Wednesday, May 07, 2014

Snart är det dags att ta farväl av en epok...

Hej och godmorgon!


Det är onsdag, mitt i veckan.
Jag, och Peter, ska strax bege oss upp till Apple-butiken med min dator OCH med vår TimeMachine.
Tidsmaskinen är ju även vår wifi.
Ack denna teknik. Såg dock att Xfinity har wifi för oss som har Comcast som man kan hoppa på om det egna inte funkar. Jobbigt ändå, förstås. Men, det är nu så att vår egen wifi ligger i TimeMachine, so what the heck…
Nu gäller det för de här människorna på Apple att bevisa för mig att de kan rädda mina bilder som är BORTA sedan mars 2013.
VISA det nu. Fram med dem. Visa att Apple är lika bra som de säger att de är!
Om inte annat får de casha upp de stålar som en Apple-specialist tar privat, 150 dollar i timmen.


Orkar inte skriva om det här mer.
Har typ noll lust.


Dagarna på high school går mot sitt slut.
Karolina ser fram emot att avsluta den här perioden i sitt liv. Hon är redo för college nu, liksom de flesta av hennes vänner.
De är redo att kyssa skoltiden, grundskole-gymnsietiden, adjö.
Det är dags för kapitel 5 nu, universitetet.
Kapitel 1-Kindergarten
Kapitel 2-ettan-sexan, Elementary School.
Kapitel 3-sjuan och åttan, Middle School.
Kapitel 4, nian-tolvan, High School.


Kaptitel 1, kindergarten.  Den allra första skoldagen...5 år!

Jag försöker att ständigt fånga dagen.
Att vara här OCH NU med Karolina. I höst blir det ju så tomt.
Då, när hon är i Connecticut.
Så otroligt underligt att tänka på det.
Som vanligt vet jag att bara OM HON har det bra —och trivs —så kommer jag också att trivas med tillvaron.

Examen äger rum den 18 juni klockan 19 på kvällen på George Mason University.
Karolinas avgångsklass är stor, närmare 600 elever.
De får inte plats i skolans stora gymnastiksal (där har alla graduations hittills ägt rum för de elever som gått ut Karolinas HS).
Det kommer att bli emotionellt på alla de sätt för mig.
Innan examen ska vi äta middag hos Peters föräldrar, och sen åka i samlad tropp till George Mason.


7 år!

Den 20 juni kommer vi att ha studentfest härhemma. Öppet hus.
Det blir att fixa inför det.
Den 17 juni fyller Karolina 18 år. Hjälp.
Den 21 juni åker Karolina, och hela gänget, till The Outer Banks i North Carolina och tillbringar en hel vecka där.
Ja, jag är glad att jag INTE ska med.
Samtidigt kommer jag oroa mig.
Sista Natten Med Gänget!
Den 28 juni kommer Karolina hem, och strax därpå styr vi kosan mot norden!


Sista skoldagen i tredje klass...8 år.

Jag känner att tiden slingrar sig lite ur mina händer.
Det känns som att det verkligen ÄR mycket denna vår och sommar, och det ÄR det ju, Onekligen.
Det ena stora evenemanget avlöser det ena.

Jag känner mig lätt sentimental. En epok är snart över.
Nästa år har jag ingen unge hemma vid den här tiden.
ELLER, vänta JO, det har jag. Vid nästa år i början av maj har Karolina avslutat sitt första läsår på The Hartt School vid University of Hartford! HON är hemma i Reston igen då! OCH hon har sommarlov.
Men, det är hela tiden emellan som jag tänker på…


Flickan med de lysande ögonen fyller 8 år.  Kussarna på besök från Sverige.  I paketet en American Girl docka.



Samtidigt vet jag att allt ska bli bra.


OCH en nytagen bild från Myrtle Beach...

En dryg månad kvar av de 13 år som tillbringats i en amerikansk kommunal skola. Kindergarten till 12-klass.
OCH ja, för det mesta har jag varit mycket, mycket nöjd. Mycket, mycket nöjd med den amerikanska skolan. Eller, ja, så kan man inte säga eftersom skolorna skiljer sig stort åt i detta jättelika land. MEN, jag är glad att jag har haft lyckan att bo i en kommun där skolorna varit TOP NOTCH!! OCH det har märkts. På allt. Nöjd!

Nä, nu ska jag ta mina pinaler och åka och se vad Apple kan göra. TUR att de finns här i Reston så jag slipper färdas långt.


Signing out!!!

23 comments:

Sahra said...

Håller tummarna att de fixar bilderna. Vet hur jävla trist det är att bli av med bilder. Två stulna datorer. Alla bilder med Julia. Borta. Kram

Musikanta said...

Får nog försöka ta mig samman och föra över alla mina bilder i datorn till den externa hårddisken. Vore katastrof om de kom bort...

En dotter har man alltid kvar, även om hon flyttar hemifrån. I synnerhet om man har den jättefina relationen med henne som ni har haft under alla år. Jag önskar henne all lycka för framtiden.
Stor kram från Ingrid

Erica said...

Fina bilder :-)
Jag förstår att det är mycket känslor inblandade nu i slutet av detta kapitel. Stort med high school-examen :-D
Stora förändringar.
Men jag tror det kommer att gå bra för er alla! Jag har en känsla att det kommer att gå jättebra för Karolina på college :-D
Vilka lov är det hon kommer hem under (förutom sommaren)? Thanksgiving och jul? Eller fler?

Och förresten; vad ROLIGT att få uppleva en riktig amerikansk high school-graduation!! :-D
Visst, Studenten (här) var en rolig dag. Men det är ju trots allt bara festligheterna av att gå ut skolan. Själva Studentexamen i Sverige avskaffades ju för länge sedan...

Håller även tummarna för att det ska lösa sig med Äppelprodukterna :-)

Hoppas du får en fin onsdag i alla fall :-D
MVH /Erica

Desiree said...

Jag förstår att det är med stort vemod i hjärtat som du låter denna epok lida mot sitt slut. Det kommer säkert bli fruktansvärt tomt i början och ta ett tag att vänja sig att K inte kommer hem varje kväll till hösten. Men det kommer säkert bli bra som du säger.
Tänk att hon tar examen om en dryg månad. Så mycket som händer i dessa dagar kring examen med hennes 18-års dag och allt. Men det ska bli jättekul att följa dig på bloggen och läsa och se hur en äkta amerikansk graduation går till.
Hoppas det löser sig med dina bilder. Så attans surt. Så här får det inte gå till.
Kram!

Nettan said...

Håller tummarna för att allt ska lösa sig med din äppledator. Så fina bilder på Karolina. Då snabbt tiden går snart är de iväg på sina skolor. Häftigt.
Ha en skön onsdag.
Kramar
Nettan

bettankax said...

Inledningsvis säger jag bara, SK*T om det onämnbara i fruktbranschen.
Jag är numera jämt så blödig oh känslosam om det mesta som rör barn och barnbarn. Kan försjunka i en nacklinje, en liten hand etc. Inte konstigt jag blir rörd av ditt inlägg. Å alla dessa milstolpar och epoker vi lägger bakom oss. Så bitterljuva och inte skulle man vilja vara dom förutan. Fylls dock av känslor emellanåt som gör att jag tror hjärtat ska sprängas.
KRAMAR!!

Annika said...

Sahra:
Det
är ju bara helt jävla överjävligt. Fy fan, alltså jag kan inte ens tänka mig...
Stora, stora, stora kramar!!!


Ingrid:
Ja, och backa upp på två håll. Jag hade bara uppbackning från ett håll. Det är den som strular nu.
Så kör dubbelt.
Trist, men sant.
En dotter har man alltid kvar. Men ja, det kommer att kännas!!
OJ oj,
Kramar!!

Annika said...

Erica:
Ja, det är verkligen mkt känslor så här i slutet av detta.
OCh denna sommar kommer ju mkt att hända innan vi beger oss till CT i slutet av aug.
Vi ska hoppas, och tro, att K ska trivas bra på Hartt.
Verkligen!
Ja, just det, hon kommer hem till Thanksgiving, jul och sen tror jag att hon kommer att vistas hela VT i college för att sen komma hem på sommarlov i början av maj!
Ja, det ska bli SKITKUL med graduation. Just det där med cap and gown, diplom, pompa och tal.
Det ska bli mkt intressant.
OCH sentimentalt.
Håll tummarna idag då jag ska upp igen...blä...
Kramar!!



Desiree:
Ja, visst, många känslor nu som far igenom min själ.
Verkligen!
Det här med graduation är ju nytt för mig också. Så det ska verkligen bli intressant, och jag delar så gärna med mig.
Det är onekligen mkt som händer nu på försommaren.
Nej, jag tycker nog att Apple har tabbat sig. Så här får det inte gå till.
Nu får vi se då.,,
Kramar!!

Annika said...

Nettan:
Tack, roligt att du gillar bilderna.
OCh ja, vi ska hoppas att de hittar de filer som förhoppningsvis bara ligger gömda på ngt konstigt sätt.
ALL info finns ju etc.
SÅ skumt!!
Tiden går fort. Det vet ju du också, minsann.
Kramar!!

Bettankax:
Ja, frukstället börjat kännas lite övermoget, nästan ruttet. Vill bara ha en korg med nya fina äpplen som de fixar till mig.
GAAAHHH!!!
Bitterljuvt är ett bra ord. Jag är ju också känslomänniska och kan ofta känna hur det bränner till i halsen. Varför går tiden så fort?
Stora kramar!!

Esther said...

jag tappar också lusten för apple och mack då jag läser det du skriver.
Hoppas det går bra idag.
fina kort

Annika said...

Esther:
Exakt, det är inte utan att det luktar lite rutten frukt nu...
Men, ja, vi får se vad de säger idag.
Tack, roligt att du gillar de gamla bilderna :-)

eastcoastmom said...

Nya tider stundar!
Ja amerikanska kommunala - public - skolor när de är bra är verkligen fantastiska! Precis som ni hör vi till ett skoldistrikt som hör till top 2% i USA.
Lycka till idag.

alegni said...

Som sagt, hoppas bilderna går att rädda!
Livet blir annorlunda när ungarna flyttar ut. Inte sämre, inte bättre, bara annorlunda, och allt har ju faktiskt sin tjusning, det gäller bara att se det positiva i allt.
KRAM

alegni said...

Som sagt, hoppas bilderna går att rädda!
Livet blir annorlunda när ungarna flyttar ut. Inte sämre, inte bättre, bara annorlunda, och allt har ju faktiskt sin tjusning, det gäller bara att se det positiva i allt.
KRAM

Annika said...

AM:
Det gör det!!
Visst, bor man bar i rätt kommun så är verkligen skolorna världsklass. Vi har tur vi som bor "rätt". På andra ställen kan ju skolorna vara bedrövliga.


Ingela:
Ja, jag förstår att det blir sååå annorlunda. Inte bättre, inte sämre. Annorlunda.
OCH TYSSST, visst???
Bilderna bör gå att rädda, ja. Men det blir mkt pill med det...
Håhå, jajaja...
Kramar!!

Lisa said...

Håller tummarna för att de lyckas fixa bilderna. Precis som du visar med flashbacken från Karolinas barndom så är det ytterst värdefullt att kunna behålla de bilder man tar. En stor del av minnena hänger man ju upp på dem.

Miss Marie said...

Jag blir alldeles tårögd när jag läser, släpper man någonsin taget om sina barn?! Jag har tur att Alfred bara är tre så jag har några år kvar att tuffa till mig, är ju så blödig när det gäller sånt här! :)

Och bilderna... grrrr! Hoppas det fixar sig!

Bloggblad said...

Jag kan bli blödig av gamla fotografier, att plötsligt se ett foto med ljuslockiga barn som nu är i stort sett medelålders, den ena har dessutom börjat tappa det hår som mörknat betydligt... Men de kommer hem så pass ofta att jag inte hinner sakna dem.
Med barnbarnet tycker jag att tiden har gått mycket fortare.

Anonymous said...

Ja tiden går fort!! Gulliga foton på K. Himla snygg klänning hon har på strandfotot. Så himla jobbigt med dator strul! Hoppas verkligen att det loser sig ändå. Trist om du förlorar ett helt år med foton. Hoppas inte att det är så illa ändå. Lycka till!

SB

Lotta said...

Fina skolår, i toppskolor och nu stundar en ny spännande tid. Visst känns det men är övertygad om att det blir bra. Superbra! Vart tiden tar vägen, det är en annan sak....


Underbara bilder!!

Kram!

Annika said...

Lisa:
Visst är det viktigt.
Det är det senaste året som fattas, från mars 13 och framåt.
Trist så in i...

Marie:
Nej, man tuffar inte till sig. Jag tycker bara det blir värre...
Ack ja.
På gott och ont.
:-)

Annika said...

Bloggblad:
Jag med!!!
Jag med.
Ja, tänk den dagen man får barnbarn. Jag hoppas att det dröjer, men jag förstår att det är UNDERBART!!


Susanna:
Tiden flyger.
Tack, den där klänningen köpte K på Forever 21. Min favvisaffär, du vet ;-)
Mina bilder är fortf ett mysterium. Lyckades få tillbaka ngra få igår. men inser att detta kan vi nog inte greja själva. Datorn måste lämnas in igen. Bilderna finns, men de är väl gömda sas.

Annika said...

Lotta:
Precis, jag kan inte klaga på skoltiden egentligen. Visst, jag kan tycka att man dränkt dem i läxor, få raster etc.
Men samtidigt har de ju lärt sig så mkt. OCH det har varit bra pli i skolan, bra lärare.
Men tiden ja...vart går den?
Tror också det bilor bra framöver.
Tack!
Kram!!