Wednesday, August 27, 2014

Tankar och schema!

Underliga dagar. Underliga nätter…

Egentligen hade jag tänkt skriva om något annat än universitetet idag, men jag måste nog fortsätta att skriva lite om det nya livet.
Det är ju nästan det enda jag tänker på just nu iallafall. Så jag harvar på en dag till med lite skolsnack…


När jag tänker på att de kommunala skolorna i vår kommun (ES, MS och HS) börjar på tisdag känns det SÅ konstigt att jag inte åker med på den karusellen längre.
Jag är utanför den cirkeln, på GOTT och på ont. Säkert mest på gott, förstås. Vi är inte längre uppbundna av skolårets strikta schema.
Samtidigt känns det SÅ konstigt att gå förbi South Lakes High School och se alla de elever som är där redan.
Skolan här börjar officiellt i min kommun tisdagen efter Labor Day. Labor Day Weekend är nu i helgen.
När Labor Day är över då är sommaren också över, officiellt sett. DÅ är det höst så att säga.


MIN LILLA ELON-FLICKA! Visste ni förresten att Elon betyder ek på hebreiska? Det visste inte jag heller, men det är så Elon fått sitt namn.  


De elever som redan börjat skolan har gått där ett bra tag. Det är framförallt skolans sportlag som börjat sin träning; fotbollsspelarna (amerikansk fotboll), friidrottslaget, danslaget och såklart THE band. Alltså skolans orkester, det såkallade marching band med flag team och drillflickor. De har tränat sen i början av augusti.
Så är det.
Är man med i skolans orkester, sportslag, flag team, drill-team, danslag eller om man är cheer leader blir sommarlovet mycket kortare än för alla andra.
Om någon klagar?
Nej, det är bara som det är. Normalt.
Det är samma sak på universiteten, om man är med i dessa så förkortas loven där också.



Iallfall, det känns väldigt underligt att jag inte längre har ett barn som ska börja skolan på tisdag.
I am out of the loop.


Mitt eget barn började sina klasser igår.
SÅ bra att de kört igång nu, att orientation är över.
Karolina träffade sina dramaklasskamrater i förrgår för första gången. De kommer alla från olika håll i USA.
Karolina sa att det var SÅ roligt att träffa dem, och att de alla var så trevliga och snälla. Det kändes som att stå under en bomullsdusch av lättnad då hon så glad ringde och berättade det för oss.
HOPPAS att det fortsätter så!
För det är ju så, att om Karolina trivs--och älskar sin tillvaro--så kan jag koppla av. Innan jag blivit förvissad om det kommer jag med all säkerhet att ha lite ont i magen...
Så är det för oss alla som nu skickar våra telningar till college. Det är helt enkelt inte lätt. Men lättare blir det om man vet att DE trivs och hittar sin plats.
Den förälder är nog inte född som rycker på axlarna åt detta.  Curlingförälder eller INTE!!




Meningen, och tanken, är att Karolina ska ta en dubbelexamen, eller möjligtvis en minor. Det hon ska studera förutom drama är Broadcast Journalism. Det är mycket möjligt att det blir alldeles för tufft att ta en dubbelexamen eftersom ett BFA-program kräver så mycket av sin elev. Men, en underexamen blir det säkerligen. En så kallas minor, alltså.
Karolina har med sig sex university credits från sommaren på NYU, och de räknas in i hennes poäng på Elon, och friar därmed rum för andra klasser. Mycket bra!


Meghans del av rummet!

Schemat var ni nyfikna på.
Så här ser det ut.

Måndag:
Engelska
Theater Dynamics
Acting.


Tisdag:
Statistik
Theater tech.
Movement


Onsdag:
Engelska
Theater Dynamics
Acting

Torsdag:
Elon 101
Statistik
Theater production


Fredag
Acting
Creative Writing.


Spännande va!

Jag ska ta tag i ett tandläkarbesök nu, och sen ska jag fika med min kompis Lotta här i Reston.

Ha en fin dag!!



25 comments:

Anonymous said...

Skriv på bara - terapi för dig och intressant för oss. Det ä r ju en jättestor sak! ♥

alegningela said...

Jag håller med skribenten här ovanför!
Oj, vad det skär till i hjärtat att se den sista bilden...
STOR KRAM!

Cari said...

Så trevligt och intressant att läsa om K och universitetet så skriv gärna vidare.
Och så skönt att höra att hon trivs.

Humlan said...

Jag instämmer, jag också, fortsätt gärna att skriva om detta. Det är intressant att läsa om och du är ju så bra på att skriva!

Jag förstår precis lättnaden hos dig, och naturligtvis K, över att dramaklasskamraterna verkar trevliga och snälla. Det betyder ju så mycket att man trivs i en grupp. Jag har aldrig hört uttrycket "bomullsdusch av lättnad" men det var ett bra och talande uttryck!
Ha en bra dag!
Kram!

Erica said...

Jag förstår att skoltankarna tar upp nästan alla dina (era) tankar för tillfället :-) Men jag har absolut inga problem med att dina blogginlägg handlar om just det ämnet. Som du vet så älskar jag dina skolinlägg :-D

Vad härligt att hon trivs på sin nya skola, och att det är trevliga människor hon träffar.
Det känns som om just teatermänniskor på något sätt allmänt är mycket härliga personer. Min syster gick Estet-teater på gymnasiet. Och eftersom de inte var jättemånga, så var själva klasserna blandade från alla estetinriktningar (teater, musik, bild och dans). Och jag har fått för mig att hon trivdes sådär halvbra i "storklassen", men när det kom till teatergruppen var det något helt annat. Betydligt härligare människor! :-D

Och jag kan förstå att man som förälder känner en stor lättnad när man fått bekräftat att ens barn trivs och är lyckligt.
Nu har jag ju inga barn själv (än), men jag tror absolut det är som du skriver; det finns mest troligt inte en enda förälder som känner sig helt oberörd över en sådan omställning som t.ex. att lämna barnet på universitetet (eller annan stor händelse).
För några år sedan läste jag, på någon föräldrablogg, att få barn är som att ha hjärtat springande utanför kroppen resten av livet.
Det tvivlar jag inte på!

Jag har läst alla inlägg du skrivit nu om universitetet, men inte kommit mig för att skriva något.
Studentrummen verkar jättemysiga. Sådär typiskt amerikanskt-college-campus-aktiga som jag drömmer om :-D
Och Elon ser verkligen ut att vara som en dröm! Av det jag sett på dina bilder ser det så fantastiskt vackert ut! Fotografen i mig dregglar över miljöerna, och jag kan tänka mig att det är motiverande att få studera där :-D

Vad roligt att få se Karolinas schema också! Det ser verkligen otroligt roligt ut :-D
Och allra bäst lät "Creative Writing"! DET lät som en kurs jag skulle ha högst på min lista om jag skulle läsa collegekurser.
Det låter som ett underbart sätt att avsluta veckan på :-D

Hoppas du får en fin onsdag!
MVH /Erica

Anna, Fair and True said...

Vad är Elon 101 och theater dynamics?

Äventyret framtiden said...

Harva på du bara Annika, så länge det känns nödvändigt att göra det...
Det är precis som du skriver. Det allra viktigaste är att man vet att ens barn har det bra och trivs. Det vore hemskt och förfärligt annars och jag kan lova dig att jag fortfarande har samma tankar även om mina barn är vuxna för länge sedan.

Kramar!

SweFlo said...

SÅ spännande att följa med på er resa! Ja Elon 101, vad är det?

Jag kommer ihåg när jag gick på uni här i USA, alla var SÅ snälla och trevliga. Jag tror mycket av det har att göra med att majoriteten ju verkligen VILL vara där, och man har betalat dyra slantar för det. Skillnad mot tex HS där man ju är tvingad att gå liksom. Dessutom har man en fot i vuxenvärlden, och småsaker som kanske var stordrama på HS spelar ju ingen roll längre. Uni var en kul upplevelse, och jag var inte ens någon partymänniska, bara att uppleva studierna och männiksorna och atmosfären var allt jag behövde!

Allt kommer gå så bra för er, tänk vilken start i livet hon får nu! :-)

Annika said...

Penny:
TACK!!
Ja, det är verkligen stort!!


Ingela:
TACK Ingela!
Ja, den bilden ja...det skar i mig då vi tog den också Vi åkte nämligen hem direkt efter att den togs...
Kram!!

Annika said...

Cari:
TACK!
Ja, hon trivs nog bra, men det är lite svajigt. Så som det såklart är i början!!


Humlan;
TACK!! Känns fint att höra att jag inte tråkar ut. TACK!!
Ja, det är stort detta. OCH allt är INTE solklart. Inte alls.
HAHA, jag kläckte det där med bomullsdusch igår då jag skrev det, för så kändes det verkligen.
OCH teaterungarna kommer hon ju att umgås SÅ mkt med dessa år. De är en sammansvetsad grupp på bara 12 elever. SÅ att hon trivs med dem känns SÅ viktigt.
Kramar!!


Erica:
TACK min vän. DET känns fint att höra. Blir glad!!!
SÅ sant!
Det är så sant det du skriver om teaterungar. SÅ sant, de har ju alla gått igenom ngt av en skärseld för att komma in. Mkt mer så än de flesta andra på ett uni. Mkt hårdare konkurrens, uttagningar, två ansökningar. Allt dubbelt upp för den som tar en BFA i drama, musik, foto eller vad det nu kan vara.
Det svetsar samman dem.
SÅ det var underbart att höra att K verkligen gillade sin lilla grupp.
Det intryck jag har genom alla år är verkligen att teaterungar är väldigt trevliga! Öppna och lätta!!

ÅÅÅ vilket BRA citat det där som ngn sagt. DET ska jag ta till mig. DET stämmer!!
Det stämmer SÅ bra!!

Erica, du får komma över och fota Elon!! YOu'd love it. Det är en fotografs dröm att gå omkring i den miljön!!

Schemat är bra. Jag skulle också gilla creative writing allra mest :-)

Annika said...

Anna FT:
elon 101 är en klass de tar med sin counselor en gång i veckan. En slags allmän klass , de tar den med sin orientation group.
Vet inte vad theater dynamics innebär. Det får jag svara på senare...


Karin:
Jag får nog harva på ett tag till. Men kanske inte i alla inlägg.
Så sant, om man bara vet att enas barn har det bra kan man själv luta sig tillbaka. Lite iaf.
Tror att jag blir precis likadan som du!!
Kramar!!

Annika said...

Katrin:
TACK!!
elon 101 är en allmän klass för den grupp som K tar sin orientation med. Nästan som en snackgrupp som de har med sin counselor. Men, de har även läxor i den. Tror mest det är en grupp där de talar av sig. Träffade Karolinas counselor för denna grupp. SÅ gullig. En TA, teachers Assistant leder också gruppen.

Ja, alla är verkligen schyssta man möter. De elever som hjälpte till att flytta in oss, de man träffade etc.
Tror det är som du säger, man betalar så pass mkt för detta, och alla VILL vara där.
Det fina med uni är att det verkar finnas ngt för alla!!
Vill man inte festa så finns det många likar. OCH sen alla dessa klubbar och organisationer på campus.
Fantastikst. Vet att The Greek Life är stort på Elon. Vet inte hur jag känner inför det. Men vill K in där är det väl bara att köra på, I guess...

Kramar och TACK snälla Tina!!!

Vform said...

Underbar bild den sista ... men ni ser rätt nöjda ut ändå över situationen!
Tack för infon ... vi lär oss mycket vi också!
KRAMAR ♥

Brunkullan said...

Ser som vanligt massa fina bilder i bloggen:) Förstår att det måste kännas konstigt att lämna henne där och åka hem själv.
Har ju min egen son sedan 1 år i Göteborg 12 timmar bort och även om han kommit hem flera gånger under året (bla 6 veckor nu i sommar) så gråter mammahjärtat.
Man vill ju liksom ha familjen nära!

Mardrömmen är ju att han ska fortsätta bo så långt borta när han bildar familj! Då får nog vi flytta dit han bor.
Mardrömmen DÅ, är att vår yngsta OCKSÅ flyttar, men åt ett helt ANNAT håll!! Hur gör man då? Bosätter sig på någon ort mitt i mellan?

Nä..nu tänker vi på något roligare;)

Själv ska jag också studera på universitetet i höst och vår. Men bara på IT Distans och bara 2 kurser, men tänk vad roligt det hade varit att studera på college på heltid i USA istället:D

Kramar Susanne

Anonymous said...

Skriv på du bara Annika det skulle jag också ha gjort. Vad jag har förstått när jag tittade tillbaka på äldre inlägg så är det en lång process innan med audition mm och nu är det helt plötsligt tomt så det tar nog tid innan ni alla landar. Trivs hon och mår bra då måste det kännas bra för er också. En massa jättefina bilder har du tagit också och den sista bilden är UNDERBAR!!!! Ha det så bra och många kramar/ Anita

My kids' Mom said...

Godmorgon Annika,

I am with ya...Vilka fina bilder från Campus och vad fint skrivet.

Igår kväll var jag på Freshman Parents night och fick en klump i halsen då jag såg texten Class of 2018 och insåg att det är min yngsta dotters klass, vi dock på HIgh School, men ändå.

Var tar tiden vägen?

En ny epok har börjat. Hoppas du hittar trevliga aktiviteter bara för dej.

Kram, Anneli i San Diego

Madeleine i USA said...

Det är bara att ventilera och precis som Penny skrev, otroligt intressant för oss att läsa.
Underbart att höra att K har det bra och att hon blir bra och väl omhändertagen.
Stor kram!

Desiree said...

Du får skriva precis så mycket du vill om Elon. Det är så intressant att läsa och ta del av hur livet på collage ter sig. Schemat ser bra ut (förutom Statestiken som jag skulle ha stor skräck inför men det är ju jag). Jag hoppas K kommer att stormtrivas. Det låter ju bra att hon redan känner att hon klickar fint med de andra dramaeleverna. Jag tror att det är en stor tillgång då alla bor på Campus och kommer från olika håll. Det blir lätt att få nya vänner. Så spännande med en hel del drama på schemat. Vad bra att K hade de där 6 fina poängen med sig in så att hon kan läsa mer av de ämnen hon vill på så sätt. Creative writing tycker jag låter jättespännande personligen.
Förstår absolut att det måste kännas väldigt väldigt konstigt och att det kommer ta ett bra tag innan de nya pusselbitarna faller på plats.
Kraaam!

Anne said...

Definitivt Annika, så är det. Om ens barn (oavsett ålder) har det bra, gott och trivs så slappnar man av som förälder och har det bra med. Den där lättnaden som då infinner sig... Som du säger, så känner nog alla och precis så det ska vara också. Säkert nåt man tar med sig hela livet, det där med att man går omkring och oroar sig, funderar och kan inte slappna av om ens barn inte har det bra eller är i en ny fas där man inte landat än och inte riktigt vet hur allting blir (även om det inom en snar framtid blir toppen). De där känslorna försvinner nog aldrig, även om man är 80 och ungen 50.
Men det blir ju sen nästan en berusande lättnad när man märker och ser att ens barn haft en bra dag, att det börjar gå bra. Som det du skriver om ett glatt samtal från en nöjd och glad nybliven collegestudent. Bästa vinsten plötsligt.
Inte lätt i början inte, så svårt men skönt nu när det börjat på riktigt och K får möjlighet träffa alla dramakompisar, se mer av de studenter som hon ska spendera mer tid och där kommer hon hitta sina nya vänner som det kommer klicka med och växa fram med. Massor kommer att ha hänt då ni åker ner på familjeträffen i september.
Kramis!

Anne-Marie said...

Som sagt, det kan vara litet terapi att bearbeta denna stora förändring med att skriva. Ofta tycker jag att saker och ting blir klarare när jag skriver. Inte kanske på bloggen men privata anteckningar.
Kul att se Karolinas schema.
Och så härligt att hon trivs så bra redan.
Den sista bilden tycker jag säger allt. :)
Stor kram!!

Annika said...

Vivan:
TACK!!!
Kan säga så här, det blir bättre och bättre!!
:-)
Kram!!



Susanne:
Tusen tack!
KUL att du gillar!!
Ja, det känns MKT konstigt!! DET erkänner jag!
Visst är det svårt att ha barnen långt borta. Det känns ju precis som nyss de var små.
Jadu, vad gör man om barnen bosätter sig långt bort?
Inte lätt det inte. Jag ar också tänkt på det.
KUL att du ska plugga!!
Jag ska nog också ta ngn kurs.
Kram!!

Annika said...

Anita:
TACK!!
JA!! JA!! Det har varit en JÄTTELÅNG process!
Vi hade auditions hela vintern över halva östkusten. OCH vi for i alla väder.
PUST!
Nu är vi i hamn. Det känns bättre nu, för Karolina börjar trivas bättre.
Tusen tack för din fina kommentar!!
Kramar!!!


Anneli:
TACK!
Ja, nog är det konstigt.
Minns det so igår då K började HS.
Tiden flyger onekligen.
KAN vi inte ankra upp den :-)
Kramar!!

Annika said...

Madeleine:
Tusen tack! Blir glad över att höra att du/ni tycker detta är intressant.
Stora bamsekramar!!



Desiree:
TACK!!
Ja, det är ju så stort att jag måste skriva om det, ska försöka stilla mig lite nu :-)
HAHA!
Jag blir så glad över att du tycker det är intressant. YACK!!
Ja, schemat ser bra ut, håller med. Nej, usch, jag skulle inte heller vilja läsa statistik. Himmel!!
Mkt bra med de sex poäng K hade med från NYU.
Och ja, detta att o på skolan är ju säkert SÅ roligt. Minnen för livet etc.
Mkt drama på schemat, precis som det ska vara för en BFA in acting. K trivs allt bättre och det känns BRA!!!
Kramar!!

Annika said...

Anne;
SÅ sant, först då kan man slå sig till ro i sin egen tillvaro. Innan dess lever man i limbo lite.
NU har saker börjat falla på plats. K är glad när hon ringer, och jag kan se det på hennes ögon (vi facetimar).
Så det börjar sakta men säkert kännas bra!!
Dramagruppen verkar riktigt riktigt BRA!!!
Såg bilder på FB igår som ngn eleve lag ut, och taggat K. Bilderna var så fina och innerliga att jag blev alldeles varm om hjärtat.
TACK fina Anne för din kommentar.äKramar!!

Annika said...

AM:
Visst är det det!!
OCH det hjälper att skriva av sig. Det bästa med att skriva av sig här är allt stöd som NI ger.
Men jag för ju även dagbok, och skriver mails tillvänner etc. SÅ det är skönt.
J,a saker börjar falla på plats.
Så skönt.
Tack, kul att du gillar den där sista bilden. DEN är tagen precis innan P och jag for hem...
Kramar!!