Thursday, May 12, 2016

TACK snälla alla, gräsänkan talar, grått så in i ... och en dokumentär ni MÅSTE se.

Hej alla fina torsdagsmänniskor!



*   TACK!


Ja, det kommer säkert inte som någon överraskning att jag tackar er här.
Det var fantastiskt roligt att ta del av era kommentarer igår. Så roligt att höra ifrån många, för mig, okända läsare.
OCH såklart, så roligt att höra från alla trogna kommentatorer.
Bloggvärlden är GRYM! OCH full av feel-good. Iallafall i de bloggcirklar där jag rör mig. SÅ ska det vara.
Alla era kommentarer, och era fina ord (som gjorde mig RÖRD) gör att det är extra roligt att skriva.
Ni äger, ni som läser här. TACK från djupet av mitt hjärta. TACK!!





*   Gräsänkeriet …



Jomensåatt….
Inga back-up planer har behövts verkställas. Jag har klarat mig helt själv, haha.
Det låter som om jag är tio år, jag hör det själv.
Jag har sett på TV, och mina AT-favoriter på YouTube, tills jag inte orkat mer. Jag tar med mig laptoppen in i sängkammaren och ligger och surfar runt tills ögonen trillar ihop.
Jag sover inte bra, absolut INTE. Men jag sover bättre än jag befarade.
Alla grannar vet att jag är ensam, och det är väldigt skönt att de vet det. Jag har ju larm här också som går direkt till en larmcentral om det skulle aktiveras.
Dagarna och kvällarna är det ingen match alls att vara ensam.
I tisdags hade jag tre vänner här på kvällen som åt middag med mig plus att vi drack vin.
Väldigt trevligt.
Ikväll kommer Herr Make hem igen. SÅ skönt. SÅ SÅ skönt!!



*   Grått



Alltså, denna otroliga vår vi har …
Otrolig på helt fel sätt, märk väl.
Aldrig förr har det varit så här grått och regnigt här i månaden maj. Rekord har slagits, och rekord slås. Både i antalet regndagar och i den relativa kyla som vi har.
I vanliga fall borde min AC surra, istället är det värmen som är på.
Det är märkligt det hela, verkligen märkligt.
Tycker inte jag ser någon direkt förbättring heller i vädret.
Folk, inklusive jag själv, börjar lessna rejält nu. Jag har skrivit det förr, men it is eating me.



*   The Hunting Ground



Förra torsdagen fastnade jag framför en dokumentär på Netflix.
OCH den dokumentären skakade mig ända in i min djupaste själ.
Det här är en film som ALLA borde se. OCH framför allt borde ALLA se den som har barn på universitet och högskolor. Alla tonåringar och ynge vuxna borde titta på den, det skulle vara obligatoriskt.
Filmen handlar om tjejer, och killar, på olika universitet i USA som blivit utsatta för sexuella trakasserier och våldsföring. Detta är SÅ vanligt i universitetskretsar att jag blir helt matt.
Den här filmen var en väckarklocka för mig, jag hade ingen aning om att det är så här illa. Skolorna försöker sopa detta under mattan, de vill ju ha ett så bra rykte de bara kan. De utsatta tas inte på allvar, och det är knappt ens att de blir hörda.  I bästa fall blir de "klappade på huvudet".
Är det idrottskillar (läs fotbollspelare) skyddas de ännu mer av skolledningen.  Ja, det är sant.
Det finns många vidriga fall i filmen, men starkast intryck gör en tjej från Florida State University, FSU. Jag började gråta då jag hörde henne.
Samma sak då pappan till en flicka som tog livet av sig berättar om vad hans dotter utsattes för under åren på universitetet.
Filmen finns på Netflix både här i USA och hemma i Sverige.
Faktum är att filmen ligger på YouTube också, såg jag när jag laddade ner trailern nedan.
Jag själv fick tipset via en kvinna på Instagram.  Kvinnan forskar om detta i Sverige.
Se denna film! Den är jobbig att se, men så viktig.
OCH HAR DU BARN PÅ UNIVERSITET, ELLER BARN SOM SKA BÖRJA PÅ UNI,  SÅ TYCKER JAG ATT DENNA FILM ÄR OBLIGATORISK FÖR ER ALLA.




Önskar er alla en fin och bra torsdag!

18 comments:

Nettan said...

Så kul med alla fina kommentarer, din blogg är något jag läser varje dag när jag vet att du skriver. Det är alltid lika kul att läsa när du varit iväg och så börjat skriva igen, tillsammans med alla fina bilder! Kul och uppskattat!
Skönt att det gått bra att vara gräsänka men jag vet vad du menar och förstår att det känns bättre idag.
Medan ni har gråväder och för oss normala vårtemperaturer så har vi högsommarvärme, torrt och skogs/gräsbränder.

Den dokumentären, så upprörande och så aktuell, så sent som i natt blev sonen hotad när han var ute med kompisar i Örebro. Känns overkligt att ta in och sitta mil ifrån utan att kunna göra något utan bara lyssna på honom medan han tog sig hem. Tror att det finns ett stort mörkertal i Sverige även om det inte är i proportion till USA så måste detta fram i ljuset för att vi vuxna ska kunna agera tillsammans med våra ungdomar/unga vuxna och vara kloka förebilder. Med andra ord en dokumentär som berör.

Hoppas nu att du får en fin torsdag.
Kram

bettan said...

Stort GRATTIS till 10-års firandet av din blogg. Tror bestämt jag hittade hit ganska så precis under ditt första år som bloggerska.
Din blogg är bara bäst. Alltid lika roligt och intressant att titta in här. Konstigt och märkligt att jag nu tycker att jag känner dig ganska bra. Och Du mig. Såg en test på fb där du hade svarat på en del frågor om "hur väl man känner mig". Jag blev glad över ditt höga resultat. Känns fantastiskt och kul att du prickade in så många rätt om mig :

Som vanligt i detta livet kommer det perioder när jag av olika skäl inte är så flitig med att kommentera. Synd för det är lika roligt att se och läsa dina svar.
Men läser, det gör jag ALLTID, även om det ibland blir flera inlägg på raken.
Såväl din text som dina bilder får mig ofta att sucka hänfört av njutning.

Dokumentären du skriver om idag ska jag absolut försöka se. En del av mitt arbete är bl a att möta följdverkningarna av de utsattas trauman och på bästa sätt erbjuda rätt stöd och hjälp. BUP (barn-och-ungdomspssykiatri)har förvisso "ansvar" för ungdomar upp till 18-års ålder, men tyvärr förekommer dylika händelser även i lägre åldrar. SÅ FRUKTANSVÄRT!! Inte alltid lätt att vara förälder och veta hur man på bästa vis kan stötta och hjälpa sitt barn.
Självklart möter jag även förövare vilket många gånger är tragiskt på sitt vis.
Otroligt viktigt att problemet belyses och medvetandegörs från alla håll.

Himmel vilken rekordlång kommentar.
Tusen tack igen Annika för alla fina, roliga, intressanta och lärorika inlägg.

KRAMAR!!

Desiree said...

Gråväder med lätt regn också här i Basel idag och verkar som om mycket av helgen ska följa i det spåret också. Skönt att Peter kommer hem ikväll så att du kan få sova ordentligt igen.

Jag såg denna dokumentär och även om den är vidrig är det viktigt att sådan här information kommer ut och inte mörkas. Jag tyckte den var hemsk på så många sätt och den måste ju vara en riktigt mardröm för er som precis nu har en dotter som går på collage. Jag blev förbannad på att Universiteten inte gjorde mer och hur allt handlade så mycket om pengar när dessa unga tjejers liv blivit förstörda. Värst av allt var ju nästan dessa sorority föreningar som dessutom hade otrolig makt för att de hade mycket pengar och där all alkohol flödade.

Vad gör man? Vad kan man göra? Har du pratat med Karolina om denna dokumentär? Jag tror det skulle vara bra för henne att se den.

Kramar från ett grått Basel.

eastcoastmom said...

Jo den där dokumentären måste jag se. Om jag vågar.

Steel City Anna said...

Den dokumentären måste jag lugna ner mej lite innan jag kan se känner jag!

Annika said...

Nettan:
Tack, ja det var en fröjd igår att läsa alla de fantastiskt fina kommentarer som kom in.
Dina ord idag gör mig väldigt glad också. TACK!
Ja, jag är glad att gräsis-livet ikväll slutar, haha. Det gick OK, men nätterna är inte roliga.
Vi har samma skitväder som vanligt. Samma elände. SÅ oinspirerande och så tråkigt.
Ert väder har väl stabiliserat sig antar jag.
Dokumentären ja, vilken film.
OCH man blir ju så matt och så förbannad.
OCH din son blev hotad. Fy fasiken så vidrigt.
OCH ännu värre för dig att inte ens vara i närheten. USCH, jag blir så trött.
Ja, det är en film som berör och måste ses.
Som jag sa, det var en ren väckarklocka för mig!!
Kramar

Annika said...

Bettan:
TACK!!
Ja, det känns verkligen så roligt att jag har fått så många vänner via min blogg och andras bloggar.
Fantastiskt medium detta.
Det har jag tyckt sen jag började skriva.
Jag är säker på att om vi träffades IRL hade vi verkligen klickat. For reals sas.
TACK för att du läser, fina Bettan. Jag är så glad över att ha dig här!!
SE dokumentären, Bettan. Den är så otroligt viktig.
Hemskt är det, och hemskt att det mörkas så in i norden.
helt sjukt och obeskrivligt faktiskt.
Ja, du jobbar ju delvis med detta, så jag är säker på att du mött på många tragiska öden.
Fan att det ska vara så här. Inte var det så här när jag var runt 20? Eller också kanske jag levde i en skyddad verkstad. Vet inte.
TACK igen för din fina kommentar, den värmer!
Kramar!

Annika said...

Desiree:
Har egentligen inget emot gråväder och regn, men när det nu är inne på dag 17 så börjar det kännas aningens mysko. I maj!!
Unheard of. Kollade just min time hop från i fjol, 30 grader sags varje dag. Good grief, nu snackar vi 16 ocj så.
GAAAHH!!!

Dokumentären var en riktig väckarklocka, och den var hemsk att se. Jag var tvungen att SMSa Karolina medan jag såg den.
OCH jag kommer att se om den med henne då hon kommer hem igen.
Dessa tjejer från UNC är beundransvärda, som nu kämpar för att detta ska dammas av.
Så bra att det kommer ut.
Frats ja, de har en mkt större makt än jag nånsin kunde fatta. OCH eftersom jag har en dotter som verkligen är engagerad i the greek life känns det ju ännu jobbigare.
När K kommer hem från college i nästa vecka ska jag se denna med henne. KÄNNS som ett måste. Verkligen ett måste.

Kramar från ett grått Reston!

Annika said...

AM:
Du måste.
Det är en ren nödvändighet.

Annika said...

Anna:
Ja, det är inte feel-good precis...
Men se den!

Pettas said...

Grattis, grattis, grattis till tioåringen! :)
Jag ligger lite efter som vanligt men jag läser när jag hinner för om jag inte läser din blogg så känns det tomt. Så är det med många av bloggvännerna sedan länge. Man blir som en familj på något sätt när man har följt varandra under flera år.
Man gläds och man sörjer med varandra.

Gräsänka. Ja, jag förstår dig, det är längesedan jag var det också fastän jag förstås har fått vara det ett tag medan Uffe låg på sjukhus. Men på något sätt så räknas det inte. Det var en parentes :)
Så skönt att det har gått bra för dig att vara gräsänka och att du får hem Peter snart.

Ha det fortsatt bra, skriv tio år till på raken...
Varm grattiskram!

Annika said...

Karin:
TACK gulliga du. Förstår att du läser när du kan i dessa dagar.
Uppskattar så att du tar dig tid och tittar in här.
Visst är det så, det blir som en familj. Bloggvärlden ÄR otrolig!
Helt otrolig. Den har gett många av oss så mkt.
OCH ja, man gläds och sörjer med varandra.
ja, du har fått vara gräsis nu på det allra jobbigaste sättet. Men jag är så glad att det vänder så BRA för er.
Peter kommer hem ikväll. SÅ himla skönt.
OCH tack, jag ska fortsätta skriva fram tills att det inte ger mig ngt mer. Eller då jag inte kan ge andra mer.
Kramar i massor!!!

Katarina P said...

Jag gillar inte heller att vara ensam hemma. Tittar helt ärligt i garderoberna (mycket oklart vad jag tror ska gömma sig där. Monster? Tjuvar?) innan jag går och lägger mig när jag är själv. Inga läskiga filmer heller, men det vågar jag knappt se när jag har sällskap heller haha!

Förstår hur less du måste vara på det gråa vädret. Speciellt eftersom du säkert fått din dos av sommar-Sverige den sista veckan via fb och insta. Idag var det mer vårligt än somrigt igen, men det var nästan skönt - det får inte gå för fort! Lil' B och jag spenderade halva dagen med picknick och promenader i Vaxholm. Min sista dag som föräldraledig, helt otroligt vad snabbt det har gått. Nu är det dags för Brett att ta över. Det känns skönt att lämna över till världens bästa pappa iaf. :)

Vilken viktig dokumentär. Den ska jag försöka hinna se.

Annika said...

Katarina:
Nej, det är ju SÅ inte roligt. Ja, alltså dag och kväll går det bra, men så fort man ska släcka och sova blir det genast smått jobbigt...
Men ja, jag är likadan som du. KOLLAR garderober. OCH jag vill inte gå ut, alltså vara bortbjuden eller gå ut då jag är ensam. Om jag är kommer hem till ett tyst hus när det mörknat blir det ännu värre. Då måste jag gå igenom rubbet, från källare till vind, typ.
Bäst om jag är hemma på kvällarna. Sen får folk komma hit och hälsa på mig, haha!!
OMG, läskiga filmer...aldrig, aldrig.
Vet du, inatt tittade jag på filmen G från 1983 på tv4 Film. HAHA, gud alltså...en gammal kultklassiker för min generation. SÅ dålig i dag. SÅ bra när jag 17 år, haha!!
Men ett bra sällskap i natten var den onekligen.

Vårt väder är så bedrövligt hemskt. Ni har mkt, mkt finare än vad vi har det.
Det är ju så OVANLIGT här också med lågtryck som detta. Har aldrig upplevt dess like i maj.
Vilken underbar dag du haft. Kul att Brett tar över nu. Kul för dig också att jobba kan jag tro?

JA se filmen!! Se den med Brett, han kan ju ge input. Min egen make är ju gammal frat-boy.

Monica said...

Skönt maken är hemma igen och lite skönt kanske det var att vara själv också:-).

Det skrevs mycket här förra året om universiteten i USA och allt förfärligt så det var hemskt att läsa och man undrar ju, man kan köpa sig fri från mycket med makt och pengar och det gäller nog överallt. Då i alla fall verkade det vara stora skillnader var det hände och jag kan tänka mig att K går på ett väldigt bra och att det finns trygga universitet också , även om förstås mycket kan ske i alla sammanhang. Och jag säger detsamma, inget av sådant fanns i min miljö när jag var 19 och när jag läste medicin igen som äldre var det sansat också på alla sätt, även föreläsare och övriga var seriösa och vi kunde ha förtroende för alla. Lika säger Anna, det var bra år här på Stockholms universitet och sedan på universitet i England. Mycket seriöst på alla sätt.

Men det finns förstås missförhållanden i Sverige också och tyvärr verkar ju saker och ting bli sämre. Det är ju mycket som händer de mindre barnen i detta land, grov mobbing med förfärliga slut och som inte alls minskat trots alla organisationer som arbetar med det, tvärtom.

Usch så mycket att oroa sig för som egentligen vi inte skulle behöva, tänkte idag så mycket vackert vi såg, vi har ett fantastiskt land om man ser det så men man ser mycket underligt också och tyvärr är det människan som förstör och gör så mycket ont och vi får väl inget svar på varför. Men sorgset. Och obegripligt. Och att vi blir mer och mer begränsade för att man måste vara rädd för människor och tänka sig för i vilka sammanhang man kan vara i, vad de kan ta sig till, det är hemskt. Inga djur är ju särskilt farliga och inte på det sättet. Jag avskyr utvecklingen, utveckling som man brukar skriva men någon utveckling är det inte.

Nu hoppas jag du får fint väder för solen lyser upp, är så skönt med ljus och värme.

Önskar dig och er en fin helg!

Anne said...

DEN filmen ligger på min lista sedan ett bra tag tillbaka, har bara inte prioriterat att se den än men din rekommendation gör ju inte den puffas längre ner på listan utan tvärtom högre upp. Jag läste nån längre artikel för inte så länge sedan, det hade inget med filmen att göra men handlade om ett fall som varit på ett uni här, rörde just fotbollslaget i skolan, hur det mörkas när det sker saker och hur flickor får sina liv förstörda eller inte ens blir hörda eller trodda och därmed upplever på sätt och vis ett värre svek. Måste se den här filmen nu känner jag!
Så skönt mr make är hemma igen nu!!!!
Det är lustigt, som vanligt tycker jag din kust och min kust alltid har ytterligheter samtidigt men på olika sätt. Har du värmerekord har vi tvärtom regnrekord eller vice versa. Så...i sann anda så har förstås maj och för all del även en hel del av april varit rekordvarmt och soligt. Jag skulle vilja påstå det varit varmaste maj sedan jag kom för tio år sedan. Det har varit rätt skumt, att det kommer strödagar hör till men att det dag efter dag redan i april och maj är försommarvarmt är inte vanligt. Till helgen och hela nästa vecka ska vi få mulet och betydligt svalare och mer normala temperaturer för maj. Så vänta du, nästa vecka blir nog soligt och varmt hos dig med andra ord :)
Kramar!

Annika said...

Monica:
Jo, på ett sätt ÄR det ju skönt att vara helt ensam ibland.
Men, nätterna är inte så roliga.

Filmen ja...
Vad kan man säga annat än att den är vidrig.
De flesta unis de hade med i denna film är "bra" unis, somliga är tom ivy league, som Harvard.
Det bara visar att detta kan hända överallt.
Skolorna är dessutom SÅ beroende av fraterneties, studentföreningarna (lite som nationer) och det är där det mesta händer.
Det är ingen hemlighet heller att de festas hårt på skolorna. Jättehårt.
Här är ungdomarna långt ifrån flädrar, och för första ggn i sina liv styr de över sig själva. Det kan bli lite konstigt ibland, om man säger...
Elon är säkert lika drabbat som vilken annan skola som helst.
TYVÄRR!
Undervisningen är det inget fel på, professorerna i världsklass på många ställen. Och eleverna motiverade. MEN det är After Hours som det bränner till sas.
Otäckt.
Ja, alltid finns det ngt att oroa sig för. Och tyvärr är nog detta väldigt vanligt hemma också, tjejen som tipsade forskar om detta hemmavid. Så det är för jäkligt.
Ja, vi människor är varandras värsta fiender hela tiden. Jag gillar inte heller utvecklingen, eller vad man nu ska kalla det hela.
Alas, nej, det är bara grått och grått. Och det ser inte s mkt bättre ut.
Jag hoppas att NI får sol och vackert i helgen!!
Ha en toppenhelg!!

Annika said...

Anne:
Du har visserligen en liten, liten tös som ska börja KG.
MEN ja, se den ÄNDÅ!
Den är en tankeställare och väckarklocka.
Starka krafter har vaknat, som tur är. OCH när Stella börjar college kanske det ser annorlunda ut än vad det gör idag.
Japp, sporten har mkt stort inflytande över unis, ffa fotbollen, som du vet. OCH ett fall, eller flera faktiskt, handlar om killar i laget som gett sig på tjejer. OCH de har blivit så skyddade av skolorna. SJUKT!!!! Du vet, ffa på de stora unis där fotbollen är KING!!
Mkt skumt hur vädret placerar sig så olika på kusterna här. Håller med,
Vi har så regnigt, så grått och jag ser ingen direkt mattning.
HAHA, vi får hoppas att du har rätt, att vi får högtryck nu, och att ni får lågtryck.
Kramar och trevlig helg!!