Tuesday, January 20, 2015

25 years! NOW, and THEN!!

Hello and good morning!!


It is remarkable. This year marks my 22 wedding anniversary.
Peter and I have been married for 22 years in July.
I cannot believe how fast time flies. For real!!

Way back in 1993!


But, I came to the US for the very first time in March 1990.

I met Peter in the fall of 1990. Almost 25 years ago!


It feels like a whole other world.
I was an au-pair in  Rosslyn in Arlington, Virginia.
I liked it here in the DC-area from the get go. But, little did I know THEN that I would END up in the states. I had NO idea that I would call Northern Virginia HOME!
The plan was to stay for a year, and then return to Stockholm again.
Well, then Mr B entered the scene. And, yes, the rest is--as they--say history.

But 25 years ago it was like this:


THEN: A box of beautiful stationary, stickers, pens, stamps. My gateway to family and friends in Sweden, and to my beloved grandma in Finland. I wrote letters almost every day. Long letters. I received letters, too. Long letters with lots of anecdotes from all the loved ones.
Sure, I loved it. SO MUCH!!


NOW: E-mails! As soon as we got connected to the net in 1998 I started e-mailing instead of hand write letters. And, yes, I loved it. From the beginning.
It felt SO fantastic to write a letter that would get to the recipient in seconds. No, in less than seconds. I would not have to wait two weeks for the reply, I would get it RIGHT away!
Amazing! Actually, I still think it is remarkable!

******

THEN: A  phone call home to Sweden every two weeks. It was SO expensive! ESPECIALLY during my year as an au-pair. I had to pay for ALL phone calls myself. I had to keep track of the minutes. Sometimes I'd call friends in the middle of MY night (their morning), just to save a buck. It was a lot cheaper to call in the middle of the night.
Peter worked at MCI back then (a telephone/tele-communications company). He could call internationally for free, for a certain amount of minutes, every month. I took advantage of that. But, it was a race against time. Always.


NOW: Nemas problemas. My goodness what a difference it is today. We can call for free, or almost for free. We have Skype, FaceTime, Veeber and other ways to keep in touch.
It is not a race against time anymore. You can talk until your heart is content.
I use FaceTime more than anything else when talking to family and friends. FaceTime is a favorite among apps.


******



THEN: Maybe a quick, quick call if you had something that you wanted to say IN BETWEEN the longer phone calls. Or maybe a post card, IN BETWEEN the long letters.


NOW:   SMS, MMS,  iMessage and WhatsApp.
A whole new world. iMessage is free between Apple users. Fantastic!! WhatsApp is also a free venue. And, many, many more!!
It is SO easy to keep in touch with people in Sweden (in my case) today. Everything is right there. In the palm of my hand. Instant. Thankful! SO thankful.


******



THEN: Send a bunch of pictures in the mail, and pay a lot more for the postage.


NOW: Instagram!! Just share a pic, and your whole “crowd” will see it! Right away, no matter where they are in this big, wide world.

******


THEN: Look for Swedes in the DC-area wherever I could find them. I received a newsletter every month from my coordinator thru EF (the organization I came to the US with). In that newsletter you’d find names and addresses to new au-pairs in the DC area, and in the US as whole.


NOW: BLOGS! Twitter! Facebook!
OH, if I have had a blog when I got here 25 years ago! What a thrill it would have been. And, how easy it would have been to meet people! Oh, I would have been such a good au-pair blogger :-)
And, If there were blogs when I was a new mom in 1996! What a wonderful venue that would have been.

******

THEN: A cassette tape in the mail from Stockholm. A good friend would have taped a favorite radio program of mine on Radio Stockholm. I would have listened, and I would have been SO happy to hear Swedish, Swedish music and the “beat of Stockholm”.


NOW:  WOW, today!! Apps galore!! Every radio station under the sun have their own apps! I can pick and choose among "everything Swedish radio" thru my phone apps. AND I do!! EVERY DAY! I love it!!

******

THEN: A newspaper, or a magazine in the mail every now and then.

NOW: ALL online!!! ALL!!
Lovely! However, still lovely and fantastic to get a hold of a Swedish paper magazine. JUST so you ALL know.

******

THEN:   Swedish Televison?
Fugget it! Nothing, nothing, nothing. No point for them (the Swedes at home) to even send a VHS-tape. They had a different VHS-system here, a different zone. You just had to forget about Swedish TV until you got home.


NOW: HAHA, all and everything!! I can watch whatever I want on all Swedish TV-channels. SO very thankful for that. And, with a VPN-connection nothing is restricted. I don’t watch that much anyway, but I watch a few shows every week.

******


See, see how different it all was only 25 years ago!! Night and day.
The question is, how will it all be 25 years from now?


Have a wonderful Tuesday!!

22 comments:

Pettas said...

Det har verkligen hänt mycket och till det bättre i kommunikationshänseende. Otroligt mycket. Nu är det ingen sak i världen längre, på den tiden var det ett långt osäkert äventyr att få kontakt.
Trevlig påminnelse i ditt inlägg!
Ha en fin tisdag!
Kram

alegni said...

Ja, jisses, vad tekniken har utvecklats. Ännu några år tidigare (nåja, femton) satt min kompis och jag och spelade in ljudet från tv-program på kassettband! Där satt vi med mikrofonen framför tv-apparatens högtalare, hahaha!
Vi har också en massa 25-årsjubileer i år. Faktiskt så är det nästa vecka 25 år sedan vi blev ett par (och det var nyss vår äldre sons 24-årsdag. Raskt marscherat där, eller?). :)
Kramar!

Miss Marie said...

Ja, jag är verkligen tacksam för att jag bor utomlands nu när det finns så många möjligheter att hålla kontakten! Igår pratade Alfred med sina morföräldrar o kusiner via facetime, han kollade på svenskt barnprogram och spelade en svensk app, hur skulle jag kunna hålla hans svenska i liv lika bra om de alternativen inte fanns?! Särskilt när det inte finns så många svenskar här omkring. Nej, tacksam för teknikens under!

Channal said...

Underbart Annika! Har hänt mkt m tekniken under dessa år! Men det är på barnen man ser vart åren har tagit vägen. En märklig känsla men härlig. Önskar er många många fina år till!

Kärlek o många KRAM Anna

Bloggblad said...

Det är inte klokt så mycket det har hänt på 25 år...

När min mormor dog, -74, efter 92 år i livet, tänkte vi ofta på allt hon hade fått uppleva, och sa till varandra att så stora skillnader kommer det inte att bli under vår livstid...

Och jag som minns hästkjutsar på gatorna... bakelittelefon med vev... ett- två- fem- och tioöringar...

Underbar bild på brudparet! Ni ser verkligen lyckliga ut och andas tillförsikt inför framtiden!

Annika said...

Karin:
Tack!
Kul att du gillar det!
Ja, jösses så mkt det hänt på 25 år, eller tom bara på 16. Det mesta för mig, inom denna värld, hände 98.
Tacksam för det :-)
Ha en bra dag!
Kramar!!


Ingela:
Ja, snacka om frammarsch! Otroligt!!
Ja, vi spelade också in med mikrofoner till banspelare. HAHA.
Just det, ni har verkligen 25 årsjubileum iår. KUL!!
Snabbt traskat där. Men det blev ju BRA!!!
Kramar!!

Annika said...

Marie:
Absolut!! Tacksam, jag med.
OCH idag måste det verkligen vara till hjälp med all teknik vad gäller tvåspråkigheten. Precis!!
Vilka hjälpmedel. Minns att jag brukade köpa spel för PC till K. På svenska. Så enkla, jämför med dagens. Men så bra säkert, de också.
Ja, Marie, det är bara att tacka och ta emot :-)



Channal:
TACK!!
Ja, i barnen ser man årens framfart, Men även i allt som hänt omkring oss med tekniken. Otroligt vilken utveckling!!
Önskar dig, och er, m¨nga fina år till också.
Stora kramar!

Annika said...

Bloggblad:
Eller hur?
Galet mkt!!
Ja, precis, minns att ngn stor man ngn ggn sa, på 50-60 talen, att nu hade allt som går att uppfinna uppfunnits.
Ja, vad ska man säga...
Han hade fel.
Och vad väntar 25 år från idag.
Inget minne av hästskjutsar för mig, men jag minns bakelittelefoner. Fem och tioöringar minns jag också.
Ja, vilken utveckling.
TACK, ja det känns både långt borta, och nära, det där bröllopet ;-)

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Åh! Vad kul att läsa dagens inlägg!!
Ja, tiden går verkligen (nästan skrämmande) snabbt.

Och som det du skriver; man ser det verkligen på tekniken! Den är verkligen ljusår ifrån hur det var för bara tjugo år sedan!
Det är så underbart hur enkelt det är att, för er som bor utomlands, kommunicera med nära och kära i hemlandet :-)
Kan verkligen tänka mig att det skrevs många brev tidigare :-)

Och samtalskostnaderna ja...
Minns att det till och med var svindyrt att ringa inom Sverige förut, om man ringde till någon utanför sitt riktnummerområde -Rikssamtal.
Så jag vågar inte tänka på vad det kostade att ringa mellan länder... ;-)
Som sagt; så underbart med dagens teknik och kommunikationsmöjligheter!!

En sak har jag dock funderat på...
Finns det att köpa regionsfria DVD-spelare i USA?
Det finns här, men det kanske är annorlunda för ett land som ligger i Region 1?
Jag kan inte låta bli att önska att det här med "regionerna" ska tas bort helt :-)
Och att USA skaffar samma strömstyrka i eluttagen som resten av världen (då hade allting verkligen varit perfekt) ;-D
Nåja, det var en liten parentes ;-)

Det är egentligen ganska hisnande vilka extrema förändringar som skett under 1900-talet! Finns inget århundrade som ens kommer i närheten av 1900, och jag är ganska säker på att något liknande inte kommer att upplevas i framtiden heller.
Ganska coolt ändå :-D

Jag kan prata nästan hur länge som helst om den här typen av ämnen ;-) så jag tror jag avslutar nu :-)

Hoppas du får en fin tisdag!
MVH /Erica

Annika said...

Erica:
Tusen tack. KUL att du gillar!!
Ja, jösses, man ser årens framfart i barn, och i tekniken. Vilken explosion det varit där!
OCH snabbt har det gått!
Oh ja, gissa hur många brev det skrevs då jag var ny i USA!!
OCH jag har dem kvar, vilket är KUL. När jag läser om dem känns det nästan som att sätta sig i en tidsmaskin.
Jodå, jag har en regionsfri dvd-spelare, och jag vet att "de som kan" lätt kan programmera om vilken maskin som helst. Dock vet jag inte hur lätt det är med bluray?
Visst vore det skönt med regionsfria filmer. JA!!
OCh strömmen ja, om de gick upp till 220w. Men det går ju så här också.
Visst är det otroligt hur mkt som hänt under 1900-talet. Tänkte på det, min mormor är född 1918, vilen utveckling hon har sett!!
Helt galet!!
Ha en fin dag!!

Nettan said...

Ja mellan 1990 och nu har utvecklingen rasat framåt. Jag minns fortfarande breven jag skrev hem från mitt barnflicksjobb i Vasastan, hur det var stort att köra hem första lediga helgen i en lånad bil, hur man längtade efter brev från familj och vänner. Jag minns när jag skaffade min första mobiltelefon 1994, en tegelsten jämfört med de smidiga telefoner man har idag. Att ha hela världen i sin hand och där man kan kommunicera med snabba knapptryck och klickningar. Att breven susar i väg och kan läsas snabbt av mottagaren är också underbart! Är verkligen förtjust i skype och facetime som jag använder regelbundet till att prata med nära och kära långt bort.

Härligt att läsa ditt inlägg men jämförelser då och nu!

Kramar

Nettan

Anne said...

Vad bra du sammanställer och radar upp alla skillnader, allt som hänt på dessa 25 år. Det är ju så kort tid trots allt.... Hua, vad mycket som hänt alltså. Det är inte klokt. Jag är tacksam över att tillhöra en generation och en era då jag liksom du VET hur det var före, vet precis allting det du listar upp här. Levt det för man uppskattar ju verkligen allt det som hänt så otroligt mycket. När man tänker efter, det är inte klokt vad annorlunda och närmare världen blivit.
Ja, bra fråga. Vad kommer hända de kommande 25 åren???? Så kanske man alltid sagt, det är svårt att föreställe sig det som sen blir självklart. Jag menar, hade nån börjat surra om hur det skulle vara idag för 25 år sedan så hade man ju inte fattat mycket, varit väldigt skeptisk.
Det känns som så otroligt mycket hänt på teknikfronten den senaste 25 åren så man undrar, komemr det kunna fortsätta eller blir det kanske en lugnare period där inga omvälvande saker som det som skett de senaste 25 åren händer utan mer finslipning av det som finns, typ?
Ha en riktigt fin tisdag!
Apropå jämna årtal och att fira saker. Du fyller väl jämnt nästa år? Är det något du redan nu tänkt på, något speciellt du skulle vilja göra/fira?
Nyfiken bara!!!
Kramar!

Annika said...

Nettan;
VISST har det!!
Otroligt vilken marsch!!
Ja, alla dessa brev man skrev. Jösses.
OCH man väntade på posten, otåligt, varje dag. Det ar tider det, men jag kan inte säga att jag saknar det heller. Jag har hellre mailkontakt än skriver brev.
Min första mobil fick jag sent, kanske 97? Peter och jag DELADE på den telefonen. HAHA. Min första egna fick jag kanske 98? Minns inte. Samsung var det iaf.
Ja, det är härligt hur snabbt det går idag.
KUL att du gillade det här inlägget, Jag hade ganska kul då jag skrev det också.
Kramar!!


Anne:
TACK!!
Vad glad jag blir.
Ja, 25 år är inte lång tid, och vilken BOM det varit på de åren. Otroligt!!
Jag är säker på att det kommer att marscheras rätt snabbt nu också. Vi får se vad som händer? Man lär väl knappast fatta så mkt, hehe. Det blir K som får förklara.
Ja, jag fyller jämnt nästa år. Hua. Du med!! Gud, den som fyllde 40 ändå...
P fyller sitt STORA detta år. Vi reser då han fyller, ner till Key West. Vad jag ska göra? VET inte. Antingen en fest eller en resa. Kanske resa för mig med. Ska tänka på't!!
Kramar!!

Trillingnöten said...

Jag ar sa sjukt glad att jag flyttat i den moderna tiden! Visserligen akte jag till NY 2005 och da var det email som var det stora. Skicka bilder etc och ord sa klart. En gang kunde vi hitta nat via hotmail dar man kunde prata (men inte se varandra sa klart) och lyssna. Jag kopte en hel del prepaid cards for att ringa hem billigare. Och min familj kunde ringa ibland, men fortfarande dyrt...Tank vad det blivit skillnad pa bara 10 ar med Skype och alla appar som du sager. Ar saaa glad for det! Maste ocksa varit svarare for dig att hitta svenskt till Karolina? Nu har vi ju som sagt TV, bocker, tidningar, Skype...Vilken fantastisk varld!! kram!

Anonymous said...

Grattis på 22årsdagen Annika!
Otroligt vad tiden går, M o jag är också snart där :-)
Ha, jag minns fortfarande när du, hemska tanke, ville sluta med våra härliga långa brev o skriva på datorn istället.
Neej du, jag gillar inte sånt! :-) :-)
Kramar från Anette!

Kattas Betraktelser said...

Mycket har hänt.. Fina bilder!

Annika said...

Trillingnöten.
JA VET!! Och jag har ju levt i bägge tiderna. ja, inte i den där riktigt gamla så folk fick vänta månader på brev, men du vet.
Jag är så galet GLAD att det är så lätt idag. Allting vad gäller teknikens framfart. Underbart.
JAPP, ja, det var mkt svårare att hitta svenskt till K den vägen då hon var liten. Brukade köpa PC-spel hemma. Men, hon är ju född rått in i detta. Minns då hon satt som tvåring framför datorn och lekte med PC-spelen. OCH de var ju alls inte som de spel som finns idag.
Appar? GLÖM!!
Idag har ni verkligen all världens hjälpmedel om barnen ska vara tvåspråkiga. Underbart!!
Just det, jag minns MSN-chatten!! Visst kunde man prata via den också?
Gud vilken framfart det varit!!
Vi får glädjas åt allt detta som krympt världen!!
KRAMAR!!


Anette:
HAHA, JA!!
Jag minns!!
Du var motsträvig. MEN idag skulle du inte vilja byta tillbaka va?
HAHA!!
22 år i sommar...ack ja...Ja, ni träffade ju samtidigt som jag och P!! 25 år för er också i detta år!!
Kramar!!

Annika said...

Katta:
Verkligen. Kul att du gillar det fotot.

Lisbeth said...

Ja, herrejösses!
Min dotter fyller 25 år om ett par månader, och jag tänker på vilken skillnad det är dels på våra uppväxter och dels hur det var när jag var 25.
Jag växte upp utanför Varberg, och fortfarande när jag var liten ställde bönderna ut de stora mjölkflaskorna som mjölkbilen hämtade. Man lyssnade fortfarande på Radio Luxenburg, hade bara en kanal på tv'n, tvåan kom ju inte förrän på 70-talet. Sista bussen från Varberg gick kl halv åtta på kvällen, så se på bio gick inte om om man inte hade någon snäll förälder som hämtade.
När jag flyttade till Göteborg när jag var 18 år fick man ringa hem på kvällen och inte ofta - det var jättedyrt.
När jag köpte min första mobil på 90-talet kostade det 6 kr i minuten att ringa. Surfa tror jag kostade 2 kr i minuten. Kommer aldrig att glömma när jag fick en räkning på 2200:- för jag hade glömt att koppla ner internet..
Nog har det hänt mycket alltid! :)

Vacker bild på er! Du är dig lik!
Kramar

Annika said...

Lisbeth:
Ja jösses. SNACKA om skillnad, som du skriver.
Inte klokt vilken SKRÄLL det skett inom tekniken. Som du säger, en helt annan VÄRLD!! OCH vi är ju inte LASTGAMLA!!!
Och inom mobiltrafiken...ja gode tid...snacka om att allt var dyrt som hade med sådana att göra. Vilken skillnad mot idag.
TACK, vad snäll du är, roligt att du gillar den gamla bilden.
Kramar>>

Keith said...

What a difference between then and now! We're so in touch with each other these days! I'm sure, though, it's nice to cherish the stuff in the past.

Annika said...

Keith:
What a difference. Very thankful to live here, and now.