Wednesday, August 13, 2014

Landning och tankar...


Godmorgon!


För en vecka sedan satt jag på planet. På väg tillbaka till Washington igen.
Jag var så nöjd där jag satt i Business Class (fint som snus, tyckte denna brud som blev uppgraderad), och så nöjd med den sommarsemester som just passerat.

Det är väldigt lätt att få ordning på tankarna då man sitter högt över molnen.
Faktum är att det känns som om man är frikopplad. Tankarna får komma och gå som de vill. Ja, det vill säga om det är en lugn och fin flygning, och det var det.



ALLA bilder i dagens inlägg är tagna med min iPhone.


Jag undrade, som vanligt, hur svårt jag skulle komma att drabbas av Ingenmanslandet/bubblan/the jetlag of the heart. Att befinna sig i denna bubbla kan te sig olika, man vet aldrig hur det ska slå till.
En mycket vemodig känsla i bröstet får jag varje gång då planet lyfter och lämnar Stockholm. Tårar som hotar att svämma över, tårar som jag blinkar bort. Eller blundar bort. Då planet accelererar till max och lyfter då skiljs jag från sommaren.
Uppbrott. Avslut. Farväl.
BYE till ännu en sommar. Bye till ännu ett år. Ännu en underbar semester som ska arkiveras i minne, fotobank, dagböcker och blogg. Ännu en sommar som aldrig mer kommer tillbaka.
Ingen vet hur nästa sommar kommer att se ut, och ingen vet när jag styr kosan mot den höga nord nästa gång.







MEN ett vet jag, och det är att dessa sommarsemestrar är livsnödvändiga för mig. Det är verkligen hemmavid som jag laddar alla batterier för det kommande året.
En av anledningarna till att jag trivs så otroligt bra här i USA är just den att jag åker hem varje sommar, och att jag stannar hemma länge. Det är en boost för hela mig att komma hem. Att få vara med min familj. Tillbringa tid med dem. Lång tid med dem. Syskon, föräldrar, moster, syskonbarn och en gammal mormor. Ja, det är det som stärker mig. En liten, men naggande god, släkt.
OCH sen de vänner jag har i Stockholm, förstås. De ger alltid energi och varma känslor.
OM jag inte hade haft möjligheten att vistas länge i norden hade jag inte trivts lika bra i Washington. Det hade inte varit möjligt.
Jag bara vet det.
Som ni vet är jag så innerligt tacksam över att ha den här möjligheten. Tack, tack och tack!!








Denna gång har jag sluppit Bubblan. Den infann sig aldrig.
Jag vet inte varför?
Fast tro mig, jag är glad över att slippa den. Kanske är botemedlet mot Bubblan att slänga sig ut i vardagen direkt?   Sant, man ska inte sitta och “känna efter” för mycket.
Inte för att jag egentligen har något emot Ingenmanslandet, men vissa gånger kan det vara lätt slitsamt och Bubblan kan vara av den segare sorten.





Om en vecka, lite drygt, kör vi vår dotter till universitetet. Jag kommer snart att skriva ett inlägg om det. Men, som ni kan gissa, surrar tusen och en känslor inom mig.
Men, mer om det…
Det är mycket att planera, och stå i, innan dess.
OCH när jag skriver detta inlägg på tisdagsmorgonen vräker regnet ner utanför mitt fönster. Det fullkomligt vräker ner.
Det gör mig inte ett skvatt. Bring it on!
Jag gillar regn, och har knappt sett en regndroppe på hela sommaren.


Hösten som kommer blir annorlunda för mig. Nya rutiner måste skapas.
Jag ska klura lite på allt som har med den närmaste framtiden att göra.


Brukar ni drabbas av Bubblor?
Hur tacklar ni dem?
Hur känns det att ha börjat jobba igen?
Hur känner du inför att sommaren håller på att ge vika?
Hur känner DU inför hösten? Redo?


Ha en fin onsdag, här har vi ännu en vacker solig dag som följde efter gårdagens regn.

20 comments:

Nettan said...

Bubblor, jo men visst, varenda gång vi varit i Värmland och tar motorvägen hem kommer de där tårarna och känslorna. Ibland är det urjobbigt att bo långt ifrån föräldrar, syskon och gamla vänner, men då min gamla hemort är en avfolkningsort så är antalet vänner som har flyttat därifrån allt större. Tidigare tacklade jag dem genom att tjura för mig själv något dygn men numera försöker jag att bara låta det vara.
Hur det känns att börja jobba? Konstigt, nedräkning mot avslut och början på något nytt, funderingar kring om jag gjort rätt? Hur hösten ska bli susar runt i huvudet på mig.
Men eftersom batterierna är fulla efter denna fantastiska sommar så hoppas jag att jag har styrkan att reda ut det!
Att sommaren går mot sitt slut är helt ok, den har varit underbar och kommer alltid att finnas i minnet! Så jag kommer välkomna hösten i år, ser fram emot mörka kvällar, ljus och bra böcker, att få åka och hälsa på sonen när de ska ha någon större konsert och bara vara!
Förstår att det är mycket känslor när det snart är dags för er K att åka , kommer finnas med dig i tanken när det är dags för jag vet så väl hur det känns!

Kramar
Nettan

HeLena said...

Bubbla ja, jodå jag befinner mig i bubblan både privat och på jobbet, ingen aning om när det kommer att ändras... Sommaren är fantastisk vädermässigt. Jag hoppas att värmen stannar länge än.
Hur jag tacklar bubblan... Jag bara är och ibland känns det bra men för det mesta inte... Det är bara att trampa på, en sak i taget... Jättesvårt när tårarna pockar på och bröstet knyter ihop sig...
Tack för en fantastisk och trevlig date i Stockholm! Härligt minne att ta med!
Varma kramar!!

Mrs Clapper said...

Underbara bilder! Och vad skönt att du har en sådan plats att ladda batterierna.
För mig är bubblan tvärtom. Hela sommaren är en bubbla. Vet inte varför då jag egentligen är en salamander som gillar värmen. Hela sommaren går jag och känner att världen är på paus. Både rent jobbmässigt är det svårt att få saker gjorda, men även privat så känner jag lite "jaha". Min energi kommer sakteliga tillbaka såfort jag känner första förändringen i årstiden, så fort det går att känna den svaga doften av höst och att luften plötsligt är lite renare. När regnet börjar falla och åskan mullrar utanför, då laddas mina batterier fort!
Det spelar ingen roll om det är sol och hög klar luft, eller mörkt och regn som piskar i ansiktet, av någon anledning så älskar jag det!

Sommar älskar jag "utomlands" och när vi reser, men här hemma hade jag gärna levt med två veckor vår, två veckor sommar, två veckor vinter med snö och resten underbar, vild höst!

Anonymous said...

Sitter här & njuter av dina bilder Annika! Jag som älskar hösten ser i ar inte alls fram emot den eftersom vi har haft en sadan dalig sommar. Det far gärna bli lite varmare NU!
Tycker att aren gar allt fortare & det far jag nästan lite angest över. Eller kanske inte angest, det är väl att ta i...jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det jag känner.
Ja, snart börjar ett nytt kapitel i era liv. Vad spännande för K!
Ha en bra onsdag!
Kramar, Lisa

Desiree said...

Skönt att du slapp bubblan denna gång Annika. Den är ju alltid jobbig och täranade. Jag är helt övertygad om att dina sommrar med familjen är mycket avgörande för att du trivs så bra som du gör och känner att du kan leva ett harmoniskt liv långt på andra sidan atlanten. Du får på det här sättet tid att ladda batterierna och umgås vilket är jätteviktigt då man inte kan ses så ofta pga av avstånd.
Här vräker också regnet ner denna onsdag. Här har det varit en relativt regning sommar. Inga bad denna sommar för att det varit ostadigt och lite för småkyligt för bad. Vi tog inte mer än en semstervecka och hoppas på att istället komma iväg under januari månad till något ställe med skönt klimat och sol. Jag känner mig redo för hösten trots allt. Vet inte riktigt vad det blir ännu. Fortsätter med tyskan men så får man hoppas på att något bra jobb kan dyka upp. Vad har du för höstplaner? Din höst kommer ju absolut se väldigt annorlunda ut från tidigare höstar? Har du hunnit fundera något på vad du känner för eller komma på några trevliga projekt du skulle vilja ge dig ikast med? Om inte annat har du tid att fundera på detta under hösten och känna dig för.
Kramar vännen.

Evas blogg said...

Vilka underbara bilder du bjuder oss på! Och jag tycker du är klok som stannar så länge, så där så att du riktigt hinner landa. Släkt och vänner är viktiga och jag tror att det är jättebra att kunna ägna mycket tid med dem. Jag befinner mig i en bubbla just nu. Efter en härlig sommar med folk omkring mig har alla börjat jobba. Vi bor fortfarande kvar i stugan och med ens blev det så tomt och tyst här. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Och jag gruvar mig för att flytta in till lägenheten samtidigt som det ska bli skönt med lite mer bekvämligheter. Jag hoppas på en fin höst så vi kan bo kvar åtminstone en månad till. Och då kanske jag har kommit ur min bubbla. Tills dess går jag här ute med hunden och bubblar på.

Äventyret framtiden said...

Här sitter en ann´lite grann som i en bubbla. Gästerna blir färre och färre, sommaren trappar av och snart är den här säsongen över.
Lite vacuumkänsla uppstår, mitt i allt som det var full fart, blev det snigelfart, haha...i dubbel bemärkelse;)

Skönt att du slapp Bubblan den här gången!
Underbara ljuvliga bilder du levererar idag!
Det ska bli spännande att följa dig i din nya vardag, med allt vad detta innebär.
Kramar!

Annika said...

Nettan:
Ja, bubblor ja...
de finns där. Alltid.
Och var man än kommer ifrån.
Jag är så nyfiken på ditt nya jobb. Tror jag fpr kontakta dig via FB!!
Jag tror nog beslutet är helt rätt, vad du du bestämt.
ja, tusen och en tankar inför inflyttningen nästa vecka.
Jag vet hur du känner, och du vet hur jag känner.
Kramar!!!


Helena:
Förstår det, vännen.
Av hela mitt hjärta.
Din bubbla ska spricka, men den är seg.
Jag vet, det är bara att ta sig igenom. En dag i sänder.
Kramar från din vän. Ja, vår date i Sthlm underbar!!!

Annika said...

Mrs C:
Aha, lite annorlunda.
Gillar,
OCH på ett sätt kan jag förstå det också. Sommaren blir lite av en lite underlig ledighetsbubbla.
Jag kan också tycka det är mkt skönt då det börjar lacka mot vardag och höst igen. Älskar hösten. Hos mig är det den bästa årstiden.
Nu blir min vardag annorlunda, så jag måste landa i det. Lära mig. Lära OM mig.
Ja, tack, detta ställe som vi har är min plats på jorden.
Stora kramar!!


Lisa:
TACK!!
Så roligt att du gillar mina foton.
OCH så tråkigt att ni har haft en sådan trist sommar när norra Europa har haft värmerekord.
Hösten ja...
Vi ska hoppas att den bjuder på det bästa åt oss bägge, Lisa.
Kramar!!

Annika said...

Desiree:
Ja, det är för att jag har det ljuvliga stället, och min familj och vänner, som mina batterier laddas.
OCH ja, det är absolut därför som jag trivs så bra med mitt liv här.
Det ena ger det andra.
Säger som till Lisa, jag är ledsen att ni haft en sådan dålig sommar nu är norra Europa hade sin praktsommar.
Men, det är bra att du har en resa att se fram emot!!
Jag ser också fram emot hösten.
Men, nej, jag VET inte vad jag ska göra. Funderar och funderar...
Lite läskigt och spännande på samma gång.
Kramar i massor!!


Eva:
TACK!!
Ja, att stanna länge då jag väl är hemma känns som en nödvändighet. Jag skulle gärna stannat ännu längre.
Men, eftersom K börjar Uni nu så är jag tillbaka lite tidigare än vanligt.
Stora förändringar.
Låter underbart med er stuga. Stanna så länge ni kan, tycker jag. Förhösten är ju så ljuvlig.
Bubblorna ja, de drabbar oss alla...
Jobbiga kan de vara, ibland ganska sköna. men, man vill ändå alltid ut ur dem.
Njut av stugan, och stuglivet.
Avis!!

Annika said...

Karin;
DET kan jag förstå!!
Att den drabbar dig, och er, efter sn hektiskt sommar.
Både skönt och tomt kan jag tro att det är.
Men snart kommer ni ut på skönt augustihav och får lite av er tid tillbaka.
TACK för att du gillar mina bilder.
Och ja, jag är så glad att jag bara kastade mig ut denna gång.
Usch ja, jag vet inte vad jag ska hitta på i höst. Men jag kan också ta hösten till att tänka efter vad jag verkligen vill göra.
Stora kramar!!

Annika said...

Skönt att du slapp Bubblan i år! Jag förstår precis vad du menar med att ha möjlighet att tillbringa en lång sommar i Österbotten.
Jag skulle inte överleva utan vår sommar i Vasa! Jag skulle gå under, jag skulle inte stå ut med att inte få åka hem! Nästa sommar kommer vår vistelse i Vasa dessvärre inte bli lika lång eftersom vi inte längre kommer att kunna ta ut lika lång ledighet (fram till nu har vi kompletterat semestern med föräldraledighet, men den möjligheten tar slut nu när Lovisa fyller 8).
Om jag trivdes bättre där vi bor skulle det inte vara så jobbigt att lämna Vasa. Men när man inte ser fram emot att komma tillbaks till där man bor (jag har fortfarande svårt att kalla det "hemma"), då är det jobbigt.
Men när vardagen tar vid, då flyter man bara med. Jag säger bara: TUR att sociala medier finns!
Samma sak med jobbet, jag ser inte fram emot att börja jobba (nästa vecka) men när man väl är igång så går det av bara farten.
Hösten ser jag definitivt inte fram emot! Hatar mörkret, det tar kål på mej. I min värld finns inget mysigt alls med höst och mörker. Tyvärr.

Kram!!

Annika said...

Annika
Ja, det är verkligen skönt att ha sluppit bubblan.
Jag vet att du lider av den.
Så synd att ni inte kan maxa nästa års vistelse i Vasa.
Jag skulle inte heller må bra om jag inte fick komma hem varje år, både till Sthlm och till Närpes.
Det är livsnödvändigt.
Tycker det är så tråkigt att du inte trivs i Rfors. Önskar ni kunde flytta. Till ett ställe som du gillar bättre.
Verkligen!!
Fattar om du inte ser fram emot att börja jobba. Förstår att det är ågren.
Sociala medier ÄR guld!! HOPPAS du får besök fr Vasa i höst!!
OCH att ni kanske åker på höstlovet etc. Julen?
Stora bamsiga kramar från en som förstår.

Esther said...

Annika! Underbart att du är tillbaka.
Din blog och dina kort gillar jag mest av allas.
Du skriver så bra. Jag har saknat dig.

Hälsningar från Esther

Annika said...

Esther:
TUSEN tack för dina genomsnälla ord.
Tack för att du kommenterar!!
Och roligt att du tycker jag skriver bra!
Hoppas din sommar varit fin!

Anna N said...

Å jag förstår att många tankar far runt inom dig när universitetstiden närmar sig!
För min egen del är det lugnt. Jag bytte jobb för tre år sedan och efter dess är det lugnt att börja jobba efter ledigheten, helt enkelt för att jag har det så bra!
Men min son skall börja 8an, och jag tycker att det är rörigt i skolan nuförtiden. Läxorna och uppgifterna är många och långa, men problemet kan jag tycka är att det är rörigt och att mycket tid går åt till allmänt strul. Det känns som om eleverna håller på att ta över samtidigt som lärarna dukar under av allt annat som skall göras utöver planering och undervisning….
Visst har sommaren varit fantastisk. Verkar som de flesta har haft möjlighet att ladda batterierna ordentligt.
Tack för fina inlägg och vackra bilder!
Kram Anna N

Annika said...

Anna N:
Ja, det gör de verkligen. Mkt konstigt allting.
Så skönt att det känns så bra att jobba igen för dig. SÅ ska det kännas. Härligt,
Skolan därhemma ja...
Jo, den är väl väldigt rörig på många håll, har hag förstått. Tråkigt.
SÅ fel att eleverna håller på att ta över och lärarna inte kan styra upp det. Det måste verkligen BLI ändring i skolan hemma.
Ja, vilken sommar. Glad att vi har kunnat ladda alla våra batterier.
Tack för din fina kommentar, Anna.
Kramar!!

Channal said...

Men herregud Annika! Vilka bilder!! Blir helt tagen... Breathtaking! I'm stunning!!

Du är rik! Du har tre vackra länder som är ditt hem! Så skönt att slippa bubblan! Tänk, du har redan varit hemma en vackra! Känns dom du skrev det på fb igår! Annorlunda höst i år för er! Kommer bli bra! Önskar er all lycka!

KRAM KRAM!! Anna

Annika said...

Channal:
TACK snälla gulliga Anna! Du gör mig så glad!
Och ja, du har rätt, visst är jag rik då det kommer till den punkt att jag verkligen har tre länder.
En vecka har jag varit hemma idag, och lindrigt har det gått.
Tacksam.
Stora kramar till dig!!!

Bloggblad said...

Det var ett bra uttrycka: bubbla... Jag förstår precis vad du menar. Och visst har det känts som en bubbla för mig med, att sluta med det invanda skoljobbet, att gå in i ett nytt och främmande pensionärsliv (pensionär.... Då är en ju gammal!)
Jag saknar inte skolan, men jag har inte vant mig vid mitt nya liv än. Kanske blir det lättare när alla körer sätter igång och jag får mer ordning på tillvaron? Eller? Blir det långtråkigt att gå hemma och städa och plocka?