Wednesday, June 07, 2017

Nostalgi-Annika: Skolavslutningarna!




Godmorgon denna onsdag i juni månad!


Så här i försommartider går tankarna till gamla tider.
Faktum är att JAG TROR att vi är rätt många som tänker tillbaka på barndom och skolgång såhär i början av juni.
Jag är knappast ensam om de tankarna, funderingarna och minnena …
Rätta mig om jag har fel.


Det var så spännande och pirrigt med skolavslutningen i juni månad.
Sommaren som ALLRA vackrast. Syrener och pioner blommade för fullt. Ljusa, soliga dagar.
Ja, det där med vädret är kanske lite av en önskedröm, men.
Redan då jag var mycket ung brukade jag tänka att, “jag ska komma ihåg det är här vädret så att jag inte ska säga att *somrarna var ALLTID så soliga hela tiden under min uppväxt* när jag blir gammal”.
Haha, och nu ÄR vi där.
Jag har all rätt att använda mig av mina gamla minnen.

Men, jag kommer nog mest ihåg de där soliga avslutningarna, trots allt.
Däremot minns jag urdåliga somrar, som till exempel 1974. Då var jag 8 år, och jag tror att det var JUST den sommaren jag bestämde mig för att minnas att det “inte alltid är vackert väder under barndomen”. Fniss.
Old soul ME!!!


Min klass då vi gick ut trean, tror jag.  Jag står nästan längst till höger.  Min fröken böjer sig ner över mig och min kompis.  Året borde vara 1976.

Tillbaka till skolavslutningen.
En pirrig och härlig dag, som sagt.
Jag sjöng i skolans kör, och vi hade ALLTID, alltid vår avslutning i kyrkan under låg och mellanstadiet.
Kören var dessutom en ganska avancerad skolkör som drevs av en oerhört duktig magister. Det var alltid flerstämmigt,  allt mycket slipat och välrepeterat. Han tillät inget annat. Inget slarv, inga fnissattacker, ingen halvmesyr, ingen falsksång. DET tycker jag är BRA!
Har inget att klaga på vad gäller den disciplinen.
Vi sjöng Den Blomstertid tvåstämmigt, och när jag hör den psalmen idag (om överstämman saknas) så dyker den stämman automatiskt upp i mitt huvud.
Nu grönskar det ackompanjerades med cembalo.
Vi sjöng också “En vänlig grönskas rika dräkt” och “vind över vindens ängar”.
Ja, och givetvis "I denna ljuva sommartid".


Skolavslutning 1978.  Jag, mina kompisar Mari-Louise och Helena (som också bloggar).  Min lillasyster Sara är också med på bilden.  Vi gick ut femman och tvåan.  Saras kjol, och min kjol, är sydda av min mamma.  Min blus älskade jag, det var en Gunilla Ponten!  LOVED it!!

På den tiden kände jag mig inte alls vemodig eller sentimental då jag sjöng dessa sånger, eller hörde andra sjunga dem. Det rörde mig inte i ryggen.
Not AT all.
Jag kunde inte förstå att min mamma och moster blev tagna och lite rörda på skolavslutningarna.
DET var DÅ det!
Numera kan jag inte ens höra sångerna på min iPhone, så fort jag hör en älskad sommarsång känner jag en liten klump i halsen och ögonen tåras ibland.
Ack ja. Vad göra?
Ingenting, det är som det är.
OCH jag har inget emot att försätta mig i den stämningen.

Skolavslutningarna  då jag växte upp innebar:


*  Ny finklänning och ofta nya skor (man kände sig MYCKET fin).
*  Samling i kyrkan där kören sjöng, prästen pratade och rektor höll tal.
*  Alla gick sedan i samlad tropp till skolan. Vi hade fanbärare som bar svenska flaggan så stolt.
*  I skolan var det samling i klassrummet. Det enda betyg jag minns är det i trean!?? Tror inte vi fick betyg i sexan? Däremot fick man ett intyg att man var “uppflyttad till nästa klass”.
*  I klassrummet fick fröken, eller magistern, en stor bukett blommor (som min pappa hade bundit. Han var, och är, fena på sådant) och läraren fick också en liten present som klassen samlat pengar till.
*  DÅ samlingen i klassrummet var slut kom den  där verkliga känslan av SANN frihet. 
Gud, jag minns den än!
*  Elva veckors sommarlov kändes som en evighet.
*  Min mamma bjöd alltid på saft, bullar och tårta hemma hos oss efteråt. Mina kompisar brukade följa med.
*  OCH om det var VÄDER gick vi till Ängbybadet eller Kanaanbadet (Mälaren) och badade.


Här är min syster (tv) lite äldre, och vi tror att hon går ut sexan.  Kolla in tjejernas tidstypiska kläder!  Året borde vara 1982.

Sen, sen var det sommarlov PÅ RIKTIGT!
OCH det fanns då en massa roligt att se fram emot!
Men, mer om det i ett annat inlägg en annan gång …

Hur minns DU din avslutning?
Blir du rörd och berörd då du hör gamla klassiska sommarpsalmer och sommarsånger?
Fick du betyg?
(Som jag skriver ovan, minns bara att vi fick betyg i trean.  Nästa gång betyg delades ut var vid höstterminens slut i åttan. Idag tycker jag nog att vi borde ha fått betyg varje år, varje termin. MEN så var det ICKE. Jag har blivit för betyg sedan jag flyttade till USA och själv sett hur bra det är med motivation de ger.  Här delas de ut fyra gånger om året).
Minns du vad du gjorde efter avslutningen i skolan?
OCH, kände DU av den där enorma frihetskänslan då du klev ut på skolgården efter skolavslutningen?


23 comments:

Steel City Anna said...

Åh vilket kul inlägg! Så roligt att se fotona, och kläderna! Blusen var verkligen fin. Gud ja, får klump i halsen av alla sånger som du nämner. Känner igen det där med stämmorna, sjöng också i kör och minns dem än. Julsånger också.

FREEDOMtravel said...

Jag minns oxå skolavslutningarna och känner igen det där med kyrka och flerstämmig avancerad kör. Vi sjöng alltid en sång som vår lärare komponerat, som hette Framtid. Kören bestod av elever från ettan till nian och det var definitivt inget slarv ;)

Taina said...

UNDERBART inlägg Annika!!! Kommer så väl ihåg skolavslutningarna. Så härliga minnen. Den blomstertid nu kommer sjöng vi i Finland också då jag gick i Björneborgs Svenska Samskola men den sjöngs lite annorlunda på finlandssvenska än den rikssvenska varianten. Typ Den blomstertid nu kå-å-mär (istället för kåååmmer. Det var liksom ett "hackigt" kommer, om du förstår vad jag menar.

Kläderna på 70- och 80-talet är ju för härliga! Min kompis ÄLSKADE Gunilla Pontens kläder när vi studerade i Luleå på 80-talet. Hon körde Gunilla rakt av. Finns det märket kvar förresten?

Nu göra mig iordning och dra till jobbet.

Ha en fin dag!

Kram kram

Annika said...

Anna;
TACK!! Kul att du gillar det!!
Blir ju jätteglad :-)
Ja, kläderna ja. SÅ kul att kolla in dem!
Sångerna ja, de är sååååå totalt underbara!!
Minns också stämmor som sitter!! Både julsånger, sommarsånger och andra!
Härligt!! Kom på en till vi sjöng, Plocka vilja skogsviol, trestämmigt. Understämman skulle verkligen sjungas LÅGT!!

Annika said...

Helena:
Älskar det där då det inte var slarv och halvmesyr. Vi fick verkligen inte larva oss, och det skulle låta så slipat det bara kunde. Gjorde det också, vi spelade tom in två lp- skivor! HIHI!!
Ja, det var en KUL tid det där :-)

Annika said...

Taina:
Tusen tack!!
Vad roligt att du gillar det!
Ja, jag har ju absolut hört Den Blomstertid sjungas i svenskfinland. Måste ta och lyssna på det ngt YT från svenskfinland och höra det du talar om. kan inte säga att jag tänkt på det :-)
HIHI!
Gunilla Ponten ja ... Lite senare under min uppväxt hade jag en del GP plagg. Älskade dem!!
Var jämt inne i hennes affär som låg på Regeringsgatan. Det var inte mkt jag kunde köpa, hade inte råd, men ibland var det ordentliga reor :-)
VET inte om märket finns kvar!?? Bra fråga. Måste googla.
Ha en bra dag på jobbet. Hoppas du mår bra nu!!
Kramar!!!

stockholmsbo said...

Annika, Annika.
Du gör det hela tiden, skriver fantastiska och undrehållande inlägg.
TACK för det.
Det här är så prick. Känner igen mej i det du skriver från egen uppväxt i Alvik.
Skoj med bilderna också. Tidstypiska.
Fortsätt att underhålla oss med bra inlägg länge till. Lova.

Monica said...

Vilket fint och roligt inlägg Annika! Och nu säger jag ju igen: det var bättre förr:-). Åh jag minns så, ny fin klänning och nya skor och hur vi alltid på sommaravslutningarna också spelade en pjäs, förutom körsång och annan sång, jag hade alltid någon krävande roll, haha, berodde på att jag kunde lära mig så mycket utantill men en gång i biblioteket när vi övade sa jag ifrån och fröken svimmade nästan, jag ville inte spela den där rollen och helst inte vara med alls. Hon kontaktade genast mina föräldrar och de sa att det var mitt val. Fanns ju en rad som gärna ville hoppa in i stället så det var inga problem men tror mer fröken ville visa upp hur bra hon var själv och ville inte ha någon som tappade bort sig. Så blev det nu och en kille han hittade på lite egna saker att säga så hans mamma svimmade nästan också, haha. Hon försökte stoppa sonen men övriga tyckte det piggade upp, mamma pratade länge om hur rolig han var:-), du hör hur vilt det var på min tid, haha.

Väninnan som gick på Adolf Fredrik säger som du, hon sjöng i massor av sammanhang så folk grät men tänkte aldrig så själv då att det var rörande men idag. Så mycket har ju hänt och hennes toppenbästis från då är död. De gjorde massor ihop och spelade in skivor, så det blir svårt att prata om sånt.

Vädret minns jag inte, tyckte nog det var fint nästan jämt.

Och så minns jag senare alla fina skolavslutningar med Anna, all musik, sång och körer, så vackert det var! Och så annorlunda det blivit på kort tid.

Och du är jättesöt i dina fina kläder, så kul att se. Vad fint allt var en gång:-). Minns att mamma sydde en del till mig också, har inte ärvt den förmågan även om jag sytt en del teaterkläder till Anna och det gick det med.

Senare fick vår granne sy till mig, hon sydde min studentklänning, åh vad jag provade, hon var så noga med varje stygn. Har den kvar:-)

Tack för fint inlägg Annika! Ha det så bra! Här spöregnar det efter storm, tänt lite ljuslyktor och läser.

brysselkakan said...

Och här har du en som minns väldigt lite från alla skolavslutningar... Har minne av en del kläder, min mamma sydde ofta till avslutningen (var nog väldigt vanligt under den tiden vi växte upp). Minns väl rosa piratbyxor med prickar och sjömansjacka till men inte vilket år.
Men tyvärr få minnen i övrigt och kan inte ens komma på om vi var i kyrkan eller i skolans aula.
Men inser i alla fall att det i år är trettio år sedan jag tog studenten!
Gunilla Pontén verkar vara igång fortfarande med en butik på Lidingö, hittade hennes FB-sida.

Annika said...

Stockholmsbo:
Tusen tack!
Blir så glad över att du gillar och känner igen dig.
Alvik, hyfsat nära Blackeberg :-)
Ha en fin dag!

Annika said...

Monica:
TACK Monica!
SÅ kul att du gillade detta:-)
Vad kul att ni spelade teater också!! Jätteroligt.
Ja, förr satsade skolorna stort, känns det som. Dessutom krävdes det verkligen att man skulle kunna sin sak. BRA där, tycker jag!!
TUFFT att du sa ifrån, och bra att dina fldrar stöttade.
BRA där också!!
OCH killen som improviserade sen, fröken svimmade väl också bara därför, hihi!!
Ja, det där att bli rörd av sång, det blev man ju aldrig förr. Haha.
Numera? Det är som det är med den saken :-)

Ja, vi hade en del hemsydda plagg. Det var kul.
Nej, jag kan inte heller sy, så K har aldrig fått ngt hemsytt från mig.

TACK för att du gillade detta. Det kommer att regna här snart också.

En bra onsdag önskas!!

Annika said...

Brysselkakan:
Kan tänka mig att många avslutningar på "vår tid" var ganska tråkiga och inte mkt att minnas.
En kompis till mig sa att de bara var i klassrummet. Sjöng den blomstertid hjälpligt på skolgården och sen var det inget mer.
Precis, hemsytt var stort. Gillade det.
Kul med Gunilla Ponten än idag!!

Anne said...

Åh, vilket fint inlägg. Så bra skrivet och jag känner så väl igen det du skriver. Även på min tid och på Åland var det precis sådär, kan faktiskt känna igen precis allting. Förutom att vi fick betyg varje år, redan från ettan om jag minns rätt. För mig har betyg aldrig varit något märkvärdigt eller dramatiskt, den finska/åländska varianten påminner mer om den amerikanska på det sättet. Betyg tidigt och därmed blir det inget konstigt utan en del av skolan.
Men du, de där ljuvliga avslutningarna i kyrkan med sångerna, blommorna (minns hur vi ofta plockade liljekonvaljer och gullvivor, de blommade oftast runt avslutningstider - idag skulle man säkert inte få ha de blommorna för så många är allergiska). Friheten sedan efteråt, hur det KÄNDES att det var sommar. Vad magiskt det var alltså. Så högtidligt och vackert, att vi gick till kyrkan gjorde nog mycket för stämningen tror jag. Och att man var uppklädd, i för dagen nya kläder. Som du säger, hur fin man kände sig. Även om avslutningarna fick en annan mening när man blev lite äldre, så minns jag även gymnasieårens avslutningar som väldigt speciella och stämningsfulla. Då gick vi inte till kyrkan mer, men det var väldigt stämningsfullt ändå.
Det där med att klä upp sig, det tycker jag förresten svenskar var/är så bra på. Jag gillar det, det känns festligt. Tycker ofta då jag varit på tillställningar här där motsvarande grej/tillställning i Sverige inneburit folk klätt upp sig, men här kommer man med vanliga kläder. Det är lite trist. Jag klär alltid upp mig och det finns ju alltid några som också gör det, men det är absolut ingen regel att ALLA gör det. Men lite så tycker jag det är i Sverige, man är bra på att klä upp sig helt enkelt och ALLA gör det. Eller hur?
Kram!!

P i X E L I E - Erica Pettersson said...

Vad roligt att få läsa om dina examensminnen! Och framförallt få se dina barndomsbilder!
Jag tycker det är så roligt att de allra flesta (typ alla...) som är uppväxta i Sverige verkligen har så lika minnen av skolavslutningar. Oavsett vilken ålder en är/vilket årtionde en gick i skolan :-)
Och ja, visst är det konstigt att en bara minns att sommarloven var soliga... :-)

Ja, känslan av examen och att gå på sommarlov är verkligen fantastisk! Och någonting en aldrig får känna igen så fort en blivit vuxen och gått ut skolan.
Visst är det speciellt att gå på semester också, men den där speciella känslan att ha ett oändligt sommarlov framför sig ÄR något som endast barn får glädjen att känna.
Därför önskar jag alltid, den här tiden på året, att jag gick i skolan igen. Bara för att få känna den känslan igen.

Jag har också bara ljuvliga minnen från examen.
Jag förknippar också dagen med nyinköpta finkläder just för skolavslutningen. Oftast också nya skor.
Och den obligatoriska bilden på oss syskon på trappan utanför vårat hus efteråt. Sådana finns det typ en miljon av i familjealbumen hemma... ;-)

I 1:an-6:an samlades vi alltid vid skolan, där alla klasser marscherade i led till kyrkan.
6:orna gick alltid först och var flaggbärare.

I kyrkan sjöng först lågstadiet och sedan mellanstadiet. Och sedan sjöng 6:orna 1-2 sånger själva (eftersom de var äldst och skulle lämna skolan).
I högstadiet var det frivilliga elever ur 9:an som bildade examenskören.
Och jag är ändå glad att vi hade en "alla som vill"-policy i Hortlaxskolan gällande kören, och inte bara de som verkligen kunde sjunga.
Självklart låter sångerna med största sannolikhet bättre med körer som har mer strukturerat, och med elever som verkligen har sångröst.
Men om vi haft det på min skola så skulle jag aldrig ha fått vara med, och jag ville verkligen delta i både luciakören och examenskören :-)

Precis efter avslutad examen samlades alla klassvis på gräsmattan utanför kyrkan för att säga glad sommar till lärarna, byta kompisrosor (mest i mellanstadiet) och föräldrarna fick ta klassbilder.
Efteråt åkte vi alltid hem och åt examenstårta med familjen. Och tog de där syskonbilderna på bron ;-)
Efter det vet jag inte riktigt vad vi gjorde. Jag hade ju som sagt inga kompisar att hitta på saker med, så det var väl mest att ta det lugnt hemma.

I 8:an och 9:an åkte vi tillbaka till skolan efteråt för att säga glad sommar och få betygen.
Och Hortlaxskolan har en tradition; att alla 9:or sedan samlas i matsalen för att fika med lärarna innan det är dags att lämna grundskolan för gott.

Betyg började vi som sagt inte få förrän i 8:an.
Jag är lite kluven angående det här när det ska börjas med betyg, men tror nog att jag är väldigt svensk i mitt betygtänk. Tycker att nog skulle vi kunna börja i 4:an, men inte tidigare än så.
Numera är ju startgränsen för betyg sänkt från 8:an till 6:an, sedan betygsskalan gick över från IG-MVG till A-F (tror det kan vara en 6-7 år sedan, kanske. Min syster tog studenten 2009, och hon hade IG-MVG skalan).

Åh, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst inser jag.
Känner hur ögonen börjar lysa när jag tänker tillbaka på just skolavslutningar.
Och än idag får jag bokstavligt talat gåshud när jag lyssnar på Den blomstertid nu kommer. Armarna blir fulla av små knottror när jag hör den och minns hur det kändes att sitta där i kyrkbänken på examensdagen.

Hoppas du får en riktigt fin fortsatt onsdag!
MVH /Erica

P i X E L I E - Erica Pettersson said...

Kom på ett till examensminne...
Alla skakiga videoinspelningar från alla skolavslutningar. På typ alla VHS-C band som mamma och pappa har hemma finns minst en (1) skolavslutning inspelad...

Mormor och morfar brukar hyra en videokamera ibland på den tiden (som de sedan köpte), och eftersom pappa oftast jobbade i och med att examen inföll på fredagar så filmades alltihop :-)

Annika said...

Anne:
Tusen tack så glad jag blir!!!
Roligt att du gillade det!
Tycker man gör SÅ otroligt rätt i Åland/Finland med betyg på EN gång!!
Det blir inget stigma då. SÅ klokt alltså.
Ja, de ljuvliga blommorna. JA!
Syrener, pioner, liljekonvaljer. GUD så vackert. OCH så mkt SOMMAR!!!!
Och ja, friheten och känslan av att ha en evighetslång sommar framför sig!!
Det var grejer det
För mig slutar nog de där magiska avslutningarna i sexan. Sen var de rätt slätstrukna på högstadiet och gymnasiet. KUL att ni hade fina sådana sedan också.
SÅ bra!!
OCH ja, jajaja, håller med om att svennar är bra på att klä upp sig. ABSOLUT!!
Skulle önska att medelamerikanen var duktigare på det. Här klär man upp sig mer på jobbet, men ner sig då man kommer hem.
OCH jag har varit på nyårsaftnar där ngn haft på sig noppriga tröjor och säckiga jeans. Alltså, va!!??
Så inte OK i min bok :-)
Så ett-noll till Svedala!! Absolut.
Kramar och tack Anne!!!

Annika said...

Erica:
TACK gulliga Erica. Så roligt att detta inlägg gick hem hos så många!
OCH ja, jag älskar verkligen att det är så lika för hela Sverige vad gäller avslutningarna. SÅ speciellt ju!!!
Älskar det!
Hoppas innerligt att det ska fortsätta så!
Ja, den där sommarlovskänslan var OTROLIG!!!
Helt obetalbar!
Härligt var det!
Du har verkligen liknande minnen, så fint!!
Love it!
Den kören jag var med i var strikt. Man fick prova in där.
Sjunga upp en och två gånger.
Men visst, jag förstår så väl dem som blev lite ledsna över att inte väljas ut.
Ja, det var härligt det där med fikat efteråt också. Underbart.
Så kul att vi har så lika minnen med oss i bagaget.
med betyg hävdar jag att de ska in redan i ettan, bort med stigmat runt dem!
Har sett hur bra det är med betyg från KG (det som nog är 6 årshemma). Sporrande och bra, och eftersom man får den så ofta så försvinner det där laddade. Så jag tycker att svenska skolan ska införa dem från ettan. Men jag vet ju att många ser olika på det hemma.
Eller HUR, den blomstertid är verkligen gåshud!!
Älskar den!!
Min pappa jobbade också så han har inte varit med på många avslutningar, och jag vet att han ångrar det så idag.
OCH det fanns inga videoband på min tid, däremot super 8 filmer, hihi!
KUL att du gillade inlägget, Erica.
:-) Jätteroligt!

Anonymous said...

Väldigt trevligt inlägg, Annika! Så kul att få se dina foton. Va´
gulliga ni va´. Klädseln var viktig.
På 30-talet då jag gick i folkskolan, hade vi inga stora ceremonier, ingenting i kyrkan, men vi sjöng "I denna ljuva sommartid" i 4-6 klass.
Min klassföreståndare var körledare i Missionskyrkan, så vi fick verkligen klass 1 ledning.

Vi dekorerade klassrummet med ungbjörkar, syrén och konvalj. Mammorna
satt runt väggarna, och magistern gav oss några frågor.
Nya kläder och skor var det bästa. Det blev ett klassfoto på
stentrappan vid ingången. Har inte många foton fr den tiden, då de
flesta inte hade kameror. Åh ja, betyg fick vi fr första klass.

Men sommarloven var härliga. Man var ute hela dagen alla dagar. Cyklade
till badplatsen på förmiddag med smörgås och saft. Fabriksvisslan blåste
halv fem, och då var det dags att ge sej hem. Regniga dagar var vi hemma
hos nån kompis och spelade kort. Har inget minne av VAD det var vi spelade.
Ingen hade grammofon, och radion hade inga musikprogram, så vi fick underhålla oss själva.

Ruth i Virginia

Annika said...

Ruth:
Tusen tack, det var roligt att höra.
Det där med att fira i kyrkan tror jag kom senare, kanske på 60-talet?
Och det håller väl, i viss mån, i sig än. Men starka krafter vill ju ha bort det.
JUST det, ni fick ju svara på slutfrågor på examen!!!!
Läskigt.
Det behövde inte vi!
Bra att ni fick betyg redan i ettan. IN med det igen!!

Ruth, det låter som underbara sommarminnen allting.
Ljuvligt.
Frihet!!

Ha en fin dag idag, än så länge sol iaf.
Jag ska gå ut och gå nu!

Musikanta said...

Jag var också alltid med och sjöng i kören på skolavslutningarna genom hela skoltiden. Man hade alltid på sig en ny klänning och det var ALLTID vackert väder (som jag minns det i alla fall.) Så fort skolan var slut flyttade vi ut på landet. Det kom en lastbil och lassade på en massa möbler och så fick vi barn åka med på flaket. Vi stannade på landet tills skolan började.

På onsdag är det skolavslutning på Lilla Akademien där båda barnbarnen går och den ska jag vara med på. Den brukar vara helt fantastisk med så mycket sång och musik som det blir när alla barn som går där sjunger i körer och spelar instrument. Inte likt något annat jag upplevt. Nästa år blir det en till - lilla Clarissa - som får vara med om att ha avslutning där. Hoppas att även jag kan vara med då.
Kram från Ingrid

Lisbeth said...

Har inte läst på ett tag, bloggläsandet har fått stå tillbaka för valpvilden vi har här hemma.
Jag blev alldeles förskräckt när jag läste i kapp, och upptäckte din olycksaliga brännskada. Men oj, så fint du läker och så skönt att du sluppit infektion! Hoppas läkningen fortsätter lika bra!

Jag förstår varför du tar en paus från politiken, den är inte rolig nu - ingenstans. Det verkar som världen har fått fnatt, den ene är värre än den andra.

Sitter och lyssnar på regnet som hamrar vidare på fönsterrutorna - typisk göteborgsk försommar, varma timmar blandas med kyliga och blåsiga dagar, för tillfället med löjligt mycket regn.
Då är det mysigt att avsluta kvällen med att läsa i kapp och njuta av dina vackra foton!

Hoppas du kryar på dig fort!
Kram

HeLena said...

Oj, vilken gammal bild! Så söta vi är! Minns alla fina avslutningar vi hade tillsammans! Den glädje vi kände, myset med matsäcken till stranden... och doften av sommar!
Fina fina minnen Annika!
Härligt inlägg!

Stor kram!

Antje said...

Jag var på min första skolavslutning i Sverige igår: sonen avslutade förskoleklassen. Gud vilken skillnad till Tyskland. Där får man bara sitt betyg och sen är det inte så mycket mer med det. Här minglades 80 personer i klassrummet, det fanns säkert 12 tårtor och sedan blev jag visst väldigt rörd när de spelade Idas sommarvisa. Vilken glädje det spreds :-) Visst var vi tyska barn också glada inför 6 veckors sommarlov men det var inte alls lika festligt.

En annan stor skillnad finns dock även när man börjar skolan. Då var jag mycket besviken här att det inte fanns någon ceremoni alls. Så vi ordnade eget med några tyska familjer så att våra barn fick sockerstruten (en stor strut fylld med godis och leksaker samt skoltillbehör) och hade lite större kalas. Så olika kan det vara. Om man bor utomlands får man ta det bästa av båda världar - vilken tur är inte detta egentligen?

Tack för ditt fina inlägg - som gjorde att jag kunde relatera lite mer och förstå mina barn lite bättre ;-)