Wednesday, September 03, 2014

10 dagar senare.

Godmorgon onsdag!


Igår började skolorna här där jag bor.
Sommarlovet är slut. Under 13 år började min flicka också skolan tisdagen efter Labor Day. ALLTID!
Jag erkänner att det kändes skumt igår. Ingen lunchlåda skulle göras, ingen flicka skulle väckas, ingen flicka skulle köras.
Huset lugnt och tyst och mörkt vid klockan 6. OCH ja, det var vid 6 vi gick upp. Då, då det begav sig. Egendomligt.
Den nya tidens gång.
Jag är OUT OF THE LOOP! PÅ gott och på ont.


Många har frågat hur det går för Karolina på Elon. Det går bra. Efter några svajiga dagar hittade hon vänner och likar.
Teaterungarna, de andra BFA-elverna, är nog de som står henne närmast. De är en väl sammansvetsad grupp, 12 personer. BFA-Acting klasser är alltid små. Det är därför det är så otroligt svårt att komma in på de stora teaterskolorna.
BFA-Acting samarbetar mycket med BFA-Musical Theatre eleverna. De samarbetar också hela tiden med de äldre eleverna. Alltså blir det ofta en väldigt tight grupp med teaterungar.


Även i studenthemmet har Karolina träffat flera vänner.
PÅ fredag kan man börja anmäla sig till alla de olika klubbar och föreningar som finns på campus. Spännande.


Hur känns det då för oss Empty Nesters?
Jodå, det knallar och går.
Peter och jag har aldrig haft svårt att hitta på saker. Vi kör på med vårt.
Det underliga är att huset är så tyst. Karolinas rum är mörkt, och STÄDAT!!!
Hennes badrum upplockat och prydligt, haha!
Eftersom Karolina är petig med maten så har middagarna blivit lättare att laga för mig.
Oron för henne har lättats också. Hon är ju så långt borta att jag inte kan ha kontroll över henne längre.
Jag slipper ligga vaken tills hon kommer hem på helgerna. Varken Peter eller jag kunde somna förrän vi hörde att hon var hemma.




Men, det är så konstigt att inte höra hennes skratt,  inte se hennes glittrande ögon,  inte se henne vid datorn, inte prata med henne. Kort sagt, att hon inte är under samma tak som vi!
Tomt och tyst.
Det är jättekonstigt att gå förbi Karolinas gamla High School.
Det hade känts SÅ rätt att hon också skulle gå där nu.


Jag var aldrig en av de där mammorna som LÄNGTADE mig sönder och samman tills skolan skulle börja. Jag satt inte och räknade dagarna till höstterminen. Aldrig. Jag älskade när Karolina hade skollov. Det var enbart mysigt och trevligt.
Samma sak med snödagar, jag svor aldrig över dem (jag kanske tyckte det var töntigt ibland, men jag var glad för Karolinas skull).
Jag tog dem som en gåva från ovan, bokstavligt talat. Älskade dem lika mycket som Karolina. Jag blev aldrig less under julloven. Never, ever.
Nej, jag älskade samtliga ledigheter då Karolina var ledig.
Kanske för att hon haft en väldigt krävande grund och gymnasieskola. Vad vet jag? Men, massor med läxor och uppgifter och sena kvällar har kantat hennes väg. Så all ledighet var alltid så välkommen. Det gav henne en chans att få den återhämtning hon så väl behövde.
Skolan är ju sådan här. Men, det vet ni redan eftersom de flesta av er följt mig länge.
Men, låt mig säga att det kändes i hjärtat igår när alla skolor i Fairfax County drog igång inför hösten igen.

Jag kan egentligen inte säga att det känns lättare nu än för 10 dagar sedan. På ett sätt gör det det, på ett annat inte.
Nåväl, vi ska alla landa.  OCH vi kommer alla att sätta oss stadigt i myllan mycket snart.  DET vet jag!!




Vi har fruktansvärt varmt här. Jag var och fixade håret igår. Good bye gray strands!!
OCH imorrn åker Peter och jag till beachen över helgen. THAT will be nice!!


Ha en bra onsdag!

19 comments:

Äventyret framtiden said...

Abstinens och saknad finns förstås kvar rätt länge efter ett helt liv med en flickunge i knutarna. Nu är hon lite längre bort i egna knutar och det känns förstås, men jag märker att ni har gått in för landning:). Jag känner så väl igen allt det du beskriver. Här har det varit detsamma...konstigt nog så gick det lättare när den första flög ur boet än när den sista gjorde det.
Ha en fin dag Annika!

Kram!

Sara (Skutevik) said...

Förstår att det måste kännas annorlunda för dig att inte ha dottern hemma längre!
Här började skolan i dag, så det var tidigt upp och fixa med lunchlådorna. Lite pirriga barn, men glada att återse sina vänner.
Kram från Dubai!

Channal said...

Skönt att höra att Karolina har det bra! Skönt med en sån liten klass! Det blir kvalité. Sen kommer de säkert samarbeta med äldre teater elever ibland.

Det kommer gå bra Annika! Nu är det din tur! Bra att ni gör saker tillsammans också Peter o du.

Vi har också fått in ett högtryck med vackert väder. Igår kväll vid 19:00 var det 22 grader. Gillar varma höstar.

KRAMAR Anna

Desiree said...

Underbart att höra att K redan har fått en liten grupp med bra vänner. Sådant betyder ju så mycket då man är ny på ett ställe. Måste som sagt kännas oerhört tomt och jag kan tänka mig att man känner sig lite vilsen emellanåt. Men snart är det inte långt kvar tills ni får åka och hälsa på henne trots allt. Det är br att du och Peter ser till att hitta på massor med olika aktiviteter och ha kul ihop så som ni alltid haft. Viktigt.
Kramar!

alegningela said...

Du är som jag, jag tyckte också det var så mysigt att ha grabbarna hemma under loven, unnade dem lite längre morgnar och så. Fast de sista skolåren jobbade de förstås, så då var det inga sovmorgnar, men åtminstone slapp de pressen över läxor under loven. Eller kanske det bara var jag som kände den där pressen, jag tror faktiskt inte att de tog det så hårt själva, hehe.
Stunderna när de nu kommer hem är GULD, och då skulle jag helst sitta fastklistrad på dem. Kanske det är därför de inte stannar längre. ;)
KRAM, fin onsdag!

Annika said...

Karin:
Det gör det nog. OCH som man längtar efter att ses!
Men ja, inflygningen har börjat.
Jag tror det blir bra.
Ju mer jag hör hur bra allt är på Elon desto lättare för mig/oss.
Ja, jag har hört att då sista barnet lämnat boet är det svårt för många. OCH det förstår jag!!
Kan tro att du känner igen dig i min text.
Ha et så gott.
Kramar!!


Sara:
Jamen visst. Det ör ju så TOTALT nytt allting.
Så det tar lite tid.
Då får jag önska en fin skolstart!!
Kram!

Annika said...

Channal.
Verkligen skönt!!
Ja, teaterklasser är alltid små, och det är BRA!
Exakt, de samarbetar mkt med de äldre eleverna, också jättebra.
Ja, P och jag är bra på att hitta på saker, tur det!!
Det känns nog som om detta ska bli bra.
JA! Härligt, jag sa ju att ni skulle få värmen tillbaka!!!! Lite som i fjol höstas då jag var hemma. ÅÅÅÅÅÅ så ljuvligt vädret var då!
Njut!!
Kram!!!


Desiree:
TACK!
Ja, det betyder verkligen allt att hon hittat en bra grupp med vänner. Underbart skönt!
OCH ja, Peter och jag hittar också på saker att göra. En ny tid med nya vanor!!
Sant, snart är det Föräldrahelg!!
Kramar!!

Annika said...

Ingela:
Men visst!!
Det där med sommarlov, jullov, snödagar har aldrig stört mig.
Kan nog vara exakt detsamma med K, tror inte hon direkt dukade under av pressen som skolan gav. Det var bara så, liksom...
Det var säkert jag som led mest av att se henne sitta med allt jobb kväll efter kväll.
Undrar hur jag kommer att känna när K är hemma ffg? Säkert som du, vill bara att hon ska sitta med oss hela tiden :-))))
Kramar!!!

Bloggblad said...

Med två barn som slogs och bråkade och tävlade om uppmärksamhet väldigt mycket, så kunde loven kännas rätt långa ibland...
Vad gäller tvätt och oreda, så blev det till att börja med stor skillnad när tvåan flyttat också, men... Vi anpassade oss snart och stökar till och fyller tvättkorgen ändå. Saknar att ha nån att skylla stöket på...

Annika said...

Bloggblad:
Det är nog många som delar din åsikt. De flesta kanske.
Men det är skillnad på ett barn och flera,
Jodå,P och jag stökar också :-P

Anonymous said...

Skönt att det går bra för Karolina. Underbara bilder du la ut igår så härligt grönt. Jag kända likadant när Martin hade lov jag längtade inte ett dugg tills skolan började utan det var bara mysigt att ha honom hemma. Det är så underbart när han kommer hem nu och jag får skämma bort honom lite är nog en "hönsmamma" men det får han ta fast han är vuxen nu hihi!! Ha det så bra. Kramar/Anita

Annika said...

Anita:
TACK!!
Ja, du de där bilderna...DU skulle bara veta hur HETT och fuktigt det var, pust.
Samma idag, men ganska mulet.
Exakt, jag var som du. Jag längtade aldrig efter skolstart etc.
HAHA, vi är hönsmammor vi, Anita. Men det står vi för :-)
Kramar!!!!

Annika said...

Vilken tid kliver du upp på morgnarna nu när du inte behöver skjutsa Karolina?
Härligt att hon hittat vänner och börjat känna sej tillrätta! Hon verkar ju vara så social och positivt så jag är inte alls förvånad :-). Men visst förstår att man att det dröjer ett litet tag innan man börjar känna sej hemma på ett nytt ställe bland en massa nya människor.

Älskar de gröna lummiga bilderna i inlägget nedan! Här börjar träden se väldigt ledsna ut. Med barrträd och björkar blir hösten aldrig så värst färgsprakande...

Kram!!

Annika said...

Annika;
Vid 7 kanske...
Ja, det är verkligen skönt att hon hittat vänner. Sant, hon är väldigt social. Men det är precis som du säger, detta är så nytt så det tar tid på ett annat sätt.
TACK!! Jadu, det är så grönt här!
Nej, björkar blir ju inte så brinnande på hösten. Det är lönn och ek som brukar stå för det, och bok. Men jag vet, de träden finns det ju inte så mkt av i norr. Men björkar älskar jag mest av alla iaf!!
Kramar!

L said...

Jag känner igen det där med att man inte blir orolig när barnen är långt borta. Precis, när man inte har möjlighet att ha någon form av kontroll, då blir det plötsligt inte så viktigt.
Det är nog det bästa med att barnen flyttar hemifrån. Lugnare inombords på något vis.

Annika said...

Lisa.
Jamenvisst ÄR det så. Det blir lugnare inombords. Konstigt nog.
TUR att det är på det sättet!!

Musikanta said...

Det tar sin tid innan man vänjer sig. Men med en sån kärleksfull uppväxt som Karolina har haft kommer hon alltid att finnas till för dig även om hon just nu är en bit ifrån dig.
Som väl är finns det ju Facebook och annat om man inte hinner ringa eller skypa varje dag. Jag kollar ju upp vad mina barn har för sig så att jag hänger med varje dag.
Varm kram från Ingrid

Anne said...

Jag kan mycket väl förstå att det känns ovant, konstigt och med stor saknad ha just den där tystnaden, ingen trafik i huset på det sättet som när ni alla bodde under samma tak. Det är nog en mycket märklig känsla och nånting som tar tid att landa i. Men som du säger, det kommer!!! Som du också sa, ju mer K landar och ju mer ni vet och märker att hon har det bra så desto enklare är det för er också. Då går det att slappna av.
Det är ju egentligen ingen övergång, pang poff så är ungen ute bara. Inte så att ens barn börjar med tre nätter på college och sen hemma resten av tiden´/veckan för att sen ett halvår senare eller så trappa upp det. Det är ju inte så livet funkar, det är allt eller inget. Enda dagen 100% boende med mamma och pappa, familjen samlad och sen vips 100% utflugen, på college och med allt vardagsliv där.
KRAMAR i massor och njut av beachen!

artfullycarin@gmail.com said...

Åh vad skönt att höra att allt går bra för Karolina, och er, och att hon börjat anpassa sig och fått vänner. Det måste vara en himla lättnad. Men förstår att det känns lite konstigt för er att huset är tyst.