Wednesday, June 11, 2014

Tankar under terminens sista skälvande minuter...

Hej fina ni!

Hej! och godmorgon!

Idag är det en vecka kvar till examen. EN. VECKA. KVAR.
Två dagar kvar i skolan, och slutprov till och med sista dagen. Sista riktiga skoldagen är torsdag. På fredag är de lediga. Alltså bara seniorerna är lediga. Resten av high school ungarna har vanlig skoldag.
Ja alla, utom seniorerna, går i skolan till den 25 juni iår. Terminen blev förlängd på grund av alla snödagar vi hade i vintras.
Men, datumet för en high school examen bestäms över ett år i förväg, och det datumet ruckas det inte på.
Karolinas examen äger inte rum på skolan, den äger rum på George Mason University i Fairfax. Just det, Peters gamla Alma Mater.
Karolinas klass får inte plats i skolans gym på South Lakes HS. De är 640 elever i klassen.


Jag skrev i går, i en kommentar, att jag tycker lite synd om er som lyssnat på allt mitt snack om denna examen, och mina känslor inför “vårt nya liv som komma skall”.
Men, det hade ju varit mycket konstigt om jag inte skrivit om det heller.
Eftersom det är så stor del av mitt liv kommer ni att få stå ut med detta snack i någon vecka till. Kanske kan jag trappa ner lite efter midsommar, haha!!
Fram tills dess måste ni helt enkelt stå ut med mig.


Så här är det ju!
DET är en berg-och-dalbana just av känslor av alla slag.
Jag skulle kunna säga som en viss prins sa:
Min känslor är ALL OVER THE PLACE!
Så är det verkligen!
Det är inte bara det att jag ska ro en hel fest i land, vilket jag kommer att greja! Utan det är det att hela min känslovärld är upp och ner samtidigt. SÅ brukar jag inte känna vanligtvis då jag ställer till med partaj, om ni fattar vad jag menar.
Jag kan tex få något vått i ögonen bara av att se en tv-reklam. Så fort jag ser ordet “Graduation” knyter hela halsen ihop sig.
Hör jag “Pomp and Circumstance” spelas, ja då rinner tårarna utan att jag kan stoppa dem.
Jag kan berätta att just Edward Elgars “Pomp and Circumstance” är nära förknippad med amerikanska stora examens på både high school och college.
Det är den som spelas då eleverna kommer in på arenan i sina “cap and gowns!”;  kåpor, mössor och band..
Så, man kan säga att jag tänker på allt det där nu. Inklusive mottagningen den 20 juni.
ALLT!
Dessutom kanske jag ska vara fotograf också på The All Night Grad Party som äger rum på skolan direkt efter examen.
Men, jag har inte bestämt mig ännu.
Peter ska vara Ordningsvakt på ANGP.



Den här är det! Den känner ni ALLA igen! Den spelas på samtliga amerikanska examens. Med denna inleds ceremonin.  Gissa om tårarna kommer att spruta på mig, och många, många, många andra!!

Efter examensceremonin om en vecka, som för övrigt börjar först 19:30, skulle jag egentligen bara vilja åka hem.
Jag vill sätta mig med ett glas rödvin på decket, tända ett ljus, reflektera och bara sitta där i mörkret. Jag skulle helst BARA vilja låta ALLT sjunka in.
Jag har ingen större lust att skynda mig hem för att byta om och sticka till skolan och fotografera barn.
Men, det kanske är det som skulle vara den bästa medicinen?
DÅ kan man hålla allt vemod borta ett tag.
Fast å andra sidan skulle jag inte ha något emot vemodet…


All Nigh Grad Party, ANGP, är en fest på skolan för utgående seniorer natten efter examen.
Det är en helt drogfri fest. Förstås. OCH den bygger HELT och hållet på att föräldrar volonterar. ANGP är ett helt företag för dem som sitter i dess “styrelse”.
ANGP kräver både engagemang och pengar. OCH pengarna kommer in med hjälp av “fund raising”. Dessa “fund raisers” har ägt rum sedan i september då höstterminen började.
ANGP får “barnen” festa med dans till DJ,  de får spela på casino, och det finns även ett spa och en hel del annat.
Nästan alla ungar jag känner ska gå på denna fest.
ANGP är vanligt på amerikanska gymnasieskolor, och den ska ju naturligtvis  förhindra att ungarna dricker och “ränner på stan”.
Vi får se om jag ställer upp som plåtis där, eller inte. Jag har inte bestämt mig, som sagt. Mitt pass skulle isåfall bli 23:30-1:30.
Familjen är iallafall representerad av en ordningsvakt.


Sen på lördagen, efter Karolinas examensmottagning, åker hon och massor med andra elever från South Lakes, på BEACH Week till The OBX!!
De är borta en vecka.
Orolig inför det?
JA! JO! YES!
På fredag är det möte om denna strandresa hemma hos ett föräldrapar. ALLA vi, både barn och vuxna, ska dit.
Mer om det sen. Jag lär väl skriva mer om den där strandveckan också...
Ja, ni känner mig vid det här laget.

På bilen sitter numera denna dekal.
Ja, vi är stolta blivande collegeföräldrar! OCH det ska synas :-)




Vad personlig jag blev i det här inlägget. Oj, men ja, det är väl så det är just nu i mitt liv.
Just nu är det svårt att INTE glutta på känslorna.

Ha en bra dag, vi hörs imorgon!!

26 comments:

Anne-Marie said...

Det är klart att du blir känslosam Annika. Konstigt vore det väl annars. Det är slutet på en "epok" och början på en ny.
Jag tror det är bra att tillåta sig att känna sig vemodig. Det kommer aldrig att bli som det har varit. Men det betyder ju inte att det som kommer är sämre. Bara annorlunda.
Och du har en ny roll framöver som du inte kanske vet ännu hur den ser ut när Karolina väl befinner sig i North Carolina.
Jag minns när jag gick ut gymnasiet att det kändes väldigt stort och man visste inte riktigt hur livet skulle bli. Men det ordnade sig ju. :)
Stor kram!!

Anonymous said...

Vad lustigt att dom spelar Pomp and circumstance. För mig är det så brittiskt som det kan bli, some Rule Britannia, och inte förknippat med en amerikansk skolavslutning alls.

Hoppas all planering och organisering inför den stora dagen går bra och att det inte blir för stressigt.

Kram
Sofia i Aberdeenshire

Millan said...

Ah vannen det ar ju bra att du skriver om det som hander I ditt liv nu och att du ar personlig ar ju anledningen till att vi ar sa manga som laser har hos dig!! Det ar klart att du ska skriva om det som ar sa stort for er alla just nu! Och faktiskt sa ar det valdigt intressant att lasa om ocksa. Vi har ju allt det dar framfor oss.

Jag forstar att det verkligen blir som en kanslomassig bergodalbana for er. Sa mycket nytt som hander och sa manga 'sista gangen'. Men vet du det ar ju helt ok att deppa over att en era ar over samtidigt som ni ar stolta over K som ska ga pa ett sa bra universitet och sakert ocksa lite spanda infor allt det nya.

Jag ser med spannaing fram emot att hora om er stora studentfest ocksa. Jag har bara erfarenhet av svenska studentfester. Ar det lite likadant hos er?

Appropa inlagget nedan sa ar jag lite nyfiken pa vad din kare make har I sina hamburgare? Om det inte ar hemligt saklart. Men vi gor ofta egna hamburgare men jag tycker inte riktigt att jag far till dem. De smakar mer som stora kottbullar... och man undrar nastan var graddsasen ar liksom ;-).

6e juni firade inte vi heller och jag har inte nagra sarskilda minnen av att vi gjorde det nar jag var liten heller. Men jag maste saga att jag tycker svenskarna har blivit mycket batter pa att fira allt! Hela varen har mina vanner lagt foton pa FB med grillfester pa valborg, Kristi himmelfars och nu pa nationaldagen ocksa. Det beror kanske ocksa pa att vadret har varit sa fint ocksa!

Kram

Cari said...

Och jag får tårar i ögonen bara av att läsa om musiken och eleverna som tågar in.
Du kan försätta dina läsare i trans.
Tack och lycka till.

Nettan said...

Åh vilken dag ni har framför er. vilka minnen och vilken lycka för Karolina. Inte konstigt att dina känslor är lite all over the place. Minns ju hur det var för två år sedan här hemma. Och ja livet blir annorlunda till hösten och det livet blir också bra när man vant sig.

Ser fram emot att höra mer och se mer!

Kramar
Nettan

Humlan said...

Det är klart att det är känslor! Det är slutet på en epok, inte bara för Karolina utan för hela familjen.
Det är ju ditt liv och din blogg, det är klart att du ska skriva allt du vill (om du vill) om det som väl upptar hela er tid just nu.
Och jag tycker att det är roligt att läsa om det. Både för att det är roligt att få veta lite mer om "hur det går till" och för att du skriver- och beskriver det så bra!

Kramar!

Erica said...

Det är helt förståeligt att det är mycket känslor i omlopp just nu! Det är ju faktiskt någonting otroligt stort ni står inför; allihopa :-)
Och jag tycker, helt ärligt, inte alls att det är jobbigt att läsa det du skriver om graduation och college!
Snarare tvärtom -jag älskar att läsa om det!!
Efter att ha drömt om en skolgång i USA de senaste typ 15 åren, och att min enda referens är filmer, så älskar jag att läsa om hur det ser ut i verkligheten från någon som är mitt inne i allting :-D

Jag hittade amerikanska gratuation-sången på you tube för några månader sedan, och jag har alltid gillat den. Mäktig.
Annat än att gasta svenska studentsången från ett traktorflak...
Det var i och för sig roligt det också, men jag har alltid haft en förkärlek till just amerikansk graduation.
Trots att jag faktiskt tycker mycket bättre om den svenska studentmössan, så har jag alltid önskat att prova på att "marschera" in iklädd de amerikanska studentkläderna; att få uppleva den känslan!

Vad roligt det låter med studentfesten för avgångsklassen :-D
Och vad roligt med fotouppdraget :-D Är det många föräldrar som ska fota?

Hoppas att Karolina får en riktigt fin examensvecka med många fina minnen :-D
Och hoppas det blir en trevlig vecka för er alla!

MVH /Erica

Lotta said...

Jamen självklart. Känsorally galore. Förstår precis - been there!!

Det blir fint, det blir bra och allt faller på plats. Promise! Njut också av den här speciella tiden! Tror det kommer bli en fantastisk prom och graduation!

KRAM!!

Annika said...

AM:
Absolut, precis så är det!
Det är verkligen slut på en epok, och början på ngt nytt.
Allt är nytt och ovant. Men jag vet ju också att det blir bra. Bara K har det bra kommer jag att må bra.
Om 4 år är det uni-examen, och efter den vet nog K inte vad hon ska göra, tänker jag. Läsa in en masters? Eller börja jobba?
Oj oj...
Nej, nu tar vi detta först. Som sagt, det ordnade sig ju för oss :-)
Kramar!!!!


Sofia:
Jajamen!! Det är den stora marschen på graduations här. För mig är den också mkt engelsk. Tänker på Last Night of the Proms!! Mäktigt!!
Stress blir det säkert, men det ska nog gå bra :-)
Kram!!

Annika said...

Millan;
ÅÅÅÅÅ tack, det var fint sagt. OCh stärkande för mig att höra!!
TACK snälla, fina du!!
Det är omöjligt för mig att INTE skriva om det eftersom det är det som ligger och bubblar hela tiden nu.
TACK för dina ord.
Ja, ni har detta framför er, och åren går fort!!
Jag har varit på ngra grad-partys här. De är rätt laid back sas.
Mkt plockmat, mingel,vänner, släkt och grannar.
Så jag hoppas det blir fint väder och avslappnat allting!!
OOOO the burgers!!!!
OM du vill kan jag lägga ut recept bland mina punkter imorrn!!
Nej nationaldagen vet jag inte ens hur jag ska fira, och det verkar ingen annan veta heller.
HAHA.
Men, ja många fina vårfester har man sett på insta och fb. FINNS du på Insta????
Kramar!!



Cari:
Tack fina snälla DU!!!
Du stärker med dina ord!!

Annika said...

Nettan:
TACK!
Ja, bråda tider. OCH du vet ju verkligen vad det vill säga.
Jag vet också att det blir bra allting.
Bara man vant sig, landat etc.
OCH ja, det kommer mera. TACK Nettan!!
Kramar!!


Humlan:
TACK för supersnälla och stärkande ord.
Visst är det min blogg, absolut, men jag vill ju inte precis att folk ska bli uttråkade bara för att mitt känsloliv är ALL over the place :-))
Men dina ord lägger sig som balsam. TACK!!
KRAMAR!!!

Lisa said...

Känslor "all over the Place" är verkligen fullt förståeligt i detta läge. Ingenting att be om ursäkt för, det är härligt att läsa om.
Du kommer nog falla ihop i en skön avslappnad hög när Karolina beger sig ner till beachen, och då får du passa på att njuta av det där vinglaset :)

Lisa said...

Känslor "all over the Place" är verkligen fullt förståeligt i detta läge. Ingenting att be om ursäkt för, det är härligt att läsa om.
Du kommer nog falla ihop i en skön avslappnad hög när Karolina beger sig ner till beachen, och då får du passa på att njuta av det där vinglaset :)

Annika said...

Erica:
TACK VÄNNEN!!
Och visst är det det, ngt mkt stort. Ett nytt kapitel ska börja.
Jag hade säkert känt annorlunda om jag haft fler barn

OCH tusen tack för fina, fina ord!!
De gör mig så glad och stärkt, eftersom jag har svårt att inte tala om detta nu!!
Då ör det så fint att höra att det finns de, som DU och andra, som gillar att läsa om det.
TACK!!
JAG ska de om Peter har nerver nog att filma inmarschen. JAG kommer INTE att ha det. Jag vet inte ens om jag kan fota. HAHA!!
Sitter väl med näsduken i högsta hugg.
Tycker också den svenska studentmössan är fin, men att de amerikanska har mer tyngd. Det är väl för att det är kåpor och band och tofsar och allt sådant.
Jaja, det blir en stor dag!
Ja, det är flera fotografer. OCH en som sitter och arbetar med bilderna hela tiden så att de visas på storbildsskärm. Vi fotografer fotar och sen lämnar vi vårt minneskort till han som sköter dator och överföring, och sen get vi oss ut igen :)
Kan nog vara lite kul.
Har inte bestämt mig än om jag ska fota.
Ha en fin dag!!

Annika said...

Lotta:
SANT, det är verkligen känslomässigt race galore.
Galet!!
Jag vet också att allt faller på plats. En mkt speciell tid är det nu. Tror aldrig jag haft de här känslorna förr.
JA; du vet ju vad jag talar om, Lotta!!
Stora kramar!!

Annika said...

Lisa:
TACK!!
ja, så är det verkligen!!
Helt troligt märklig tid.
Men också speciell.
TACK; blir så glad över att du gillar att läsa om detta. TUSEN tack.
Ja, när K åker till beachen så kommer luften att få ur mig, men då ska jag börja packa inför Sve och Fin :-)

Esther said...

Du skriver bäst av alla.
Alltid lika roligt att läsa och att se kort.
Jag tycker det är jätte kul att ta del av din tjejs skolgång. Interessant.

Annika said...

Esther:
Tack, det var snällt sagt.
OCH sporrande!
Ha det så gott!!

Anonymous said...

Ah Annika...skickar manga kramar!!! Examen & graduation kommer att bli fab! Ta vara pa den här speciella tiden...
Lisa

Annika said...

Lisa:
Det blir fab. OCH det är onekligen en mkt speciell tid nu.
Ja.
Kramen!

eastcoastmom said...

Fortsätt skriva om hur det är och känns!
Klart du ska fotografera!
Här brukar inte senior föräldrar vara vakter för senior parties, så eleverna slipper sina egna föräldrar på festen... Tror jag ska signa upp maken för nästa års strandparty för the seniors. (då ju vår son är sophomore)
Kram

Anne said...

Jag vill inte att det ska ta slut än, vill inte att det snart ska vara över för jag har så njutit (och njuter) av allt du skriver om den här delen i ditt liv. Men dagen är nästan här, graduation day... Precis, som du säger, stora partyn är ingen konst det gör du regelbundet flera gånger varje år ändå men nu är det ju en helt annan grej med alla KÄNSLOR som gör det hela blir så speciellt, annorlunda. jag kan riktigt känna allting genom din text.
Jag resonerar precis som du vad gäller fotograferandet, å ena sidan skulle jag bara vilja vara hemma, i lugnet och grotta ner mig i vemodet, gå igenom allting som hänt. Å andra sidan kanske det är ett bra avbrott att inte bli för vemodig och ha fotouppdraget. Hmmm, klurigt. Jag tycker i alla fall att du ska göra vad som känns bäst för dig, jag tycker inte du ska känna plikt eller press att du "måste" åta dig något uppdrag också. Peter som är vakt är liksom en representant för er familj, att ni bidrar också till festen. Jag tycker inte båda måste göra det.
Ja, jag vet inte om de här tankarna alls är aktuella men jag tror jag själv också skulle brottas med vad jag förväntas göra...
Klart ni ska ha en dekal! Stolta ska ni vara, stolta över alla de skolåren som varit och stolta över det som komma skall.
Men oj vad stort det här är, blir det större? Jag är tveksam, visst en college graduation är ju "mer" rent akademiskt och vad det får för betydelse för framtiden och det är så klart en himla massa känslor då också, tårar, stolthet, vemod då också. Men jag tror det är mindre dramatiskt ändå, liiiite mindre känslor (eller jag ska nog bara säga annorlunda), HS graduation handlar ju om att en epok går till ända där man som föräldrar haft en daglig roll och kontakt med sitt barn. Barnet ska flyga ur nästet, jag tror ingenting kan toppa de känslorna som då råder.
Huuuu, nu blir jag helt känslosam vara TÄNKA på de här sakerna. All lycka till Annika.
Jag kommer checka ut lite i och med att vi åker, kommer DEFINITIVT läsa men vet ej hur mycket det blir att kommentera. Bara så du vet, jag följer definitivt med!!!
Kram

Annika said...

AM:
TACK!! Ja, det måste jag nog. Det ligger ju liksom under ytan hela tiden.
Vi får se om jag går och fotar, om jag känner för det. Känner mig SÅÅ kluven!!
Det är smart att låta JR-fldrar sköta ruljansen på ANGP. Vi har det också, till viss del.
Men sr-klassens fldrar får alltid dra ett stort lass iaf.HAHA, ja signa upp din man så är din familj representerad!! Precis som Peter med min :-)
Jag kan inte bestämma mig för hur jag ska göra. På ett sätt kul, på ett sätt JOBBIGT!!!



Anne:
Awwwww...tack!!
Tusen tack!!
Det är så fint att läsa vad du skriver.
Exakt, det är lite annorlunda med denna fest än med mina andra fester. LITE mer känslor med i leken, som sagt.
men det ska gå bra det med!!
Det är bra om det kommer fram genom min text hur jag k
nner.
För ja, det är verkligen ALL over the PLACE!!
Jag kan inte bestämma mig för p, jag ska fota eller inte.
Jag tror nog det kan vara kul, och mkt, mkt busy sas.
men samtidigt har jag inget emot att vara ensam hemma heller.
VET inte hur jag ska göra. Ingen aning.
Peter har ju representerat familjen sas.
GAAAHHH!!!
ja, du lär få veta :-)
Jag skulle säga att en HS-grad är större än en college-grad- ja, absolut!
Det är den examen som är mest av en MILSTOLPE sas.
Precis som du säger så ligger så mkt annat bakom en HS-grad också. En epok tar slut, en ny börjar.
Vid college är det mindre vemod. Fråga mig om fyra år!! HAHA!!
JAmen ja, jag fattar ju verkligen om man inte har tid för att kommentera bloggar på semestern. KÄNN ingen sån press. Ingen alls.
Jag kommer att följa dig de fösta veckorna av er resa. SÅ roligt!! Sen går jag in i wifi-skugga.
Kramar!!!

Desiree said...

Förstår att det är mycket känslor just nu. Det har ju gått så snabbt och det är stort med studentexamen i synnerhet som collage också innebär att K flyttar ut och allt på en gång. Det är nog viktigt att tillåta sig själv att få känna alla dessa känslor. Jag hoppas att Graduation day blir alldeles fantastiskt fin och stämningsfull även om du säkert får bunkra upp med näsdukar.
Stor kram!

nilsandsofia said...

Ja tack jättegärna recept imorgon!!! Tack! :-) jag finns på insta under bristolmillan men jag är inte så aktiv. Bloggen har jag börjat skriva på mer aktivt igen o med fb så känns det som om insta inte riktigt hinns med. Kram

Annika said...

Desiree:
OOOH ja!!!
Visst har det gått snabbt.
Det
r så mkt som blir annorlunda efter en HS-examen.
College är ju stort, men jag tror HS är en större milstolpe sas.
Jag kommer att ta med näsdukar i parti och minut. Lita på DET!!!
Kramar!!!!


Millan:
Absolut. Det ligger uppe!!
Bloggen din vill jag börja läsa igen. YOU BET!!!
Kramar!!