Friday, October 17, 2014

Läget nu...

Godmorgon på fredagen!


Så har det gått många dagar sedan sist jag skrev.
Det blir så ibland då vissa situationer ställer tillvaron på sin spets.

Peter, jag, hans pappa och Peters systrar har tillbringat mycket tid på sjukhuset denna vecka. Peters pappa har tillbringat i särklass mest tid där.
Så hårt det är för en make/maka när något dylikt händer. Livet är verkligen grymt ibland.

Vad kan jag säga?
Det är status quo, mer eller mindre.
Bara tiden kan visa hur framtiden, och hälsan, kommer att bli för henne.

Mina svärföräldrar hade förberett sig för en vinter i Florida. De såg fram emot att bli “snow birds”, att fly vintern här.
Att få slippa snö, kyla, snöröjning och allt som följer i vinterns fotspår.
De gladde sig så åt att få bo i Florida från januari till i mitten av mars.
Nu blir det absolut inte så.
Det var bara för min svärfar att avboka boendet. Jag hörde samtalet då han ringde till mäklaren, så sorgligt…
Jag vet att min svärmor tolererar vintrarna här allt sämre. Hon avskyr snö, kyla, gråa dagar, kala träd och mörker (allt är relativt, det blir ju mycket mörkare på vintern även här).
Jag tror till och med att vintern påverkar min svärmors psyke. Det hade varit så underbart för dem om de hade kunnat få vara i Florida denna vinter, det hade varit dem så väl förunnat.

Nu blir det nog istället en livslång rehabilitering.
Min svärmor är inte heller den starkaste personen i universum. Hon har länge haft olika problem med sin hälsa.

Jag observerar sköterskor, läkare, sjukgymnaster och arbetsterapeuter och beundrar dem så för det jobb de utför.
De flesta är så bra, och har så fin hand med svärmor.
Men en sköterska brakade in på rummet och tittade ut över vädret (det var oväder till max då) och sen på svärmor, som sov.
Sköterskan säger då;
-Lyckliga henne, tänk den som ändå kunde få sova som hon just nu…
Jag trodde knappt mina öron. Snacka om att säga fel sak till fel personer.
Jaja, fort och fel, antar jag.
Förutom den fadäsen har jag annars bara gott att säga om intensivvården.
Nu har svärmodern lämnat intensiven och flyttats till en närbelägen enhet på sjukhuset. SÅ, det ÄR ett steg i rätt riktning.


Fredag idag.
Det blir en resa till sjukhuset om en stund igen.

Karolina är tillbaka på Elon.
Det blev ju så tråkigt avslut på hennes höstlov. Men jag är SÅ glad att vi träffade farmor på söndagen, innan hon blev sjuk. Det känns som om Karolina och hon hade bra samtal då. Tacksam och glad för det.
Vi ska hoppas att de även i framtiden kan ha fina samtal.


Vi vet verkligen ingenting om det som ska ske i våra liv, och bäst är det.
Livet kan verkligen ändras på en sekund.

Nu tar jag helg, och på måndag räknar jag med att komma tillbaka med full styrka igen.

TACK så innerligt för fina kommentarer, mails och hälsningar via Instagram! Det betyder mycket!


Önskar er en fin och lugn helg. På alla plan!

35 comments:

Channal said...

Men tänk att Karolina fick träffa sin farmor på söndagen innan detta tråkiga hände! Det är hemskt när någon blir drabbad på detta sätt. Avskyr att tänka på att mina föräldrar är 90 år men samtidigt så glad att de är det. Varje dag är en gåva! Gäller att ta tillvara på den.

Många varma KRAMAR!! Anna

Äventyret framtiden said...

Önskar er lycka till på alla sätt!
Mitt i allt så förändras allting och i all synnerhet kan man räkna med liknande när människor blir äldre. Jag håller tummarna för att din svärmor blir frisk och återställd igen! Varma kramar!

Millan said...

Ah nej Annika sa ledamt. Det ar verkligen sa att livet kan forandras pa en sekund .. och allt man planerat far vanta. Ar din svarmor medveten om vad som hant? Skickar dig och hela familjen en stor kram

Desiree said...

Så tråkigt och sorgligt med Peters mamma. Jag hoppas innerligt att hon går mot en förbättring. Man ska vara rädd om livet och om sin tid. Som du säger kan allt förändras på ett ögonblick. Viktigt att försöka leva här och nu och inte skjuta upp det man tycker mest om eller det som är viktigt. Sedan ska man vara tacksam över allt fint och gott man har också.
Stor kram till dig och hoppas det blir bättre framöver.

Humlan said...

Plötsligt ändras allt och man kan bara finnas där och stötta. Skönt att din svärmor har tagit ett steg åt rätt håll, även om vägen är lång så hoppas jag att hon fortsätter att återhämta sig.

Så skönt att Karolina fick träffa farmor innan hon blev sjuk och även för henne så blir det inte lika oroligt att åka ifrån farmor när hon vet att det inte är lika kritiskt längre.

Styrkekramar till er alla!

eastcoastmom said...

Hoppas på bättring på bästa sätt! Kramar

Carin said...

Åh vad skönt att Karolina fick träffat sin farmor på söndagen innan hon sjunknade in och pratat ordentligt med henne. Jag hoppas på bättring för henne, och er. Styrkekramar.

Anonymous said...

Vad skönt att hon har fått lämna intensiven då är det iallafall på väg åt rätt håll. Det var skönt att Karolina fick träffa sin farmor innan hon blev sjuk. Allt kan förändras på ett ögonblick, min pappa gick bort för 2 år sen och han var inte särskilt gammal när han blev sjuk så allihop var totalt oförberedda på att han somnade in. Jag hann sitta hos honom i 20 minuter bara och Martin hann inte dit. Det är oerhört tungt för min mamma fortfarande men livet måste ju gå vidare och det här har gjort att jag och Martin tar vara på varje tid tillsammans på ett helt annat sätt än vi gjorde förut. Var rädda om varandra och lev i nuet vännen. Trevlig helg!! Många kramar/Anita

Annika said...

Channal:
Ja,gissa om jag är glad för att vi åkte dit på söndagen. SÅ glad för det.
Jag vet, varenda dag är en gåva, som du säger.
OCH ja, jag tänker mkt på mina flädrar och andra släktingar också nu.
Inget kan tas för givet.
Stor kram!!


Karin:
Sant.
Hon är inte så gammal, inte i dagens mått mätt, bara 73 år.
Det är så jobbigt för dem alla.
Tack Karin.
Stora kramar från mig!!

Annika said...

Millan:
Ja, det ändras på en sekund. Ett helt liv kan ta sin vändning när man minst anar det.
Nej, jag tror inte hon är helt medveten om vad hon varit med om.
Kramar!!


Desiree:
Ja, visst är det så tråkigt med Peters mamma. Så himla hårda bud, och hon är inte så gammal heller :-(
Vi får helt enkelt se...
Man ska inte ta ngt för givet, och leva sitt liv här och nu. Det är det enda rätta.
Vi ska verkligen hoppas att det blir bättre.
Kramar!!

Annika said...

Humlan:
Visst är det så. Det ändras så otroligt snabbt.
Ett steg i rätt riktning är det, men jag vet inte hur det ska bli nu...
Det blir tungt att sköta henne för min svärfar. Hemsjukvård finns, men jag vet inte hur mkt de kommer att komma. Förhoppningsvis får man veta det idag.
Karolina fot då det var som mest kritiskt, och det kändes inte bra. Nu känns det bättre då den värsta krisen är över.
Ja, det är bara att vänta och se, vänta och se....
Kramar!!

AM:
Vi ska hoppas.
Stor kram!

Annika said...

Carin:
Tack, ja jag är så glad för det!!
SÅ glad för DET!!
Nu ska vi hoppas att livet återkommer till svärmor i den form det bör återkomma.
Kramar!!

Victoria said...

Jag hoppas att Svärmor snart länner sig piggare, synd på deras Floridavistelse men det viktigaste är ju att hon blir frisk! Vi pratade om något liknande häromdagen - man vet aldrig om det är den sista gången man ser "de gamle" i livet när man besöker dem. På det sättet är det svårt att ha hela sin släkt så långt borta.

Annika said...

Victoria.
Ja, vi ska hoppas. Tror det är lång väg tillbaka, tyvärr.
Oroar mig lite för min svärfar och hans ork.
De är inte så gamla, min svärisar, bara 73 o 74 år.
Jag vet, jag tänker också på de mina därhemma. Har tom kvar min 96 åriga mormor i livet. Jag vet hur sköt livet är, och det gör mig ibland så rädd.
TACK Vic.
Kramar!!!

Anonymous said...

Det är ledsamt, att bli långvarigt sjuk vid så relativt ung ålder. Som du säjer, det blir oerhört svårt för livskamraten.

Jag fyller 87 i april. Det är klart att man ibland tänker på hur ens sista dagar kommer att bli. Hittills har jag haft turen att vara frisk. 3 dagar på sjukhus med lunginflammation är min "medical history" förutom 3 barnafödslar. Jag kan verkligen skatta mej lycklig.

Antagligen var sköterskan mycket trött och menade inget illa. Dom har långa, dryga skift ibland.

Hoppas det går framåt med rehab.

Ruth i Virignia

Anonymous said...

Livet kan verkligen ändras på en sekund. Kvittar hur gammal man är. Gäller att leva nu. Ser det varje dag på jobbet.

Hoppas att din svärmor blir bättre. Låter som en stroke?

Kram

L said...

Som flera andra sagt ovan så känns det så fint att Karolina fick träffa sin farmor innan hon blev sjuk.
Och det är så sant, det kan gå så oerhört snabbt att det svänger från hälsa till svår sjukdom. Man kan aldrig förbereda sig på något sådant. Tur är nog det egentligen.

I mitt yrke har jag varit med om så många fall som påminner om din svärmors, och aldrig vänjer man sig vid att se det ske.

Styrkekramar till er alla!

Annika said...

Ruth:
Visst är det.
Det är så sorgligt.
Och hon har inte varit riktigt frisk på länge.
Du är som min mormor, samma sak med henne.
Ja, man ske verkligen inte underskatta sin hälsa.
Sköterskan är förlåten, förstås. Tycker de allra flesta man möter är så fina och duktiga.
Jag är glad att du har hälsan, Ruth! Underbart!!


Marie:
Ja, du ser det verkligen på jobbet :-(
Man ska verkligen leva sitt liv, för ingen vet vad som kommer att hända.
Du har rätt.
Kram!!

Annika said...

Lisa:
Ja, det är så bra att K hann träffa sin farmor i söndags.
TUR att man inte vet vad som ska hända, som du säger. Det kan verkligen svänga på en sekund.
Du har säkerligen sett många med min svärmors diagnos, alla gånger.
Ja, jag vet inte...var där idag. Lite bättre kanske? Men samtidigt inte.
Jobbigt. SUCK!!
Kram till dig!!

Cecilia/svengland said...

Nämen gud Annika!!!! Jag ligger lite efter med min bloggläsning och läste ditt inlägg precis! Styrkekramar och hoppas allt blir så bra det kan bli! Kram!

Cecilia/svengland said...

Nämen gud Annika!!!! Jag ligger lite efter med min bloggläsning och läste ditt inlägg precis! Styrkekramar och hoppas allt blir så bra det kan bli! Kram!

Nettan said...

Så härligt att höra att din svärmor har fått lämna intensiven, har tänkt så på er. Att vaka över någon som är så sjuk och inte mår bra kräver alltid det bästa bemötandet. Hoppas nu att ni får en vacker lugn helg!

Kramar
Nettan

Gretas Gotland said...

Skönt att hon kommit ifrån IVA. Önskar henne fortsatt bättring! Har genom mitt jobb sett fall som verkat fullständigt hopplösa, men som med mycket träning och vilja fått livet tillbaka och där man knappt kunnat ana vad de drabbats av. Rehab, rehab, rehab... Hoppas ni alla får en fin helg!

SwedishCorner ~ DownUnder...Pernilla said...

Hoppas svärmor blir bättre snart, Annika! Skönt att Karolina fick träffa sin Farmor innan hon åkte tillbaka till skolan. Tänker på er!

Du, din hotmail har blivit kapad igen. Fick myskomail.

Kram Pernilla

Annika said...

Cecilia:
Jag vet.
SUCKS.
Tack. Kramar!!

Nettan:
Tack!
Så svårt ändå, och så lång väg tillbaka. Vet inte hur min svärfar ska greja detta. Men det måste gå på ngt sätt.
Önskar dig en fin helg.
Kramar!!!

Annika said...

Greta:
TACK. ja, skönt att hon blivit nedgraderad sas.
Förstår att det är rehab så in i bomben som gäller nu. Men det måste till en motiverad patient också.
Kramar!!!!

Pernilla:
SUCK, den där hotmailen finns inte ens längre. VAD trött jag blir...
Jag vet, så glad att K fick träffa sin farmor, känns bra.
Tack snälla!
Kramar!!

Eva i Dalarna said...

Så lite man vet om vad som ska hända - och vilken tur det är att man inte vet allt! Men så viktigt det är att ta vara på dagarna och på varandra. Sänder en extra kram till din svärfar, det är inte lätt att vara anhörigvårdare.

Taina said...

Annika!!! Jag har missat detta totalt och jag är så ledsen för att svärmor inte mår bra. Tänker på er alla och skickar de varmaste kramarna jag kan till både svärmor och svärfar.

Kram, kram, kram

Bloggblad said...

Det enda vi med säkerhet vet, är just det där sköra i tillvaron...
Hoppas att din svärmor frisknar till och inte får svåra men.

Anonymous said...

Gläds att K fick träffa sin farmor innan detta slog till. Och hoppas din svärmor återhämtar sig så gott det går. Vi ska alla bli gamla men man blundar gärna för att det är så...

StrandMamman said...

Annika, jag läste först nu dina inlägg för den här veckan. Så ledsamma nyheter! Stor österbottnisk cyberkram till dig!!

Annika said...

Taina:
TACK!
Ja, nu är det nog bara tiden som egentligen kan avgöra hur det ska bli.
Kramar!!!



Eva:
Nej, man vet verkligen ingenting om vad som ska ske. Tur är det, onekligen.
Inte lätt att vara vårdare, nej.
Kram!

Annika said...

Bloggblad:
Precis, det enda vi vet är att livet nästan alltid hänger på en tråd.
Vi ska hoppas på det bästa för svärmor.


Brysselkakan:
Mkt bra att K fick träffa sin farmor, så innerligt glad för det.
Gammal ja, men bara man slipper bli sjuk...
Det är ju så grymt.

Annika said...

Tina:
TACK!!!
Det värmer.
Kramar!!

Annika said...

Anita:
SÅ sorgligt, med din pappa!
USCH, när det slår till sådär snabbt är man ju så oförberedd. SÅ läskigt.
Som ni var.
Nej, min svärmor är bara 73, jag hade önskat att hon skulle kunna leva ngtlunda frisk länge till.
Så skört allt är.
Kramar från mig!!!