Wednesday, March 13, 2013

Amerikanska Fenomen: How can you make two months salary last forever...

Godmorgon!


Först och främst, tack för alla födelsdagshälsningar som brakade in här på bloggen igår.
Jag blir ju så glad!!
TACK för dem!!
Det är väldigt roligt att fylla år på bloggen, på Facebook och på Instagram.
Nu är jag 47+1 och har påbörjat mitt 48 jordevarv.

Vad sägs om en titt på Amerikanska Fenomen igen?
Min serie som jag ibland öser lite ur.

Vi har ju varit inne på temat bröllop  den sista tiden.
Jag tänkte att vi skulle fortsätta på den stigen nu.
Vi ska tala om förlovningar.

Då man förlovar sig här i USA betyder det också att man kommer att gifta sig. Ofta sker bröllopet inom 1-2 år efter att ringen har kommit på kvinnans finger.
Som ni vet är det en stor apparat att gifta sig.
Många blivnade brudar förvandlas till Bridezillor och får lättare (eller svårare) storhetsvansinne.
Det gäller att att hålla huvudet kallt, och att hålla koll på plånboken.
Som jag berättat kan bröllop bli nästan HUR dyra som helst.

Men, tillbaka till förlovningen.
Ofta har det blivande brudparet sedan en tid bestämt sig för att gifta sig då de förlovar sig.
Jag tror att är ganska sällsynt att det endast är mannens beslut. JAG hoppas åtminstone det. Eller jo, det är det. Numera. Det var annorlunda förr så brudgummen först talade med brudens pappa och anhöll om hennes hand INNAN han frågade sin tilltänkta.
Det var då.
Nu är nu.
Precis som hemma talar man ihop sig innan det är dags.

SANT är dock att det är MANNEN som köper en förlovningsring till sin flickvän.
OCH sant är också att mannen INTE har förlovningsring under förlovning i USA. Han får sin ring vid vigseln.

How can you make two months salary last forever?
Det är en slogan som alla juvelerare hade på 90-talet, då Yours Truly fick sin ring.
Med det menas att mannen ska spendera två månadslöner påsin flickväns ring.
Gör folk det?
Jag skulle säga att det är ganska vanligt, ja.
Ofta dock betalas både MER och mindre för den ringen.




Förlovningsringen är den ring som är mest värdefull av vigselringarna. Oftast har förlovningsringen en, eller flera diamanter.
Vid vigseln byter man två enklare ringar, ofta släta. Men kvinnas ring vid vigseln kan också vara beströdd med ädelstenar. Det finns liksom inga gränser där, och inga no-nos.
Men i de allra flesta fall är vigselringen en enklare modell.

Förlovningen betyder alltså startskottet på bröllopsfix för brudparet.
Under förlovningsperioden planeras, och slutförs, bröllopet.
En virvelvind av planering.




Vid förlovningen väljer den blivande bruden och brudgummen sitt “wedding party”, alltså vilka tärnor och marskalkar de ska ha. De väljer också sin “maid of honor” och “bestman”.
Kyrkan beställs (om det inte är kyrkbröllop, per se, är det inte lika mycket planering givetvis. Ja, såvida det inte är ett så kallat “destination wedding” då man gifter sig på annan ort).

DÅ brudparet bokat kyrka, eller plats, skickar de ofta ut ett “Save the date” kort med posten till sina bröllopsgäster, på så sätt får gästerna veta redan då.
Några veckor/månader senare kommer det riktiga inbjudningkortet med posten.




Många anställer en bröllopskoordinator så fort de förlovat sig.
Så fort kyrka och lokal är bokad bokas också fotograf med assistent (som ofta följer med brudparent hela bröllopsdagen, från morgon till kväl). En videograf som filmar hela bröllopet och festen bokas också.
Blommor beställs. Mat smakas av, och beställs. Samma med tårtan.

OCH så klänningen förstås.
Kronan på verket, som kan kosta multum.
Ni har väl alla sett tv-programmet “Say yes to the dress”.
Det programmet kan få vem som helst att flyga i taket av galna Bridezillor som pushar sina mammor att betala mer än budgeten tillåter.




Vilka betalar?
Numera tror jag att de flesta brudpar betalar en stor del av sina egna bröllop. Många betalar allt.
Det är dock vanligt att kostnaden delas på tre; brudparet, brudens föräldrar och brudgummens föräldrar.

Så, kort sagt är en amerikansk förlovning en virvelvind av bröllopsplanering.

Idag ska jag ta mig ut på fotopromenad med en vän.
Det kanske bli några bevis från den promenaden här på bloggen imorrn.
Man vet aldrig...

Ha det så gott!!

37 comments:

Äventyret framtiden said...

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte har gift mig i USA. Troligen skulle jag aldrig stå ut eller orka med allt detta, fastän jag nog gärna läser om det och ser det på film nu och då. Som betraktare är det roligt och intressant att läsa om

Karinkram

Lisa said...

Instämmer...blir stressad bara av att läsa om allt detta ;-)
Bildbevis säger jag inte nej till...
Kram, Lisa

Annika said...

Karin:
HAHA, det är allt förenat med stress!!
FÖR väldigt många.
Jag körde det bästa: förlovade mig här, gifte mig borgeligt här (mycket litet firande) och sen kyrkbröllop hemma med fest, och till sist en stor fest här.
Låter rätt stressigt då jag läser om det.
Men det var bara kul!!
Allting.
Men för många är det nog stress om de ska köra hela linan ut.
Trevligt att du gillade att läsa om det.
Kram!


Lisa:
Som sagt, det kan nog vara mkt stressande för många :-)
Vi ska se om det blir ngra roliga bilder idag :-)
Kram!!

olgakatt said...

Förlovningen låter som det fungerade här förr. Själva hade vi ett år mellan förlovningsdag och vigsel för 100 år sedan.
Numera betecknar sig folk oftast bara för sambor och tycks strunta i förlovning. Sen gifter sig somliga efter 20 år och en kull barn....
Seden att brudgummen får en ring vid vigseln är helt ny här, säkert amerikaimport.
I vissa länder bär både män och kvinnor bara en ring och då på höger hand. I de länderna betyder två ringar på vänster hand att en kvinna är änka. Det har ibland lett till missförståndet att Sverige har väldigt många unga änkor.

Anonymous said...

Jag blir lite nyfiken på hur dina ringar ser ut!

Annika said...

Olgakatt:
Det är vänster hand om gäller här med.
Jo, att mannen har dubbelring hemma numera kommer nog härifrån.
Både min svåger och min bror ville ha vigselring vid bröllopet.
Säkert en USA import.
Förlovning leder alltid till bröllop här, sgs. Ibland slås de ju upp.
Ja, sverige har verkligen gott om sambos och förlovade.
HIHI!!
Det funkar ju det med!!


Brysselkakan:
OO de är inte så flådiga som dem jag har på bild...
men jag gillar dem :-)

Pernilla said...

Oj, grattis i efterskott. Missade det igår. Hoppas du hade en fin dag p din 26-årsdag ;-)!

Annika said...

Pernilla:
Tackar!!
Ja, det var en fin 26-årsdag :-)

Taina said...

De kan verkligen gå crazy här vad gäller förlovningar! Men å andra sidan tycker jag se mig en liknande trend i Sverige. Var är det simpla liksom. Visst ska det vara en speciell dag, men sedan möts man av verkligheten och alla dessa räkningar som ska betalas. Ugh. Många har fått en mindre chock efteråt.

Visst var det väl så i Sverige förr också att det bara var bruden som hade en förlovningsring?

Ha en skön fotopromenad!

Kramar!

PS. Nu ska Liisa också gå i teaterskola i sommar. Dock inte i Karolinas kaliber men ändock. Kolla bloggen...

Annika said...

Taina:
Men visst!!
Jo, det är säkert så att Sverige börjar ta efter. Det ska ju vara så storslaget ofta här också.
HOW do you PROPOSE!!
??
Ingen aning om hur det var förr hemma.
Men så kanske det var. Dock inte under min livstid.
Vad kul att Liisa ska gå på dramaskola.
ALltså, jag kan tänka mig att teater PASSAR din lilla fröken!!
Ska genast komma och titta.
Kram!

Musikanta said...

Mannen har vad jag vet aldrig haft förlovningsring i Sverige. Det är rätt kul, jag som spelat på sådana massor av bröllopet. Det är mycket ovanligt att brudparet INTE har barn när de gifter sig.

Kyrkbröllop i allmänhet brukar vara ganska påkostade, även om de sällan är sådana som du skriver om (utom socitetsbröllop förstås).

Själv gifte jag om mig med MM utan att släkten visste om det - i en kyrka med äldsta dottern och hennes sambo som bröllopsvittnen...Men äktenskapet har hållit i över 36 år nu :-)!

Anna-Lena McGrath said...

Ha, ha...

När jag träffade min man 1994 var vi både inne på att skippa bröllop. Varken han eller jag var så intresserade av sånt stohej.

1997 hängde vi på min svenska kompis och hennes amerikanska man till Vegas. De skulle "gifta sig" för att hon skulle få sitt gröna kort. Jag och min man hade vid detta laget också insett att det var det enda sättet för mig att få stanna i USA. Hur illa vi än tycker om bröllop...

Fria? Vad är det? Det måste varit advoken som gjorde det åt oss när han sa att det enda sättet jag kunde stanna i USA var om vi gifte oss...INTE KUL!

Min kompis bangade ur och jag och min man köpte vigselringar i sista minuten på Target av en riktig häxa...Hon såg skrämmande ut...Vi skrattar än idag åt denna människa. Hur kan man se ut så?

Vi körde igen om en Drive Thru på Little White Chapel och så vi var gifta!!! Jag behövde inte ens visa pass. Våra kompisar bjöd på bröllopsmiddag på en microbrewery Vi drack öl och vi åt ostron! Perfekt säger jag.

Efter tio år så tyckte jag mitt finger såg så naket ut med bara ett s.k. wedding band från Target, jämfört med alla andras bling-bling, så jag fick ett anniversary band med fem diamanter av min make på vår tionde bröllopsdag.

Men herregud! Jag skulle ALDRIG tillåta min man att lägga två månaders inkomst på en RING! Det är så dumt, så dumt.

Ps. Lite om dubbelmoral...Min kompis lille kille fick en lapp hem igår. Han och hans kompis gjorde lite karatesparkar på skolgården, och då sa min kompis lille grabb "akta så din inte sparkar min penis"....Det fick han inte säga. Han fick lära sig av skolan att han måste säga "private parts"...Tror du uppskattar denna historien! USA i ett nötskal...

kram, och ha en underbar 47 +1 dag!!!

Saltistjejen said...

Ja du Annika det är GALET här tycker jag. Och det har spritt sig till Sverige också! ;-)
själv tycker jag det är nästan oförsvarligt det att betala så mycket för ett bröllop. iallafall om man itne HAR de pengarna, vilket tyvärr är rätt vanligt. Att ta banklån till sitt eget bröllop känns helt horribelt!! Särskilt med en skilsmässostatistik på nästan 50%! Jaja, själv ville vi ha det enkelt och jag ville absolut INTE ha någon sådan typisk "anglosaxisk förlovningsring". Det är inte riktigt min grej helt enkelt. jag minns att jag kontaktade en svensk guldsmed och att jag själv var med och "designade" ringen/ringarna lite. Dvs jag beskrev ungefär hur jag ville ha den/dem och sedan skickade han ritningar med olika förslag. Vi bollade dem fram o tillbaka ett tag och sedan blev det Tre(!) ringar med bigselringarna också då alltså. För när jag funderade på min förlovningsring tänkte jag hela vägen till vigslringen också eftersom jag ville att de skulle passa ihop. Förlovningsringen är helt slät i vitguld. Ganska bred (M tyckte den såg ut som ett kullager hahaha!). Sedan ville jag ha en vigselguld i både vitt och rött guld (därför blev det två ringar istället för en på inrådan av guldsmeden som sa att OM man skulle behöva förändra ringens storlek senare i livet så är det mycket svårare om man har en ring med två metaller). I den med vitguld är det ett par små små diamanter men de är spridda runt hela ringen (liksom infällda). Så nej, här är det många som inte ens förstår att detta är mina förlovnings - och vigselringar. ;-) Eftersom jag inte har någon "Big Rock".

Klänning var det ju också knas när jag skulle välja eftersom jag 1)ville ha en enkel och 2) inte alltför dyr! Det slutade ju med att jag köpte en brudtärneklänning (fast vit). Wera Wang blev det till slut så det var ju fint som snus ändå, men eftersom det inte var en riktig brudklänning utan bara en "maid´s dress kostade den bara ca 300 dollar! Som hittat för mig! :-D
Tjingeling!

Musikanta said...

...massor av bröllop, förstås. Jag försökte ta bort kommentaren och ändra, men det funkade inte.
Kram från Ingrid

bettankax said...

Så kul att läsa om detta. Jag är ju mitt i bröllopsståhej. Filar och fixar på ett tal...
Makalöst som bröllop kan skena iväg. Fattar inte att man vill/kan spendera så hutlöst med pengar. Jo om man har är det ju inga problem men så förfärligt och sorgligt att skuldsätta sig för ett bröllop.
KRAMAR!!

Erica said...

Tanken med förlovningar gillar jag betydligt mer i USA! Inte all uppståndelse och hela grejen runt omkring bröllopet. Jag skulle LÄTT kunna rymma och gifta mig i hemlighet för att slippa det, men då skulle min familj förmodligen inte prata med mig på tio år ;P
Men vad förlovningen BETYDER gillar jag betydligt mer i USA än i Sverige! Ordet betyder ju "inkörsporten" till bröllop/äktenskap.
Här kallas det fortfarande förlovning, men jag tycker ordet totalt förlorat sin betydelse (i Sverige alltså).
Då ungdomar hinner "förbruka" typ 1-3 "förlovningar" innan de fyllt 18år...
Och alla människor som förlovar sig utan att ha någon tanke på att gifta sig...

Men vad skönt att det i alla fall moderniserats lite grann i USA. Tänker på det där med att mannen ska be flickvännens pappa om "hennes hand", som det är i typ alla filmer. Tyvärr måste jag säga att jag alltid stört mig på en sådan tradition. Tycker den mer säger typ att "kvinnan är en ägodel" som en man ber en annan att få "ta över".
Så jag är glad att det inte är så i verkligheten! :D

Tänkte fråga: hur är det på själva bröllopet i USA... Är det som i filmer att brudgummen står framme vid altaret och bruden går fram dit tillsammans med sin pappa? Eller har det också moderniserats; att brudparet går fram tillsammans?
Kan inte låta bli att tycka att "filmversionen" är alldeles för förlegad. Spinner vidare lite på det där att kvinnan är en "ägodel" som lämnas över från en man till en annan.

Två månadslöner på förlovningsringen! Oj, så saftigt!
Kan inte låta bli att översätta ungefär vad det skulle bli här i Sverige... Om vi säger att man har ett lite mer lågavlönat jobb, och tjänar 15000kr/månad, så betyder det att förlovningsringen skulle kosta 30000kr...
Usch, en ring för den summan skulle jag inte våga bära ;)
Men det handlar kanske mycket om att amerikaner alltid slår på stort när de gör något. Och det är väl inte för inte som Sverige kallas för "Landet Lagom" ;)

Om/när jag gifter mig kommer jag nog att vilja ta tanken med förlovning från USA, men ha själva bröllopet svenskt :D

Och nu har jag babblat på en massa igen... ;)
Vissa ämnen går jag verkligen in i, och svävar ut nästan alltför mycket ;)


Hoppas att du får en jättebra onsdag!
MVH /Erica

Desiree said...

Jag tror att mycket av detta redan spridit sig till Sverige men en av de stora skillnaderna fortfarande är antalet bröllopsgäster. I USA så verkar det som om det ofta bjuds minst 100 personer och ofta 200-300 personer. Man bjuder föräldrars vänner ect. I Sverige är fortfarande bröllopen betydligt mindre. Ett bröllop med 100 personer är ett riktigt STORT bröllop i Sverige. Kostanaden per kuvert och gäst är ju ofta det som skenar iväg. Det dyraste för oss var just festen och vi var väl ca 60 personer. Men kostnaden delades av mina och Calles föräldrar och så vi förstås. Sedan tror jag också att det fortfarande är rätt ovanligt att man lägger 2 månadslöner på förlovningsringen i Sverige.
Kram!

Bloggblad said...

Vilken tur för mina föräldrar att vi gifte oss på billigast tänkbara sätt -75. Jag sydde klänningen av ett reatyg för 80:- lånade slöja, svärmor knypplande kronan, skor på rea... MEN små briljanter i vigselringen.

Kaffe med hembakt... 60 gäster. Vansinnigt roligt med tokiga studentkompisar som hittade på galna upptåg och lekar... prästfrun fick t.ex. klippas bort från kantorn... en klack gick av för en gäst...

Och SÅ nöjd med att mina föräldrars budget inte sprack.

Jag tycker nästan synd om dem som lägger så mycket pengar och energi på perfektionism att de knappt orkar vara närvarande när dagen väl är där. En kompis till mig ångrade efteråt att de hade lagt så otroligt mycket pengar - som kunde gått till annat - på bara en kväll...

Bloggblad said...

INGRID (MUSIKANTA): Förlovningsring har mannen visst! Det är vigselringen som bara kvinnan får.

Bloggblad said...

Alltså enligt gamla traditioner - sen gör man ju hur man vill.

Channal said...

Pompa och ståt! Amerikanska traditioner har kommit starkt till Sverige! Jag föredrar lite enklare...

Tänk om min man la två av sina månadslöner på en förlovningsring till mig!! Då skulle jag SVIMMA!!

Här får ju båda ring vid förlovning och bara kvinnan får en ring vid bröllopsceremonin.

KRAM Anna

Madeleine i USA said...

So true. Allt stämmer, blir så full i skratt :)
Vår förlovningen var vacker och hela Kens familj var samlad.
Till vårt bröllop i Thailand hade vi också bokat en wedding coordinator..bra val och vi fick vårt drömbröllop!!

Anonymous said...

Jag har lärt mig det med "korta förlovningar" i USA av en svensk kompis, hon blev utvisad ifrån USA för att immigrationen inte trodde på hennes och hennes pojkväns historia om att de hade varit förlovade i flera år. De trodde att de var ett fejkpar för att hon ville jobba svart i USA.
/Tysta C

Anne-Marie said...

Jag blir alldeles matt att läsa om allt kring förlovningar, bröllop osv. Fattar inte riktigt varför folk står i så.
När Michael och jag gifte oss använde jag en av mina finare ringar som jag fått när jag gick ut gymnasiet. :) Han var helt emot smycken och vi använde en ring bara för att det krävdes vid giftermålet. Jag brydde mig inte om att ha en ring. Så romantiska var vi. ;)
Hur kan man lägga ut så mycket pengar på förlovning och bröllop? Helt obegripligt för mig. Kramar!!

Martina said...

Ja förlovningar och bröllop kan ju verkligen kosta precis hur mycket som helst! Sa är det väl lite överallt, men samtidigt sa far man ju anpassa sig efter den budgeten som man själv har.

Självklart sa hade jag ocksa kunnat spendera en hel förmögenhet pa ring, klänning, midddag, blommor... om jag hade haft dom pengarna. Men sa är ju inte riktigt fallet. Och visst ville vi ha ett relativt fint bröllop men vi ville ocksa lägga en stor del av pengarna pa var bröllopsresa. Och jag skulle inte ga sa langt att jag hade velat lana pengar och/eller be om pengar fran föräldrarna.

Sa i slutändan skalade vi av mycket och hade ett ganska enkelt och litet bröllop. Det berodde dock även mycket pa att vi gifte oss i Sverige och att det inte var sa enkelt att planera och organisera bröllop pa distans!

Jag tycker absolut att man ska ha bestämt sig för att gifta sig om man förlovar sig! Men det är bara min asikt.

Vilka förlovningsringar!! Den första och den sista i raden skulle jag verkligen inte tacka nej till!!!

Vad knäppt (och onödigt) att skicka ut ett kort där det star "save the date" för att senare skicka ut inbjudan!

Kramar

Anne said...

Här gifter man ju sig rätt snabbt, är man ett seriöst par och vet man hittat rätt och bestämt sig för att satsa på varann så förlovar man sig och gifter sig. Något jag gillar, varför inte liksom Hemma känns det snarare som undantag göra så, där är ju hur många som helst sambo år efter år. Jag har många kompisar som lever tillsammans med sin partner sen många år tillbaka, har flera barn ihop och hur etablerade som helst men de är bara sambo och inte gifta. Jag tycker det kan låta bli konstigt att presentera den man lever med och som är far till ens barn som "min sambo". Personligen är jag för att gifta sig om man nu ändå bestämt sig för varann, kanske jag är gammaldags men jag tilltalas av tanken på äktenskapet och bröllop (dock är jag INTE för den amerikanska, överdådiga bröllopsvarianten). Men visst, de som gifter sig hemma numera har säker anammat mer av den dyra och pampiga amerikanska varianten.

Jag har aldrig varit på ett amerikanskt bröllop men vore himla kul så ett riktigt sånt "live".

KRAMAR!!

Annika said...

Jag vet faktiskt inte vad min ring kostade men det var iallafall långt ifrån två månadslöner :). Och min amerikanske man - som är lika - öh - ekonomisk som jag - trillade nästan av stolen när jag förmedlade den "normen" till honom.

Problemet är ju att om man lägger två månadslöner (iallafall när man som vi var studerande) så har man inget att leva på sen...om man inte lägger det på kreditkortet men det känns ju lagom kul att börja sitt gifta liv med att dra på sig kreditkortsskulder. Vi bröt nog mot traditionerna på flera olika sätt dessutom - vi skulle vara ifrån varandra ganska länge efter vi förlovat oss så han ville också ha en ring när han förlovade sig. Vi köpte en faith ring till honom för den sakens skull.

Och bröllopet var jättefint men hade ingenting av det där man "skulle" ha. Jag köpte en how to-bok för att ta reda på hur det skulle vara men den fick jag bara huvudvärk av så den slängde jag ut. Vi hade borgerlig vigsel och middag men inget "wedding party," blommor men inga presenter till gästerna eller dekorationer, ingen rehearsal, definitivt varken möhippa eller wedding shower. Slutresultatet blev ungefär detsamma i vilket fall, dvs. vi fick papper på varandra ;).

Christina said...

Yay! Bildbevis imorgon!!
Fy för bröllopshetsen här! Fast det blir värre och värre i Sverige med känns det som. Kommer ihåg mitt första besök i USA när jag såg alla stora stenar på kvinnornas ringar, hade aldrig sett det innan :-) Sen när man kollade på ring själv och fick uppfattning om vad stenar kostar så blev man ju ganska mörkrädd :-)
Kram!

Annika said...

Ingrid:
Men mannen har väl ALLTID förlovningsring hemma.
Däremot inte vigselring, även om de börjar få det också hemma.
Min svåger och bror har dubbelring.
Här däremot har mannen aldrig förlovningsring.
Förstår att det är mer vanligt än ovanligt att paren hemma redan har barn då de gifter sig.
H
r är det inte lika vanligt, iaf inte vid första äktenskapet. Sedan är det ju det. Många gifter om sig även här.
Ja, kyrkbröllop kostar, och vad jag förstått blir det flådigare hemma också hela tiden.
Låer mkt bra din vigsel med MM!!
Grattis till 36 år!
Kram!!


AL:
Ja, vägen till Green Card går ofelbart via giftermål.
Jag gifte mig borgligt först för att få det.
Tycker det verkar kul att dra till Vegas och gifta sig.
Det är ju verkligen vanligt också.
Tror att det kan bli mkt speciellt.
OCH kul, som i ert fall.
OMG!!!
Din historia om killkillen och det han sa är obetalbar. Herregiud, ibland undrar man tamejtusan vart det är på väg.
Det är ju inte KLOKT!!
Sånt gör mig förbannad. Dubbelmoral i dess förbaskade bästa form...Våld OK, penis, and you are toast.
Jösses.
Kram!!


Saltis:
JA; det har ju gjort det!
Jag vet.
Bröllopen blir allt större där också. OCH mer påkostade.
Lite mer amerikanska, kanske.
Det är nog många som tar banklån till sitt bröllop, specieltl hemma.
Men också här. Eller att fldrar lånar på sitt hus etc.
Jag tycker det är sjukt som i Sve också när gästerna får betala för sitt kuvert på middagen.
Eller cash bars etc.
Please...
Om man inte har råd att slå på stort så slå på mindre då. DET blir ju inte mindre speciellt för det.
Tvärtom.
Tycker det låter jättebra med dina vigselringar. Absolut coolt och unikt.
Nej, de flesta har nog en rock av ngt slag på fingret. Men jag vet många som inte har det heller.
Brudklänningar ja, en hel vetenskap det också.
SÅ bra att du hittade din klänning i tärnutbudet, och vilket BRA pris sen.
GILLAR!!!
Kram!

Annika said...

Bettankax:
roligt at du ska hålla tal.
Bröllop är verkligen kul.
men jag håller så med, att skuldsätta sig för ett bröllops skull ÄR inte OK.
Tvärtom.
Kram!!


Erica:
Precis, förlovningen tas på allvar här.
Den leder till äktenskap. OCH nej, här finns det inga som bara gör det "på kul".
Jag tycker också det är rätt bra, precis som du.
Visst har det blivit urvattnat hemma det hela.

Nej, det där med att anhålla om ngns hand är nog helt borta.
Det förekommer nog bara i filmer numera.
Jag tycker också det är otroligt förlegat.
Peter frågade inte min pappa, det kan jag säga :-)

Right on, i 9,99 av 10 står brudgummen vid altaret och väntar.
Bruden går fram ensam, eller med sin pappa, eller mamma. Ofta numera bägge fldrarna.
Förlegat också, ja.
Men otroligt stark tradition.

Ja, det där med två månadslöner kan nog stämma ofta, men inte alltid.
Dock det är ju oftast diamanter av olika valörer i ringarna, och de kostar.

Det är ALLTID kul att höra ditt resonemang, I love it.
Du skriver alltid så bra.

Ha det så bra!!


Desiree:
SÅ sant, det verkar så.
Sverige har tagit efter.
Ja, jösses. Här kan bröllopsgästerna vara hundratals. Min svägerska hade över 300!!
Fattar inte ens hur man kan känna så mkt folk.
Otroligt.
Och så kostar det därefter.
Som du säger är det ju lite mindre omfång hemma, bra det.
Festen är det som kostar, ja.
OCH den är inte billig.
Nej, sant, och vad jag vet kör man ännu inte dessa anglosaxiska förlovningsringar med diamanter hemma.
Men de kanske är på frammarch också?
Kram!!


Annika said...

Bloggblad:
På 70-talet var det väl inte ens poppis att gifta sig.
Så ert bröllop låg helt säkert helt rätt i tiden och var så spot on det bara kunde vara.
Låter kul!!
Nej, jag vet...jag tycker också det är galet att spendera så mkt pengar på ett bröllop, och en enda kväll, att man sedan är skuldsatt över öronen.
INTE OK.
Precis, mannen får ju alltid förlovningring hemma. Alltid.


Channal:
Ja, det amerikanska börjar bryta grund hemma nu på bröllopen också.
Jag håller med dig om att det inte ska behöva vara så.
Two months salary, baby!!
:-)
Det är mkt det, speciellt om man kommit en bit i karriären.
OCH tidigare också, förstås då man inte har så mkt.
Ganska galet det där.
Min svåger, och min bror, har bägge vigselringar också. Dubbelringar.
Det är väl den amerikanska seden som slagit igenom där.
kram!!


Madeleine:
Jajamen, så är det!!
American all the way.
Så hela hans familj var med då du fick din ring.
Mysigt med bröllop i Thailand.

Annika said...

Tysta C:
Välkommen hit.
Ja, det kan jag förstå. Om inte USCIS (immigration) vet om att man är förlovad genom ett fiancee visa då har man nog inte mkt att sätta emot.
Tyvärr.
Nej, de borde nog ha gift sig snabbt.
Här förekommer inga långa förlovningar, och det borde hennes man ha vetat.
Tycker synd om din kompis, men är inte alls förvånad. De borde ha planerat det bättre.
Välkommen tillbaka!


AM:
Jag vet, man kan lätt bli matt.
Det är väl det där med den eviga vita flickdrömmen som sååå många kvinnor bär med sig.
Den ska uppfyllas, och det kostar därefter.
Mne visst har mkt gått över styr.
Kram!


Martina:
Precis, det är en kostsam historia.
Överallt.
Speciellt vigseln. OCH den tillhörande festen.
Tyvärr går ju måånga över sin budget.
Vi gifte oss två ggr, först borgeligt i USA, sen kyrkbröllop hemma.
Mina fldrar betalade festen.
Här i US hade vi också en fest sen, och den stod Peters fldrar för.
Tacksam över det är jag...
Visst, jag tycker också att förlovningar vattnats ur hemma.
OCH jag håller helt med om att bröllop inte får kosta multum.
Kram!

Annika said...

Anne:
Exakt.
När man förlovar sig då är det altaret som gäller. Inget annat.
OCH det går rätt snabbt.
Jag tycker också det är bra.
Hemma har det verkligen vattnats ur, även om jag gillar att man inte behöver gifta sig heller.
Men varför inte?
Det get ju faktiskt en helt annan säkerhet till så mkt om man gifter sig.
HOPPAS att ni blir bjudna på ett amerikanskt bröllop.
De är ju oftast så storslagna.
Kramar!!


Annika:
HAHA, jA DET är bra!!
Det är bara att bryta det där. OCH jag vet ju egentligen inte hur mkt av en norm det är.
OCH jag tror att bland fattiga studenter är det en helt annan femma, som i ert fall.
Då gör man vad man måste.
OCH tur är väl DET!!
Sedan vet jag folk som uppgraderat sina ringar vid 10-årsdagar och liknande.
De där bröllopsböckerna och tidningarna de kan verkligen STRESSA, det minns jag själv.
Tycker ert bröllop låter toppen, och som du säger fick nu ju papper på att det är ni.

Christina:
Det blev ngra :-)
Bröllopshetsen här ÄR enorm-.
Men som många av er skrivit börjar det bli så hemma också.
Ja, du, vissa stenar man ser här ÄR så stora. OCh kostnaden för stenarna är ju enorm.
Man baxnar ja...
Kramar!!

Charlie sa ... said...

Bröllop, förlovning....ja, en hel process här och (ofta) kostsam. Jag ser dessa ringar överallt ;-)

Glad för vårt svenska bröllop och "doing it our way" (vilket säkert många gör här med )

KRAM!!!

Suzesan said...

TÄNK att börja ett äktenskap med att "skuldsätta" sig och höja ribban så. Ja vissa kanske har de pengarna till ett bröllop med varför inte använda dem på något annat. Fint. Till boende eller en resa eller whatever. För dem som kanske inte har råd med en sån dyr ring så blir det ju en press.

Tycker det är fint som vi har det att båda ska ha förlovningsring. Tack för ditt inlägg. Sånt man itne vet så myket om. Vet bara att jag ser alla skrika till och bli överlycklig över förlovningsringen i serier och så. Tänker på OM kärleken TAR slut om ringen inte är så dyr och exclusiva. Tjejerna de vill ju visa upp den. Om äktenskapet eller förlovningen bryts för flickan behålla ringen. I vissa länder så som de arabiska ska ofta mannen lämna en hemgift på hundratusen plus mycket annat. Köpa klänningen och ditten coh datten. Ge pengar till svärföräldrarna så man kan säga att de "köper" sina kvinnor. Inte undra på om de då sen vill att de ska lyda. Hi hi. Men alltså det är som en garanti för kvinnan egentligen sen urgamla seder så hon har något som smycken och sånt att sälja om nåt skulle HÄNDA. En försäkring att mannen "är bra"

Kanske den dyra förlovningsringen är ett sätt att visa status och från urminnes tider en kvarleva från det med hemgift. Så var det ju här förromtiden. Det har vi glömt.

Verkar som att många äktenskap handlar om pengar och ekonomiska överenskommelser än om kärlek. Många även i västvärlden som inte gifter sig med dem som de vill utan någon som har bra ekonomisk status. Eller nåt!! Men så finns det ju så många olyckliga äktenskap där folk MÅSTE hänga ihop utan att älska varandra längre. Så många som är gifta av "gammal vana" och att det är ekonomiskt omöjligt att separera. Där de inte har något gemensamt mer ihop än just det. Löftet.

Jag ska gifta mig av KÄRLEK.

Har inte hunnit med när jag var yngre att engagera mig så mycket så jag vill ha en person runt mig och i mitt liv i hela mitt liv. I lust och NÖD. Hade jag gift mig när jag var yngre så hade jag INTE fått gjort så mycket.

Haft utrymme för det för karlar de vill ha all uppmärksamhet. JU. Hi hi.

Kram
/Susanne

Suzesan said...

SKULLE jag ah en ring som kostat 30 000-100 000 så skulle jag sitta med den och fingrarna uppböjda så jag INTE tappade den. Sen skulle jag inte våga gå ut och OM jag skulle tappa den skulle JAG NOG TA LIVET av mig. Eller slarva bort den. Jag är duktig på att tappa och slarva bort saker. Ringar de kan jag tappa. När fingrarna blir kalla så glider de av. Ojoj mardröm.

men kommer KRÄVA en sån ring om jag ens ska gifta mig. Ha ha NOT. Men gifta mig ska jag. FÖR ATT!

Kram
/Susanne

Annika said...

Suz:
Ja, så kan det ju ses också :-)
Jag har lyckats behålla min nu i 21år :-)
KRÄV du en sådan ring :-)
Låter BRA!
Kram!