Monday, January 12, 2015

Årskrönika 2014. Första halvåret.

Godmorgon!


Det är dags för mig att sammanfatta det år vi nyss tagit farväl av.
I vanliga fall hade jag säkert skrivit detta inlägg för en vecka sedan, men eftersom vi haft besök blir allt lite försenat.

Det är roligt, och även nyttigt, att titta tillbaka på året som gått.
Det virvlar upp många känslor. Man inser att det har hänt en hel del. På ett sätt känns det som om 2014 gick väldigt snabbt, och på andra plan känns vissa delar väldigt avlägsna.

Eftersom jag har så många bilder är det bäst att jag delar upp min krönika över två dagar. Det andra halvåret tänker jag publicera imorgon. Då hoppas jag att ni kommer in och läser, och ser på bilder, igen.

Det tar också en hel del timmar i anspråk att skriva dessa krönikor. Inga inlägg skriver sig själva, inga bilder tas automatiskt. En årskrönika ligger det ofta flera timmars filande bakom. Ett väldigt trevligt filande är det
Det ska letas i arkiv, på bloggen, i dagboken, bland bilder. Rätt ska bli rätt.


Nu hoppas jag att ni hänger med, och ser vad som hände, under januari 2014-juni 2014.


Januari:


I januari i fjol började vi åka på de auditions Karolina skulle utföra för sin universitets-BFA (Bachelor of Fine Arts).
Många timmar låg bakom dessa auditions. Övande och repeterande av sju olika monologer i olika kategorier.   Otaliga lektioner hade Karolina med sin privata teaterlärare.  Karolina träffade sin teaterlärare flera gånger i veckan under höstterminen, och tidiga vårterminen, 2013-14.  Allt skulle sitta som smäck då det var dags för dessa auditions.


Januari var KALL, och snöig. Stora delar av USA drabbades av enorm kyla. Jag fick lära mig att kylan gick under namnet Polar Vortex. Det var kallt på ett sätt jag sällan och aldrig upplevt här förr. Vissa dagar drog kvicksilvret ner mot 20 minusgrader.
Värmen i huset sattes på prov.

Isen låg tjock på sjöarna i Reston.  

Det blev otaliga snödagar, alltså ledigt för skolbarnen (Karolina). Ibland var skolan också stängd pga kylan. Jag tog mina Power Walks för det allra mesta iallafall. Men, det var skitkallt, rent utsagt.

Vi fick känna av kylan påtagligt då en vattenledning sprang läck i källaren. Vidrigt. Glömmer det aldrig. Källarrummet var fullt med kallt, kallt vatten. Det tog dagar innan det blev sanerat (det började stinka). Men vattenledningar sprack till höger och vänster över hela DC-området, alla saneringsfirmor hade fullt upp.
Vi hade tur iallafall. Samtliga möbler och prylar klarade sig! TACKSAM!!! Efter denna läcka lades trägolv in i källarrummet. Något jag ångrar, med facit i hand. Det blir iskallt därnere på vintern (vi har ju iskallt ute när jag skriver detta). Nej, golvvärme är INTE möjligt här där jag bor.


Vi var i New York i nära en vecka. Karolina hade auditions för: Boston University, Itahca College, New York University och Syracuse University.
Det var sjukt kallt i NYC. Jag har nog aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Helt hysteriskt kallt. Plågsamt. Det gick nästan inte att vara ute. Kylan så råkall. Jag träffade den fina Saltis två gånger!! OCH jag hade även en bloggträff med Lottorna ifrån CT, Taina och AnnMarie.
Det var också så otroligt spännande att träffa så många teaterföräldrar på dessa auditions. Mycket intressant, roligt och även läskigt...



Vid Columbia Circle minuterna innan den allra första audition skulle äga rum.  Om luften gått att skära av spänning hade man kunnat göra det här...

Snö som faller vid Washington Square Park.


Februari:


Februari fortsatte året. Det var isande kallt. Mycket snö.
Polar Vortex ville INTE släppa sig tag om oss.
Många led i kylan. Inte jag, jag tycket det var härligt, trots allt.



Snöstormarna avlöste varandra.  Kylan släppte inte.  Den här bilden är tagen dagen innan vi bilade upp till Connecticut.  En herrans massa snö.  Bilden är tagen på gatan där jag bor.

OCH var det inte snö som föll så hade vi isstormar.  Isstormar, de är nästan det farligaste som finns.  Men vackra är de!!

Vi fortsatte våra auditions över den amerikanska östkusten. Det var prövande. Vi for i snöstormar, regn, sol och blåst. Ibland tog vi tåget, men oftast körde vi bil.
Vi tillbringade knappt en enda helg på hemmaplan i januari och februari. Vi bodde på olika hotell, åt all vår mat ute. Vi satt och väntade i timmar på de skolor där Karolina sökte in.
Intressant allting, men kanske speciellt hur de olika skolorna presenterade sina program.
Vi träffade på en enda skola där allt var "hej hopp", men resten av skolorna var  under av professionalism. Det märktes så väl hur drivna och drillade de var då de tog emot alla dessa elever som gjorde sina auditions.



Vi kom till Elon, och då visste vi inte att det var just HÄR Karolina skulle komma att gå.  Denna lapp satt på en dörr på Elons teaterhögskola.  Föräldrar göre sig icke besvär bakom denna dörr.  Högst förståeligt.



PÅ Carnegie-Mellon i Pittsburgh.  Det enda ställe som gav feedback efter avklarad auditon.  Fantastiskt.  Men, skolan tar in mindre än 1% av alla sökanden.  

I Connecticut i snöstorm...

Jag funderade mycket på vad som komma skulle.
OCH jag oroade mig mycket över väder och vind då vi kuskade land och rike runt. I februari var vi i: North Carolina (Elon), Pittsburgh, PA (Carnegie-Mellon), Harrisonburg, VA (James Madison), Hartford, CT (Hartt School och University of CT).



Mars:



Jaja, visst, det kalla och snöiga vädret fortsatte. Isande kall mars. Allt i naturen kraftigt försenat.
Vi väntade på besked från de olika skolorna. Väntan var olidlig.
Jag kommer aldrig att glömma mars 2014. SÅ mycket spänning, nerver och besked. Vissa besked blev stora SLAG för Karolina, andra besked var fantastiska.
Jag fyllde 48 mitt i alltihopa.



Snö på golfbanan.  Det fortsatte så--till och från--hela mars.  På slutet orkade jag inte ens gå ut och fotografera snön längre.  Jo, till och med jag blev LESS.  Men å andra sidan visste jag ju att våren låg i startgroparna.

Jag på min 48-årsdag.


Snödroppar i slutet av mars i min täppa...


Karolinas allra sista audition ägde rum på Arcadia University i Philadelphia. Detta var i slutet av mars, det var isande kallt.


Jag fick smak för grönkålschips (kale chips). Gjorde sådana så fort jag fick chansen i mars. Gillade skarpt. Men det måste ha varit en "marsfluga" för jag slutade göra dem sen, haha.



April:

I slutändan stod Karolinas universitetsval mellan två skolor. Det stod mellan Ithaca College i upstate New York, och The Hart School På University of Hartford i Connecticut.
Vi var i Hartford en dag i april så att Karolina skulle kunna "skugga" elever på Hartt och därmed få ytterligare känsla för skolan. Efter dygnet i CT hade Karolina bestämt sig. DET skulle bli Hartt. Bra! Vi slog oss till ro med den vetskapen. Vi betalade in vår första anmälningsavgift och trodde att allt var klappat och klart.
Karolina antogs till följande universitets BFA-program: Ithaca, Hartt, Arcadia, George Mason, James Madison, University of Connecticut. Reservplats på: Syracuse och på Elon...


PÅ UHart i CT

Vi for även till Myrtle Beach i South Carolina i april.
Det var härligt även om det var kyligt även där.
MEN, det är alltid härligt och underbart att komma till havet.







I mitten-slutet av april rådde perfekt vår i Washington. Det är en underbar tid på året!!!









Maj:


I början av maj kom ett besked, Karolina hade antagits på Elon;  BFA in Acting!
Allting ställdes på sin spets! Vi, och Karolina, visste varken ut eller in. Karolina hade betänketid på tre dagar. GISSA om de dagarna gick åt till grubbel, för samtliga av oss.
Karolina bestämde sig, som ni alla vet, för Elon University. OCH det är vi i skrivande stund MYCKET glada för.
När allt väl var bestämt var Karolina en mycket lycklig flicka!!




Maj bjöd på ljuvligt väder!
Jag satt ute och frukost på framsidan, i solen, nästa varje morgon. Vissa morgnar var det för varmt. Vi hade flera dagar med tryckande värme i i maj.


OCH prosecco på däcket...

Vi ställde upp for Relay for Life (amerikanska cancerfondens stora jippo) i maj, som alltid.
Som vanligt tyckte Karolina och hennes kompisar att det var jätteroligt!!




Peter och jag vandrade i Shenandoah. En del av The Appalachian Trail. Underbart!!





I slutet av maj var det dags för Karolinas Prom!!
Jätteroligt, och även vemodigt och sentimentalt.


Min stora, lilla flicka









Juni:


Juni ägnades--i princip-- åt en enda sak:
Karolinas examen från high school.
Det var i stort sett den examen jag, och vi, lade all vår energi på i den ljuvliga månaden juni.
Tretton års skolgång avklarade för Karolina.
Grundskola och gymnasieskola.
Jag brottades med alla möjliga känslor.
OCH, jag kan inte fatta hur tretton år, 2001-2014, kunde gå så fort!! Det kändes ju som om det var igår Karolina började Kindergarten.
När examensdagen, och kvällen, kom med pompa och ståt var jag förvånansvärt osentimental, och fällde knappt den tår.  Jag antar att jag hade hunnit bearbeta allt under tiden som ledde upp till Den Stora Dagen!

Karolina fyllde 18 år dagen innan sin examen, och det är ju också en stor milstople i livet!

Några dagar senare var det dags för studentfest. Jag är rätt van att ordna fester och partyn av allehanda slag, men denna fest är den största fest jag någonsin ordnat. Gissa om vi var trötta efteråt.
Karolina for till The Outer Banks dagen efter festen. Hon firade med sina kompisar.
Jag vet att de hade det jättekul.
Direkt efter examensfesten fick jag börja packa, och tänka på, sommarsemestern. Men mer om den imorrn....


OJ, vilken känsla!!!

The Class of 2014!


Karolina får sitt diplom!

Så här ser ett high school diploma ut!





Imorgon tar vi oss en titt på 2014 andra halvår.

Jag önskar er alla en fin måndag!

23 comments:

Gretas Gotland said...

Vilket år ni har haft! Stora förändringar, extra roligt med blogg och dagbok att kunna gå tillbaka i då.

Miss Marie said...

Ja, verkligen omtumlande år för er! Kul att gå tillbaka i minnesbanken och se vad man haft för sig, bloggen är ju fantastisk på så vis!

Nettan said...

Vilket år 2014 har varit för er. Det är nog sant som det är sagt, vissa år ger mycket medan andra år tar mycket och ni har haft ett fantastiskt 2014. Så glad för er skull.
Härligt att se bilder och läsa din summering av 2014. Och ja jag vet att det tar massor av tid att skriva en årskrönika, och det tar inte bara tid för det tar kraft också speciellt om det varit ett år där vissa saker tagit mycket energi.

Var nu rädd om dig och njut av en härlig vecka!

Kram
Nettan

Taina said...

Vilket härligt första halvår ni fick! Så många intryck vad gäller Karolina och hennes examen och sedan allt med universitetsletandet.

Underbara bilder bjuder du också på.

Er jul har ju varit helt UNDERBAR! Så kul med besök. Av just DET slaget. För det finns ju besök och besök som du nämnde.

Kram kram

Annika said...

Greta:
Ja, verkligen. Det är kul med tillbakablickar. Utan min dagbok skulle jag stå mig slätt, haha. Bloggen hjälper ju till också.
:-)


Marie:
Stort år ja.
Ja, både dagbok och blogg hjälper till då man ska se tillbaka på det som varit. Absolut.

Annika said...

Nettan:
Det känns som om 2014 var ett riktigt Karolina-år. Men det är inte så konstigt eftersom det hände så mkt stora saker i hennes liv just då. Och därmed i våra liv också.
Ja, det tar enorm tid at skriva ihop dessa krönikor. Precis som du säger så kommer man ju in i vissa känslolägen också. Man färdas tillbaka.
Ha det så gott, Nettan.
Kramar i massor!!


Taina:
Tack!
Ja, när jag gick tillbaka och skrev detta insåg jag hur i bänken fokuserade vi var i fjol vintras. Vi for genom alla väder. Och roligt var det, men också krävande och jobbigt.
Glad att just den biten är över.
Så roligt at du gillar bilderna.
Haha, jaaa. just ett sådant besök är underbart!!! Du ska höra vissa mardrömshistorier om besök jag har hört denna jul från vänner som haft besök hemifrån. Herregud.
Kramar!!

Eva i Dalarna said...

Jättekul att läsa denna årskrönika. Ser fram emot del 2 i morgon. Hur gör man de där chipsen?

Annika said...

Eva:
TACK!!
Roligt! Blir glad!
Du får titta in imorrn. De där chipsen är lätta. Färsk grönkål, olivolja, krydda som du vill. In i ugnen på 15 min.
Klart.
Googla så får du än mer exakt.
Kram!!

Andra året i Hjo said...

Åhh, så mycket tid du lägger ner på årskrönikorna. Det tar verkligen tid att blogga. Svårt val för Karolina. Händelsefullt halvår, och fina bilder.

Annika said...

Hasse:
Japp, det tar tid med dessa. Men det är roligt också!! Det blir en enda lång tidsresa då man skriver dem!
Tack, kul att du hängde med!!!

Anonymous said...

Din lilla familj hade verkligen ett
intensivt första halvår.
Efter den hemska vintern (kommer ihåg den där veckändan ni var i New York), fick du den mest underbara sommaren Norden har haft på åratal. Väl bekommet!

Ruth i Virginia

P.S. Nyårsafton hos Bohns var tydligen
tjolittamajken. :)

mls73 said...

Alltså vilket halvår! Så fina foton

Kram

Annika said...

Ruth:
Ja, det hade vi verkligen.
När jag ser tillbaka på det nu inser jag hur hektiskt det var.
Men det gick ju fint det med!!
ja, veckan i NYC glömmer jag aldrig. DEN kylan som rådde där tror jag knappt jag upplevt vare sig här eller hemma. USCH!!
Nyåret hos oss var livat och roligt!!!
Sant, imorrn blir det sommarfoton här :-)

Annika said...

Marie:
TACK!!!
Stora kramar!!

Kattas Betraktelser said...

Trevligt med en årssammanställning. Kram

Annika said...

Katta:
Kul att du tycker det :-)
Kram!

Lisa said...

Jag fullständigt älskar de där promklänningarna. Sån klass!
Fin sammanställning och så underbart snabbt vädret svängde från superkallt till finaste vår.

brysselkakan said...

Ja, de där årskrönikorna tar tid och därför blir mina oftast inte så utförliga. Men i år har jag bestämt mig för att börja redan nu och skriva efter varje månad, gäller bara att göra det också!
Härliga bilder!

Annika said...

Lisa:
TACK!! Jomen, de hade nog klass. De hade de. Jag har ju sett andra promklänningar och de är ganska cheesy, måste jag säga. Karolinas grupp fick "alla rätt" sas.
Ja, vädret svängde på en femöring i april. Underbart!!!


Brysselkakan:
Ja, de tar en herrans tid. jag tror inte man fattar hur lång tid det tar att skriva, och komponera dessa, om man inte bloggar själv. Smart att göra som du gör.
Tack, kul att du gillar bilderna!!!

Bloggblad said...

Helt otroligt vilka fina bilder du har lagt in! Några känner jag igen, men många känns nya. Speciellt vårbilderna är härligt att gotta sig i en sån här kall kväll.

Karolina är så otroligt vacker och fräsch och ser så vänlig ut. Ni har haft tur - och hon har haft tur och fått rätt föräldrar!

Annika said...

Bloggblad:
TACK! Blir så glad!! Många är nog nya. Sådana jag inte haft på bloggen förr.
TACK!
Ja, jag vet, vårbilderna är fina. Kände själv nästan ett klick i hjärtat då jag la ut dem.
TACK för Karolina-berömmet. Hon är väldigt schysst och reko.
DU är snäll!!

Anne said...

älskar den här sortens välarbetade årskrönikor, förstår dt ligger mycket tid och arbete bakom men ett så väldigt roligt sätt att se det sammanfattas på.
Oj, vilket år ni haft alltså. Så händelserikt och en massa stora, speciella milstolpar som nåtts. Ett speciellt år och med en massa känslor. Ett så fint och härligt år med mycket glädje och fina minnen. Jag minns såväl när allting hände in real time så att säga och du berättade och skrev om allting som hände under året.
Ditt deck är förresten otroligt inspirerande, inte bara dina juldekorationer som du är grym på att ordna utan även ditt sommardeck är så mysigt och inbjudande. Det blir ju verkligen som ett extra rum och alla de där detaljerna du är så bra på att göra det mysigt.
Nu ska jag kika in på nästa del :)
KRAMAR!

Annika said...

Anne:
TACK!
Det värmer!!
Dina ord värmer gott.
Ja, det tar tid att skriva dem, men det ÄR så roligt också!
Decket ja, det är ett sant extrarum på sommaren. Gillar det verkligen!!
Tack Anne för kommentarer!!!
Kramar i massor!!!