Wednesday, April 24, 2013

Smart uttänkt av naturen. Tror jag.

Det blev onsdag igen, och för en gångs skull bildbombas det inte här hos mig.
MAJJ GADD, what is wrong with her?? tänker ni.
Nej, det får bli ett blomsterbrejk nu ett par dagar, tror jag...
På fredag kanske jag kör någon liten fotosmäll efter att Galleri Fredag lagts ut. Vem vet?


Som ni vet går jag en lite ovanligare sommar till mötes.
I år blir det första gången sedan Karolina föddes som jag inte är hemma i norden under högsommaren.
År 1996 hade jag en nyfödd liten bebis och for inte hem förrän i slutet av augusti.
År 2000 köpte vi vårt hus, så det året var jag i Sverige från slutet av maj till i början av juli. Det var en ovanligt tidig semester. Vi skrev på husontraktet här i USA i mitten av juli, därav den tidiga resan.
Förutom de två åren har varenda sommar (7-8 veckor) tillbringats i Sverige och i Finland.

Iår blir det nytänk och omplanerande.
Mannen och jag ska få prova på hur det kommer att kännas då boet är tomt.
Just det, att vara “empty nesters” i fyra långa veckor.
Alltså under de fyra veckor Karolina tillbringar på New York University-Tisch i sommar.
Karolina som just nu slukar The Carrie Diaries på TV (ni vet, den som handlar om Carrie Bradshaws, Sex and the City’s tonår). Hon läste boken för något år sedan, men nu går serien på TV och Karolina älskar den. Konstigt nog har jag inte sett The Carrie Diaries.
Det kan bero på att Karolina ofta ser sina tv-serier på datorn innan hon ska somna då läxorna är klara.
Klart att hon älskar den serien, hennes mor ÄLSKAR ju Sex and the City.
OCH det är klart att Karolina inspireras av boken/serien eftersom den utspelar sig på Manhattan.
OCH där ska ju mitt barn bo i sommar. Precis vid Washington Square Park, en “hel” sommar på Manhattan. Dag och natt. Vilken dröm för en tonåring med teaterplaner.

Hemma i Norra Virginia, DC-området, ska hennes föräldrar skapa sig en sommar också.
Jag tror nog att det ska gå bra.
Annorlunda BLIR det. Men, annorlunda kan bli bra. Det kan bli bra för att vi är förberedda till max.



DETTA VAR DÅ!!  06-07




När vi är gravida förbereds vi inför vad som komma skall långt innan babyn är född.
Vi känner det i hela kroppen, vi läser många böcker i ämnet. Vi är förberedda.
På slutet av graviditeten måste vi gå upp och kissa otaliga gånger varje natt.
Förberedelser på vad som komma skall.

Vips har det gått 16-17 år och man fattar inte vart åren har tagit vägen.
Den flicka som alltid varit med på helgerna och som valt helgaktiviteter för familjen, valt restauranger, valt maträtter hemma, valt spelen vi ska spela på kvällen, varit med och valt filmer vi ska se etc etc.
Helt plötsligt börjar HON leva sitt eget helgliv med kompisar både på fredagen och lördagen.
Peter och jag vilka de är, vet var de håller till och vad de gör. Ja, vi vet att de verkligen sköter sig (tack och lov), men vi har inte vår dotter med oss om helgkvällarna längre.
Karolina kommer hem vid midnatt, sover till 10-11 följande dag.
Vi kanske äter lunch tillsammans, åker någonstans. Ofta har Karolina läxor på helgerna att ta hand om. Hon har sin prepp-SAT-kurs (förberedande inför högskoleprovet), hon repeterar mycket med teatern även på lördagarna. Kort sagt, det är fullt upp.
Då kvällen kommer är det återigen samma visa; kompisar. “Den och den” hämtar och “den och den” skjutsar hem. Numera slipper vi vara chaufförer eftersom nästan samtliga kompisar har körkort, många har egna bilar också.



DETTA ÄR NU!


Det tar lite tid att ställa om sig även till DETTA.
OCH jag förstår ju att detta är det NATURENS sätt att förbereda oss föräldrar inför det som komma skall. Precis som graviditeten förberedde oss på att bli föräldrar.

Nu signalerar naturen att Karolina snart inte ska bo hemma längre.
I sommar får vi en liten försmak.
Sedan är det ETT enda år kvar på High School. På sensommaren 2014 börjar Karolina på universitet någonstans längs den amerikanska östkusten.
OCH nej, då bor hon inte längre hemma hos oss. Då flyttar hon. Kanske kommer hon tillbaka efter fyra år? Kanske inte? Högst troligt flyttar hon tillbaka ett tag medan hon söker jobb, eller bestämmer om hon ska läsa vidare.
Men hon kommer nog inte att bo hemma så länge då.

Sorgligt?
Ja, visst sjutton är det det.
Känns det som om det händer för snabbt?
Ja, verkligen.
Kan ett medelålderspar skapa sig ett rikt liv även om barnet inte bor hemma?
Ja, det är jag övertygad om.

TÄNKET är att göra det bästa av situationen. Att glädjas över att det (FÖRHOPPNINGSVIS) går bra för barnet på college.
Lirka om livet, skapa nya rutiner och vanor.

Jag ser nog ganska ljust på det hela trots allt.
MEN det hindrar inte att det kommer att kännas ända in i själens djupaste rum, kännas i varenda nervtråd då vi lämnar av henne på NYU-Tisch i sommar.

OCH sen nästa höst?
Ja, det tar vi då...


NU ska jag klippa och slinga mig.
Tror jag ska bli blondin igen...
Vi får se.

Ha en fin dag!!

36 comments:

Suzesan said...

Åhh ja du sätter ord på det jag gått igenom. Men ha ha mamma"grisen" Toss som jag trodde skulle få det svårt att flytta hemifrån. Han FÖLJDE inte naturens LAG att förbereda. Han packade och sa Mamma nu ska jag flytta. Jag grät i ett år. TYP.

Åhh vad fint inlägg. Det är sen en kamp att lära sig in deras revir och deras regler. ATT inte ringa för ofta osv. Att de inte kommer hem och sover. Och att när de kommer så är de annorlunda och får en VUXENton. ANNIKA det kommer gå bra.

Åh vad bra skrivet. Så fin hon är din fina. Bra att ni känner alla hennes vänner. Men får vägleda dem så de inte på något sätt hamnar i "dåligt sällskap" Vara stöd.

Jag har pratat helt öppet och ofta om droger och alkohol. Mycket. De lyssnar även om det kommer kommentarer som MAMMA jaaa jag fattar" De vet att de fattar inte alls. Det jag fattar;)

Way to go!! Kämpa.

DET gör så ont när ungarna lämnar boet. För mig kom det efter ett år. Nu går det bra. Fast det är ödsligt ensamt.

När känslan kom efter att ha haft barn i huset i 32 år..."Jaha var detta det här lixom" Nu har du din P iallafall. TUR det Annika.

Gulle dig.

Kram
/Susanne

Nettan said...

Åh vännen, jag har genomgått det där en gång, har två gånger kvar innan det bara är mannen och jag hemma, men redan nu med ett barn utfluget märks skillnaden. Inga tonåringar som hänger här hemma, inget spring och så den där tystnaden på kvällen när de små somnat...
Vilken härlig sommar Karolina kommer få, vilka upplevelser som väntar på henne.

Och du och Peter kommer f underbara veckor där mitt i sommaren, annorlunda men bra det är jag övertygad om!

Kramar
Nettan

Annika said...

Suz:
Ja, så kan det gå, förstås.
De lämnar boet utan förvarning.
Klart det är chockerande.
DET förstår jag.
Visst, det där med att inte ringa/texta för ofta tror jag är viktigt också.
Det får jag lära mig lite i sommar. Att få balans där.
Jag är glad att jag känner alla Karolinas vänner.
SÅ glad för det, och jag vet att det är fina ungar.
Ja, jag kan tro att det känns lite som "jaha, det var det, det" när barnen flyttar.
Tack för att du gillade inlägget och tack för din kommentar.
Kram!!

Nettan:
JA, det har du!! Du vet hur det känns. Jag vet inte ännu riktigt hur det känns. Jag kan bara föreställa mig, och tro.
Kan tro att det är både hemskt och skönt på samma ggn.
Karolina kommer att få en jättehärlig sommar och hon kommer lära sig SÅ mkt.
Annorlunda för mig och Peter, men det ska nog gå bra det med.
TACK för ditt tyck.
Kram!!!

Taina said...

Åhhh Annika, jag känner igen mig även om det inte blir empty nest här riktigt än. Men när barnen drar ut och vidare fick jag tankar så som "vad har de med sig i ryggsäcken egentligen?" Dvs har jag lärt dem allt om livet? Visst ska de ju lära sig nya saker på egen hand. Den stora frågan är ju vi själva. Vi som blir kvar liksom. Jag tror att det är lite som att bli pensionär. Det gäller att ha något att göra. Har sett en del som gått i pension som bara levt för jobbet och sedan poff är det borta. Vissa har tagit tag i det och hittat annat att pyssla med. Det är väl lite liknande med barn. En del som "bara" levt för barnen. Men NI kommer att ha fullt upp och som en av fd grannarna här sa "Wow this is just great and I do whatever I feel for" när hennes dotter flyttade.

Kramar!!!

bettankax said...

Å Annika ditt inlägg är så bra så bra. Inte lätt denna omställning ni står inför men den är ju rolig också.
Ingen tvekan om att Karolina kommer klara sig jättebra, och gud vilken sommar hon har framför sig:))) Jag är också helt säker på att du och Peter kommer få en fin sommar. Spännande att få börja ett "nytt" liv.
Vi har dryftat det många många gånger och kommer göra det igen. Detta med TIDEN. Den går så himla fort. Klyschigt att prata om att leva i nuet, men det gäller att hålla det i minnet. Njuta av allt som rullar på "enkelt" och bekymmersfritt.
KRAMAR!!

Annika said...

Taina:
Jag förstår det!!
Du har ju ändå en liten kvar, tack och lov för det!!
Men jag känner som du, vad har Karolina med sig i ryggsäcken egentligen?
Tänk om vi glömt att lära henne ngt viktigt?
Sådant.
Ja, jag tror som du. Man får skapa om sitt liv, det är lite som att bli pensio.
Jag måste sedan hitta ngt vettigt då K verkligen går på college. Samtidigt tror jag som du säger, att det blir en helt annan frihet.
Svårt det där, men det skall gås igenom.
Kramar!!


Bettankax:
TACK snälla Bettan.
Ja, du satt ju som jag, Du har bara ett barn. Då bli alla kapitel så mkt kortare.
Tiden går ännu fortare.
Hjälp.
Det är en sann klyscha! Det där med tidens framfart, men en SANN sådan.
Som sagt, det är bara att hänga med och försöka leva här och NU.
KRAMAR!!

eastcoastmom said...

Jag får ångest bara jag tänker på att barnen ska flytta hemifrån nån gång... Inte så mycket för min skull, utan mer för deras skull, att de ska sluta vara barn och att det blir allvar... Hua... Hoppas du blir fin i håret!

Annika said...

Eascoast:
jag vet, det är så svårt att ta in på ngt sätt. Allvar blir det då. Iaf efter college.
Lite läskigt är det allt.
Tack, ja vi ska hoppas håret blir bra.
:-)

Esther said...

Du är så klok i allt du skriver.
Tack för det.
Hälsar Esther

Annika said...

Esther:
TACK!!
Det var snällt sagt.
Ha det så gott!

Musikanta said...

Jag tror det är jättebra att du sätter ord på dina känslor som du gör i det här fina inlägget. Det är ett sorts sorgearbete som du har påbörjat och det är bra att känslorna får komma ut och inte stängas inne.

Du får ju också kommentarer från andra som har varit med om samma sak. Du får vara innerligt tacksam för dina känslor av saknad, många ropar hej och hurra när barnen flyttar hemifrån.

Som jag sagt tidigare, en dotter får man alltid tillbaka även om man skils åt några år. Lite mer osäkert är det med söner eftersom de brukar skaffa sig en annan egen mamma efter ett tag :-)...
Kramar

Äventyret framtiden said...

Det är ett sorgearbete, precis som Ingrid skriver. Navelsträngen klipps av, obönhörligt, men det är ju precis så det ska vara. Det vet du förstås. Trösten är att vi alla mammor har gjort samma erfarenhet...
Ni hittar på en massa härligheter tillsammans denna sommar. Det blir barnfritt och föräldrafritt från olika håll sett.
Ha en fin slingig dag!
Kramar!

Suzesan said...

Jag läser hos alla;) Bra grejor. Men de sönerna SOM mammorna lär att DE inte ska skaffa sig en mamma, de är det mer jobb med.

Hi hi. Lära dem tvätta och allt laga mat och ditten och datten.

Det är ju det svåraste att lära sina barn att inte skaffa en "förälder i ett förhållande" DET kom jag på av en slump och av egna erfarenheter.

Jag är en svärmorsmardröm då jag är en mycket bra mamma till mina barn. Gör mitt bästa;)iallafall och det kan ofta spegla sig i vilka karlar som försöker nästla sig in mitt liv. Det där är en hel vetenskap. Jag skrattar när jag skriver detta.
Svärmödrar går då in i nästa kris. När nya kvinnan gör det hon gjort förut. Så nu tränar jag mig på att tänka på att vara en bra svärmor. INTE lägga mig. Om jag inte blir tillfrågad.

Nu har jag haft en kris när jag gråtit floder över om det skulle hända mig nåt och mina barn ska bli ensamma på JORDEN.

Så nu ska jag balansera in dem i det. Jag höll på att bli påkörd för två veckor sen. De ska få med sig positivt. Från mig. Jag hade en kris och var alldeles ödsligt förkrossad över det.
SÅ flytta hemifrån är not a big deal any more. Jo det är det. Jag har sagt åt mina barn att jag ångrar alla gånger jag sagt. GUUU vad skönt det ska bli när ni blir stora och flyttar. Ni får flytta hem igen;)Min son han är så snäll så hans blivande fru kommer få det bra. Min dotter hon är kul. Hon tror hon är mamma åt alla. PÅ sånt sätt att hon bestämmer över alla. På mammors vis och JÄVLAR om de inte lyder;)

Annika tänk när ni får bli som i "NÄR pappa laddar bössan"! Me Uggla. Bra att utbyta tankar om sånt här tycker jag.

Kram
/Susanne

Anonymous said...

Oj, oj så bekanta de där tankarna känns... på TISDAG flyttar vårt yngsta son och sedan är det bara T och jag här. Det var inte riktigt så vi planerat men när ett univ inte funkar så får man ju lösa det och då blev det flytt. Att J sedan har en funktionsnedsättning gör det hela kanske lite extra jobbigt, hur ska det går för honom... Men han är så positiv, ser framåt och längtar efter att flytta så det tror jag kan göra att det kommer funka. Sedan finns ju äldsta brodern i en annan lägenhet i samma hus! Stor tröst för mig.
Det blir bra och det kommer bli bra för er också även om det kommer kännas tungt ibland. Och ensamt.

Desiree said...

Det är verkligen förändringens vindar som blåser i ert hem i dessa tider. Tiden går bra mycket snabbare än vad man tror och är förberedd på många gånger. Jag tror ABSOLUT att ni kan och kommer att skaffa er ett gott och rikt liv du och Peter även då Karolina flyttat hemifrån. Ni hittar ju på massor med saker om helgerna som verkar kul och givande redan nu. Jag tror att ni befinner er på övningsstadiet om helgerna nu redan. Men visst kommer det att bli tomt då K flyttar hösten 2014. Men hon kommer ju att komma hem och hälsa på er med jämna mellanrum. Verkar som en hel del collage också fixar aktiviteter och saker som händer på Campus där föräldrarna är inbjudna med jämna mellanrum. Våra andra grannar i Alabama Liz och Jeff vars dotter går på collage i Mississippi vet jag har varit på en hel del grejer och träffar som Old Miss universitetet bjudit in dem på.
En stor kram till dig för klart att det kommer att bli tomt.

Anna-Lena McGrath said...

Usch...jag blir lite ledsen. Det är tungt.

Jag antar att ni står varandra mycket nära och även om vi har några år kvar innan Killian ska flytta ut (även om det bara är för en sommar kurs), så ser jag inte fram emot det.

Vi känner redan nu hur han håller på att frigöra sig. Han sover borta på helgerna, när läxorna är gjorda försvinner han ut i ett par timmar - ibland tills det blir mörkt ute, och min man och jag står där och undrar vad VI två ska hitta på!

Jag fasar också för dagen han gifter sig, och kanske får en kvinna här från södern som inte alls vill ha nåt med svärmor att göra...(jag har flera kompisar som är såna)...vad gör vi då?

Nej usch...Det är bättre du lägger upp blommande träd!!! LOL
Kram,

Channal said...

Blir säkert en underbar sommar och det kommer bli en annorlunda höst, absolut! Minns när min Ida flyttade hemifrån. Det kändes som om jag blev amputerad! Jättejobbigt! Barnen är bara till låns! Men som tur var hade/har jag ju min Lotta hemma!

StyrkeKram till fina dig!! Anna

Anonymous said...

Det blir en rejäl omställning, helt klart, när man varit van att ses varje dag i alla år. Karolina har en oerhört spännande sommar framför sig som är få förunnade. Och du och Peter är ju så bra på att hitta på roliga saker, men som sagt - annorlunda...

Mrs Clapper said...

Vilket fint inlägg!

Och oh hoppas det kommer bilder på nya frillan! Spännande!!

Vform said...

Annika, du är superduktig att sätta ord av verkligheten :O)
Det som kommer det kommer i vilket fall som helst!
VI här har ju inte precis haft nån enorm storstad att sända ut våra ungdomar till ... men ni/Karolina har ju liksom vant er från början!
Så jag är övertygad att det kommer att bli bra!
Det där att bli två kvar i huset/hemmet när alla har "åkt" ...
det vänjer man sig också med ;)
Ps. HAR njutit av dina enormt vackra bilder, så gärna mera!!
Karolina är FIN hon med!
KRAM ♥ Ha det bra!

Anne said...

Åh, vilket fint inlägg. Tycker mycket om det.
Jag tror precis som du att det blir en bra träning och lite föraning om vad som komma skall den här sommaren. Den där balansen är nog så viktig men sååå svår, den där balansen att hålla kolla men samtidigt ge space och inte ringa/texta jämt t.ex.
Ja du Annika, tiden går verkligen skrämmande fort och vips är den där dagen där då ens älskade barn ska flytta hemifrån. Som hemmamamma har man ju dessutom ägnat otroligt mycket tid kring sitt barn så det blir kanske ännu en lite större omställning att plötsligt inte längre ha den identiteten längre. Tror nog det kan bli lite omställning, lite det här som ni var inne på tidigare som att bli pensio. En förändring.

Samtidigt....skönt ha barn som VILL vidare, framåt och ut i livet. Jag har en nära släkting som fortfarande vid 33 års ålder bor hemma i pojkrummet och inte gör många knop... Det är sorgligt att se faktiskt.

På ett sätt tror jag man får "tillbaka" sitt barn då hon blir vuxen och flyttar hemifrån. Kanske inte de första tidiga vuxenåren förstås då allting annat tar och ska ta tid (etablera sig i nya collegelivet, nya vänner, pojkvänner, studier...). Allt spännande som slukar allting. Men sen, när lite mer tid gått så tror jag man får "tillbaka" sina vuxna barn på det sättet att då de i fortsättningen kommer hem så kommer de hem för att umgås och hälsa på sina föräldrar. Spendera mer tid med föräldrarna än de gjort sen de var 14 typ...
Du vet, sen när de kommit förbi den första vuxentiden och åren utanför hemmet och blivit lite "mer" vuxna så får man plötsligt tillbaka dem vad gäller tiden. De kommer hem för att umgås med mamma och pappa, ha söndagsmiddagar med mamma och pappa (om man bor nära) och plötsligt börjar man umgås mycket mer intensivt igen som föräldrar barn.

KRAMIS!

Desiree said...

Jo tack också på alla superfina bilder på Easter Redbuds. Otroligt fina!
Kram!

Millan said...

Vet du Annika, jag blev lite lipig av ditt inlagg. Du beskriver sa bra hur det ar just nu! Jag forvanas alltid over hur snabbt aren gar. Det var ju inte lange sen jag var gravid med Sofia (jo, 5 ar sen) och i host borjar hon i skolan och da har Nils avslutat sitt fjarde skolar redan. Hjalp! Jag vill stanna tiden lite pa nagot satt samtidigt som jag njuter sa av att se dem vaxa och bli egna fina personer.

Jag forstar att det kanns skumt att ni inte ska aka hem i sommar och annu skummare att K inte kommer bo hemma. Men jag tycker du tar det sa bra!! Att gora det basta av situationen ar definitivt ratt!! Det enda ratta!

Stor kram

Annika said...

Ingrid:
TUSEN tack, vad glad jag blir över dina ord.
Ja, det är nog nödvändigt för mig att sätta pränt på känslor här på bloggen..
Det lär bli fler sådana här inlägg.
DU har så rätt, döttrar kommer tillbaka på ett annat sätt än söner gör. DET är totalt sant, och inget att sticka under stol med.
Det finns nog många lessna farmödrar i världen.
Ja, som du säger, jag ska vara glad över att ha dessa känslor.
De betyder mkt, trots allt.
Tack snälla ingrid för klok kommentar.
KRAM!!


Karin:
Visst är det det.
Ett sorgearbete.
Det är en tröst i att ha många mammor omkring som har gått igenom det här redan.
Visst vet jag att detta är tidens gång. Absolut. OCH det ska vara så.
Visst ska vi hitta på en massa roligheter på två håll :-)
Tack snälla Karin!!!
Kramar!!

Suz:
Ja, sönerna måste kunna det döttrarna kan.
Absolut.
Lära dem precis samma saker.
Tror att De ovan menar på ett annat plan, den när sonen träffar en kvinna, då blir hennes familj "viktigare" än sonens familj, Tyvärr är det ju oftast så, och det är tungt.
Precis, att vara en bra svärmor är verkligen A och O!!!
Det blir du säkert, Suz.
Usch, låter läskigt med olyckan, Suz.
Otäckt värre. Jag är glad att det gick bra.
Kramar!


Annika said...

Brysselkakan:
JAG förstår det!!
OCh du har gjort de x3.
OJ.
OCh nu flyttar din yngste ut.
DET kommer att kännas.
Vad fint att sönerna bor i samma hus.
En lättnad för DIG och er alla.
Visst ska det bli bra, det kommer att bli jättebra för dig och för mig.


Desiree.
Ja, det är ju det, och det kan vara lite svårt att fatta ibland.
Tack, jag jag tror också att vi kommer att hitta på en massa roligt även då det bara är P och jag.
Det är jag säker på.
DETTA är onekligen övningsstadiet innan flytten nästa höst.
Ja, skolorna här är bra på det där med parents weekends etc, och sådana kommer vi ju att åka på.
Sen kommer ju kiddsen hem med jämna mellanrum så det är kul.
Du ska se att det kommer att gå fint.
KRAMAR till dig!!


AL:
Jag vet, det är tungt.
Men det skall gås igenom.
Förstår att du inte ser fram emot Killians sommarkurs. Men, det kommer att gå bra för både dig och honom.
Hur länge är han borta?
Du ser, det har börjat lite för er också. Visst känns det konstigt.
Yikes, jag hör dig om framtiden, AL.
FATTAR att du tänker på sånt. Du måste bli en en bra och schysst svärmor, och din svärdotter ska vi hoppas blir jättefin.
Isf går det galant.
Hur ska man bli som svärmor?
Ja käre tid vilken tanke...
Hoppas att min svärson blir trevlig.
Tänk om jag inte gillar honom...
NEj, tankarna får inte gå dit nu., HON har inte ens en pojkvän, hihi!!

HAHA, true dat, blommande träd är mer lugnande för själen.

KRAAAM!!


Annika said...

Channal:
Annorlunda men bra blir det nog.
DET måste det bli.
Jag har hopp.
OCH du vet ju vad du talar om.
Men jag är glad att du har en flicka kvar i hemmet.
KRAMAR!!!


Penny:
Absolut annorlunda. Men bra ska vi tro.
Ja vi är bra på aktivera oss. TUR det.
Karolina kommer att gå det fantastiskt, det tror jag alla ggr.


Mrs Clapper.
TACK!
Jodå, nu finns de bilderna ute :-)

Annika said...

Vivan:
ÅÅÅÅ tack vad glad jag blir.
Jag försöker.
SANT, det kommer då det kommer. Det är bara att gå igenom det.
Göra det bästa av det hela.
Nej, sant, inget NYC för er, men väl samma förändring.
Jag tror, precis som du säger, att man vänjer sig.
Det blir bra för alla till slut.
TACK för bildberöm.
DET kommer mera, var säker :-)
Tack för snälla ord!!
KRAMAR!!


Anne:
OCH tack, jag blir så glad över dina fina ord till mig.
Sant, denna sommar blir en övning.
En övning inför hösten 2014.
OCH jag tror att du slår huvudet på spiken: precis, när K flyttar förlorar jag titeln hemmamamma. Vad ska jag då kalla mig? hur ska det då kännas??
SÅ skumt.
OCH så konstigt.
OCH du har sååå rätt i det du säger, klart att jag är glad att K vill gå vidare, vill något med sitt liv.
Det måste ju ändå vara ngt av en mardröm att ha sitt 30 åriga barn boendes hemma.
Kännas fel in i märgen på ngt sätt.
Sen har du, såklart rätt, igen, KLOKA ANNE, i det du skriver om att man får sitt barn tillbaka efter x-antal år.
Jag vilar i det, och tror absolut att det är sant.
Jag vet att det är sant, så var det för mig med min familj.
OCH ja, jag är glad att jag har en dotter i det här fallet.
Tack för kloka ord.
KRAMAR!


Desiree:
TACK snälla DU!!
Ja, visst är Easstern redbuds så VACKRA!!!!
Kramar!!!

Annika said...

Millan:
AWWW...blir du?
Ja, tiden flyger. OCH visst är det så att man vill ankra tiden.
Jag brukar ibland tänka på när K ar fem år. Herregud vilken söt ålder.
Fast, alla åldrar är söta och fina på sitt sätt.
tonårsåren lite tuffare :-)
Exakt, man gläds över att ens barn formas in till kloka, fina och snälla tonåringar med integritet.
Ja, det är skitskumt att inte åka hem, men det ska gå det med.
Jag ser det som en spännande sommar på ett plan.
Kramar och tack!!!

Sahra said...

Har du funderat på att börja jobba när K inte bor hemma längre? Eller ska du helt hänge dig åt din hobby fotografering? Vilket som blir det bra. Men jag förstår att det kommer att bli en stor omställning. Min äldsta funderar på seglargymnasiet på västkusten. Den andre flyggymbasiet uppåt landet. Det blir en pärs.
Kram

Annika said...

Sahra.
Tankarna finns där.
Absolut.
Eller så tar jag fotot ett steg längre.
Visst funderar jag på just detta. Ganska mkt också, ska du veta.
En pärs för dig också om ngra år, minsann.
Det är inte lätt alla ggr.
Stor kram!!!

Suzesan said...

OBS;) Jag fick bara en tanke så ingen känner sig kränkt i det som man säger så jag syftade inte till någon.och att jag tycker nåt om vad någon anna skrivit.... Alla är kloka och bra.

Tack Annika för ett bra inlägg och kloka kommentarer.

Kram
/Susanne

Annika said...

Suz:
DET tror jag inte.
No worries!!!
Kram!

Charlie sa ... said...

Jättefint skrivet Annika! Förändringarnas vindar fläktar - men det kommer bli bra! Ni står varandra så nära och det är också bra att det sker pö om pö. Det blir försmak i sommar. Är övertygad att Karolinas entusiasm och lycka kommer hjälpa till. Det blir en annorlunda men fin sommar!

KRAM!!

Saltistjejen said...

Så fint du beskriver det hela Annika! För visst är det så. Nya faser i livet kräver omställning. det är inte alltid lätt. Även om jag, som du, tror att var tid har sina bra och sina jobbiga sidor. Så är det. Småbarnsåren är underbara på många vis, men samtidigt rätt slitiga. jag kan ibland längta tills att man får en mer oberoende dotter och har lite mer tid att själv förfoga över. Så som du och Peter har nu. Samtidigt inser jag att man också kommer att sakna just den här tiden. När de är direkta, "enkla" på ett annat vis, och då man själv som förälder är deras största idol i livet. Sedan lät man mest bli pinsam ett tag innan man återigen klättrar lite på deras stege haha! ;-)
Det kommer helt klart bli en annorlunda sommar för er. Men som du säger tror jag den kan komma att bli riktigt fin! OCH du och Peter kan ju också få uppleva NYC lite längre. Jag lovar att sätta in annons ang lgh här också. Säg bara till om jag ska kolla för en vecka eller mer/mindre. Att K kommer få en toppensommar här är jag helt säker på!!! Som du säger, en DRÖM för en tonåring! OCH även en fantastisk merit för henne att ha blivit antagen på TISCH!!!
Kramar!!

Annika said...

Lotta:
Å tack!!
Vad glad jag blir att du tycker det.
Tycker också det är bra att det går lite pö om pö nu. Verkligen!
Karolina brinner av iver inför sommaren, och det gläder MIG också. Ofantligt mkt.
KRAMAR!!


Saltis:
ÅÅÅ tack!!!
OCh du har hela skoltiden framför dig.
Håll i Ella, det går SÅ fort.
Allting har sin tid.
Så är det.
Just nu pratar Peter och jag rätt mkt om hur det var när K var 5-6. Hur gulligt det var, och hur många söta barnfilmer vi såg etc.
Enkelt och självklart var det, om än jobbigt också på sina sätt. Förstås.
Men den här åldern 16 är också gullig, men vi gör så lite saker med K numera, och det är lite trist. Ändå är det ju normalt.
OCH som det ska vara.
Jag tror det kommer att bli en bra sommar.
Ska maila dig med datum. TACK snälla Saltis.
KRAMAR!!!!!

Cecilia/svengland said...

Känner såååå mycket igen mig i det du skirver!!!!! Min dotter håller precis på att avsluta andra året på Universitetet och jag måsta bara säga, hur mycket cliche det än låter, att det är en fas man måste ta sig igenom!
Den dagen då vi skjutsade J till Uni, daen hon skulle flytta hemifrån vid 18års ålder, var den värsta i mitt liv. Jag tor aldrig att jag har varit mer heartbroken någonsin och jag trodde aldrig att jag skulle överleva det Men efter ett tag blev det lättare och man vänjer sig - visst oroar jag mig än idag men man måste ju låta dom växa upp också, visa att man litar på dom och ge dom en chans! Nu har vi ju visserligen en lillasyster i huset fortfarande och det hjälpte enormt, för jag hade fortfarande något att koncentrera mig på men allt har ju blivit annorlunda ändå! Man måsta få sörja, för det är en sorgeprocess, och tillåta sig att gråta för det gjorde jag till det inte fanns några tårar kvar! Det tar tid men man vänjer sig!