Monday, November 14, 2016

Tack och LOV att jag iallafall har Skyline Drive!

Godmorgon måndag!

Hoppas helgen varit god för alla er som läser här.
För mig har den väl inte varit så rolig, har mest oroat mig över mitt onda knä.
Kortisonsprutan har säkert hjälpt lite, men så fort jag gör något med knät som går lite för fort skär det som knivar i det. Jag blir påmind på nolltid.  Hela tiden.
Jag blir både nere, trött och ledsen av allt det här.

Jag fick ju tid för magnetröntgen blixtsnabbt. Det fina med att ha en bra sjukvårdsförsäkring i US ÄR att man får sådana här tider snabbt som ögat.
Så idag ska jag iväg. Har aldrig tidigare gjort en MR. Det är bäst att jag genast erkänner; jag är nervös inför det.
Men, det är ju ingen helkropps-MR som ska göras, utan bara knäet. Nervös ändå för den där tuben man ska in i och för ljudet, som jag VET är jobbigt.
Oh well, this too shall pass.

Nej, det blev ingen DC-utflykt för mig i lördags. Kände att mitt knä inte skulle greja det.
Peter fick åka ensam med sin pappa och kusin.
Jag hade date med Karl-Oskar och Kristina. Japp, satt och kollade nästan hela Utvandrarsviten innan det var dags att hämta upp Peter vid tunnelbanan igen.
Jäklar var BRA den är alltså, eller DE är, filmerna!
Jo, jag hann med ett besök på Home Goods också (inredningsaffär som vi ÄLSKAR vi som bor i US, hihi). DÄR bidde det saker köpta som jag INTE behöver, julsaker och annat.
The flesh is WEAK! BUT so be IT.

Vi har en nationalpark i närheten av mig där jag och Peter vandrat MÅNGA gånger. Men, genom den parken, Shenandoah National Park, går även Skyline Drive.
Skyline Drive och Shenandoah är något av det jag uppskattar mest med att bo här där jag bor. Skyline Drive slingrar sig uppför bergen, och längs bergskammarna. Mil efter mil. Det måste vara en av östkustens ALLRA vackraste vägar. OCH jag har lyckan att bo nära den! Tacksam och ödmjuk.


Virginia ÄR så vackert.  Dess slogan? Virginia is For Lovers.  


Uppe på Skyline Drive i Shenandoah.  Det var så TYST, så lugnt och så vackert.  Kan jag flytta hit?



OM jag inte kan vandra, eller gå power walks (vilket är HELT uteslutet i skrivande stund) kan jag iallafall komma upp på Skyline Drive och njuta av utsikten där.
Köra från utsiktsplats till utsiktsplats.
Naturen är UNDERBAR!
Det var så TYST däruppe, så lugnt och även varmt (14 grader).
En härlig söndag, trots allt.



Och så alla lövträd som sjunger på sista versen.


Peter kan lätt klättra bland bergsknallar och stup.  INTE jag.  Jag får fota och vara avundsjuk.




Snart hoppas jag att jag är back in the game igen!



Här slingrar sig Appalachian Trail, min älsklingsled.  Men idag var den inte tillgänglig för mig.  Näppeligen.


Utsikten över Shenandoah Valley är UNDERBAR och storslagen!


Skyline Drive, älskade VÄG!!!

Att sitta på huk och ta såna här bilder är inte möjligt just nu.  SÅ denna är tagen genom min display på kameran, det funkade det med.

Ha en fin måndag!




OCH himlen SÅÅÅÅ blå!




Här är vi, Peter och hans krympling.





Här fikade vi, mysigt.  Ja, vi hade med fika och mackor.  Love it. 










20 comments:

Äventyret framtiden said...

Det ordnar sig nog med knäet, helt säkert, bara du får veta vad som fattas det allra först. Förhoppningsvis så får de ordning på knäet åt dig så snart som bara är möjligt, med rätt åtgärd och hjälp.
Utan att veta varken det ena eller andra så tänker jag på ledbandsskada. Jag fick en sådan så där bara, som att knäppa med fingrarna, när jag steg lite snett i en trappa för några år sedan.
Nu håller jag alla mina tummar och Uffes med för att du snart är på gång igen.
Ljuvliga bilder från härliga vandringsleder! Namnen ger mig välbehagsrysningar.
Mycket, mycket lycka till nu! <3

Steel City Anna said...

Lycka till idag! Hoppas på att det är något som kan läka med vila och rätt träning kanske. Beroende på vad det är så kan jag rekommendera träning på balansbräda. Har en skada från skidåkning och dans som sitter i men jag kan klara av den med träning. Så bra som det är nu när jag gör mina övningar, inte gör någon värre sport än promenader och så balansbrädan har det nog aldrig varit faktiskt. Så det finns hopp!

Vackra bilder med den blå himlen och de sista löven. Gulligt litet hus där ni fikade också. Är det nån slags rastplats eller bor nån där tro?

Taina said...

Trist med knäet! Förbaskat också! Men snart är det nog i skick att vandra igen. För där ni bor verkar det ju finnas miljontals vandringsleder som man skulle vilja uppleva genom att springa eller vandra! Bra att du kan kunde följa med i en biltur i alla fall och uppleva lie även om det inte riktigt är detsamma. Det var så fint igår. Vi hade uppemot 16 grader!

Ny vecka. Nya utmaningar.

Kram kram

Nettan said...

Attans med knäet, men du ska se att efter dagens undersökning så vet läkaren mer om vad och hur det går att hjälpa dig! Tänk positivt även om det är jobbigt just här och nu behöver det inte vara för alltid.

Så oerhört vackra bilder, så vacker natur, och att bara få köra så och ta med fika ut i naturen är också härligt!

Håller tummarna.

Kram
Nettan

Annika said...

Karin:
TACK, ja vi ska TRO det. Verkligen.
Säkert går det fort bara jag kommer till doktorn igen. Då kan vi nog schemalägga operation snabbt (för jag räknar kallt med en sådan).
Ja, vi år se vad det är? Jobbigt och trist är det, och det är så ledsamt.
Uffe ja, ja honom kan jag inte jämföra mig med. HAN är en SANN kämpe, den mannen!! Vilken geist.
Ja, Shenandoah är underbart, både till namn och till skönhet.
Tack, om en dryg timme sticker jag. GULP!!

Annika said...

Anna:
Tack, tvivlar. Det känns som om de måste in i knät för att få reda på det här. MEN jag kan ha FEL.
Nåväl, snart vet jag.
Balansbräda kan jag tänka mig är bra alltså. SÅ bra.
Kommer säkert att få sjukgymnastik nu och jag får fråga dem om detta då det är dags. Men jag kan verkligen tänka mig att det är bra. På alla sätt.
Ingen bor i Shenandoah-parken, förutom ngn ranger här och där. Stugan var låst, så jag vet egentligen inte vad den används för. Men den ligger vid en knutpunkt till olika vandringsleder.
Underbar dag ute i bergen var det.

Anonymous said...

Hoppas verkligen du får ordning på knät snart. Fattar precis hur trist det är att inte kunna gå som man vill..
Kämpa!

Annika said...

Taina:
Skit är vad det är, ren skit. OCH det gör mig lite deppig också, vilket jag starkt ogillar.
Vi får hoppas att jag snart är back in the game igen. VERKLIGEN!
Ja, vi har ju så många leder här att vandra. Känns så trist att inte kunna ge sig ut.
SÅ vackert igår, som en dröm. Tror vi hade 17 grader.
Nya utmaningar, ja.
Kramar!!!

Annika said...

Nettan:
SANT. Ska träffa läkaren senare i veckan. Idag tror jag inte de säger så mkt, de som utför MR.
Men snart får jag väl veta.
Nej, detta får inte vara för alltid.
Men, det ska väl kunna gå att få tillrätta med lite rätt vård, tänker jag.
TACK, ja detta är en underbar plats.
Precis, att ta med matsäck ut i naturen är underbart. Glad att vi for ut.
Kramar!!!

Annika said...

Brysselkakan:
Tack, alltså det kanske låter töntigt och larvig, men detta gör mig ledsen.
Jag blri så begränsad i mitt dagliga liv. Hoppas det är kurerbart så att jag snart är ute på banan igen.
TACK!!

Annika said...

Väldigt ledsen att höra att det inte vill bli bättre! Och just nu också när vi har så mycket allmän stress som skulle bli bättre av att vara ute i naturen och att motionera :( . S. bröt ju tån i somras - en skitsak men i och med det så förstördes alla hans "outlets" för stress och emellan jobbet i 6 veckor. Superjobbigt. Hoppas de hittar problemet och ett sätt att läka ihop det FORT!
Kram

Anonymous said...

Hej Annika!
Hoppas din röntgen gick bra!
Jag har ju då aldrig förstått det där med att det är så obehagligt i "tuben".
Piece of cake tycker jag då'rå, hoppas du gör detsamma!
OCH hoppas värken försvinner snart!!
Kramar från Anette

Annika said...

Annika:
Inte bättre. Inte direkt sämre heller.
Säkert sprutans förtjänst till viss del.
Har precis gjort MRI nu. Men gud så vidrigt.
PUST!!
Precis, skulle verkligen vilja vara ute i skog och mark nu. Gå långt och bara få tänka.
Men det får vänta.
Tycker synd om S. Usch, måste vara obeskrivligt smärtsamt.
Vi ska hoppas detta går att bota. Verkligen.
Känner mig lite nere nu, går inte att komma ifrån,
Kramar!!!

Annika said...

Anette:
USCH, jag tyckte det var hemskt, Anette.
på riktigt.
Hoppas jag aldrig behöver göra om det igen.
SÅ svårt att ligga still med ett ont knä.
Önskar att jag tyckte som DU!!
KRAMAR!!!

Channal said...

Hej Annika! Har varit lite off med bloggande ett tag nu! Så kul att få se dig live under valet. OCH vilket val!! Fy FABIAN!

Jättefin bild på Peter och dig! Hoppas verkligen du blir bra i knät! Håller alla tummar att det ska gå bra!

KRAM Anna

Annika said...

Channal.
DET var en skakande chock, ja. Tror inte jag hämtat mig än.
KUL att du har lyssnat på oss på P4!

TACK för det!
Hoppas också jag blir bra i knät. Hade MR idag. VIDRIGT!!!
Kramar!

Anonymous said...

Stackare, så trist när något sånt händer. Man tar ju för givet att kroppen ska fungera, och när den plötsligt inte gör det blir man så medveten om varje litet steg man tar. Hoppas att det ordnar sig snart! Kram!

Annika said...

Karin:
Jomen, det suger.
Ja, nu vet jag hur det känns att vara begränsad och handikappad.
Kram

eastcoastmom said...

Men bilderna blir lika fina ändå!!!

Annika said...

AM:
TACK!!
Det vr snällt sagt!!