Friday, January 20, 2017

En blick tillbaka på 2016, del 2.

Hej och hallå fredag!



Idag tänkte jag se tillbaka på andra halvan av 2016.
Den första halvan skrev jag om i tisdags.
Jag hoppas att ni har lust att hänga med på min lilla återblick.


Juli!



Jag åkte inte hem till Norden under högsommaren. Det kändes lite konstigt och udda att vara här i juli. I vanliga fal är jag ju i norden under högsommaren.
Jag var kvar i Washington. Sommaren var HET och fuktig, som den brukar vara.
Peter och jag vandrade då vi kunde. DET var svettigt värre under de vandringarna och jag svor nog en hel del över hettan då.


Peter tittar ut över Potomac River ifrån Weaverton Cliffs i Maryland.  Appalachian Trail.

Jag åkte på en enorm tandinfektion av det värre slaget. Hemskt. Varbildning som var så smärtsam att jag faktiskt grät. Den fixades så gott som omgående genom rotfyllning och jag var lycklig och lättad eftersom vi skulle åka till Kalifornien ett par dagar senare.


Fukten dallrade i juli!  Min frulle utomhus.

Kalifornien. Karolina var i Los Angeles i 8 veckor. Hon praktiserade hos två olika talangagenturer plus att hon tog kurser. Allt detta skedde genom Elons sommarprogram, Elon in LA.
Det var kul att se var Karolina bodde (Burbank) och roligt när hon guidade oss runt i LA med omnejd.
Jag gillade inte Los Angeles.
Däremot älskade jag omgivningarna! GUD så vackert i till exempel Laguna och på Balboa Island. Intressant också att hälsa på Peters kusin i Malibu. De bor så fint att jag skrek rakt ut då jag såg deras utsikt över Stilla Havet!


Hemma hos Kusin Nancy och maken Dave högt uppe på kullarna i Malibu.  


Santa Barbara, CA.

Peter och jag for till Solvang, en resa helt i filmen Sideways fotspår. Helt underbart!
Kalifornien vill jag tillbaka till! Men jag skippar Los Angeles då. MEN jag vill tillbaka. Jag känner hur den staten lockar och drar mig tillbaka!


Santa Ynez Valley.  GUD vad jag älskar Santa Ynez!!  

Den 20 juli dog min svärmor. Peter, jag, min svärfar och en av mina svägerskor var med då hon tog sitt sista andetag.
Hon hade varit sjuk i flera år.



Det var en konstig julimånad på många sätt …



Augusti!


Min svärmor begrovs, men jordfästningen dröjde eftersom hon ville ha sin sista vila på Arlington Kyrkogård.
Det var en fin begravning. Många besökare.
Jag tror att svärmor log i sin himmel.



I mitten av augusti packade jag min kappsäck och begav mig mot Norden.
Jag landade i ett regntungt Stockholm. Det vräkte ner regn.
Jag gladdes över att kunna köpa svenska tidningar, svenska böcker, svenskt godis och att äta en räkmacka på Arlanda. Några timmar på Arlanda slog jag ihjäl med detta. Jag for nämligen direkt till Vasa i Finland. I Vasa blev jag hämtad av mina föräldrar och vi körde raka vägen till Ledörssundet! Min älskade plats på jorden. Vår sommarstuga.
Underbart.
Två av mina syskon med respektive kom till sundet för att vara med på Villaavslutningen.
Alltså, den årliga fest som avslutar sommaren för dem som har stugor vid havet. En jättefin tradition.



Villaavslutningen 2016.



Sensommarmorgon vid Ledörssundet.


September!

I början av september packade mina föräldrar och jag ihop. Vi stängde sommarstugan. Mina föräldrar hade då varit där i tre månader!
Vi tre for hem till Stockholm igen!


September i Stockholm 2016 var mer som augusti. HELT underbart väder medan jag var där. Otroligt fint.
Sol och varmt dag efter dag.
Jag träffade vänner, umgicks med familjen och vandrade mil efter mil med min syster inne i stan. SÅ härligt.
OCH jag fick till en bloggträff med Marianne (Bloggblad). SÅ roligt. Marianne kom upp från Norrköping enkom för att träffa mig. Vi hade en jättefin dag i Stockholm!!!



Drottningholm.  Under min vistelse hemma besökte jag denna underbara slottsträdgård två gånger.  Mina föräldrar bor nära slottet.



Jag och Marianne har bloggträff!!

Jag fick också komma ner till Kronobergs Län därifrån min svåger kommer. ÄLSKAR det stället. Njöt i fulla drag därnere. Ena dagen hade vi 27 grader varmt. Ja, jag minns att jag och min syster faktiskt klagade över det, haha!!!



UNDERBARA Kroksnäs som ligger mellan Ljungby och Vislanda.  Älskar denna plats!


Jag for tillbaka till USA i slutet av september. En jättefin höstvistelse i Närpes, Stockholm och Kroksnäs var till ända.

Den 28 september jordfästes min svärmor på Arlington Cemetery. En fin stund likaså. Jag är så glad över att jag hann hem i tid för att vara med. Peters kusin, Anne som är präst, höll i jordfästningen. SÅ fint.


Oktober!


I mitten av oktober kom Karolina och Austin hit på sitt höstlov!
Alla var nog lite nervösa över det. MEN det gick BRA!
Det var första gången en pojkvän bodde kvar över natten. Detta var en långhelg, fredag till tisdag.
Så trevlig kille, och det är jag så himla tacksam och glad för.


Peter och jag tog ett par vandringar, det var kräftskiva hos Lotta och Magnus, vi besökte vingårdar och blev bjudna på Halloweenparty. Jag diggar oktober i största allmänhet. En jättefin månad vädermässigt brukar det vara.



Svennegruppen hemma hos Lotta på kräftskivan!!


Potomac Heritage Trail.


Bluemont Vineyard!
Halloween på min trappa.



November!


Jag blev, tack vare den här bloggen, kontaktad av Sveriges Radio! P4 Extra ville komma hem till MIG och intervjua mig och två av mina vänner!
Jag trodde först att det var ett skämt. Men se, det var det inte.
Så den 4 november kom fyra personer från Sveriges Radio hit till mitt hem i Reston. Med Lotta Brome och Ginna Lindberg i spetsen!
Overkligt JU!
overkligt!!
MEN också så roligt!
Anna, Susanna och jag blev “Washingtonfruar” med egen signatur och allt. Intervjuerna med oss sändes över tre dagar!
Lotta och Ginna var så fina, så fina!
OCH hela teamet. Ja, fantastiskt roligt allting. WOW, är nog de jag kan säga om dem!!


Sveriges Radio! I MITT KÖK!!  Ginna Lindberg, poducent-Catta, tekniker-Martin och Lotta Brome!!  Ja jösses!!!

OCH så gick riket till val!
OCH “alla” trodde (inte jag dock) att Hillary Clinton skulle klippa till med storsläggan. Nu blev det inte så, det blev den där andre som vann.
CHOCK!
Ja, ren chock. Anna, Susanna och jag for in till Washington tidigt på onsdagsmorgonen för att vara med direkt i P4 Extra. Overklig stämning i staden.
Jag tror inte jag hämtat mig från den här chocken ännu, faktiskt.



Intervjuad i direktsändning!


Peter på vandring.  Igen.  Årets sista vandring blevo detta.  Helt oväntat blev det vår sista vandring anno 2016.  Sugarloaf Mountain i Maryland.

Skyline Drive!  Shenandoah National Park!

Mitt knä brakade ihop. Det kändes som att få en hjärtinfarkt i knät. Jag var ute och räfsade löv när det slog till. SOM en kniv rätt in i knät. Som en blixt från KLAR himmel. Jag skrek rätt ut.
Ja, jag skrek faktiskt. Kunde inte hålla tillbaka.
Besök hos ortoped och magnetröntgen följde inom samma vecka.
Jag kunde knappt gå.
Operationsdatum bestämdes så gott som omgående.
I allt detta upptäcktes det att jag hade farligt högt blodtryck och jag hamnade hos kardiolog direkt. Jag tyckte själv att THE SHIT HAD HIT THE FAN!
Lite ledsen och nedtagen var jag allt i november. Ingen rolig månad.
Inte alls. JA, förstås förutom det oväntade att få vara “följetong" i Sveriges Radio.

Det blev en fin Thanksgivinghelg, trots allt. OCH jag fixade med julstök och annat så mycket jag orkade och kunde.
Jag blev dessutom en av “utlandskorrarna” i Sveriges Radios nattsänding “Vaken”. Nu har jag varit med där två gånger, och fler blir det …


Reston Town Center.  Black Friday.



December!



Jag var jätterädd, och orolig innan operationen. Tänkte på den natt och dag.
Huset blev julpyntat och fint, och det mådde jag jättebra av.
Under den här tiden gick jag inga promenader, ingenting. Kunde inte.
Jag minns att jag tog bilen till sjöarna vissa morgnar bara för att få komma dit. Jag gick några hundra meter och sen gick jag tillbaka till bilen igen.

Mitt kök i december.

Den nionde december opererades jag. USCH, minns fortfarande hur nervös jag var medan jag väntade på att bli inropad, och medan jag preppades och hur narkosläkaren inte lyckades hitta en ven att sticka i.
SÅ otrevligt.
MEN allt gick bra. Det var så härligt att vakna ur narkosen. Jag var s å glad. Mådde inte illa, ingenting.
Blev utsedd till “most stylish patient”, haha!! Ja, för att jag hade på mig klänning och tjocka strumpbyxor (vilka jag drog över jättebandaget jag hade om knät) + att jag hade en scarf som jag svepte om mig. Komiskt.
Lite kämpigt efteråt, men inga komplikationer tillstötte. Tack och lov.


Den 19 december tog jag denna bild. Haltade ut på golfbanan!  Det var en vacker morgon.

Karolina kom hem från college på jullov.
Vi kollade dåliga julfilmer på Netflix sent på kvällarna.
Jag handlade julklappar med käppen i näven. Jag hade ont i det friska benet. Jätteont. Det var SÅ överansträngt.




En fin jul fick vi.
OCH en jätterolig nyårsafton med grannmaffian.


Juldagen 2016

Det var 2016 det.
Ett år som hade en del tråkigheter i bagaget. Dödsfall och sjukdomstillbud.
Ja, och så förstås valet.
Men, det hände ju en hel del roliga saker också. Det är det man får ta tillvara.

TACK för att ni hängt med i min årskrönika.


Jag kanske tar lite ledigt härifrån på måndag. KANSKE.
OCH om jag tar ledigt så vet ni att jag tittar in på tisdag med en fet rapport om MARSCHEN imorgon!!

TREVLIG helg!!


21 comments:

Cari said...

Tack för en fyllig och trevlig årskrönika. Så roligt att läsa. Bloggen måste ju vara en både bra och trevlig dagbok att ha kvar.

Önskar dig och alla andra lycka till på marschen. Jag antar att vi kommer att få läsa om den i svensk press och se i TV.

Anonymous said...

Härlig tillbakablick o som vanligt fina bilder Annika!
Ja du, vi blev ju radiokändisar både du o jag här på slutet (Mest du'rå) :) :)

Som de flesta år (eller halvår) är det ju både upp o ner, sorgligt o roligt. Det är väl det som kallas livet tror jag!?
Kramar från Anette!

Monica said...

Så fint att titta tillbaka och så många vackra foton från alla årstider, nästan så man glömmer dem med men så mycket vackert det finns ändå. Hoppas att allt går bra idag och vad jag förstår är inte presidenttalet förrän mitt i natten här så det sänds senare kanske i repris, tror sändningarna skulle sluta 22 svensk tid ikväll.

Nettan said...

Så fina bilder i din tillbakablick, och visst 2016 har varit ett tufft år för er!
Ska bli kul att få höra om era intryck av marschen på tisdag! Hoppas nu att ni får bra väder i morgon och att helgen blir fin.

Många kramar
Nettan

Steel City Anna said...

Jag älskar din bild från Småland :) det är nånting med det landskapet som är så ursvenskt. Det kan mycket väl vara Astrid Lindgrens fel :) och kanske Kamprads! Så vackert.

Ser verkligen fram emot att läsa om hur det var på marschen!

Annika said...

Cari:
TACK! Så roligt att du gillade den.
Det hände en del saker, både roliga och tråkiga.
På et stora hela tycker jag väl kanske inte att det var ett toppenår. Överlag så där.
Ja, imorrn är det marsch. Blir onekligen spännande, minsann.
Ni får säkert rapport om det hemma. OCH jag rapporterar om den i nästa vecka, det lovar jag.
Ha nu en trevlig helg!!

Annika said...

Anette:
Tack!
Ja, det där med radion var ju så himla oväntat. OCH jag är glad att det blev en liten fortsättning på det hela också.
OCH du var ju med likaså, roligt.
Ja, så är det. Det går upp och ner. Vissa år är sämre än andra.
Vissa bättre.
Stora kramar!!

Annika said...

Monica:
Trevligt att du var med!!!
Jag vet, det känns nästan konstigt när man letar efter bilderna och det är sommar och sol.
Nej, han talar klockan 12 idag. Vår tid. Klockan 18 hos er.
Ikväll är de festligheter och baler för dem.
Ha en fin helg!!

Annika said...

Nettan:
TACK!!
ja, nog tycker jag det varit rätt pissigt i mångt och mkt. Speciellt den andra halvan av året.
Inte kul.
Men, man får ta tillvara det bästa av det. SÅ känns det.
Ska bli intressant med marschen imorrn.
Verkligen.
Lovar att rapportera om den här.
Många kramar och trevlig helg!!

Annika said...

Anna:
Jag vet, och ljuset den morgonen då jag tog de där bilderna ....
ÅÅÅå det var SÅÅÅ vackert. Ursvenskt.
TACK för att du gillar förresten.
Ja, det blir mkt intressant imorrn. Ser att London har en dottermarsch också. OCH Sthlm, tror jag. BRA!!
Lovar att rapportera grundligt från marschen.
Ha en fin helg!

Monica said...

Ja jag ser, bra att du bekräftar:-), det står så mycket tokigheter här om tiderna även i SvD:-) och jag vet ju att vi ligger sex timmar före och inget stämmer med vad som står. Nu ser vi en massa folk i alla fall och det är en studio här som rapporterar om allt och berättar, det är Ann vad hon nu heter som leder det, ja som var så mycket i TV förut, du vet vem jag menar säkert. Ha det så bra, riktigt spännande är det och det rapporteras om både mot och för men hon sa nyss att det finns många glada människor som sympatiserar också, nyss sjöng Mormonkyrkans kör, brukar visst vara med men något som är nytt är att en rabbin ska tala tillsammans med andra kristna kyrkor och så står också att Trump har sin egen Bibel med sig, du får kolla:-) och sen Abraham Lincolns som är tradition när han ska svära trohet och sanning. Ha det så bra Annika, vad spännande att vara med och så fint med marschen!

Monica said...

Ann-Britt Ryd Pettersson menar jag, hon verkar vara utrikesreporter igen, har gått igenom så mycket sjukdom men så roligt att hon är med.

Annika said...

Roligt - fint att du visar både det mörka och det ljusa. Du känns alltid (för det mesta) så glad och positiv - inte så att du inte är ärlig men själva stämningen på bloggen om du förstår - att jag faktiskt att glömt att du hade en hel del skit att tampas med under 2016 också. JÄTTEKUL med radiojobbet!!

Blir spännande att höra om er marsch, "den riktiga." Ta vara på er, håll er varma, ta ordentliga skor och tröja med huva osv. Ta med smörgåsar, plåster, kaffetermos....
Mina tankar går med dig! (fast jag också marscherar här i solidaritet).
Kram

Monica said...

Har du sett allt nu Annika? Vi tittar för fullt och det är intressant på många sätt. Faktiskt stör jag mig mer på våra besserwisser-reportrar än Trump:-), ja det där att vi i Sverige vi vet ju bäst om precis allt, det blir patetiskt och de på plats var rätt virriga och inte särskilt proffsiga. Och sen sammanfattningen av talet de gör i studion, de säger samma och samma om och om igen och känns som de missat mycket i talet. Lite proffsigare vill jag ha det. Duktig tjej som sjöng nationalsången, det var tufft att klara verkligen. Ja nu fortsätter analyserna, vi vet ju bäst vad som ska göras i hela Amerikat;-). Alla kunde uppföra sig i alla fall, både avgående och förlorare, och tillträdande:-), kul att de sände live. Ha det fint i helgen och intressant i morgon sedan.

Annika said...

Monica:
Svarar på alla dina kommenterar här.
JO, nu har jag sett!
OCH FÖRFASATS!
VAD var det för TAL???
Som om han fortfarande var på sin kampanjturne. SÅ tomt. SÅ kallt.
Inget nytt att säga övh. Inget alls. Tyckte nog att talet var hemskt.
Sen, visst, jag kan hålla med dig om sjävlgoda svenskar som tror att de vet bäst. DET tycker jag också är jobbigt.
Man brukar säga att amerikaner är självgoda, men svennar ligger i samma vagga. Lätt.
Tror nog ibland svenskar nästan är kaxigare och tror sig veta mer än de flesta.
Alla är lika goda kålsupare känns det som.
Nåväl, nu har jag stängt av. Tänker inte se paraden. OCH jag tänker inte titta ikväll heller.
Men imorrn ska jag in och göra min röst hörd. Känner mig ännu mer taggad NU!!!

Annika said...

Annika:
Jag kan nog vara riktigt neggig när den sidan sätter till, ska du veta.
Men, för det mesta är jag ju rätt glad och nöjd. Inte så positiv kanske, tycker nog jag ofta lutar åt det negativa. Men rätt glad och sådär är jag hu hyfsat ofta. Skriver ju naturligtvis inte om allt på min blogg heller. Vill inte vara för privat. Bara personlig.
Tycker att andra halvan av 2016 var rätt kass, inget direkt upplyftande halvår.
Nu har jag sett installationstalet, och är NU ännu mer taggad inför morgondagen.
Ska bli så intressant.
Ha det så BRA där på er sida också. Så roligt med alla dottermarscher.
Coolt.
OCH vi marscherar alla för solidaritet!!
Aboslut.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Det är så livet är såsom du berättar här - det som är jobbigt, sorgligt och roligt.
Jag missade ju det mesta från juli fram till jul- och nyårshelgerna så det var bra med denna sammanfattning. :)
Eftersom vi hade en ny snöstorm (suck!) med troligen 30 cm snö och skolan var stängd idag tittade jag faktiskt på insvärjningen i DC. Det som händer nu i DC med protester där man förstör privat egendom är ju helt galet. Dessa människor skulle omedelbart förpassas till närmaste fängelse.
Jag har inte alls följt den svenska rapporteringen men ser i kommentarerna att de tycks veta bäst. Och de bor inte ens här troligen. ;)
Ha en fin helg, marsch och kramar!!

Saltistjejen said...

Ett omtumlande år för dig och er på så många vis. Ett du kommer att minnas i framtiden. På gott och ont.
Livet. Upp och ner hela tiden.
Och ja, valet. Jag orkar inte. Just nu känner jag nästan att jag måste logga ut från sociala medier ett tag. Jag blir så beklämd, upprörd, ledsen, arg, frustrerad och ja deprimerad! Samtidigt har jag svårt att låta bli att "kolla". Galet!
Imorgon går vi i Systermarchen här borta. Inte lika stort som hos er i DC men man har ändå beräknat till dryga 20000! Jg tycker det känns fantastiskt och stort för att vara här i San Diego! Plus 2000 i San Marcos som ligger ca 1 timme nottur från SD.
Många Kramar och hoppas nu att ditt knä fortsätter att läka fint!!

Musikanta said...

Har varit intressant att följa med dig under andra halvåret. Jobbigt med knät men tur att operationen gick så bra. Kul också att du fick träffa Marianne - hon gav mig bloggadressen till dig när hon hjälpte mig att starta upp min blogg. Hoppas nu att 2017 blir ett bättre år för knät och att du snart kan börja powerwalka igen. Ska också blir spännande med rapport från marschen som jag sett på Rapport idag. Jag vet ju att du skulle åka till Washington.
Varm kram på kramens dag från Ingrid

Madeleine i USA said...

Jättefin årskrönika med allt vad livet har att bjuda på. Det var så fantastiskt att få en röst med ditt ansikte och lyssnade på P4, vilken grej!
Ha en fin helg

Channal said...

Vilket spännande halvår du har varit med om! Karolina har fått pojkvän och du var med i radion och valet och allt! Fantastiska halloweenpumpor du hade och julgran var så vacker. En riktigt Disneygran!

KRAMAR Anna