Friday, February 06, 2015

Nostalgi-Annika: Sportlov

Fredagshej!


Snart helg igen.
SÅ skönt!
Veckan har gått lika fort som alla andra veckor. Förstås.


Sportlovstider hemma i Sverige.
Härligt!
Här, i min kommun, har vi inget sådant. Jag vet inte om sportlov finns i delstaten Virginia överhuvudtaget.
Däremot vet  jag att vissa stater har något som kan liknas vid sportlov.
Här blir nästa långa lov påsklovet.
Karolina har sitt spring break näst sista veckan i mars. Då kommer hon hem.
Vi ska ta en liten tur till New York då också. Det blir säkert roligt.


När jag var barn innebar sportloven ett skönt avbrott från skolan.
Vi for inte till fjällen, eller alperna.
Nej, men ofta nog styrde vi kosan till min mormor och morfar i Närpes.
Gissa om det är fina minnen, och minnen som jag vårdar ömt.



DÄR var det snö.   Snön kunde det vara si och så med i Stockholm  på vintern då jag växte upp. Vi var SÅ glada över att vara hos våra morföräldrar!! Mormor och min mamma brukade skotta snön av  en liten skogstjärn i skogsbrynet. Öjpott.
OCH där for vi runt på knagglig is. Det var så roligt.
Ja, det var så himla mysigt.
Skridskorna släpade vi med från Stockholm.
Vi åkte tills vi började frysa och hacka tänder. Då var det ju inte direkt termobraller som gällde heller. Nä, det var jeans, och under dem strumpbyxor. Täckjacka, halsduk, mössa och lovikkavantar gällde förstås.  Kinder och läppar insmorda med Nivea.
De där lovikkavantarna blev blöta på nolltid, och stora snökokor satt fast vid dem!
Hua.
Ibland hade vi fingervantar, och sen lovikkavantarna ovanpå fingervantarna.
Blöta jeans är heller ingen höjdare. Aj och o vad det är otäckt med sådana slafsande runt vader och lår.
Desto härligare då att komma in i mormor och morfars stora kök där brasan alltid brann i vedspisen. Vi hängde upp våra vantar ovanför spisen, och det riktigt fräste i gjutjärnet på spisen.
Bakom spisen fanns en skrubb, och den blev så uppvärmd av murstocken att den nästan blev som ett torkskåp. Jag kan än idag se framför mig hur alla jeans och byxor hängde på tork där bakom.

I köket fanns då denna stora järnspis, och det var den stora värmekällan. OCH  som den värmde!!
Samtidigt kokades ju även viss mat på den, som soppor, potatis och dylikt.
I ugnen bakades bullar och bröd.
OCH i sängkammaren och i framstugon (finrummet.. där vi sov) fanns det kakelugnar. Det eldades även i dem så det stod härliga till.
Alla ni som känner till det vet ju hur underbar vedvärme är. Den är något alldeles speciellt. Med ved i  järnspis går det minsann att få varmt i ett hus. Att elda med ved innebär att luften känns så lätt att andas, av någon konstig anledning.
Jag minns att 25 grader inomhus liksom var standard hos mormor och morfar på vintern.
PÅ morgnarna dock, make no mistake, var huset utkylt och kallt. Då var det bara att börja om.


OCH min mormor sen…
Ja, hon blev änka 1986 då min morfar dog. Mormor bodde sen kvar på sin barndomsgård Stenö fram till 2004 då hon som 86-åring flyttade till “stan”, till Näsby,
Innan dess var det hon som hämtade in ved varje dag (ja, hon hade den ju redo i vedlåren i köket på morgonen förstås. men veden skulle bäras in.  Varje dag), det var hon som eldade för värmen. För--precis--på Stenö var det enbart vedvärme som gällde.
OCH vem bar in veden från vedboden över den stora gårdsplanen? Jo, mormor. Alla dagar.   Från gården är det 370 meter  upp till landsvägen, och där fanns brevlådan. Posten hämtades varje dag. I alla väder.
Affären? Den låg ca 2 kilometer bort. Mormor var den som handlade, förstås. Om det var sparkföre tog hon sparken. Var det inte sparkföre var det cykeln med vinterdäck som gällde. Jajamen. Mormor grejade det.
Men usch och fy vad halt det måste ha varit. Speciellt på vårvintern. För att kunna ta sparken till affären krävdes ju ett visst före, och framförallt fick det ju då inte vara för sandat av snöröjningen på landsvägen.  Sanden behövdes ju för biltrafiken. Svårt det där.
Grannar då? Nope. Inte. Hon hade ingen granne på gården, men hon såg ljusen från byn på kvällarna.
Rädd?
Inte för fem öre. Hon sa att när hon kom in på vägen mot Stenö, den lilla grusvägen genom skogen, kände hon sig helt trygg.
Dock, hon blev alltmer orolig för att halka, bryta ben och bli liggande.
Barndomshemmet lämnade hon som 86 åring!   Tänk det!
Hon stortrivdes verkligen i stan!! Från första stund. Nära till allt, affärer, grannar, vänner, nya vänner, aktiviteter, kyrkan…


Mina fina vinterminnen från Stenö och sportloven bär jag med mig hela livet.
Kvällar med sällskapsspel, högläsning, prat och skratt, lite TV, ljus och värme. OCH kvällar då vi ofelbart alltid avslutade med te och varma mackor.
Sen krypa ner i sängen i framstugon, läsa Hemmets Journal (mormor prenumererade på den tidningen) till sent om natten.  Släcka lampan och nästan förfäras över det KOMPAKTA mörkret och den otroliga tystnaden som uppstod.  Ja, vi var ju förortsungar.  Vi var inte vana vid varken kompakt mörker eller moltysta nätter.  Sov gott? Ja, det gjorde vi då vi väl somnat.
ÅÅÅ vad MYSIGT det var!!
Det var fina sportlov. SÅ fina!!


Ja, det var dagens lilla nostalgitripp.
Nostalgi happens.

Hur firade ni era sportlov?
Eller, hur firar ni som har barn sportlov idag?
Har ni minnen av lovikkavantar och blöta brallor efter rolig lek i snö?
Termobyxor minns jag inte att jag hade förrän senare, kanske i tonåren?



Ha en fin helg, och ha det så mysigt!! HÄR hos oss blir det INGEN snö.  DET är då säkert!

32 comments:

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Vad mysigt att läsa om dina sportlovsminnen :-)
Vad mysigt med sådana fina minnen :-)

Vi brukade aldrig åka iväg någonstans på sportlovet, så jag har inga speciella minnen att vi gjorde något speciellt.
Vissa dagar kan det hända att vi var på fritids, eftersom mamma och pappa inte kunde ta ledigt för sportlov.
En gång var vi till fjällen med familjen; det var dock under ett påsklov.
Det enda minne jag egentligen kan komma på från ett sportlov är att jag gjorde halkbanan första dagen av lovet ett år ;-)

När det gäller ytterkläder när jag var liten så hade vi vanliga bävernylonoveraller samt galonisar ovanpå.
När det gäller vantar var det vanliga fodrade vinterhandskar (vet inte riktigt hur man beskriver dem; googla "vinterhandskar barn").
Och så snowjoggingskor :-)

Numera använder jag Kuoma-skor på vintern. VÄRLDENS BÄSTA!
Man fryser aldrig i dem. Jag har varit ute en hel vinterdag, utan tjocksockar, utan att frysa i dem... Plus att de inte är tunga, som andra vinterskor lätt kan bli. De är superlätta att ha på sig :-D

Hoppas du får en bra fredag och en mycket fin helg!
MVH /Erica

Anonymous said...

God morgon! Vilka härliga sportlovsminnen. Jag trodde man hade winter break överallt i USA. Vi hade en vecka i WA och två-tre dagar i CA (där vi istället fick en hel vecka över Thanksgiving).

Nivea i hela ansiktet minns jag mycket väl från våra sportlov i Trysil i Norge. Det var ett väldigt kladdande på morgnarna.

Din mormor låter lite som min. Hon bröt lårbenet när hon skulle gräva upp komposten och plantera om inför sin 90-årsdag, men hon kom igen och levde tills hon blev hundra.

olgakatt said...

I min skoltid kom det första embryot till vinterlov, tre dagars lov i vecka 8. Malmö Stad satsade stort på allehanda aktiviteter under rubriken Kul i Tre. Det var verkligen trevligt och ambitiöst. Det var inte alls vanligt att nån åkte till vintersportorter då. När jag gick i gymnasiet på 1960-talet var det kanske ett eller två rikemansbarn som åkte iväg, samma ungar som åkte på språkresor på sommaren. Vi andra, som inte hade råd, roade oss på hemmaplan, det gick bra det med.

alegni said...

Min mamma jobbade alltid, så jag har inga minnen av sportlovsresor någonstans. DÄREMOT bodde man ju utomhus sommar som vinter som liten, så det där med våta brallor och vantar, det var standard. Jämt. Vi skrinnade också mycket på gatorna i kvarteret där vi bodde, det var ju så mycket mindre trafik än i dag. Föräldrarna gillade det inte, men vilket barn lyder nu sina föräldrar. ;)
Sol och dropp från taket i dag! Gillar!
Kramar och trevlig helg!

Sahra said...

Oh ja. Blöta lovikavantar. Resten av klädseln var det inte så noga med. Frös gjorde man alltid. Annorlunda ny med lager på lager och konsumenttestade overaller o skor
Kram

Desiree said...

Jag antar att spring break är det som motsvarar det svenska sportlovet. Vilka mysiga och fina sportlov du fick hos din mormor.Vi brukade inte åka iväg och åka skidor på sportlovet, mina föräldrar åkte inte skidor utan stannade hemma eller åkte iväg någon annanstans. Minns ett skönt sportlov då vi drog till Maui (naturligtvis räckte det inte med en vecka då man åkte så långt utan vi fick vara borta två veckor).
Ha en finfin fredag.

Miss Marie said...

Men så mysigt! Jag kan verkligen leva mig in i din upplevelse, så mysigt! Och jag håller med, vedvärme är verkligen något speciellt!

Fröken L said...

vilka härliga sportlovsminnen! Låter underbart mysigt och vilken kruttant till mormor du har.
Mina sportlov bestod av skridskoåkning och längdskidåkning. Ofta åkte vi till min moster och kusin i Värmland. Där fanns det fina längdskidspår. Här har vi sportlov v 8 och då har jag killarna. Jag jobbar måndag och tisdag men tänkte kompa resten av veckan. Vi får se vad vi hittar på men ut i snön ska vi i alla fall.

Kram Linda

Annika said...

Erica:
Ja, det var så mysigt.
Bävernylon hade vi nog också, då vi var små. Riktigt små, men inte runt 10-12.
Sprortloven var så mysiga. Vi for inte österut varje år, men väldigt ofta.
Påskloven var också mysiga, men då var det redan vår i Sthlm.
Dina kängor låter SÅ bra. På vintern här brukar jag ha UGGs. Men då får det inte var blött. Uggs är bara bra i torr och kallt väder. Minsta fukt och den letar sig in. Not so good.
Har andra kängor också som jag tar om jag ska ut och gå. DE är bättre.
Ha en fin helg!!


Sara:
Underbara minnen!!
Som jag alltid bär med mig.
Nej, inga sportlov här. Trist nog. Det är nog ganska många stater som har dem, när allt kommer omkring.
Nivea, en all time classic!!
Min mormor fyller 97 i augusti. Tänk att din levde tills hon blev 100!!
Strongt!!

eastcoastmom said...

Här i södra CT har vi ju en veckas februarilov, det kallas inte sportlov men det blir ju vintersportlov. Vi brukar åka skidor i Utah, men i år ska vi testa Vail, CO.

Anonymous said...

Härliga minnen för dej! Det var annorlunda "på min tid".
Veckornanvar inte numrerade, och sportlov fanns inte, men vi hade ganska långt påsklov, som nog kan jämföras med dagens sportlov.

Min mamma hade matservering, och fabriksarbetarna behövde äta även vid påsk, så det blev inga resor, men vi hade fin skidterräng runt hela Ludvika. Skidorna stod lutade mot husväggen, och det var bara att ge sej iväg. En gång
anordnade realskolan en resa till Sälen, första ggn jag varit ovanför trädgränsen. Som jag kommer ihåg, var det inte många som reste från stan.

Någon skrev om att resa till Maui under sportlovet!! WOW! Inte dåligt!

Ruth i Virginia

Annika said...

Olgakatt:
Ja, nånstans ska loven börja. OCH du var med i dess linda :-)
Mysigt med tre dagars lov, kan jag tro.
Det var inte många i min klass som åkte till alperna eller fjällen heller. De flesta var nog hemma, tror jag.
Trevligt att dessa sportlovsveckor finns.


Ingela:
Ja, det var inte så många som reste nånstans i min klass heller på sportlovet. Tror de flesta var hemma. Om vi var i Sthlm på sportlovet brukade vi åka skridskor jättemkt. OCH pulka. Men snön var ju redan då till och från hemma i stan.
Min mamma jobbade deltid och brukade ta ledigt sportlovsveckan, om vi skulle åka till Närpes. Ngt år tog min moster ledigt från sitt jobb och åkte med oss och en kompis till oss.
Ja, vilka härligt, fina minnen allt detta ÄR!!!
Nej, nu kan man nog inte åka skridskor på vägarna längre. För mkt trafik.
Kramar!!

Annika said...

Sahra:
Ja gud vad man frös. Lovikkavantarna som hängde som långa blöta sjok. Jeans som blev isiga och kalla.
Annat idag minsann. SÅ annorlunda!!!!


Desiree:
Här där jag bor motsvarar spring break på de kommunala skolorna påsklovet. Här infaller det sk spring break alltid med påsken. Inget sportlov här, som i andra stater. Undrar hur många stater det är som har sportlov? Har ingen aning.
Ja, jag har så fina, fina minnen.
WOW, coolt att dra iväg på en så lång resa på sportlovet för er. Förstår att det blev en extravecka.
Häftigt.
Nej, det var inte många i min klass som for iväg på sportis heller. De flesta var hemma.
Kramar!!!

Annika said...

Marie:
TACK!!!
Ja, det verkligen så otroligt härligt.
Skulle kunna skriva en bok om de där minnena...
Ja, vedeldad värme är sååå speciell. Älskar den!!!


Linda:
Tack, ja det var så härliga sportlov. OCH jag kommer alltid att bära med mig minnena.
Alltid.
Ja, hon var en riktigt krutgumma tills hon var 94. Nu är hon inte lika pigg längre :-(.
men ack och o vad hon klarade sig. OCH var stark. OCH modig. OCH alltid GLAD! Ensam som hon var med allt. Ja, massor med vänner och bekanta, men ingen ny man efter att morfar dött.
Dina sportlov låter sååå härliga också. Just längdåkning med skidor. ÅÅÅÅ!!!!
Mysigt med sportlov för er snart också. Bra att du kan vara ledig.
Kramar!!!

Annika said...

AM.
Precis, jag vet att ni har sportlov. SÅ mysigt!!
Helt rätt, tycker jag. Skolan borde även har ha ett sådant lov,
Underbart med Co!! O vad jag också skulle vilja åka dit. Länge sen jag var där.
Vet du hur det är med lovet i resten av CT? Kör hela staten?


Ruth:
Ja, annorlunda för dig.
Nej, sportlov är nog en ganska ny företeelse trots allt. Numera finns ju höstlov också hemma, det hade aldrig vi!
Påsklovet i Dalarna kan jag tro var fint, och med massor av snö. Ja, det där att bara kunna hoppa i skidorna utanför huset är verkligen HÄRLIGT!!!
Trevligt att ta del av dina minnen.
Ja, det var Desiree (som skriver en underbart fin blogg, Kolla in den!!) som var på den långa resan. Inte dåligt!!!!

Ha en fin fredag!!

L said...

Haha, vad kul att bli påmind om sin barndom. Jag minns dessa "kalasbyxor" aka strumpbyxor, som man hade under jeansen. Och när jeansen blev blöta så hängdes de upp på elementen i klassrummet mellan rasterna och så sprang vi alla runt i dessa "kalasbyxor". Mysigt.

Vi hade sportlov i Massachusetts. Precis samma vecka som vi har här hemma faktiskt. Praktiskt lov tycker vi som älskar åka skidor.

Annika said...

Lisa:
KUL att du blev påmind :-)
JA!! LIKADANT hos oss. Ingen hade ju termobrallor i skolan heller. SÅ vi hängde också upp våra jeans på klassrummets element. Många hade POP-långkalsonger då under. hihi!! Ja, mysiga skolminnen.
Du ser, ni hade också sportlov i MA. SÅ BRA!!!

Anonymous said...

Vilka fina minnen du har!
Minns inte blöta byxor för vi hade termobyxor. Som mamma sydde.
Skridskor var alltid en iskall plåga som jag minns det: man gick till stället, tog fram iskalla skridskor, av med vantar för att knyta och så in med fötter i de där kalla skridskorna. Frös innan jag ens kommit ut på isen... Sedan skulle man hem och då var skorna iskalla för de hade ju stått bredvid isen... Jo, jag hatar skridskor än idag!

Anonymous said...

Oj syöta kva härliga minnen från stenöjen.

Idag har vi haft en härlig vårvinterdag. Lite snö har vi....men om 2 veckor är det sportlov här å då brukar det inte vara nån snö kvar utan bara slaskigt å grått väder......men vi hoppas på annat.
Ha det så bra.
Kram Margaretha

Annika said...

Brysselkakan:
Ja, det har jag verkligen.
Vårdar dem ömt. Borde nog skriva ner dem mer detaljrikt också.
Ja, gud vad man kunde frysa om fötterna då man åkte skridskor. Ren plåga kunde det vara. USCH!!Jag har inte åkt skridskor sen i mitten av 00-talet då k åkte. Gissa om det gjorde ont i fötter och ben. OJ oj...


Margaretha:
No men no vettja he!! He va tider he!!
:-)
Skön dag hos er. HOPPAS verkligen att ni har snö över sportis. Konstiga vintrar det har blivit. Hos er ska det ju vara snö länge än.
Kramar!!

Anonymous said...

Vad som gällde i klädväg både hemma och i skolan var bäveroverall och om det var blött då var det galonisar över

Annika said...

Ano:
Bäveroverall minns jag bara att vi hade som mkt små. Inte som 7-13 åringar. Galonisar, nej. Inget minne. Bi gick nog inte ut om det var sånt väder ;-) Men jag minns galonisar däremot med fasa då jag jobbade på dagis hemma på 80-talet, haha...

Gretas Gotland said...

Alltså din mormor - power lady! ★☆★

Vform said...

Åh, så fint inlägg från gången tid och livet på Stenö!
Fantastiskt att minnas allt och nerskrivet dessutom!
Min "barndom" ligger 50-60 år tillbaka i tiden och det jag minns bäst är enorma snövallar och KALLT var det!! Mor drog 'stickasåckan' utanpå våra månakängor, då vi gick till skolan, då de inte rymdes i skorna! De var i slutet på 50-talet!
DINA berättelser sätter fart på ens eget minne :)
Så tack för alla dina berättelser ... mera sånt!
Ha en fin helg! Med eller utan snö! Här regnar den väl bort igen!
KRAMAR ♥

Nettan said...

Ja barndomens sportlov firades antigen i Sälen eller i Härjedalen, skidor både längd och slalom hela dagarna, choklad i termos, apelsiner och renklämmor, på kvällen blöta kläder framför den öppna spisen och varma grytor/soppor och fötter som tinade i gråa raggisar.

Härliga minnen
Barnen längtar efter lovet, och ser fram emot det vi får väl se om vi får någon snö.

Ha en underbar helg!

Kramar

Nettan

Annika said...

Greta:
ATT hon var alltså!!
Det var power det!!!


Vivan:
TACK!
Du vet jag har verkligen fina minnen. Jag kan skriva det ännu, ännu mer detaljerat.
Så otroligt fina minnen har jag från öjen. och andra ställen.
Kul också att ta del av dina minnen. Det är ju sådant jag hört om. Just om snövallar som var oändligt höga.
TACK!!! Jag blir så glad över dina ord. Du vet, jag har en mormor som det går att ösa berättelser om. Alla lika glada och soliga.
Kramar i massor!!!

Annika said...

Nettan:
ÅÅÅÅ vad fint!!!
Vilka härliga minnen du har! också. Det är sådana man bär med sig ett helt liv.
Gråa raggisar ja. Precis!! Sådana stickade min mormor åt alla. Vet att vi ibland lånade morfars, och de var ju jättestora. Men varma!!!
Förstår att dina barn gläder sig över lovet.
Ha en toppenfin helg!!
Kramar!!

Anne-Marie said...

Sportloven tillbringade jag alltid hemma. Tror inte att det var särskilt många som på 70-talet åkte bort. Kanske en del åkte till Sälen eller liknande platser men inte åkte folk direkt utomlands på den tiden. Om det fanns snö åkte vi skidor och pulka. Fanns ingen snö vet jag inte vad vi gjorde.
När du beskrev vad du hade på dig log jag igenkännande. Ungefär så var jag också klädd. Har barn och ungdomar ordentliga vinterkläder nuförtiden? Hoppas det.
Vilken fantastisk mormor! :) En riktig krutgumma. Underbart att kunna leva så och klara av det.
Låter som om du och din familj hade riktigt fina sportlov.
Kramar!!

Anonymous said...

Härliga sportlovsminnen! Jag åkte ofta till min mormor och morfar och dom hade en sommarstuga dit vi åkte för att åka skidor och skridskor. Martin är hemma och allt är okej han tyckte det gick rätt så bra och det känns skönt. Ikväll ska vi gå på American Sniper det ska bli spännande. Ha en fin helg. Kramar /Anita

Hemma hos Kibell said...

Vilka härliga sportlov du hade. Och vad kul att komma ihåg.
Tyvärr kommer jag inte ihåg mina. Mer än att pappa jobbade.
Nåt lov var vi till Åre. Minns att jag var superrädd för nån slags stålift :)
Kicki

Annika said...

AM:
Nej, inte i den förort jag bodde i iaf. De flesta var hemma. Ngn åkte till fjällen.
Absolut fler som åker bort på det lovet idag.
Jo, nuförtiden har nog barnen hemma vettiga och bra vinterkläder.
Här är det dock en annan femma...
Tack, ja vi hade så fina sportlov. Jag kommer alltid att bära dem med mig.
Kramar!!


Kicki:
Härliga lov var det.
Haha, jo jag har bra minne. Borde skriva ner dem mkt mer detaljerat.
Usch ja, skidslifter kan ju vara riktigt, riktigt LÄSKIGA.
Kramar!!!

Annika said...

Anita:
Det låter som om du också hade riktigt fina sportlov. Härligt.
Du, vilken fotograf Martin är!! Såg att det är han som har hand om cloudofart på insta!!
KUL!!!
Nyfilen på vad ni tyckte om filmen!!
Kramar!!