Friday, December 04, 2015

De jular som en gång var...Lite nostalgi förstås...

Godmorgon fredagen den 4 december!


Har ni tänkt på vad sentimentala vi blir i juletid?
Ja, det är klart att ni har.
Julen, och december, väcker SÅ många minnen. Jag tenderar att bli nostalgisk och lite sentimental ibland då det lackar mot jul. Inte vemodig, dock.
Det är så lätt att tänka tillbaka på de jular man hade under barndom och tonår.
Jag minns dem alla med STOR lycka. Jag har bara gott att säga om min barndomsjular.


Dagens bilder är väldigt sentimentala, och mycket äldre än jag är :-) Samtliga bilder från nätet.


Mina föräldrar tog det här med julen på största allvar. Det var inte TAL om, på den tiden, att julen började titta fram i november. Nej, inte.
Till advent kom adventsljusstakarna fram och det var ju spännande. Som barn kunde man känna att det var något stort, roligt och pirrigt på gång.
Det var väldigt kul att dekorera mässingsljusstaken med vitmossa, små tomtar och svampar.
OCH det var högtidligt när vi den första advent tände det allra första ljuset.
Vi drack säkert must då, och åt saffransbröd och pepparkakor. Ja, fika var det nog på kvällen. På morgonen var det ju frukost.
OCH så sjöng vi, precis som vi gjorde i skolan den första advent:

Advent, advent nu tänder vi julens första ljus.
Likt stjärnorna de glimma i varje hem och hus.
Bered en väg för herran, den gamle psalmens ord, kan skingra hat och fruktan som ruva kring vår jord.


Jag minns att jag tyckte att det var SÅ oändligt långt till jul den första advent. Det kändes som om det var evigheter kvar till julafton.
En lång, långt väntan.


Idag? Väntan?  Nä, det kan man inte säga. Numera vill jag mest ankra tiden, stoppa upp den ett tag. Jag vill inte att det ska gå så snabbt till jul som det gör.
Men, då när jag var liten, kändes det inte som om man var någorlunda nära förrän den tredje advent var nådd.
Eller, för all del när man fick JULLOV!!! DET var ju SÅ härligt med det lovet!

Som barn kände man ju inte heller av julstress. Nej, då var allt magiskt, glittrande och roligt. Vi slapp tänka på städning, matlagning, bakning, fixande, köpa julklappar. Vi hängde bara med på färden. Så ska det vara då man är barn, tycker jag. Ju mer magi, desto bättre.
Det var roligt att baka pepparkakor, tyckte jag som liten. Frågan är hur roligt det var för min mamma att ha fyra barn omkring sig i det stöket?  Ibland kompisar till oss också, skulle jag tro.
Men, ja, förmodligen tröttnade vi snabbt.
Idag bakar jag inte pepparkakor, jag köper dem istället. Och jo, här i USA får man tag på det äkta svenska från Nyåkers i vackra burkar.  Det finns andra importerade sorter från Sverige också, men Nyåkers är bäst.




Julkalendrar hade vi också.
Men på den tiden var det absolut inte tal om att det skulle vara en liten present varje dag (ett separat  inlägg om detta fenomen ska jag plita ihop inom snar framtid).
Nej, det var papperskalendrar som gällde. SVTs julkalender och kanske ICAs kalender, eller Konsums eller var man nu fick tag på kalendrar. På den tiden brukade mataffärerna ge bort gratis adventskalenderar.
Någon gång fick vi några riktigt fina, glittriga adventskalendrar. Chokladkalendrar är heller inget vi hade då jag var liten. Alltså, nu snackar vi 70-tal och tidigt 80-tal här.
Vi hade kalendrarna vid sängarna och de öppnades varje morgon.
OKEJ, jag erkänner att jag alltid var tvungen att tjuvkika in i lucka 24. Den  luckan var alltid den  största och vackrast på kalendern.
När jag blev lite äldre, tonåring, började jag och mina kompisar göra egna kalendrar till varandra. DET var verkligen KUL!!! Verkligen! Vi skrev alltid på insidan av luckorna också, och det var många interna skämt. Ja, det är verkligen roliga minnen!




Kort sagt, december, och väntan på jul, var en magisk tid under min uppväxt. OCH när jag tänker tillbaka på den tiden fylls jag av stor glädje.


Hur minns du december från din uppväxt?
Lång,  härligt plågsam och en evig väntan på julen som ALDRIG ville komma?
Eller, har du andra minnen?
Berätta!


Nu önskar jag er en riktigt fin helg.
Själv ska jag på en julfest hos en granne imorrn.  Alltid trevligt.

29 comments:

Sahra said...

Julen var och är fortf viktig för mig och hela familjen. Stenhård på vissa saker. Var sak på sin plats och i tid. Men i år blur det faktiskt annorlunda o traditioner kommer brytas. Hjälp hur ska DET gå?!
Paketkalender har vi alltid haft. Morfar konstnären hade målat 24 tändsticksaskar och fäst på något vackert konstnärligt sätt. Låg ngt litet varje dag och det är en tradition som bevarats
Kram

Eva i Dalarna said...

Jag minns min barndoms December ungefär som du - en lååång väntan på jullovet och tomten. Mysigt. Numera väntar jag inte lika mycket på tomten och nåt långt jullov får jag inte. Men jag älskar julen fortfarande.
Önskar dig en trevlig julfest och helg. Min lördag blir kalas för barnbarnet som fyller 2 år. Och hans mamma, min dotter, är en riktig julälskare så i deras hem är allt julpynt redan framme, som hos dig!

L said...

Jag minns hela december som en underbart härlig färd mot jul. Alla helger präglades av advent, lucia etc. Först någon dag innan julafton kom granen in.
Något stök eller stress minns jag inte alls. Fördelen av att vara barn.
Vi firade alltid med min mammas alla syskon med barn och en av de familjerna hade lite mer pengar så det var många och dyra julklappar till de kusinerna. Viss avundsjuka minns jag över det. Annars var det bara hur kul som helst. Tio kusiner födda mellan 63 och 72. Fantastiskt verkligen!
Ha en bra helg!

Ingela said...

Så länge sedan jag kommenterat inne hos dig, men tro mig, jag läser varje inlägg med stor glädje. Orsaken till att jag inte kommenterar så ofta är jag använder mobilen, och det är ju så himla knöligt att knåpa ihop kommentarer på den.
Barndomsjularna - samma spända förväntan hela advent ut som hos dig, och jag tjuvkikade också i den största luckan. Varje år förmodligen. Tänk, så spännande det var! Paket- eller chokladkalendar givetvis inte på min tid heller, och det man inte visste av, det saknade man ju inte.
Själva julaftonen var magisk, till viss del. Men man visste att det skulle bli ett evigt väntande innan vi riktigt kom igång med firandet. Det skulle nämligen badas julbastu, och far i huset trivdes alltför väl där inne, och resten av gänget höll på att tappa nerverna innan han var färdigbastad. Samma tjat varje år från oss ungar att han skulle göra sig klar.
Men maten var god - och det är hemifrån jag fått traditionen med många olika sorter på julbordet, och den traditionen kommer jag aldrig att avstå!
Trevlig helg - kramar!

Miss Marie said...

Visst var december lång! Adventssljusstakarna upp till första advent, men julpyntet väntade vi med fram till några dagar innan jul, kan tänka mig att det var när skolan hade slutat och vi hade lov? Kalendrar var så spännande! Vi hade chokladkalendrar först när vi var lite äldre, och jösses vad lyxigt det var! Och såklart ICAs kalender. Tv-kalendern följde vi också, men faktiskt så har jag aldrig lyckats följa radiokalendern något år!

Channal said...

Åh så fint Annika. Blir lite rörd. Julen är viktig för mig och har alltid varit det för min familj. Vissa traditioner håller vi på än. Har många fina barndomsminnen och från när mina flickor var små. Efter skilsmässan 2003 blev julen tung. Nu har vi en mix av nya och gamla traditioner. Viktigt att alla känner att julen är en stor varm kram! Ingen ska behöva känna stress och ångest!

KRAMAR och trevlig helg! xoxo Anna

Anonymous said...

Min barndoms jular har ett rött skimmer omkring sig. Mamma sa alltid att julen var så kort så hemma hos oss var det fullt julpyntar till den 1:a advent, mamma hade tomtar i varje vrå och alla tomtar hade sin givna plats år efter år. Vi pysslade alltid mycket till jul, julgtanskarameller, kransar att hänga på dörren och tomtar i filt.

Jag som är född 1974 hade faktiskt en paketkalender i början på 80-talet, en julbåt gjord i papp och dekorerad med julkaramellspapper som hette Julle. I den fick jag varje morgon ett paket. Min bror hade en helikopter i trä som hängde i taket och i ett snöre under den hängde en liten klapp varje morgon i december.

Och det bakades också. Mamma bakade allt bröd och alla kakor själv, givetvis var vi barn med och hjälpte till. Granen tog vi in och klädde den 23:de och inte en dag innan dess, det var helgerån men när granen stod där fördigklädd och gnistrade då var det jul. Jag har bara lyckliga minnen från min barndoms jular och jag försöker att bevara dessa traditioner och föra vidare dom till mina barn.

Kram Elaine/lajnus74

Annika said...

Sahra;
Precis, sådär är jag också. Stenhård på vissa saker. Det liksom SKA vara på ett sätt.
Ibland måste rutiner lyckas, och det kan ju bli bra det också.
Hoppas det kommer att kännas bra för dig.
Vilken underbar kalender du verkar haha. ÅÅÅÅ, ngt att spara för livet.
Kramar!!

Annika said...

Eva:
Det var verkligen så. December kändes oändlig.
SÅ är det ju inte längre, tyvärr. Nu bara swishar månaden förbi.
Ja, julen är verkligen speciell. Älskar den.
Låter som om du har en mysig helg inplanerad också.
Klok dotter du har :-)

Annika said...

Lisa:
Ja, det var verkligen en härlig färd mot jul, så himla fina minnen!!!
Lucia ja, det var ju fantastiskt, och jag sjöng i kören också. Mer on lucia när vi närmar oss dagen. Underbart fint.
Nej, stress minns jag inte heller. Stök däremot, ja...Min mamma skulle städa allt, köksskåp, bokhyllor och alla golv skulle bonas. Det blev ju jättefint, och jag minns att det var kallt under städdagarna eftersom det vädrades. Förmodligen bara under ngn timme, men iaf, haha.
Mysiga jular ni hade, förstår att du ser tillbaka på dem med stor glädje.
Jag har inga kussar, så det var bara vi fyra barn, mina flädrar, min moster, ibland vänner till familjen och ngn ggn ibland min mormor och morfar, då var det verkligen speciellt.
Ha en fin helg!

Annika said...

Ingela:
ÅÅÅ tack fina, söta du.
OCH jag vet vilket HELVETE det är att kommentera från mobil. Jag lyckas kanske tre gånger av 10. Det är verkligen bökigt. SÅ jag förstår precis.
Gud vad kul att vi är så många som är lika i det här fallet med förväntan i december. Men jag trodde nog det då jag skrev inlägget.
Det var ju så speciellt, och roligt att du också tjuvkikade i 24:an. Tror inte jag kunde låta bli, så var det år efter år efter år.
Exakt, det var kanske ngn enstaka som hade chokladkalender, men inte var det många. Paketkalender var det ingen som hade. Man kanske hade sett det i ngn tidning, och tyckt det var höjden av lyx, men inte så att vi på ngt sätt ens önskade oss en sån kalender. Total utopi, haha!!
Julafton var en lång dag, det var den. Som Astrid Lindgren skrev "de där timmarna när man väntar på tomten, man tror att man ska bli gråhårig". SÅ SANNA ORD för ett barn.
Samtidigt var det ju så roligt.
Julbastu, det låter väldigt härligt, men jag kan förstår om du blev gråhårig då du väntade på din pappa, haha!!
Och alla sorter på julbordet, ju fler desto bättre. Det är ju SÅ härligt!!!
Kramar och tack för din fina kommentar!!!

Annika said...

Marie:
En härlig tid var det!
Samma hos mig, pyntet upp dagen innan julaftonen.
Jag förstår att det kändes lyxigt värre med chokladkalender. Det hade jag gillat, men jag tror knappt det fanns då jag var liten.
Icas och Konsums kalendrar, ja!!
OCH SVTs, men inte heller jag förljde nånsin radions. Den kalendern var förstås kul att öppna, men alls inte lika kul som TVs
Ha en fin och mysig helg

Annika said...

Channal:
Awww...blir du...
Gulligt. Jag blir glad.
Visst är julen viktig, och jag förstår så väl att ni håller på era traditioner. Julen är ju SÅ traditionsbunden.
Ja, Anna, jag förstår att en skilsmässa river upp massor med känslor och att allt blir annorlunda efter en sån. Sen hittar man nya stigar och nya traditioner, och vissa behålls. Det har ju du gjort och det är bra!
Ja, och amen, julen ska vara en stor varmt kram. Ingen ska vara ledsen och utanför. Så vill jag inte ha det, och det är viktigt.
Stora bamsiga kramar från mig!!!

Annika said...

Elaine:
TÄNK vad vi är många som tycker det. DET är underbart!!!
Just att man minns dem med sådan värme.
ÅÅÅÅ ni måste haha varit en ovanlig familj som gjorde full jul redan till första advent. Men så ska det vara. Din mamma hade/har rätt, julen är så kort så man ska njuta av den under den korta tid den finns hos oss.
Mysigt att ni hade paketkalendrar, de tvar mkt ovanligt hos mig som är född 66. Ingen hade det i min vänkrets. Men de kanske började komma där i början av 80-talet? Mkt möjligt. Förstår att det var KUL!!
Just det, så var det hos mig också, min mamma bakade rubbet. OCH allt var så gott.
Aha, så granen kom in den 23 hos er? Men allt annat var pyntat? Visst var det speciellt och härligt då granen kom in? Vilka fina minnen vi har!!
Stora kramar till dig!!!

marianne.dahl3 said...

December var en lååååång månad när man var barn! Nu går den för fort tycker jag! Jag är äldre än de flesta här, född 1947!! Hua! Så någon chokladkalender fanns verkligen inte ens en gång i fantasin. Hade glitterkalender minns jag, pappa köpt när han var i stan, vi bodde på landet! Men jag minns också att jag blev så besviken när det var t ex 1:a Advent att det inte fanns ngt adventsljus i den luckan, eller på Lucia. Nu efteråt förstår jag ju att kalendrarna var tryckta i Tyskland!
Som både du och de flesta säger här, så pyntade man inte så tidigt, adventsljus var nog det enda, el-ljusstake blev vi inte med förrän jag var ca 12-13 år.
Granen togs in den 23:e på kvällen, så lång väntan minns jag. Men vilken känsla när granen var inne och klädd, med levande ljus de första åren.
Har en väldigt fin känsla omkring min barndoms jular, har inga syskon men desto fler mostrar, morbröder och kusiner............

Vad fint du gjort hemma Annika! Så underbart med alla ljus och allt julpynt! Vi hade också en Ittala ljusstake precis samma modell som "brann upp" när ljuset glömdes av, vilken smäll och som du säger glas överallt........

Jag väntar på mina stora barnbarn som bor här i Göteborg, farmor är jag till dem, vi ska baka lussekatter i em, det gör vi varje år sen de var riktigt små, nu är de 11 och 14 år, men vill fortfarande komma och baka, lycka!
Vi köper hem pizza och myser vid någon film med snacks, de sover över hos mej, allt är en tradition. Så glad jag har våra fina barn och barnbarn både här och i Stockholm, vid jultid saknar man de som inte finns här längre ännu mer.

Ha en fin helg!

Stor julkram från
Marianne i göteborg

Annika said...

Marianne:
Visst var det en lång månad. Det blev ju aldrig den 24!!! Gud så segt det var...haha.
Förstår verkligen om du inte hade chokladkalender, det var knappt tal om det då jag var liten, och jag är född 66.
Visst, det fanns dem som hade, men det var inte många.
Jag förstår dock att du hade fina kalendrar i papper. Säkert superfina, finare än idag.
Aha,så du har också haft en exploderande Iittala...ja, den smällen och det splittret, glömmer jag inte.
USCH, ja det gäller att se upp och inta låta ljusen brinna ner i glaset.
OCH tack för att du gillar mitt hem, jag blir jätteglad!!
Vilken mumsig helg du har framför dig med barnbarn och mys!!
TACK för din fina och gulliga kommentar.
Trevlig helg!
Kramar!!

Monica said...

Jag minns papperskalendrarna med glädje, älskade dem och då fanns inga med choklad i så det tänkte vi inte ens på. Pappa högg julgran varje år och vi klädde den tillsammans men mamma var väldigt estetisk så det hände nog att hon hängde om det vi barn satt dit:-). Men uppskattade de fina julprydnaderna vi gjort i skolan, vi fick göra väldigt fina och så fanns de gamla glasfåglarna och annat vackert från deras respektive barndomshem. Glitter hängde vi upp skira trådar av ett och ett:-) så det blev riktigt snyggt. Pappa hade satt i ljusen från början och sen fördelade mamma dem lite bättre:-).
Hon var fantastisk på mat och bak så godare har jag nog aldrig upplevt sen. Allt var helt utsökt. Jag minns att jag alltid dukade och vek servetter till bjudningarna, var mer kalas på den tiden tror jag. Och fina julklappar fick vi alltid, både nyttigt som vi behövde och något helt onödigt roligt. Minns hur jag sparade för att kunna köpa något fint till mamma där jag gick i högstadiet, fanns fler affärer där och sen när vi städade vårt barndomshem när de båda inte längre levde så fanns allt kvar av sådant som man själv glömt men mindes så väl igen.

Och så var vi sedan som tonåringar i många vackra hem, herrgårdsliknande eller stora bondgårdar och de barnen fick alltid bjuda sina bästisar på ett ungdomskalas, då mammorna gjorde allt och så fint för oss. Vi spelade spel, sjöng och hade jullekar. Det var tider det:-).

Önskar er en fin helg nu!

Anne said...

Skriver under på dina erfarenheter från barndomen, liknar mina. Magin, väntan, stämningen Aaahhh. Som du säger, fina minnen. Jag minns det också som att det alltid var snö, kanske minnet sviker men nog var det ju mer jular med snö än utan i alla fall. Jag hade dock en paketkalender, kaldendern var hemsydd av min mamma och så var det små grejer däri. Det med fenomenet var inte stort då jämfört med nu.
I skolan var det ju också fokus på jul, jag minns hur det var högläsning ur nån bok med jultema, hur belysningen sänktes ner och det tändes ett ljus i klassrummet (hade det fått ske idag? annat säkerhetstänk, brandrisk och allt möjligt som kanske var mindre reglerat då). Lucia förstås i skolan. Ja, överlag så tror jag stämningen förstärktes av att man kände den överallt, även i skolan. Du har ju erfarenhet av en hel skolgång här, vet hur det är, början för mig men jag tycker det är lite trist hur de på förskolan inte har nåt jultema och gör det julmysigt. Jag vet, jag vet, det är en religiöst kopplad högtid och det ska inte firas eller uppmärksammas av skolan. Men ändå... sakna det och tycker det är trist att barnen inte får diverse olika julgrejer i skolan.
Håller helt med, man blir mer nostalgisk den här tiden på året. Mer känslosam på alla sätt och vis kan jag känna. Men för både dig och mig på ett positivt sätt, ett vackert sätt. Men jag kan mycket väl förstå att det för många kan vara en jobbig tid det här, är man ensam kanske man känner sig ännu mer ensam. Eller om man går igenom tuffare saker så känns det kanske mer den här tiden på året. Har en kompis här vars man tyvärr blev arbetslös i somras. Tyvärr har inget hänt än, han har bra erfarenheter och utbildning så i nåt skede ska det ju lösa sig. Men de har det tufft nu, kämpigt på många plan och med en försörjare i en familj på 4 är det kännbart och jobbigt på alla sätt. Hur som helst, hon sa tidigare i veckan då jag såg henne att allting kändes mycket tyngre nu, den här tiden på året är det nåt som gör att det bara känns mer och upplevs som tyngre. Kan förstå vad hon menar, tror det är lite så. Den här tiden på året känns liksom allting mer och beroende på var man står i livet så känns glädjen mer eller sorgen, det tunga mer. Hon ville bara allting skulle vara över nu, bort med jul och januari här. Jag förstår det som sagt men själv känner jag ju tvärtom, nej, stoppa tiden, det går för fort nu.
Kram!

Steel City Anna said...

Mitt storsta minne ar nar jag forklarade for min yngre kusin att Tomten inte fanns, och blev forbryllad, sedan arg, over den sardeles daliga stamning som radde efter detta bland bade vuxna och barn, och packade en liten resvaska och skulle flytta hemifran, da var jag kanske fyra eller fem. Kommer ihag att mormor hade ett fortroligt samtal med mej utanfor dorren. Annars gillade jag julen :)

Anne-Marie said...

Eftersom du och jag är rätt jämngamla har vi nog lika minnen.
Nej, det var inget tidigare firande av julen utan man tog en sak i taget. Först advent, Lucia kom också som ett trevligt firande och sedan julen.
När jag var liten var det väldigt spännande med adventskalendern. Både på TV och papperskalendern. Brukade nog smygkika i luckorna flera gånger. ;)
Sedan var det otroligt spännande dagen innan julafton och jag hade svårt att sova ibland. Ofta brukade jag klä julgranen på julaftons morgon och det luktade så gott i huset av den nyintagna granen. Sedan var dagen MYCKET lång med jullunch och sedan Kalle Anka på TV och först därefter var det dags att öppna julklapparna.
Som du ser brukade jag fira jul. Det är bara på “ålderns höst“ som jag blivit underlig och inte direkt firar. ;)
Kramar!!

Trillingnöten said...

Jag håller med! Nuförtiden går det såå snabbt så snart första december tittat fram! Och vi har inte ens börjat pynta ordentligt ännu! Vi har ju också två födelsedagar i december så det är mycket att göra ;) Och när man har barn...ja, du vet ju! Fullt ös medvetslös!

Lisa said...

Vår familj har två födelsedagar i december (jag den 3e och min lillasyster i mitten av dec) så det har alltid varit väldigt mycket på gång samtidigt hela december så att säga..! Splittrat fokus (och än värre, stackars min mor som skulle ro allt i land!) . Nu när man är vuxen(??? ;-) ) så skulle jag kunna hoppa över födelsedagen och hellre snöa in (haha) på mer advent och mys och julpyssel osv! Minns att jag försökte förhandla mig till att flytta min födelsedag till typ maj/juni, då det i barnets ögon verkade vara det ultimata upplägget - att sprida på paketen så att säga ;-) det var ju så synd om mig som fick vänta ett helt ÅR på födelsedag/jul medans brorsan bara behövde vänta ett halvår tills det var dags för nya paket till honom på födelsedagen i juni..! Orättvist! ..men det gick inte mina föräldrar med på.. Haha :)

Annika said...

Monica:
Inte heller jag kan minnas chokladkalendrar, även om jag vet att de fanns. Nej, det var pappers som gällde, och de var fina!!
Samma hos oss, haha. Även om vi barn var med och klädde granen vet jag att min mamma hängde om det sen. OCH det förstår jag, fniss!!
Mysigt med egenhuggen gran. Det hade vi de jular vi firade hos mormor och morfar, men inte i Sthlm.
Vad fint det låter med dina jular då du var liten. Det värmer mitt hjärta.
Ja, det var tider det, så känns det ibland.

Ha en fin måndag!

Annika said...

Anne:
Ah, vad härligt att du också känner igen dig.
Visst var det så fint då man var liten.
Men, jag minns snöfria jular, och regniga lucior :-)
Fast, ja, det var verkligen snöigare övh på den tiden. Vädret har fått sig en stor knäck, det är hemskt.
OOOH ja, skolan ja...det var sådan fokus på julen där. Precis som du skriver. Hela december var så julig, och rolig.
Här får de ju inte lägga ngn som helst krut på julen i skolan, eller på ngn annan religiös högtid. Det har jag alltid saknat.
OCH jag har aldrig fattat varför de inte kan ha en stor vitnerfest för samtliga religioner?
Jag blir också mer känslosam under december.
Visst, tänker också på alla ensamma, fattiga och de som verkligen inte kan fira fastän de vill. SÅ orättvist.
OCH som din bekant vars man inte har ett jobb, det är så fruktansvärt och en av mina stora fasor. Det kan ju hända oss alla.
Allt är som en enda skör tråd.
Det finns ju mkt välgörenhet i US, men att sitta som din kompis är en av de stora fasorna. Så otroliga de måste vara.
HOPPAS att han får ett nytt jobb snarast.
Kramar!!

Annika said...

Anna;
HAHA!
Din sanningssägare! Fniss.
Aww...antar att det är ngt alla skrattar åt idag i din familj.
:)

Annika said...

AM:
Det tror jag säkert att vi har, liknande minnen.
Precis, allt skulle ske i sin takt. Rätt skulle vara rätt. Så är det inte idag, på gott och ont, gissar jag.
HIHI, jag med, jag hade sååå svårt att sova natten före julafton, en plåga.
Och julkalendern ja...alltid tjuvkika...
OCH ja, att vänta på tomten på julafton var en pina :-)
Men roligt var det.
Haha, du for fira jul via mig istället.
Kramar!!

Annika said...

Trillingnöten:
Det går verkligen farligt snabbt allting. Man hinner ju inte med.
OCH med småbarn därtill, I hear you!!
Men det blir fin jul iaf, tänk på det.
Kram!!

Annika said...

Lisa:
Hej, tror du är ny, välkommen!!
Ja, födelsedagar i december måste ju ställa till det :-) Ännu mer att göra.
Och ja, din mamma hade nog att göra :-)
Jag ser ett barns logik i det där med fölsisen, klart du ville "flytta" den :-)
Välkommen tillbaka!!

Evas blogg said...

Jag älskade tiden före jul när jag var liten. Ett slags pirr i kroppen av förväntan. Tiden före var och är allra bäst. Julafton är fortfarande jäktig för oss, som ska vara på två ställen. Men just den här tiden innan är underbar, tycker jag nu när jag inte har småbarn eller jobb. annat var det när barnen var små och jag pluggade eller jobbade, då var det enbart stressigt.