Tuesday, May 12, 2015

Den här bloggen har fyllt 9 år! The blog has turned 9 years old!

Godmorgon tisdag!


Vet ni, igår fyllde den här bloggen nio år.
Ja, det är sant. Det betyder att jag har suttit här och plitat ner olika inlägg i nio års tid.
Otroligt när jag tänker på det.
Om jag bloggar ett år till har jag bloggat i tio år! Så, jag fortsätter väl ialllafall ett år till så att jag kan fira ett ordentligt 10-årsjubileum. HAHA!


Jag vet inte hur länge jag trodde jag skulle komma att blogga då jag skrev det där första inlägget den 11 maj 2006.
Kunde jag då ana att jag skulle sitta här nio år senare och forfarande skriva?
OCH, fortfarande tycka att det är KUL (för roligt är det ju, onekligen).
Allvarligt talat, jag minns inte alls hur jag resonerade om saken.

Dock vet jag att anledningen till att jag började skriva Life in the Suburb var den att mina vänner och min familj i Sverige med lätthet skulle kunna följa mitt liv här i USA.
Bloggen skulle vara ett komplement till alla de e-mails jag skrev (och till viss del skriver än).


Redan då jag bloggat i några månader började “främlingar” titta in och kommentera.
OCH med facit i hand så är det ALLA ni, som till en början var okända för mig, som ger den här bloggen energi!
Det är tack vare er alla som jag fortsätter att skriva om mitt liv här i förorten utanför Washington DC.


Kommentarer är en bloggs blod och vitaminer, det har jag sagt många gånger förut. UTAN kommentarer skulle jag INTE blogga!
Inte en chans. Det skulle då kännas som att sitta och gagga för sig själv i ett hörn. Det skulle kännas tröttsamt och totalt ointressant för mig att skriva för "ingen".
Det är tack vare de dagliga kommentarerna jag fortsätter. OCH jag erkänner--ni mina kära läsare har varit mycket generösa med kommentarer till mig genom åren.
ETT tack till er alla ur djupet av mitt hjärta!!
Eftersom jag lägger ner ganska mycket tid på att skriva mina blogginlägg så betyder era tillrop ännu mer!
En blogg skriver sig inte själv, men det vet ni ju.

Jag vill inte heller att kommunikationen mellan er och mig ska stanna vid era kommentarer. För mig är det absolut självklart att svara på alla de kommentarer jag får.
Jag uppskattar det nämligen enormt själv hos de bloggar jag läser. Heja er som tar er tid att svara på kommentarer!!! De gör de flesta av mina bloggvänner, måste jag ändå säga.


Life in the Suburb har gett mig nya vänner! Vänner som verkligen blivit ännu en underbar bonus i bloggandets kölvatten!
Otaliga är de bloggträffar jag varit på! OCH det smått otroliga är att jag ännu inte varit på en enda bloggträff där det “inte funkat” mellan mig och den/dem jag träffat.
Det bevisar bara hur väldigt väl man kan lära känna varandra i cyberspace.
Alltså borde det även betyda att online-dating (för dem som är intresserade av sånt) verkligen borde FUNKA!!! Skulle jag bli singel idag (gud förbjude. GUD förbjude!!) skulle jag absolut söka ny partner på nätet via dating-siter.


Nu har ni följt mig sedan jag var nyss fyllda 40. Nästa år fyller jag alltså 50…
Karolina var 9 år, och en mycket liten tös, då jag började blogga.
Ni har fått följa henne från Elementary School och hela vägen till college. Mina skolinlägg genom åren har varit MYCKET uppskattade av er läsare. TACK för det!!!
Jag har skrivit om nostalgi, vardagslivet i USA, Amerikanska Fenomen, visat er bilder en masse via bildbomber av alla de slag.
Hey, det är faktiskt också tack vare ER, och den här bloggen, som jag utvecklats mycket som fotograf! Det är nog egentligen tack vare den här bloggen som mitt stora fotointresse väcktes från allra första början.


SÅ tack fina, snälla, kära ni för all feedback!
Jag planerar att fortsätta till 10-årsdagen (som sagt) så får vi se sen.
TACK för kommentarer, tack för de mails ni skickat till mig genom åren och tack för fin vänskap. Jag har varit lyckligt förskonad från näthat och elaka kommentarer. Ja, jag är självklart jättetacksam över att ha sluppit sådana!


Det skulle vara så roligt om ni som inte brukar kommentera, utan “endast” är läsare, lämnade ett litet avtryck i kommentarsfältet idag. MEN, bara om ni vill, har lust och tid. Absolut inget tvång, såklart!
OCH det gäller självklart min trogna, trogna, trogna, fina kommentarsskara också!!



TACK från Yours Truly!!!!










Yesterday my blog turned 9 years old!
Yup, true! True dat! Who would have thought!?
Thanks to you guys I’ll go on blogging for at least another year. Gotta have to have that 10-year anniversary, right? Otherwise it’d kind of lame.
I have to thank my English readers for your comments as well. Even though this blog is lacking a bit in written comments from my American friends, haha. But thank you Keith!! You are always commenting every Tuesday when I write in English. So, I’ll go on with my English posts once a week for now, at least. 
Thanks guys, and Thanks Keith!!! ;-)


74 comments:

Äventyret framtiden said...

En mycket stor och varm gratulationskram på nio årsdagen!
Det är viktigt att ha kommunikation på bloggen, jag håller med dig. Man blir verkligen vänner, känner varandra, läser mellan raderna och så vidare. Också jag har träffat några av mina bloggvänner och det har bara förstärkt vänskapen, men man har också vänner som man inte har träffat och vet att man känner bra i alla fall. Det är så gott som bara fördelar med att vara bloggare och när man slipper anonyma elakheter och annat skräp, så är man lyckligt lottad. Jag fick några sexuellt anonyma påhopp ett tag för några år sedan, men bad dem helt resolut att sluta eftersom jag ändå skulle radera allt de skrev. Konstigt nog så tog det skruv :)och de försvann.
Nu önskar jag dig och din blogg ett gott nästa år och naturligtvis så slutar du inte då Annika. Här ska vi traggla på till näsorna ramlar av eller hur? ;) Ha en finfin dag!
Varma kramar!

Unknown said...

Hej Annika,
Nio års bloggande är en lång tid, bra gjort! Det är en fin dagbok att blicka tillbaka på.
Själv är jag urusel på att kommentera, så din uppmaning behövdes. Din blogg är så trevlig och du delar med dig av din vardag.
Inläggen du gjorde om er resa till Key West var super.
/Kram Christina

Sahra said...

Ett nöje att följa. Krsm

Desiree said...

Stort grattis till bloggen och till dig som skrivit så flitigt i hela 9 år. Helt otroligt att det gått så lång tid. Jag tror jag kanske började blogga något år efter dig. Jag håller helt med dig om att kommentarerna är jätteviktiga för annars skulle det kännas rätt meiningslöst att skriva. I för sig är det alltid så att det är fler som läser än som kommenterar men man behöver ändå få den där feedbacken. Jag håller helt med dig om att det är absolut självklart att svara på alla kommentarer.
Stort grattis and keep going strong!

Christina said...

Anonym läsare här :-). Jag har inte läst din blogg sedan starten, men kanske 6-7 år med något avbrott när jag inte var på nätet mycket alls. Hoppas att du fortsätter långt efter 10-årsdagen :-)!

Malin said...

Wow! Nio år! Själv har jag läst din blogg några år och kommenterar ibland. Tycker du alltid lägger ut så härliga bilder. Därför passar jag alltid på att läsa från datorn på jobbet där jag har stor skärm :) Hoppas verkligen du vill fortsätta blogga även efter tioårsjubileumet.

Mimmi said...

Det är ett sant nöje att läsa din blogg (gör det så gott som dagligen) och följa med på era resor och bara njuta av dina underbart vackra foton från naturen runt omkring där ni bor. Har själv ungdomar i samma ålder som Er dotter och det är intressant att jämföra skolsystemen i USA och Finland. Jag gratulerar dej till en jättefin blogg och fortsätter gärna följa dej.
Kram Mimmi

Katarina P said...

Grattis på 9-årsdagen!

Är en av dem som är dålig på att skriva kommentarer. Lite bättre på instagram! :) men ville passa på att säga att din blogg är så himla mysig. "sparar" den ofta till sist av de bloggar jag läser - precis som jag gör med det godaste godiset. ;) en härlig start på mina dagar!

Eva i Dalarna said...

Grattis till de nio åren och jag hoppas du fortsätter många år till. Jag har ju inte varit med som läsare särskilt länge, ungefär sen Karolina for iväg tll Elon bara - men numera är det en morgonrutin för mig, att läsa vad du skriver. Jag tycker så mycket om den och en av anledningarna är att du alltid besvarar kommentarerna. Sen är det också roligt att se dina fina foton. Och att läsa om vad du har för dig. Ja - allt är bra med din blogg! Så kör på i många år till!
Kramar!

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Ett stort Grattis till bloggens 9-årsdag! :-D
I höst har jag följt din blogg i 8 år; nästan från starten (inte riktigt, men nästan).
Det är verkligen otroligt hur snabbt tiden går!
Och din blogg har varit min absoluta favorit sedan den dagen jag klickade mig in här första gången, och än idag är det fortfarande min favorit :-D
Dina blogginlägg andas kvalitet. När man kommer in här känner man verkligen att du lägger ner tid och ansträngning på dina texter och bilder.
Och helt ärligt så känner jag ingen bloggare som är lika bra som du på att svara på kommentarer.

Jag håller tummarna att din blogg fortsätter långt efter 10-årsdagen, då att läsa just den här bloggen är min dagliga vitamindos :-D

Hoppas du får en mycket fin tisdag!
MVH /Erica

Millan said...

Grattis pa nio-arsdagen :-). Jag har foljt dig i mer an 8 ar dom aren och tycker ibland att det ar ofattbart att vi inte har traffats i verkligenheten!
Jag tror att just att du ar sa personlig pa bloggen, men inte FOR personlig ar det som gor den sa bra. Du delar verkligen med dig av livet och dina upplevelser, tankar och funderingar men utelamnar anda inga for 'intima' detaljer om dig sjalv eller andra. Det ar inte en latt balansgang det dar men jag tycker du har lyckats perfekt!

Dessutom gor ju alla dina vackra foton sitt till! Jag tycker att det ar urtrist att lasa bloggar utan foton sa det gor jag ytterst sallan.

Stor kram!
Millan

Ingela said...

Grattis på nioårsdagen! Klart som korvspad att du fortsätter minst nio år till!
Come to think of it så är det tio år för mig sedan jag började skriva "dagbok" på nätet. De första åren skedde det på ett slutet forum som inte finns längre, men jag har sparat alla inlägg. (Jag blev tvungen att kolla vilket datum jag skrev mitt första inlägg - 16.5.2005, så det är jubileum snart!)
Dystert väder här i dag, men vi ska iväg på lite shopping av nödvändigheter - ny gräsklippare och annat trist.
Ha en fin tisdag! Kramar!

Cornelia said...

Hej Annika!
Jag kommenterar ju väldigt sällan. Men idag vill jag göra det för att berätta hur mycket jag uppskattar din blog! Tror inte jag har missat ett enda inlägg sen jag började läsa för 5-6 år sedan. Tack för att du fortsätter skriva!!
Kram från Stockholm
Cornelia

Andra året i Hjo said...

Nio år, jisses. Så tiden går. Jag följer två bloggar från Staterna, tycker det är skoj.
Vi får se hur länge jag orkar blogga, har ju gått in på andra året bara.
Ha en bra vecka!

Sara said...

Hey sis, läser ju såklart alltid din blogg men är dålig på att kommentera nu,r jag vet, tröttnade när det strulade så mycket med att kommentarera från mobilen. Måste alltid koppla över från mobilversionen till webversionen och har ingen aning om varför det är så, och ibland funkar det inte ens då.

Grattis på 9-årsdagen!! Puss, kram och älskar!

bettan said...

GRATTIS bästa blogg och kära Annika. Tror jag nästan varit med från början. Din blogg berikar mitt liv och ger mig nya kunskaper vilket är mycket stimulerande. Och dina foton, herregud dina foton! Snacka om njutning...:)
Keep up the good work!
KRAMAR!!

Steel City Anna said...

Kul! Jag ar inne pa attonde aret tror jag som bloggare. Haller med om att det haller liv i och utvecklar ett fotointresse! Du tar alltid fina bilder. Jag hittade din blogg genom Trillingnoten tror jag, for ett par ar sen. Kommentarer ar roligt att fa och det absolut kul att bade svara och fa svar tycker jag! Jag har alltid haft valdigt stor skillnad mellan antalet lasare och kommentarer. Ibland kan jag tycka att det ar lite laskigt, vilka ar alla darute liksom! Sarskilt om man har skrivit nat personligt och man ser att manga klickat upp just det inlagget men inte lamnat nagra spar. Det ar nog en av anledningarna till att jag haller tillbaka lite.

Annika said...

Karin;
Miljoner tack för dina jättefina ord.
Ja, det är verkligen en värld som öppnats iom den här bloggen, och andra bloggar.
OCH visst är det fantastiskt med alla goda vänner som kommit i dess kölvatten!!
Så bra, och en verklig extra bonus.
Absolut, visst är det bra att ha kommunikation.
Underbart att ha sluppit näthat och dylikt. Det skulle nog vara svårt att fortsätta om det kom sådant.
HAHA, Karin, vi tragglar ett tag till. Lika bra det eftersom det är så roligt!!!
Tack och KRAAAAAM!!!



Christina:
TACK för din kommentar, och VÄLKOMMEN hit!!
Så roligt med ett avtryck. TACK för det!!
Jag blir så glad över dina fina ord! Du behöver absolut inte känna ngt tvång över kommentarer. SÅ glad att du läser.
Varmt välkommen tillbaka!!
Så roligt at du gillade mina reseberättelser från The Keys!!
Stor kram!!!

Annika said...

Sahra:
Tusen KRAMAR och TACK!!!!


Desiree:
TACK min fina vän!!
Du är ju en av dem som jag verkligen träffat, och blivit riktig vän med via bloggarna.
Tror du kanske började ngt år efter mig?
Åren går så fort, och ibland är det svårt att veta vem som hittade vem etc.
Visst skulle det kännas meningslöst att skriva utan feedback, även om man kanske skulle se i statistiken att man hade läsare. nej, det skulle inte vara roligt, och så oinspirerade.
Ja, visst ska man svara på kommentarer.
Stora, stora kramar till dig och jättestort tack för fina ord!!

Annika said...

Christina:
TACK snälla för din kommentar!! OCH tack för att du läser.
OCH att du läst SÅ länge.
Stora kramar!!!



Malin:
Tack fina du!!
Dig har jag sett här förr. Jätteroligt, blir glad.
Så roligt att du gillar bilderna, och att du kollar dem på stor skärm!
Tack Malin!!
Kram!!

Annika said...

Mimmi:
VARMT välkommen hit!!
OCH tack för att du skickar en kommentar idag!
BLIR så glad. TACK för fina, inspirerande ord.
KUL att vi har barn i samma ålder.
Jag säger grattis till ett jättefint skolsystem där resten av världen har mkt att lära!!
Tack snälla Mimmi!!
Kram!!!



Katarina:
HEJ!! Tror jag vet vem du är via Insta!!! Så roligt att du är här också. Välkommen!!!
Insta är ju lättare på alla de sätt många ggr. TACK, din kommentar gör mig så otroligt glad!!
Tack!!!
Stora kramar!!

Annika said...

Eva:
TACK!!!
Ja, jag vet att du är ganska ny. Men du är verkligen trogen i detta fält, och det tackar jag dig SÅ otroligt mkt för!
Det är så kul att ha dig här.
Underbar feedback. Du gör mig jätteglad.
Stora kramar!!


Erica:
Men tack!!
DU har verkligen varit trogen och flitig i dina kommentarer till mig, och det är jag så innerligt glad för.
Dina fina ord lägger sig som bomull runt mitt hjärta.
OCH du, du har ju lärt MIG en hel del om foto genom åren. DET var via dig jag lärde mig om långa slutartider etc.
Så det är verkligen givande
TACK för dina urfina ord. Tack för att du är här och läser och kommenterar!!!

Christina said...

Stort grattis på nio årsdagen!! För åtta år sedan satt jag och surfade runt efter bloggar skrivna av svenskar i USA. Min man och jag skulle flytta hit och det kändes spännande, roligt men också lite skrämmande. Jag hittade dig!! Och du gjorde att min flytt blev mindre skrämmande. Nu har vi varit hör ett antal år, i Tyskland ett år och nu tillbaka i USA igen. Inte alls skrämmande den här gången! Life in the Suburb har varit med mig varje morgon under den här tiden och jag ser fram emot att fira ditt tio års jubileum!
Kram och tack!!

Pernilla said...

Grattis till de nio åren som bloggare, beundransvärt för det märks verkligen att du lägger ner mycket tid på din blogg!
Bara älskar dina foton du bombar med, så roligt att se och sitta och drömma sig bort till. Och sedan att få läsa om "vardagsUSA" och skillnader/likheter mellan våra länder. Har min ritual med att läsa 4-5 USA-bloggar varje dag. Dålig på att kommentera i perioder, tycker det är lättare på Instagram.

Fortsätt blogga så länge du orkar, det är så kul att ta del av det svensk-amerikanska livet.

Kram,
Pernilla

Annika said...

Millan;
TACK snälla, fina du!
Ja, det är faktiskt helt otroligt att VI inte har träffats!!
HOPPAS att det blir av ngn ggn.
Verkligen, Tror det skulle bli ännu ett bra möte.
TACK för att du läser. Precis, personlig men inte privat. Så vill jag skriva, så försöker jag skriva.
Tack för de fina ord du ger mig. Boost för mig!!
Stora bamsekramar!!!


Ingela;
TACK!!!
Ja, jag fortsätter iallafall till 10-årsdagen så att jag kan ha jubileum! YAY!
Haha.
Ja, åren går. Det här är den fösta, och enda blogg, jag haft. Dagbok skriver jag, men den ligger vid min säng, haha!
Här går vi årets hittills hetaste dag till mötes. PUST!!
Lycka till med gräsklippare och annat.
Stora kramar och tack!!

Annika said...

Cornelia:
TACK snälla du. Välkommen hit.
Är du den Cornelia som brukade vara au-pair i Great Falls?
Flygvärdinna idag?
Jag följer dig på insta! Tack för dina jättefina ord, du gör mig så himla GLAD!!
Stora kramar!!



Hans:
Du ser, år blir till år.
Kul är det ju!
Man ska blogga så länge det är kul! Jag kör till 10 iaf.
Tack för att du läser!!

Annika said...

Sara:
Jag vet.
Jag kan inte heller kommentera fr mobil.
Helt hopplöst.
Måste också gå över till webbversionen. Men, jag skriver ju oftast, och läser bloggar, via min dator. Inte via mobben.
Kram, puss och älskar och tack SIS!!



Bettan;
Men tack fina snälla du!!
Jag är så glad att du läser här.
TACK för beröm. Du gör mig så glad, och ger mig inspo att fortsätta.
Kramar i massor!!!

Annika said...

Anna;
TACK för att du läser och skriver här!!
DET betyder så mkt för mig!
Ja, jag vet, antalet läsare är såååå mkt större än de som ger avtryck i fältet.
Jag kan också tycka det är lite läskigt ibland. Precis, speciellt om man kanske skrivit ngt personligt.
Håller helt med dig om den saken. Man undrar vilka alla är?
Tack för superfina ord. Jag är glad att jag hittat dig, och din mamma!!!
Stora kramar!!

Annika said...

Christina:
Jättestort TACK till dig!!
Gud vad glad jag blir om jag gjorde flytten mindre läskig.
Nu är du ju veteran på USA själv :-)
Tycker det är KUL att ni är tillbaka!!!!
Tack för att du läser, gulliga Christina!!
Stora, stora kramar till dig!!!


Pernilla:
Tusen tack för supersnälla och fina ord.
Det är så roligt eftersom vi ju mailat lite också.
TACK för att du gillar bilder och text. Förstår att det är intressant med vardagslivet här. Jag gillar ju själv mest vardagsbloggar också!
Ingen fara, inget tvång i fältet vad gäller kommentarer.
Insta är lättare, på alla plan faktiskt. Kravlöst. Bloggen är mer som ett jobb för mig. Ett underbart sådant.
Kramar och stora tack för att du läser!!!

marianne.dahl3 said...

Grattis på nio årsdagen! 9 år!!
Som du säger själv så lägger du ner mycket jobb i bloggen, med fina texter, bilder mm.
Jag har endast två bloggar jag kommenterar och läser, din och Liz på Okinawa.
Din föll jag för alla vackra bilder på naturen samt dina varma texter till allt, bl a din familj.
Liz hittade jag då får dotter i Stockholm väntade tvillingar för 3 år sen, ville läsa lite mer om hur livet kan vara med 2 små. Nu har flickorna dessutom fått en liten bror som är 4 månader.
Tycker också det är intressant hur livet tar sej ut när man bor i ett annat land. Skillnader och likheter!
Jätteroligt att ni kommenterar också våra kommentarer, då känner man att man finns.
Hoppas du håller på i mer än 10 år, jag är ju ganska ny!!!!
Stor kram
Marianne Dahl i Göteborg

Sininirina said...

Grattis! Jag läser din blogg och kommenterar inte mycket, typ aldrig. Men det betyder inte att jag inte uppskattar det du skriver och fotograferar. Fortsätt gärna ett år till! Minst!

Vform said...

HEEJ och GRATTIS!!
Det var ju den där 'bonnstugan' ... konstigt egentligen :) MEN SÅ KUL!!
Tänkte nog läsa din blogg i måååånga år ännu! Men som sagt nio, eller tio år är en väldigt lång tid, då var man ... hm, yngre ...
I höst firar jag 8-årsdag :)
Trevligt är det när du svarar på alla kommentarer, det borde jag också göra ...
Ha nu en skön födelsedag!
Kramar till dig från mig ;)

Nettan said...

Nio år, är många år, och många inlägg. Precis som du skriver är det viktigt med kommentarer, som visar att någon läst och brytt sig om vad som står. Ofta försöker jag svara på kommentarer jag fått när jag själv kommenterar i respektive blogg, för det handlar om kommunikation.

Härligt att du bestämt dig för att blogga ett år till, ser fram emot det!

Ha en fantastisk tisdag!

Kramar
Nettan

Inger said...

Annika, tack själv för allt du bjuder på.
Så intressant att läsa alla olika sorters inlägg, alltid med en trevlig ton. Du har sådan bredd på det du skriver och det uppskattar jag.
Du förmedlar värme och personlighet i dina inlägg. Att du också tar dig tid att svara den som kommenterar tror jag också är uppskattat av många.
Alltid lika roligt att titta in till dig och det tänker jag fortsätta att göra.

Kram på 9 årsdagen!
Inger

Keith said...

Happy Blog Anniversary!! I enjoy reading your posts. Even those not in English!! ;-) You always have such beautiful pictures, too!!

Annika said...

Marianne;
TACK!!
Jag är så glad att du hittat hit via Liz.
Glad också över att du ser att det ligger jobb bakom bild och text. TACK!!
OCH så blir jag så glad över att du tycker att jag skriver varmt om familj och annat. Det kommer naturligt.
Roligt att du hittade Liz via tvillingsöket.
Både Liz och jag uppskattar verkligen dina kommentarer. Jag vet att Liz är jätteduktig på att besvara sina också.
Varmt välkommen hit, Marianne. Du är ju ganska nu här!!
Kramar!!


Sininirina:
TACK, välkommen och TACK för kommentar!!
VISST finns du på insta???
Tycker jag känner igen din signatur därifrån. Tack för uppmuntrande ord. Jag fortsätter så gärna ett tag till.
Kramar!!

Annika said...

Vivan:
TACK för att du hittade mig så att jag hittade DIG!!
Tänk vad ett sök på gamla bonnstugor kan ställa till med :-)
KUL!
Ja, jag fortsätter ett tag till, iaf till 10!! Då kan jag fira jubileum, haha!!
Du har hållit på nästan lika länge som jag.
Men du svarar ju indirekt på din blogg iaf. Vet att det är lite annorlunda kotym på inredningsbloggar etc. Helt OK det med.
:-)
TACK för att du läser och skriver.
Kramar!!


Nettan:
TACK!
ja, tiden flyger.
Absolut, många svarar på kommentarer via kommentarer i andras bloggar. Man ska göra som man själv vill, och det passar. Bara det uppmärksammas sas.
:-)
Tack för att du läser och kommenterar så flitigt. Jag uppskattar det enormt!!
OCh till 10 fortsätter jag, you bet.
Stora kramar!!!

Annika said...

Inger:
OCH tusen tack för dina jättefina kommentar och häslning. DET betyder massor!!
OCH jag blir så glad över att du uppskattar mina inlägg. Sant, jag försöker bredda dem ganska mkt. Inte sopa in mig i ett hörn.
Roligt om det märks.
Så glad att du läser här.
Stora bamsiga kramar från mig!!

Keith:
There you are, my Tuesday commenter and friend!!
HAHA!
Thanks for reading. I hope you do not google translate ;-) And, also, thanks for liking my pics!!

Anonymous said...

Tiden går! Jag har bloggat i drygt sex år men funderar allvarligt på att lägga av. Antalet läsare har droppat rejält sedan vi flyttade hem till Sverige igen och kommentarerna är näst intill obefintliga, endast du som troget skriver!
Men självklart ska du kämpa på så du kan ha tioårs-kalas!

Annika said...

Brysselkakan:
Nog gör den det!!
Trist om du lägger ner. MEN det är fasiken så viktigt med feedback. Utan sådan skulle jag också lägga ner. Det är för trist att sitta och skriva för ingen.
Jag är tacksam över att jag har så många som skriver här, jättetacksam!!!
Utan er alla, no way!!! OCH tack för att du kommenterar och läser så flitigt.

ginna said...

Grattis på 9-årsdagen, Annika! Jag tittar in på din fina blogg för att stilla min Washingtonsaknad. Det är en fröjd att se dina vackra foton och läsa dina välfunna texter om livet kring DC. Keep up the great work!

Anonymous said...

Alltid kul att läsa din blogg.
Har sagt det förut och repeterar:
Dina foton är nog de bästa jag sett
på de bloggar jag läser. Hemma eller borta spelar ingen roll. Reston, Georgetown, Elon, Stockholm, Finland, Outer Banks.
För att inte tala om the Keys!

Hang in there, Annika! Har själv inte nog självdisciplin för en blogg -
eller är det åldern? :)

Ruth i Virginia

FREEDOMtravel said...

Stort GRATTIS till bloggfödelsedagen! Tiden går fort när man har roligt. Och det har man ju när man bloggar. Håller med om att kommentarerna och utbytet med läsarna är superviktigt. Om man bara håller monolog tröttnar man nog... Keep up the god work! :)

L said...

Du är en stor inspiration och jag tycker oerhört mycket om att läsa din blogg. Grattis på dess födelsedag :))

Gretas Gotland said...

Gratulerar till nio år i bloggosfären!:-) Hoppas du fortsätter länge till!

Monica said...

Kul att du bloggat så länge och roligt om du fortsätter och det tror jag att du gör. Det är trevligt också med din "regelbundenhet", att du bloggar om din vardag, helger, resor och att du har ett flöde i det med många fina foton till. Ha en fortsatt fin vecka!Tror jag med hittade dig genom Trillingnöten för kanske ett par år sedan:-)

Annika said...

Ginna:
Tusen tack!
Du gör mig jätteglad!
Och jag känner mig sporrad!!!
Stora kramar från mig!!


Ruth:
TUSEN tusen tack för dina fina ord.
Jag blir verkligen SÅ otroligt GLAD!!
Så roligt att du tycker så mkt om bilderna och texterna.
Den här bloggen har gjort mig till en bättre fotograf.
Men Ruth, det vore väl toppen om du satte igång att blogga. DU behöver ju inte göra det varje dag. En gång i veckan kanske??
Tänk på saken.
Kramar från mig!!!

Annika said...

Helena;
TACK!!!
Vad glad jag blir!
OCH ja, visst är det viktigt med kommunikation!! SÅ viktigt.
Tror det ibland är det som hjälper eller stjälper en blogg.
Och grattis till dig med och din fina blogg!



LISA:
Aww...tack!!TACK min vän!!
ja, vi hittade ju varandra då du var i Boston.
TACK!!

Annika said...

Greta.
TACK!!
ett år till iaf. Tio år måste det ju bli ;-)
Tusen tack för fina ord och alla kommentarer du skriver. Du bor på en av världens bästa platser!!


Monica:
Så glad att jag hittat dig och Anna.
OCH TACK, ja om feedbacken och läsarna finns så fortsätter jag. Det är ju väldigt KUL det här med bloggande.
Så roligt att du gillar det jag skriver om, och fotar. TACK snälla
Kram!

Anonymous said...

Grattis på 9-årsdagen! Hoppas du kommer fortsätta skriva i många år till. :) Jag har läst din blogg sen -08 men kommenterar tyvärr aldrig. Anna i Carson City

Annika said...

Anna:
ÄNNU ett känt ansikte från Insta!! Vad roligt!!!
TACK för att du läser! Så glad för det!
OCH så känns det so om jag känner dig lite via insta.
Kram!!!

Humlan said...

Stort Grattis på 9-årsdagen!
Och tack för alla roliga, tänkvärda, kloka, fina inlägg! Du är verkligen bra på att skriva och jag har lärt mig massor av dina inlägg.
Jag vet att jag är urusel på att kommentera numera, ska försöka bli bättre framöver.

Kram!

Annika said...

Humlan:
TACK snälla du!!
Jag blir så glad över att läsa det du skriver. Det sporrar mig massor.
Inget tvång att kommentera, jag lovar, lovar, lovar!!
Tack igen gulliga Humlan.
Stora kramar!!

My kids' Mom said...

Grattis!

Vad underbart att du har bloggat så mycket och man kan verkligen se dag in och dag ut att du lägger ner ett enormt arbete vilket också resulterar i hög kvalitet hela vägen rakt igenom.

Dessutom, vilken fantastisk dagbok som du och familjen kan titta tillbaka i. En verklig skatt!

Blogga på! Det är alltid så kul att titta in här och att bli inspirerad inom så många områden.

Ännu en gång Grattis!

Kram, Anneli

Anne-Marie said...

Oj, här var det många kommentarer idag. Tror att ditt upprop lyckades. :)
Annika, stort grattis till ditt 9-års jubileum. Och du och jag har följt varandra länge. Din blogg var en av de första jag hittade till från Anne i Oregon och du var en av de första som kommenterade hos mig. Jag är så glad att vi hittat varandra i cyberrymden och att vi fortsatt att följa varandra. Nu fattas bara träffen IRL. :)
Du och jag har ju "diskuterat" det här med kommentarer och att svara på dem. Visst skall man göra det. Tar sig en annan person tid att skriva en kommentar skall den självklart besvaras.
Jag har bloggat sedan november 2006 så närmare mig också 10-års jubileet snart.
Stora kramar!!!

Annika said...

Anneli:
Stort tack!!
Roligt om det märks att jag lägger ner tid på min blogg, för det gör jag!
Blir glad och sporrad av dina fina ord!!
Jag har bloggen som en slags dagbok. Jag skriver också dagbok varje kväll. Så nog har jag och min familj det här livet dokumenterat. Det är jag glad över.
TACK för supersnälla ord!
Kram!!


AM:
JA, så roligt med alla kommentarer idag. Blir ju så glad och sporrad!!
Vi har ju bloggat nästan lika länge, vi två!! OCH jag ser fram emot vår träff IRL. Jag vet att vi kommer att ses!!! Ska bli så roligt.
Så det var via Anne vi lärde känna varandras bloggar. Sådant där har jag glömt, till stor del. Minns bara att det var en sådan massa trevliga svenskamerikanska bloggar som kom där, din blogg, Annes och Desirees och Saltis. SÅ KUL!!!
Kommentarer ja, visst ska de besvaras. Som du säger, har ngn tagit sig tid att kommentera ska det uppmärksammas.
Tusen tack AM!!!!
Stora kramar!!!

Anonymous said...

Jag har läst din blogg många många år nu. Du är en av mina absoluta favorit- utomlandsbloggar! Kommenterar inte så ofta, men läser bloggen flera gånger i veckan. Välskrivet och intressant! /Norrbottens-Emilia i Skåne

Channal said...

GRATTIS Annika! Jag ÄLSKAR din blogg! Du får aldrig sluta att blogga! Du känns som en riktig vän! Tycker om dig! Sen dina bilder... dagens bild är dubbeltumme UPP! Likes!!

Undrar hur många år jag har hängt med dig här...

KRAMAROM!! Love Anna

Annika said...

Emilia:
Tusen tack oh välkommen säger jag!! Så roligt att du tycker om min blogg. Blir ju superglad!!
Tack för snälla ord!!
Kram!


Channal:
TACK gulliga Anna. Detsamma om din blogg!
Så glad att vi hittat varandra därute i cybern. Minns att du och coola anna ramlade in här samtidigt. GLAD att ha hittat din blogg!!! Alltid lika kul att titta in där!!
Kramar i massor!!!

Min Mans Mat said...

Grattis på nioårsdagen Så häftigt Så glad att få följa din fantastiska blogg Så välskriven och tänkvärd plus alla dina underbara bilder Ha en bra dag Kram från ett för den lite regnigt Småland Kram Helena i Småland

Annika said...

Helena:
Tack gulliga Helena. Vad roligt att du tycker om den här bloggen! Jag blir så glad.
Hoppas solen snart ska skina över härliga Småland igen!
Stor kram!!

Anonymous said...

Grattis till blogg-födelsedagen!

Jag har läst din blogg i nåt år bara, tror jag hittade hit från Anne-Marie (att bo i USA).

Tyckte det var roligt att läsa om hur du kom till USA för ett tag sedan, med tanke på att man inte hängt med från början...-sen tycker jag om att läsa om USA vs Sverige, skillnader, vad som är bra, vad som är dåligt, väder och vind osv.

Precis som alla andra skriver, så tar du fantastiskt fina bilder och man kan verkligen förstå att du lägger ner mkt tid på bloggen.

Ha en jättefin dag, hälsar Sara i Borås:)

Anonymous said...

Tack Annika för din blogg och alla fina bilder! Jag har följt den nu varje vardag i över ett år. Hittade den genom att jag hittade Anne-Maries (bo-i-USA) först.Jag tycker det är så intressant att följa dig och din familj och det här att vara svensk i USA. Jag bor med min familj i Borlänge i Dalarna men mina föräldrar var från svenska Österbotten så jag känner ytterligare en koppling där! Min man och jag började resa till USA för över 35 år sedan och det har blivit en del resor sedan dess till det stora landet i väst. Visserligen blev det ett avbrott under 20 år när barnen växte upp. Nu har vi rest en del igen för nu har mellanbarnet, (en son som nu är 26 år!) tagit med mig till framför allt Florida för att se på sport, allt från NHL-hockey i Tampa och Miami, golf i Naples, NASCAR i Homestead till University of Florida i Gainesville med alla dess sporter. Jag är inte direkt intresserad av sport men vad gör man inte för sina barn?!? Vi båda båda älskar värmen och jag är så glad att han fortfarande vill ha sin "gamla" mamma med sig.
Så tacksam att du fortsätter med ditt bloggande för tack vare din blogg och dina fina bilder så får jag uppleva USA fastän jag befinner mig på hemmaplan.Så TACK för din blogg!!!!!!!!!
Massor med kramar från Yvonne i Borlänge.

Anonymous said...

Hej - det är klart att jag läser det du skriver! Men jag är väldigt dålig på att kommentera, dessvärre...(och jag har lite problemer med att kommentera - det brukar ta två/tre försök...)Jag älskar dina bilder, bade på Instagram och på bloggen (och är lite avundsjuk på vädret - idag skinner visserligen solen, men det är så kallt!

Malou
Snälla, fortsätt att skriva???

Sininirina said...

Visst är det jag på insta. Allt är så mycket enklare där, utom texter. Det är mycket bättre att läsa blogginlägg och se på insta-inlägg.

Annika said...

Sara:
Välkommen hit, och tusen tack för dina fina ord.
Så roligt att du skrev och kommenterade.
Roligt också att du gillade att läsa hur jag kom till USA. Ibland kan det vara bra att skriva om just det titt som tätt.
Försöker ha breda ämnen här, och det är så roligt att det uppskattas.
Tusen tack.
Jag blir också glad över att du gillar kvaliteten på min blogg.
Jättekul att du tycker om mina bilder.
Så roligt att ha dig här!
Ha det bäst!!

Annika said...

Yvonne:
Varmt välkommen hit, och tack för din underbart fina kommentar.
Jag blir jätteglad!
Så roligt att du också har den där kopplingen till svenska Österbotten. Ja, det är ju verkligen en del av mitt liv som sitter djupt i hjärtat.
OCH vad roligt med din son.
Karolina har en jättegod kompis som går på U of FLA i Gainesville, där kommer ännu en gemensam nämnare in :-)
Nej, och inte heller jag är intresserad av sport, haha.
Men visst, vad gör man inte för sina barn.
Varmt välkommen tillbaka!!
Kram!

Annika said...

Malou:
Det är bra det, det blir jag glad över,
Tråkigt om det strular då du ska kommentera,
Brukar du kommentera på mobil eller via dator? Via mobil är det verkligen hopplöst.
Tack, blir så glad över att du gillar bilder och text. Idag har vi det svalare, och det är skönt. Men visst, vädret är oftast bra här.
Jodå, visst förtsätter jag till 10-årsdagen iaf. Sen får vi'la se :-)
Kram!!

Sininirina:
Förstod det. Tycker det är KUL att det är du!
Ja, insta är vrålsnabbt och kravlöst. Älskar insta!! En blogg tar lite mer tid, både att skriva och att läsa.
Så glad att du är här!

Musikanta said...

Jag känner igen allt det du skriver. Bloggen har inneburit ett helt annat liv för mig. Jag ser med lite andra ögon på min omgivning - kanske det är något för bloggen. Jag skrev dagbok av och till förr, men det är ju inte samma sak som att blogga där man kan lägga in bilder också. Jag började 2007 och jag har varit med dig sedan dess.

Helt fantastiskt! Jag tror inte att vi skulle ha någon svårighet att umgås om vi träffades irl - man vet ju mer om varandra än om sina vanliga bekanta som man träffar då och då. De bloggvänner som jag har träffat har blivit riktiga vänner - tyvärr bor de en bit ifrån där jag bor så jag kan inte träffa dem så ofta.

Jag tycker att det är roligt att man har dokumenterat sitt liv den senaste åren - kul att titta tillbaka på sina inlägg. Det är framför allt roligt för mig att se hur de minsta barnbarnen växer och utvecklas.

Grattis till dina nio år med bloggen och lycka till med de framtida inläggen som förhoppningsvis blir många!
Stor kram från Ingrid

Annika said...

ingrid:
TACK!!!
Så roligt att du känner igen dig. Men så är det nog, får man en blogg som blir väl kommenterad så tror jag att vänner kommer på kuppen. OCH om man själv kommenterar och är aktiv.
Jag har inte varit på en enda misslyckad bloggträff, och vänner har jag fått, verkliga vänner.
DET gillar jag verkligen.
Jag skulle gärna träffa dig, SÅ gärna.
Dagbok skriver jag, men bloggen blir ju lite mer allmängiltig.
Stora kramar och TACK!!

Charlie sa ... said...

Kära Annika, kära vän!!
Gratulerar!
9 år är en lång tid - du började blogga ungefär strax efter vi flyttat hit :-)

Här i cyberspace hittade vi varandra och det är jag så glad för. Dina bilder och texter glädjer så många. Du är rolig, varm, omtänksam och känns som en vän. Mina tankar går till radioprogram som man tycker extra mycket om - det handlar om att nå fram och det gör du! Så är du så klok också!

HURRA!!!

Kram!!

Åsa said...

Jag läser alla dina inlägg sedan ett par år tillbaka. Jag hittade din blogg via andra jag känner på östkusten, bodde själv i Montreal två år fast är i Sverige nu igen sedan fyra år snart. Älskar dina miljöbilder och berättelser! Jag bloggar inte längre aktivt, hänger mest på andras...

Annika said...

Lotta:
Alltså, tack för din genomfina kommentar. DEN värmer.
Jag är SÅÅÅÅ glad att vi hittade varandra, att du hittade mig. ATT du sen började blogga. TACK för det!!
Jag tycker det är SÅ synd att vi inte blir lite närmare varandra. Jag vet att vi skulle ha setts mkt då.
Tack Lotta, du är ju en av dem jag träffat via bloggen som blivit en riktigt vän!!!
Massor, massor med kramar!!!!

Annika said...

Åsa:
Välkommen hit och TACK för din kommentar.
Jag blir så glad över att höra från dig.
Glad att du läser, och glad att du även bott i Kanada, då känner du ju till en hel del om östkusten också.
Tack för snälla ord!!
Så roligt att ha dig här!!