Monday, October 24, 2016

På Arlington Kyrkogård och i Old Town Alexandria.

Hej och godmorgon så här på måndagen!


Hoppas att er helg varit god, och bra!

I fredags bröts den höstvärmebölja vi haft i en knapp vecka. Väldigt skönt. Det känns direkt overkligt med trettio grader och fukt i mitten av oktober.
Inte min tekopp, om man så säger.

På lördagen vaknade vi till vinande blåst.
Bara 10 grader då vi stack ut näsan.
MEN sol och blå himmel.

Arlington Cemetery ligger i Arlington, Virginia. De vet säkert många av er redan.
Det är den mest kända krigskyrkogården i USA. Visst, det är en ära att bli begravd här för dem som på något sätt tjänat riket inom någon av militärgrenarna.
Min svärfar var överste i US Air Force under Peters och hans systrars uppväxt. Eller, rättare sagt, han avslutade som överste när han gick i pension. Efter pensionen från USAF ägnade han resterande arbetsföra år till att arbeta på Pentagon, alltså fortfarande inom försvarsmakten.
Jag har vetat, sedan jag träffade Peter, att hans föräldrar en gång ska vila på Arlington Kyrkogård.
Nu ligger Peters mamma där, och det var hennes grav vi besökte i lördags. Det har ännu inte kommit någon sten vid graven, så vi lade bara ett par rosor vid plaketten.
Nästa gång vi kommer dit tror jag stenen har kommit på plats.



På Arlington står de vita stenarna i perfekta, snörräta rader.


Ni kommer kanske ihåg filmen Hair som avslutas på Arlington Cemetery efter att man begravt Berger.  Let the Sunshine, Let the Sunshine in.  





OCH från flera håll på kyrkogården har man den perfekta utsikten över Washington DC.  DC ligger på andra sidan Potomac River.


På Arlington Kyrkogård ligger John F Kennedy, Jackie och två av deras små barn begravda. De fick två bebisar som dog ganska omgående efter förlossningen.
Nu vilar de fyra på Arlington. Vid den eviga flamman.
Det är alltid turister och besökare i mängd på Arlington Kyrkogård. OCH de platser som besöks mest är JFKs grav och Den Okände Soldatens Grav. Kyrkogården i sig är massiv, jättestor. Varje dag begravs omkring 30 personer på kyrkogården. De som dött i strid, eller de som tjänat i militärens tjänst på något sätt. Margaret, min svärmor, var officersfru och fick minsann känna av hur det var att ha en man i krig. Min svärfar var i Vietnam i två omgångar när de tre barnen var mycket små. De flyttade också mycket under Peters uppväxt. Familjen flyttade mellan olika militärbaser i USA och även inom Tyskland. Peter har bott i Tyskland i sammanlagt fem år.




Det är alltid så mycket folk vid John F Kennedys grav.  I bakgrunden Arlington House.  Det var där sydstatsgeneralen Lee levde och verkade under amerikanska inbördeskriget.


Johns och Jackies gravar och bakom dem den eviga flamman.






När jag var aupair för 26 år sen hamnade jag hos en familj som bodde precis bredvid Arlington Kyrkogård.
Jag har vandrat på den kyrkogården SÅ mycket. Barnet jag hade hand om var en liten 9-månaders baby, jag satte honom i vagnen och sen brukade jag och lille Anders (jo, Anders pappa var svenskättling, men familjen talade ingen svenska. Bra för mig! Haha). Jag brukade gå omkring bland gravarna och njuta av skuggan under de mäktiga, stora träden som finns där.  Jag brukade ofta hamna på den äldre delen av kyrkogården. Där var inte Peter och jag igår, men jag ska snart återvända till Arlington igen, och då ska vi flanera bland de äldre gravarna igen. Det råder ett stort lugn över Arlington Cemetery fastän den är så stor.



Kända, kända ord.


Utsikten från JFKs grav.

Ett fint besök på kyrkogården blev det. OCH eftersom svärmor vilar där lär det bli ganska tätt mellan besöken från och med nu.
Vi två, plus svärfar Pete, ska dit i december och volontera då samtliga gravar ska dekoreras med julkransar. Då behövs massor, massor med volontärer, så vi tre ställer upp med nöje.


Efter besöket på kyrkogården for Peter och jag och åt lunch i närbelägna Old Town Alexandria som också ligger på Virginia-sidan.
Trevligt att gå omkring där, som alltid. På kvällen kom svärfar Pete hem till oss och åt middag.



I Old Town, alltid mysigt.


Det blåste friskt, men det var skönt att slå sig ner i solen vid Potomac River.









Igår var vi och åt och drack upp en liten vinst som jag vunnit ;-) men jag skriver mer om det sedan!






Gulligt välkomnande på den här baren!









Ha en finfin måndag!!




Stadhuset i Old Town Alexandra.  Farmer's Market var det dessutom.


Kyligt vid floden.








18 comments:

Steel City Anna said...

Harligt med ett langt inlagg! Vet hur mycket jobb det ligger bakom sadana.

Jag har sett Hair flera ganger men inte tankt sa mycket pa vart de ar, nu far jag anledning att se den igen.

Vilken gigantisk kyrkogard verkligen. Jag ser fram emot ditt inlagg om de aldre delarna. De vita gravstenarna for militaren ser likadana ut har. Jag tycker att det ar sa sorgligt att se dem.

Verkar valdigt lugnt och vackert anda for de som vilar har. Appropa Kennedy, hans syster Kathleen Cavendish ligger begravd nara mej, i en by intill slottet Chatsworth. Det finns ett litet plakat att J F Kennedy varit dar och besokt den.

Miss Marie said...

Vilka underbara bilder, Annika! Man känner verkligen hur mäktig kyrkogården är. Vilken är för din svärmor att få sin sista vila där.

Hur är det med svärfar Pete nu? För vissa är det inte så lätt att hantera vardagen efter ens älskade gått bort. Skönt att han har er så nära, är Peters syster också i närheten?

Ser fram emot ditt inlägg om vinsten! :)

Annika said...

Anna:
TACK!
Oh ja, det ligger tid och jobb bakom långa inlägg, och inlägg med många bilder.
Det ligger tid bakom alla inlägg.
Sånt kanske bara de som själv bloggar riktigt förstår.
Visst, man får upp rutin, men ändå. Tid ligger bakom.
Ja, när de står vid Bergers grav i slutet av filmen är det på Arlington de står.
Den bra film, gillade den mkt.
Vita stenar är vackra, och sorgliga. Men stilrent är det.
Ja, ett stort lugn vilar där, och vacker är platsen! OCH stor ÄR den, kyrkogården.
Peter och jag talade om var syskonen ligger begravda, till JFK. Bob Kennedy ligger också på Arlington. Men nu vet vi var Kathleen ligger.
Fascinerande familj det där ...
Verkligen.

Annika said...

Marie:
TACK!!
Det är en jättefin kyrkogård. Stor och maffig.
Ja, en ära för svärmor att ligga där. Det var liksom så självklart, hörde om den önskan för säkert 20 år sen.
Och så blev det.
Peters systrar bor bägge nära pappa Pete, närmare än vad vi bor tom. Ena systern har hus i samma villaområde.
Det går bra för min svärfar, trots allt. Faktiskt tycker jag det :-)
DET är bra!!

Stockholmsbo said...

Annika, jag läser vad Steel City Anne skriver om långa inlägg. Jag förstår att det tar tid då ni som bloggar gör era inlägg.
Något du kan klappa dig själv på axeln för är vilken kvalitet av bästa slag dina inlägg alltid har. Jag märker att du lägger ner tid på dessa, ingen slarvsylta.
Bilderna väljer du säkert också med omsorg.
Tackar dig för en kvalitets-blogg.
PÅ Arlington har jag också varit, det är en otroligt fin plats.
Hälsningar från ett höst-likt Stockholm.

Annika said...

Stockholmsbo:
Stort tack!! Ja, det ligger jobb bakom samtliga inlägg jag skriver.
Jag har ju väldigt bra rutin numera, men tid och tankar ligger det bakom.
Sant, jag vill inte lägga ut inlägg som inte är arbetade. OCH ja, jag väljer ut bilderna med omsorg, det är riktigt.
Jag blir uppriktigt väldigt glad över din kommentar. TACK för den, den betyder mycket för mig.
Roligt att du varit på Arlington, det är verkligen en kyrkogård som heter duga.
Hälsningar från ett morgonsoligt Reston.

Monica said...

Så fint inlägg med både text och bilder, är vackert med den stora kyrkogården men samtidigt något ofattbart, alla dessa liv! Alla dessa öden! Men som är livet. Vackert med de vita stenarna men sorgligt också. Så fint att ni och många kommer att hjälpas åt med kransar sedan, så vackert att allt vårdas.

Varit vid Kathleens grav jag också, Anna tog mig med dit, en fantastiskt vacker liten by och så en vacker kyrka och kyrkogård som är "levande". Märklig känsla ändå och just det år som skulle bli JFK:s sista så bestämde han att resa hit, var helt inofficiellt och församlingsborna tog hand om honom och han hade ett vackert minnesplakat som han la ned här. Så skönt, då kom brodern. Hon dog i en flygolycka och tror möjligen fadern var närvarande vid begravningen, minns inte riktigt.

Och det var vackert att se fotona från staden, ser väldigt fint ut! Önskar dig en fin vecka Annika!

Annika said...

Otroligt vackert på dessa militära kyrkogårdar. Jag älskar att gå omkring på kyrkogårdar och fundera på människoödena bakom alla namnen. Vi har ju en också i San Diego, Fort Rosecrans, som ligger med utsikt över hela Stilla Havet. Breathtaking. Skönt att det blev svalare i luften hos er också - hoppas ni får en del krispiga veckor nu innan vintern börjar dra sig närmre.
Kram

Eva i Dalarna said...

Intressant att läsa om kyrkogården. Den har man ju sett på tv många gånger, inte bara i Hair.
Förstår att det ligger mycket arbete bakom blogginläggen. Men det är måste väl vara ett lustfyllt arbete, för man bloggar väl för att man tycker det är roligt föreställer jag mig..?
Snart är det höstlov här i Sverige, då får vi hem sonen som studerar lååångt borta, ska bli roligt! Skönt för alla skolelever med lite ledighet.

Annika said...

Monica:
TACK!
Det är en kyrkogård som sköts till perfektion, kan man nog säga.
USAs största krigskyrkogård.
Det är vackert med de vita stenarna som står så perfekt.
Sorgligt också. Många regler gäller då man har grav där, du får inte plantera vad du vill. Du får inte plantera ngt alls. Bara sätta vaser med blommor där. Du får inte lägga ngt personligt vid graven, som änglar, småstenar etc.
Ja, det krävs många volontärer då kransarna ska ut på varenda grav på hela kyrkogården.
Måste googla upp varför Kathleen K ligger i begravd i England. Flygolyckan kanske hade ngt med det att göra.
Tror de flesta av Kennedys annars ligger i Massachusetts.
Tack Monica, ha en fin måndag!

Annika said...

Annika:
Ja, det är SÅ maffiga, dessa krigskyrkogårdar.
Jag gillar också att tänka på dem som ligger där. Har sett så många intressanta gravar där, man skulle vilja veta mer?
Vet också att på en del av kyrkogården ligger många barn som dog under 60-talet, neurosodyn (stavning?), många bebisar. Deras fäder/mödrar tjänade militären på ngt sätt, så de fick begravas på Arlington.
Nu är det skönt, skönt väder.
Loving it!!!
Kram!!

Annika said...

Eva:
Oh ja, den kyrkogården har synts i otaliga filmer, nyheter, serier...you name it.
Det är USAs mest kända kyrkogård.
Jamen det är klart, Eva, skulle jag inte tycka det vore roligt att blogga skulle det heller inte bli ngn blogg. Då skulle jag sluta skriva. MEN, faktum är att det är ni som kommenterar som ger mig inspo och "vitaminer". Utan feedback skulle jag INTE blogga. Så enkelt är det.
OCH ja, det tar tid att skriva ett inlägg. Men som jag skrev ovan, jag har rutin.

bettan said...

Så intressant läsning och vackra foton. Mäktigt.
Jag tycker själv om att besöka kyrkogårdar. Min arbetsplats ligger granne med Lunds största kyrkogård. Jag tar ofta en runda där. Lugn och ro mitt i stan. Vackert.

När Linda var bebis och sov i vagn, satt jag ofta på en bänk på kyrkogården och läste min bok. Underbart rofyllt.

KRAMAR!!

Annika said...

Bettan:
TACK snälla!!
Jag tycker också mkt om kyrkogårdar. Vi har inte ens ngn kyrkogård i Reston, så jag måste alltid åka en liten bit innan jag kommer till en sådan.
Ja, precis, jag brukade sitta och läsa där på Arlington också medan Anders sov. Härligt.
Stora kramar!!!

Jenny said...

Men åh, vilken fin idé - att man kan hjälpa till som volontär och lägga ut kransar på alla gravarna. Jag tycker det ser så sorgligt ut när man ser gravar som aldrig får någon omvårdnad... Hoppas ni får en fin vecka!

Anonymous said...

Kyrkogårdar har en frid över sig. Själv bor jag nära Skogskyrkogården och vid Allhelgona blir det ett slags substitut att tända ljus vid minneslunden där för min sambo eftersom hans föräldrars gravar är i Småland. Även Skogskyrkogården har sina regler, ingen gravsten får vara större än x*y, med undantag för Greta Garbo.

Förresten kan inte du intervjua Peter om hur det är att växa upp som "amerikanskt militärbarn"? Gick han i tysk skola, hur är det att flytta så mycket som de verkar göra, fanns det ställen han skulle ha velat bo kvar på?
/Tysta C

Annika said...

Jenny:
Visst är det! OCH kyrkogården är så stor att det behövs massor, massor, massor av volontärer.
Det är så vackert då allt är utsmyckat i juletid.
Visst är det sorgligt med gravar som ingen bryr sig om, då kan man gott betala kyrkan en slant så att de kan sköta den.

Annika said...

Tysta C:
Skogskyrkogården är så vacker, och unik. ÅÅÅÅ, jag kan bara tänka mig hur otroligt vackert det måste vara där vid Allhelgona. Fantastiskt.
Ja, jag kan säkert skriva lite mer om Peters uppväxt. Nej, de bodde på amerikanska baser, han gick i amerikanska skolor hela tiden.
Det var inte lätt att flytta så mkt som de de gjorde. Vet att han ville stanna kvar i tex Las Vegas där han bodde som tonåring, innan familjen gjorde sin andra runda i Tyskland.
Svårt att växa upp som barn till en militär. Men också mkt lärdom som kommer ifrån det hela. Alla satt ju i samma båt på skolorna också, iaf på baserna i Tyskland.