Friday, November 18, 2016

BUMMED! Men det ska väl ordna sig i slutändan ...

Morning, morning!!


Fredag igen!
Japp.

Ikväll kommer Karolina hem! Härligt!
Hon ska vara hemma en vecka nu. Mysigt!
Eller, det blir ju lite längre än en vecka.
Det blir roligt. Det ser jag fram emot.

Ja, igår var jag då och fick min diagnos.
Det jag har i mitt knä är severe osteoarthritis. Alltså artros som är total och i sin tur har förstört hela mitt knä.
Det är ben mot ben, precis som jag trodde. Jag känner ju det. Sådan är smärtan.
I slutändan blir det nytt knä, men det jag ska göra först--om ett par veckor--är en titthålsoperation där ortopeden ska “städa upp” och lägga in någon skyddande “kvaddel” bakom knäskålen.
Menisken kan vara skadad, det framkommer inte helt tydligt genom plåtarna.
Så är det.
Så ser det ut.
Jag känner mig lite ledsen över detta. Det gör jag.
Men, ortopeden har gott hopp, och han säger att jag snart ska vara ute och vandra igen.
Hoppas han har rätt.
Jag förstår också att detta delvis kommer från åratal av sittande på mina knän, så fort jag sätter mig på en stol har jag dragit upp knäna under mig, suttit på dem.  Sitter jag på golvet sitter jag på knäna, ja ni hör ...
Det är det skönaste sättet att sitta på. OCH sitter jag inte så så sitter jag gärna i skräddarställning på soffor och i fåtöljer.
Japp, trist.
Trist.
Nu får jag lägga av med mina sköna sittställningar och sitta “rakt upp och ner”.
Många års slitage på lederna, och därtill med artros.
Fasiken.


Just nu får jag köra till sjöarna.  Häromdagen for jag till en av "mina" sjöar och tog de här bilderna.  Snart hoppas jag att jag kan trava runt dessa i SNABBARE än snabb takt.




NOG om detta.
Operation blir iallafall före jul.


Om någon av er är läkare (Lisa och Olgakatt till exempel) som läser här får ni gärna säga något snällt och uppmuntrande i dagens kommentarsfält. Jag behöver det nu.
Jag vet att det ska bli bra till slut, men fasiken vad jag tar det hårt, märker jag.

Nåväl, spotta i nävarna och kom igen!

Ha en fin helg! Vi har Thanksgivingvecka nästa vecka, så då tänker jag faktiskt ägna mig åt lite annat än att grubbla på det här.




OCH här ska ni få se.  Igår på Svennefrullen hade Lotta bakat dessa saffranslängder fyllda med mandelmassa och vit choklad. OCH gissa om det var GOTT!  Det var så gott att jag närapå baxnade.
Lotta, hon kan hon!!  Dessutom fick jag en halv längd med mig hem!


52 comments:

Katarina Paschal said...

Fy vad jobbigt. Förstår att det känns hårt. :( Jag har samma problem med mina knän, sedan jag var liten har de gått ur led och över tiden har allt brosk skavts av och nu är det ben mot ben därinne. Så kan relatera till smärtan. :( gjorde en titthålsoperation för några år sedan på ena knäet där de plockade ut lite skräp. Efter operationen fick jag massor med ny energi. Det ursprungliga problemet är ju kvar och jag har fortfarande värkande och instabila knän, men kändes så himla bra att få bort skräpet som låste knäna från tid till annan. Så nu springer jag till och med! Till och med lopp! Det hade jag aldrig trott för bara tio år sedan. Men jag förstår att det känns tungt. Speciellt då du är van att vandra och gå på powerwalks dagligen. Men snart är du nog ute där igen! Det positiva i det hela är ju att man iaf konstaterat vad det är för problem och var smärtan kommer ifrån så du behöver inte vänta på det. Snart får du vara ute i naturen på dina rundor igen.

Härligt att K kommer hem! Och snart Thanksgiving! :D

Den där saffranslängden - mmmmums!

Massor av kramar!!

Nettan said...

Förstår att det känns hårt Annika, och artros i leder gör ont, fruktansvärt ont, det som är positivt är att det går att göra något åt det. En god vän till mig "bytte knä" för 1½ år sedan och hon mår jättebra, det enda som hon gav upp var att vara friidrottstränare eftersom hon inte kan göra alla moment som hon behövde kunna göra vid träningarna. I stället har hon börjat att cykla. Senast i somras cyklade hon Vätternrundan. Visst det var lång konvalescens men det blev oerhört bra, så ha hopp och tänk positivt.

Härligt att Karolina kommer hem och att ni får njuta av att ha henne hemma så länge! Kul.
Hoppas nu att ni får en härlig helg!

Kramar
Nettan

Åsa said...

Nej vad trist, men bra att de kan operera så pass snart! Det blir bra ska du se! Saffranslängderna såg himla goda ut! Hälsa Lotta!

Humlan said...

Så tråkigt med knäproblemen, men jag hoppas att operationen åtgärdar problemet tillräckligt för att du ska kunna göra det du vill igen.

Hoppas att du ändå får en härlig vecka nu när Karolina är hemma igen!

Kram!

malou@halden.net said...

Stackare, det låter fruktansvärt ont :-( Jag har (tack o lov!) inte sådana problem, men jag har fått besked att min älskade skräddarställing inte är bra för mina höfter. Så jag skall/bör sitta fint och prydligt,som en dam...Jag brukar glömma det.
Men jag vet, vet till 100%, att med tålamod och envishet så kommer du att träna upp dig och komma ut i dina berg igen efter operationen. Det kommer att bli tufft i en period - men det går över och det blir bra. Kram!
Malou

brysselkakan said...

Åh.... Inte kul men kanske ändå bra för det är något som går att åtgärda och du får snabb hjälp. Kan inte tro att du skulle fått OP innan jul här i Sverige... Förstår att det känns tungt nu.
Försök njuta av att K kommer hem och ni får rå om henne. Det blir bra Annika! Kämpa!

Taina said...

Söta Annika!!! Det känns säkert för jävligt just nu, MEN det kommer ju att bli bra! Som att bli 20 igen? Bit ihop ett tag och se framemot när du har ett nytt knä och DEN känslan du har då. Ingen smärta och du springer fram och tillbaka igen på era underbara vandringsleder. Sitt nu "rakt upp och ner" och gör som doktorn säger. Det här blir bra även om det suger just nu.

Kram på dig och ha en underbar helg.

Miss Marie said...

Men usch och aj, vad tråkigt det låter! Skönt att du får hjälp och förhoppningsvis är du snart ute och vandrar igen!

Mysigt att K kommer hem snart, bästa medicinen! :)

Ha en trevlig helg!

Annika said...

Katarina:
men där ser man. Vi har verkligen liknande problem!!
Åratal av förslitningar och fel sittställningar och ben mot ben. Jag visste att det var ben mot ben. Det kändes så tydligt.
KÄNNS!!
Så din kommentar känns mkt bra att läsa. Den ger hopp. TACK!!
SANT, nu vet jag iaf. OCH det känns bra.
Nu ska vi bestämma datum och sen go from there. Gott hopp. trots allt. Tusen tack för din fina och värmande kommentar.
Kramar i massor!!!

Anonymous said...

Tråkigt, men du, det är ju skönt att du kan få en
operation så tidigt, och Karolina kommer väl att vara
hemma och kan hjälpa dej med julfirandet. Och så har
du ju Peter. Han verkar vara den snällaste äkta make
någon kunde önska sej.

Har aldrig kunnat sitta med benen under mej. Tydligen
en fördel, åtminstone vad beträffar knäna. :)
Jag har haft tur, för alla mina gångjärn funkar fortfarande.

Du kommer säkert att återhämta dej kvickt, för du är ju
i god kondition med alla dina promenader och vandringar.
Dessutom lite svensk envishet. :) Kram!

Ruth i Virginia

Annika said...

Nettan:
TACK!!
Det känns bra att höra sådana positiva historier. Nu ska jag göra en titthålsoperation först, och förhoppningsvis kan han städa upp därinne.
Men med åren blir det ju ett nytt knä.
Jag tycker att det trista är att jag vet att jag även har skiten i nacken etc. Men det är vad det är. Glad att detta är idag och inte för 70 år sen. Då hade jag blivit en halt och lytt gumma vid 50.
Så det känns fint att läsa det du skriver. Springa har jag aldrig gjort, och det gick jag tom tillsägelse att inte göra förra gången jag var hos ortoped. Det är inget jag sörjer att inte kunna göra, men vill ju ut i naturen. Gå där jag vill, klättra lite om det skulle behövas. Såna saker.
jag har gott hopp och ser fram emot att få detta ur världen. För några år iaf.
Stora stora kramar!!
trevlig helg och TACK!!

Annika said...

Åsa:
SUCKS!
men vad kan man göra? Bra att få det gjort snabbt. Allt går fort här vad gäller vården. Glad för det.
Saffranslängderna var grymma.
KRAM!!!

Annika said...

Humlan:
Jo, det kan man säga. Jag var nog lite spak efter att jag fått höra att artrosen i stort sett förstört mitt knä. Har inte haft sådana smärtor. Ja förutom för en vecka sen. Fy 17...
Men han hade gott hopp, och sa att jag snart ska vara ute på banan igen.
Kramar och trevlig helg!!

Annika said...

Malou:
Japl, så är det. Jag har ju suttit på alla möjliga och omöjliga sätt hela mitt liv. Sällan rakt upp och ner och damigt. Utan i skräddarställning, som du, eller på knäna etc etc.
Trist.
Höfterna, blä..inte kul alltså, men jag kan känna av dem också.
Gud alltså, vilket skit det är att åldras.
Tack, jo jag har gott hopp, och läkaren också. SÅ snart ska jag nog vara ute i skog och mark igen.
Kram och trevlig helg!

Annika said...

Brysselkakan:
TACK!!
Ja, en av fördelarna med att bo här, och ha en bra försäkring, är att det går blixtsnabbt. Ortopeden sa att han kan i NÄSTA vecka redan, men det vill inte jag. DÅ är det festliga tider här, thanksgiving etc. Vill vara med då sas.
Men i veckan efter kan det nog bli.
Ja, det känns trist alltså, men jag får ha gott hopp. Det har ortopeden också.
TACK snälla. OCH jag är den som kan kämpa, så det här ska ros iland.
Trevlig helg!!

Annika said...

Taina:
TACK!!
Det ska nog gå bra.
Han hade så gott hopp. OCH den här operationen kan nog bli bra och vara bra länge.
Så jag har gott hopp.
TACK för din fina kommentar.
Önskar dig en trevlig helg!
Stora kramar!!!

Annika said...

Marie:
Ja, ingen höjdare precis.
Fy fan.
Men, det ska väl gå det här med. Det blir att bita ihop och kämpa på.
Att K kommer hem är sååå härligt.
Trevlig helg!!

Annika said...

Ruth:
TACK Ruth!
Peter är verkligen den bästa äkta man man kan ha. Han kommer att stöta till 100. Ska försöka pynta och fixa allt innan jag gör den här operationen. Sen får jag väl skicka ut honom och köpa julklappar, haha.
K kommer hem den 16 dec, tror jag. Då hoppas jag att jag mår lite bättre. Då är iaf op gjord. Den ska göras på Reston Hospital.
Ja, Ruth, det är bra att du inte kunnat sitta på knäna. Jag har en moster som suttit som jag, och hon har också förstörda knän. SÅ det är bra att du suttit som man ska, haha!!
TUR att man kan byta gångjärn om det behövs. Glad att dina leder är bra, Ruth! Härligt!!
Jajamen, jag kommer att kämpa på med allt som behövs o form at sjukgympa etc. Vill ju ut där igen så fort det bara går!
Ha en toppenfin helg, Ruth!!!

Christina said...

Oh, Annika... sucks! Men det kommer bli bra! En av mina närmaste vänner har bytt bägge sina knän pga artros! Hon vandrar, cyklar, yogar, går på Zumba osv. osv. Bättre än ny! Snart samma för dig, operation är aldrig roligt men vilken tur du bor här... I Sverige hade du nog tyvärr fått vänta länge. Och så kommer Karolina hem, härligt sätt att skingra tankarna!
Njut av denna underbara höstdag, även om det inte blir någon morgonpromenad....
Stor kram!

Steel City Anna said...

Usch ja, du har kant pa dej ratt, sa ar det oftast. Jag hoppades pa att det skulle vara nagot lindrigare. Nej inget kul med operation, det forstar jag verkligen. Tycker inte heller du ska klandra dej sjalv for sittstallningar osv. Man kan ju inte leva sitt liv liksom inrullad i skumgummi, uti fall att. For eller senare kommer det nat skit trots allt, och som skitsituation betraktad relativt sett sa ar denna inte slutet liksom. Mer uppmuntrande kan jag inte vara haha, jag hatar sjukhus och operationer framforallt. Opererat bada ogonen en gang. San angest. Men det kan jag saga faktiskt, att nar man varit med om det och vet att det gar bra sa vaxer man och blir starkare. Tror detta kommer bli bra nar det val ar over och forbi!

Annika said...

Christina:
Det blir nog bra, det tror jag. Det är så gott att läsa det du skriver om din vän som blivit helt och hållet bra i sina knän. Jag har gott hopp, trots allt.
Jag sa till ortopeden att jag vill vandra hela Appalachain Trail, haha. ja, men det ska du göra, sa han. Inga problem.
Jag litar på dig, och honom och på alla fina historier jag läser här.
jag är glad att jag bor här just nu, ja. Glad att jag bra försäkring. Glad att allt går snabbt som ögat.
Kramar och tack!!! Trevlig helg!!

Annika said...

Anna:
Tycker ofta det är så, man känner på sig rätt.
Kände ju på smärtan att det sitter i skelettet, att det är ben mot ben. SÅ trist.
Anna, jag HATAR att gå till doktorn. HATAR det. Ska vara nästintill döende innan jag drar mig iväg, men i såna här fall har jag inget val. Nu ska jag gå igenom skiten och vara skitnervös before all is said and done. Jag ser fram emot rehaben redan nu, även om jag förstår att den blir lite jobbig.
Fattar så totalt att du hade ångest vid dina operationer. FY tusan.
Men, som du säger, man växer. Det kommer jag också att göra. Ytterligare ut ur min bekävmlighetszon.
TACK för uppmuntrande kommentar!!!
Ha en fin helg!!

eastcoastmom said...

Håller tummarna för att du blir bra! Jag känner faktiskt flera killar som är i 50-årsåldern som bytt ut båda sina knän och nu surfar och åker skidor! Cyklar! Så det ska nog gå bra ska du se.

Vform said...

Det var ju trist med ditt knä! MEN hoppas verkligen att läkarn får det fixat! VI behöver liksom våra knän ...
Trevligt att Karolina kommer hemåt! Brukar bli liv i huset när barn finns där! Och just nu med stundande storhelg!
Åååå, vad den ser god ut den där längden :)
Förstår din väninna är ett proffs i köket, det har du nämnt tidigare :)
Ha det så bra nu som det bara går!
Fina höstbilder! (bil är bra att ha ;))
Tur du har din make som hjälper dig ♥
KRAMAR härifrån ett svart och regnigt Närpes

Annika said...

Himla tråkigt!
Vet du, min mamma föll av en häst för snart sju år sen - hon skulle sitta upp och den klev sidledes och hon föll så illa framåt att hon krossade hela knät. De fick lappa ihop det med cement och skit och i det läget sa de att hon antagligen skulle behöva ett nytt knä så småningom.

Men, lång historia kort, hon har kunnat komma tillbaka. Hon kan både vandra och åka långfärdsskidor - i september var hon och vandrade själv tre dagar på Kebnekajse. Knät är visserligen fortfarande en smula stelt och hon tar gärna sina stavar med sig men som sagt - vandrade 6-7 timmar om dagen. Hon är över 70...

Så du får ha tålamod men tänka att du har många vackra vandringar och promenader framför dig när du väl är igenom operationerna.
Stor kram!

Annika said...

AM:
TACK!
jo, det ska nog gå bra det här. DET tror jag med. Känns bara lite depp. Men det kommer jag över.
Har hört så många som prisar detta.
TACK, AM, och trevlig helg!!

Annika said...

Vivan:
Ja, mkt trist. Men hjälp finns att gå, som tur är. Vi har lite taskiga leder i min familj, haha. Många halta och lytta, fniss. MEN jag kommer kämpa mig upp till gammal form igen.
Karolina kommer hem, så roligt! Det ser jag fram emot massor!!
Den där längden var grym!!
SÅÅÅ god!!!
ja, Lotta kan hon!!
Tack, vi har så fin höst nu. Glad att jag kan köra bil, tur det :-)
Kramar och trevlig helg!!

Anonymous said...

Så trist med ditt knä...men det kommer nog att bli bra....har själv proteser i båda knän...men det är på grund av ledgångsreumatismen.
Vet hur det känns med ben mot ben.
Va roligt att Karolina kommer hem så skoj ni skall ha det.
Fina bilder du fotar.
Hälsningar från ett regnigt o mörkt Rangsby.
Kram Margaretha

Annika said...

Annika:
TACK för dina ord.
Tar dem till mig. Har ju absolut gott hopp!
Och jag är stark, och jag har bra fysik.
Detta ska gå.
OCH läkaren försäkrade mig att jag en dag ska vandra heal A.T!! HAHA!!
Tack Annika, fint att läsa din kommentar. SÅ glad att din mamma mår bra idag.
KRAMAR och trevlig helg!!

Annika said...

Maragaretha:
TACK!!
Ja, du vet nog alla gånger hur det känns. USCH, känslan med ben mot ben är vidrig. OCH man känner ju direkt att det är skelettet som spökar och inte muskler.
tack för din kommentar, Margaretha.
Kramar från ett solig Reston! Ser ju på min app hur bedrövligt väder ni har :-(
Tråkigt.
Trevlig helg!

bettan said...

Amen fy fasiken vad trist! Du som verkligen älskar dina PW och vandringar. Jag känner med dig då jag har egen erfarenhet av att inte kunna göra det jag vill och har kunnat. Och visst har man lov att bli ledsen och tycka det är drygt. Men hav förtröstan, det kommer bli kanon när du fixat ditt knä. Toppen att du inte hamnat i en evighetslång vårdkö.

Den där saffranslängden ser väldigt god ut. Nästan to die for.

Önskar du slipper ha tok-ont och att du trots allt får en fin vecka med dottern hemma :)

KRAMAR!!

Pettas said...

Oj, kära nån! Men vet du, det klarar du och lita på läkaren, hen vet, de har varit med before och kan både det ena och det andra.
Först blir du lite lappad och sedan ordenligt lappad, du kommer att kunna göra dina vandringar om ett tag igen. Skönt att du inte behöver vänta så länge på behandling och operation, ju förr desto bättre. Det här kirrar du om någon. Men jag tycker synd om dig, riktigt, riktigt mycket.
Under tiden du väntar på att bli i skick för dina PW-s så kommer du förmodligen att jobba med dig själv på ett helt annat plan. Så brukar det bli när sånt här händer.
Hoppas nu att du inte har så förfärligt ont och roligt ändå att du kan ta bilen för att ta dig ut på egen hand, det är guld värt sådana här stunder.
Ha ett fint veckoslut och så hörs vi nästa vecka igen.
Varma kramar!

karinistan said...

Fy vad trist, förstår verkligen att det gör ont. Men så konstigt att det kom så plötsligt, har du inte haft några känningar alls tidigare? Skönt dock att det blivit diagnosticerat och att du fått tid för uppstädning så snabbt. Min svärfar bytte ut båda sina höfter för några år sedan, efter att ha varit idrottsman och gympalärare/tränare i hela sitt liv. I förra veckan drog jag med honom ut på en 9 km lång promenad (och då är han rätt mycket äldre än du) så du kommer nog att vara ute och vandra igen på nolltid.
Trevlig helg och njut av sällskapet!

Eva i Dalarna said...

Det verkar som läkaren har gott hopp i alla fall Annika. Så du får försöka ha det du med. Förstår att det är jobbigt dock. Roligt att dottern kommer hem och kanske piggar upp dig lite! Styrkekram!

Annika said...

Bettan:
ja, det känns faktiskt jävligt trist. Mitt liv har blivit så kringskuret. Fördelen här är att det går blixtsnabbt. Förstår att jag hade fått vänta länge hemma.
Tack för att du förstår.
Men det ska väl bli bra detta till slut.
Stora kramar!!

Annika said...

Karin:
TACK!!!
TACK! Nej, kul är det inte, och jag känner mig så kringskuren alltså. Saknar att vara ute, saknar mina dagliga prommisar i snabbt tempo.
Absolut, det finns inga vårdköer att tala om här. Går från ord till handling på nolltid. OCH det uppskattar jag, förstås.
Fast, givetvis är jag rädd.
Han vet nog vad han snackar om, denne ortoped. Har varit med i leken ett tag.
Han lovade mig att jag en dag ska kunna vandra hela A.T!! HAHA!
Så jag tar honom på orden.
TACK snälla Karin, gläder mig även åt att jag inte har ont. För det har jag inte, bara när jag gör ngt snabbt och obetänksamt. DÅ skär det i benet som knivar.
Du är snäll, jag fixar detta, det vet jag också. Jag är stark och har god fysik.
Tusen och en kramar till dig!!!

Annika said...

Karin:
Jodå. det här knät fick jag diagnosen artros på för 5-7 år sen. Så det har gjort ont, till och från, men inte på det sättet som det gjorde för en vecka sen. När det SKAR till.
Men det hade väl gått så långt då att det "gick igenom" sas.
Trist, trist.
Ja snabbt som rackarn går vården här om man har försäkring. OCH det är jag glad över, även om jag är livrädd också.
TACK och lov att man kan byta ut kroppsdelar idag. TACK, jag har gott hopp om mig själv. OCH det är gott att höra om din svärfar!!
Kram och ha en fin helg!

Annika said...

Eva:
Det har han. Mkt gott.
Men, det hindrar inte att jag känner mig lite nere. DOCK, jag bryter ihop och kommer igen :-D
Gott att ha en dotter som är på väg hem nu.
Kram och trevlig helg!!

L said...

Å kära vän så tråkigt!
Nu är jag ju så långt från ortoped som man kan komma, så det där med artros är jag verkligen ingen hejare på.
Det jag dock tror mig minnas är att träning är a och o vid artros. Se nu till att du får en riktigt bra sjukgymnast så att du får hjälp med detta! Jag är den största predikaren när det gäller träning för de flesta åkommor, mest när det gäller mitt älsklingsorgan hjärnan, men vad jag förstår är det ypperligt att stärka muskulaturen kring artrosdrabbade leder. Dessutom tror jag att det är bra att förbättra cirkulationen generellt i lederna.

Operation säger du, är det protes då?
Också där är det bra att vara vältränad inför, och efteråt.

Heja dig! Stor styrkekram från din vän neurologen :)

Annika said...

Lisa:
TACK!!!
TACK för din kommentar. Han ska gå in via titthåll. Först. Och så hoppas han att det ska räcka. Han ska rensa ur bakom knäskålen, sen ska han lägga ngt skyddande mellan ben och patella, sa han. Han har gott hopp, och det behöver inte bli ett helt nytt knä ngnsin. Det beror lite på hur det utspinner sig.
Så ngn protes är inte aktuell ännu.
Tack fina, fina Lisa!!
Uppskattar din kommentar så mkt.
jag är hyfsat nervös. Sjukgympa ja, det blir det mkt av sen. Ingen har sagt ngt om att jag ska ha ngn sådan innan ingreppet.
Visste att det var ben mot ben. Jag känner ju det.
Kramar och TACK!!

olgakatt said...

Jag är ju inte heller ortoped men har som anestesiolog jobbat mycket nära ortopeder. Eftersom det kom så plötsligt så håller jag en femma på en meniskskada som orsak till ditt akuta tillstånd och det fixas vid titthålsoperationen. Sen tar det ett par tre veckor innan du är bra.
Vad gäller artrosen så kan man ibland göra en osteotomioperation och flytta belastningen till ställen där det finns brosk kvar. Görs oftast på den yngre kategorin som du tillhör. Knäprotesoperation ska man vänta med så länge det går. Gör man det "för tidigt" är risken att patienten inte blir riktigt nöjd för knäet känns inte som förut. Har man haft "tillräckligt" ont bryr man sig dock inte. Postoperativa tiden efter knäprotes är jobbig och ofta smärtsam men det blir bra till slut!
A och O vid artros är, som din kompis neurologen ovan säger, träning! Håll musklerna starka och smidiga, det skonar lederna.
Jag kan fö rekommendera titthålsoperation i lokalbedövning om din operatör är bekväm med det. Jag har fått det gjort två gånger i vänster knä. Först meniskskada, sen sk "städning". Har varit helt bra nu i ca 15 år.
Lycka till, Annika, jag håller tummen!

Trillingnöten said...

Vad jobbigt att få en diagnos om något sånt där!! Fast vad BRA att man i alla fall kan operera för att göra det bättre! Även om operation inte alls är kul i sig...Fick mig själv en tankeställare och ska börja ta hand om mina egna knän och leder bättre! Ta hand om dig vännen!

Annika said...

Olgakatt;
TACK för din kommentar!
Ja, det kan säkert vara menisken också. han hade ingen bra bild av den, sa han. Men det ser han ju när han går in via titthål.
Ja, jag hoppas att han löser detta med artrosen. Han sa ngt om skyddande lager mellan knäskål och ben. jag har gott hopp.
Sant, tror du har rätt angående hel protes i knät. Ska dra ut på det så länge det bara är möjligt.
Precis, ortopeden ska gå in via titthål, och det känns bra för mig.
japp, tänker ge mig ut så mkt jag kan och träna upp knä och muskler.
TACK för din kommentar, Olgakatt. OCH tack för tankarna!! Det värmer!!

Annika said...

Trillingnöten:
Skitjobbigt. OCH sen att veta att det förmodligen sitter i alla stora leder. Jag har ju ofta ont i nacken tex. PUST!
Precis, redan för måååånga år sen fick jag höra att jag inte ska sitta på mina underben etc. Tog jag det till mig? Nej, nu önskar jag att jag hade gjort det :-(
KRAMAR!!

Anonymous said...

Oj, det är alltså inte bra att sitta på knän och i skräddarställning? Alla gamla tanter som sagt till mig har alltså haft rätt? Hoppas att titthålsoperationen löser smärtan snabbt!
Det är min stora skräck att få ont, det finns ganska mycket artros på min mammas sida, alla kvinnor från mormor och framåt, mostrar, kusiner, syster. Att leva med att se dåligt går ju (det gör bara ont vid enstaka tillfällen när jag går in i något), men att alltid ha mer eller mindre ont verkar så tufft.
Säger som norrmännen och önskar dig en god bättring!
Tysta C

StrandMamman said...

Usch då, låter inte roligt med smärtor och operation, men glad att du får operation så otroligt snabbt!!
Hälsningar från regnmörka rksåttan, passerade nyss avtaget till Närpes och tänkte på dig :) Kram!

Channal said...

God saffranslängd du har bakat! Min man är kirurg, inte ortoped utan kärlkirurg men jag frågade honom om din operation. Den är vanlig och blir oftast bra! Du är ung så det kommer gå jättebra! Min mamma gjorde samma fast i höften när hon var 83 år hon blev som en ny människa!

KRAMAR Anna

Annika said...

Tysta C:
Nope and nope.
OCH detta har jag hört SÅÅÅÅ länge och inte lyssnat på det örat.
Min moster fick utslitna knäleder då hon var i min ålder, och fick höra, sluta sitt på dina underben. Sluta med skräddarställning.
Allt det.
OCH jag har hört det från andra. Men inte lyssnat.
Så visst är det så.
Det sliter så otroligt på lederna och det är väl en god grundplåt för en artros att börja gro i. SUCK.
Så, ja, lägg av med det, ett gott råd :-)
Har inte ont hela tiden, bara när jag för ngt snabbt med benet. Eller sträcker ut det, då skär det.
TACK, det ska bli skönt att ta tag i detta, och bli hjälpt.
Ja, artros finns i min släkt också, bägge sidor.
Vi får hoppas att det går bra.
Tusen tack för din kommentar.

Annika said...

Strandmamman:
Nej, inte kul alltså.
MEN glad att jag får hjälp fort.
Haha, åtton ja...gamla trista väg ;-)
Hoppas du har det bra på din resa.
Kramar!!

Annika said...

Channal
Nope, inte jag som bakat den där skönheten :-) Det är min kompis Lotta :-)
Jag kan inte få till ngt sådant där, haha.
I wish :-)
TACK, litar på att det blir bra, och har gott hopp.
Kramar!!

Lotta ED said...

Annika!!

En försenad kram och omtanke, du vet att jag känner SÅ med dig och hejjar att allt kommer kännas så mycket bättre efter op. De kan det här med knän! Jag är så glad att jag fick mitt knä fixat i mars. Du kommer bli mycket väl omhändertagen!!

Nu njuter vi av Thanksgiving, eller hur! Ni har så fin tradition <3

Stora kramar!!!

Lotta

Evas blogg said...

Nu har jag läst ikapp bloggar och läser detta om ditt knä. Så tråkigt. Men tack och lov är sjukvården bra på att fixa artrosknän. Nu hoppas jag att du snabbt får en operation så att du ska slippa ha ont. Kram.