Friday, January 06, 2017

Att se Arlington Kyrkogård i december ...

Godmorgon fredag!


På annandag jul var Peter, Karolina och jag på Arlington Kyrkogård.
Min svärmor vilar där numera, och en dag kommer min svärfar också att tillbringa sin sista vila där.

Arlington är USAs största krigskyrkogård. För att få ligga på den kyrkogården måste personen ha dött i krig, varit krigsveteran eller så måste personen ha haft en hög post vid någon större försvarsstatsmakt.
Min svärfar ägnade hela sitt yrkesverksamma liv åt militären i någon grad. Han var i Vietnam i två omgångar, som officer. När han avslutat sin aktiva militärkarrär blev han anställd vid Pentagon, som ju också har sitt huvudkontor i Arlington, Virginia. Faktum är att Arlington Kyrkogård och Pentagon gränsar till varandra.
Äkta hälfter till dem som tjänat staten i krig har också rätt att ligga på Arlington. Helt rätt, tycker jag, även om de inte själva aktivt varit i strid, eller varit anställda vid något försvarsdepartement så har de en given plats intill sin make/maka. De har försakat mycket i sina liv.



Min svärmors grav i förgrunden.


Min svärmor hade hand om tre små barn, hus och hem medan maken låg i krig. I flera år levde de så. OCH, som de flyttade runt mellan olika flygbaser i USA och Europa. Hela tiden. Flytt, flytt, flytt. Peter har berättat att ett år gick han i fyra olika skolor på fyra olika platser. Maken/makan är också en krigshjälte i mina ögon.
År 1983 lämnade svärfar den aktiva militärtjänsten inom flygvapnet och etablerade sig på Pentagon. Då flyttade hela familjen till Fairfax här i Northern Virginia. Då först kunde de verkligen slå ner sina bopålar. Peter var 18 år då.
Skönt för samtliga.








PÅ varje grav, på varenda en, låg två pusselbitar med ordet "hero", hjälte.  SÅ fint, och även oväntat.

Arlington Cemetery är SÅ vacker i juletid.
SÅ vacker!
Den 17 december skulle vi egentligen varit där och lagt ut kransar på gravarna. Ett stort volontäruppdrag. Varenda grav ska smyckas med en krans, och de som lägger ut kransarna är volontärer.
Vi kunde inte ställa upp iår eftersom det hade varit omöjligt för mig och mitt knä. Nästa år kommer vi att volontera där. Utan tvekan.



Många gravar var SÅ utsmyckade.  Foton, personliga minnen och även ölflaskor stod vid gravarna.  SÅ rörande.


Lägg märke till ölflaskan på graven i förgrunden ...


I träden hängde julpynt och hälsningar.  Även detta var oväntat för mig.  Nu vet vi vad vi ska göra nästa år.  Vi ska givetvis också hänga pynt i träden.


På annandagen var det rått, grått och runt noll grader.
Kyrkogården var så vacker i allt det gråa och lite dystra. Passande på något sätt.
Numera kan vi åka in med bilen på Arlington Kyrkogård tack vare att vi har en grav där. Det känns fint.  Om man annars besöker kyrkogården får man parkera i garaget utanför grindarna, eller så får man ta tunnelbanan.  Arlington Cemetery har en helt egen tunnelbanestation.
Kyrkogården är så STOR, så det är bra att de efterlevande får köra in med bilen. Det finns namngivna vägar över hela begravningsplatsen.
En vacker plats och jag är glad över att det är just där min svärmor vilar.  Det var hennes önskan, och så blev det.








Grav efter grav efter grav i snörräta rader ...

Nu önskar jag er en fin och bra helg!



Den äldre delen av kyrkogården är lite annorlunda.


Alla stenar är vända mot öster, men efternamnet på den/de avlidna står även på stenens baksida.




20 comments:

Monica said...

Oj! Vilken enorm kyrkogård! Så vackert med alla kransar, väldigt vackert och vackert med de enkla korsen på varje gravsten, tycker det är så fint. Och fint med hälsningar i träden. Det blir levande fastän det är en kyrkogård. Människor är här och tänker på de sina, minnena lever.

L said...

Fint att maken/makan också får ligga där. Men det där med familjegrav funkar inte eller? Ingen garanti att de får ligga nära varandra?
Har varit i D.C. några gånger men aldrig tagit oss till Arlington. Får nog göra det nästa gång.
Glad trettondag! :)

Humlan said...

God fortsättning Annika,
Vilken vacker kyrkogård och så fint när alla har likadana kransar. Trevlig idé att hänga hälsningar i träden.

Ni ser ut att ha en trevlig julhelg och jag gillar att ni hittar nya traditioner att lägga till, som kalkon den 23:dje. Här är det ju många som tar en skinkmacka den kvällen, smakar på skinkan när man har grilljerat den. Det gjorde jag, för jag hade en skinka att grilljera denna gång, det är inte alltid som jag har det.

Här är det ännu julpyntat och nu har vi dessutom snö och kallt (-18), så jag njuter av stämningen och helgkänslan fortfarande. I dag är det ju faktiskt helg här, trettondagen, så det är ju som det ska vara. Just nu sitter jag vid köksbordet och funderar på om jag ska bylta på mig och gå ut, det är så fantastiskt vackert, men tyvärr har jag mina varmare kläder på ett annat ställe, typiskt!

Det är så roligt att läsa att ditt knä är bättre och verkar återhämta sig bra efter operationen. Jag hoppas att du får fungerande och bra knän för ett bra tag framöver!

Kramar!

Steel City Anna said...

Otroligt vackert och sorgligt. Så fint med alla kransar. Nu kan man ju se lite olika på detta med krig, men min första tanke är ändå att många som stupade i krig ligger där förgäves, hjältar eller inte. Att man skapar krig och så många dör när livet är så svårt ändå med så många motgångar och sjukdomar. Och det blir alltid fler krig. Soldaterna här har också vita gravstenar. Så många var så unga när de dog. Vilken oro det måste ha varit att leva med hela livet för din svärmor, ja iallafall tills de slog sej till ro. Den oron är nog minst lika stressig och jobbig som att faktiskt vara ute i fält, ja faktiskt på ett sätt värre för att därute tror jag man kan fokusera och liksom stänga av på ett annat sätt och också påverka sin situation och agera. Hemma kan man ju bara vänta.

Äldre gravar här är också vända mot öst. Det finns ganska mycket intressant att läsa om det och något som förenar flera religioner. Det kan komma av något så enkelt som att man vill möta soluppgången. Vacker symbolik i det.

Annika said...

Monica:
Det var SÅ vackert.
Ja, den är enorm. Det är USAs största och mest ärorika kyrkogård. Det ligger många där som är begravda långt ifrån sina hem. Många, många bara för att det är en ära. JFK o Jackie ligger där, RFK också och många många andra storheter inom staten.
Ja, det blir märkligt med alla stenar som är lika, och står i perfekta rader. SÅ fint.
Tråden och dess utsmyckningar blev en överraskning för mig. Trodde inte att man fick göra så, men det får man. BRA!! SÅ bra!!!

Annika said...

Lisa:
BARA make/maka får ligga på Arlington. OCH barn till dem som dött under barndomen/tonåren. Inga andra. Finns inga familjegravar på det sättet. Make och maka får alltid ligga i samma grav. Kistorna ställs på varandra. Så den som dör först ligger djupt nere i jorden. Peter och hans systrar får inte vila där när den dagen kommer.
JA, ett besök på Arlington är ett måste. Besök då Okända Soldatens Grav- Där är så mäktigt och så coolt. En jättefin plats hela Arlington Kyrkogård.
Ha en toppenfin trettondag nu!! KALLT har ni ju. NAJS!!

Annika said...

Humlan:
GOD fortsättning till dig också!!
Hoppas julen varit god.
Ja, vi hade en finfin julhelg o nyårshelg.
Precis det, ny tradition med kalkon den 23. Perfekt. Peters pappa brukar ofta vilja fixa annat än kalkon på juldagen (lite trist tycker jag , hehe. Men han bestämmer då).
MMM...älskar den 23 i sverige. Just det där med att ta skinkmacka,,,,ÅÅÅÅÅ!!! Här finns ju inte de skinkor som finns hemma, så det blir inte samma sak.
KLART ni ska njuta av julen fullt ut medan den varar. Helt rätt. Trettonhelgen är ju en julhelg. Om jag hade bott hemma hade jag haft kvar gran och rubbet, you BET!! OCH så härligt med kylan!! OCH vintern.
Vi har också minus idag, och lite puder. Men det är inte som hos er.
TACK, ja knär är nog på g. Men PWs och vandringar ÄR uteslutna än så länge.
Ha en jättefin helg.
Stora kramar!!!

Annika said...

Anna:
VISST är det!
Vackert och sorgligt, När jag gick omkring bland gravarna var det med en liten klump i halsen. SÅ unga liv (många av dem, inte alla givetvis, men SÅ många. De som stupat). Just alla personliga hälsningar till en son, eller bror, eller make eller pappa. För ja, de flesta är ju män som ligger där. En och annan kvinna ligger där också som stupat i strid.
Det är SÅ sorgligt.
SÅ var det, jag tror min svärmor var orolig mest hela tiden medan svärfar var i Vietnam. Varje dag fick ju så många besked om att deras make/son/bror stupat. Hon var småbarnsmamma då. Suzy (Peters yngsta syster) var nog bara nyfödd när min svärfar begav sig ut andra gången, i strid.
Så nog har de fruarna/männen som var kvar när deras äkta hälft gick ut i strid lidit och kämpat och har har haft det SVÅRT och jävligt. Klart att de ska få vila på Arlington jämte sin äkta hälft- Det är verkligen fint med det enhetliga, snörräta och vita.
Ja, krigskyrkogårdar är nog sig ganska lika, tror jag, över världen.
Att de är vända mot öster tror jag beror på att den dagen Jesus kommer till för att "hämta levande och döda" ska han komma från öster. Men jag gillar också att de ligger mot soluppgången. Så är det på Närpes Kyrkogård där jag jag ha de mina också. Samtliga gravar är vända mot öster.
Fint.
Ha en fin fredag Anna, och en fin helg!!

Musikanta said...

Vackra kort från kyrkogården. Så vackert med de gröna kransarna med de röda banden. När jag är på kyrkogården själv brukar jag i min fantasi se alla gravstenarna som olika människor som står i rader. Det är skönt att ha en gravsten att gå till och sörja och minnas, tycker jag. Även att pynta med kransar eller blommor. Jag förstår inte de som önskar att bli begravda i en minneslund eller att askan strös över havet eller någon annanstans.
Tack för dina fina bilder, nu vet jag hur det ser ut på Arlingtonkyrkogården.
Kram från Ingrid

Annika said...

Ingrid: det är en maffig och stor och ärorik kyrkogård. Vacker är den alla årstider. Jag brukar också låta tankarna gå på kyrkogårdar.
Fast vet du, jag vill bli spridd i havet den dagen jag dör. Vill inte ligga under jorden, vill inte ha en grav. Vill kunna "ta mig vart jag vill" i ngt hav. Men visst uppskattar jag gravar också givetvis.
Arlington kyrkogård är gigantisk. Kommer säkert att visa bilder därifrån många gånger till.
Kramar o god fortsättning!!!

Anne-Marie said...

Så imponerande och högtidligt och samtidigt litet lekfullt med alla utsmyckningar och pynt i träden.
Vilket liv Peters familj har haft med så många flyttar. Svårt att riktigt förstå och sätta sig in i tycker jag när man inte själv upplevt detta.
Jag är tacksam att båda mina föräldrar ville bli kremerade så att jag inte behöver känna dåligt samvete för en grav som inte kan skötas. Minneslunden på Danderyds kyrkogård är riktigt fin.
Kramar!!

enannanannika said...

Jag gillar att promenera på kyrkogårdar. Man får en speciell känsla av att gå och läsa på gravstenarna, att fundera över livet och döden. Arlington måste vara en extra speciell kyrkogård. Jag skulle älska att besöka den.

Jenny said...

Vackert, på ett lite vemodigt vis...

Annika said...

Vackert det är på Arlington! Jag älskar att gå runt på kyrkogårdar - men vissa är mer speciella än andra. Det verkar som ni har det ganska grådisigt annars. Fantastiskt vinterväder här - tänkte på dig då, du skulle nog uppskatta det mer än vad jag gör. Hoppas ni får eller fått lite rejäl snö innan säsongen är slut.
Kram

Annika said...

AM:
Ja, det är en sådan pampig kyrkogård.
Jättefin är den.
Jag blev så förvånad då jag såg alla personliga utsmyckningar. Trodde inte man fick göra så, men det får man alltså (iaf till jul) och det gläder mig!!
Härligt!
Ja Peters uppväxt var annorlunda. Helt klart. Eller vanlig, om man ser till militärfamiljer. MEN totalt annorlunda min egen uppväxt, och totalt annorlunda Karolinas.
Inte lätt alla gånger för dem. Kämpigt med alla byten hela tiden.
Ja, jag gillar minneslundar massor. SÅ vackra.
Vill heller inte ha en grav sen när jag dör.
Stora kramar!!

Annika said...

Annika:
Jag med, gillar kyrkogårdar.
Ja du skulle älska Arlington. När jag var au-pair bodde jag precis bredvid den, och jag promenerade där SÅ ofta.
OCH nu blir det fler besök där igen tack vare att det finns en grav att besöka med jämna mellanrum. Glad för det. SÅ glad att hon vilar där.
Det är så rätt.
Kramar!

Annika said...

Jenny:
Ja, vackert och vemodigt och sorgligt ...

Annika said...

Annika:
Ja, och Arlington är ju så pampig därtill.
Här vilar JFK bland annat, och hans grav är SÅ välbesökt. Hela tiden.
OCH så har de vaktavlösning som är mäktig vid Okända Soldagens Grav en gång i timmen, på vintern två gånger i timmen och likaså under riktigt heta dagar på sommaren. ATT se det är ett måste för den som besöker Arlington ffg.
Ja, vi har väl haft rätt typiskt vinterväder för den del av landet där jag bor, runt 5 grader.
MEN denna helg har varit skitkall, -10 och däromkring + snö. Älskar det!!
Så jag har njutit i kylan och snön. Det varar inte länge till, snart milt igen.
En riktigt förlamande snödrabbning hoppas jag på. Vi bukar ju få iaf en per säsong. Looking forward to it.
;-)
Kram!

Madeleine i USA said...

Mycket vacker kyrkogård och så mycket historia och känslor. Kens morfar hade kunnat vila vid Arlington, men hans önskan var att få bli begravd bredvid hans älskade hustru, så han är begravd i Alabama. Så fint!

Annika said...

Madeleine:
Ja, den är ju SÅ fin. OCH maffig.
Ja, jag förstår det, att man vill vila vid sin älskade. OCH i hembygden. Helt klart.
Kram!