Wednesday, May 21, 2014

Naturen runt knuten

Hej på er alla!


Det är onsdag. Mitt i veckan!
Jag ska nog strax ge mig ut på min dagliga PW, om det inte regnar, som de sagt att det skall göra idag...
SOM alltid —på mina PWs—lyssnar jag på ett nedladdat radioprogram via appen SR PLAY. Älskar den appen, det är Sveriges Radio jag lyssnar på om jag lyssnar på radio från Sverige. OCH på SR föredrar jag P1 eller P4 (old fart much? YOU bet).
Herregud vilken skatt den appen är, alltså!
OCH vilka top-of-the-line radioprogram det görs inom Public Service hemma!


Så, jag stoppar mina hörlurar i öronen och beger mig ut på den dagliga rundan.
Igår lyssnade jag på Stina Wollters program från den 11 maj.
Jag älskar Stina! Ingen är som hon på radion! Ingen BRYR sig så mycket som hon, och ingen LYSSNAR lika intensivt som Stina gör med dem hon pratar med.
Radions bästa kvinna!
Jag saknade hela det gamla Karlavagns-gänget då de gjorde om formatet på Karlavagnen, men mest saknade jag Stina!
Nu har jag vant mig vid nya Karlavagnen, men tycker ändå att Stina Wollter “äger”, och är glad att hon har fått ta hand om söndagskvällarna!

Den 11 maj handlade programmet om naturen, och hur vi förhåller oss till den.

Jag kan verkligen skriva under på hur mycket naturen betyder för mig!
Nej, jag är inte troende, men faktum är att jag nog inser att naturen är min religion. Jag uppskattar den så otroligt mycket och det känns faktiskt som om naturen innehar en högre makt.
I programmet sa man att de som bor inom 300 meter från ett grönområde/skog/strövområde är mer harmoniska än de som inte gör det.
Naturen, och dess närhet, har den effekten på oss.


Jag har verkligen lyckan att ha naturen om knuten. Herregud vad jag uppskattar det!
Jag kan bara gå ut på trappan, gå till vänster, höger, eller rakt fram och därmed hitta stigar och parkvägar som går genom skog, ängar och vid sjöar. Ja, genom mer bebyggda områden också, såklart. Det bor ju ändå nästan 60,000 människor i Reston. Men vi har också så många grönområden och naturen känns ständigt närvarande. TACK!



Den här bilden hade jag på instagram häromdagen.  En svärdslilja mot blått vatten.  Blommor och sjöar...iPhone-bild.


Vid en av "mina" sjöar, denna bild har jag också tagit med luren.



Hur skulle jag kunna bo mitt inne i en stad?
Det är ju en liten dröm, att bo mitt i stan. Samtidigt när jag en annan dröm om att bo på landet, på bonnlandet, i minst ett år. Stad vs. land!
Två motpoler. Ibland drömmer jag om att flytta in till DC, eller att bo på Manhattan, eller att flytta till Boston.
Mitt i smeten i någon av dessa städer.
Andra gånger vill jag bara dra till landet och bo i tystnad och lugn och verkligen vara DÄR! Nära livet.
För ja, jag tror att det “riktiga livet” finns på landet där man lever nära naturen, och är känslig och ödmjuk inför den.
Bara där finns det sanna mörkret, den sanna stjärnhimlen, den vitaste snön, de djupaste skogarna och den riktiga tystnaden. Den som hörs. Ja, man kan verkligen höra tystnaden. Det är skumt och annorlunda för en stadsbo (förortsunge), som jag.
Varje gång vi kom till min mormor och morfar på vintern blev det mörkt som en SÄCK då man släckte lampan om kvällen. OCH det var så TYYSSST, så tyst.
Otroligt.
För mig tar det alltid lite tid att vänja mig vid både tystnad och mörker. Det var samma sak då jag for till Österbotten på sensommaren och förhösten i fjol. Oj, och ACK, vad mörkt och tyst det var nattetid! Under sommaren är det ju istället ljust nätterna igenom (längtar).
Svårt för denna förortsböna att fatta det där med mörker och tystnad.
Men, sen, efter några nätter, är det ju som sammet för själen.


Naturen som jag älskar, detta är Enskärsbådan som är en ö nära oss i sundet...I love this place!!!  Stugan är en fiskestuga, övernattningsstuga, som man kan låna om det behövs.  Den drivs av fiskelaget i byn.


Och så björkar, som jag ju tycker är världens vackraste träd och som ständigt finns på saknarlistan...

Här i Reston bor jag visserligen nära natur och strövområden och skogar, men jag bor också nära allt annat.
Dullles Toll Road går som en kraftig ven några minuters bilväg från mig. Det är aldrig riktigt tyst. Andra vägar går nära mitt område. The Toll Road är som ett ständigt brus, speciellt på morgnarna. Jag ser den inte, och bor inte så nära att jag störs av bruset, men det finns ständigt där.
Jag bor nära Dulles Airport också, storflygplatsen i DC. Jag reagerar inte längre när stora jetplan flyger in på relativt låg höjd


Även här en instagrambild från "min" sjö...Stilla morgnar som speglar, det är vad vi har nu!  Naturen är ganska tillrättalagd där jag bor, men det är ändock natur, och vi kan hitta riktigt ensliga platser även här, även här så nära DC!


.
Snart (i sommar) öppnar tunnelbanan, det kommer att ta mig 20 minuter att vandra till stationen. Sen är jag inne i DC på 35-40 minuter. Det ska bli skönt, men jag vet att biltrafiken kommer att öka när tunnelbanan kommer hit.
Jag menar, vid t-banan finns ett p-hus som har flera våningar ovan mark, och hela nio under mark.
I’m just saying. OCH vid tunnelbanestationen ska ett nytt köpcentrum byggas med restauranger, butiker och hotell. Sure, det låter najs, och jag ser fram emot det på ett sätt. Samtidigt undrar jag hur vägarna ska orka svälja ännu mer trafik?
OCH DC är en av de städer i USA med värsta/stressigaste biltrafik…
Oh well.


Golfbanan som var hotad?
Den är räddad. Tack och LOV!!
Men, vem vet när någon kommer att börja rycka i den igen?
it is valuable real estateI Ya know…


Det här ser jag från mitt deck!

Vad betyder naturen för dig?
Stadsmänniska?
Eller livet på landet?
Förort?



Väg på skären...

26 comments:

Mina fotostunder said...

Jag älskar dina bilder!
Njut av stunden!
Kramar!

Millan said...

Men du, det kanns nastan som om du bor pa det perfekta stallet! Inte helt ute pa landet, men med nature inpa knuten. Men inte inne i innerstan, fast med nara till allt som man kan behova. Det later perfekt tycker jag!

Jag har funderat ratt mycket kring det dar med stan vs landet och har nog alltid trot innan att jag ar mer en landet tjej. Kanske inte mitt ute pa vishan utan snarare i nagon liten engelsk by utanfor stan. Men... vi kollade lite pa att flytta for nagot ar sedan (pga skolor) och insag da att vi faktiskt trvis sa himla bra dar vi bor. Ca 3 km fran innerstan sa nara till allt men anda ca 5 minuter i bil till landet och skogar. Sa mitt svar blir lite av att sitta pa staketet... dvs, jag alskar bade stan och landet men trivs nog bra med att bo nagonstans mitt emellan :-).

Du bor verkligen sa vackert! Jag njuter av fotona fran dina PWs och onskar lite att jag hade ett stalle som det att ga pa...

Kram
Millan

Nettan said...

Jag är helt klart en på landet person, älskar att bo med naturen alldeles utanför knuten som vi gjorde tidigare, nu bor vi mitt inne i en mindre kommun mellan två större städer, visst närheten till både landet och storstan är bra men får jag välja vill jag ut på landet igen.

Underbara bilder från alla dina underbara platser!

Kramar
Nettan

Desiree said...

Jag tror du bor helt perfekt som du gör som har all denna vackra natur kring knuten men ändå har närheten till storstaden och allt utbud som finns där. Jag vill gärna ha lite av båda. Vi bor ju i förorten med närheten till naturen och där det även är lugnare och tystare men det är inte heller långt ner till stan om man vill dit. Jag tycker dettta passar mig pefekt. Lite av varje både natur och ändå lätt att ta sig ner på stan.
Närheten av vatten är ju extra stort plus för så som du bor med alla dessa vackra sjöar kring dig. Så underbart att kunna köra PW med dessa fina slingor du har.
Kram!

Annika said...

Anneli:
Stort tack!!
Sant, jag försöker att njuta av nuet.
Kramar!!


Millan;
Det tycker nog jag att jag gör också. Bor på det perfekta stället nära allt.
Uppskattar det enormt.
Precis, so du resonerar är ju faktiskt förorten väldigt perfekt.
Livet på landet kanske ibland låter mer romantiskt än det är?
Antagligen, och förmodligen svårt att komma in i gemenskapen också, kan jag tro (det här spånar jag bara om).
Glad att ni bestämde er för att bo kvar. Tycker det ser så fint ut hos er också.
Tack, ja jag älskar verkligen alla mina slingor där jag vandrar. Guld.
Kramar!!!

Annika said...

Nettan:
Ja, landet lockar mig också, som du vet.
Och stan.
GAAHH!!
men jag vet egentligen inte hur bra jag skulle trivas mitt i en stad.
Hoppas ni kommer ut på riktiga landet igen, även om det låter bra som ni har det nu.
TACK för att du gillar mina bilder.
Kramar!!!


Desiree:
Tack, ja jag tycker nog också att det är ganska perfekt faktiskt. Stortrivs ju!
Nära till precis allt med ett ENORMT utbud vad gäller allt.
Tycker ni verkar bo så himla bra också. Fantastiskt.
Jag kan sakna havet då och då, men uppskattar sjöarna, och Potomac.
Kramar!!

Anonymous said...

Staden! Helt klart en stadsmänniska! Och jag har ju fått testa på att bo mitt i en storstad och älskade det! Sedan är naturen fantastisk och att, som nu, bo 300 m från Mälaren och naturen nära är också härligt men måste jag välja blir det stan.
Kommer bli bra med nya tunnelbanan för er!

Annika said...

Brysselkakan:
Staden för dig!
Ja, jag har ju faktiskt aldrig bott mitt i smeten i ngn stad, så jag har det kvar sas.
Ja, ni verkar bo så fint hos er!
T-banan är klar, helt klar. Nu bara testkörs den fram till öppningen. Det kommer att bli toppen!!

Erica said...

Jag är lite kluven när det kommer till stan vs. landet.
Jag bor inne i stan just nu, men Piteå är ju inte så stort precis; så jag vet inte riktigt hur mycket man kan säga att jag "lever stadsliv".
Jag skulle gärna prova på att bo i en storstad någon gång; i alla fall för att se hur det är.
Men annars håller jag med om landet och naturen. Det är inte förvånande att de flesta som bor där är mer harmoniska än stadsmänniskor (där stressen styr).

Dock är jag mörkrädd och rädd för skogen ;-) så att bo på landet är nog något för sommaren för mig, och inte under vintern ;-)
http://jonnajinton.se/ är en underbar blogg om man vill läsa om fridfull natur. Hon lämnade Göteborg för att bosätta sig i en Liten by någonstans i Västernorrland.

Jag tycker det låter så härligt var ni bor! Naturen utanför dörren, och ändå så nära en storstad :-D
Tråkigt att det är så mycket både bil -och flygtrafik, men i övrigt verkar den staden vara näst intill perfekt! :-D

Hoppas du får en fin onsdag!
MVH /Erica

P.S. Apropå Björkar... Norrmejerier har nyligen släppt en ny filsmak...
Fil smaksatt med björksav ;-)
http://www.norrmejerier.se/kulturfil-en-somrig-smakupplevelse
Dock var smaken lite för annorlunda för min smak. Vilket var synd, då förpackningen är riktigt snygg! ;-)

L said...

Jag uppskattar balansen mellan "nära till allt" och lätthet att ta sig ut till naturen. Här i Newton saknar jag riktig natur. Det känns så konstlat att behöva ta bilen för att ta sig ut till någon park någonstans så det blir sällan av. Och bilar precis överallt. Aldrig tyst.
Hemma bor vi med 15-20 min avstånd till både Lund o Malmö och ett stenkast från havet. Det är underbart. Dock skulle jag, som gillar att springa, gärna vilja ha riktig skog nära. Det är någonting som saknas i södra Skåne.
Men, man kan tyvärr inte få allt.

Jag har också haft längtan att bo mitt inne i en stad, men då i en mindre stad som t.ex Lund.
Och på rena landet skulle jag aldrig kunna bo, alldeles för mörkrädd för det. Jag behöver gatlampor.

Underbart fina bilder, som vanligt :)

Annika said...

Erica:
Jag med, jag har ett schizat förhållande till bägge två.
Vet inte vad jag vill.
Men, precis som du är ju jag också mörkrädd, så en vinter på landet skulle vara en PRÖVNING!!
Jag skulle gärna ha en hund med mig, tror jag.
Även om jag hade sällskap i övrigt.
Men, jag har drömmen.
Stadsdrömmen också.
Jaja.
Jo, det ÄR perfekt här. Jag älskar den här platsen, inte ens trafiken stör mig, förutom IBLAND om jag sitter fast i den, gaaahhh!!!
Men att t-banan nu kommer är skitbra, Så lyxigt det kommer kännas att bara kunna gå upp till den och sen vara i DC!
Kan tro att den filförpackningen är snygg. Gillar inte fil, så jag kommer inte att testa. men snygg kan jag tro att paketet är.
Ha en fin dag!!



Lisa:
Ja, det gör jag med. Nära till allt, det gillar jag. OCH det har jag + ett ooootroligt utbud på allt. Säkert som ni däruppe i Newton.
Skåne, så fint.
Men, ja, skogar har ni kanske inte så många där i södra Skåne.. Som du säger, man kan inte få allt.
Jag vet, jag är också kluven till livet på landet pga mörkrädda, men det lockar iaf...
TACK, roligt att du gillar bilderna.

eastcoastmom said...

Jag var en stadsmänniska förr, men efter 5 år i höghus, mitt i Sao Paulo behöver jag inte city på samma sätt. Bor hellre i en mindre stad med natur inpå knuten.

Annika said...

AM:
Kan förstå det...
Att du blev less där. Egentligen är the burbs kanske det allra bästa, eller en småstad nära en storstad (the burbs på sitt sätt) som du bor i...

Esther said...

korten är jätte fina som alltid.
Jag bor mitt i stan och älskar det.
vill inte ha det på annat sätt.
ha det så bra.

Anne said...

Jag tycker också du verkar bo perfekt, förstår du trivs. Liksom det bästa från alla världar.
Jag har också funderat en del på vad jag är, vad jag dras till, vad jag behöver osv. Som du vet är jag uppväxt på en ö, där jag har mina rötter. Det var ett speciellt liv, nu är ju inte Åland en liten kobbe utan el...utan det är ju som en mindre stad kanske man kan säga, småstadslivet. Samtidigt, det blir ju onekligen speciellt när man ständigt är omgiven av vatten. Ölivet kan vara så skönt begränsande, fridfullt och rofyllt. Vackert. Men det kan också vara isolerande... Jag älskade det och trodde kanske länge det var så jag måste ha det för att må bra. Samtidigt har jag alltid närt en dragning till storstadspulsen, minns när jag i blocken redan på högstadiet satt och kluddade New York, London, Paris... Sen bodde jag runt 10 år i Stockholm, där jag blev vuxen, där jag formades, där jag hittade min livskamrat osv. Jag älskade bruset, pulsen och framför allt tillgängligheten till allting samt faktiskt också väldigt mycket anonymiteten. Sen har det blivit 8 år här, i en amerikansk förort och jag måste säga att det kanske trots allt är vad jag trivs allra bäst och mest med. Förortslivet. Den där mixen som du är inne på, samtidigt har man allt runt hörnet så har man också lugnet. Det är nära både till natur och det är nära till Target liksom... Tillrättalagd natur så som den här med parker osv, det stör mig inte ett dugg, det är natur det också med blommande träd osv. Men samtidigt, visst ÄR det något speciellt med den mer naturliga...som på din sista bild, vägbilden på skären.
Jag skulle nog aldrig mer kunna bo på en ö, jag tror faktiskt inte det. Jag behöver "mer", det blir för isolerat, för litet, behöver bruset.
Ibland kan jag också få infall och drömma om riktigt storstadsliv, mitt i smeten. Jag har en dragning till det livet också.
Men om det är något jag verkligen kan längta till och tänka att en vacker dag så...så är det nog att bo nära vatten igen. Det är nog den sortens natur jag behöver mest, den som ger mig mest. Antagligen är det pga min bakgrund, även om ölivet aldrig skulle kunna bli aktuellt igen så finns det där vattenbehovet där. Så någon gång i livet skulle jag nog mer permanent vilja bo nära vatten igen. Men det måste vara i en stad, inte isolerat ute på landet.
Men förortslivet med tillgängliga grönområden här och där passar mig alldeles utmärkt just nu, trivs ypperligt med det och har svårt att se hur det skulle kunna toppas. Förresten, det där med att allting växer och förändras, som de stora förändringarna du nämner för Reston. Det där kan jag också tänka på ibland, hur gränserna förskjuts, hur långt borta blir nära, hur landsbygd skjuts längre ut och bort. Vi ser liknande saker här där jag bor, nu hörde jag hur ett stort idylliskt frukt-och odlingsområde planerats in som stadsplan och med det kommer automatiskt mer exploatering. Det var en familj bestående av flera syskon som ägde de här enorma markområdena, alla syskon utom en ville sälja. Han som inte ville sälja ville fortsätta med de böljande tulpanfälten som de bedriver nu. Men Money talks....så syskonen ville sälja, majoriteten besrtämde och nu har marken sålts, området stadsplaneras, syskonen miljonärer och skrattar till banken. Jag förstår, utveckling sker, landskap förändras, grönområden förändras. Men samtidigt....det kan ju itne hålla på i evighet, då finns det till slut ingen grön yta kvar utan bara bostadskomplex och vägar överallt med nån liten insprängd park bara.
Oj, lång utläggning. Låter som gamla Agda "det var bättre förr" ;)

Katta said...

Fin natur i dina omgivningar. Kram

Annika said...

Esther:
Tack!!
Staden för dig.
Ja, why not?
Ha det fint!

Annika said...

Katta:
tack, trivs toppen.
Kram

Annika said...

Anne:
Ja, jag trivs verkligen så BRA!!
Så bra jag kan, tror jag.
Jag förstår så väl att din uppväxt på en ö i havet har präglat dig. Åland är ju speciellt, och stort också (ja, du vet vad jag menar...).
En mycket vacker plats i världen att få kalla sitt hem.
Älskar ju Åland själv också!
Men, jag förstår också att det inte blir så anonymt som det blir i större städer. På gott, och på ont.
Ja, jag vet, förortslivet är jädrigt bekvämt. Håller med. Närheten till allt, både till natur och till stan.
Love it.
På ett sätt tror jag kanske också att det är det jag gillar mest av allt.
Samtidigt som ett liv mitt i smeten, och ett liv på bonnlandet lockar. Men, till sist tror jag nog kanske ändå att det är så att förorten vinner, trots allt.
Just det där du skriver om vatten är intressant. Du har ju det verkligen i blodet, eftersom du är uppvuxen med det som granne hela tiden.
Men visst förstår jag att det ibland kan kännas isolerat på en ö i havet. OOO ja, och sen mellan två länder också.
Jag förstår att du verkligen vill bo nära havet, och det gör du ju i Portland.
Tur det.
jag saknar också havet, en delar med det ändå på ett Ok sätt.
Exakt, det känns som om min förort kommer allt närmare staden. Snart har t-banan öppnat, och landet förskjuts mkt längre bort hela tiden.
Det är läskigt på ett sätt. När jag var ny i US var Reston en exburb nästan, nu är det närapå en närförort. Helt otroligt så det ändras, precis spm hos er.
Tycker synd om det syskonet som inte ville sälja. Usch så hårt.
Men pengar blev det ju förstås.
Det är så sorgligt då vacker natur försvinner ur landskapet.
Men, ja, jag tror nog att jag innerst inne tycker som du, förorten ÄR mkt, mkt, mkt bra.
Kramar!!!

Miss Marie said...

Älskar naturen! Är uppväxt i utkanten av ett samhälle och hade skogen alldeles utanför fönstret, skogen är en magisk plats för mig. Även när vi bodde i München hade vi nära till den gigantiska Englischer Garten som är som en skog, fast med mer folk förstås! Även nu har vi nära till stranden och havet... Jag uppskattar alla sorters natur! Drömmen vore att flytta till ett hus vid en svensk sjö, det skulle vara nåt... Men precis som du drömmer jag också om att bo mitt i smeten i en storstad! :)

Anne-Marie said...

Jag måste ha nära till naturen. Har alltid haft naturen inpå knutarna. En väldigt fin och bra tomt kring huset där jag växte upp, Rösjöskogen en bit bort (promenad eller cykel) både när jag bodde i Enebyberg och i Sollentuna. När jag bodde i Sollentuna var det dessutom nära till Rösjön och Edsviken.
Vatten är jätteviktigt tycker jag.
Svensk natur är magisk på något sätt. Som jag skrev på en annan blogg häromdagen är det som ett "heligt rum" att vara ute i naturen. Det känns som om man är inkopplad på andra energier helt enkelt.
Jag har haft svårt att acceptera att det är så torrt och kargt på olika sätt där jag nu bor. Hela Kalifornien är torrt under stor del av året - även under normala år. Och uppe i bergen finns inte den där lummiga grönskan som jag älskar.
Jag borde egentligen bo i naturen, med många lövträd, växter och blommor runtomkring mig och ha nära till vatten. Vi har också långt till vatten där jag nu bor. Framför allt i år kommer väl knappt några sjöar/reservoarer att finnas kvar.
Jag skulle kunna skriva mer men det får räcka för idag. :) Naturen är otroligt viktig tycker jag.
Kramar!!

Annika said...

Marie:
Det verkar vara ett stråk bland oss svenskar att verkligen älska naturen.
Det gillar jag.
Ja, jag avundas dig som har så nära havet, eller du bor ju vid havet. Fantastiskt!!
Ja, att bo vid en liten sjö skulle passa mig också.
Liksom att bo i en stad.
Vet inte vad jag skulle gilla bäst.
Hoppas jag får prova bägge.


AM:
Jag med.
Måste också ha nära naturen. Det har jag också alltid haft, och den betyder mkt för mig.
Tycker nog naturen här är lika magisk som den svenska. Den är så mkt här, större och mer dramatisk.
På den här kusten är naturen mer lik den nordiska. Men mer på ngt sätt.
Björkar saknar jag alltid.
Tycker nog--som du--att man har kopplad till "högre makter" i naturen. Underbart.
Det är hemskt med er torka. Önskar att ni kunde ha fått lite av allt vårt regn, för vi får mkt sånt.
Karg natur gillar jag, men jag har förstås adrig bott i sådan. Så jag kan nog förstå att du kan sakna. Absolut.
Må ni får lite regn, må det komma.
Kramar!

Musikanta said...

Tänker inte på att björken inte trivs så långt söderut. Det finns väl knappt några björkar i södra Skåne ens vad jag vet. Det är ett så vackert träd.

Vi bor ju på landet så jag har ju naturen alldeles inpå. Man blir bortskämd med att det bara är en halvtimmes promenad (jag går ganska långsamt) ner till en
havsvik.

Jag tycker, som du vet, att det är jätteroligt att åka till Stockholm några dagar, men det är underbart att komma hem till lugnet häromkring igen. Fina bilder från Finland!
Kram!

Annika said...

Ingrid:
Nej, det gör den inte. Men den finns i norra USA. Underbart vacker!!!
Mitt favvisträd.
Ja, det är härligt med naturen så nära, och ni bor ju på landet. INTE dumt.
Sant, jag tycker nog också det är skönt att komma hem efter många dagar i storstäder, som NYC.
Tror kanske att förorten är det ideala för mig.
Tack, så roligt att du gillar mina foton.
Kramar!

Channal said...

Underbara bilder och jag älskar naturen och Sveriges radio precis som du! Sen att bo nära naturen uppskattar jag extra mycket nu när det är som vackrast! Under vintern kan jag längta till stan. Nära till bio teater restauranger och konstmuseet! Norrköping är ju inte så stort och det har ju nära till naturen fast man skulle bo i stan. Skulle inte fixa att bo mitt i city i världens största stad Tokyo.

KRAMAR Anna

Annika said...

Channal:
TACK!!
Ja, jag älskar verkligen naturen hemma, och naturen här.
SRPlay är verkligen en sådan otroligt bra app. Det är en av mina favoriter.
Visst är det härligt att ha nära till naturen. DET tycker jag också. På vintern ja, ja då hade det varit lite mysigt att bo mitt inne i en stad. Skulle gärna besäka Tokyo, men att bo där är säkert prövande till max.
Kramar!!!