Wednesday, June 29, 2016

När man älskar en plats ...

Godmorgon sommaronsdag!


Det är dags för lite fler bilder från mitt älskade OBX nu.
Del ett kan vi kalla gårdagens inlägg, och jag hoppas innerligt att ni faktiskt inte blir uttråkade av dessa bildbomber.
Jag menar det, ärligt. Hoppas att det inte är trist att i långa loppet ta del av mina foton från De Yttersta Bankarna.


Sanddynerna vid stranden.


En lugn stranddag.

Peter på väg hem från stranden.

Jag vet inte vad det är som gör att jag älskar OBX så mycket.
Mycket har att göra med att det inte är speciellt kommersiellt därute. Det finns inga hotellkomplex vid stränderna. Stränderna är heller inte överfulla med badande semsterfirare. Det är lätt att hitta egna, nästan privata, stränder. Faktum är att på vissa ställen kan man bada utan att se en enda människa.



Morgontidiga unga fiskare i morgonsolen.  iPhone.

Fiskmås får agera fotomodell. iPhone

Det är sambandet mellan hav, himmel och natur jag älskar.
Att kunna vara på en plats där detta sker i perfekt harmoni. Det är naturen och havet jag vill åt. Det eviga havet.
Jag mår verkligen bäst när jag är vid ett hav. Det behöver inte vara ett världshav, som Atlanten. Det kan lika gärna vara en stenstrand i Bottenhavet. Eller klippiga stränder i Östersjön.
Ge mig havet, vidderna. ljuset och naturen så är jag nöjd.



Snäckor på en strand i Rodanthe.


Jag är inte ute efter flådiga beach-hus med x-antal sovrum med king-size sängar, ett badrum per sovrum, game rooms, bio-rum, etc. Jag är lika nöjd i ett litet, äldre, mysigare hus.
Jag behöver inte ha en platt-tv och blu-ray-spelare i varje sovrum.
MEN, vad jag vill är att SE havet, höra det, vara nära det. Jag vill vara så nära stranden det någonsin går.
Jag vill kunna gå ut i arla morgonstund direkt på stranden.
Det är då stranden är som allra ljuvligast, i soluppgången.
Då vill jag vandra där, vandra, vandra och vandra …
Se delfiner som hoppar långt ut till havs, se pelikaner som svävar över vågorna i perfektion. Pelikaner, de är ju så coola.
Sandkrabbor som gräver gropar, och jag undrar, hur ser det egentligen ut UNDER sanden? Är det som en Schweizerost med alla gångar som sandkrabborna grävt?
OCH så dessa snäckor som hela tiden spolas upp på stranden i all evighets evighet.
Ibland ser man en späckhuggare lite längre ut.
Visst, hajar finns det också naturligtvis. Naturligtvis.



Här intog jag mitt morgonkaffe nästan varje morgon.  Somliga morgnar blåste det för hårt för att sitta där, och en morgon ÅSKADE det så jag nästan blev rädd.  MEN annars satt jag här på takdecket (crow's nest) varje morgon.

... OCH det var här vi intog våra Happy Hours också.  HH varje dag, såklart!!

OCH så detta hav.
Detta härliga, skrämmande, underbara, skitläskiga, fantastiska. härliga, farliga HAV!
Jag dras till det som en magnet. Hela tiden längtar jag egentligen dit, även när jag inte ens tänker på det.


Tidig morgonvandring på stranden.  Jag var inte ensam, några till var ute ... Det är alltid folk ute och går på stranden på morgonen.  Somliga springer, andra går, flertalet fiskar eller så letar man snäckor.  
Någon kanske tar ett morgondopp.

Jag är inte som Peter. Peter som orädd kastar sig bland vågorna. Han tar sin buggy-board och simmar ut, surfar på vågorna i en timmes tid, minst. Han kan inte slita sig.
Peter som parerar vågorna av gammal ohejdad vana.
Peter som simmat sig ur rip-tides och underströmmar flera gånger.
När Peter är ute och simmar blir jag som en orolig mamma. Jag kan inte ta blicken ifrån honom. Tänk om något skulle hända?



Peter i vattnet.  Give me 'em waves ...






Det här är sundet, Pamlico sound.  Det är brett som ett hav.  Inget land synes i väster.  En blåsig dag är det många som idkar vattensport här.  Massor, massor som ägande sig åt para-boarding denna dag.


Jag? Mig hittar ni placerad vid strandkanten, i en solstol. Där sitter jag och låter vågorna skölja över mig. Det räcker så.
Vågorna i dessa stora oceaner är inte min melodi. INTE när det kommer till att bada och simma i dem. De skrämmer mig och de får mig att fega ur.
Jag har aldrig fastnat i rip-currents, eller dragits ut till havs av underströmmar. Nej, jag vet inte ens hur jag skulle göra om jag skulle fastna i en sådan. HOPPAS att jag inte skulle drabbas av panik. Jag vet-- teoretiskt--hur man ska gå tillväga, inte få panik (eeehhh…ja…ok...om ni säger det så ...), inte kämpa emot, bara hänga med tills “greppet” släpper och då strömmen veknat av ska man simma parallellt med stranden, inte IN mot stranden till en början.
Så, därför återfinns jag i en solstol vid vattnet, och inte I vattnet, som den käre maken.
THAT works for me!

Ha en fin onsdag!!


Yours Truly med sin gamla, men kära, Canon över axeln.

24 comments:

Eva i Dalarna said...

Ja jag sitter också hellre på stranden än guppar omkring. Visserligen är det härligt att ta ett dopp men de stora vågorna får vara för mig...
Tröttnar inte på dina bilder,det är ju hur mysigt som helst att se dem. Så fina!
Och nu är ordningen återställd, när jag kan börja dagen med att läsa din blogg! Fast just idag läser jag precis innan jag ska gå o sova,efter en natts arbete på äldreboendet. Så godnatt från mig o ha en trevlig dag!
Hur har Karolina det förresten?

Nettan said...

Ok bekännelser av en galenpanna som både surfat och simmat sig ur strömmar, men det var länge sedan. Jag tycker om att bada i vågor här hemma, vet inte hur jag skulle göra vid ett större hav med mer kraftiga vågor? Hajrisk skrämmer mig men jag vet också att hajarna är minst lika rädda for oss tvåbeningar som vi är för dem.

Så härliga bilder och jag förstår precis vad det är som tilltalar dig med att åka i väg till The OBX, naturens skönhet är magisk och ljuset påminner så om Skagen. Vackert så vackert och jag tröttnar inte heller på dina bilder.

Hoppas nu att du får en fin onsdag och tack för fina ord hos mig!

Kramar

Steel City Anna said...

Det ar jattekul att se dina bilder! Morgonljuset vid havet ar helt underbart och sa fint fangat. Kul med djurlivet ocksa utom hajarna kanske ...

Vi har tvartom i var lilla familj. Jag simmar i vagorna och maken ar lite orolig pa stranden. Jag kan bli lite for oradd nar jag ar i havet. Vet att man maste ha respekt. Svart att tygla lusten att simma riktigt langt ut. Ar man pa riktigt djupt vatten tycker jag det kanns annorlunda nar man ligger pa rygg och flyter an t ex i en pool. Som om man ar buren och aldrig skulle kunna sjunka.

Annika said...

Eva:
Visst är det skönast så. Att sitta i en solstol och bara låta sig sköljas över. Har inga problem att bada i lugna hav och sjöar, simma långt. Men det går ju inte på dessa ställen med dessa starka vågor. Så jag sitter där jag sitter ;-)
TACK Eva, det bra att du gillar de här inläggen. Blir glad för det.
Ja, nu bloggar jag igen :-) MEN jag kommer att dra ner på skrivandet i sommar, berättar mer om det sen.
Hoppas du hade en bra natt och att du nu får sova gott under morgonen.
Karolina går det bra för.
TACK för att du frågar!

Annika said...

Nettan:
Jag har aldrig fastnat i en ström. Inte här, och ingenannnastans. Lite otäckt. Jag har inga problem att bada på västkusten hemma, vågorna är snällare där än i de stora haven. Samma i Östersjön. Snällare.
Hajattacker är ovanliga, även om de inträffar. MEN man vet ju när man inte ska hoppa i, i skymning och gryning då de är som aktivast.
Skagen, alltså det stället skulle jag nog älska sönder om jag kom dit. Oj oj.
Dit skulle jag så gärna åka.
TACK för dina fina ord, och ditt bildberöm.
Stora kramar från mig!!

Annika said...

Anna:
TACK, det är roligt för mig att höra. Ska ligga lite lågt med OBX ett tag nu, återkomma i nästa vecka. HAHA. Skriva lite annat torsdag och fredag ;-)
Du är som Peter!! Han är orädd, älskar att vara ute i vågorna. Han är ute en timme varje ggn han går ut. Ja, jag skulle nog gilla det bättre bara jag kom utanför den punkt där vågorna bryts. Men då börjar jag tänka på annat istället, som hajar...haha...ja du hör, hopplöst fall ;-)))
Men jag vet vilken njutning du talar om. Lovely, helt enkelt.

Monica said...

Jätteroligt att se dina bilder, så fina! Jag älskar havet också, kan man annat? Det är så speciellt, väcker fantasin, och så vackert, vädret som växlar hela tiden, ljuset, du har fångat det så fint. Och jag förstår Peter med, han vet vad han gör och det är nog alldeles underbart det där att vara ett med vågor och styrkan i dem, sen kan det hända något men det kan det ju i alla sammanhang egentligen. Ja dotter vår är lika, kan ibland nu få lite rysningar när jag tänker på hur hon simmade iväg, det var långt före skolåldern, hon var som en liten fisk, liksom ett med vattnet och parerade vågor och allt. Jag är ju glad att jag helt lyckades dölja min försiktighet så hon bara tog för sig och var helt trygg men nu kan jag tänka på när vi var i Östersjön på väldigt djupt vatten och hon simmade ut till en ö. På simskolan tyckte de tuffa simskolelärarna (manliga) att hon var underbar och plötsligt fick hon hoppa från de där trampolinerna som polisen hade som träningsbassäng, ja jag tittade bort lite:-) men uppmuntrade, sen kom hon fram och det lyste om henne, jag har hoppat och simmat sa lilla femåringen:-). Men en otrolig glädje att kunna det. Och det ser skönt ut i din solstol med, jag förstår precis och man njuter bara av att vara i sån fin miljö. Härligt att det inte är massor med folk och hotell, man behöver det här lugna ibland. Ser helt underbart ut allt!

Desiree said...

Du ar sa fin I din hatt Annika. Sa harliga bilder! Forstar att ni alskar det har stallet som blivit ert smultronstalle. Precis sadana har stallen gillar jag ocksa dar det inte ar for mycket folk, mest hus, Inga high rise hotels eller condos. Morgnar dar man nastan har stranden for sig sjalv och far se solen komma upp, plocka snackor och ga med bara fotter. Love it och dina bilder.
Kram!

Annika said...

Otroligt vackra bilder med himlen och havet. Jag känner mig också sådär runt vattnet fast även i bergslandskap. Men gärna stora himlar och öppna horisonter.
Kram

Annika said...

Monica:
Visst är havet helt underbart.
Älskar det så. Saknar det också. Jag har en bit till havet fr DC.
Peter är liksom uppfödd med dessa stora vågor, och van på ett annat sätt än vad jag är. Han surfade tidigt, och höll på med buggy-boarding etc.
Det är bra. Bra för Anna också. Jag har egentligen inga problem att simma långt och djupt i lugna hav, men det är just dessa stora vågor och det enorma suget som jag inte kan med riktigt.
Sant, du gjorde rätt med Anna när du inte visade din rädsla. Det är bra att låta barnen prova på, att testa. OCH sen är det ju så bra att vara som en fisk i vattnet. Underbart.
TACK för bildberöm. Ja, det är lätt att fota därute, ljuset är vackert, naturen är vacker, havet är alltid underbart.
Så det är en fröjd att fota där.
OCH nej, en solstol i vattenbrynet (brassestol fö) är inte dumt. Passar mig.
:-)
Tack Monica!!

Annika said...

Dersiree:
TACK!!
Vad kul att du tycker det.
Ja, jag vill inte åt stora masstränder med hotellkomplex i massor. SÅ inte min grej.
Nej, det lugnare passar mig perfekt. Det behöver inte finnas en massa uteställen och barer. På the OBX finns nästan inga barer etc alls. Jo ett par, men inte många.
Älskar att vara i naturen, och ffa under tidiga morgnar.
TACK för dina snälla ord, Desiree!!
Kramar!!

Annika said...

Annika:
TACK!!
Ja, jag känner också liknande i bergen. Det blir så mäktigt allting. Man känner av storheten och ens egen litenhet.
Ja, öppna landskap och stora himlar är verkligen SÅ underbart.
Så roligt att du gillar mina bilder.
Kramar!!

Channal said...

Hello Gorgeous! Har saknat dig! Välkommen hem! Har sett dina fantastiska bilder på fb och Insta. Sand, blå himmel och vida vyer! Vilken underbar semester och ställe... hav, Hav, HAV så långt ögat kan nå. OCH DÄR BORTA, på andra sidan Atlanten ligger Europa! Lovely!

KRAMAR Anna

Beatrice said...

Ser helt fantastiskt ut. Planerar en längre roadtrip med familjen och känner nu att vi nog måste stanna och kolla in det här stället!

Anonymous said...

Vilken fantastisk semester ni haft!
Bilderna ser så rofyllda ut men sedan inser jag att det nog långt ifrån är tyst där...

FREEDOMtravel said...

Vilka fantastiska bilder! Förstår att du älskar den här platsen!

Annika said...

Channal
TACK!! Vad gullig du ÄR!!!
JA, det är underbart därute! Älskar det.
OCH ja, jag brukar tänka att på andra sidan det stora stora havet ligger Portugal, om man skulle simma rakt ut.
OCH samma måne har vi också.
:-)
Kramar!!!

Annika said...

Beatrice:
hej och välkommen!
Bor du på amerikanska östkusten?
Ja, isf tycker jag absolut du ska åka till OBX. Do enjoy!
Välkommen tillbaka!!

Annika said...

Brysselkakan:
Det är ro. Men tyst blir det aldrig eftersom havet alltid, alltid, alltid brusar. FÖ är det tyst. Inget festställe precis, och rofyllt är det.
Älskar det.
TACK!!!

Annika said...

Helena:
TACK!
det gör jag verkligen. Vill alltid tillbaka. Alltid.
:-)

Anonymous said...

Jag kände samma som du när vi var på OBX (för första, och hittills enda gången) - avslappnat, turistigt på ett lugnt sätt och inte flashigt överhuvudtaget. Min man tackade mig för att jag hade bokat in oss där redan på bron över till Manteo, innan vi ens hade kommit fram!! Vi fick den där känslan av ro på en gång. Ös på med bilder bara!

Jag har ganska stor respekt för havet nuförtiden - jag råkade ut för en läskig händelse när jag bodyboardade när jag prcis fyllt 20, blev neddragen i en våg, kände hur fotlinan drogs av och när jag var på väg upp igen kom en till våg och drog ned mig igen. Kan fortfarande få de där bilderna framför mig när jag tänker det. Hajar har jag sett på nära håll när jag har dykt, det känns dock mycket säkrare att dyka än att vara precis i vågorna. Sedan jag fick barn har jag dock lagt ned alla adrenalinsporter, känns som att jag får tillräckligt med adrenalinpåslag bara genom att försöka hålla dem vid liv... ;-)

Annika said...

Karin:
Eller hur!!
Nej, flashigt är det inte, och det är det jag verkligen gillar. Behöver inget sånt. Är inte en sån person. Viktigast är naturen, och känslan. Vad härligt att du älskar stället också. Blir glad!!
Jag ska skriva mer om detta i nästa vecka.
Cape Cod är underbart, fick samma känsla där som på OBX. Det är inte heller glammigt, och det finns små motell, men inga stora komplex. OCH det älskar vi ju!
FY sjutton alltså det beskriver när du body-boardade är så läskigt, och jag vet ju att det kan drabba den säkraste simmare. Alltså, fasiken. Förstår att du MINNS det med klarhet.
HAHA, jag hör dig med sporterna. Kiddsen är adrenalin nog.
Ni kommer att få en underbar vistelse på CC. Jag är AVIS!!!!
DÄR åt jag den godaste clam chowder jag ngsin ätit, i Hyannis Point på en liten oansenlig restaurang.

Jenny said...

OBX verkar vara ett helt igenom ljuvligt ställe - fortsätt med bilder!

Beatrice said...

I mina drömmar bor vi på amerikanska östkusten. I verkligheten bor vi på sen svenska västkusten. Det är därför vi måste ha långa semestrar :-) Vi skulle gärna leva några år i usa, vi vet bara inte riktigt hur vi ska få till det med jobb osv. Vi får se!