Wednesday, January 17, 2018

En titt på 2017, del 1.




Hej och godmorgon onsdag!

Det är ju vanligt bland bloggare, och instagrammare, att sammanfatta året som gått i form av en årskrönika.
Jag vill inte vara sämre, och jag inser att det är gammal tradition även hos mig. Jag tror att jag har sammanfattat året som gått sedan jag blev en bloggande kvinna.
År 2017 ska inte bli något undantag.
Jag tycker själv det är väldigt trevligt att se dessa krönikor hos andra bloggare som jag följer. Givetvis hoppas jag att NI alla tycker detsamma.




Januari!




Det var en MILD, för att inte säga varm, vinter i fjol.  MEN, i början av året fick vi en ordentlig köldknäpp som gjorde att den sista julmusten (som jag förvarade på decket)  tackade för sig.   Yours Truly tyckte självklart att vädret var underbart.  
Vi körde tillbaka Karolina till Elon i början av januari.  


Som vanligt njuter jag av kalla promenader på golfbanan.  Eftersom det inte var mycket snö, och ej heller kallt, i fjol vintras blev det få sådana rundor.  Men just vid den här tidpunkten var det kallt.



Vi hade såklart våra veckosammankomster med svennegruppen.  Här är semmeltårtan som Lotta bakade i januari i fjol.  Mycket gott! OCH såklart mycket trevligt med svennefrullarna.  En gammal tradition som har sådär en 17-18 år på nacken.  Otroligt!


OCH den 21 januari var det kvinnomarsch i Washington DC!  Women's March on Washington.  ENORMA folkmängder, jag har aldrig sett dess like.  ALDRIG.  OCH kommer säkert aldrig att få uppelva det igen.  MEN, trots de enorma folkmassorna inne i DC, och på tunnelbanan in, spårade det ALDRIG ur.  Stämningen och välviljan var på topp bland ALLA som var i DC den dagen.  Folk kom från hela USA, och även andra delar av världen, till Washington DC.  Man uppskattade att ca 500.000 kvinnor, män och barn protesterade.  En sann upplevelse för oss som var med och kände gemenskapen!


Karolina och hennes kompis från Elon, Katie (och många andra från Elon och andra universitet), for till Washington för att vara med på marschen.   Hela stan var rosafärgad av de såkallade Pussy-hats som frivilliga kvinnor och män från hela USA stickat och sen skänkt.

Dagen innan marschen svors vårt nuvarande miffo till sjuk president in.  Installationsleden var ringa när han svor sin ed.  Och ja, vad kan man säga?  Allt har gått från BAD to Worse.  OCH jag, och många andra med mig undrar, var ska detta sluta?


Det bästa med denna jättelika marsch var att se hur otroligt välvilliga och glada folk var.  Att det inte uppstod något bråk alls, inga upplopp, ingenting sådant.  Vid ett tillfälle, när vi stod som packade sillar, tänkte jag att detta skulle kunna sluta förfärligt illa.  Men allt gick som på räls.  Jag var relativit nyopererad i knät, men orkade stå och gå hela dagen.  Dock, vi orkade inte trassla oss ner i tunnelbanan igen utan tog en Uber hem från DC till Reston.  




Februari!





Februari kom!  Den blev ännu mildare än januari.  Tror inte vi fick någon snö ALLS under februari månad.  Istället blev det blomning i naturen.  Allt rekordtidigt.  Inte så trevligt, om ni frågar mig.  Det känns bara fel. OCH bakslag kom, givetvis.  Det kan inte bli vår i febrari, inte ens hos mig (som befinner mig på samma breddgrad som Lissabon, men som för den sakens skulle inte delar dess klimat).  Jag hittade vårtecken redan i slutet av januari.  


Påskliljor i full blom.



OCH här, detta är helt otroligt.  Minns när jag tog denna bild den 28 februari.  OVERKLIGT!!  På det personliga planet hände lite trista grejer.  Vintern i fjol är ingen vinter jag längtar tillbaka till.  PÅ samtliga plan.


Givetvis åts många goda middagar i hemmets lugna vrå, och det blev en hel del myshäng i mitt kök under helgerna.  Trevligt!!


Valentine firade vi också.  Som alltid.  Men numera går vi aldrig ut och äter den dagen.  Vi lagar en god middag hemma istället.  SÅ mycket bättre!



Mars!






Jag fyllde 51 år.  OCH bara det är ju smått overkligt.  Alltså, jag känner mig inte som att jag snart är 52 heller.  Det går bara inte att fatta.  Min födelsedag gick i lugnets tecken, men vi åt en supergod middag på min favoritrestaurang.


Den 14 mars kom BAKSLAGET!  En vinterstorm med både snö, stark kyla och is som la sig över ALLA blommor och knoppande träd.  Detta bakslag gjorde så att körsbärsträdens blommor inte blommade som de skulle i fjol.  OCH det gjorde att samtliga praktmagnolior (som stod i tidig knopp) FRÖS IHJÄL.  ALLT blev nerslaget och nermejat av denna snö och isdrabbning.  SÅ jag säger bara, låt det vara vinter när det ska vara vinter!  OCH låt våren få ha sin gång då den SKA ha sin gång. Inte för tidigt alltså.  Hoppas verkligen att det INTE blir så här iår.   Faktum är att detta bakslag gjorde att jag blev lite ledsen, och våren blev inte lika vacker heller som den brukar vara.




Den 25 mars blommade körsbärsträden inne i Washington DC.  MEN inte med samma prakt och maffighet som de ska blomma.  De hade ju också fått sig en ordentlig kyss av kylan och isen.  Men, vi for in och såg den prakt som fanns, och vi fick en fin dag därinne med både svärfar och dotter (som var hemma på vårlov)



April!




Både mars och april var så mycket bättre månader för mig (på det privata planet) än vad vintern varit.   Redan i början av april fixade vi vårt deck inför sommaren.  Det är alltid SÅ härligt och mysigt att kunna göra det.  Det decket är ju som ett extra uterum för oss under den varma årstiden.  Anledningen till att vi "somrade" decket så tidigt var att min syster och hennes man kom hit på semester i början av april.  SÅ otroligt KUL!!


Jag, Karolina och Sara nere i Elon.  Vi for dit med vårt besök, och det var givetvis så trevligt.  Vädret var det allra bästa också.  Sara och Håkan fick vara med om värmebölja GALORE då de var här.  Vi hade temperaturer på runt 30 grader varmt i början av april.  DET är ovanligt!



Elon i början av april.



Dogwoods (korneller) här i Reston.  April är nog den allra vackraste månaden hos mig, tror jag.


OCH, Sara, Håkan, jag och Peter for upp till New York under påsken. Underbart kul!  Vi gick massor, massor och vi tittade på allt och lite till.  Vädret var för det mesta HELT på vår sida!!


Sis and the City på The Press Lounge i Hells Kitchen.






I slutet av april var vi med i P4 Extra igen med anledning av Trumps första 100 dagar vid makten.  Nu lär det inte bli något fler sådant för oss, iallafall inte med Lotta Brome.  Ni vet alla varför ...



I slutet av april blommade syrenerna.  SÅ fint, och de doftar ju så gott.  OCH ja, det är nästan sommar i slutet av april. Åtminstone var det så i fjol.



Maj!


VARNING FÖR STARKA BILDER!!!




Den 13 maj orsakade jag mig själv min värsta skada hittills i mitt liv.  JAG brände hela min vänsterarm på en kopp te.   En STOR kopp rykande hett nybryggt te direkt från vattenkokaren.  Korkade jag satte koppen på soffryggen, och sedan satte jag mig själv i soffan.  Jag skulle se Eurovision Song Contest och samtidigt messa med min syster Sara.  DET blev inget sådant.  Detta är bilden jag skickade Sara lite efteråt.   Innan vi for till akuten.  Alltså, det var så övervidrigt och jävligt detta!!  Konstigt nog kunde jag hålla mig rätt lugn i stormen.  Min fd granne (som är barnmorska/OB sköterska) kom in och tog sig en titt på min arm, och det var hon som ringde akuten på Reston Hospital och sa att de skulle få en in brännskada.  OCH vi kom in direkt.  Direkt. Ögonaböj.


Jag på akuten.  Det första jag fick var en spruta som skulle motverka illamående (mådde inte det minsta illa, men det var för morfinets skull)  och sen fick jag morfin i droppform.  Lite senare fick jag en stelkrampspruta.  De lade om min arm med silvadene, en sulfasalva, och band in hela vänsterarmen.  VI fick med oss en lunta på hur vi skulle sköta armen, för den skulle skötas noga. Vi var hemma igen efter mindre än två timmar.  Jag hade värktabletter med mig i parti och minut, men tog väldigt få av dem.  Det första jag gjorde då jag kom hem?  DRACK en kopp te!! HAHA.  I'm gonna show you who's the boss, tea!!!


Min vanliga husläkare vågade inte sköta om detta, så jag skickades till en plastikkirurg.  Detta är taget under mitt första besök hos honom, tre dagar efter brännskadan.  Jag vet, skitäcklig bild, förlåt!!!!


SÅ här såg jag ut hela maj och halva juni.  Inlindad.


Torsdagen efter att jag bränt mig flyttade vi ut Karolina från lägenheten i Elon.  Jag var inte till någon hjälp.  I efterhand inser jag att jag INTE borde ha följt med.  Jag var så trött under hela denna resa, jag kunde inte hjälpa till något alls.  Allvarligt talat, jag var trött hela maj månad på grund av skadan.  
Armen var så tung, trött, värkande, vätskande och det tog hela 45 minter varje kväll att lägga om den.  USCH, en upplevelse jag hoppas slippa i framtiden.  OCH jag hoppas att ni ALLA ska slippa att bränna er också.  Vidrigt.


Men min majbänk var vacker iallafall.   Tur det! :-)


Juni!




Japp, det blev juni med bränd arm.  Det tog längre tid än jag väntat mig att känna mig helt och håller fit for fight igen.  I juni började jag gå PWs igen, med mitella.   Men när jag inte kunde gå så satt jag på framsidan på morgonen och drack mitt kaffe, och läste Washington Post.  Inte så dumt.  Jag fortsatte med besöken hos plastikkirurgen en gång i veckan.   Han gjorde inte så mycket, i ärlighetens namn ...



Just det, många sådana här morgnar blev det.  Vädret i juni var nog typiskt, alltså sommarhett och fuktigt.
Jag var på två high school examensfester under denna månad, och på en examensceremoni.



Det blev många middagar på decket!  OCH det är alltid så himla mysigt.  Decket är bäst på försommaren!  I augusti har jag nästan hunnit lessna på det, eller nästan iallafall.



Karolina fyllde 21 och blev lagligt vuxen.  Hon gick givetvis till "systemet" på sin dag, det som här kallas The ABC store.  Jag fick följa med för att föreviga det stora ögonblicket under den obligatoriska skylten!!
YAY!!  


OCH på självaste midsommardagen styrde vi kosan mot ett av våra älsklingställen, The Outer Banks i North Carolina!!   Där tillbringade vi en underbart fin vecka.  ÅÅÅ vad jag älskar det stället alltså!  Vi har precis bokat detta års stuga!  Längtar redan!!


Jag gick upp supertidigt varje morgon och tog mina långa rundor.   En morgon gick jag upp före soluppgången, och så mötte jag uppgången på stranden.  Det var så vackert att jag faktiskt blev tårögd.  Ett minne jag verkligen har sparat.  Tänker absolut återupprepa det i juni.  Problemet vid stranden var ju det att jag INTE kunde bada, inte sola och inte ha armen i solen. Men, det gick bra iallafall.  Tror faktiskt att det där med solen blir ett problem även framöver ...



Ja, hörni, det var det första halvåret det.  Återkommer snart med andra halvan.

Ha en fin och BRA onsdag (jag tror--för övrigt--att vi fått snö inatt, hihi).

12 comments:

Äventyret framtiden said...

Ett intressant och omvälvande första halvår har du haft Annika.
Din arm ja, hemska saker. Det är så skönt att du återhämtade dig så bra, men hemskt var det att läsa och se bilder på. Jag sympatiserar verkligen. Ibland går det åt helsike när man minst anar det.
Ljuvliga bilder och det är fint att se sig bakom lite grann...då inser man att det har hänt en hel del, trots att man tycker att tiden bara flyger iväg.
Här snöar det just nu, är några minusgrader...Du skulle trivas! :)

Steel City Anna said...

Vaknat upp till vitt jag med :) men tror det regnar bort.

Kul att läsa om ditt år. Så mycket ni gjorde, och bara halva året hittills! Detta med din arm hade jag nästan glömt. Tur att det läkte så bra.

Ja, tänk allt detta med MeToo, och där var du i stormens öga ;)

Anonymous said...

Här vaknar vi tack och lov inte med något vitt på marken, men på lördag då vi åker hemåt lär vi ha så det räcker och blir över.

Fiffigt med en årskrönika, man inser hur mycket man hinner med under ett halvt år, kul att läsa nästa halvår också.

Solen kanske du ska akta dig för vad gäller armen även denna sommar, sånt tar ju väldigt låååång tid att läka ordentligt.

Nu ska vi ta en promenad till vår lokala marknad, 20 min promenad hemifrån, i det vackra vädret. Ser ut att blåsa lite så kanske en jacka behövs.

Ha en fin onsdag

Kram från Spanien säger Yvonne

Annika said...

Karin:
Ja, jag ser tillbaka på det med högst blandade känslor. IHUAAA.
Armen ja..
FY fan, det är inte helt bra ännu heller. Inte så att det gör ont, men det kan hetta väldeliga i den. OCH ful är den, och kommer säkert alltid att förbli :-(
Ja, när man MINST anar det händer det, och detta var ju sååååå korkat redan från början. MEN, jag hade druckit mitt te på så sätt flera gånger. Men så denna gång hände det ...
Ja, jag gillar tillbakablickar, såsom hos dig (tack) och hos andra. Tycker det är ett trevligt sätt.
Här är det också snö, och minus idag. Mysigt. Både här och där :-)

Annika said...

Anna:
Vitt här med. Ska snart ge mig ut i det :-)
Vårt ligger väl kvar högst ett par dagar, det ska bli 11 grader på lördag, så ...
Min arm ja, den är ful som stryk än idag. JA, inte som då, men ärrig. Det är det nog bara att acceptera.
Ja, sant det du säger om metoo.

Annika said...

Yvonne:
HAHA, nej, det gör ni inte :-)
Här har vi dock fått ngn cm. Fint.
Ja, det är lite roligt med en årskrönika, att se tillbaka. BRA för minnet också. Roligt att du gillar det hela, tack!!
Ja, solen får jag verkligen akta mig för, kanske resten av mitt liv?
Vad härligt det låter med lokal marknad, prommis och vackert väder.
Jag ska också ut (fastän vi är sgs på samma breddgrad ser våra väder SÅÅÅÅÅ olika ut, -6 och snö här. OCH sen du som har så vackert och milt)
Ha en fin och BRA onsdag!!
Kramar!

Monica said...

Intressant sammanfattning du gjort, det händer verkligen mycket på ett år samtidigt som man snabbt tycker att det är avlägset. Semmeltårtan måste jag göra i år känner jag:-) och några såna där bakslag när knopparna slagit ut och träden blommar för fullt vill vi inte ha, hoppas det inte blir så för dig i år. Här har vintern kommit nu med stormsteg och i mars får det gärna vara vår som det ska.

Ja, kan inte låta bli att haja till när jag ser LB, jaa det kom upp mycket som ändå alla chefer och kollegor visste sedan många år, fel att utsätta andra människor också och låtsas som att ingenting hänt tills det blev allmänt känt. Alla dessa ledningar har stort ansvar i allt men de sitter kvar.

Och hoppas din arm blir bättre och bättre, ja det ska den bli men förstår du har ärr men de bleknar nog mer och mer. Ett halvår där det går upp och ned, ja så är det nog. Fint med syster-svåger-besök, ni är så fina!

Ha det bra idag Annika och det ska bli roligt att se nästa halvår.

Humlan said...

Det är verkligen roligt att läsa dessa årskrönikor. Det jag mest kommer ihåg från dig är ju armen, och det var ju en tänkvärd skada för mig också, som så ofta balanserar mina stora temuggar lite här och där. Jag kan mycket väl tänka mig att du fortfarande känner av den och att den är känsligare både för sol och att stöta/skrapa i.
Och vad tråkigt jag tyckte att det var för er att er fina körsbärsblomning snöade/frös bort. Det var ju synd att ert bakslag efter den tidiga våren skulle komma just då!

Här är det vinter nu! Jag skottade nästan 2 dm snö i förmiddags och nyss när jag var ute så var det några minusgrader, nästan vindstilla och det luktade vinter! Men jag går försiktigt, när jag tittade ut i morse så såg jag ambulansen. Det var en granne som ramlat och jag gissar att det var benet hon skadat, det tog lång tid innan de lyfte upp henne på båren och åkte iväg. Jag gick inte ut, hennes man och tonårsson stod där ute med ambulanspersonalen, så hon hade den hjälp hon behövde.

Kramar!

Annika said...

Monica:
Tusen tack!
Det är roligt att se tillbaka på detta sätt, att liksom knyta ihop året. Jag har gjort det länge. Även ett bra sätt att verkligen SE det man gjort.
Ja, gör semmeltårtan.
den var toppen! Precis, låt det vara vinter då det ska vara vinter. Det är ju vrickat då det kommer som det kom i fjol. Sen kom det bakslag galore också. USCH!!! Nej, ingen upprepning av det, tack.
Så glad att ni har vinter nu! SOM det SKA vara. Det tog sin tid.
Vi har det också, men bara ett par dagar.
Precis, hela metoo-rörelsen rörde upp och RÖR upp. En revolution. OCH en BRA sådan.
Armen, en taskig historia som jag gärna sluppit :-(
Ett halvår som kanske inte var det bästa, på många sätt. MEN även med guldkorn givetvis. Som besöket.
Njut av vintern nu!!!

Annika said...

Humlan:
TACK Humlan.
Det gläder mig att höra det. TACK!! Ibland vet man inte om det är tråkigt, men jag gillar ju dem själv hos andra. Tycker att de hör till i januari.
Armen ja., fy tusan. Färmodligen ngt jag alltid kommer att dras med. Den hettar ibland, den byter färg. den är helt enkelt vansinnigt FUL!!
Så i vår och sommar blir det att återigen täcka den. Fy sjutton vad tråkigt, men så är det.
Glad att du tog varning fr detta. Jag var verkligen oförsiktig.
Vintern var piss i fjol. USEL.
OCH det där med att det våras i feb, nej det funkar inte.
Det blir ofelbart bakslag, och bakslag kom minsann.
USCH, vinterns och halkans absoluta baksida. HALKAN!! Fy sjutton alltså. Du ska se att din granne kommer hem med benet i gips, stackars henne.
OCH Humlan, du får ta det lugnt, både med skottning och när du är ute.
Kramar!!

marianne.dahl3 said...

Åh din arm! Stackars dej, men du har haft och gått igenom detta med armen då får vi verkligen klara av att se på bilderna! Måste varit en riktig chock när det hände, allt sånt händer så fort och man är ju lite oförsiktig ibland.
Försöker tänka till när jag gör liknande saker - men, men..........
Roligt läsa årskrönika, även när du spaltar upp din blogg i olika punkter, blir så lättläst, jag är allergisk mot texter som är krångliga och man inte fattar eller ska gissa sej till vad som står!!
Semmeltårtan den ser sååååå god ut!
Ska äta årets första semla imorgon på café i stan med mitt äldsta barnbarn Gustav 16 år, han går i gymnasiet i stan så vi ses ibland för en fika eller lunch. Roligt!! Särskilt roligt han vill gå med gamla farmor! Jag har sagt vi träffas alltid ngn stans i stan, skojade med honom innan första träffen att jag kommer till skolan och när jag ser honom ropar jag Gustav här är farmor! Han såg riktigt förskräckt ut, så jag fick skynda mej säga det var skämt!!!!!!!!
Ha en riktigt bra fortsättning på veckan och trevlig helg när den kommer!
Stor kram från Marianne i Götet

Annika said...

Marianne:
Armen ja ...
Så gulligt skrivet av dig, det där med att ni får stå ut med att se bilderna, haha. Usch ja, sådant där händer på en sekund.
KUL att du gillar att läsa denna, blir riktigt glad. Ja, torsdagarna är lite kul att skriva också eftersom det är i punktform.
Semmeltårtan var enormt god.
MYSIGT med årets första semla!! Verkligen, och därtill med barnbarnet. Förstår att ni bägge gillar att ses. SÅ himla mysigt.
Tack gulliga Marianne, ha en bra vecka och helg du också!!
Kramar!!