Wednesday, October 08, 2014

Mardröm

Hej alla!!


Igårkväll satt jag och tittade på nyheterna, vilket jag alltid gör klockan 18. Jag ser NBC, och de lokala nyhetssändningarna.
Jag gillar dem bäst, och dessutom följs de av Brian Williams Nightly News klockan 19.


Det som upptar nyheterna ganska mycket just nu är ett försvinnande av en 19-årig flicka på universitetet, University of Virginia (UVA), i Charlottesville. Charlottesville ligger ungefär två timmar sydväst om DC. Det är ett av USAs allra finaste universitet, och ett mycket poppis college att söka till för ungar i mitt område.
I Karolinas high school-klass började 29 ungdomar på UVA, så vi har verkligen kontakter på den skolan.


Men, nu rapporteras det om hemska saker därifrån. En flicka (Hannah, 19 år, andraårsstudent) har varit försvunnen därifrån sedan den 13 september. Hon sågs senast då, och sedan dess har ingen hört ifrån henne.
En man sitter misstänkt, men han har inte erkänt något alls. Mannen i fråga är den ende misstänkte i dagsläget.
Varje dag väntar jag på att få höra att något nytt hänt i det här fallet, men inget klarnar.


Man får se presskonferenser där det stackars föräldraparet står gråtande och bönar och ber att någon ska erkänna var deras dotter finns, och vad som har hänt henne.
Jag känner deras skräck och sorg ända in i märgen. Detta är varje förälders utlimata mardröm! Att ens barn ska försvinna.
Denna tjej var inte spiknykter den kväll hon försvann. Hon var på väg hem efter en fest på universitetet. Men vaddå? DET spelar verkligen ingen roll. SOM någon sa, denna tjej skulle kunna gå hem naken och asfull utan att någon för den skull har rätten att kröka ett enda hårstrå på hennes huvud. Lämna våra tjejer I FRED!!!

Igår var det ännu ett inslag med Hannahs föräldrar (Hannah kommer från Northern Virginia, ifrån en förort nära mig). Ännu en gång bönar dessa föräldrar om att någon ska träda fram.
Igår sa pappan, med rösten full av svartaste sorg,
-detta är inte bara en förälders värsta mardröm, det är en brors värsta mardröm, fastrar, farbröder, mostrars och morbröders värsta mardröm, kusiners värsta mardröm, mor och farföräldrars värsta mardröm, vänners värsta mardröm.
ALLA blir drabbade av detta, inte bara föräldraparet. Utan verkligen precis ALLA i denna flickas liv och närhet.
Själv blir jag alldeles tjock i halsen och blank i ögonen varje gång jag ser, och läser, om detta fall.
Kan knappt läsa en artikel utan att samtidigt torka mig i ögonen.
Jag hoppas verkligen att man snart ska få klarhet i Hannah-fallet. Det allra värsta för familjen måste vara det som pågår nu; att leva i absolut ovisshet (även om de säkert befarar det absolut värsta).


Detta händer då och då. Oftast tjejer (fan också. Kvinnofrid tack) försvinner från college.  De hittas mördade av någon manlig student, eller fd pojkvän etc. IBLAND hittas de INTE ALLS.
Självklart är detta något som jag ibland tänker på också, tänk om något skulle hända…
Oftast knuffar jag undan tankarna innan de blir för stora. Detta ÄR en av mina stora rädslor.
På ett välartat Flag-Ship University som UVA tror man kanske inte att det ska hända. Tyvärr är det inte första gången det händer. Sådana här otäcka saker har hänt där förr. OCH, det kommer att hända igen. Om och om igen på olika ställen runt landet, och i världen. Det är en farlig värld för tjejer och kvinnor.

Samma med Elon (OCH många, många andra unis), välartat och säkert. Men, hur säkert är egentligen ett ställe? Inget ställe på jorden kan vara säkert till 100%.


Just nu jobbar Karolina bakom scenen på en föreställning, hon jobbar som scenarbetare (tech) varje kväll. Hon lämnar teatern klockan 23, går hem i mörkret över tysta parkvägar på campus. Oftast i sällskap, men ibland ensam. Det är inte långt mellan teater och studenthem, men det behöver inte vara långt heller när något vidrigt händer. GUD förbjude.
DET är inte nyttigt att tänka för mycket...


Just nu önskar jag mest att Hannah ska finnas i livet, och att den som vet var hon finns ska erkänna. ERKÄNN NU!!!
Mitt hjärta blöder för familjen. Blöder.

40 comments:

Channal said...

Gräsligt! Ovissheten och denna ständiga oro! Har två döttrar som du vet och jag gillar inte när Ida går ut och går med sin lilla hund på kvällarna. Tycker inte att Karolina ska gå hem ensam. De ska alltid följas åt! Hoppas verkligen den försvunna flickan kommer fram. Hemskt!

Kramarom!! Anna

Anne-Marie said...

Hemskt med sådana försvinnanden.
Förstår att du känner med Hannahs familj och andra i hennes omgivning.
Det är nog bra om unga tjejer kan gå tillsammans och inte vara själva ute på kvällen/natten.
Jag skulle inte vilja gå på mörka vägar i Weed själv.
Kramar!!

Anonymous said...

Det är verkligen fruktansvärt med oförklarliga försvinnanden! Speciellt för att familjen aldrig får något avslut, aldrig får sluta hoppas och kanske försöka komma till rätta med sorgen eftersom hoppet alltid finns kvar att de ska dyka upp igen. Min man hade en period när han tittade mycket på "Disappeared" - en verkligt hjärtslitande och läskig övning som kan få en att börja föreställa sig allt möjligt hemskt.

Däremot var det inte min uppfattning att det är vanligare att tjejer försvinner - jag såg statistik som sa att lite över hälften av de försvunna är killar och män. Och även om jag ABSOLUT förstår att du som mamma oroar dig för Karolina så kan jag bli lite smått förbannad att det bara är tjejers rörelsefrihet (inte killars) som då ska inskränkas, just därför att det blir så mycket större mediacirkus när just vita tjejer försvinner jämfört med alla andra försvinnanden. Men ja…hemskt är det i vilket fall! Titta på något trevligare på tv:n! Kram. Annika i Kalifornien (förut CO)

Desiree said...

Fy så läskigt. Hoppas att den här historen får ett lyckligt slut. Detta måste verkligen vara en förälders värsta mardröm. Men man får tänka att de allra flesta slipper vara med om sådant. Det går ju liksom inte heller oroa sig jämt och ständigt men samtidigt då något sådant här händer så sitter man nog där med en stor klump i halsen. Måtte det gå bra för Hannah och hennes föräldrar.
En stor kram till dig. När får ni träffa Karolina nästa gång, var det till Halloween då hon kommer hem en sväng?
Kram vännen.

Eva i Dalarna said...

Usch ja jag minns när en av mina döttrar bodde på en skola och gick hem ensam på kvällen, hon brukade ringa mig och så höll jag henne sällskap via telefon. Falsk trygghet kanske men vi kände oss båda lugnare. Oftast hade hon dock sällskap av nån kompis. Stackars den här Hannahs familj - måtte det sluta väl!

Cari said...

Usch så otäckt med dessa försvinnanden.
Kan Karolina ha en cykel på uni så att hon snabbare kan ta sig hem mitt i natten? Kanske också falsk trygghet men ändå snabbare hem.

My kids' Mom said...

Hej Annika, Ja du har alldeles rätt. En förälders värsta mardröm! Jag har pratat med mina flickor om att de alltid måsta ha en plan när de är någonstans och att ingen får lämna ett ställe, fest, eller match eller annat själv, no matter what. Tillämpa buddy-system -är vad som gäller.

Vad underbart det ser ut att ni haft det på vinprovningen!

Kram, Anneli

Millan said...

Nej fy vad laskigt. Verkligen en mardrom. Sa otroligt hemskt att inte veta vad som har hant med ens barn. Detta barn som man ju vill skydda varesig de ar 5 ar eller 25 ar! Usch jag hoppas att dom hittar henne och foraldrarna kan fa frid. Ja och som sagt inte bara foraldrarna utan alla som ar i hennes liv. Kram

Bloggblad said...

Hu, så hemskt!
Jag hade en överenskommelse med mina föräldrar som ung, att inte gå hem ensam. Kunde jag inte få skjuts eller sällskap, hämtade farsan. Likadant med vår dotter. Hon var bara 16 när hon träffade en kille med bil, han skjutsade hem henne till dörren och det var väldigt skönt. Sen gifte hon sig med honom...
Killar hade det enklare förr, men numera kan de bli nedslagna för "nöjes skull" så jag var skraj när sonen var ute - att han var storväxt hjälpte inte. Jag somnade aldrig innan jag hörde nyckeln i dörren. Hade stenkoll på sista bussen...
Hoppas att det finns hopp för Hannah!

Musikanta said...

Du kan väl se till att hon har ett överfallslarm, Karolina. Det borde väl hjälpa om hon skulle bli antastad. Inte bra för henne att gå ensam så sent på kvällen, även om det bara är på universitetsområdet. Knäppskallar finns överallt.

Jag har ett litet som tjuter förskräckligt om jag skulle behöva använda det när jag är ute och promenerar. Har som väl aldrig behövt det.
Kram

Cecilia/svengland said...

Ja visst är det fruktansvärt! Jag skrev om ett lite liknande fall i förra veckan på min blogg och allt hände runtomkring där vi bor, man känner igen platserna på tv och vet var de letar. Min dotter är 13 och flickan, som tyvärr blev mördad, var 14 år. Nu har de hittat mannen som antagligen gjorde det men också han död, fast självförvållat, så nu får de nog aldrig veta vad som egentligen hände. Hoppas de hittar den tjejen hos er i gott skick! Kram!

Första året i Hjo said...

Hemskt. Flickor och kvinnor måste kunna vistas ute vilken tid på dygnet som helst. Det är självklart.
Killar också för den delen.
Man ska nog se till att ha sällskap om man kan.

Annika said...

Channal:
Jag vet, vår rädsla finns där hela tiden. Både vi som har döttrar och söner. Sönerna råkar också illa ut, blir nedslagna av andra män.
Fan också.
Ja, det som händer just nu måste för dessa födrar vara helvetet på jorden. Man kan inte ens sätta sig in i det hela.
Galet hemskt.
Nej, jag är inte för då K går hem på natten ensam. OCH jag förstår dig.
Precis, bring Hannah home!!
Kramar!!!


AM:
Hemskt, och de händer verkligen hela tiden. Man är aldrig säker, nånstans.
Jag vet, gillar inte då K går hem ensam. Ett ställe är aldrig 100% säkert.
Aldrig.
Nej, jag skulle inte vilja gå ut och traska i mörkret ensam här heller.
Kramar!!

Annika said...

Annika:
De är omöjligt att inte dras in i detta. Det ligger på ngt sätt så nära.
OCH UVA är en skola där vi har så många kontakter. Jag vet hur de andra mammorna och papporna känner som har freshmen där nu.
Eftersom det är så nära är det omöjligt att släppa.
OCH att undvika på nyheterna.
MEN, ja, man får absolut inte gräva ner sig i det, och det gör jag inte.
Men läser om det gör jag.
Jag läste också en artikel igår där just det su skriver nämns, att det är så många fall av försvinnanden som aldrig kommer till ytan. Det går knappt att tänka tanken ut.
Ja, så less på detta att tjejers rörelsefrihet blir så begränsad.



Desiree:
Verkligen, hoppas de får hem sin flicka. Men, ju längre tiden går ju mer dör väl deras hopp, även om det nog aldrig försvinner. Ja, såvida hon inte hittas.
USCH!!
Det är den värsta tänkbara mardröm, och det gäller att stoppa tankarna innan de blir för stora.
K kommer hem på fredag. Då ska vi ha lite allvarliga snack om att vara ute ensam efter mörkrets inbrott etc. You never, ever know...
Ja, vi ska hoppas att de hittar Hannah, verkligen.
Kramar!!!

Annika said...

Eva:
Läste på FB där en FB-vän skrev att hon gjorde precis som du, hon och hennes flicka, talade med varandra i tfn då dottern gick hem på kvällen. Falsk trygghet kanske? Men ändock så skönt för båda, kan jag tro.
Vi ska verkligen hoppas Hannah kommer tillrätta.

Cari:
Så vidrigt. Väntar bara på att de ska komma fram till ngt i detta fall, men inget.
Exakt, cykel tycker jag skulle kännas bra. Faktiskt. PÅ ngt sätt. Vi får tala om det på fredag då K kommer.

Annika said...

Anneli:
Ja, för oss flädrar kan det nog inte ske ngt värre än att ett barn försvinner, och man inte alls vet vad dom hänt. Även om man säkert befarar det allra värsta...
Japp, håller med, Buddy-system är så bra. OCH det skall tillämpas.
Ser fram emot att få hem K på fredag så vi kan snacka lite om detta.
Kram!!!


Millan:
Ja, tvi!!
Alltså, man kan ju bara känna en bråkdel av den ångest dessa måste ha. Hela tiden. OCH säkert tänker de, som alla andra, att det värsta har skett. FY FAN!!
Det drabbar verkligen alla i denna tjejs närhet.
USCH!!!
Kramar!!!

Annika said...

Bloggblad:
Visst är det vidrigt hemskt. nia tankar går ständigt till detta fall, och jag hoppas att de snart ska få ngn slags klarhet i det.
BRA där då du var ung. Ja, man ska verkligen alltid ha ngn med sig.
Håller med dig, farligt för killar också. Män är farliga...vissa av dem då. Blir så förrrrb....
ja, jag vet, när K var hemma kunde jag inte somna förrän hon var hemma.
Ja, vi ska hoppas att hannah kommer hem.


Ingrid:
Vet du, hon har faktiskt ngt som ev kan hjälpa henne då hon går. Men, ja, det är väl lite falsk trygghet det med...
Nej, inget ställe är säkert, inget i hela världen.
Vi ska hoppas K aldrig behöver använda sin lilla dosa heller. OCH inte du, Ingrid.
Låt oss få vandra i fred!!
Kramar!!

Annika said...

Cecilia:
FY fan alltså.
FY FAN!!
Såklart han begått självmord. Stackars, stackars, stackars den flickans flädrar. ALDRIG får de ngn klarhet. Aldrig.
Och ja, det blir så nära då man känner igen platserna. Detta uni känner vi väl till, har varit där mkt.
Vi ska hoppas att hannah kommer hem. Men, ja...
Nej, jag blir så ledsen över det du skriver. FAN!!!!


Första året i Hjo:
Absolut!
ALLA ska kunna vara ute alla tider på dygnet utan att riskera att bli kidnappade, nedslagna, våldtagna eller mördade. Blir så förbannat uppgiven, och ARG!!

alegningela said...

I hear ya! Det är otäckt, och en verklig mardröm för alla inblandade. Dock går ingen säker, inte pojkar heller, även om flickor är mer utsatta. Sjuka människor finns tydligen överallt. Hoppas Hannah kommer till rätta!
KRAM

eastcoastmom said...

Sluta tänk!!!

Anonymous said...

Fy sjutton det är ju alla föräldrars värsta mardröm och att sen leva i ovisshet om vad som har hänt måste ju vara fruktansvärt. Når Martin var ute själv så så satt jag uppe ända tills han kom hem nu var det väl inte så mycket att han kunde försvinna men killar blir ju ofta nedslagna för ingenting. Numera är han mycket ute och reser i jobbet och kalla mig "hönsmamma" men jag vill gärna att han ringer när han kommer hem eller till hotell mm. Jag tycker det är så skönt att veta att allt är okej trots att han är vuxen nu så är han min lilla pojke. Jag har ett larm om jag måste ut på kvällarna det är väl lite falsk trygghet men bättre än ingenting. Ha det så bra. Kramar/Anita

Annika said...

Ingela:
Sjuka människor finns verkligen överallt.
OCH du har rätt, killar är också utsatta av andra män. OCH tjejer..ja, verkligen.
För jävligt.
HOPPAS hon kommer tillrätta!!
Jag vet.
Kramar!!

AM:
Ja, om det vore så lätt.

Anonymous said...

Fy vad hemskt, stackars föräldrarna, men oroa dig inte Annika! Tänk sa manga (kvinnliga)studenter det finns...kanske K kan anlita Campus Security eller ngt liknande när hon gar hem ensam.
Skickar manga varma kramar till dig!
Lisa

Annika said...

Lisa:
Ja, det är verkligen hemskt.
Tänker så på hennes flädrar, vilket helvete de går igenom. Jag låter det inte uppta för mkt av mina egna tankar, för det orkar jag inte.
Orkar inte heller oroa mig för mkt för K. Det är iaf helt utanför vad jag KAN göra sas.
Kramar tillbaka!!

Anonymous said...

Hua, en förälders värsta mardröm...
Har ju bara söner så kanske en annan slags oro, för oroas gör man. Med killar är det mer för att bli misshandlad och nedslagen. Våra två äldsta har råkat ut för det några gånger. Och det som skrämmer mig mest är det helt oprovocerade våldet, någon som helt plötsligt bara slår till utan anledning. Så har suttit på akuten flera gånger med söner som behövt sys efter att blivit misshandlade. Oftast har vi aldrig vetat vem som gjorde det och polisen gör inget, en gång blev det i alla fall rättegång, vi visste vem det var, och vår son fick upprättelse och skadestånd. Minns att han tycket det var ett bra avslut.
Men man kan inte gå runt och tänka på att det ska hända, då kan man inte leva normalt längre.

Anonymous said...

Brysselkakan -
Kan bara undra, var ni bodde när du fick befinna dej på akuten flera ggr med misshandlade söner?

Fallet vid UVA är gräsligt men, tyvärr,
inte ovanligt. Hoppas K. har en stor ficklampa med sej på kvällarna; tung nog att slå en attackerare i skallen med.

Ruth i Virginia

Miss Marie said...

Ja, fy, verkligen en förälders mardröm! Du kan ju sätta dig in i deras situation extra bra då K är i samma ålder, så förstår att du är orolig. Slutar man någonsin att vara orolig som förälder? När man är gravid oroar man sig över att något är fel på ens foster, när de är bebisar oroar man sig över att det är kalla/varma/skrikiga etc, när de är toddlers oroar man sig för att de ska springa ut i vägen o bli påkörda, i skolan oroar man sig för att de ska bli mobbade osv... Det gäller nog att inte tänka på det alltför mycket, då blir man tokigt!

Hoppas Hannahs föräldrar får reda på vad som hänt. Jag tänker ibland på Kate o Gerry McCann, Madeleines föräldrar, att det verkligen måste vara hemskt att inte veta var ens dotter är. Dog hon strax efter bortförandet? Eller är hon fortfarande vid liv, någonstans? Usch det måste vara tungt, att inte veta!

Monica said...

Det händer så mycket skrämmande överallt tyvärr, var vi än bor. Tycker dock att K om det här är studierelaterat att universitet har ett ansvar för sina studenter sena kvällar. Annat om de är ute och festar på egen hand men som här att det blir så sent och en parkväg tillbaka till boendet. Varken tjejer eller killar ska gå ensamma, alltid försöka ha sällskap av varandra och se till att de har en sådan kompis som de kan lita på när de är ute, som inte är så flyktig och drar iväg på något eget om de har bestämt att gå ut tillsammans. Alltid händer det hemska när de blivit lämnade, tänker närmast på en jättefin kille som firade nyår i Uppsala med nya vänner och var ensam på stationen sedan tillbaka till Stockholm men dit kom han aldrig. Tog en tid innan han hittades, en mardröm för föräldrarna som aldrig får veta vad som hänt.

Humlan said...

Så otäckt när sådant händer och jag instämmer med pappan, även om det är värst för föräldrarna så finns det så många runt en person som påverkas när han/hon försvinner.

Jag förstår din oro och hoppas att K ska gå trygg överallt! Visst borde alla kunna gå överallt oavsett vad man på sig och om man är nykter eller inte!

Kramar!

Nettan said...

Usch ja denna oro över att det ska hända ens barn något så otäckt, försvinna och inte hittas, det kan skrämma mig ibland och tankarna tenderar att bli så stora och ohanterliga. Oftast lyckas jag hantera dem och telefonkontakt med store sonen är i sådana lägen ett måste, jag vet hönsmamma... men det händer mycket skit i storstäderna och deras universitet.

Men samtidigt måste man släppa och våga låta barnen växa upp och ta sitt eget ansvar, att till exempel inte gå hem själva, utan att alltid ha sällskap osv men är olyckan framme så är det fruktansvärt. Min K har blivit utsatt en gång på högstadiet och det är fruktansvärt, bland killar kan det ibland räcka med att de tittar fel på varandra!

Hoppas att de hittar flickan snart och att hon är trygg och vid liv!

Kramar
Nettan

Anonymous said...

Jag kan inte heller sluta läsa nyheterna och undrar när eller om dom någonsin kommer att hitta henne. Så fruktansvärt!! Den värsta av mardrömmar när ett barn försvinner. Sager som du - Erkänn nu!

SB

Annika said...

Brysselkakan:
TVI!!!
Usch vad hemskt. Blir så uppörd över det där du skriver.
SÅ sant, killar kan inte heller gå säkra. De kan verkligen råka på gäng som inget hellre vill än att slåss.
Ingen är säker.
Men, precis som du säger kan man inte gå omkring och tänka på detta. Det gör inte jag heller, men då det händer ngt--som i detta fall--kan man inte låta bli att undra över det.
men, nej, det går inte att oroa sig för mkt, då kan man till slut inte leva.
Beklagar så misshandeln, så, så ,så...
Vilken MARDRÖM!!!!



Ruth:
Nej, som du säger, det är inte ovanligt. OCH inte första ggn UVA drabbas.
OCH det händer ju på många skolor. K är så liten att hon skulle kunna göra så mkt motstånd, men hon har nog ngt som skulle kunna hjälpa henne, kanske...

Annika said...

Marie:
DET är så hemskt, och ja, jag känner ju så många på UVA också. Det känns som om det kommer så nära. Och ja, självklart går tankarna till K, nästan samma ålder etc...
Marie, jag tror aldrig man slutar oroa sig. Aldrig.
Grejjen är väl att man måste lägga ner oron för att inte bli knäpp. Liksom slå den ifrån sig.
Ja, Hannahs fldrar ja...måtte det snart komma ett "svar" på ngt sätt. Vad de än månde vara. Det som de befinner sig i nu måste vara det vidrigaste av allt, ovissheten.
Madeleine-fallet ja, det är verkligen ett enda stort mysterium, och förmodligen får vi aldrig veta.


Monica:
Varmt välkommen till min blogg!
Ja, detta händer överallt, hela tiden.
Hemskt. Vet heller inte vad Elon har för policy sent på kvällen efter en föreställning. Jag vet att eleverna oftast tar sällskap, men alla bor ju inte på samma studenthem etc. Karolina är den enda BFA-eleven i sitt hem tex. Måste ta reda på detta, och hur de gör...
Ja dessa arma fldrar som förlorar sitt barn genom mord. Hur går man vidare?
Välkommen tillbaka till min blogg.

Annika said...

Humlan:
Otäckt ja, idag har jag inget hört alls. OCH inga nyheter är verkligen inga goda nyheter i det här fallet. Ja, pappan hade så rätt i det han sa. Detta är ju ngt som drabbar en hel familj.
OCH ännu flera, eftersom det får såna ringar på vattnet.
Absolut, man ska kunna röra sig överallt, nykter eller onykter, påklädd eller lättklädd. Punkt slut.
Kramar!!


Nettan:
Ja, den är verkligen otäck, och gnagande. När den väl sitter där så sitter den där. På ett sätt har det varit bra att ha K på Elon, för jag har måst släppa mkt oro. Men när ngt sådant här händer så kan man inte låta bli att grubbla.
Man slutar verkligen aldrig att oroa sig.
Som, så många sagt, killar har det för JÄVLIGT också. De råkar ut för skit av andra killar. USCH!
Blir MATT.
Men, ja, detta är inget jag går och tänker på, och oroar mig för, men det är bara så vidrigt otäckt. OCH man kan verkligen känna empati för Hannahs familj.
Kramar!!!

Annika said...

Susanna:
Det är ju så nära oss också, och både du och jag har ju många vi känner på UVA.
Skolan är liksom en så stor del av NOVA. NEJ, visst, det går inte att släppa undran och tankarna. Absolut, erkänn nu. FESS UP!

L said...

Gaah, ångest! Jag förstår din oro fullständigt.

Annika said...

Lisa:
Skitläskigt. Jag vet...

Mrs Clapper said...

Vad fruktansvärt! Att leva i ovissheten och att inte kunna göra något, att man har letat överallt och bara kan vänta... Vilken ren och skär tortyr!!

Under mina pluggår så jobbade jag natt på helgerna och promenerade hem (ca 15 min promenad), en gång blev jag jagad av tre killar och två gånger överfallen; en misshandel och ett våldtäcktsförsök. Misshandlarna blev tillslut bortskrämda när polisen kom och de hörde sirenerna (taxi chaffis som larmat), vid våldtäcktsförsöket så lyckades jag slå mig fri med nycklarna i hans ansikte och sen springa för livet. Detta på tre år! Och polisanmälningar leder tyvärr ingen vart när det inte återfinns några gärningsmän.
Att lära sig självförsvar har nog räddat mig, men det svåraste har varit att komma till gränsen där man inser att man FÅR skrika, man FÅR slåss tillbaka. Det är så inbyggt i en att "inte göra väsen av sig". Så mina bästa tips för en ung tjej på plugg är:
Ha nån i mobilen/alltid meddela när och var man ska för att kunna skicka sms när man är framme.
Bra skor.
Ingen bylsig tröja/jacka med luva som går att gripa tag i.
Alltid nycklarna mellan knogarna.
Och stanna inte för någon! Även om personen verkar trevlig och ber om hjälp, är det sent och ingen i närheten så spring, spring, spring!

Det är SORGLIGT att det ska behövas tänkas så, men tyvärr ser verkligheten ut som den gör och då får man göra vad man kan för att skaffa sig ett litet försprång.

Lotta K said...

Har inte läst alla kommentarer så jag vet inte om någon annan nämnt detta, men där jag jobbar kan studenterna få eskort hem på nätterna. Antingen ned golfcart eller gående. Samma finns dagtid också om man av någon anledning känner starkt behov. Kolla med K, skulle tro hennes universitet har ngt liknande.

Annika said...

Mrs C:
Jamenvisst, stadiet de befinner sig i nu måste vara det absolut vidrigaste, och i värsta fall blir det här stadiet beständigt. Dvs, vi får aldrig veta...
MALIN!!!
Der är inte sant det du berättar!!! NEJ!!!! NEJ!!!
Vilken mardröm!
Så fruktansvärt vidrigt och ångestfyllt!!
Tack och lov att ngn larmade polisen, och att polisen skrämde bort dem. Men för j-gt att de aldrig fick sitt straff.
Vådtäktsförsöket är bara så hemskt att det inte finns.
Dina råd där är bra och mkt sorgliga. Fy fan att det ska vara så här. FY FAN!!!!
K har pepparspray med sig, frågan är om det hjälper om det verkligen skulle hända?
Nej, jag vill inte tänka på det.
OCH jag är så glad att du, trots allt, klarade dig igenom detta. Jag förstår ju att du betalat ett alltför dyrt pris.
Blir så ledsen.
Det är det här jag menar; lämna oss i fred då vi är ute och går. VAF ge män rätten (ja, det är ju alltid män), att ge sig på en oskyldig tjej. Eller en kille?
Ngt år så fel.
TACK; för att du berättade!!!!
Kramar till dig!!!


Lotta K:
Tror de har sådant på campus security. OCH eskorter etc.
Vet att de oftast tar sällskap hem, men oftast är det ju ngra meter mellan studenthemmen.