Monday, December 12, 2016

NU är jag opererad ...

Godmorgon på er!

Måndag.
Idag tar jag faktiskt en julpaus.
Men, imorrn kör vi på “som vanligt” igen.

I fredags opererade jag då mitt knä. Titthålsoperation.
Allt gick bra.
Det hela skedde under full narkos. Jag tror att jag själv missuppfattat det hela då jag från början trodde att jag skulle få epiduralbedövning.

Mycket märkligt det där.
Jag har aldrig förr blivit sövd. Epidural fick jag då jag födde Karolina med kejsarsnitt för 20 år sen. Var ju “vaken” då under ingreppet.
Vid denna titthålsoperation var det alltså helt annorlunda.
Jag kom in på pre-op, preppades, träffade narkosläkaren (en ung tjej). Hon hade svårt att hitta en ven att sticka i, så det blev ett smärre blodbad innan en sköterska till slut hittade ett ställe att sätta nålen i.
YAY, liksom.
Fick lugnande för min puls var enormt hög. Sen började det kännas lite härligt, haha. Blev yr, varm och lugn.
Jag sa till dem att ge mig lite mer än vad de ger “vanliga” patienter eftersom jag nog är mer nervig och neurotisk än en “vanlig” patient (vilket jag är HELT övertygad om att jag ÄR).
Det sista jag minns är att jag fick en mask över ansiktet i operationssalen. SEN minns jag INGET mer förrän jag blev väckt av en sköterska på uppvaket.
SÅ märkligt. Jag trodde inte ens att de börjat då.
Fantastiskt.
Hade lite ont i halsen efter tuben jag haft där, men mådde inte ett dugg illa. Inte ALLS.
Jag vet ju att det är vanligt annars.
Hade ett jättebandage på benet, och visst kände jag att det gjorde ont där ingreppet skett.



Jag fick dessutom “utmärkelsen” “Most stylish patient award” för att jag med fart satte på mig min klänning (från Anthro) och drog ett par tjocka strumpbyxor över hela jättebandaget på benet samt svepte en sjal över axlarna lite “snajsigt”. De garvade gott åt det. Jag sa bara att det ju var KALLT ute, för det VAR det. Komiskt iallafall!
Jag kördes i rullstol till bilen, och sen for Peter och jag hem.
Resten av dagen mådde jag rätt OK faktiskt. Låg på soffan, läste lite.
Trött såklart. Medtagen.

Ortopeden skrapade bort artros, en cysta, en begynnande cysta, en liten benbit plus att han även lagade min trasiga menisk.
Allt detta tog 45 minuter.
Efter det gick han ut och pratade med Peter och sa att allt gått jättebra.



Natten mot lördagen var det lite svårt att sova. Jag skulle sova med benet högt och ha på mig jättebandaget.
Till råga på allt detta “härliga” drabbades vi av strömavbrott under natten. Ute var det flera minsugrader och ganska hård blåst. Alltså blev vårt hus iskallt på nolltid.
På morgonen var det kallt i huset. Peter och jag klädde på oss och for till Starbucks för att dricka varmt, äta frukost samt ladda våra mobiler.
Det var nog lite överkurs för mig att ta mig ut sådär tidigt. Borde nog inte ha gjort det. Jag hoppade på min kryckor (vilka jag för övrigt har så svårt att få in tekniken på).
Vi satt där en bra stund och hade det mysigt.
Strömmen kom tillbaka klockan 13, och då var det 13 grader i huset.
SÅ kul, not.
Knät gjorde ont under dagen, men jag tog inte det starka preparat jag fått utskrivet. Jag tog bara Tylenol (acetaminophen).
Trött som bara den på kvällen. Orkade inte se Elf, som vi hade bestämt att vi skulle titta på, somnade som en stock på soffan.

Igår, söndag, var en skitjobbig dag. Jag kände direkt att det skulle bli svårt då jag vaknade. Knät värkte och bultade.
Så, efter ett snack med en granne som är sjuksköterska och en vän på instagram som är läkare (tack Lisa) bestämde jag mig för att bita i det sura äpplet och ta det starka narkotikapreparat jag fått utskrivet.


Jag poppade två piller och la mig på soffan, tände en massa levande ljus på bordet som jag tittade på. OCH ja, visst, värken försvann. Den försvann verkligen.
MEN jag i övrigt blev yr, varm, avslappnad, trött, medtagen och kunde inte koncentrera mig på vare sig tidning eller TV.
Vilken otroligt underlig upplevelse.
Kan inte säga att jag direkt mådde dåligt, det kändes bara så säreget allting. Så väldigt underligt. Egendomligt och konstigt.
Tror inte jag någonsin upplevt något dylikt förr då jag tagit mediciner, och det är ju inte heller varje dag jag tar starka preparat.
Den där underliga och märkliga känslan höll i sig hela dagen. Det underliga var att jag inte kunde sova. Det gick bara inte, fastän jag var SÅ trött. Jag var verkligen trött, ja medtagen, och ändå kunde jag inte sova en blund på hela dagen.


Idag, måndag, hoppas jag verkligen att jag kommer att känna mig bättre. Jag tror det. Många gånger har jag hört sägas, av flera olika personer, att dag tre efter en operation är den värsta. SÅ jag hoppas att denna måndag ska vara SÅ mycket bättre än gårdagen.

Peter och jag lade om mina stygn igår också. De ser ut som tre stjärnor på mitt knä. Jo, jag tycker nog att de ser “bra” ut. Vet väl inte vad jag ska jämföra med heller, men jag tycker det ser ut som “det bör”.
På torsdag ska jag till ortopeden igen på återbesök. Vi får se vad han säger då.

Ja, hörni, det var min helg det.
En underlig sådan. Jag är SÅ glad att detta är över.
Så innerligt tacksam över att det är gjort. Är även impad över hur fint jag togs omhand, och över att jag nu vet hur det är att bli sövd.
Nu är Operation Återhämtning påbörjad. Snart hoppas jag kunna vara en person som kan gå långa power walks och gå på hårda vandringar igen.


Så. nu är jag nyfiken…
HAR du genomgåttt något liknande?
Titthål?
Isåfall, hur kände DU dig?
När började det vända och bli bättre?
Vilken dag var värst för dig efter operationen?
Blev du påverkad av dina starka mediciner.

Berätta för mig!
Jag vill veta!!


Ha en bra måndag. Imorrn tar vi tag i den fina julen igen, men idag var jag bara tvungen att göra en avstickare.

Enlighten me, people!!!



33 comments:

Eva i Dalarna said...

Nej jag har inte gjort nån sån operation som du gjort men jag önskar dig lycka till under återhämtningen! Det kommer säkert att gå bra!

Nettan said...

En kompis till mig har gjort en likadan operation, det tog ca 3-4 dagar innan hon kände sig bättre, men sedan tog det tid innan hon fick börja jobba igen. Det enda hon klagar på idag är när hon går på instabilt underlag, då hon känner av sitt knä. På sikt kommer hon behöva byta ut det helt.
Skönt att du fått det gjort innan julen och att du hinner återhämta dig tills helgerna.

Att bli sövd är nog det enda sättet jag skulle kunna tänka mig att genomgå en op på, epidural är inget för mig, inte ens vid förlossningarna. Klokt att du tog av de starkare medicinerna, för att ha ont och må dåligt gynnar inte läkprocessen. Se nu till att vila ordentligt och var rädd om dig!

Kramar
Nettan

Malou said...

Så bra at operationen är över och har gått bra!

Steel City Anna said...

Så skönt att detta nu är över! Typiskt att ni skulle få strömavbrott. Det blev ett lite häftigt uppvaknande för dej! Kryckor är inte det lättaste. Har hoppat en hel del på sånna med mitt knä när jag var tonåring, man får starka armar! Fick alltid skavsår i händerna, det var det värsta. Lindade runt med skumgummi minns jag. Förhoppningsvis slipper du dem snart ändå. De låter obehagligt med tabletterna. Jag har aldrig tagit nåt starkare än Paracetamol så har inga tips. Jo, provade johannesört en gång och blev helt dimmig i huvudet haha. Du kan kanske ta en lägre dos?

Miss Marie said...

Hoppas du mår bättre idag! Visst är det ändå fantastiskt vad läkarna klarar av att göra? Fixar ditt knä på trekvart liksom?! Fantastiskt. Hoppas du slipper ta fler starka tabletter nu! Jag blev sövd efter Alfreds förlossning, och jag kommer också ihåg det här att det kändes som att man precis somnat och sen vaknade upp direkt, men då var allt klart! Underlig känsla. Krya på dig!

Evas blogg said...

Så bra att operationen gick bra. Jag har inte gjort någon sådan men minns en gång när jag hade ett fruktansvärt ryggskott och fick morfin. Jag fick sådana hallucinationer, myror som kröp på min kropp bl a. Det var så vidrigt. Jag tog en tablett, ingen fler. Hoppas din återhämtning går snabbt och bra så du kan ge dig ut på vandring igen.

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Så skönt att höra att operationen gick bra!
Så härligt att du fått det gjort, och att du fick göra bort den innan jul :-)

Själv har jag aldrig opererats eller sövts ner, så jag har tyvärr inga erfarenheter att dela med mig av. Men jag kan tänka mig att det är en underlig känsla att somna och nästa gång man kommer till medvetande är allt klart.
Just det har jag reflekterat över vid ett flertal gånger tidigare; speciellt patienter som genomgår operationer som tar flera timmar :-)

Men så typiskt att det skulle bli strömavbrott hos er just den här helgen! Är väl det man kan kalla ironi... ;-P

Jag håller tummarna att du återhämtar dig fort, så att du får komma ut på dina promenader igen.

Krya på dig!
Kramar /Erica

Vform said...

Hej Annika! Skönt att du har det där gjort! Skönt att vara på bättringsvägen!
Nej, ingen titthålsoperation har gjorts på mig, men många "vanliga" med skalpell, både allvarliga och mindre allvarliga! Alla har gått bra (hittills):)
Stora, långa, breda ärr är ända som syns efter alla ingrepp ... hujeda mig, hoppas det får räcka nu!
Vila nu, och ta väl hand om dig, så säkert vandrar du och Peter snart långpromenader igen!
STOR KRAM!

Annika said...

Eva:
Det ska vi hoppas.
Tack!

Annika said...

Nettan:
TACK!
Kan tro det, just det där att det kanske alltid kommer att kännas om man går på ojämnt underlag. Ska höra med honom på torsdag.
Vet ju att en complete knee replacement inte är omöjligt för mig heller, men jag vill helst inte det. VILL INTE.
Sen är det nog så att jag vill bli frisk fortare än jag blir det. Idag duschade jag ffg sen i torsdags. Underbart. Men jag märker att jag är så trött, och att knät är så ont än. Så det blir absolut en dag på soffan med is och högläge igen. Bara att digga läget.
jag är så glad att det ÄR gjort.
Och jag hoppas att jag ska må bra tills helgerna börjar.
Tack Nettan, all sjukvårdspersonal jag pratat med säger att jag ska ta de där starka tabletterna, att det gynnar läkningen. Säkert är det så. Så sant.
Ska vila idag.
Tusen tack för din kommentar.
KRAMAR i massor!!!

Annika said...

Malou.
Tusen tack snälla du!
Kram!

Annika said...

Anna:
TACK!
Ja, typiskt med strömavbrottet. Vi som aldrig får sådana i princip.
Kryckor, jag har noll och ingen teknik. Får inte till det. Så jag hoppar omkring härhemma istället, haltar svårt.
Inser att jag nog tror att jag är friskare än jag är. Det är vila som gäller, och inget annat. Trodde lite annat i morse då jag vaknade. FEL jag hade.
Nåväl.
Jo man kan ta en tablett också av de där spejsiga, men jag tror jag ska testa utan idag.
Läskiga grejer.
Ha en fin måndag!!

Annika said...

Marie:
TACK!
Mår bättre. MEN inser också att det blir en dag med totalt soffläge och is. Jag vill skynda på gör mkt, men fattar att det inte går.
Nu måste jag låta det ta sin tid.
Ja, att sövas är säreget. Verkligen.
Man tror verkligen att det inte skett ngt alls under tiden man varit borta. För borta är man verkligen, Minns ingenting. Inga drömmar, ingenting.
Ja, jag prisar läkarvetenskapen och detta enorma som är titthål. WOW, liksom!!!
Tack Marie!!!

Annika said...

Eva:
TACK, så glad att det gick bra och att den är ÖVER!!!
Morfin har jag aldrig fått, men jag kan bara tänka mig alltså. Jag fick inga sådan "trippar" av min, men bara en sådan egendomlig underlig känsla.
Märkligt.
Morfin är väl i princip det starkaste man kan ta? OCH jag vet att det är effekter på det, både psykiska och fysiska. Min moster hade stora ryggproblem och hon fick morfin, minns att det var svårt på många sätt. Inte roligt.
Nej, det är verkligen vidrigt om det blir spm för dig, då vill man verkligen inte ta ngt mer. Hemskt.
Ha en fin måndag!!

Annika said...

Erica:
TACK gulliga Erica.
Så enormt glad att det är ÖVER!
Att det är gjort, för jag var minsann nervös.
USCH!
Det är så märkligt att sövas. Man fattar inte vad som händer. Plötsligt är man bara vaken igen, och tror inte ens att de börjat.
Knäppt. OCH bra!!! Fantastiskt ju.
Min moster opererade sin rygg, tror den operationen tog sgs hela dagen. Riktigt komplicerad sak. När hon vaknade trodde inte hon heller att de börjat. Ja, det är verkligen en vetenskap att vara tacksam över.
Strömavbrottet ja, nästan komiskt. OCH att det var så kallt och så blåsigt därtill, haha!!
Tusen tack för din fina kommentar, gulliga Erica!!

Annika said...

Vivan:
USCH!!
Efter dina ingrepp, har dag tre varit värst?
Minns att min moster sa det efter sin stora operation, att dag tre varit fullkomligt vidrig. Har du känt samma?
Ja, stora ärr ja...Förstår att du har det :-(
Det kommer inte jag att få, bara tre stjärnor, efter vad det ser ut.
Men, tänk ändå vad sjukvården kan. OCH tack och LOV att vi kan sövas. SÅ tacksam för det.
Jag är glad att alla dina ingrepp har gått bra, Vivan.
Hoppas att P och jag kommer ut snart igen. Inser också att jag inte ska hoppas för snart.
Kramar i massor!!!

Monica said...

Skönt i allt att du blev väl omhändertagen och att de verkar "rensat" upp det som ska och fixat menisken. Tydligen så sövs man idag här också under den typen av op fast det är titthålskirurgi, trodde inte det. Jag har mitt knä "kvar" och det sägs att det får vara så, man vet inte vilket som är bäst tydligen och det har ju blivit så mycket bättre med daglig träning och jag verkar ha bildat nytt brosk och stödjande muskler, så jag får se, helt okey nu men känner av det mer när det blir kallt som nu.

Op är det närmaste att jag snittat upp halsen inuti, ja struplock och allt var helt igensvällt och en tumör-böld djupt i svalget, alltså inte på någon tonsill. Opererades akut på akuten med lite lokalbedövning och en kamera genom näsan till svalget, det gjordes om tre gånger till de närmaste dagarna, för första gången gick de på känn bara, var så svårt att se. Än idag vet de inte riktigt vad det var och det är ett vitt ärr i strupen som minne. Snacka om nästa gång jag fick halsfluss, några månader senare, var i England men det gick bra.

Jag avböjde helt morfin och liknande efter operationen för jag var så sjuk, (alla organ var påverkade och jag hade skyhög temp), och tänkte att det är bäst att ha full koll på mitt medvetande, låg på KS och läkarna som gjorde detta skulle ha Nobelpriset minst, var helt suveräna. Dropp med både näring och antibiotika fick jag förstås. Kunde inte ens svälja saliv.

Ja du var snyggaste patient, jag fick pris för tuffaste, haha, ja de kom med ett förslag att ta hälften Ipren, hälften Alvedon och regelbundet så det inte hann gå ur kroppen. Var tredje timme ungefär. Det hjälpte väldigt bra på mig som aldrig tar några tabletter och efter en vecka var det värsta över. Fyra år sedan är det.

Nu hoppas jag att du får mindre ont dag för dag, att det värsta är över om en vecka och att läkningen går bra. Så bra med återbesök så ser de och det verkar snyggt gjort och snyggt sytt på dig. Skönt! Ha det så bra Annika och ta väl hand om dig och hoppas det inte blir fler strömavbrott, bara det med kyla är ju jobbigt. Och kanske du kan testa min metod eller så tar du en liten dos av de där "farliga" sakerna så du blir hjälpt om det gör för ont. Tror ju inte det är någon fara en mycket kort tid och att man vet vad man gör. I ett par dagar, säger jag som är anti till allt sådant:-)

Annika said...

Monica:
Ja, jag är så glad så glad SÅ glad att det är över.
Nu är det återhämtning som gäller, och jag inser mer och mer att jag måste få låta DEN ta sin tid. Jag trodde, i min enfald, att jag kanske skulle kunna ta bilen och ge mig ut på lite shopping idag. INTE att tänka på. Nej, det blir ännu en dag på soffan med is på knät.
Det måste få ta tid.
Du är grym, tycker jag. heja dig som på egen hand byggde upp detta.
Vet ju hur för jävligt ont det gör när det slår till.
Det här med ett helt nytt knä tänker jag vänta med så länge det bara går. Fram tills att det är helt slut. Och jag hoppas det dröjer länge dit.
IRK, men så hemskt med din op, Monica. OCH orsaken. USCH!
Glad att det gick bra.
Läskigt för dig också att opereras så.
Så vidrigt hemskt det måste varit efteråt. Då är det jag gått igenom en promenad i parken.
ja, en tapper patient var du, som absolut fick den utmärkelsen- Oj oj!!
Kommer inte att ta fler tabletter av de jag tog igår. idag är det inte lika farligt, så det blir Tylenol och is.
Men vila ett måste.
Fattar nu att detta kommer att ta sin lilla tid.
Mot soffan, nu.
Ha en fin dag!!

Vform said...

Ja Annika, så har det varit, så vitt jag minns, har den tredje, fjärde dagen varit värst! Men klart det varit olika för olika gånger!
OCH tur att vi har bra sjukvård i vårt land, men det finns ett stort MEN ... vi får hoppas att vi blir vårdade på vårt modersmål i fortsättningen! Just nu i dessa dagar avgörs om Vasa Centralsjukhus (tvåspråkigt) får omfattande jour eller blir vi överförda till Seinäjoki ... och då är det finska som gäller! Du nämnde finskan i samband med marknaderna jag besökte bl.a. i Vasa att jag kan språket ... tyvärr är jag enspråkig SVENSK! Men i vissa situationer får man försöka det bästa ... Priset och Tack/Varsågod kommer man rätt långt med på det andra språket :)
God fortsättning!

brysselkakan said...

Hoppas du mår bättre idag. Har aldrig gjort tillhåls-op men opererade ju bort åderbråck när vi bodde i Bryssel, två OP, och blev sövd båda gångerna. Andra gången hade jag så enormt svårt att vakna, gled in och ut ur sömnen i vad som kändes evigheter. Har ingen uppfattning om hur länge det var egentligen, den gången var jag sövd i ca 1,5 timme och första gången ca 3 timmar. Ont, jag det gjorde det kan jag lova men så hade ju läkaren dragit ut ådror ur mina ben! Kan nog inte säga att tredje dagen var värst, det satt i längre än så på första OP men andra gick fortare att bli smärtfri men så var ju det en mindre OP.
Hur rörlig är du? Med tanke på att du var utanför huset dagen efter antar jag att du kan ta dig runt rätt OK redan. Eller?

Anonymous said...

Vilken osis med elen! Det var verkligen kallt. Förvånad att du
kunde ta dej till Starbucks! Förstår att du är otålig och vill
skynda på "lagningen", men här har du inte mycket val. :)
Bäst att du lär dej att handskas med kryckorna, så du inte sätter
för mycket vikt på det ömma knäet. Lycka till!

Enda gången jag blev sövd, var när tandkirugen mejslade
ut två visdomständer. Hade blåmärken i hela ansiktet,
och när jag vaknade, gjorde det så ont att tårarna bara rann.
Men,nej, jag fick ingenting smärtstillande. Det blev babyfood
och flytande i en vecka.

Ruth i Virginia

karinistan said...

Jag fick någon form av morfintablett när jag hade dragit ut en tand. Åkte till jobbet efteråt och min chef sa åt mig att städa bordet och kanske inte fatta några viktiga beslut den dagen, jag var tydligen väldigt glad men inte helt koncentrerad. Det var enda gången jag fått så starka tabletter. Maken fick några starka tabletter när han drog en tand för ett par månader sedan, jag var jättenojjig efter att ha läst så mycket om heroinepidemin som pågår här i USA nu men han tog bara en och övergick sedan till advil.

Skönt att det har gått bra iaf. Dålig tajming med strömavbrottet, hoppas att det inte händer igen. Ta hand om dig och vila dig i form! Och snåla inte med smärtstillande, en kompis som var IVA-sjuksköterska berättade för mig att de alltid prioriterar smärtstillande för en kropp som har ont tar längre tid på sig att läka.

Annika said...

Vivan.
Ja, jag kan tro det, att just dag tre och fyra är värst. Idag har det varit bra för mig, till stor del. Men inte sjutton kan jag gå ut, eller ta bilen. Det är bara att glömma. Men jag har inte ont.
Jag vet, jag vet...
Det där med svenskan på Vasa CS. Alltså, skandal. Tycker det borde vara ngt ni verkligen INTE skulle behöva oroa er för. När man är sjuk måste man kunna göra sig förstådd, och förstå vad de säger. Klart att det ska vara lika självklart med svenska som finska i Vasa. Sånt där gör mig förbannad.
Måtte det inte bli Seinäjoki för er. Håller ALLA tummar.
Ja, förstår ju att språket blir problem ibland, på marknader och annat.
MEN jag vet också att det säkert får att ro iland sådana saker. Annat om man skulle bli riktigt sjuk.
Stora kramar och tack för svaret.

Annika said...

Brysselkakan:
Vet inte vad jag ska jämföra med heller riktigt, har aldrig genomgått ngt sånt här förr. Men jag ÄR rörlig, och tror att jag snart verkligen ska vara sgs OK.
Jag har inte käpp inomhus. Haltar omkring och det går bra.
Om jag skulle ge mig ut skulle jag nog ta med kryckor, tror jag. Just nu iaf, men jag undviker att ge mig ut idag, och kanske imorrn också.
Läskigt att ha svårt att vakna ur narkosen, sånt är nog rätt vanligt.
Jag tror jag var lättväckt, haha.
Men det är nog orosamt då en patient inte vill vakna.
Usch, kan tänka mig att det där var smärtsamt som du gjorde, hua.

Annika said...

Ruth:
Jag haltar omkring. Har ingen käpp, Inga kryckor. Men skulle jag ge mig ut igen skulle jag använda dem. Ska på ett återbesök på onsdag så då kanske jag tar kryckorna?
Men har så svårt att få in tekniken. Är bäst utan.
OJ, fick du inte smärtlindrande efter visdomständerna. Det var hårda bud. Har tagit bort tre av dem, men genom utdragning. Ingen stor grej för mig, men jag vet ju att de sitter så olika hos olika personer.
OCH nog borde du fått ngt som lindrade smärtan.
Ja, det är kallt nu. Men har man bara ström så går det bra. OSIS i lördags här. HUA.
Stay warm!!

Annika said...

Karin:
Ja, det har jag också fått vid tandingrepp, men inte tagit dem.
Man blir ju lite rolig efter narkotikapreparat. Väldigt underlig känsla det där.
Inte obehaglig, bara så konstig.
Jo, de ger ju rätt starkt här när de ska smärtlindra efter större ingrepp.
Tur det. På ett sätt.
Och tar man dem bara när man ska och behöver är det nog ingen fara. Nu behövs inte mina längre, så jag går på Tylenol. Får inte ta advil, vet egentligen inte varför. Blödningsrisken ökar kanske?
Annars gillar jag advil mest.
Ja, alla som jobbar inom vården säger vad din kompis säger, det är ngt att tänka på. Att inte hålla igen med smärtlindrande.
Strömavbrottet ja, det ar högst olämpligt, haha. Det lustiga är att det händer nästan aldrig eftersom vi har alla kablar under marken. Men denna gång? Yup. :-)

L said...

Hej Kära Annika!
Spännande att höra din berättelse. Det var ju ett rejält ingrepp de gjorde, och jag kan berätta för dig att ben är väldigt smärtkänsligt. Det finns massor av nervändar i det ytliga skelettet, så om man skär i det gör det hiskligt ont.
Själv har jag opererat bort en bit av mitt skulderblad - när jag var 19 år. Anledningen att en benbit stack ut inåt och skrapade mot revbenen och störde. Jag minns hur djävulskt ont det gjorde efteråt och fick också morfinliknande preparat.
Så, nyttja dem så länge du behöver. Men sluta sen. Det finns en anledning till att folk käkar lite mycket av såna preparat - den behagliga känslan som kommer.

Surt med strömavbrott i ett sånt läge!

Vila nu så hoppas vi på snar bättring.

Kram!
Lisa

Annika said...

Lisa:
Tack för ditt råd igår! Så tacksam att jag tog dem. Otrolig effekt på dem. Tog bort all smärta. Men fö var det underligt. Idag är det bara tylenol som gäller. Hela söndagen var som ett töcken. Vill helst inte göra om det, men skulle inte tveka om smärtan återkommer. Tack för info om skelettet också. Ja jag kan tänka mig det alltså att det är nervändar galore där. Tur att man får full narkos då.
Idag är det vila, tylenol och is som gäller. Men jag har god tilltro på att knät blir bra. Tack Lisa! Uppskattar verkligen din hjälp!!
Kram!!?

Annika said...

Lisa! Inget frågetecken efter kram. Såklart!!!! Kram!!

olgakatt said...

Har gjort två titthålsoperationer i mitt ena knä, båda i lokalbedövning direkt i knäet. Några av våra ortopeder är fena på det, andra vill ha patienten sövd, (antagligen för att de inte ids lära sig att göra bedövningen som är lite tricksig eller är lata, haha). Som narkosläkare vet man vad man vill ha och väljer förstås både teknik och operatör. Bägge op gick galant, helt smärtfritt och efteråt var det egentligen inte heller så smärtsamt. Absolut inget morfin eller dylikt. Skulle tro att det är cystorna som ger dig extra ont. Mig behövde man inte knacka i ben på, bara klippa menisken fin och städa bort inflammatorisk vävnad, troligen det du fått veta som bortskrapning av arthros. Benhinnan är bland det mest smärtkänsliga vi har i kroppen, tänk på hur vanvettigt ont det gör att slå i skenbenet eller lilltån, t ex.
Jag har varit sövd flera gånger också och slipper det helst även om de moderna medlen är väldigt bra.
Om du tränar enligt instruktion av sjukgymnasten blir du fort återställd! Du får en fin jul ur knäsynpunkt!

Taina said...

Fasiken vad skönt att det är över! Och med stylish lämnar du sjukhuset, hahahahaha! Det kan göra liiiite ondare 2-3 dagar efteråt för att sedan vända. Jag tog ju bort gallblåsan med titthålsoperation. Eller jag och jag. Det var doktorn som gjorde det. Tog inga smärtstillande heller i början men sen var jag bara tvungen. Trodde ett tag jag blivit skjuten! Så ta när du behöver för ingen tackar oss om vi försöker vara duktiga. Snart är du på benen igen och knatar runt som vanligt. Passa på att bli ompysslad nu!

Kram kram

Annika said...

Olgakatt:
Vet inte ens om de kör lokalbedövning här på detta ingrepp? Läste att hemma gör man det ibland, men ofta under narkos.
Läste på lite innan jag gjorde det här ingreppet.
Här är de ju ofta försiktiga, som du vet. Måste vara såååå skönt att kunna lite mer om detta. Du är ju verkligen en expert och specialist.
Ja, jag tycker ni narkosläkare är fantastiska. Min var kanske lite väl ung, kan jag tycka, haha. OCH hon hade svårt tt sticka, men annars var hon ju bra. Otroligt det där att vakna sen och känna sig så pass bra som jag gjorde. Impad.
Hoppas att jag blir så bra som du blivit. Tycker det ser bra ut. Öm är jag, och trött blir jag fort i knä och ben. Antar att jag får sukgympa nu då jag varit på återbesök.
Litar på dig, Olgakatt. TACK för din kommentar!!

Annika said...

Taina.
SÅ jädra skönt alltså. Vilken lättnad. Detta har verkligen legat över mig som en skugga.
Nu är det över.
HAHA, most stylish patient, det var jag det. SÅ komiskt!!
En sak har jag lärt mig, titthål är ingen lek. Man kan ju inbilla sig att det är ett pyttigt ingrepp, men det KÄNNS minsann att de varit inne i ens kropp. Precis som du efter gallan. AJ.
SÅ många inom vården har nu sagt till mig att man SKA ta smärtlindrande då man har ont, och inte vara rädd för starka tabletter.
Precis som du kände.
Precis, ingen tackar oss för att vi trot att vi är duktiga, haha.
Men jag är klar med mina starka nu, tog två. MEN jag är glad att jag tog dem, även om jag fick en liten tripp på köpet.
HAHA.
Kramar!!!