Wednesday, January 11, 2017

Ett ord på fyra bokstäver som är en (ständig) boja runt foten ...

Godmorgon onsdag!


Nu är det januari igen!
Så fort nyårsdagen gryr så fylls tidningar och media med tips på hur man går ner i vikt.
Ofelbart. Samma. År efter år.
Tyvärr har ju de ju rätt också.
Man (iallafall jag) går upp i vikt över jul.
Lägg därtill ett dåligt knä, ingen direkt motion, för många sofftimmar, för mycket mat, för mycket dryck, för många goda middagar, för mycket godis, för mycket småätande etc etc.
GAAAHHH!
För mig personligen har det väl varit ungefär så här sedan mitt knä gav mig ett helvete, alltså runt valet.   Med andra ord i över två månader nu.

Jag vägde mig nyligen. En all time high.
Mycket deppigt.
OCH, verkligen något som MÅSTE åtgärdas. Jag känner ju det, och jag ser ju det.



Diet, detta urtrista ord.
Fy sjutton, rent utsagt.
Sedan jag fick Karolina--som 30-åring--har vikten legat som en boja runt foten.
Det är som i den gamla Viktväktarreklamen (som jag tyckte var så talande då det begav sig), en våg som är fastkedjad vid foten på en kvinna samtidigt som “You were always on my mind” spelades. Vågen hängde med i sin boja vad kvinnan än gjorde, natt och dag. Ska se om jag hittar den reklamen på YouTube. Alltså, jag tänker jämt på vikten. Den gamla reklamen är mitt liv …
(hittar inte reklamsnutten, tyvärr).

Mat är JU så gott.
OCH att äta är så härligt.
Att dricka också, men läsk och annat dricker jag inte alls (förutom light-versioner ibland. MEN absolut inte dagligen. Knappt ens en gång i veckan).
Godis är gott också. OCH kakor. OCH chips. OCH Nötter. OCH vin. OCH ...
Det mesta är gott.
Det mesta ska man undvika.
SÅ tråkigt.



Jag har testat så många olika dieter under dessa 20 år.
Det bästa, utan tvekan, var Viktväktarna. Att få äta allt i moderation , men samtidigt hålla järnkoll. Järnkoll är inte så kul i långa loppet, men ett måste.
Viktväktarna, och deras filosofi, är egentligen det enda raka.
Provade LCHF i fjol, inte min grej. För fett för mig.  För mycket mjölkprodukter, fett och ägg. OCH jag har så svårt att få in i skallen att frukt är förbjudet. Verkligen förbjuden frukt.
Så, nej, den dieten hoppar jag inte på igen.
En gång testade jag Very Low Calorie Diet, där man även tog bort vita kolhydrater så att säga. Visst, jag gick ner i vikt. Men, eftersom jag inte kan leva så gick jag tyvärr upp igen.
Trist.
Vikten alltså, det är ju bara så deppigt. OCH att gå på diet är ännu deppigare.


Dock, det är ett måste när vikten ska ner.
OCH den måste ner. Jag har artros i mina leder, och att bära på en massa extrakilon är INTE bra.
Jag har högt blodtryck också.  Fast, just mitt fall har det inget med vikten och livsstilen att göra. Det är nedärvt på två håll. Och i de perioder då jag varit smal har trycket varit oförändrat. Alltså högt.
Men, det skadar ju givetvis inte trycket att skala av kilon iallafall.



Fan, jag känner mig som Oprah ibland.
Hennes viktkamp är min viktkamp.
Upp och ner. Som en jojo.
Oprah och jag. OCH en massa andra går vår väg. Hela tiden.

Nu har jag återigen gett mig ut på en viktresa.
Denna gång med periodisk fasta. Min egen mamma har lyckats strålande med denna diet. OCH det har många andra också gjort, bland annat en god bloggvän.
Nej, det är fasiken inte kul att hålla sig till 500 kcal två dagar i veckan, men det är ändå en bra väg, ska vi hoppas. Det känns ändå som ett vettigt alternativ.
Kruxet är väl att inte överäta övriga veckodagar?
Jag har också slutat att äta frukost, så jag kör en slags 16:8 samtidigt.
Frulle har jag inte ätit på länge, och det funkar bra för mig. Den enda gången jag äter frulle är på svennefrullen + ibland på helgen. Annars? Nej. Dricker två koppar svart kaffe, that’s it.
En caf-caf och en decaf. Yup, true story.

OCH det här med godis, kakor och snacks …
För mig personligen är det bäst att avstå helt. Att “ta en kaka” funkar inte. Eller att hålla sig till 10 chips.  Jag vill bara har MER!
Eller, att ta en godisbit och lägga undan resten.
Nej, i mitt fall är det bäst att klippa. Rakt av.

Diet, is indeed, a four letter word!


Nu har jag “outat mig” lite, men det får vara så då.
Jag är så less på denna eviga boja, men inser att den kommer att vara min följeslagare för resten av mitt liv.

Du får gärna tala om hur du gör.
Inte för att jag vill ha förslag för egen räkning, jag är bara nyfiken.
Diet, eller ingen diet?
Hur håller du din vikt?


HA en fin och bra onsdag!

50 comments:

Nettan said...

Ja denna ständiga fotboja och kamp mot kilon... så trött på den, har precis som du farit upp och ner på jojon. 2015/16 lyckades jag gå ner 16 kg, av dem har jag gått upp 3. Håller inte diet längre utan fokuserar på att inte äta socker eller vitt mjöl, för det ger bara ett onödigt sockerpåslag som kroppen inte behöver och som jag absolut inte behöver. Försöker att äta så lite bröd/pasta som möjligt, äter alla grönsaker ovan jord men även rotfrukter, undviker majs, 1-2 frukter per dag, sällan godsaker om det inte är något speciellt. Det som däremot är viktigt för mig är att inte överäta, och ta för stora portioner, det är där jag jobbar mycket med mig själv, varje dag faktiskt, och att man kan äta allt men inte alltid. Lite viktväktarnas tänk faktiskt. LCHF fungerar i perioder men precis som du skriver mycket baseras på fett och mjölkprodukter och det fixar inte magen alla gånger.
Den andra viktiga punkten är att röra på sig, promenader absolut, ofta och sen ett eller två träningspass per vecka.

Skönt att du kommit igång med dina promenader igen, det är härligt!
Kan berätta att det ska bli snöstorm i dag, återstår att se hur det utvecklas!

Kramar

Steel City Anna said...

Jag struntar helt och totalt i min vikt. Jag har forstatt att jag ar ovanlig! Har inte bantat sen jag var tonaring och det var sa mkt utseendehets (dansade ocksa och det var standiga jamforelser) sa jag fick nog for hela livet. All den energin kan jag lagga pa annat som ar roligare :) styrketraning och promenader ar min melodi. Tror faktiskt man gar ner i vikt mer av det an att hetsa i joggingsparet. Jag ater fett som jag har lust men inte sa mkt kolhydrater av medicinska skal. Mycket kyckling och fisk. Potatis, men inga mangder, ris ibland och nastan aldrig pasta. Over julen gick jag ner 7 kilo utan att veta om det, var tvungen att vaga mej hos doktorn igar. Jag hann helt enkelt inte sma-ata over julen. Nar jag tog nat snacks nan gang sa var det cheddarost och kex. Rena halsomaten tydligen ;)

Lycka till, jag forstar att du tanker pa knaet. Kan man inte rora sej som vanligt sa maste man tanka pa maten, sa ar det ju.

Monica said...

Ja den där vikten ja. Var så smal som barn så skolläkaren tog kontakt med föräldrarna när jag vägde 20 kilo samtidigt som kompisen vägde 40:-), ja han tog kontakt med hennes föräldrar också som hade både bageri och godisaffär:-). Mina föräldrar blev tillsagda att ge mig bananer och grädde. Bananer vet man idag ger ingen viktökning och jag åt väl nån ibland men grädde avskydde jag så det blev inget. Fast mammas hembakta semlor åt jag en utav och hon hade minimalt med grädde på min:-). Bröderna åt väl fem:-). Jag åt aldrig godis, tyckte sura lingon och röda vinbär var som godis och sånt blir man inte tjock av och alla andra bär också älskade jag, mat var jag inte så intresserad utav. Jag rörde mig mycket också, gympade, simmade, cyklade och sportade.

Sen ändrar man sig med matvanor men det tog tid, var lika när jag tog studenten och smalast av alla fast det inte var något medvetet. När jag var som du i 50-årsåldern fick jag ett träningsryck under ett par år och blev slimmad som aldrig förr, men så här idag, mådde jag bättre? Nej det gjorde jag faktiskt inte. Även fast jag hade en väldigt fin bikinifigur:-). Det blev en stress att hinna träna, blev sena kvällar, hade ont i magen rätt ofta och så att avstå från en massa gott som man också mår bra utav. Fick rätt ont i kroppen också. Det som var roligast den tiden var dansen, jag dansade mycket och gick kurser hela tiden och det var toppenmotion. Men det tar tid och jag trappade ned det hela.

Tycker nu vid 65 år att jag är rätt bra som jag är:-). Det jag gjorde förr, har aldrig följt någon diet, var att fasta en vecka vår och höst regelbundet, man blir fräsch av det och jag gick aldrig ned särskilt mycket men ett par kilon som ändå var bra och kände mig pigg av det. Nu rör jag mig regelbundet men rätt lättsamma pass och förstår dig precis, äta två gelehallon hur kul är det? Jag tar en liten påse och blandar med små chokladrutor och äter allt, så gott! Och tio chips, nejnej, då är jag hellre utan. Men denna jul har jag gått ned i vikt, vi har ätit nyttigt och inte så mycket. En dag bara med flera rätter på en gång så jag blev proppmätt och tänkte genast att det inte var värt det, gjorde inte om det. Och går gärna ned ett par kilo till men vet hur svårt det är. Och förstår dig nu när du inte kunnat gå regelbundet och så bli mer hemma, det lägger sig på en direkt men samtidigt så tråkigt att inte få njuta av något extra, jo det ska man tycker jag. Men du har det att tänka på med leder och knän, och det är skönt med ett hyfsat midjemått. Jag väger mig sällan numera och det tror jag också är bra, det var då jag gick ned i vikt:-). Och några råd har jag nog inte för det är svårt att ge och svårt att gå ned.

Kvinnans hormonsystem är så komplicerat också, jag arbetade flera år inom endokrinologin och skrev artiklar och professorn som kunde mer än någon i landet om detta, han brann för ämnet, är ju kopplat till mycket sjukdomar och utveckling hos barn m m, han bredde ut sina ark över golven och kvinnans fysiologi, kemi, biologi inom detta i kroppen täckte en hel korridor medan mannens räckte till bara dörrmattan, ja ungefär så:-). Vi har ett så mycket mer komplicerat hormonsystem och det påverkar allt i hela kroppen. Lycka till säger jag med och jag tror det blir bara bättre nu när du kan röra dig mer igen. Och lite roligt måste man få ha tycker jag och också unna sig.

Monica said...

Och vill tillägga, vi har alla så olika kroppsbyggnad och fysik men titta bara så snygga ben du har! Det är inte så många som har det, så kolla dem istället för vågen:-)

FREEDOMtravel said...

Visst är det lite trist att behöva tänka på vikten... För egen del kan jag inte ägna mig åt dieter som betyder ojämnt ätande, för då får jag migrän. Det som funkar bäst för mig är att äta regelbundet och tänka på att en stor del av tallriken ska vara grönsaker. Men i perioder glömmer man sig och så blir det för mycket vin och ost och för mycket mat rent generellt ...

Anonymous said...

Ja, denna jävla vikt... håller med fullt ut att den finns där ständigt, dagligen, i tankarna. Ska jag, ska jag inte? inför varje tanke om något att stoppa i munnen...
Jag går alltid upp på vintern och ned lite på sommaren, har svårt att äta när det är varmt men proppar i mig när det är kallt. Nja, kanske inte proppar men lättare att äta då i alla fall.
För glad i läsk, ostbågar, kex mm och VET att jag borde låta bli men det går ju inte...
Lägg sedan på det här med klimakteriet... inte blev det lättare med vikten, nej nu sätter det sig och sitter.
Vill komma i vissa kläder men det går inte.
Sedan kan jag tänka att vem bestämmer hur vi ska se ut? Mycket är ju knasiga ideal som finns och kanske en hel del sitter i våra huvuden? Vi ser vad vi vill se när spegeln visar.
Nåja, idag blir det bananpannkakor till lunch. Alltid något!

Miss Marie said...

Tycker Monica skriver väldigt bra här ovan, kvinnans kropp och hormonsystem är så komplicerat, jag tror inte vi vet en bråkdel av hur vi fungerar! Jag känner själv att mitt matintag blir helt bananas innan mens tex, varför gör det det? Och vad kan jag göra åt det?! Jag försöker att inte bry mig om min vikt, men snarare hur jag mår och känner mig. Jag vill inte känna att jag inte duger som jag är, för det gör jag ju, oavsett min vikt. Precis som du gick jag upp över julen, det känner jag, och när man kommer in i vardagen igen får man ställa om tankarna och försöka äta bättre och röra sig mer. Men svårt är det! Såklart man är avis på alla de där som kan äta i stort sett vad de vill och ändå ser ut som vanligt, det vore något... Skönt att du kan börja röra dig igen!

Annika said...

Nettan:
VISST är det ASTRIST!!
Jag är också så trött på den. Inser att den kommer att vara min följeslagare för alltid.
Alltid kommer man att få fundera över det man äter.
Ja jag har ju inga problem med diabetes eller så, men jag förstår ju verkligen att en lo-carb diet är superbra för dig tex.
Lchf passade inte mig, för fettm för mkt mjökprodukter. Magen tog inte stryk, men jag tyckte att det kändes så ofräscht. Ett har jag iaf lärt mig, det finns ingen diet som passar alla. ALLA är olika, och olika dieter passar för olika personer.
Just det där att överäta är nog det svåraste, kan jag tycka. Det är ju så lätt att göra det.
Kramar
PS här är det som vår idag, mer eller mindre.
Härligt med snö!!

Annika said...

Anna:
GUD så underbart skönt.
Jag skulle önska att jag vore som du. Men, det går inte.
Avundas dig grymt, ska du veta.
Jo, jag vet ju att i dansvärlden är det hets. På ett inte helt sunt sätt, så visst förstår jag att du där fick nog för resten av ditt liv. Förstår det till fullo.
Det är nog smart att dra ner lite på kolhydrater, inget snack om den saken.
Ja, promenader är bra, men de räcker inte (inte för mig iaf, även när jag kan gå snabbt. MEN det är ett toppenbra komplement. Jogga kan jag inte, det har jag förbud på).
Haha, du gick NER 7 kilo över jul!!! GUD I WISH! Jag gick upp TRE kilo över jul. Så trist.
Cheddar o kex. Love it.
ja, så fort jag kan ånga på som jag brukar och bli genomsvettig så kommer det att kännas bättre för mig. Både i kropp och själ.

Annika said...

Kram till dig, Annika! Att behöva oroa sig för vikten är jättejobbigt.

Jag var fruktansvärt självkritisk - skulle nästan säga hatisk - gentemot min kropp och mitt utseende genom hela ungdomen och upp i åldrarna vilket även ledde till viktfixering och oro. Jag har också en tendens att gå upp i vikt speciellt för att jag både tröstäter och stressäter. Och älskar mat förstås :) . Har tänkt på det som två olika problem - att inte hata på sig själv för utseendets, kroppens och viktens skull å ena sidan och att vara i hyfsad fysisk form (och i det ligger ju även att hålla en hälsosam vikt) å andra sidan.

Jag kör ingen diet överhuvud men försöker minimera sockerintag (frukt räknas inte!) - sockret verkar irritera min psoriasis och hud så det har med de effekterna att göra också. Och så tränar jag ju rätt mycket just nu - springer, simmar, cyklar, går på pilates och gör yoga. Och så försöker jag som sagt vara snäll mot mig själv och INTE självkritisk men det är ju en helt annan historia....

Kram igen.

Annika said...

Monica:
DET var jag också. Smal. Inte mager, men smal. Hela tiden fram tills att jag fick barn. Efter det var det ngt som skiftade i kroppen.
OCH nu när jag är i klimakteriet är det ju svårare med vikten, märker jag. Fy 17, rent utsagt.
Men du var nog verkligen mager, och du gillade inte grädde (förstår det. Det får ju vara måtta på det). Men, man kan väl kanske säga att du var naturligt smal. En av min kompisar hemma har en son som är väldigt smal, även min kompis har blivit kontaktad av skolan pga av sonens vikt.
Ja, sant, man kan verkligen hetsa sig vad gäller vikten.
Undrar om inte alla, mer eller mindre, lider av ngn form av ätstörning? OCH kroppshets?
Jag tror det.
Precis, om jag ska äta godis vill jag äta godis. Inte sitta och tänka på hur mkt jag tar. Ska jag äta chips och nötter är det samma sak.
OCH kan jag inte göra det, då är det bäst att klippa helt.
Inte smaka en enda.
OCH visst, nu märker jag att det är svårare att gå ner i vikt, just pga av hormonerna i kroppen som spökar nu när klimakteriet är här.
USCH.
Samtidigt tittar jag på min egen mamma som är god form, kör 5:2 med bra resultat (hon har nog också alltid haft vikten som en boja, liksom så många av oss. Men aldrig varit gravt överviktig, inte jag heller) Men nu vid 76 är hon i jättefin form, aktiv på alla sätt. Väger som hon "ska" etc.
Helt rätt, man måste få unna sig ibland. utan det skulle jag inte kunna leva. Måste få äta utan att tänka på vad en dag i veckan.
Hoppas att denna resa ska ge resultat. OCH hoppas sedan att det går att hålla vilkten, det är ju skitsvårt.
SUCK och STÖN,
Tack för kloka ord, som alltid, Monica!!!

Annika said...

Monica:
Igen, TACK!
Du är underbar. Jo, mina ben är jag glad över ;-)

Annika said...

Helena:
USCH för migrän.
Vidrigt.
Kan inte ens föreställa mig hur det är när den slår till.
Så jag förstår att du måste tänka på det, vet ju att den är benägen att slå till om kosten ändras. Blä.
Jo, det är alltför lätt att överäta, tyvärr :-(

Annika said...

Brysselkakan:
ELLER HUR!!
Ett ständigt OK över axlarna. ALLTID där.
Alltid.
USCH vad jag är less på det!
Och visst är det så, det är lättare att stoppa i sig på vintern. Man sitter mer, det är mörkt o kallt. Stora helger, mustigare mat.
OCH man har mer kläder på sig.
Sen sommaren...önskar att jag åt mindre då, men det gör jag nog inte. Lite annorlunda mat blir det, men desto mer vin och så. GAAHHHH!!!
Alltid detta ekorrhjul.
Ja, och AMEN, nu i l´klimakteriet är det INTE lättare att hålla vikten. Tvärtom. Det är som om fetter biter sig fast. USCH!!
Jag kommer inte heller i vissa kläder. Har en svart kjol som jag haft sen 2000, tror jag. KOMMER inte i de n längre. Fy fan.
Den får bli mitt mål. Den är min favoritkjol dessutom. Älskar den, och den är av toppkvalitet. Men nääää....och det är en size 8. FY satan alltså.
Sen är su spot on, vem fasiken är det egentligen som bestämmer hur vi SKA se ut???? DET stör mig också. Tog en massa prover då jag höll på i läkarsvängen i förra månaden och i nov. Massor, massor med prover. Alla bra.
Vad fasiken, egentligen borde det vara live and let live, damn it.
Men nej, man fastnar i den där size 6 världen och sneglar på de som är smala. Nuff. NUFF.
Vi tycker exakt lika, du och jag.

Annika said...

Marie:
SÅ himla SANT och bra som du skriver.
Ja, och Monicas kommentar är otroligt klok!
Visst, du har så rätt. Man ska MÅ bra, det är det viktigaste av allt. Känna att det är "bra så här".
Det är så lätt att gå upp under helgerna. OCH ännu lättare när man inte kan röra på sig.
OCH sen blir det automatiskt ett annat tänk i januari. Tur det.
Men det är INTE lätt.
Det är så trist.
OCH ja, visst sneglar man på alla de smala som kan stoppa i sig, typ, det de vill. De lyckliga FÅ som ÄR naturligt smala utan att gå på diet.

Anonymous said...

Jag kör januari utan socker, jag hade huvudvärk i flera dagar efter jul och kopplade ihop det till mitt sockerintag. Mycket riktigt försvann det när jag slutade tvärt. Jag blir sockerberoende snabbt och det är ju verkligen inte bra för hälsan, eller vikten, så jag försöker att hålla mig borta helt från det nu. Det går riktigt bra, jag också en sån som inte kan ta en kaka eller godisbit så att sluta tvärt funkar mycket bättre. Får se om det ger något utslag på vågen också även om det inte är huvudsyftet.

Annika said...

Annika:
Japp, så här har det varit i 20 år.
Mer eller mindre.
Ett ständigt jädra tänk på vikten.
Och den ena dieten efter den andra.
Ja...vad ska man säga?
Så alltså är min dotter uppvuxen med en mamma som ständigt gått på diet. Karolina är verkligen naturligt smal, men jag undrar om jag satt ngra griller i skallen på henne? Tror inte det, men vet inte heller fullt ut...?
har aldrig haft ngra problem med mitt utseende, per se.
MEN jag hatar verkligen att se fettvalkar, och känna hur kläder stramar, och att inte ens KUNNA ha vissa av de plagg jag älskar. Det är SÅ trist.
Men, du har så rätt, man ska släppa tänket, gå in i en stil där man äter klokt. OCH lagom.
OCH inte behöver skippa frukt, for crying!!!
DU är grym, Annika, det tycker jag. Heja dig med alla lopp och all träning.
För visst, håller man igång fysiskt mår man verkligen så mkt bättre. På samtliga plan.
Och vi ska vara snällare mot våra kroppar. JA och amen!!!
TACK!!
Kramar!!

Annika said...

Karin:
Får aldrig ngra reaktioner egentligen i form av huvudvärk, magvärk etc av det jag stoppar i mig.
MEN en sockerdetox är ju klokt, som du kör.
Ibland har jag funderat på Whole 30, men vet inte om jag skulle greja den då den är så strikt? OCH jag vill inte gå och späka mig och ständigt tänka på det "förbjudna".
JAPP, att bara ta en kaka, det funkar inte. Eller att ta en chokladbit och duktigt lägga undan resten. Funkar inte.
Heja dig! Heja oss!

Ann Rumbleinthearctic said...

Jag har testat whole30 ett par gånger, alltså typ 3 tror jag. Gick ner 8 kg första gången sedan 2 kg till. Har hållit vikten sedan dess, även fast jag återgått till att äta "normalt" efteråt. Under jul nu så har jag nog gått upp kanske 1 kg, men det är ju knappt något alls.

Whole30 är väl kanske den värsta men även bästa "dieten". Fast för mig var det mindre en diet, och mer om att hitta andra alternativ till mat. Den är ganska strikt, men den funkar, alla jag känner som testat den har gått ned och haft stabil vikt eller fortsatt gå ned efteråt. Tror den var främst avsedd för att lista ut vad man var allergisk mot från början i och med att den exkluderar alla mag irriterande ämnen. Som jag nämnde är den strikt, vill jag göra om den NEJ, men det kommer jag säkert göra ändå.

Men hur som, så har vi ändrat våra matvanor efter att vi gjorde denna "dieten". Kanske därför som vi inte faller tillbaka på plustecknet? Det tar tid i mataffären, man måste läsa ingredienserna, för att se till att det man köper inte har något som bryter mot "reglerna". Man får garanterat upp ögonen för vad som sätts in i varje produkt. Vad får man INTE äta nu då? Jo det är en lång lista, bland annat: inget socker, alltså inte tillsatt socker nada niente 0. inga bönor, ris, pasta, spannmålsprodukter, mjölkprodukter, alkohol, soja, jordnötter, tillsattsämnen, ja listan goes on and on. Men det finns ju inget kvar?! Jo en massa andra saker. Det blir mycket kött för vår del, inte direkt rött kött, kalkon, kyckling etc.

Vi äter breakfast pattie på kalkon eller kycklinglår oftast till frukost, med sötpotatis, eller potatis, och lite grönt. Det har vi fortsatt med och äter även nu, det är inge yogurt och bröd, fast det åt jag under lovet nu. I allafall, jag rekommenderar stenhårt den. Jag vill inte heller riktigt kalla den för en diet, eftersom jag främst känner att den gör att man får upp ögonen för det man äter, och tänker till en extra gång. Just det, den tillåter heller ingen dessert, och inge snacks, utan bara tre mål om dagen! that's it! Rekommenderar att köpa boken, kolla hemsidan etc. Jag har fortfarande lite extra kilon som jag vill få bort. Men det kommer. JUST DET, sa jag att jag inte tränade särskilt mycket under denna "dieten", lägger du till lite träning på gymmet tror jag även att man ser "mer" resultat!

Vad bra att knäet är bättre! Ser fram emot fler bilder från era promenader och outings! :) Kram!

Annika said...

Ann:
Har hört många prisa den. Min närmsta granne och hennes man tex.
VET att den ger resultat, men vet inte om jag pallar faktiskt. Förstår att den är BRA.
Ja, jag tror tyvärr inte att den är ngt för mig eftersom den är så strikt.
Jag vill inte försaka allt det där, vill inte.
MEN, är det ngt jag lär mig är det verkligen att ONE diet does NOT fit all. Alla är olika. Olika dieter passar olika människor.
Jag är jätteglad att den passar dig, och jag blir lite avis eftersom du egentligen inte tycker att det är ngn uppoffring. Underbar känsla.
YAY!!

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Jag måste säga att jag hatar dieter. Inte bara enskilda sådana, utan hela alltet.
Det är en biljonindustri som existerar och har blivit så stor och mäktig för att vi byggt upp ett samhälle som konstant trycker i oss (särskilt kvinnor) ända från att vi är små att vi inte duger som naturen skapat oss.
Jag minns när man gick i 6:an-7:an, och tjejer på skolan (som redan hade typ Small på kläder, eller möjligtvis Medium) varje dag drog in magen och med ett djupt suckande beklagade sig "Åååå vad jag är tjock!"
Och det har hållit på så länge att det numera är så djupt rotat att vi helt enkelt "ska hata våra kroppar" att större delen av befolkningen inte ens ifrågasätter att det är så.
Det har, tyvärr, blivit en så naturlig del av vårt samhälle så att om någon är nöjd med sig själv även om denne inte ser "perfekt" ut (i samhällets ögon) så är hen "Inte ärlig. Inte innerst inne."

Nu pratar jag mest om utseendedelen av dieter. Självklart finns det hälsoaspekten också, och man kanske mår som bäst om man går ner eller upp några kilo.
Men i och med att utseendedelen är störst inom dietvärlden blev det ditåt min kommentar drog :-)

För min del, personligen, måste jag tyvärr säga att jag inte ger mycket för Viktväktarna heller.
Jag tycker det känns som om 90% av alla som gått med där (och i antal blir det många!) automatiskt går in i jojobantning. Nästan som om det är VV:s affärsidé; att de vill att människor ska bli medlem för resten av livet.
Och att ständigt (för livet) vara tvungen att tänka på och räkna kalorier och poäng (eller vad det nu är de räknar numera). För min del känns det inte som om det ska ge någon vidare livskvalitet.
Men... jag har trots allt aldrig varit medlem där, så det är bara mina spontana spekuleringar ;-)

Vad jag filosoferar om är att det vore bättre om man hittar en livsstil som är mer hållbar i det långa loppet och som ger bättre livskvalitet än att ständigt, år ut och år in, behöva hålla på och räkna på vad man stoppar i sig.
Vilken livsstil det än är.
Som du vet började jag ju äta LCHF och upptäckte att jag mår som allra bäst på den kosten.
MEN det här är inte en reklamkommentar för LCHF! Den handlar inte om att jag promotar någon speciell diet, utan olika saker passar olika människor. Vi är ju unika av en anledning :-)

Och huvudsaken är ju trots allt att man mår bra själv, oavsett vad vågen visar!
Om t.ex. idealvikten för ens kropp är 55 kg, men man upptäcker att man mår som allra bäst vid 70 kg, då ska man stanna där. Att det rent tekniskt är "15 kg övervikt" struntar man i. Mår man som bäst där... är det då inte DET som är ens riktiga idealvikt egentligen?

Jag hör ju till det kvinnliga könet, därför har även jag hatat min kropp ända sedan jag blev medveten om den... (ungefär i förpubertetsåldern), eftersom jag alltid varit överviktig.
Det är först den allra senaste tiden (typ de 2 senaste åren) som jag accepterat mig själv, och hela mig.
Tror det är därför som jag börjat filosofera så mycket mer över det här med dieternas biljonindustri och ifrågasätta så mycket vad samhällets idealkropp gör med oss.
För jag tycker att det näst intill är så att om "man är kvinna så förväntas det nästan att man går på någon typ av diet för att vara normal"...

Ursäkta romanen.
Jag vet att jag är nästan överdrivet analytiskt och filosofiskt lagd ;-)
Kanske har det något att göra med att jag på något sätt nu "tar igen" alla år av blyghet då jag aldrig hade vågat ifrågasätta saker och ting i samhället ;-)

MVH /Erica

Annika said...

Erica:
Återigen, det finns verkligen ingen one size fits all när det kommer till dieter. Alla är olika.
OCH med alla dieter är det väl så att så fort man lämnar dem, eller flyter ifrån dem, så går man upp i vikt. Oavsett om det är VV eller LCHF. Det är ju DET som är så tufft, att hålla vikten sen.
Lämnar du vägen, ja då går du upp i vikt.
Ofelbart.

Förbannat TRIST är det.
OCH även såååå tröttsamt.
OCH visst är man skadad av ideal och hur "det ska vara". USCH, inte roligt det där. Inte ALLS.
En ständig boja hos de flesta av oss som är svår att bryta sig ur.
Utseendet ÄR en stor del, för mig också. Vill vara smalare. MEN det är även för hälsan, artrosen ffa. Det blir så jobbigt för lederna att bära en massa extrakilon.
Men, ja, det suger...
SANT, tror alla har en vikt där man själv mår bra. OCH det är toppen, vare sig det är 55 kilo eller 70. SÅ sant.
VISST är det en jädra industri detta, dieter hit och dieter dit. Ideal hit och ideal dit.
GAAHH!!
man blir tokig till slut.
OCH ja, det gäller att hitta den där livsstilen som passar en själv. SÅ är det ju.
OCH ja, som kvinna är det bökigare. Vi har våra spökande hormoner hela tiden. OCH nu när jag är i klimakteriet märker jag hur fasansfullt mkt svårare det är än när jag var 30 och gick på VV. Det var lättare vid 44 också då jag gick på VLCD. Nu vid 50 känns det som om kroppen håller fast i fettet allt den orkar.
Ja, det är så tråkigt.
Jadu, Erica, det är en never ending story. MEN du har så rätt, det gäller att acceptera sig själv. NÄR man man bra, när är man nöjd?
OCH att sen stanna där. Absolut inte snegla på idealet för mkt.
TACK för din kommentar, som alltid är det toppen att ha dig här!

L said...

Hej Annika!
Jag är en av de "lyckligt lottade" som inte behöver bekymra mig över att gå upp i vikt, även om jag nog gått upp något enstaka kg senaste året. Har alltid varit smal - till den grad att många tagit sig rätten att kommentera det och uppmana mig att äta mer. Det de inte förstått är att det kan vara minst lika sårande som att kommentera någons övervikt. Att vara tunn tonåring innebär också att man knappt har någon bröstutveckling, och hur kul är det när man är 17 år?

Under mitt high school utbytesår i Alabama gick jag faktiskt upp 15 kg. Det var inte svårt med fried chicken, sweet ice tea, och fried Everything else i kombination med den horribla skolmaten. Men, under året som följde efter hemflytten så gick jag ner 10 av dem. Helt utan att banta, endast genom att återgå till mammas husmanskost och att börja cykla till skolan igen. Resterande 5 som behölls var välbehövliga. Det är i princip den vikten jag fortfarande har.

Och, nu trivs jag bra med min vikt. Det jag tror bidrar till att den håller sig är dels att jag tränar en hel del men också att jag är en sån som utan problem tar en godisbit, några chips etc. Dricker aldrig läsk, däremot vin och kanske lite väl mycket öl....

Försöker hålla ner på raffinerat socker och snabbakolhydrater, inte så mycket för viktaspekten utan främst för att jag tror det är bättre för kroppen. Älskar vegetariskt såsom linser, bönor, kikärtor och grönsaker, men samtidigt använder jag aldrig några lightprodukter utan gärna rejält med creme fraiche i grytor osv.

Ett gäng på jobbet har hållit på med viktväktarna och det har haft god effekt på dem. Det jag reagerar mot är verksamhetens vilja att sälja specialprodukter att snaska på (med div sötningsersättningsmedel som jag inte tror är särskilt nyttiga) istället för att man skall lära sig tänka om när det gäller småätande.

Lycka till med ditt viktprojekt. Jag hoppas du snart kan få upp din rörelseintensitet betydligt så att kilona mer naturligt kan avvecklas.

Taina said...

Kära Annika! Förbaskade dieter som egentligen ska slängas i väggen tycker jag. Själv står jag ALDRIG på vågen. Många tror att jag kan hålla vikten tack vare min träning men så är det givetvis inte. Det sägs ju att kroppen också vänjer sig vid en ensidig träning (som löpningen för mig då) och förbränningen blir inte bättre. Det mesta är ju intaget av mat som räknas. Jag kan medge att jag började se något jag ALDRIG sett förut på mig själv. Något som liksom sökte sig över byxlinningen trots otaliga försök att trycka ned fanskapet så sade det plop och så vällde det fram igen. Nä fy fan sa jag åt mig själv i maj 2016 och började seriöst kola vad jag stoppade i mig, samtidigt som jag gjorde en jätteförändring i mina träningsrutiner. Jag räknar ut mina sk macro nurients och får i stort sett äta allt´. Just nu så är mina proportioner 40-40-20, dvs 40% protein, 40% carbs och 20% fett. Jag var tvungen att minska fettintaget för att få plats för musklerna helt enkelt. Med tiden kommer detta att förändras i takt med min kropp och hälsa. Resan har varit tuff i början då jag tvingat mig till en träningsform jag inte alltid varit så förtjust i, men älskar idag! Jag behöver inget dyrt gymkort. Mina hantlar, pilatesboll, yogamatta och springskor and I am all good to go!

Lycka till nu fina Annika! Nu kör vi!
Kram kram

Annika said...

Lisa:
JA, du är ju det. Avundas dig enormt, ska du veta.
Inte många som kan skryta över att vara naturligt smala i vår ålder.
Underbart skönt för dig att slippa denna galna hets, för det känns ju helt galet ibland.
FÖRSTÅR dock att det är jädrigt jobbigt att få kommentarer om "för smal" och "ÄT". Fattar fullkomligt.
Nej, inte kul för en tonåring, eller ngn. Men allra minst för en känslig tonåring, givetvis.
Ja, det är nog lätt att gå upp i vikt här, ffa i södern, ja.
Många är de som gått upp i vikt då de kommit till US.
Men så bra att du kunde gå ner tio kilo av bara farten då du kom hem igen + behålla de fem kilona du ville ha kvar.
precis, du har det där lylliga inom dig, du kan ta en godisbit och känna dig nöjd. Jag vill bara ha mer och mer.
Det är ju klokt och bra att dra mer på kolhydrater, absolut.
Försöker också att tänka på det, iaf de vita. Men vill inte avstå från dem helt heller.
VV är bra, men visst kan jag hålla med om att det är fel att sälja att det snacks de säljer. Brukade köpa dem förr i världen, men inte nu längre.
Fast i långa loppet har de ju helt rätt tänk.
Småätandet är ett problem, och en svår cirkel att komma ut. Jag jobbar på det.
Tack Lisa, tror att jag är på g igen. Med knät.
Känns så bra :-)

Annika said...

Taina:
Förbannade skit är vad det ÄR!!
BLÄ!!
Önskar att jag vore som du och kunde skita i vågen.
DU har så bra koll, tycker jag.
Precis, precis, det är matintaget som är det stora vid viktminskning. En gång för länge sen läste jag att det var 80% mat och 20% träning. Det stämmer, jag är säker på det.
En kan inte träna och gå ner i vikt, en måste lägga om kosten också.
Ja, och du har också lagt om, ser jag. WOW!!
Jag skulle förmodligen behöva hitta ngt som inte är PWs. Skulle helst vilja ta pass av ngt slag. men vad??
Yes, detta funkar för dig. Underbart.
OCH ja, det är inte kul när fettet tar över. Det är för jävligt. Jag har kläder i size 8 som jag inte längre kan HA. SÅ trist.
Men, det ska ändras. Det måste det.
Stora kramar och TACK för din kommentar!!

Jenny said...

Jag springer en del, avverkar flera mil i veckan och då kan jag äta vad jag vill. Men jag skiljer ändå på helg och vardag för hälsans skull - jag är fullständigt livrädd för diabetes..! Nu är det dock paus pga snö och is. Om du är sugen på att gå på pass så är det behagligaste passet jag gått på yogalates, vilket precis som namnet avslöjar är en blandning mellan yoga och pilates. Core är ju också stärkande, överhuvudtaget pass som inte sliter på lederna, men ger starkare muskler och kropp överhuvudtaget. Muskler bränner ju också fett, så det är en bra bieffekt till en starkare kropp som orkar mer. Lycka till!

Anonymous said...

LCHF- körde en månad förra ret, 6 kilo försvann och ska börja nu igen, som en kick off så att säga, därefter kommer jag att följa Olga Rönnberg lite, allts¨ingen pasta, inget bröd, men kommer att introducera frukt och potatis igen, om än med måtta. Vikten suger, 10 kilo måste bort och de sitter då som klister.

Kram Jane

Channal said...

Känner likadant! Efter jul nu blev det lite väl mkt. Men som sagt, mat är ju så GOTT! Just nu detoxar/fastar jag. Mår bra av det. Sen är det bara att ta bort sockret. Vi får peppa varandra!

KRAMAR Anna

Annika said...

Jenny:
SKÖNT och bra!
Gud så härligt.
Ja, ett pass skulle inte vara så dumt.
Tror, i efterhand, att mina knän tog mkt stryk när jag under massor med år under tidigt, till mitten, av 00-talet tog step-up flera ggr i veckan. Älskade det, men minns att det redan då kändes i knäna. Så till stor del tror jag att det var de passen, och de var avancerade, som förstörde mina knän.
Skulle gärna vilja svettas som en gris på ett pass. Men, vi får se vad det kan bli.
Tack, kampen går vidare...
:-)

Annika said...

Jane.
Trist som fan. Jag har nog ca 15 kilo som jag måste få bort. SKIT,
Lchf, inte min grej, men glad att det passar dig!
Kram!

Annika said...

Anna:
Ja, julen är verkligen trist på de sättet.
Periodfastar nu, får se vart det leder.
Yes, lycka till till oss!!
kram

Pernilla said...

Hej, jätteintressant inlägg (som vanligt, har bara varit urusel på att kommentera på mkt länge. Läser, lyssnar och såg dig på intervjun i P4 extra dock 😊). Jätteroligt att få höra din röst nu när jag läst din blogg i åtta år lite drygt!

Vikten ja, har aldrig varit direkt överviktig men det sista året la jag på mig mer och mer. Hade ett uppdrag på jobbet jag fullständigt vantrivdes med, både av leda och att det var så förbannat tråkigt och allteftersom även att jag kände att det var mig övermäktigt rent kompetensmässigt. Nära till matbutik, många turer dit för att köpa godis att trösta mig med. Många ensamma kvällar när N somnat, liten möjlighet att komma iväg o träna o den enda tiden i veckan jag hade barnvakt avstod jag träning och fixade annat. Stillasittande arbete på det, mao ingen bra kombination.
Körde Viktväktarna online, funkade ett tag men så började jag slarva och la på mig några kilon igen. Trivdes inte alls med min kropp, otränad och 8-10 kg övervikt och inte alls fast och muskulös som när jag ledde jympa på F&S innan N föddes.

Såg av en slump en kompis på FB som gillade "Mammafitness", blev nyfiken och klickade mig vidare och började läsa. Tog ca 1,5 mån innan jag anmälde mig och det är något jag inte ångrar! Ingen diet utan vanlig mat och insikten/kunskap att välja rätt matvaror för att inte gå upp/hålla vikten och framförallt hålla sig mätt. Kostrådgivning och PT-online utifrån mina förutsättningar och vad jag vill uppnå och träningen sköter jag hemifrån! Styrketränar fyra kvällar i veckan när N somnat, vi äter samma mat som oftast och det är vanlig mat och jag som ändå tycker jag har bra koll på bra mat ser ju att jag fortfarande har svårt att få i mig tillräckligt med protein och fett. Ska äta ungefär 1/3 av dem varje per dag. Följer inte min ursprungliga kostplan 100 och har varit så trött sedan i höstas att jag inte orkat sätta mig och planera kosten bättre än jag gör just nu. Jullledigheten var välbehövlig för nu finns orken på ett helt annat sätt och fler matlådor i frysen med bra val.

Och jag som är en jympatjej som vill ge järnet till bra musik fullkomligt älskar mina styrketräningspass med vikter. Har gått ner hälften av det jag satt som mål att gå ner men vikten är inte det viktigaste nu utan att bli stark, uthållig och slimma till kroppen. Har satt som mål att klara 40 armhävningar på tårna till midsommar!

Härligt att du blir bättre o bättre i knät också, det underlättar ju så,att vara rörlig och inte ha ont.

Ha en riktigt bra dag ,
Kram Pernilla

Pernilla said...

1/3 av vardera kolhydrater, protein och fett ska det ju vara 😊

Annika said...

Pernilla:
TACK!
Så roligt att du tycker det. Blir glad.
Kul att du lyssnar när jag är med i Vaken också, TACK!!
Så trist med vikten, OCH så jädra lätt att gå UPP i vikt. Ibland känns det nästan som om man bara ser på en kaka och så åker vikten upp.
GAAAHH!!
Tusen grattisar till att det går bra för dig på din plan. COOLT. Låter bra också!!
Superbra, helt enkelt.
Smart och rätt tänk.
Ska googla mig in och kolla.
Ja, knät är så mkt bättre. Innerligt tacksam.
Stor kram!!

eastcoastmom said...

Jag med. Det är inte lätt det här... För mig hänger träning och mat ihop, om jag tränar mer äter jag bättre. Skadade mig i somras och har inte kunnat springa, det syns på vågen minsann. Idag blev jag medlem i gymet igen, nu på vintern är det ofta svårt att komma ut och springa pga is/snö/mörker. Let´s do this!

Anne-Marie said...

Jag har aldrig behövt tänka direkt på min vikt så har inte samma erfarenheter som du har. Visst märker jag att jag går upp lättare i vikt numera jämfört med hur det var för 20 år sedan. När jag var ung var jag nästan sjukligt smal. Inte pga att jag inte åt utan pga att min ämnesomsättning var för snabb. När jag blev sjuk (sköldkörteln kom i obalans och snabbade på ämnesomsättningen ännu mera) när jag var runt 24 var jag nästan som en av fångarna i lägren i Tyskland.
Som tur var blev jag behandlad alternativt och blev frisk. Det var ett litet mirakel i sig. :)
Av någon anledning har jag alltid haft en väldig självkontroll och disciplin när det gäller att äta litet mer “onyttiga" saker. Kan bara ta 2 eller högst 3 chokladbitar när jag äter. Äter bara ett par småkakor osv. När jag var 9 eller 10 läste jag en artikel i Kamratposten om godis och bestämde mig för att inte äta godis. Det höll under ca 10 år.
Hoppas att du hittar din “idealvikt".
Kramar!!

Annika said...

AnnMarie:
Ja, det är sant det där. Tränar man och håller igång äter man nyttigare, mer kontrollerat, av bara farten.
Jag är inte längre medlem på ngt gym. Egentligen borde jag nog det ...
Ja, let's do this!
heja OSS!!!

Annika said...

AM:
Det är verkligen härligt att du inte behövt tänka så mkt på den. För mig har det varit så här i 20 år.
Innan dess behövde jag inte direkt angsta mig över vikt etc.
SÅ trist.
Usch, nej, jag förstår verkligen att det är tungt att vara sådär mager mot sin vilja. OCH att man därmed får ta många frågor fr omgivningen. Jobbigt det där alltså.
Ja, du är en av dem som kan ta en kaka, eller hålla dig till ngra chips.
Så härligt.
Min idealvikt? Vet inte om jag kommer att hitta den mer, i all ärlighet. Men jag får sätta ett annat mål. I suppose...
Kramar

Bloggblad said...

Jag håller helt med! Kampen mot fläsket är jobbigt. Alla kalorier fastnar på mig och trivs. De tio år när jag var vegetarian och joggade massor var det inga problem, men sen.... det enda jag fixat utan problem är 5:2. Passar mig perfekt. Nu kör jag 6:1 och äter normalt de andra dagarna, fast jag blir mätt fortare än förr. Men jag lär få hålla på! Minsta avsteg så fastnar ett kilo igen.

Men jag mår så mycket bättre till kropp och själ sen jag blev av med femton onödiga kilon. De ska aldrig få komma tillbaka!

Jenny said...

Men, jag har varit step up-instruktör! Älskar den där brädan! Men jag får nog erkänna att den nog inte varit så snäll mot mina knän heller...

Annika said...

Bloggblad:
Vet!! DU är jättefin!
OCH du är inspå för detta! Grymt jobbat.
ja, jag hoppas att det ska gå bra för mig också-
Precis, har man gett sig i in i en diet får man fortsätta. Minsta avsteg och det blir uppgång. SÅ trist.
Du har gjort ett enormt bra jobb!
GRATTIS!!!

Annika said...

Jenny:
JA!!
Det nog step-upen som förstörde mina knän i mångt och mkt. Men jädrar vad KUL de där passen var alltså.
KUL att du varit instruktör. ÅÅÅÅ alla steg...around the world tex ...saknar!!

Anonymous said...

Nej, inte dieter. Fast bortsett från att jag en riktig liten tjockis tills jag var fyra år och en period för sisådär tio år sedan när jag plötsligt började gå upp i vikt så har jag egentligen aldrig haft några större viktproblem. Dock så ökar vikten när jag är stressad i långa perioder, vet inte om det beror på att jag äter sämre då eller om det är ämnesomsättningen som ändras.
Min mamma har gått ner en hel del sedan hon fick diabetes, och dieten var att prata med diabetessjuksköterskan. Hon talade om att det skulle inte vara gröt och två smörgåsar till frukost, det var för mycket, det räckte med gröt. Det ska inte vara mer pasta, potatis eller ris än en knytnäve. Och det får gärna vara rejält med grönsaker på tallriken.
Själv skulle jag inte kunna köra 5:2 eller hoppa över frukost, jag blir väldigt otrevlig när jag inte äter regelbundet. Det är helt enkelt av omtanke om min omgivning som jag äter :-)
Men jag tror olika människor behöver olika slags matintag, en del kan äta LCHF, själv blir jag illamående av allt fett och kött, en del klarar 5:2, en del ska nog vara försiktiga med socker. Själv kör jag med rejäl frukost, lagad lunch, lagad middag och merparten av lunch och middag är grönsaker, bönor, linser, ärtor och en mindre del ris/pasta/potatis.
/Tysta C

Anne said...

Vad skönt läsa ditt inlägg, trösterikt på nåt sätt, inspirerande också. Det här är ju rätt känsligt och nästan skämmigt, ja om inte skämmigt direkt så kan jag känna det är ett ämne som gör mig sårbar. Så starkt och inspirerande läsa ditt blottande. Precis så känner jag också, det är en ständig kamp och liknelsen vid en boja kring foten är såå rätt för mig också.
Jag har också gått upp i vikt, igen. Kunde inte låta bli fnissa lite då jag läste du skrev precis som Oprah. Jamen det är ju jag också, Oprah och jag, vi vet hur det är det här... Upp och ner. Jag som sa att den här gången skulle jag inte gå upp igen, jag skulle inte. Men nu väger jag igen för mycket, kläderna stramar och man känner ju det överallt och det stör mig oerhört.Egentligen är det skrämmande hur snabbt jag kan lägga på mig flera kilon, hur jag kan tappa kontrollen och släppa på det där vakande ögat och bara nån månad som rusar förbi utan att jag riktigt insett det och så vips har det bara hänt liksom...
Jag tycker kroppen ändrats så mycket bara på nåt enstaka år, det är lätt deprimerande inse och se. Även om jag väger exakt samma siffra och vikt som för x antal år sedan, så passar inte samma kjol/klänning jag hade då. Även om vikten är precis densamma som då. Går inte. Samma med hur jag ser ut, går jag ner till samma målvikt idag som jag hade då, SER kroppen ändå annorlunda ut, den är annorlunda proportionerad. Mage/valkar är svårast idag, tycker jag, återigen, med samma vikt som tidigare så var magpartierna t.ex. mycket mindre än vad samma vikt idag ger. Det är också som att kroppen lättare ställt in sig på en egen trivsel/målvikt där den vill ligga, en vikt jag förr inte skulle ha som målvikt utan anse vara alltför hög, men som idag är jättesvår att ta sig under.

Anne said...

Så min målvikt just nu är nog just därför inställd på högre kilon än jag hade för bara ett par år sedan. Därmed inte sagt jag förlikat mig med att väga "för" mycket, men siffran har ändrats och jag tror också jag måste acceptera mer och bättre att kroppen oundvikligen ser annorlunda ut. Det beror nog mycket hormonellt också, tror jag men vad vet jag, hur snabbt man tycker kroppen börjar ändra sig. Min doktor sa att vissa börjar ju komma i ett tidigt pre-klimaktierium redan som 40, medan vissa andra inte förrän sent 40-tal. Allting är ju så individuellt och finns ingen mall alla följer. Jag tror jag redan börjat ett tidigt sånt förstadium som säkert kommer hålla på många år innan det blir ett fullt utblommat klimakterium, men det har nog börjat, för min kropp har ändrats så mycket, ja alltså inte mens och så det är lika men just hur kroppen reagerar på vikt, hur den ser ut och hur "svår" den blivit att "forma" på nåt sätt och gå ner. Det här med att vara kvinna är komplicerat alltså...
För mig funkar det inte heller med "EN kaka", det är allt eller inget mentaliteten alltså bäst avstå under diet. Önskar det vore annorlunda men så jag funkar. Som du säger, finns ingen one size fits all diet, håller helt med. Personligen behöver jag ha en känsla av att jag får det jag vill ha. Precis som du tycker jag det finns så mycket gott att äta och dricka. Jag kan bara inte se hur jag skulle kunna ge upp allt det. Det måste vara en balans, men nu har ju den balansen de senaste månaderna blivit otroligt skev och helt kommit ur balans (egentligen är det läskigt hur snabbt och på kort tid jag kan lägga på mig kilon alltså...), så nu måste ju även för mig nåt drastiskt till och skärpas till mer radikalt. Vad jag tycker funkar hyfsat bra och som varit den metod som går bäst hem för mig, är att ha unnardag då jag med gott samvete får unna mig. Visst, det blir ju lite av en frossardag men då får det bli det, om det kan motivera mig att hålla mig i inom ramarna resten av veckans dagar, sköta mig och jag kan leva på att "på lördag får" jag då frestelser kickar in under en vardag, då anser jag det vara en metod som funkar för mig och ger resultat på sikt. Jag kör ju mina promenader men inser jag borde göra mer. Kanske jag skrev mina knän inte pallar springa, jag var lyrisk och betagen av hur biten jag blev på att försöka springa i våras, men det sket sig. Knäna pallar inte det, end of story. Jag har inga planer på att försöka mer, det är inte värt det. Jag tyckte dock om hur springandet gav mig hög puls på ett sätt som även mina snabbaste PWs inte kan göra. Funderar på en träningscykel för att få samma effekt. Styrketräning är periodvis för mig, periodvis har jag gjort mycket och mått så bra, periodvis (som nu) ingenting. Varför slutar man med sånt man vet man mår bra av?? Ja, säg det. Hur som helst, peppande höra om fler som kämpar och går med liknande dagliga kamper.
KRAM Annika (läser men kommenterar dåligt)

Marie said...

För 15 månader sedan gick jag med i ett gym för tjejer, lite crossfit style med en nutrition coach. Bästa jag någonsin har gjort! Vi tjejer måste lyfta vikter, bränner fett som bara den! Ingen alkohol, eftersom då kan du likväl sluta att träna, kroppen använder energin då till att bränna alkoholen. Följde en väldigt lätt mat lista och åt så jäkla mycket mat. Kunde inte fatta att man skulle äta på det viset. Kändes helt fel. Men på fyra månader gick jag jag ned 13 kg. Tränar fortfarande fyra gånger i veckan och mår kanon.

Annika said...

Tysta C:
Så trist med dieter.
Hade inget problem alls med vikten innan jag fyllde 30 o fick barn.
Ja, jag tror nog man tenderar att äta mer vid stress.
Diabetes kan man verkligen hålla i schack med kost. DET är ju skitbra.
Inga problem för mig att skippa frullen.
Men återigen, det finns ingen diet som passar alla. Ingen universaldiet. Alla är olika.
Det gäller väl att hitta sin grej, men sen kommer det svåraste; att hålla vikten. BLÄ.
Så det är precis som vi säger, no size fits all.
Hihi!!
Hoppas helgen varit fin!!

Annika said...

Anne:
SÅ roligt att ha dig här igen.
Välkommen tillbaka, SAKNAR dig!
Saknar dig här och hos dig!
Kul att se att du bröt in lite på Insta iaf. Hoppas att du snart kommer tillbaka till bloggvärlden igen.
Dieter ja...
Ja, de flesta av oss är nog lite Oprah, mer eller mindre.
Såg att hon hoppat på VV igen. Det svåra är ju inte dieten, egentligen, utan att hålla vikten sen. Men att gå på diet av alla slag suger ju.
Ja, vi gick ner samtidigt minns jag. Men det är ju ett helsike när man ska börja leva på. För mig personligen kunde jag inte fortsätta med VLCD. Och jag måste ha lite kolhydrater i mig för att må bra.
Kroppen ändras, och är man som jag i klimakteriet, så är det som om allt fett hålls stenhårt av kroppen. TRIST!!!
Min målvikt idag är inte den jag hade vid 30, då jag började med dietkarusellen. Nu är den högre. Tycker inte heller det är jättefint när lite äldre kvinnor är supermagra, om du fattar vad jag menar.
Vi är nog lite lika, Anne. Jag kan inte heller bara ta en kaka, eller tio chips eller 15 nötter. Nej, lika bra att skita i det då.
Ja, en unnardag ja, det har jag alltid haft under mina dieter, en dag i veckan. Utan att tänka på ngt alls. Utan dem hade jag inte klarat ngn diet.
Ja, jag skulle också behöva träna mer än bara PWs. Tro mig.
Springa har jag förbud på pga min artros som är rätt svår. men annat... spinning?
TACK för din kommentar, Anne. Klok som vanligt.
Många kramar!!! Glad att du läser här, du får gärna kommentera mera, eller inget tvång såklart :-) DMEN du fattar ;-))

Annika said...

Marie:
Välkommen tillbaka. Länge sen jag såg dig här.
Såg ju att du gått ner i vikt på fejjan. Roligt.
Låter som en metod som passar dig.
Jodå, man kan gå ner i vikt även om man dricker vin ett par ggr i veckan :-)
Ask me! har aldrig lagt av med vin då och då under ngra av mina dieter.
Kan inte ge upp för mkt av det goda livet, då skiter det sig direkt.
Men eftersom alla dieter är olika så funkar de ju olika. Crossfit kan jag fö tänka mig är jättekul.
Jätteglad för din skull, och över att det funkar. DET är så det ska vara, det är guld!!!