Almost fifty year old pics...almost...

Good morning Tuesday December, 15!


Oh my how time is flying.
It is strange. Pretty soon it will be Christmas, and before you can even catch your breath Christmas will be over again.
Well, we’re almost upon 2016. 2016 is the year when I will turn FIFTY YEARS OLD!!
How strange and weird is that?
I cannot believe that I am almost fifty.

I clearly remember New Year’s Eve 2005. I was at a great neighborhood NYE party (yes, we throw good ones in my neck of the woods). I wore a “tiara” with the year 2006, and I was fretting a bit to my friends that I would--indeed-- turn 40 years old in less than three months.
Gosh, what a baby I was then!
I did not understand that when you turn 40 you are still young and still considered fairly young by society.
Fifty, however, is a whole other story!
But, as I look around and see all the hip, beautiful, trendy, young looking fifty+ people I feel a bit calmer.
Maybe 50 is, indeed, the new 30?


The pics below are 49, 48  and 47 years old.
My first, second and third Christmas on this earth.
My grandma Signhild was exactly the same age as I am today in 1967, and duh, in 1966 she was only 48. My grandpa Emil was 59 in 1967. Now they are not with us any longer, they are angels looking down on us from heaven.
My mom, dad and aunt were SO young.
In the 60s people looked so stylish. What a decade it must have been.




This must be back in 1968.  Right outside our house.  This is when we lived in Hässelby Castle.



Ginger bread making 1968.  I was two years old.   Check out the super short dress and the transistor radio!



My darling grandma  Signhild is visting us at the castle back in 1966.  I was nine months old, and CHUBBY. My grandma is exactly my age today, 49. Check out the super cool advent candle holder on the cool TV.  SO right for 1966.  Also, the shag carpet.  OH and the Danish leather chairs, way cool!



The chubby baby and the BIG Christmas tree!




Feeding time! YES,  my mom's hair!!!



In my stroller.  Check out the pillows, and the scarf, propping me up.



Christmas 1967 in Norrnäs, at my grandparents farm Stenö.  In the kitchen busy with Christmas gifts.  How fun!!



Dancing around with that little 1 year old!



Sleepy two year old.  This must be in 1968.  My grandma had knitted all the clothes I am wearing, from the hat, scarf, sweater and pants to the mittens.  Quality all around.



Comments

En fullständigt bedårande bild, den sista i inlägget!
En sovande Annika, för några år sen.
Jag kan trösta dig med att man känner sig inte ett dyft äldre när man har klivit över femtioårs tröskeln. Livet fortsätter
precis som förr, man kanske får lite mera vett bara, kanske
Själv blir jag alltid förvånad över att jag faktiskt är så pass många år som jag är, för innanför och också till all lycka hälsomässigt känner jag mig hur ung som helst.

Ha en fin dag!
Lite vintervitt på marken i Geta-kramar!
Eva i Dalarna said…
Ja tiden går...När jag fyllde 30 tyckte jag att livet var slut - jag hade gjort ALLT (fick sen mitt fjärde barn när jag var 31) och när jag fyllde 40 var det kroppens åldrande som skapade min kris. När jag fyllde 50 var jag mest förundrad...skulle JAG liksom...Nu är jag 55 - so what...Tiden går så är det bara. Och så kommer barnbarnen och de kommer att tycka att man alltid varit gammal haha oavsett vad man själv tycker.
Fina bilder på dig!
Evas blogg said…
Vilka härliga bilder! Jag älskar äldre bilder med tidstypisk inredning och kläder. Sista bilden är helt bedårande.
Malin said…
Sista bilden är ju superhärlig. Och bilden med pepparkaksbaket, där syns det verkligen att Karolina är lik dig!
Nettan said…
Vilka fina bilder på dig som liten Annika! Underbart och jag håller med dig om att 60-talet måste varit en tid av fix och trix med håruppsättning och goda klädval.
Jag gillar den sista bilden på dig, vilket hantverk som ligger bakom det som din mormor stickade till dig!

Ha nu en underbar tisdag!

Kram

Nettan
Desiree said…
Det kanns lite markligt att du ska fylla 50 nasta ar. Du ser och kanns absolut inte ut som 50. Du ar ung I sinnet sa du kommer inte att kannas eller upplevas som alder. Du ser till att halla dig I god form med alla dina PW ocksa liksom alla hikes som du och Peter gor. Jattekul att fa se alla dessa bilder fran 60-talet. Sista bilden ar ju absolut en fin och valdigt harlig bild.
Kram!
Ingela said…
Så underbara bilder varenda en, och så värdefulla att ha och spara för eftervärlden! Du är alltså äldst i syskonskaran?
Kramar!
Steel City Anna said…
Åh vad kul att se! Underbar stickad outfit där på sista bilden. Så mysigt ni hade och så fina och många bilder du har kvar.
Annika said…
Karin:
Awwww---tack!!
Ja, den bilden har ngra år på nacken.
Jag tror dig vad gäller 50-årsdagen. Jag måste bara få gnälla lite ;-) och sen ska jag ta det för precis vad det är.
Men just sista året i alla decennier är alltid lite jobbigt.
Exakt, jag är ju alltid 26, hihi.
Kramar och tack!!
Annika said…
Eva:
Jag har aldrig haft ngn ålderskris. Men dessa tankar dyker upp ibland.
Men, jag är inte heller direkt ålderfixerad.
Så ja, nu blir man 50...so what, som sagt.
:-D
Annika said…
Eva:
TACK!!!
Vad gullig du är. Ja, det är roligt med gamla bilder.
Kramar!
Annika said…
Malin.
TACK!
Ooo,tycker du, jag ser nästan inget alls av Karolina i mig som barn. Däremot kan jag se mina syskonbarn i mig. men det är lustigt hur olika alla ser.
Kram!
Annika said…
Nettan:
Tack!
Ja, vilket coolt decennium. Alla så tjusiga och fixiga.
Sen kom 70-talet, haha!!
Jag vet, jag hade så många kläder som min mormor stickat, och virkat. Allt lika fint.
Ha en fin dag gulliga Nettan.
Kramar!
Annika said…
Desiree:
Jag vet, jag fattar det inte riktigt själv...
Femtio liksom.
Tycker alltid man funderar mer på ålderns gång under sista året av ett decennium.
Men, men...det är bara att göra det bästa av det hela!!
OCH tack!!
Kramar!
Annika said…
Ingela:
Tusen tack!!
Jag är äldst av fyra barn. Jag 66, Sara 69 och Staffan och Gunnar, tvillingar 72.
Kramar!!
Annika said…
Anna:
TACK!!!
Ja, den där stickade outfiten ja...undrar just hur mkt den stacks?
Minns att man fick höra som liten, det sticker bara i början, det går över om en stund.
OCh det gör ju det. men nuförtiden vill jag inte ha ylle in på kroppen övh.
Keith said…
What? If those pics are almost 50 that makes me almost 50 as well!! Cute pics! I thought the one of you making gingerbread was one of you making mud pies :-) Hard to believe the years have flown by!
Annika said…
Keith:
50 for us. Weird.
Mud pies? Keith, those are Swedish ginger snaps. Pepparkakor. You know!! You had them here many times.
HAHA.
Monica said…
Så roligt att se dina foton, du är dig lite lik:-), ja när man vet att det är du så ser jag det:-) och du är väldigt lik din mamma tycker jag. Helt underbar bild på pulkan och tänker nu att jag aldrig ser några pulkor som föräldrar drar, det som är så mysigt, hade så med till Anna med ett fårskinn på. Och stickat var såå fint, stacks kanske minns inte, men man hade väl något med bomull närmast kroppen och så den stickade dressen, är finare än allt tycker jag.

Det är kul att fylla 50:-), några åldersnojor har jag aldrig haft heller, vet redan när jag hade 30-årsparty vad jämnåriga tjatade om sina liv och nojor, jag tyckte livet stod på topp då:-). Vid 50 hade jag tre olika fester, var lite ansträngande och på sjukhuset blev jag så firad så det blev för mycket tyckte jag, fick så mycket fint så då var jag "tvungen" att bjuda lite fint där också, minns att jag gjorde det på ett klinikmöte när alla var samlade. Så var det släkten för sig och så vänner, dem bjöd jag på Östermalmshallen. Och så lite eget firande hemma, vi åkte till ett slott då som maken bjöd på.

Sedan tyckte jag att 60 var riktigt trevligt också, nästan bättre och särskilt gammal har jag aldrig känt mig, ja ibland kan man ju som 20-åring känna sig som 100 men det där varierar. Jag har aldrig brytt mig om folks åldrar, ser vem de är istället och tycker en 3-åring är väl så intressant som en medelålders många gånger:-) och ungdomar tycker jag är väldigt intressanta, med de drömmar och planer de har och all kreativitet.

Det kommer att bli ett toppenår säkert och extra roligt är det att ha en ungdom på universitet, man följer med i den världen då också och själv började jag plugga igen där vid 50, tänk på det för egen del, du skulle klara det galant. Rekommenderas och är väldigt både roligt och intressant och man har stor nytta av sin livserfarenhet. Mycket mer än man förstår. Ha det så fint nu!
Annika said…
Monica:
TACK!!
Tycker du? Njaee...men lite kanske...vem vet?
JA, lik min mamma är jag verkligen. DET är då säkert.
Sant, man hade säkert ngt o bomull närmast kroppen. Strumpbyxor vet jag att jag hade och säkert ngn långärmad bomullströja.
Pulka var mysigt. OCH att ligga där på pulkan och sova ser så skönt ut.
Precis som du har jag aldrig haft ngra kriser då det kommer till åldrandet, det är vad det är...
har aldrig nojat stort om det.
Men visst har jag tänkt, ffa under det sista året av decenniet.
jag ska inte ha fest, vi ska ge oss ut på en resa istället. Men min mamma kommer hit då jag fyller, det ska bli roligt.
Du skriver så sant, och jag tar till mig dina ord.
Stora kramar från mig!!
Katarina P said…
Men hallå - hur söt var inte du? :D Visst är det härligt att titta på gamla foton!

50 är definitivt det nya 30! Men håller med, det är något med att fylla jämnt som får en att verkligen känna hur man blir äldre. Att fylla 30 tyckte jag var mest skönt. Lite fånigt, men kände hur jag fick mer pondus på jobb etc. Ser faktiskt riktigt fram emot 40 också nu när jag tänker efter!

Älskar de danska stolarna. Sådana man drömmer om att få buda hem på auktionssajter!
Annika said…
Katarina:
Men tack, det var snällt sagt.
Vi säger så, femtio ÄR det nya trettio. GILLAR det :-)
Fyrtio var det kul att fylla, och man är fortfarande UNG, tro mig!!
De danska stoalrna var COOLA, men farliga...ryggen kunde lossna när man minst anar det. Förmodligen satt väl vi barn sönder dem. men skitsnygga var de!!
FREEDOMtravel said…
Åren går! Jag överraskades av att fylla 40 i somras men det påverkar ju inte så mycket egentligen de där siffrorna. Antagligen inte 50 heller ;)
bettan said…
Annikagull, otroligt fina bilder. Så roligt att du visar oss. Kollar även 60-tals inredningen och naturligtvis känns det mesta igen.

Ja den där åldern och tiden. Jag hade inga större kval över 50-strecket, däremot 60...mindre roligt kan jag säga ;) Låter inte klokt att vara 60+. Jag anser mig inte ha någon åldersnoja vad gäller utseende och så. Okej, jo lite ;) Vissa delar känns inte riktigt bekanta längre. Tyngdlagen, you know! Lite pigmentfläckar här och där.
Men gud, nu är jag inte klok. Låter som rena skrämselpropagandan.
vad som är härligt och jag njuter av är att jag tycker mig ta det mesta med ro. Hetsar inte upp mig så ofta. Väljer nogsamt mina krig. Lovprisar och skäms inte för bekvämlighet ofta ges företräde.
Hur som du ser inte en dag äldre ut än runt 45 :) 2016 blir kanon!

KRAMAR!!

Anonymous said…
Jag älskar gamla foton! Så kul att se! Och att dom är i färg! Wow...50 år ja man kan ju liksom inte stoppa tiden. Bara att tuta och köra eller hur?

Ses i helgen!

SB
Annika said…
Helena: sant! Det är vad det är. Har ingen ålderskris. Det ska nog gå bra
Eva i Dalarna said…
Jag är ålderskrisens urmoder! Värst på 30 (Men jag har barn i den åldern idag o de är ju unga) och 40. Men numera har jag inga såna besvär, nu har jag väl vant mig kanske o det känns bra.Det är som med vädret - man får ta det som det kommer ☺
en annan annika said…
Det är så roligt med gamla bilder! Nostalgiskt. Underbart att se hur mode, hår och inredning såg ut "förr i tiden". Tv:n var ju fin :-D.
Söta bilder på dej!

Jag har väl egentligen ingen åldersnoja även om jag inte tycker att det är så kul att bli äldre. Rynkor och grå hårstrån bryr jag mej inte så mycket om, men att kroppen blir stelare och trögare - det gillar jag inte... Jag oroar mej mera över vissa saker nu också än vad jag gjorde när jag var yngre. Sjukdomar tex... Att jag själv eller mina barn ska bli allvarligt sjuka. Men egentligen är det bara dumt att gå omkring och oroa sej och tänka "Tänk om...". Bäst att försöka leva här och nu och njuta av stunden.

Kram!
Anonymous said…
HÄrlig bilder, jag nollar också nästa år, många av fotona kunde vara från min egen barndom. Annah i Vasa.
L said…
Mmm, härliga bilder. Och tänk, jag blir också 50 i år. Kan inte fatta det.
Anne-Marie said…
Jag vet att man "överlever" 50-årsgränsen. ;) Fick litet panik ett par veckor men sedan intalade jag mig att "so what" det sitter bara i huvudet hur gammal man är.
Gillar verkligen alla retrobilder från din barndom. :) Så såg det ut tycker jag även hemma hos oss med samma slags modeller på TV, radio osv. När jag var liten på 60-talet var det mycket snö i Stockholmsområdet och jag byggde också snögubbar och snölyktor.
Min farmor sydde en massa kläder till mig. Klänningar, kappor och hattar! Tyvärr har ju allt sådant försvunnit nu efter det att mamma gick bort.
Kramar!!
Anne said…
Vilka ljuvliga bilder, verkligen. Jag tror vi alla är så, som du säger, det där året i slutet på ett decennium, när man står på randen att fylla det där nånting-noll, så tänker man mer, reflekterar. Så är det nog, sen när man väl fyllt, har det förbi sig och säg fyller det där första 41, 51, 61 osv så är förbi och man släpper det. Jag tror det, tyvärr, alltid är sådär. När man står där och ska fylla 50 så tänker man men jösses, hur ung var jag inte då jag skyulle fylla 40 och att jag inte fattade det. Samma sak kommer hända när du är 59 och ska fylla 60, du kommer tänka men herrejösses jag var ju bara en ungdom då jag stod där som 49-åring och skulle 50 och att jag inte njöt av det då...
Ja, du vet vad jag menar.
För ett tag sedan läste jag en sån intressant artikel om att åldras, den handlade om hur människor vid upprepade studier visar och säger sig uppleva större livskvalité, glädje och harmoni senare i livet än som yngre. Det här är ju rätt intressant för en 35-åring eller en 40-åring är ju fysiskt friskare, piggare, vitalare och på alla sätt och vis i sin "prime" kanske på det sättet. Men 75-åringar t.ex. uppvisar mycket större livskvalité och lycka än yngre människor. Så, enligt studierna dårå, måste det vara nåt med att visheten och klokheten som vi alla människor samlar på oss under årens lopp och som blir större ju äldre vi blir, liksom kompenserar de fysiska brister och bräckligare hälsa vi kan få. Att det andra, visheten vi istället får, väger över och gör att krämporna förbises för allt det andra som visheten som kommer blir större och påverkar vår mentala hälsa mer så 75-åringar säger sig vara mycket mer lyckliga och uppleva större livskvalité än 40-åringar.
Det är nog bara att "enjoy the ride" eller som det där citatet säger om att growing old(er) is a privilege denied to many.
Det läskiga är ju att ju äldre man blir, desto fortare upplevs tiden gå och vips så har ytterligare 10 år gått.
Kram!
Annika said…
Bettan:
TACK gulliga DU!!!
Ja, det är roligt med gamla foton. OCH att samtidigt kolla in stilen och kläderna!!
Jodå. jag känner igen det du skriver...tyngdlagen, rynkor, fläckar...
Men, det är som det är.
Alternativet är inget alternativ :-/ Så vi hänger med och är glada för det!
Du är gullig och SNÄLL!
Stora kramar!!
Annika said…
Susanna:
Visst är det kul!!
Ja, det finns ganska många färgbilder på mig från barndomen.
Visst, det är bara att tuta och köra och uppskatta att man får vara med.
Japp, vi ses på lördag!!
Annika said…
Eva:
Jasså, ja det är nog ganska vanligt att krisa.
Skönt att det lugnat ner sig lite för dig vad gäller det.
Precis, man får ta det som det kommer :-)
Annika said…
Annika:
Visst är det roligt, och nostalgiskt. En svunnen värld.
TVn är cool, så rätt 66.
Idag? Not so much. Eller jo, den skulle vara retro-cool. Men ingen skulle väl vilja sitta och se svart/vitt idag.
Jag vet, jag gillar inte heller att jag är stelare, känner mer värk och sånt där.
Fy sjutton.
Undrar ibland hur det blir vid 70? oh äldre...
Men jag försöker att vara aktiv och allt det där.
Kramar!!
Annika said…
Annah;
Välkommen hit!!
Jasså, du med nollar. Äldre eller yngre än jag? Gissar yngre ;-)
Visst är det roligt med gamla bilder, så nostalgiskt.
Varmt välkommen tillbaka!!
Annika said…
Lisa:
TACK!
Ja, du med...så himla konstigt att vi ska fylla 50...
Annika said…
AM:
SANT!!
Allt sitter i huvudet. Men, visst kan man inte låta bli att tänka på det, och sin ålder.
In the grand scheme of life är vi fortfarande ganska unga.
Visst är det kul med gamla bilder och retro. ja, det var verkligen mkt snö förr, mkt mer än idag.
Trist att det har ändrats. Ja hela kilmatbilden är ju ur led...
Nåväl.
Visst var det roligt med allt det hemgjorda, hemsydda och stickade.
Awww....
Kramar!!!
Annika said…
Anne:
Du har naturligtvis SÅ rätt.
Absolut.
Så är det.
Minns när jag skulle fylla 40, Karolina var 9 då, nästan 10. Hon frågade mig hela tiden "HUR känns det att fylla 40...???"- "HUR känns det mamma?". Hon retades såklart.
Så här i efterhand vet jag att det inte är ngn big deal. 40 åringar ÄR unga :-)
Så nu vet du, Anne :-)
Men du har såklart helt rätt i ditt resonemang, det är precis så man tänker då man står på randen till ett nytt årtionde.
Precis, i dagens värld tror jag att 75 åringar typ har förstått det hela. De är pigga, de har vishet, de är aktiva och de är lugna. Så det ligger mkt i det du skriver.
OCH isf, the best is yet to come.
OM man får vara frisk, förstås.
Precis, jag ska njuta av resan, som jag alltid har gjort. OCH hoppas att hälsan står mig bi.
Men att tiden går alltfortare är verkligen ingen myt, så känns det.
OCH Anne, tack för dina fina ord om bilderna.
Stora kramar!!!