Wednesday, February 26, 2014

Att söka in på teaterskola (universitetsnivå) i USA

Hej på er onsdagsläsare!


Hoppas allt är bra med er alla.
Själv gläder jag mig åt kommande helg som skall gå i lugnets tecken.


Vi har i skrivande stund färdats 308 mil i vår bil på mindre än en månad. Det motsvarar ungefär en resa från Stockholm till nordafrika.
Bilen har rullat på, och den har varit en trogen vän. Den har burit oss till en massa olika universitet.
Vi har lyssnat på radio, vi har pratat och Karolina har sovit mycket i bilen.
Jag somnar icke, jag pratar med chauffören istället, alltså med Peter.
Vi har tagit väldigt få pauser, tycker jag.

Det lustiga är att det inte känns så betungnade då jag tänker tillbaka på det.
Vägarna är ju oftast väldigt breda och bra här i USA. Trafiken flyter oftast på utan att knota. Folk kör bra, jo det tycker jag nog, på det hela taget.

Mest tacksam är jag över att vi inte haft några tillbud.
TACK för det!
OCH, jag är också väldigt glad över att vi tog tåget till New York City och till de autditions som ägde rum där. SÅ kallt som det var i NYC har det inte varit på något annat ställe. Då var i var i NYC låg vädersystemet Polar Vortex över oss tyngre än vid någon annan resa.

Så, nog om resorna i sig!

Nu tänkte jag vika ett inlägg till hur det går till att söka till en scenskola här i USA.



Som ni vet är detta på högskole och universistetsnivå. I Sverige kan det troligtvis endast jämföras med Teaterhögskolan/Statens Scenskola.
En utbildning till  skådespelare på högskolenivå i USA tar 4 år.

Den examen Karolina kommer att ta är en Bachelor of Fine Arts in Acting.
För att ens ansöka om dessa måste man först söka till UNIVERSITETET i sig.
I vårt fall är det 12 stycken universitet längs med denna kust.  Vid en BFA är det alltid bra att söka till fler skolor än färre.  En akademisk student söker i snitt 5 skolor.  EN BFA-elev söker i snitt 10 skolor.  Det är ett måste eftersom konkurrensen är SÅ skyhög om de få platser som finns.


I dessa grundansökningar ska betyg skickas in, rekommendationsbrev från lärare, SAT-resultat,  ACT-resultat, uppsatser och extra curricilum-aktiviteter. Plus, såklart, avgifterna man betalar för att ens söka in. Pengar man inte får tillbaka.
DÅ detta är gjort är det oftast KLART för de elever som ska läsa en akademisk utbildning. De kan “koppla av” då detta första är gjort.
Ja, så gott det nu går.
De elever som söker en B.F.A har endast kommit halvvägs vid det här laget.

Då universiteten fått dessa ansökningar, och skickat ut ett bekräftelsemail, kan man boka sin audtiontid.
Det ska ske någotlunda snabbt, så att man kan koordinera de olika skolorna.
Vid dessa ansökningar skall oftast ytterligare en uppsats skrivas av eleven, ofta vill skolorna även ha fler rekommendationsbrev från dramalärare, coacher eller andra som har haft med den sökande eleven att göra.
Så, det gäller att vara beredd. OCH det gäller att skriva!
Visst, givetvis kostar en audition.  Lika mycket som grundansökan. Så, rent krasst, man söker dubbelt så mycket som en akademisk elev, och man betalar också dubbelt så mycket.
Så för oss blir allt 12x2.

Efter detta följer en viss väntan på att skolorna ska höra av sig, vilket de gör ganska snabbt.
Då skolorna hörts av bestäms dag, och klockslag, för kommande audition.

Eleven får ett brev från skolan där skolan talar om vilken slags monloger de vill ha, eller vilken genre de är ute efter. Oftast är de ute efter två kontrasterande monologer.
Eleven får fylla i uppgifter och meddela vilka monologer hen ska framföra då audition sker.
SÅ, alltså är både elev och skola helt beredda då eleven står framför juryn då uttagningen sker.
Monolgerna spänner från Shakespeare till moderna verk. Varje monolog måste vara runt två minuter lång.

Karolina har under höst och vår haft en privat dramalärare här i NoVA som guidat henne genom monologernas värld. En coach som gått igenom ALLT med henne, från teknik, konstnärlig touch till hur man ska vara klädd under en audition. OCH framförallt vad man som sökande kan vänta sig av en jury.
TACK, Lilia, säger jag, utan dig vet jag inte vad vi hade gjort! Vilken pedagog, och vilken coach Karolina haft. Det är bara att lyfta på hatten! Respekt!
Sommarkursen på NYU har också hjälpt, och stärkt, Karolina så ofantligt mycket.

Sen är det bara att dra då...
När dagen kommer.
Vara förberedd, ladda.


Väl på plats registrerar sig eleven. Eleven lämnar sin CV, och sin “Head shot”. Alla skolor har ju redan detta på fil, men alla elever tar med sig dessa också.
Alla audtions börjar med ett informationsmöte för elever och föräldrar. På dessa möten berättar, oftast är det rektorn (the dean of the drama school) för dramaskolan, om vad skolan väntar sig, vad de söker i de elever de vill utbilda, att inget är rätt eller fel i sättet att framför en monolog. De berättar om studier utomlands (det har alla skolor, och en termin utomlands förväntas samtliga elever ta).
Oftast är rektorerna på dramaskolorna otroligt dynamiska, välformulerade, trevliga och väldigt medryckande (skådespelare/regissör/dramaturg någon?).
Kort sagt, det är INTRESSANT som bara den att lyssna på vad de har att säga om skolan och sättet de lär ut på.

Efter detta brukar de som söker oftast försvinna till en så kallad “warm up”. Föräldrarna blir kvar...
Det är nu det intressanta börjar då man kommer i samspråk med andra föräldrar, om man kommer i samspråk, det är inte alltid det sker. MEN då det sker är det oftast mycket intressant eftersom man har ungar som har samma driv och stora passion för teatern. Ofta söker dessa barn samma skolor som man själv besökt, eller ska besöka. Det blir en viss rundgång, förstås.



Karolinas efternamn börjar på B vilket gör att hon oftaast kallas in bland de första till rummet där uttagingen sker.
Väl därinne presenterar sig eleven, sedan får hen framföra sina monologer. Därpå intervjuar juryn eleven, frågar frågor, har undringar osv.
Ofta kan det hända att de ber en elev göra om sin monlog på ett annat sätt. OCH ofta kan det hända att de ber om ytterligare monologer. Ibland ska eleven sjunga något, även om eleven inte söker till musikteater. Karolina har tio monolger memorerade.

Denna process får vi föräldrar ALDRIG SE!
Det finns strikta regler där. Föräldrar på en plats, eleverna på en helt annan då processen är igång.


Då allt är över är det bara att ta sitt pick och pack och åka hem.
Feedback ges sällan och aldrig.
Man får helt enkelt vänta och se.
Ha is i magen tills beskeden kommer.
På en av skolorna fick Karolina feedback, jag talar inte om på vilken just nu. Men det är mycket, mycket ovanligt.

Karolina säger att de flesta audtions har gått "bra", att juryn varit snälla, och roliga och trevliga.
VISSA har blivit “förvånade” eftersom en av monologerna (ett modern stycke) slutar med ordet BITCH! Karolina skriker ut ordet. Andra skolor har inte höjt ögonbrynet åt det. Alla skolor är olika. Varenda en.

Somliga skolor är bättre än andra, en ENDA skola har varit USEL!
Riktigt under ALL kritik, ironiskt nog en som ligger långt borta.
De flesta skolor har varit under av proffsighet på alla plan. Ett extra stort plus i kanten för de skolor som haft kaffe, vatten, te och juice för de väntande föräldrarna. OCH ett stort PLUS i kanten till de skolor som ordnat visningar för de väntande föräldrarna.

Jag har talat med trevliga föräldrar. Jag har fått nya instagramvänner på dessa auditons.
Jag har sett/hört föräldrar som skrutit och skrävlat om begåvade barn. Jag har träffat motsatsten, de som kanske önskar att deras telning valt en annan inriktning. Dock, alla har varit stöttande.
JAG har BARA sett drivna ungar. Ungar som brinner för teatern, eller musikteatern.
Jag har sett dansare värma upp inför sina audtions.
Kort sagt, jag har fått en inblick i en HELT annan värld.
Jag har sett loger, scener, kulisser, black boxes (mer intima teaterscener), jag har sett kostymatljeer som impat! Jag har sett danssalar och träningslokaler.

Jag har insett att detta är Karolinas framtid.
Det har varit högst givande, om än arbetsamt.



Skulle jag vilka byta? Nej, inte!!
Denna vinter ska jag se tillbaka på med glädje. Trots långa, tärande resor, dyra hotellrum, restaurangbesök in absurdum, tråkiga städer, nerver och lång väntan vill jag inte ha detta ogjort!

Nu börjar det svåraste (enligt andra som gjort denna resa), väntan på att veta om man kommit in, eller inte.
“The Waiting Game is the worst thing of it all”.
Japp, det är det! Nu ligger barnets framtida öde helt och hållet i andras händer.


OJ, vad långt detta blev!!
Jag fick frågor nyligen av er i kommentarer. Jag besvarar dem snart i ett annat inlägg. Stay tuned!
Har ni fler frågor, så fråga på!
Fire AWAY!!
Svaren kommer snart på denna blogg.

NU vet ni lite mer om hur allt går till.


TACK för att ni orkat läsa!!

36 comments:

HeLena said...

Spännande! Jag håller alla fingrar hårt och "crossed". Klart att det kommer att gå bra för Karolina!

Förstår att du ser fram emot en lugn helg hemma. Visst är det mysigt att resa i bil men det tar också på krafterna.
Många kramar!

Channal said...

Vilken roadtrip och vad ni ställer upp för er dotter! Hon kommer förstå det ännu mer när hon själv får familj o perspektiv på livet.

Så spännande att få följa med på denna tripp!

Kramarom Anna

Musikanta said...

Väldigt intressant att få reda på allt detta. Hoppas att Karolina kommer in på ett universitet som hon själv tycker om. ATT hon kommer in någonstans är ju självklart.

Jag tycker ditt inlägg passar precis ihop med mitt senaste som handlar om träning och hur mycket det beror på föräldrarna om deras barn ska lyckas eller inte i livet.
Många kramar från Ingrid

Anonymous said...

Skönt med en helg hemma nu och ingen lång bilfärd! Vi körde ju rätt mycket mellan Bryssel och Sverige, en resa på si så där 160 mil enkel och det är slitigt, jag vet! Men som du skriver så är det otroligt lätt och trevligt att köra bil i US. Så har jag alltid upplevt det där och kör mer än gärna bil där som du vet!

Nu är det bara att vänta och hoppas för K! Spännande!

Desiree said...

Tack Annika för ett väldigt intressant och välskrivet inlägg om hur det går till då man söker en sådan här artistisk utbildning på Universitet i USA. Kul att få inblick i en helt annan värld som man inte alls känner till. Förstår att det är en jobbig och väldigt nervös väntan som ligger framför er nu. Håller tummarna hårt. Tror dock att det kommer gå bra för K som är så otroligt duktig och ambitös.
Nu blir jag naturligtvis också nyfiken på vad som händer sen när man läst klart sina fyra år på collage och fått sin Bachelor of fine arts. Vart söker man jobb? Vilka jobb? Broad way i NY? Andra teaters? Söker man specifika roller i olika pjäser? Kan man även söka filmroller? Jag förstår att konkurensen är mycket tuff. Men man blir nyfiken över arbetsmarknaden och hur den ser ut. Jobbar man som frilans? Blir man anställd på någon teater? Vet inte alls hur det funkar i teatervärlden.
Tack igen för ett super intressant inlägg.
Kram!

Esther said...

Annika, Ingen kan skriva så bra och lätt läst som du!
Nu har du förklarat allt på det bästa sätt som man kan fråga om.
TACK!
Jätte intressant att få lära sig mer. Vet du hur det går till med processen på teater skolor i Sverige?
Än en gång TACK!

Annika said...

Helena:
Tack!
Ja. det är verkligen galet spännande, och LÄSKIGT!!
VI ska verkligen hoppas att det ska gå bra för K. Vi bet ju inte så mkt än…
Ja, detta har ju varit en enormt lång bilresa, och spänt över så många helger, så det är skönt att det är över.
OJ så skönt.
Kramar!!


Channal:
Awww…tack!!! Ja, men det känns så givet och gjitet att göra det. Vi hade kanske inte kunnat om vi haft fler barn, men nu kan vi.
Tack, Anna!!
Kramar!!

Annika said...

Ingrid:
TACK; det värmer mitt hjärta att du tycker det!! Sporrar mig också!
HON har kommit in på tre ställen redan, kanske inte på de skolor hon älskar mest, men hon har kommit in. Nu väntar vi och ser vad resten har att säga. Läskigt som bara den…
Ska läsa ditt inlägg, visst har föräldrarna stor del i sina barns framtid.
Kramar!!!


Brysselkakan:
Så himla SKÖÖÖNT!!!
Att sitta bakom ratten är ju jobbigt för föraren som hela tiden måste vara så alert. Oh det sliter även om resan är "lätt" och flyter.
Ja, du vet ju redan allt de där. Ni har ju bilat så mkt.
Ja, jag gillar att åka bil i USA, vägarna breda, folk kör bra, sällan och aldrig ligger folk på tutan, artiga etc

Annika said...

Desiree:
TACK!!
vad roligt att du gillar detta. Det tog ju en stund att knåpa ihop det här inlägget.
jag vet, det är en helt annan värld. Så totalt annorlunda det mesta av annan sort.
Vi ska hoppas att det går bra för Karolina!! Verkligen!
TACK för alla tumhållningar!!
Jag tar dina frågor på fredag, Desiree. Ska svara på dem då!
Det är bra sådana du ställer, så TACK!!!
Så glad att du gillar detta inlägg!
Kramar!!


Esther:
TACK, det var snällt sagt av dig! Blir glad!
Jag vet lite om hur processen går till hemma.
Skriver mer om det sen.
TACK igen!!

Min Mans Mat said...

Annika Din blogg är fantastisk, vilken värld du beskriver, vad spännande med antagningarna till skolorna.
Alltid fascinerande att läsa din blogg, tack för att du delar med dig av din värld
Ha en fin dag
Kram Helena i Småland

Annika said...

Helena.
men tusen tack!!
Jag blir så glad!!
Jag vet, denna teatervärld/teaterskolsvärld är ngt helt nytt för mig också. Jag tittar storögt på och berättar vidare för er.
TACK för att du gillar det jag skriver. DET värmer!!!
Kram!!

Erica said...

Oj! Ja, det har blivit mycket tid i bilen för er denna vinter!
Vad skönt i alla fall att vägarna är fina och att de flesta kör bra :-)

Jag tycker det är jättespännande att läsa dina inlägg om skolan i USA, och speciellt nu med ansöknings/antagningsprocessen att ta sig in på universitetet!
Det låter verkligen utmattande att söka in för en BFA! Heder till Karolina och alla de ungdomar som tar sig igenom den processen!
OCH heder till er föräldrar som verkligen stöttar era barn! :-D

Finns det teaterutbildningar på uni.nivå i Sverige?, höll jag på att säga... ;-)
Självklart vet jag att de finns; dock känns det inte så.
Visserligen är det ett litet land, men jag tycker det känns som om det finns max ett tiotal skådespelare som återanvänds i ALLA svenska produktioner...
Min syster sökte in på en teaterskola i Göteborg för några år sedan, men kom tyvärr inte in. Hennes högsta dröm är att bli just skådespelare.

Vad skönt i alla fall att de flesta av skolorna gav ett bra intryck :-)

Hoppas ni nu riktigt får njuta av en lugn kommande helg!
Och hoppas du får en fin onsdag!
MVH /Erica

Miss Marie said...

Herrejösses, blir trött bara av att läsa om det! Men antar att det är en del av sållningen, är man inte 100% på att det är den här vägen man vill gå så antar jag att man ger upp ganska tidigt i processen!

Vivi said...

Hej Annika! Jag kommenterar väääldigt sällan ( en gång tror jag! ) men läser gör jag. Och detta var vädigt spännande att läsa om och jag bubblar av frågor, haha. Jag undrar över uppsatserna. Vilken typ, ämne, är det valfritt, hur långa, får de hjälp i skrivandet på skolan? Skriver man uppsats till alla utbildningar? Detta görs ju inte i Sverige. Vidare, i Sverige, är inte teaterhögskolan tex en renodlad dramautb.? Men Karolina kommer få dubbelexamina så att hon har nåt att falla tillbaka på? Är det det som är tanken? Jag tycker också att Karolina (och andra amerikanska ungdomar) verkar vara så hårt arbetande, drivna och ambitiösa i så ung ålder. Tycker du det är skillnad med svenskar i samma ålder? Måste man vara så driven för att komma nån vart i USA? Finns det nån plats för skoltrötta barn? Jag önskar och tror att det kommer gå bra för er duktiga dotter! Hälsn Vivi.

Nettan said...

Ja dessa auditioner och antagningsprov så nervkittlande, så ovisst och så berikande. Samtidigt så går ungdomarna igenom något som vi bara är en del av i periferin. Vi är ju inte med alls vid provspelningarna här hemma, dock ska jag följa med till Helsingfors lite längre fram i vår. Sökningarna som görs hemma i Sverige, fixar han själv, men mina nerver finns ändå, oron för att inte vara bra nog, ha övat tillräckligt, ja du vet!
Hoppas nu K får besked från drömskolan, och att ni kan andas ut och förbereda er för High Schoolavslutningen i stället.

Många kramar

Nettan

Annika said...

Erica.
HAHA, ja det kan man säga!!
Fniss!!
Jo, jag tycker att de kör bra. kanske inte i städerna där trafiken är mer hetsig och stressad, men under långkörning tycker jag alltid det är lugnt.

JA, nu är vi alltså här i processen!
TACK!
Ja, utan stöttande päron tror jag knappt ngn unge klarar av detta!!
För oss är det självklart. Som jag säger, vi har bara en enda…
Exakt, att satsa på en BFA är dubbelt så mkt jobb. OCH det till en osäker framtid. Lite svårt det där…
Japp, det finns en i Sverige, teaterhögskolan. Den finns i Malmö, Gbg och Sthlm.
Annars finns det inget liknande.
Som du säger är ju USA ett land som har den största nöjesproduktionen i världen; teatrar, musikteater, film, TV etc.
Jag vet att hemma säker de flesta gång, på gång, på gång. Din syster får försöka igen.
ha en bra onsdag!!

Marie:
Jag vet, jag med,fniss!!!
Men det går det här med. Det är ju roligt samtidigt.
Precis, eftersom det är så krävande faller många bort av bara farten.

Annika said...

Vivi:
Välkommen tillbaka!!!
Känner inte igen dit namn, jättekul att ha dig HÄR!!!
Jag tar dina frågor i mitt fredagsinlägg tillsammans med alla andras.
TACK för dem!
Men ja, som svart på en av dina frågor, ungar är mer drivna här. Vet vad de vill, satsar hårt.
Det märks ganska tidigt.
TACK för alla frågor. Det ska bli kul att svara på dem.
Välkommen tillbaka!


Nettan:
Jamen ja.
Fast vi bara vet lite av vad DE om söker in känner (Karolina talar inte om sådant med oss. Vet inte varför), så är det jättenervigt.
DU vet som sitter i samma sits.
Klart att du ska följa med till Hfors!! Förstår det. FULLT ut!!
Det är en intressant upplevelse att bara sitta i det rum dör fldrarna sitter.
Tack Nettan, nu hoppas vi allt vi kan för våra telningar!!
Kram!!

Uppsala said...

Ingen skriver så informativt som du om livet i USA.
Jag hoppas du vinner den tävling som pågår. Du är outstanding.
Du och Anne-Marie i CA kan det här med att blogga.
Jag, en medelålders svensk kvinna, är imponerad av era sätt att skriva på.
Säger bara, heja Annika och Anne-Marie!

Uppsala

Annika said...

Uppsala:
Varmt, varmt välkommen hit!!!
TACK för dina supersnälla, och sporrande ord, om min blogg och mitt skrivsätt. TACK!!!
Jag tycker det är kul att skriva den här sortens inlägg. SÅ glad att du uppskattade det.
Ska även säga till A-M att spana in din kommentar, jag har kontakt med henne rätt ofta via FB!! Hon blir glad också!! Gillar också hennes blogg massor!
Varmt välkommen tillbaka!!

artfullycarin@gmail.com said...

Wow, Annika! Detta är så himla intressant. Det känns som man får en inblick i en helt annan värld som annars bara existerar på film. Man följde ju "Fame" när man var liten (och visar plötsligt sin ålder!)

Annika said...

Carin:
TACK. vad roligt att du tycker det!
DET är ju en helt annan värld för mig också! Jag tar in allt med största intresse!!
OCH Fame var på High School nivå, detta är universitetet. Bara en sån sak, haha!
Älskade fame!!!

Anonymous said...

Vilket jätte interessant inlägg Annika!!! Tack för att du delar med dig. Kul att fa en inblick i hur det gar till. Förstar att det känns jobbigt att behöva vänta pa resultat men K har iallfall kommit in pa en del skolor ;-)
Haller tummar & tar att det blir drömskolan till sist sa ni äntligen kan pusta ut...
Kramar, Lisa

Annika said...

LIsa:
Å men tack för dina ord.
De värmer.
Ja, det kanske är nu det är som pirrigast?
Ja, nu är det bara att hoppas och hoppas.
Kramar!!

Anonymous said...

Så himla spännande att se var hon kommer att studera till sin BFA!=)

eastcoastmom said...

Himmel, vilken process... dessutom bra att du gör klart att det är på högskolenivå. Blir nyfiken på vad som mer ingår i en BFA-examen, språk, historia, vad?

Humlan said...

Jag instämmer med så många andra, du skriver så bra! Det är dessutom så intressant att läsa om hur allt detta går till. Den inblick ni dessutom har fått i en speciell värld och den världens utbildning måste vara väldigt intressant och rolig! Jag skulle också vilja ha varit med bara för att få se och höra!
Visst, det måste ha varit jobbigt med alla resor (och vädret har ju inte gjort det bättre vissa gånger), men vilka minnen denna vinter har gett er! Men nu förstår jag att ni nu kommer att njuta av helgerna hemmavid trots att det samtidigt är en lång väntan på besked.
Tack för att du skriver och delar med dig av allt! Jag fortsätter att hålla tummarna för K och ser fram emot kommande inlägg!
Kram!

Anne-Marie said...

Jag vet hur lång tid ett sådant här inlägg troligen tog att skriva - med tanke på det vi "pratade" om.
Jätteintressant och verkligen roligt att få veta mer om hur den här delen av livet fungerar (teatervärlden). En helt okänd värld för mig. TACK för att du delar med dig!
Tänk vilken process och så mycket att sätta sig in i för att få allt att fungera både för dig och P och för K.
Såg mitt namn i en av kommentarerna så jag får ta till mig de fina orden och säga tack via din blogg. :)
Ser fram emot fler intressanta inblickar i dramavärlden.
Kramar!!

Charlie sa ... said...

Otroligt intressant och välskrivet Annika! Vilket inlägg - en okänd process för många. Fint att du har tagit tiden att berätta i detalj hur hela processen går till.

Ja, som jag har skrivit: ni har gjort ett superjobb. Nu håller vi tummarna och jag känner på mig att det kommer bli massa alternativ att välja på!!! Fyra fantastiska år väntar!

KRAM!!

Anne said...

Extremt intressant, det här gillar jag jättemycket. Du skriver så pedagogiskt, verkligen från grunden och steg för steg förklarar du allting så jag får en väldigt bra inblick i hur det är. Väldigt välskrivet och bra förklarat, med en personlig touch som pricken över i:et.
Processen blir begriplig, inte bara processen utan allt det där bakom kulisserna, runt omkring som du skriver så bra om. Hur du som förälder känner också.
Ja, den där väntan...Den där tiden av väntan den kan nog vara jobbig. Ovisshet är ju alltid det värsta på nåt sätt. Å andra sidan, nu är allting gjort och det går inte att påverka mer, vi är redan (nästan) mars och snart är april här. Gulp, nu blev jag nervös. K kommer säkert vara upptagen med skoloa, vänner och allting runt omkring henne så förhoppningsvis hinner hon inte tänka så mycket.
Sen tror jag ju bergssäkert att hon faktiskt kommer slå alla de där oddsen och komma in. Tror faktiskt uppriktigt det.
Bra skriver Annika, kramar!

Liz said...

Sa bra inlagg du gjort och redan besvarat massor av fragor som jag hade angaende hur det gar till! Sen har jag liknande fragor som Desiree ovan, om vad man soker sen? Hur jobbmarknaden fungerar? Bade film och teater? Ser fram emot kommande inlagg!

Har sagt det forut, och sager det igen, hatten av for dig och Peter for ert enorma stod och intresse for er dotters framtid!

Haller tummarna hart for att Karolina far en plats pa en av hennes dromskolor!

Stor kram!

Annika said...

Penny:
Jag vet…
Det är väntan nu!! Inte så kul. Det går liksom aldrig att koppla bort.


Eastcoast:
Galen process. Synd att vi inte har flera barn, haha. DÅ skulle allt kännas så mkt lättare nästa ggn ;-)
Skriver mer om en BFA imorrn, och vad man läser.

Annika said...

Humlan;
TUSEN tack. Du gör mig så glad.
Kommentarer som din sporrar mig verkligen!
Exakt, bara att få vara med i denna process är ju roligt, och så totalt annorlunda.
En värld som jag aldrig annars hade sett.
Det har varit jobbigt och roligt denna vinter.
Nej, jag vill inte ha det ogjort. Jag har sett, och lärt mig, så mkt!
Det är lite av terpai för mig att skriva av mig. så det är roligt att du gillar att läsa det, tack igen!
Tack för alla tummar som hålls.
Kramar!!


AM:
Japp, du vet!!!
Det var inte skrivet på tio minuter, om man säger så ;-)
Precis, denna värld är så annorlunda för de allra flesta.
Så det är med störa ögon jag tar del av den, för att sendan dela med mig av den till er.
Så jag är ju bara så glad att du gillar att läsa.
Precis, tänkte hojta till om den kommentaren till dig. TACK Uppsala!!
Det kommer så många fler inlägg om detta, var så säker!
Kramar!!!

Annika said...

Lotta:
TACK min vän!!
Det är ju lite av terapi för mig att få skriva av mig.
TACK Lotta, vi ska verkligen hoppas det blir ngt att välja på. Det finns ju inga garantier för det.
Stora kramar!!!


Anne:
TACK!!!
OCH tack för att du gillar mitt upplägg. Vill ju skriva så lättfattat som möjligt.
Processen är ku lite speciell. Just på auditiondagen, och sen också. OCH innan, för all del.
NU är det väntan och åter väntan!!
Inget mer att göra åt det. BARA vänta och inte tänka för mkt, det är lättare sagt än gjort.
Anne, jag hoppas att det ska bli ngra val. Men ärligt talat, man vet aldrig. Faktiskt inte, och det är det som gör att det suger i hela magen.
TACK för dina ord.
Stora kramar!!!

Annika said...

Liz:
TUSEN tack!!!
Jag lägger ut alla era frågor imorgon!
Svaren på dem! Men, som du säger, mkt är nog redan besvarat i detta inlägg.
TACK, ja jag vet inte hur barn grejjar detta som inte har fldrar som stöttar dem. DET måste vara så svårt, näst intill omöjligt.
TACK, håll tummarna!! De behövs!!
Kramar!!

Malin said...

Jätteintressant och spännande att läsa om hur det går till! Håller tummarna för att Karolina kommer in på någon av sina favoritskolor. Förstår att väntan på besked måste vara jobbig och nervös.

alegni said...

Ojoj, vilken vinter ni har haft, och så mycket ni fått uppleva! Nu hoppas jag att allt ni satsat ger resultat. Which I am sure it will, hon verkar så duktig och så bestämd, fina Karolina!