Friday, November 11, 2016

Höstvandring bland bergen

Godmorgon fredag!


Innan mitt knä började spöka.  Innan värken i knät kom (som en blixt från klar himmel) i måndags var allt som vanligt.
Mitt knä var så friskt det kunde vara. Visst artros, men det kan jag leva med.
Jag kunde göra precis det jag ville. Gå ut och gå långt, dagligen.  Vandra långa och komplicerade leder.  Springa upp och ner trapporna i några få steg på några sekunder.  Allt jag är van att göra kunde jag göra.
Jag saknar det.
Jag SAKNAR det!
Men, förhoppningsvis ska det väl kanske kunna kureras?  Förhoppningsvis. Vi får se vad MR säger på måndag.  Eller vad ortopeden säger när jag träffar honom senare i veckan, rättare sagt.


Underbara höst!  Underbara höstdag!







ANYHOOOO, innan “the shit hit the fan” så var Peter och jag ute på en vandring. *
Vi for till Sugarloaf Mountain i Maryland i lördagsmorse.
Hajk!
Yes, indeed!
Det var härligt väder, runt 8 grader, då vi började vår vandring.
Hösten har ett järngrepp om oss nu. Det är höst i kvadrat, och uppe i bergen är det givetvis längre gånget med höstens framfart än nere på marknivå.



Vägen mot Sugarloaf går genom ett underbart vackert landskap.


Man parkerar bilen mer än halvvägs uppför berget.


Vi travade upp och ner för backar och bergskammar i 14,5 kilometer.
Så härligt.
OCH inte ett PIP från knät.











Peter på väg upp för en mycket brant backe.  DET syns inte här.  Men lutningen här var KÄNNBAR!

Det finns inget härligare än att vara ute i skog och mark. Att vandra en vacker höstdag.
Att ha med matsäck.
Att ta in, och vara i, naturen.  Jag älskar det!
HOPPAS att jag snart får njuta av vandringar igen.






Uppe på toppen.  SÅ härligt!



Ha en fin helg!!

* Oh, förstås, jag är innerligt tacksam över att den värk jag nu har i knät inte kom då vi var ute på denna vandring.  Jag vet inte hur vi hade löst det? Jag hade ju så ont när det slog till att jag inte ens kunde gå upp för ett par trappsteg härhemma.  TUR i oturen att det inte hände på denna vandring.







Himlen var så blå, SÅ blå!

19 comments:

Pettas said...

Där skulle jag gärna vandra jag också! Och precis som du säger,
bilden berättar inte allt om hur branta backarna kan vara i verkligheten. Det är svårt att få in den verkligheten på bild.
Ljuvliga vackra höstbilder.
Nu håller jag tummarna hårt för att ditt knä ska bli bra igen.
Snart, snart! Och att du får veta vad som felas det, varför du fick så akut ont, för det är ju inte som det ska vara. Mycket lycka till nu Annika! Ha en fin helg på alla sätt och inte ont alls i knäet!

Nettan said...

Oj vad den naturen påminner om Brösarp här hemma, öppen skog och backigt. Vilken tur att du hann detta innan du fick ont.
Underbart väder också. Här skiner solen från klarblå himmel och helgen ligger alldeles runt hörnet. Hoppas att du får en fin sådan och utan allt för mycket smärta. Snartänkt det måndag och dags för undersökning, efter det kommer du ju veta vad som behövs.

Kramar
Nettan

Eva i Dalarna said...

En jobbarkompis till mig fick en sån där plötslig smärta, hon kom till jobbet på morgonen och plötsligt högg det bara till och hon kunde inte gå! Fick åka rullstol därifrån. Hennes diagnos var menisken och hon botades med rehabiliteringsträning, vilket tog sin tid men hon blev bra. Så det behövs inte alltid operation. Vilket jäkla elände att inte kunna gå alltså!
Trevlig helg önskar jag ändå, jag är i Skåne o ska fira ett barnbarn som fyllet 2 år!

Steel City Anna said...

Oj, ja då hade det blivit piggyback på Peter :) haha, ja tur i oturen. Underbara bilder fick du iallafall och minnen av en vacker höstdag. Hoppas det inte dröjer alltför länge innan du kan ge dej ut igen. Och det finns ju lite enklare vandringar också. Lycka till på måndag!

Annika said...

Karin:
TACK för snälla ord.
Det var en så fin vandring. Du skulle ha älskat den.
Att få med branter på foto när man vandrar är nästan omöjligt. Det syns inte på bild. Lutningen syns inte.
Ja, det vet ju du som vandrat då mkt.
TACK, ja förhoppningsvis om mindre än en vecka får jag vet vad 17 det är som fel.
Tusen tack, fina Karin, för snälla ord. Blir glad och sänder en kram över haven!!!

Anonymous said...

Vilken härlig dag ni hade. Det är så roligt att få se
dina foton, som är otroligt fina. Den där utsikten, t.ex.!
Stigen såg ganska stenig och ojämn ut; ingen lätt hajk,
tydligen.
Av själviska skäl hoppas jag att ditt knä blir OK riktigt fort,
för jag vill vara med på flera hajkar med dej och Peter. :)

Ruth i Virginia

Annika said...

Nettan:
TACK!! OCH ja, jag kan föreställa mig att det är rätt likt din del av Skåne faktiskt.
Härligt.
Jag är SÅÅÅÅÅ glad att vi kom ut på den här vandringen. OCH så glad över att knät var OK då.
Vi har så fint väder den här tiden på året.
GLAD att ni också har det. Det får vi njuta av,
Stora kramar från mig!!

Annika said...

Eva:
LÅTER precis som mitt alltså!
Precis så var det för mig.
Jag skulle gärna slippa operation, det vore ju underbart.
Men mentalt är jag förberedd på att det kanske blir så. Inte så kul så här före alla storhelger, men vad gör man?
Jag ska hämta ett par kryckor nu på morgonen. Alltså, jag måste få komma ut i naturen, om då än bara för en stund.
Ha en härlig helg i fina Skåne!

Annika said...

Anna:
TACK!
Jag kan inte ens tänka på hur det hade varit om det slagit till där på berget. Man får väl liksom tacka högre makter för det.
Ska hämta ett pr kryckor nu på morgonen, måste komma ut. Jag har ju mina parkvägar jag kan linka omkring på här i Reston, men några bergsvandringar blir det inte på länge. BUUUHUUUUUUUU!
Ha nu en jättefin helg!!

Annika said...

Ruth:
TACK!!
Nej, tror den här hajken var moderate to hard enligt kartan.
En fin sådan. Första gången jag var uppe i Sugarloaf. SÅ fint där.
TACK Ruth, inget jag hellre VILL än att komma ut igen.
Så jag hoppas att knät ska bli bra snabbt, men har inget stort hopp. Tyvärr.
Jag vill iaf kunna hoppa omkring i Reston och på söndag hoppas jag Peter har lust att ta en tur på Skyline Drive. OM jag inte kan vandra där kan jag åtminstone SE utsikten.
Tack för supergulliga ord!!
Ha en fin helg, Ruth!!!

Vform said...

Ååå, jag vill kliva in i dina bilder och vandra iväg!
Härlig natur ni har, lite av den borde finnas här omkring ... men du vet ju hur de är ... plattlandet ;)
Hoppas ditt knä fixar till sig snart! Inget kul att ha ont :/
Så trevligt att höra på dig/er i radion!
Resultatet av valet har jag inga kommentarer om ...
det blev ju inte som vi ville ... men inget vi kan göra åt, hoppas bara på det bästa!
Snö har vi fått några centimeter ... så lite ljusare blev världen!
Ha det gott i helgen!
KRAM på dej :)

Annika said...

Vivan:
TACK!!
Jag skulle också vilja vandra iväg...
Nej, i Närpes finns inga sådana berg, det vet jag, hihi!!
Ja, tack, jag hoppas också att knät ska bli bra. SÅ jobbigt och TRÅKIGT.
TACK för att du lyssnade på oss på P4.
TACK!!
Valet, nej det är vad det är. Det är valt nu, och vi får hoppas att det bär.
SNÖ!!
Inte så dumt!!
Det är ju HÄRLIGT när den kommer!
Ha en fin helg.
Stora kramar!!

Lisbeth said...

Har lyssnat igenom allt, och tyckte ni var väldigt bra! Lotta B är en av mina absoluta favoriter, har lyssnat på henne i många år nu. Så klok, och hennes röst är som sammet för örat.
Oavsett om det är menisk och/eller artros kan man ju oftast träna sig friskare. Hoppas det funkar för dig också. Kryckor är ju klokt att hämta, så du slipper sitta hemma - se bara till att du får dem bra inställda och gärna något mjukt lindat på handtagen. Inte bara för att det är skönare, jag märkte att jag kramade handtagen alldeles för hårt, och det gjorde jag inte när jag hade mjuka handtag. :)
I Göteborg har vi bara haft ett par millimeter snö, och i veckan kommer plusgraderna tillbaka. Inte så dumt alls.

Fantastiskt vackert där ni gick - det var ingen dålig promenad!
Kramar

Annika said...

Lisbeth:
Tusen tack, säger jag. VAD roligt!!
Ja, jag är faktiskt nöjd själv också. Det var en upplevelse att få vara med om det där. GLAD att jag sa JA!
Lotta B är precis lika gullig som hon verkar. SÅ fin människa!
Vi satt och snackade mkt med henne för övrigt också.
Ginna L är fantastisk likaså.

Nu har jag hämtat kryckor, men OOO vad jag tycker det är jobbigt att gå med dem.
Inser att jag inte kan hänga på in till stan imorrn, måste vara hemma.

Såg att ni fått snö. Ni lär ju ska få en vargavinter!!
Vi med, efter vad jag förstår. Love it!!

En härlig vandring, skulle gärna ge mig ut igen, men fattar att det måste vänta.

TACK för uppmuntrande ord.

Stora kramar!!!

Anonymous said...

Haller tummarna Annika att ditt knä blir bra igen!!! Tänker pa dig pa mandag!
Kramar, Lisa

Annika said...

Lisa:
Tack, jomen det hoppas jag också.
Tack.
Kram!

matfreaket said...

Underbara bilder! Det ser så härligt ut! Jag skulle gärna vandra där också.
Trist med knät, hoppas det löser sig... jag harvar på med min axel. Inte roligt! Förstår så väl vad du menar med att man inte vet vad man saknar förrän man inte kan...
Ha det bra nu!
Kramar!
ps intervjuerna i P4, ROCKS!! jättekul att ni var med där! stort! ds

Musikanta said...

Underbart vackra bilder! Men det kanske var den promenaden som tog knäcken på ditt knä. Hoppas det går över lika fort som det kommer. Men du får nog vila knät några veckor i alla fall.
Kram från Ingrid

Annika said...

Ingrid: tvivlar. Kände inget alls under denna hajk. Det var på måndagen det slog till. Som en blixt fr klar himmel medan jag räfsade löv. Tror tyvärr detta kräver mer än vila. Känner på mig att det blir operation av ngt slag, hoppas jag har fel, men ... Kramar!!!!