärkt sätt att ge ett konkret exempel på hur man inte är säker vad gäller graviditeter även sent i åren. Det är ju samma med en tandläkare, advokat, lärare eller vad för yrke som helst som på ett anonymt sätt kan förmedla något ur yrkeslivet, för att understryka eller poängtera det och det kan hända och berätta det för sina andra patienter/klienter. Som tandläkaren som kan säga "jag har en patient som varje år kommer in med tio hål, aldrig borstar tänderna eller använder tandtråd så se det som ett exempel på att det kan gå riktigt utför om man inte tar hand om sina tänder." Typ, hittar på nu men "anonymous" förstår poängen.

Annika said...

Anne:
Precis, såklart du aldrig såg henne. Man brukar inte veta vilken patient som varit inne innan man själv går in.
Exakt, här i US går man in ett väntrum och sen går man ut via en annan dörr.
Absolut ingen breach av din OB-GYN att berätta det. Inte alls.
Har varit med om liknande också hos läkare och tandis och frisör och what not. Inga namn nämnda och därför har jag NOLL aning om vem de talar om.

Anonymous said...

Ok förstår att det var helt ok och anonymt då. Jag hoppas också att den 47-åriga är lycklig, det hade jag blivit, superlycklig fast det inte var planenligt.

Annika said...

Ano:
You bet!! Annars skulle de inte våga. Bra att du skulle bli lycklig :). Inte jag!! Men vi ska verkligen hoppas den blivande modern är lycklig!