Wednesday, May 15, 2013

Tonåringar och alkohol

Jag har funderat...

På det här med tonåringar och sprit.
Ett problem?
Ja, det är det nog på många håll.

Min dotter har aldrig druckit, och jag tror inte hon har någon längtan heller.
Men, vad vet jag? Egentligen, vad vet JAG?
Hon rynkar på näsan åt all alkohol. Droger totaldissar hon högt.




Någon frågade om ungdomarna drack på the prom i lördags?
Nej, det gjorde de INTE!!
Inte mer än läsk.
OCH, jag vet, som sagt, att de aldrig dricker i Karolina grupp.
Karolina brukar säga att teaterungar är de nördigaste och mest skötsamma ungar som finns.
Kanske är det så. Kanske är det inte så.
Som sagt, vad vet jag egentligen om det här? Mer än att jag verkligen TROR mig känna dessa fina barn och deras föräldrar.
OCh, jag vet så pass mycket att Karolina aldrig kommit hem och luktat alkohol eller cigaratter etc.


Peter och jag litar på Karolina fullt ut.
Totalt, faktiskt.
Vi vet vilka hon umgås med, vi vet vad de gör då de träffas. Jag är aldrig orolig för varken sprit eller droger av någon sort.
Living in a bubble dream world?
Som sagt, kanke det?

Jag är inte dummare än att jag förstår att detta kommer att ändras på universitetet. DÄR festas det (DET är allmänt känt), och jag förstår att/om Karolina också kommer att festa där.
Det gäller att göra det med måtta, Att festa “långsamt”.
Varje skolår är det flera universitetsstudenter i USA som bokstavligen super ihjäl sig. De dör av alkholförgiftning efter blöta fester på campus. Oftast i början av terminen, Oftast de nyinkomna studenterna, The Freshmen.
Det händer, hela tiden, varje år.
DET skrämmer mig.
Det skrämmer mig SÅ ofantligt mycket.




Vi håller koll på våra barn i high school, vi vet vilka de umgås med, vi vet vilka de är. I high school är kompisgrupperna klara som glas. Vi föräldrar har ofta stenkoll (ja, faktiskt).
De umgås i sina gäng. Ibland korsar olika gäng varandra, men ofta håller de ihop “med de sina”.
I Karolinas fall, the theater kids.
Karolina berättar för mig om hur andra i hennes ålder, och yngre, festar. Att en del elever (som jag kände förr i Elementary School) åkt dit då de påträffats med alkohol och marijuana.

En av Karolinas gamla kompisar åkte fast i SKOLAN då HEN påträffades på skoltoaletten med en dunk apelsinjuice.
Juicen var spetsad med alkohol.
För HEN blev det direkt avstängning från skolan i flera veckor, och under de veckorna fick hen gå på en specialskola i grannkommunen där hen lärde sig massor om droger och dess effekter.
Hen fick sedan ta igen det hen missat på sin vanliga skola via sommarskola i flera veckor.
PLUS att hen blev uppskriven och från och med nu har hen alltid en prick i protokollet.
Korkat som bara den att dricka på skolan.
Korkat att dricka varsomhelst då man är underårig.

Hur gör man då?
Som förälder?
Jag spottar inte i glaset. Inte min make heller.
Vi tar gärna en flaska rödvin varje fredag och lördag. Fulla blir vi inte, men vi dricker.
Festar vi med andra kan det nog bli mer att dricka. Så blir det för de flesta av oss.
Detta är Karolina uppvuxen med.
Så är jag uppvuxen också. Mn då jag växte upp dracks det inte lika mycket som det görs idag.
Numera är alla så intresserade av viner, vi är med i vinklubbar, vi smakar viner, vi pratar om viner. Eller så är man ölexpert, eller whiskey-expert.
Listan kan göras lång.






Hur gör man då tonåringarna börjar bli nyfikna?
Ska man låta dem få smaka hemma?
ELLER INTE?
Jag vet inte var jag står.
Är det SMART eller DUMT att låta ens barn dricka tex ett glas champagne hemma?

I USA är det olagligt att dricka alkohol under 21 årsålder.
Jag vet, det är sent. Men, så är det.
ÄNDÅ vet ALLA att många tonåringar dricker
De får tag på sprit på alla möjliga sätt. SÅ har det alltid funkat. Överallt i världen.
Vissa super sig plakata. En del varje helg.





I lördags, på the prom, vet jag ett föräldrapar som bjöd samtliga nattgäster (16-17-18 år) på champagne då de kom hem efter skolbalen. Många sov över hos den här flickan. Föräldrarna tyckte det var helt OK att ge alla barn ett glas.
Ja, det tycker väl nog kanske egentligen jag också (ni märker att jag är ambivalent).
DOCK, jag skulle aldrig, aldrig våga bjuda andras barn på alkohol. Inte ens om det var OK med övriga föräldrar. Jag skulle inte tordas.
DET har hänt, fler än en gång, att föräldrar åkt dit så det SMÄLLER om det då de bjudit minderåriga på alkohol. Det blir ofta fängelsestraff av sådant.

Så ni med äldre barn...
HUR har ni gjort?
Fick de smaka ett glas hemma? Eller fick barnen vänta tills de var 18-20 (21 i US) år?
Vet ni om de drack på annan plats?
Kom de hem fulla någon gång?
Vad gjorde ni då?

Det var lite av dagens funderingar.
Nu skulle jag gärna vilja veta vad ni tycker?


Alla bilder från nätet!

39 comments:

Ms Spider said...

Det var väl alldeles utmärkt att bjuda på ett glas champagne när de kom hem, då kom de ju hem och avslutade hemma. Ja, jag tycker det är helt OK.
Svår fråga dock och svårt att bjuda andras ungar. Ska det smakas när de är underåriga tycker jag personligen att det ska göras när de ska vara hemma tillsammans med de vuxna de smakar med, så det inte blir första glaset som följs av flera. Prata om riskerna, prata om att faktistk säga nej när man inte känner för det, visa att man inte behöver och ska göra saker man inte känner känns rätt. Och aldrig vara rädd för att komma hem och tala om att man gjort ett misstag. Förbud tror jag INTE på, det leder bara till att man försöker dölja.
Har väl själv varit tonåring...

Anonymous said...

Detta är absolut ingen lätt sak att ta ställning i. många har åsikter men det är först när man är där man själv vet vad som känns rätt eller fel. Och kanske det ändå blir fel…
Vi har ju tre söner, två av dem dricker alkohol och den siste avstår medvetet och har aldrig ens smakat. Velade lite om jag skulle skriva detta, för jag inser att hur vi gjorde sticker ut.
Hur gjorde vi då?
Först och främst har det varit otroligt viktigt för oss att lära dem att alltid stå för vad man gjort, vara ärlig och alltid våga ringa hem. Och just detta gäller ju inte bara alkohol utan vad som än händer. Och det har de gjort och vi har alltid kunnat lita på att de talat sanning. Har tappat räkningen på hur många gånger jag fått höra att jag är naiv, att de lurar mig, att tonåringar alltid ljuger. Just det där tycker jag är otroligt sorgligt… Vuxna människor inkl lärare som går runt och tror fullt fast att tonåringar alltid ljuger… Våra barn ljuger inte för oss, de kanske inte talar om allt men de ljuger inte. Naiv? Nä!
De två äldst började dricka kring 14-15 års ålder, tidigt säger nog många men detta varierar nog mycket beroende på var man bor. Just i denna period flyttade vi från en liten håla till närheten till storstan också och det kan helt klart bidragit till den tidiga starten. Från dag ett har vi vetat att de drack, vi har hämtat dem på fester och alltid sett till att de kommer hem. Oberoende av skick. Deras kompisar insåg snabbt att mot oss kunde man vara ärlig och vi ställde upp. Många andra föräldrar valde att blunda och hävdade bestämt att deras son/dotter inte drack och så hade jag helgen innan tagit hand om just den personen…
De har fått dricka hemma och jag, nu blir jag snart sågad vid fotknölarna, har vid tillfällen köpt ut. Varför? Dricka får de tag i om de ville och hellre att jag köpte än att de köpte hembränt eller av lastbilschaufförerna utanför Statoil vid E4:an. Bättre med öl och sprit som var OK än den som kunde vara dödlig.
Så gjorde vi rätt eller fel? Ja, det kan man ju diskutera, våra söner är idag 25, 23 och 20. De två äldsta festar när de har lust och inget jag kan påverka längre. De är skötsamma, har jobb, många vänner och är omtyckta. Visst önskar jag att de aldrig börjat eller i alla fall väntat men att förbjuda tror vi inte löser problemet, nä det skapar problem istället för då ska det smusslas, ljugas och det blir bara fel.
Istället tror vi att ärlighet, förtroende och att finnas där är det viktigaste. Att inte blunda för vad din son/dotter gör, du behöver inte gilla det och det kan du gärna uttrycka, men förbjud det inte för då blir det bara värre.
Så gjorde vi!

Malou said...

Jag hade en far som var alkoholiker, och vi har aldrig låtit vara våra barn dricka alkohol hemma eller skickat med dom någon alkohol på fest. Jag vet att några provade på "i smyg", Fyran provade litet för mycket och lite för offentligt och mådde gräsligt illa dagen efter...
Nu är dom vuxna, tre av fyra dricker måttligt och en är Frälsningsarmeofficer och dricker inte alls! Jag vet inte om vi har gjort rätt och jag skulle aldrig våga kritisera vad andra gör.
Men jag skulle ha blibit väldigt arg om någon hade bjudit mina ungdomar på sprit!

Annika said...

Miss Spider:
Välkommen hit!
Nej, det är ingen lätt fråga.
OCH en sak vet jag, att jag inte skulle våga bjuda andras barn på alkphol. Inte här i USA.
Det är för mkt som står på spel om man gör en sådan sak.
Det är säkerligen helt OK att bjuda på ett glas champagne då de kommer hem mitt i natten.
Absolut, men det är förenat med en viss risk också.
Nu skulle ju alla ungdomar sova kvar hos den här tjejen, och fldrarna hade stämt av med andra fldrar, så det gick bra.
Jo visst ska man prata om det, och om risker.
DET är absolut gjutet.
Välkommen tillbaka!!


Brysselkakan:
VISST är det SVÅRT!
Det är verkligen inte svart eller vitt detta.
Exakt, hur man än gör kan det bli fel. SÅ det blir därmed extra svårt.
VAD rätt du har i det su skriver, det där om att vissa alltid tror att tonåringar ljuger.
Hemskt.
Jag litar ju tex fullt ut på min tös. JAG gillar er policy, att killarna ALLTID kan ringa hem, alltid.
SÅ har vi sagt till K också. NO MATTER WHAT!! RING HEM!!! Vi hälper dig!
Ja, du ser...
Det där att ni hjälpte andra ungdomar som druckit för mkt.
Det är lätt att bli inlullad i en värld man själv tror på. Då räknas inte verkligheten.
TYcker ni gjort det på ett sunt sätt, Brysselkakan. Det funkade för er, och det är så bra.
Jag är nog lite färgad av alla år här, och all skrämmande man hört längs vägen.
TACK för tyck och tänk och för att du delade med dig. DET betyder mkt för mig!!!


Malou:
USCH ja, alkoholism är ett helvete.
Jag förstår att man tänker annorlunda, och flera gånger, om man har sådant inom familjen.
Japp, jag skulle också bli förbannad om ngn bjöd K på sprit och jag inte visste om det. Jag vill veta, då är det en sak.

Sahra said...

Intressant inlägg. Vet inte riktigt var jag står i frågan. Är tämligen säker på att mina killar inte kommer att vara intresserade av alkohol och festande. De är nig också lite nördiga i den bemärkelsen. Framför allt är de trygga med vilka de är och jag tror att mycket av tomårsdrickandet har med det att göra. Identitetssökande. Osäkerhet.
Jag skulle gått i taket om någon serverade mitt barn alkohol. Det är MITT beslut som förälder. Fullkomligt oacceptabelt om det inte har gjorts upp i förväg.
Vi dricker också öppet. Hellre visa att vi njuter av ett sjysst vin till maten än något smussel. De ser att vi dricker lite vin till maten men thats it. Oftast. Är det fest är det ju annorlunda såklart.

Sofia said...

Jag har ju inga barn än(en månad kvar till bebis!) så vet inte alls hur jag kommer att göra när man har en tonåring i huset. MEN, däremot har jag ganska starka känslor kring alkohol och minns mycket väl hur det var när jag själv var tonåring.
Jag har inte druckit en droppe på 6 år pga att jag inte kunde hantera det, festandet höll på att förstöra mitt liv när jag var student och några år senare bestämde jag mig för att lägga av, totalt. Bästa beslutet jag någonsin har tagit.

Jag kommer nog vara orolig att mina barn kommer få samma problem som jag hade då beroendeproblematik ligger i släkten, men samtidigt vet jag att som människa är det otroligt svårt, näst in till omöjligt att kontrollera någon annans människas alkoholvanor eller andra beteenden. Även sina egna barn....kanske har jag fel, men detta är det jag *tror*. Det jag hoppas innerligt på att jag kommer kunna lära mina framtida barn är att kommunicera med mig om det mesta. Jag vill inte att de ska vara rädda att fråga efter hjälp eller berätta när något har hänt, good and bad. Det var något som jag INTE lärde mig som barn, jag höll allting för mig själv och det var där problemen uppstod. Om jag hade kunnat berätta för mina föräldrar om hur hemskt jag hade det på högstadiet, eller om pojkvännen som misshandlade och manipulerade mig här i LOndon så tror jag att saker och ting hade blivit bättre. Men jag visste inte hur man gjorde, och försökte lösa mina problem genom att festa i stället.

Nu blev det långt så jag ska sluta här, och jag har inget svar på dina funderingar, men jag ville bara ge mitt perspektiv på frågan!

Annika said...

Sahra:
VISST är det SVÅRT!!
jag är också så tvekande.
Jag står på ett gungräde och vacklar.
Jag skulle bli rabiat om ngn annan vuxen serverade K alkohol.
I kompisens fall var det ju uppgjort innan mellan fldrarna så det var helt OK.
Men jag är glad att ingen frågade detsamma där K sov över i fredags. Jag hade haft svårt att bestämma det där.
K har, enligt mitt vetande, noll lust till alkohol. Tror inte hon är direkt nyfiken.
Tror dock det blir annat liv i i luckan på college.
ja, vi dricker öppet, som ni. Helt OK i min bok.
Stort tack för tyck och tänk i frågan!!!
Kram!!


Sofia:
OJ, du har tonårserfarenheter som heter duga, Sofia.
Starkt av dig att bryta det.
Hatten av!!
Visst är det så, beronde ligger i släkten.
Jag har flera i min närhet som inte dricker alls eftersom ngn fldrer varit/är alkis.
Jag förstår då att man aktar sig.
SOM du säger, kommunkation är A och O vad det än gäller.
Det är toppen om det funkar så. OCH jag tycker att barn numera är mkt mer öppna med sina fldrr om problem och alkohol och annat.
BRA:
Än en gång, vad bra att du tog dig ur allt det svåra.
Stor KRAM!!!!

Cari said...

Svår fråga - i Sverige säger man att man ska inte bjuda sina barn på alkohol hemma. Det hjälper dem inte att dricka "förståndigt".
Har två döttrar, nu 21 och 17 år gamla.
Den äldsta blev bjuden på champagne/vin hemma då hon fyllt 18 (då du i Sverige kan köpa alkohol på restaurang) det kändes OK. Men jag köpte inte ut till henne.
Vi kommer att göra på samma sätt med lillasyster, fira 18-årsdagen med champagne. Stort att bli myndig.
Men sen vet jag att äldsta dottern blev bjuden på alkohol under det år hon bodde i en familj i Dallas (hon var utbytesstudent där ett år).
Onykter har hon varit en gång (som jag vet om) då var hon 20 år och hon och vännerna hade köpt öl på Systembolaget och hade fest hemma.

olgakatt said...

All forskning visar att det inte hjälper utan oftare stjälper att låta ungdomarna dricka hemma.
Att köpa ut åt sina eller andras barn är kriminellt.
Jag har intensivvårdat många bekantas barn, ända ner till 12-åringar, som kommit in till sjukhuset asberusade och dömer ingen. Utan egna barn har jag inga råd att ge från egen erfarenhet men tror det är viktigt att prata ordentligt om problemet och riskerna och föregå med gott exempel. Barn gör inte som man säger utan som man gör.
Efter EU-inträdet har Sverige både kvar sin brännvinskultur och en ny vinkultur där jag ofta ser vindrickande "mitt i veckan" och "bara litet" trots att man kör bil. Inget bra exempel, tycker jag.

Miss Marie said...

Jag var också väldigt ointresserad av alkohol som tonåring. Såg inte alls poängen med att festa och bli full och göra bort sig. Droger var heller inget jag var sugen på att testa, fast jag vet flera "kompisar" som gjort det. Jag tror du gör helt rätt i att lita på Karolina, känner hon att ni litar på henne så tror jag att hon skippar att göra en revolt och inte börjar dricka bara för att. Jag tycker din inställning verkar bra, och så var mina och min makes föräldrar också. De drack hemma, vin till maten ibland och en eller två drinkar på nyår och liknande. Han fick smaka lite vin hemma till maten om han ville, men han var en cykelfantast redan då så tränade supermycket och var mer intresserad av att cykla än att hänga på puben och dricka öl! Jag kommer ihåg att jag fick ett glas champagne när jag fyllde 18 och visst var jag full en eller två ggr när jag pluggade på universitetet, men inte mer än så. Tror du känner din dotter bäst och är hon trygg i sig själv så kommer det inte bli några problem!

Annika said...

Cari:
Visst är det svårt. SÅ svårt.
Jag tror inte heller riktigt på det där att dricka hemma. Tror det kan bli så fel.
Jag är nog inne på din linje. K ska få smaka champagne då hoon tar sin examen fr HS nästa år. OM hon vill. Hon fyller 18 i samma veva så jag tycker det passar bra.
Men bara om hon vill. Just nu är hon, enligt mitt vetande, helt ointresseras.
Jag skulle INTE heller köpa ut åt mitt barn. Aldrig.
Förvånande, eller kanske inte ändå, att de vågade bjuda på alkohol i värdfamiljen.
De kunde nog har råkat illa ut.
Japp, onykterdagen kommer. Det är bara att ta emot då. OM K är hemma, och inte i college (läskigt).
Tack för din kommentar!!


Olgakatt:
Ja, så kan det nog kanske vara.
Så svårt det där alltså.
nej, att köpa ut till ngn skulle jag ALDRIG våga. Aldrig.
Jag vet ju vad det kan bli för konsekvenser av sådant.
en sak ÄR säker, vi dricker mer idag än för 20 år sen.
Lite otäckt är det allt.


Marie:
Du var likadan som Karolina,
Hon bryr sig noll, efter vad jag förstår.
Tror karolina ser på det hela precis som du såg på det som tonåring.
Jag litar på henne fullt ut. Dumt?
Nej, jag tror inte det. Jag tycker nog jag känner henne så pass bra.
Tycker både du och din man kommer från sunda hem.
Jag hoppas att det inte ska bli problem i college med för mkt festande. Det känns som om jag inte jar kontroll över det. OCH det jhar jag inte.
Men min tillit till K står kvar, och jag kommer att lita på henne även där.

eastcoastmom said...

Svårt, men jag tror man måste ta seden lite dit man kommer, alltså i USA är det nolltolerans för de under 21 år, då får man göra så där!
Jag hörde en otäck sak i Sverige nu, tonåringar dricker mycket till Valborg och då hade vänners dotter (16 år) blivit lämnad ensam av sina kompisar när hon var rejält berusad. Tjejen visste inte var hon var, hade inga pengar MEN en iPhone med batteri. Hennes mamma tog en taxi och kunde leta upp sin dotter mha appen find-my-iPhone... hua!!! ALDRIG lämna en full kompis!!!

Annika said...

Eastcoast:
Visst, skitsvårt är det.
Här kan det verkligen bli konsekvenser om man dricker under 21, och än mer om man som fldrer bjuder på allhol i hemmet. ELLER köper UT.
HUA.
Det blir fängelse.
Ändå för kidsen tag på sprit, det är ingen hemlighet.
Ja, hemma dricks det ju en del runt de stora suparhelgerna.
Det finns "bilar" barnen kan ringa och köpa alkohol via dem. DET kanske finns här med, men det är inget jag vet ngt om.
USCH, nej ALDRIG ngnsin lämna en full kompis. De kan ju dö, så hemskt är det.

Anna-Lena McGrath said...

Usch...ett annat känsligt men intresant ämne:
När jag var liten så sa alltid min pappa att det var ok att barnen drack hemma. Det håller jag inte med om idag.

Jag var ordentligt berusad för första gången när jag var 15. Sen fortsatte ett ordentligt festande hela gymnasiet. Jag tackar gudarna att jag hade fantastiska kompisar, och vill höll ALLTID ihop. Vi lämnade ALDRIG någon ensam. Mamma eller pappa skulle hämtat mig utan att fråga, men mamma skulle blivit besviken förstås.

Min man är uppvuxen i ett alkoholist hem. Jag kan inte skriva alla ruggiga detaljer här, men eftersom han var bland de yngre syskonen så märkte han inte så mycket av det. Det är ärvtligt (staving?) dock...Min man behöver den där ölen eller glaset med vin när han är stressad. Och jag antar att min son kommer att bli likadan.

Själv tar jag det lugnt numera. Jag får sån hemsk baksmälla att det inte är värt det längre, och jag är trött på vin. Sista gångerna vi har festat har jag hållit mig till öl, och ibland tar jag öl till maten bara för att jag tycker det är gott.

Med tanke på hur okontrollerat jag festade och alkoholmissbruk i min mans familj, så ser jag inte fram emot collegeåren här.

Gräs är lika otäckt. Och vi svenskar ser oftast gräs värre än alkohol. Jag har sett på nära håll hur vänner blir "dummare/slöare" av gräs, så jag tror vi svenskar har rätt. Detta förnekas helt här.

Jag har blivit erbjuden 50 dollar per piller av mina kodeintabletter (oxicotton). Dessa äter de, eller drar de upp dem i näsan. Självklart låser jag in dem i kassaskåpet och gömmer nycklen när dessa personer kommer på besök.

Jag tror att det viktigaste är att barnen kan lita på sina föräldrar. Jag vet att jag alltid kunde lita på mamma och pappa...och det var mycket tryggt.

Kram,

Annika said...

AL:
DÄR har du egna erfarnenheter att tala om. Minsann.
Du vet vad man ska och inte ska göra.
Nej, att lämna en berusass tonåring ensam är hemskt, pch farligt.
Det är ju farligt att lämna vem som helst aspackad, men allra mest tonåringar.
DET skrämmer mig.
jag tror att nästan alla som är uppvuxna i alkoholisthem har dragit öronen åt sig.
Man har sett för mkt, för nära.
Hemskt.
Jag har också en del i min närhet som kommer från sådana hem.
Alkohol är ju inga problem bara man kan sköta det hela. De flesta kan ju det.
men det finns ju faktiskt en hel del som inte kan sköta det också.
Gräs ja...
Sant, jag känner folk som tror det är helt ofarligt.
Japp.
Japp.
De bryr sig inte om deras barn röker sig höga som hus.
Skrämmande.
SANT, barn ska alltid kunna komma till sina fldrar, vad som ÄN har hänt.
Jag o Peter har alltid sagt det till K också.
TACK för tyck i denna fråga, Anna-Lena, som är SVÅR!!
Kram!!

Desiree said...

Svårt det där att veta vad som är bäst att göra som förälder. En del menar ju att barn som blir bjudna på alcohol hemma dricker mer sedan. Men jag vet inte om det alla gånger stämmer. Mina föräldar bjöd mig att smaka då jag var 17-18 år. Jag tror det är viktigt för barnet att se och uppleva att ens föräldrar har ett sunt förhållningssätt till alcohol. Du och Peter njuter av lite vin och någon drink men ni dricker aldrig för att bli berusade. Det tror jag kommer ge Karolina ett gott förhållande till alchol.
Sedan hör det nog till att man i Collage eller då man blir runt 20-25 testar lite av sina gränser då det gäller alcohol mer. Jag tror att man måste få få prova på att vad effekten kan ge och känna sig bakis dagen efter och uppleva baksidan av alcohol också. Sedan får man hoppas på att det stannar där och att K och hennes vänner tar lärdom av någon enstaka fylla utan att det går över gränsen så att det är fara för liv på något sätt. Det känns nästan ännu viktigare att påpeka att aldrig köra då man druckit eller hoppa in i bilen med någon som druckit bakom ratten. Då kan det gå riktigt illa. Men jättesvår fråga. Men tycker att ni absolut ska fortsätta lite på Karolina.
Min mamma har tyvärr ett alcholmissbruk som jag inte insåg omfattningen på förräns bara för några år sedan. Jag tycker om att njuta av något glas vin men är hela tiden försiktig med min egen konsumption och mitt förhållande till alcohol. Min mammas missbruk har förstört så mycket har jag insett nu i efterhand. För mig är det ärligt talat ganska skönt att också ha flyttat längre bort och slippa tackla skuld och problem som uppkom med jämna mellanrum då vi flyttat tillbaka till Sverige. Nu ska jag sätta p här innan detta blir för långt.
Kram!

Annika said...

Desiree:
EXAKT, det är skitsvårt.
Det finns inget svart eller vitt här.
Jag tror nog också man ska vara mkt försiktig med att ge sina barn alkohol i hemmet.
Jag hoppas att Peters och mitt drickande varit OK för Karolina.
Jag vet att hon inte är nyfiken nu. MEN jag förstår ju att det antagligen kommer att ändras då hon kommer till college.
Åh, Desiree, du har det på så nära håll.
Inte roligt, och tungt.
OCH inte mkt man kan göra åt det hela heller som anhörig. Personen i fråga måste ju inse sitt problem innan hjälp finns.
Svårt som fan.
Jag tror att nästan varenda familj har ngn som varit/är alkoholist.
Ngn äldre släkting, en närmare släkting, ngn avliden etc.
men jag tror att alkoholism finns i nästan varje familj i västvärlden, ngnstans,
Tusen tack för din tänkvärda kommentar.
KRA;AR!!

Erica said...

Jättebra inlägg! Det är ett väldigt svårt och laddat ämne, men jag tycker det är otroligt viktigt att det får komma fram :)
Själv har jag ju inga barn, så jag kan inte skriva mina tankar utifrån ett föräldraperspektiv, utan bara allmänt om mina tankar.

Om jag bodde i USA skulle inte jag heller våga bjuda personer under 21år på alkohol!
Jag håller med om att det är väldigt viktigt att barnet/barnen får se att föräldrarna har ett sunt förhållningssätt till alkohol. Att man faktiskt kan dricka alkohol någon gång, men att man inte behöver supa sig till minnesluckor. *Nämner i förbifarten en klassfest som min klass hade i början av 1:an på gymnasiet... Är väldigt glad att jag inte gick dit, då den tydligen hade spårat ut så till den milda grad! Den var till och med så hemsk att efteråt ändrades åldersgränsen för att få hyra den lokalen...*

Under hela min uppväxt drack mina föräldrar aldrig alkohol, och dessutom så får mamma dåligt med sin astma av just alkohol, så hon dricker fortfarande inte.
Detta gjorde att jag inte ens kom i kontakt med alkohol förrän någon gång i gymnasieåldern. Har i och för sig inte varit överdrivet intresserad heller. Visst har jag druckit ibland i vuxen ålder, men jag har aldrig varit full.

Att prata och vara öppen angående alkohol tror jag är det viktigaste.
Samt det att föräldrar "lever som de lär" (ansvarsfullhet och alkohol).
Att t.ex. totalförbjuda alkohol tror jag är fel metod, då jag tror det kan bli motsatt effekt. Har man ett sådant (uttalat) förbud gör man det snarare mer spännande, liksom "vad är det som gör det här så förbjudet?".

Men som sagt; en väldigt svår fråga.
Trots allt så är ju alla barn olika. Alla familjer olika.
Jag tror det är viktigt att man, när man ställs inför detta, lyssnar på sig själv och gör det som känns rätt. Jag tror på att det är väldigt viktigt att det känns rätt.

Jag tycker ni verkar ha en väldigt sund inställning/förhållningssätt till alkohol, så jag tror det kommer att gå jättebra :)

MVH /Erica

Anna, Fair and True said...

Frihet under ansvar. Det körde mina föräldrar. Och visst provade jag några gånger och blev även full innan jag var 18 år men det var väldigt begränsat ändå. Jag har också tänkt på det huruvida servera hemma. Jag fick aldrig det och mina föräldrar drack väldigt lite och sällan när jag växte upp (nu dricker de desto mer) men Peter fick prova hemma och hans föräldrar har alltid druckit vin även ett glas till middagen mitt i veckan. Och Peter och jag har lika sund inställning till alkohol idag. Å andra sidan visar forskning att ungdomar dricker mer om de även får det hemma. Men det är nog baserat på 18 år. Känns ju väldigt länge att vänta till 21 år. Då blir det tabu och testas ännu mer liksom, därav festerna på college.

Nettan said...

Jag har alltid trott på att respekt och ansvar föder respekt och ansvar hos barnet, så tror jag även att det gäller alkohol. Vår store kille är ju lite äldre än er K men han har haft en sund inställning till festande och Alkohol och det var först när han blev myndig som han började att festa mer med kompisarna. Jag tror att har de fått kloka värderingar med sig hemifrån så går det i allmänhet bra. Men jag förstår din oro, vet hur det festas i vissa kretsar och hur ungdomarna är oförsiktiga.

Kramar

Nettan

Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma said...

Ett väldigt intressant ämne du tar upp. Bävar själv för den dagen mina barn är i tonåren och alla dessa frågor och lockelser de kommer utsättas för.

Jag har erfarenheter med mig som gör att min egen bild av alkohol inte är som andras. Jag önskar faktiskt att alkohol inte borde finnas. Den har ställt till det allt för mycket för så många tyvärr. Trots detta dricker jag själv ibland, men ytterst sällan.

Jag pratar med mina barn redan nu om alkoholen och vad som är okej och inte. Jag hoppas att det kanske ger dem någon slags förståelse och att de väljer rätt beslut när de blivit så pass stora.

Tänkte fråga om lite hjälp. Jag och min dotter kan vinna en resa till Legoland. Det skulle betyda så mycket om du ville rösta på oss och hjälpa oss vinna. Vi behöver vara inom de 10 första placeringarna. Du röstar här: http://bloggbussen.bloggportalen.se/top-list på Lottizdays Fotograferande fyrabarnsmamma genom att klick på +1 till höger om vårat namn. Har även skrivit inlägg i min blogg där man kan rösta via http://lottizdays.blogg.se/2013/may/deppade-ihop-gjorde-det-jag-behovde-och-nu-maste-jag-ta-till-fight-2.html Det skulle betyda oerhört mycket om du vill hjälpa oss och gärna be de i din närhet att rösta. Röstningen pågår till 16 maj kl. 23.59. Tack på förhand.

Viktoria said...

Eftersom jag är 24 så ser jag det lite mer ur en tonårings perspektiv skulle jag tro.
Mina föräldrar bjöd inte på någonting hemma förrän jag fyllde 18, då det är gränsen i Sverige, och det tycker jag är bra så här i efterhand, som förälder ska man inte uppmuntra till att bryta mot lagen tycker jag!

Men som du själv säger så kommer det hända någon gång i Collage, och jag tror såhär:
Att har man en bra och trygg uppväxt bakom sig (vilket din dotter verkar ha!) så kommer man att ta det lugnt och respektera sina föräldrar så pass mycket att man inte låter det gå över styr.
Jag gillar ett Astrid Lindgren citat som är ungefär såhär om barnuppfostran "ge barnen folkvett och resten kommer att komma av sig själv".
Det tycker jag stämmer bra in i detta sammanhang!
Lycka till!

Annika said...

Det som är svårt (tycker jag) är ju att anlagen för alkoholism är genetiska. Så har man alkoholism i familjen (som även jag har) så spelar det ju ingen roll om man själv eller ens barn har en "sund" inställning till alkoholen för risken för anlagen för beroendet är som jag förstår biologiska och nedärvda och inte kulturella. Så vad gör man då om man har barn? Antar att det enda vettiga är att berätta för dom om familjehistorien med alkohol och att dom löper stor risk att hamna i beroende om dom inte är försiktiga.

Själv dricker jag alkohol men mindre och mindre, och blir det mer än ett eller två glas så får jag rejäl ångest efteråt. Som någon skrev ovanför så tycker jag det är svårt med "blandningen" av kontinentala med traditionella svenska alkoholvanor, samt sommardrickandet, och känner det som att det bara dricks mer och mer där. Men jag har nog ingen bra bild av det hela eftersom jag är i Sverige rätt sällan.

Jag håller för den delen med även dom som säger att det inte alls är säkert att köra en hård linje tills barnet är 21 ger sundare dryckesvanor (baserat på hur det dricks på college).

Martina said...

Väldigt intressant ämne som skulle kunna diskuteras mycket och länge. Ett svart ämne. Men absolut nödvändigt. Och oundvikligt.

Vi är ju inte riktigt där än. Tack och lov!
Men självklart kommer vi ocksa att komma dit.

I Frankrike är det nog en lite annorlunda syn pa huruvida man far ge tonaringar alkohol eller inte. Inte sa att man tycker att det är helt okej att ge sina barn flaskor med vin eller köpa dem en massa drinkar. Absolut inte. Men att en tonaring (alder? vad vet jag?!) far ett glas vin eller champagne, eller smaka lite hemma vid speciella tillfällen är det nog ingen som blir chokerad av.

Men det skulle absolut INTE vara okej att nagon annan förälder bjuder mitt barn pa alkohol!!! Det skulle jag bli galen pa. Det är mitt beslut!!

Däremot sa kan man väl tycka att 21-ars gräns är nagot utopiskt. Det finns nog inte manga som inte druckit alkohol innan 21.

Det man hoppas pa är ju att ens barn ska lära sig, snabbt, att dricka med vett och förnuft. Och att de aldrig ska känna sig "tvingade" till att dricka.

Och om det är sa att de dricker pa tok för mycket nagon gang (vilket säkert har hänt de flesta) sa vill man ju att de ända ska ha förnuft att inte utsätta sig för farliga situationer som till exempel att köra bil.

Att man som förälder dricker öppet för sina barn tycker jag är väldigt naturligt. Sa är jag uppvuxen och sa gör vi. Det är ju trots allt en del av livet, vare sig man själv vill dricka eller ej, och ju naturligare och "sundare" man visar det för sina barn desto bättre förhallande till alkohol far de förhoppningsvis.

Visst känns det läskigt när man tänker pa att ens barn ska börja dricka, liksom mycket annat som de ska börja göra i livet, men man kan ju inte göra mer än sitt bästa vad gäller att förklara och lära dem saker och ting. Även fast jag gärna skulle vilja sa kan jag ju inte kontrollera precis allt som de gör.

Stora kramar

Anne said...

Jättesvårt, verkligen. Och som du och flera andra sagt "så här gjorde/gör vi men inte vet jag om vi gör/gjort rätt". Lite så är det väl...man får bara hopppas linjen man valt fungerar bra i just ens egna unika familj.
Jag tycker det är helt rätt att 100% lita på er dotter. Som nån skrev, varför verkar många vuxna alltid tro att tonåringar ljuga. Tills man har konkret anledning att inte lita på dem så måste ju utgångsläget (precis som med vuxna) vara att man litar fullständigt.
Misstror man hela tiden sin tonåring och direkt/indirekt anklagar tonåringen för ditt och datt, till slut finns väl risken att det blir en självuppfyllande profetia och så börjar tonåringen göra en massa bus. orka bry sig, tänker tonåringen, oavsett vad jag gör är jag alltid misstrodd...

Jag tror också på det ni gör, dvs att ha den här öppna kommunikationen och tuta in att oavsett vad, oavsett när så finns vi alltid här. Ring, ring, ring.

Precis som ni också gör (dricker själva på ett normalt, naturligt sätt) tror jag också är helt rätt. Att börja smussla hemma verkar ju inte helt sunt (men vet de som gör det, vill inte att deras tonåringar ska se dem dricka, även om det handlar om lite vin på helgerna).

Det är ju knepigt det där också, jag menar, dricker man själv hemma vid helger eller fester så blir det ju lite svårt att trovärdigt predika aldrig alkohol. Jag har full respekt och förstår dem som av olika skäl helt avstår alkohol, de kan ju då på ett trovärdigare sätt också förespråka noll alkohol för tonåringarna (som förvisso gör som de vill ändå, men det är en annan sak). En kompis till mig som har en 15-åring dricker itne själv. De är inte (vilket många verkar tro, fördomen är väl sådan, man tar för givet alla dricker om de inte är "konstiga") extremt religiösa eller "mystiska" på nåt sätt. Hon är väldigt hälsomedveten och har även föräldrar med om inte alkoholproblem så iaf osunda alkoholvanor. Hon har varit väldigt öppen med sitt barn, sagt att jag önskar du gör si eller så, jag dricker inte av den och den anledningen men om du nånsin börjar dricka så kommer jag aldrig att döma, aldrig stänga dörren och jag vill alltid veta om du dricker. Det är ok. Jag gillar det sättet, för jag tror för dem som inte dricker alls är det lätt att "kräva" att även barnen ska följa samma linje vilket ju inte alltid behöver vara fallet.

Anne said...

Pratade nyligen om det här med vår barnvakt, hon är ju i uni med ung med sina 21 år. Hon sa att mycket i high school handlade om att ha en identitet och för vissa blev det deras identitet (medvetet skapande eller omedvetevet) att Lisa var en festar. Det där med identitet och att ha sin grupp att tillhöra (och leva utgående från den gruppens identitets "regler" verkar ju så vikigt och stort).

Jag tror, återigen precis som ni gör, att det är viktigt att ha koll på ens tonårings umgänge. Visst, som du säger, man kan ju inte veta men man måste nog vågra tro på den här känslan att man faktiskt känner kidsen ens barn umgås med, att man tillräckligt bra känner och har koll på hur föräldrarna är, resonerar osv. Jag tror det är helt avgörande, att ens barn umgås i bra kretsar och vettiga människor.
Jag tror de tär viktigare än dricka/inte dricka.
Jag menar, OM nu ens tonåring dricker så vill man nog att det ska ske med "rätt" sorts människor som man ändå vet är förståndiga och bra sällskap överlag.

Usch vad hemskt med personen som blev ertappad med att dricka på toan på skoltid. Som du säger, urbota korkat och vad tänker man med... Men samtidigt, så sorgligt. Det är en sak att ens barn börjat dricka på helger eller speciella fester med sina kompisar men att göra det på skoltid. För mig signalerar det problem, röda blinkande varningslampor bara lyser och hur hemslt det som förälder vore att få ett samtal från skolan att ens barn druckit på skoltid. Det är nåt helt annat än en tonåring som börjat dricka lite förståndigt på helgerna ibland.

Anne said...

Sen får man hoppas dottern väljer att inte göra det, som mer er K, men händer så får man väl anpassa sig efter det och bara förespråka hur man hanterar alkohol typ aldrig åka med nån som är full, aldrig ta nån drink du inte vet vad är och som varit oövervakad, även om den är din, aldrig göra dumma saker och en massa andra försiktighetsåtgärde som är bra predika OM ens tonåring börjat dricka. Den öppna konversationen om man vet att tonåringen dricker.

Ungefär så gjorde mina föräldrar. De visste jag festade på gymnasiet och det var inga förbud, öppen dialog osv. Däremot var min mamma stenhård med att det fanns regler som måste tillämpas då jag festade. Som t.ex. att jag aldrig fick åka bil med nån onykter, ´måste tänka förnuftigt och vettigt fastän jag var påverkad av alkhol och inte inte gå genom parker, inte utsätta mig för situationer som kunde vara farliga.
och det är väl det här som skrämmer mig med alkohol och min framtida tonåring.
inte att hon ska supa sig redlös a´la de kids som årligen dör (ack så sorgligt) för jag och hoppas och tror att om hon dricker så kommer hon göra det med måtta, eftertänksamt. Men även med lätt salongsberusning så påverkas ju omdömet, det är rena fakta. Så det skrämmer mig mer, att hon i dessa sammanhang kommer ta sämre beslut hon aldrig skulle göra annars, pga alkoholen. Som att ha sex med nån, åka med fulla, riskera råka ut för överfall, riskera en massa skit som kan hända då man inte är helt nykter och tar sina beslut baserade på alkholen.
usch...DET är läskigt.

När jag var ung var det väldigt få som började dricka före gymnasiet, alltså man fyller ju 16 det året då man börjar gymnasiet hemma. Det fanns några men de visste man väl vilka de var och de betraktades som drägg. Däremot, i gymnasiet så blev det nog norm att de flesta drack i samband med fester. Festerna skedde ju inte varje helg men några gånger per termin, sen blev det mer sommartid.
Det fanns alltid nån som köpte ut. Visst man får alltid tillgång till dricka om man vill som tonåring men för mig är det som mamma inget argument att köpa ut. Jag skulle aldrig aldrig någonsin göra det. Aldrig. Det går stenhårt emot mina principer och jag skulle bli totalt rabiat (som du också skrev) om nån vuxen utan mitt tillstånd gett mitt barn sprit. Det är en HELT annat sak om man vet om det, om t.ex. föräldern frågat om de får bjuda min dotter på ett glas vin under middagen de ska ha med tonåringarna.
Men visst, frågan är svår och jag dömer ingen. Det finns väl inget rätt eller fel, alla familjer och framför allt tonåringarna är olika, med olika förutsättningar osv osv så varje familj får försöka hitta sitt sätt förstås.

Summa summarum tycker jag att ni har en väldigt vettig och sund inställning till såväl alkohol och att ni litar på er tjej. Det kommer gå bra. Den dagen hon flyger iväg till college har hon fått en så stabil grund, hon är redan så pass positivt formad och ni har gjort ett så bra jobb att även om collegelivet drastiskt förändrar livet för henne, det är en helt ny värld och allt det där så är jag säker på att hon är så trygg och säker, så färdigt formad att hon aldrig kommer spåra ur utan leva ett säkert, roligt och spännande liv. Oavsett om det då förändras och hon förändras vad gäller attityden till drickandet så tror jag aldrig det kommer bli nåt problem utan hon kommer vara försiktig och med en sund inställning. Hon har det redan i sig.

KRAM!

Äventyret framtiden said...

Jag sitter här och försöker komma ihåg hur det var när mina barn var tonåringar och hur deras förhållningssätt var till alkohol.
Den första gången som sonen drack var under en skolavslutning i högstadiet och för hans del blev upplevelsen så skrämmande att han höll igen. Nu som vuxen vet jag att han kan ta en liten whisky, ett glas vin och en öl tillsammans med goda vänner. Dottern som har barn är väldigt restriktiv i sin tur. Hon dricker ett glas vin någon gång. Jag tror mycket på hur man själv är som förebild, fastän jag vet att det finns undantag även i de sammanhangen. Det är inte fel att dricka ett glas vin till maten men det viktiga är ändå att man ska veta att ansvaret ligger hos en själv från första stund, man tar supen och låter inte supen ta en. För alkoholister är det ett annat problem och jag tror inte att man ska moralisera för mycket, peka finger för mycket utan att man ska diskutera igenom allting från många olika vinklar. Kunskap behövs. Ett intressant inlägg som det finns hur mycket som helst att skriva om.
En av våra svenska kunder satt här senaste helg och skrev på en bok som hon ska ge ut. Den handlar om hur man dricker utan att bli beroende...för folk dricker mera än någonsin. Det håller jag med dig om.
Slutar nu med en godnattkram!

Anne-Marie said...

Eftersom jag själv aldrig dricker alkohol är det litet svårt att komma med många bra tankar och funderingar. Mina föräldrar drack väldigt sparsamt. Min pappa litet mer än min mamma.
Jag var aldrig intresserad av att dricka eller prova alkohol. Har smakat litet vin men tyckte inte om det. Troligen en lättnad för mina föräldrar. De pratade aldrig med mig om alkohol - troligen pga att jag inte var ute och festade utan var en "nörd" som stannade hemma. ;)
Jag tror att K kommer att hantera alkohol på ett förnuftigt sätt. Hon har sett dig och Peter dricka under "normala" förhållanden och hon verkar ju inte ha alkohol, rökning och droger som ett "intresse". Men det är en knepig fråga som jag förstår att många föräldrar "brottas med".
Kramar!!

Christina said...

Ja intressant och känsligt ämne. Jag tror att det är vettigt att skjuta upp "debuten" så länge som möjligt, även om jag tror att det är ofrånkomligt att alla förr eller senare provar. Minns på högstadiet hur de "coola kidsen" (tyckte man då) festade på ganska rejält men man är inte mogen för det då alls. Jag var mer nördig och provade väldigt försiktigt. Min festarperiod kom på Universitetet egentligen, det är en väldigt integrerad del av kulturen får man nog säga på gott och ont. Vi hade mycket roligt men det gick aldrig till överdrift men för vissa gjorde det ju det och de klarade inte studier osv. Visst är det skrämmande, förstår att alla föräldrar oroar sig för detta. Men jag tror K kommer hantera det på ett väldigt bra och förnuftigt sätt och hon har ju bra förebilder i er.Kram!!

Annika said...

Erica:
Tack.
OCH så svårt.
det finns inget som är svart eller vitt.
Inga klara svar.
Nej, att bjuda andras barn på alkohol skulle jag aldrig ngnsin våga.
Det står alltför mkt på spel för att göra en sådan sak.
Den där röjarfesten du berättar om låter som om det är så det går till när det är som allra värst.
USCH!!
Sådana fester skrämmer.
Precis, det är öppen kommunikation som gäller. Det
är det bästa.
Jag tror inte heller på förbud.
Jag hoppas att Karolina har ngtlunda sunda vanor med sig hemifrån.
Iallafall litar jag på henne fullt ut.
Tack för tyck, Erica!!



Anna FT:
Det kanske kan funka ja.
jag var själv inte full förrän jag var över 20.
Men visst drack jag, men jag tror inte jag började förrän vid 19.
Precis som du kommer jag från ett hem med sund syn på alkohol.
Peter också.
Att det festas så i college beror också på att barnen flyttar hemifrån och inga fldrar finns i närheten. I HS finns vi där hela tiden. På uni har vi inte längre ngn koll.
OCH det är många TYVÄRR i Karolinas ålder som varit fulla.
Tragiskt. 21 årsgränsen här i US är mkt flytande.
Den är löjligt hög.


Nettan:
Det låter som en mkt sund inställning i er familj.
Tummen upp för det.
Ja, det är det där att det festas så grymt i vissa kretsar. men det är bara att tro på det bästa.
OCH jag tror nog det ska gå bra.
Kramar!!!


Annika said...

Lottiz:
Välkommen hit!!
Ja, det är svårt.
Åren går fort också och vips har du tonåringar i huset.
En öppen kommunikation tror jag är bra.
Det låter som om du inte har roliga erfarenheter lls med dig.
I sådana fall kan jag verkligen förstå både att man inte dricker, och att man talar om eventuell alkoholism i familjen med sina barn.
Jag ska spana in din länk.
Välkommen tillbaka!!


Viktoria.
Det är bra att höra från dig, som är lite yngre än oss andra.
TACK för det.
SÅ bra att du tycker att dina fldrar handlade rätt.
Jag vill inte heller bryta mot lagen.
Tycker att 21 är hög ålder dock, så jag vet att jag säkert kommer att erbjuda K champagne då hon tar sin examen nästa sommar.
Men jag skulle aldrig ngnsin våga bjuda ngn annans barn på detsamma.
Ja, jag tror nog det ska gå bra i college också.
Jag är ju lite rädd för det också, men det ligger i min natur.
Astrid Lindgrens citat ÄR klockrent!!


Annika:
VISST är det SVÅRT!!!
Så jättesvårt.
OCh alkoholism är en svår sjukdom.
OCH den finns i nästan samtliga familjer i ngt led.
Så jag är på dina sida, man ska absolut berätta om det för sina barn.
Det är det enda raka.
Ja, det dricks jättemkt i Sverige numera, tycker jag.
Det märks så tydligt då man är hemma. Bag in the box, som är så poppis hemma, gör det sä LÄTT.
farligt lätt.
OCh sommaralkoholism har ju blivit ett verdertaget begrepp.
College jag, det är ingen hemlighet att det festas hårt där. Allt från Ivy League och över hela spektrat.
Skrämmande!

Annika said...

Martina:
Ett svårt ämne, och ett ämne där inga svar finns.
vad är rätt och vad är fel?
Skitsvårt.
Ärligt talat tycker jag det låter som om man har ett mkt sundare synsätt på alkohol hos er och andra länder i europa.
Inte lika mkt hype som det är i sve och norden, och även här.
Mkt mer avslappnat och mindre stigma.
Gillar det.
Visst är 21 år en väldigt hög ålder.
Nej, jag skulle säga att de flesta i USA druckit innan 21 årsdagen. Inget snack om den saken.
Det farliga där VI bor är just bilkörning.
Många, även jag, sätter sig bakom ratten efter ettt par glas vin (2 glas är min gräns då jag kör). Men många sätter sig bakom ratten efter flertalet cocktails. OCH ungar efter att ha druckit också.
SCARY as HELL!!
Det skrämmer så enormt mkt.
Nej, det är bara att hoppas att det går bra.
OCh det gör det nog.
Kram och tack för tyck!!!


Anne:
Visst är det ett svårt ämne.
Utan svar.
JA!
Jag och Peter litar verkligen på K. OCh det kommer vi att fortsätta att göra.
Jag tycker också det är så grundfel att man inte ska kunna lita på tonåringar. Varför inte det?
Att smussla med att dricka skulle jag aldrig gör.
OCH har aldrig gjort. Då är man nog ute på en farlig bana vad gäller att ingjuta tillit.
Tycker din kompis har en sund inställning. Den skulle flera ha som inte dricker själva.
JA, jag litar på Karolina kompisar också. De är en sådan fin grupp.
Jag är så glad att Karolina hamnade där.
Jag känner deras fldrar också.
OCH jag tror verkligen att det är A och O som du säger.
För i HS är det vattentäta skott mellan grupperna.
Den här personen som drack på skolan. jadu, hen hade problem innan också. En alkispappa som inte hade ngn kontakt med det här barnet, ny styvfar som kanske inte var helt snäll,.
Det sociala väger tungt, tungt, tungt..
Jag är livrädd för det där med bilkörning, tonårinar och alkohol.
Tycker det händer sååå ofta att man läser om dödliga bilolyckor med unga bilförarer. Alkohol är alltid en faktor.
FY FAN!!
Å andra sidan har karolina åkt bil med oss otaliga ggr efter att vi har druckit. INTE fulla, men du vet...ett par glas vin...
Sådant funderar man på ibland.
Nej, att bjuda ngn annans barn på alkohol skulle jag inte våga. Knappt ens om jag fått klartecken.
Det står för mkt på spel.
ja, det är bara att hoppas på att man ingjutit mkt sunt förnuft i K (det tror jag).
Collegetiden är en helt annan värld, och där har vi fldrar ingen kontroll.
OCH jag tror väl lite så att om man skött sig i HS sköter man sig nog rätt bra i college också.
Det är min förhoppning.
Stort tack för allt ditt klocka tänk och tyck runt detta.
Uppskattar det massor.
Stora kramar!!!

Annika said...

Karin:
Jag kan tro att man glömmer sådant som fldrer.
jag tror att den första riktiga bläckan kan skrämma många, som din son.
Då har den verkligen gett effekt för livet.
OCH man kan lära sig sköta sitt alkoholintag (de flesta kan ju det. Flertalet).
Jag tror också det är sunt förnuft som gäller. Barnen kan se, och bör se, att man kan dricka med måtta.
Inget smussel.
Alkoholism är en sjukdom och jag tror inte heller på det där att moralisera och peka finger. Inte.
Jag et, det är svårt ämne. OCH det finns inga svar. Inga klara iaf.
Intressant bok er gäst skriver.
OCH ja, det dricks mer än ngnsin hemma. DET tycker jag verkligen.
Kram!!


AM:
Det är ett svårt ämne, och allmängiltigt som bara den.
Det är ju rätt bra om man får avsmak som ung. men alkohol är ngt man vänjer sig vid, på gott och ont.
Karolina har ingen dragning åt det hela. ÄN så länge, ska jag snabbt tillägga.
Jag är bekymrad över college. men jag hoppas att hon är lika klok då som hon är idag.
OCH jag litar på henne.
Kram!!


Christina:
Ja, ett komplicerat ämne är det onekligen.
Jag håller med dig; skjut up debuten så den inträffar så sent som det bara är möjligt.
Precis som du var är Karolina. HOn bryr sig inte om alkohol nu.
Men jag vet ju att collegelivet ÄR så annorlunda.
Jag vet ju att det festas hårt där, och det vittnar ju även du om.
Men jag litar på att det ska gå bra.
Kram och tack för tänk och tyck!!

Anonymous said...

När jag var tonåring hade jag en vän vars föräldrar bjöd sitt 14-åriga barn på grogg hemma innan hon skulle på högstadiedisco med motiveringen att de då hade de kontroll över henned alkoholintag, men givetvis drack hon både det hon fick av sina föräldrar plus langad alkohol som hon och hennes kompisar fixat. Det är ju så det blir. Tycker personligen det är för jävligt med äldre ungdomar eller vuxna som langar alkohol till barn/ungdomar.

Suzesan said...

Mmm min storebror var alkoholist. Han är död nu. Av en kombination alkohol och diabetes.

Jag har varit NÄRA att bli det när jag var I T-O-N-Å-R-E-N.

Vi har många alkoholister runt oss. I släkten. Ingifta alkoholister med släktingar och mamma och pappa har druckit WAY to much!!

I Sverige är ju faktiskt var och varannan människa alkoholister. Utan att förstå och erkänna det. Så många hemskheter som händer i alkoholens spår. Fifan. De flesta är i förnekelsestadiet. Hade alkohol kommit nu och inte funnits förut så hade det klassat så som knark gör. =Sant. Förbjudits. Jag såg det av en välgjor undersökning i vetenskapens värld.

En kille jag kände han sa att det är svårare att sluta dricka alkhol än att sluta med amfetamin. Han visste vad han pratade om. Han lever inte längre.

Nej till att köpa åt sina barn. Självklart och framförallt får man inte dricka innan en viss ålder. JU!
Om man köper ut åt minderåriga så bryter man mot lagen. Vad ger det för signaler.

De som har föräldrar som dricker och de ser det positiva i det om det blir glada och sjungande föräldrar alltså tror de att det är något roligt. Bra. Barn och sprit hör inte ihop. Ungdomar och sprit hör inte ihop.

Jag minns när jag var liten när det var alla kräftkalas och alla belv berusade och vi barn tyckte det var jobbigt och pinsamt och undrade över vad som hände med alla vuxna när de blev så FÅNIGA med sprit i kroppen. Vi tyckte inte ens de var roliga fast de skrattade och skrålade och skålade.

Hos mig har det varit nej nej nej och jag skulle aldrig bjuda mina barn på sprit. Nu är de ju vuxna så att gå ut och ta en drink är okey. Ihop.

Min dotter och hennes kompisar de snodde sprit hemma hos föräldrarna och blandade och kallade det för Häxblandning.

Min son han har lyssnat på det med festeriet. Aldrig kommit hem berusad men det har min dotter. Som tur är så är jag ju en mamma som är ute i svängen. En gång var HON så full så där och grät men visste var jag var så jag sa KOM Sandra vi åker hem nu. Hon var ledsen så vi åkte hem. Men då var hon sjutton och andra hade bjudit henne. Grupptrycket är stort.

Bästa man kan göra är att fråga experter som poliser och andra. De har svar på tal. Om man vill veta sanningen. Min dotter har festat mer än min son men hållt det rimligt. Hon är en sån som gör revolt. Två gånger har hon tagit för mycket men lyckats ta sig hem och det är trygghet. För då har mina nej gått hem. En kille berättade att säger man nej så är det en sån hög ribba för dem att gå över att ta det där glaset med sprit eller öl.

Som den vuxne sagt nej till. DE hör de orden när de dricker, DÅ. Inne i tänket.

DEl 1..hihi;)
Kram
/Susanne

Suzesan said...

DEL 2

Om någon skulle kalla mitt barn för HEN skulle jag bli upprörd. Om de var små så skulle jag bli förbannad. Det ordet???Konstigt. Skulle någon kalla MIG HEN öga mot öga så skulle det bli EN GÅNG och aldrig mer. Muhahahaha!!!bra en lite kärlekfull protest över ordet.

Jag har alltid mött mina barn med kärlek när de kommit hem efter en festkväll. UTOM en gång. För då fick ringa runt en hel natt för att hitta min dotter. Hade väckt alla grannar och fick beröm av polisen att jag brydde mig. Jag hittade henne genom andra som sett henne och HOS vem. Klockan sex på morgonen. Jag var arg när jag ringde dit men inte när hon kom hem.

Nej nej nej neJ!!TÄNK om nåt skulle hända ens barn och man sjlv stått för spriten. Usch!

Jag trodde min dotter var en ängel tills hon var fjorton och jag fick reda på vad hon hittade på lite då och då. Jag sa alltid. "Sandra nej men inte hon aldrig i livet. Hon gör inte sånt" Tills den dan. När allt vände;)

Min son festar nu med med sunt förnuft. Han vet vad jag berättat. Jag har varit benhård med det. Aldrig varit full ihop med mina barn. Inte. Nästan aldrig druckit hemma mer än till mat.

Jag har också haft full koll på övernattningar. För då det är då det kan hända utan föräldrars VETSKAP. Jag har pratat med föräldrarna och förklarat min åsikt så de vet. Men vi har haft samma NEJ.

Om alkoholism är en sjukdom så vill jag att man ska kunna ringa och sjukskriva sig på jobbet för att man vill supa. Alkoholism är ett beroende som med knark sötsaker cigaretter och spel och andra maniska beroenden. Att försvara alkohol är märkligt för mig. Vi ville hjälpa en av dem som har alkoholproblem i vår familj och bad "värdparet" att få fira jul och äta julmat utan sprit i respekt. Men det gick ju inte. Okey.

Ungdomar de ska inte se det positiva med att dricka de ska se det negativa. Hur det går när andra mår dåligt. DET SKA de se.

Mina barn de dricker med måtta nu. Tänker först och dricker sen. Alkohol är en "mördande" drog som ligger över många narkotiska preparat i farlighet. Sant. Bara heroin och och tre till är före ja på fjärde plats var det.

De som börjar med alkohol får svårt att sluta. Skulle alkoholism vara en sjukdom så är ju ALLA sjuka. Alkoholist är man delvis och man inte kan säga nejtack jag vill inte ha. Då menar jag inte den där enda goa drinken man tar för att njuta. Då och då!!

Min dotter älskar vin och jag sa till henne att om hon inte focuserar på att minska den njutningen så skulle hon säkerligen sluta som en "vinkärring" när hon blev äldre. Vin är ju gott så det är lätt att dricka OFTA!

Min storebror var en "skötsam" alkoholist. Han var en partykille som yngre men en familjefar som tappade bort sig i alkoholen.

De som säljer till yngre åker ju dit. På systembolagen här så åker de dit som misstänks köpa åt yngre. En man fick inte köpa när den i kassan såg att en ung var med. Inne på bolaget. För det är ju ett lagbrott. Helt rätt.

Peace!!;)

Kram
/Susanne

Suzesan said...

SEN att köra bil och ha druckit alkohol är NOLL. Man ska ha noll promille. Inte en droppe alkohol!!

Noll noll noll. Annat är ju bara befängt. Omdömeslöst. Alla. Sorry. Även för dig Annika finaste. Det gjorde mig upprörd. Oj oj!!

Kram
/Susanne

Cecilia/svengland said...

Vår äldsta dotter är 20 nu, men har aldrig varit sådär intresserad av att dricka. Här i England får man dricka ute när man har fyllt 18, men det tog ett bra tag efter det som hon gick till puben, mycket har nog att göra med att hon har en faster som är alkoholist och hon vet konsekvenserna av det.
Vi är ungefär som ni - spottar inte i glaset men dricker med måtta, även om vi har fest här hemma så tycker jag inte om att dricka framför barnen, speciellt när man vet att man har ansvar för dom om det nu skulle hända nåt.
Jag vet att hon dricker men med måtta och under ansvar, tror nog hon festade till lite när hon gick första året på Uni men jag tror inte heller hon har nån värst smak för det! När hon var nästa 18, erbjöd vi henne nåt att dricka hemma men hon ville aldrig ha.
Jag tror att om man uppfostrar dom med rätt attityd om alkohol och sen får de själva bestämma om de gillar det eller inte, och ta ansvar därefter.