Wednesday, February 20, 2013

Längtan...

“Längtar du inte till våren och sommaren?
VA?
Gör du inte?”

Nej, det gör jag inte.
Jag har under flera års tid jobbat med mig själv på att leva här och NU. En process, som jag för all del, kämpar med lite varje dag.
Att fånga dagen. Ja, det är ett gammalt slitet utryck och en floskel av guds nåde, men det ligger mycket sanning däri.
Det gäller att fånga dagen, Carpe Diem. Vi är HÄR nu. Det är bara nuet som gäller. Vi vet inget om framtiden, och det som är förflutet är vatten under broarna.

Under hela mitt liv har jag varit nostalgisk.
Jag tror jag var nostalgisk redan som mycket liten. Faktum är att jag tror att jag är född nostalgisk.
Nostalgi är underbart, roligt och lite vemodigt.
Jag har  ofta sett tillbaka på det som  em gång skett, ibland längtat tillbaka. Önskat att saker och ting skulle vara som förr.
Jag är ganska konservativ, och vill egentligen inte ha några förändringar alls. Inte av det större slaget iallafall.

Jag försöker att se något vackert i varje dag.
Så fort jag är ute och går upplever jag skönheten i naturen.
Eller om jag är i en stad kollar jag in byggnader, vägar, torg och parker.
Jag ser färg och form.
Njuter av mycket.

Sedan jag började fotografera alltmer har jag fått en helt annan känsla för ljus.
Vissa sorters ljus lockar ut mig. Jag måste plåta. Ljuset DRAR i hela min själ.
Somligt ljus är mer vackert än annat. Ja, till exempel ljuset en tidig morgon, eller ljuset innan solnedgången. The Magic Hours.
Vackert ljus behöver absolut inte betyda att det är en solig dag, nej. Det kan ligga gärna vara mulet, men med ett "visst" sken som vilar över nejden.
Dimma tex, det är jackpot för mig. Lågt stående sol över snö också. Eller en hotande himmel med löften om oväder.
Listan kan göras lång.
Det är kanske lite nördigt, men det är ett stort intresse, och stora intressen kan --som bekant-- lätt bli lite nördiga.


Men, tillbaka till våren och sommaren och längtan dit.
Visst, jag gläder mig mycket över de ljusare morgnarna och kvällarna.
Jag ser fram emot att upptäcka vårtecken i rabatterna och i naturen.
Allt det där tilltalar mig, men det är inget jag aktivit längtar efter. Den längtan slösar jag noll tid på. Förmodligen därför att jag inte känner av en sådan längtan.



Den här bilden tog jag igår på min PW.  Påskliljorna blommar i söderbackar...

En förklaring till denna icke-längtan är att vi i Washington alltid, alltid, alltid, alltid har garanterat HETA somrar.
Sådana somrar ingen behöver tvivla på.
Att sommaren blir VARM är helt förutbestämt. Hettan kommer lika säkert som amen i kyrkan,
OCH, den kommer TIDIGT!
Varför ska jag längta till heta, fuktiga dagar när jag VET att de kommer.
Jag vet att jag till slut kommer att vara så LESS på sommaren i Washington att jag till slut knappt orkar med den längre.
Det finns, med andra ord, ingen andedning att längta sig fördärvad efter sommaren.
Inte efter våren heller, för jag vet ju att i mars är det vår hos mig.


Jaja, jag vet att det är annorlunda i Åmål, Stockholm, Ljusdal, Nora, Kiruna, Lappfjärd, Kungsbacka, Töjby och i Göteborg.
NI har onekligen en mycket, mycket, mycket längre vinter än vad jag har. Jag förstår er längtan, men tror inte att jag hade den själv direkt, då jag bodde hemma. Åtminstone hade jag ingen direkt längtan till vår under vintern.
Redan då njöt jag av KYLA och snö. OCH ville ha sådana hela vintern
Iallafall december-mitten av mars. YOU bet!



Denna bild tog jag också igår.  En himmel som var så vacker.  Då jag kom hem började det snöa, och det började falla en massa underkylt regn.  Men runt klockan 8 var det så här vackert...

Sedan kom marsljuset, och redan innan jag hade mitt fotointresse vet jag att jag NJÖT av marsljuset hemma.
Är det månne det vackraste ljuset i världen?
Jag håller det INTE för omöjligt.

I fjol hade vi världens värmebölja i Washington i mitten/slutet av mars.
Det var sommarvarmt med temperaturer över 30 grader.
Skönt?
Nej, egentligen inte, det var för tidigt.
Visst, jag tyckte även jag att dett var soft att sitta på decket och fika, eller sitta på en uteservering med en drink i mars månad.
DET var det. Jag njöt av det.
Men det var inget jag hade önskat mig.
Det har vi det återigen:
SEIZE the day.


Den här bilden är tagen den 23 mars i fjol. DÅ var det varmt. Redan runt min födelsedag, den 12 mars, blommade magnolian. Forsytian blommade redan i februari i fjol. JAG är, ärligt, glad att det inte är så tidig blomning denna senvinter.



Det är fint att alltid ha någt att se fram emot.
DET tror jag att vi männskor behöver, något att ständigt glädja oss åt.
Egentligen finns det väl inget underbarare än att just SE FRAM emot något man gläder sig åt.


Just nu ser jag fram emot att min syster och hennes familj ska komma hit. 
Den längtan konsumerar mig inte, men jag gläder mig verkligen åt deras besök.
Så roligt vi ska ha det. Pirr, kärlek, glädje och sann förväntan.
Planering.
SÅ måste det alltid få vara för oss människor här på jorden.
Allt annat vore fel, och för att inte tala om tråkigt.

Vad gläder du dig åt?
Vad ser du fram emot?
Hur fångar DU dagen?

39 comments:

Sofia said...

Du är så klok! Jag har rätt svårt för det där med att vara i nuet just nu, något jag verkligen vill bli bättre på. Ska försöka SE mig omkring och uppskatta de små sakerna, naturen med mera. Jag VET att jag mår bäst av det men tycker samtidigt att det är väldigt svårt.

Tack för att jag fick min dagliga påminnelse, det ska jag försöka ha som fokus idag!

Miss Marie said...

Jag gillar också vintern, men nu får den gärna ta slut! Det snöar o töar o snöar o töar o snöar o töar, enough is enough! ;)

eastcoastmom said...

Gulliga kloka du. Jag håller med i allt. (fast jag är inte speciellt nostalgisk)
Blir tokig på hur folk i Sverige gnäller hela vintern, det är kallt och mörkt och snö. Istället för att se charmen och det vackra i förändringarna.
Här i Madrid börjar våren så smått göra sig påmind men jag har ingen brådska. Tids nog blir det sommar och då blir det VARMT (dock inte med hög luftfuktighet som amerikanska östkusten, skönt!)

Charlie sa ... said...

Min fina kloka Annika!

Jag håller också med. Det är en inre tillfredställelse att vara förnöjsam med här och nu. Tiden är dyrbar, visst gäller det att fånga varje dag. Personligen njuter jag av årstiderna och behöver växlingarna. Sol och varmt varje dag, not my cup of tea.

Sedan kameran kom in i mitt liv har jag också fått upp ögonen för ljus, vinklar, ja allt möjligt. Det blir aldrig tråkigt!

Stor kram!!

Annika said...

Sofia:
Du är gullig. TACK!
Jag är inte så klok, och detta är en pågående process. Hela tiden.
Ngt jag aktivt måste kämpa med för att verkligen fånga ögonblicket.
DET är svårt.
Det krävs mkt träning och omtänk och allt det där.
OCH jag har själv svårt att fånga dagen ibland, men ofta ser jag verkligen det fina.
Känner nuet.
Tack för snälla, snälla ord.
KRAM!!!


Marie:
Jobbigt med töande. Avskyr det.
Jag tycker det ska vara snö hela tiden på vintern.
Ingen halvmesyr.
Jaja, i Munchen antar jag också att det våras då mars månad ramlar in.


Eastcoast:
Men vad du är snäll!
Tack!
Känner mig inte speciellt klok. Det här är bara ngt jag måst ha lärt mig längs med vägen.
OCh det är en pågående process lite hela tiden.
Ja, jag tycker nog det gnälls lite väl mkt på snö och vinter hemma.
Herregud, det är ett vinterland som ska ha vinter. Februari kommer alltid att vara en vintermånad.
Men, visst fattar jag om man blir less också. Absolut.
men det fina finns där iaf.
Du känner som jag, det är ingen ide att längta till ngt man iallafall får mer än lagom av sedan.
jag är glad så länge jag INTE ser galet många vårtecken.
Vill inte se dem förrän tidigast i mars.
Kram och TACK!!!!

Annika said...

Lotta:
TACK för snälla och fina ord.

jag vet, det är nog det som det kanske handlar om. OCH det är så att ibland måste jag jobba lite extra på det där att leva just här och NU.
NU är det NU, är ibland ett mantra jag upprepar.
jag med, jag måste ha 4 årstider. Kräver det.
En evig sommar skulle vara uselt för mig.
kameran ja, den har verkligen fått en att se på vardagen och naturen och rubbet med lite andra ögon.
DET är verkligen så roligt.
KRAMAR och TACK!!!

Anonymous said...

Jag beundrar verkligen dej, o andra, som lever i nuet och tar till vara dagen o allt gott som den faktiskt ger.
Jag är nog tyvärr en sån person som alltid tycker att gräset är lite grönare på andra sidan staketet.Varför vet jag inte o jag försöker tänka som du.Jag läste en gång ngt som jag verkligen tycker är tänkvärt;
"Gräset är inte grönare på andra sidan. Det är grönare där man vattnar det" Kramar från Anette

Annika said...

Anette:
Men det är inte lätt heller. Jag har jobbat mkt på det, och jobbar än.
Jag ser gärna framåt, och gärna tillbaka.
NU är det NU, som sagt.
Sant, ditt citat är helt sant!!
Kramar!!

bettankax said...

Tänkvärt och fint inlägg. Jag håller med dig i nästan allt. Även jag tycker du är klok som "redan" anammat betydelsen av NUet. Jag själv var MYCKET äldre än du är när jag började tänka så klokt;)
Under min dotters uppväxt hade jag som (nästan)daglig regel vi skulle berätta för varandra om tre bra saker som hänt, eller man gillat, under dagen. Skönt nog fanns det även mindre bra dagar, som hade sin ljusglimt.
Snö och kyla gillar jag ju inte. Men jag längtar sällan efter att tiden ska gå. Tiden går så himla fort ändå och inget vet man om framtiden. Att se fram emot något är av annan kaliber än att längta ifrån nuet, tycker jag. Se fram emot något roligt är ibland halva njutningen.
Nu blev jag långrandig och snårig värre...;)

KRAMAR!!

bettankax said...

Usch Annika, nu skäms jag för jag skrev att du "redan"....det säger mer om min bristande klokhet. Förlåt!! Med hopp om förståelse för mitt slarviga uttryckssätt. /kramen

Annika said...

Bettankax:
HAHA!
Det är HEEELT OK!
Dessutom ett det ett arbete under process.
Men jag är mkt bättre på det NU än jag var för tio år sen.
VAD klokt det där att nämna tre bra saker om dagen.
Gillar det verkligen!
Nej, inte heller jag längtar efter att tiden ska gå.
VISST att ha ngt att se fram emot är verkligen viktigt.
OCH ofta är det, som du säger, mer än haöva nöjet.
KRAMAR!!

Sara said...

Älskade sis, precis som du längtar jag efter att vi ska åka, det ska bli härligt. Och vad mycket roligt vi ska ha alla sju:). Jag kan ju önska att körsbärsträden hinner i blomning till vi kommer, det vore SÅ häftigt att se. Så får jag se träden i Kungsan framåt maj, härligt! Ha en underbar onsdag allra-käraste-syster, älskar!!

Annika said...

Sara:
Oj vad det ska bli ROLIGT!!!
Jag ser fram emot det så enormt mkt.
Men vill inte att tiden ska gå för fort medan ni är här.
Jag önskar också att körsbärsträden ska blomma då. Det är rätt normalt att de gör det den tiden. I fjol var det i full blom 17 mars!
Ha det så fint.
Älskar!!

Nettan said...

Kloka Annika!
Klart att vi ska leva här och nu, det är presens som gäller och visst framtiden kan man längta efter men som Raskens Ida sa en gång, "en sa inte räkna ut något för det bli inte som man tänker" är en rätt bra devis som jag försöker att lära mig då jag gärna och ofta planerar och så kommer nått som gör att jag får revidera eller börja om.

Vad jag ser fram emot, att bli klar med min utbildning, och veta att jag kan välja att göra vad jag vill, men det är långt fram. Här och nu ser jag fram emot att store sonen kommer hem i kväll. Härligt. Och hur jag fångar dagen, genom att vara närvarande i nuet tillsammans med familj och vänner...
Var rädd om dig och njut av vackra dagar.

Kramar

Annika said...

Nettan:
ÅÅ tack...
men du, jag känner mig inte klok. Det var bara ngt jag måste lära mig. OCH jag har alltid njutit av livet.
OH ja!!
Klart du ser fram emit att bli klar med din utbildning. DET är verkligen ngt att glädjas över och att se fram emot.
Som sagt, att se fram emot ngt är en morot i livet. Hela tiden.
Det låter som om du fångar dagen precis rätt!!
Ida i Raskens ja, det var en kvinna som fick lära sig att leva på det lilla.
Jag vet inte om hon var så lycklig. Hårda bud för henne som det var.
Kramar!!

Anna-Lena McGrath said...

Jättefint skrivet och bilden på magnoliaträdet är jättefint. Vi ser fram emot rosa "snö" när vi åker till DC på vår Spring Break/vårt påsklov.

Det där stämmer att man måste lära sig att ta vara på dagen. Jag brukar tänka på Stig Johansson: "Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var
livet."

Jag kommer ihåg snöblasket när man bodde i Sverige...Det var inte ens vit snö, utan kallt, ruggigt och blött snöblask jämt...Det är lätt att glömma när vi lyriskt pratar om snö!!!

Nej, jag ser inte fram emot HETTAN här...Här i Charlotte blir det runt 40 i juli och augusti och då flyr jag Södern och drar till Sverige. Det är en annan grej att ligga på stranden i Grekland eller på Mallis och njuta av värmen, men när man ska leva VARDAGSLIV i 40 C, då är det rätt svettigt.

Ha en underbar dag,
Kram

Anonymous said...

Jag tycker att det är jättebra det du skriver: att det är svårt att leva i nuet, man behöver jobba med den delen för samhället är liksom uppbyggt på att man alltid ska längta framåt till något nytt: kläder, högtider, semester mm. Att leva här och nu kan vara svårt ibland...

Jag längtar sällan efter vissa perioder av året (förutom min konstanta längtan efter helg!!) men däremot kan jag längta efter platser och människor. Just nu efter mamma och pappa och efter vår favvo restaurang hemma i Lund.

Kramis
Mimmi

Erica said...

Vilket bra inlägg! Riktigt inspirerande!
Jag är likadan vad det gäller nostalgi, älskar att minnas tillbaka :D
Jag är också sådan att jag försöker se det positiva i nuet. Sedan min tid i Projekt Norrsken så har jag blivit väldigt uppfylld av just det här med positivt tänkande.
Även om jag har lite jobbigt med det just nu, då jag är så vinterless ;) Och som du vet kommer ju våren inte hit förrän i Maj... Är medveten om att jag klagar mycket på det, men försöker skärpa till mig ;) En positiv sak är att dagarna i alla fall blivit så mycket längre nu att det är ljust klockan fyra på eftermiddagen :D

Håller också med TOTALT det du skriver om ljuset! Man blir så extra medveten om ljuset när man är fotointresserad :D
Jakten på det perfekta fotoljuset.
Och FRUSTRATIONEN som uppstår när man hamnar i det perfekta fotoljuset, men inte har någon möjlighet att gå ut/stanna upp för att fota just då.
Och "gyllene timmen" ja... amazing!

Förväntningar och drömmar tycker jag är en väldigt viktig del av livet. Inte så att de ska ta över, men jag tror det skulle bli otroligt outhärdligt om man inte hade några drömmar. Ingenting att se fram emot.
Jag har egentligen inga "konkreta datum" just nu som jag ser fram emot, utan det är t.ex. Dagen då jag kan försörja mig på fotograferandet o.s.v.

Som sagt; riktigt inspirerande inlägg!

Ursäkta om kommentaren verkar lite vimsig. Av någon anledning är min hjärna lite seg idag.
MVH /Erica

Den som är glad över lite har mycket att vara glad över. (Ett av mina favoritordspråk)

Musikanta said...

Dina sista frågor låter som fina gamla fredagsteman :-)!
Jag är precis likadan som du - gläder mig åt varje dag som jag mår bra och inte känner av någonting i varken kropp eller själ annat än glädje över ännu en ny dag.
Tar dagen som den kommer och även årstiden. Eftersom jag har ett sådant "rikt inre liv" (*ler*) har jag aldrig några sysselsättningsproblem eller längtan bara efter att ligga i någon solstol någonstans på en strand och inte göra någonting.

Härligt inlägg!
Kramar från Ingrid

Äventyret framtiden said...

Så skönt att läsa allt detta!
Jag vill också vara här och nu när nuet är och har alltid svårt att förstå att många redan efter julen börjar sukta efter våren. Det är då vintern börjar. Tids nog kommer den tid som kommer, under tiden gäller det att njuta fullt ut av det som är.

Kramar!

Channal said...

När jag hörde Carpe Diem första gången var ur filmen Döda poeters sällskap! Så bra film och det var ett lyft att höra Carpe Diem! Idag har de orden blivit lätt söndertuggade! Men dock så sanna!! Fånga dagen här och nu! Varje dag är en gåva! Vi ska inte ta något för givet!

Men sen måste vi få drömma och längta... tänk vad tråkigt det skulle vara annars! Här är det kallt blåsigt och massor med fulsnö! Du vet när snön blir brunsvart och GUL! Himlen har samma färg som ett par urtvättade gråvita trosor med dålig resor!!

Jag längtar efter körsbärsblommor påskliljor ljusgrönt och blå himmel! Snart så är vi där!

KRAMAR Anna

Musikanta said...
This comment has been removed by the author.
Desiree said...

Helt rätt Annika. Man ska försöka ta vara på både dagen och nuet. Det är något jag har fått öva en del på och inser att det är något jag även får fortsätta finslipa. Jag måste erkänna att jag längtar efter våren. Längtar efter att det ska bli lite varmare och lite soligare. När vi bodde i Alabama så visste man ju helt säkert att det skulle bli sommar och hetta precis som du skriver men i Sverige vet man ju aldrig hur sommaren blir. Nu hoppas jag på att det blir lite mer riktigt sommar här nere på kontinenten. I Alabama hade man relativt många klara och soliga dagar även under vintern vilket absolut inte är fallet i Sverige. Det är främst mörkret och de där eviga grå dagarna när temperaturen pendlar mellan +5 och -5 grader som jag inte gillar. Vackra fina klara soliga vinterdagar med blå himmel och snö tycker jag mycket om.
Men jag försöker ta vara på varje dag och njuta av det jag har.
Kram!

Desiree said...

Jag längtar just nu efter nästa månad då vi får både besök av Calles föräldrar samt en kompis och det kommer bli en hel del skidåkning vilket ska bli jättekul. Jag tror absolut som du också säger att alla människor har behov av att längta efter något eller ha något att se fram emot.
Kram igen.

Anne-Marie said...

Så bra och klokt skrivet. Det är verkligen fint att bli påmind om sådana här saker då och då. Något jag vet att jag behöver öva mer på.
Ibland kommer man in i en viss stämning och då kan det vara litet svårare att verkligen tillämpa att vara här och nu. Förra året (och början av detta år) har inte varit särskilt upplyftande för mig med allt som hänt. Det krävs mer då, känns det som, för att lyfta sig. Men visst går det.
Jag längtade nog mer som liten. Ibland förstorade jag det jag längtade efter och blev besviken när det inte blev som jag hade trott. Så jag har nog tonat ner min längtan en hel del faktiskt. Kramar!

Anonymous said...

Oh vad bra sagt, Annika! Jag jobbar hårt varje dag med att lära mig att leva i nuet. Jag drogs väldigt länge med vemodiga känslor, gamla minnen. Vänner och familj i Tyskland, min au pair tid i USA...och jag ville hela tiden att tiden till nästa tysklandsresa skulle gå fort. Nuet passerade samtidigt förbi. Detta hindrade mig att verkligen landa i Sverige och det är först nu att mina två barn "lär" mig att leva i nuet. Jag lär av de hur man fångar dagen. Och det är jag oändligt tacksam för. Det är ändå bra att läsa att du också fick lära dig ;-) jag trodde alltid du var född med gåvan. Vissa människor är ju det och jag avundes de. Just nu gläder jag mig åt att se mina barn utvecklas till fantastiska personligheter varje dag. Jag längtar faktiskt efter våren, att min familj kommer och hälsar på över påsk och jag fånger dagen med att njuta av de små sakerna: första kaffet på morgonen, mina barns och min mans leenden, utmanande uppgifter på jobbet och att komma hem till min familj på kvällen! Tack för ett mycket bra skrivet inlägg igen :) Antje

Anne said...

Vilket jättefint, tänkvärt inlägg. Ja, vackert inlägg. Jag tyckte om det.
Vet du, jag är också en väldigt nostalgisk person. Det är inget drag jag tror framkommit via min blogg men jag känner otroligt igen mig i den beskrivning du ger av dig själv. Jag tror också jag haft det här draget i mig redan som barn, vad jag kan minnas har jag alltid varit väldigt nostalgisk (även om jag som yngre kanske inte riktigt hade de rätta orden att sätta på känslan). Jag kan ibland bli föör nostalgisk, fastna i det nostalgiska, bli lite sentimental...där har jag blivit bättre, blivit mindre nostalgisk kanske man kan säga.
Jag tror du och jag är rätt lika vad gäller mycket faktiskt.

Leva här och nu, ja du har ju så rätt. Det är så man ska leva och det kan lätt bli lite floskelvarning över det när man pratar om carpe diem. Men det är ju så. Jag försöker också leva så, som du säger, att varje dag se något vackert och genuint uppskatta det man har, inte glömma det där lilla som ju är det stora.
Jag tror det är en väldig kvalité och sann lycka att kunna (som du, Desiree är också sån tycker jag, ja även jag själv) se det stora i det lilla och leva i nuet. Men, men visst får man finslipa på det och ibland ruska om sig själv för att minnas leva efter den devisen.

Jag tycker att jag kanske blivit lite bättre på att leva här och nu, inte längta på det sättet så det skymmer att njuta av nuet efter att jag flyttade hit. Som utlandsboende får man acceptera och lära sig leva med vissa saker. Kanske blir man också bättre på att njuta fullt ut av stunden? Inte för att jag vill låta förmer, men man vet tiden är begränsad då man t.ex. får besök, åker hem så man njuter. Därmed inte sagt det är jobbigt säga hejdå eller skiljas åt. Men äh, du fattar...

Många kramar!

Saltistjejen said...

Haha Annika, FÖDD NOSTALGISK!
Vad sött! .-)
Jag kan också känna mycket nostalgi i omgångar. Och vemod. Men även längtan. För min del kan det nästan kännas lite som olika sidor av samma mångfacetterade känsla, bara att de riktar sig åt olika håll. Framåt, bakåt eller kanske bara i nuet. Jag tror det är bra att kunna se både framåt och bakåt. Att få längta lite också. Och att få vara nostalgisk. MEN det är också viktigt att kunna ta vara på man har omkring sig just NU. Självklart kan man inte göra det hela tiden och "konstant" men jag tycker själv att det är en stor rikedom om man kan njuta av sin vardag och av att faktiskt se det stora i det lilla.
Kram Kram!!!!

Pernilla said...

Just nu glädjer jag mig åt min lille Niels och den glädjen växer för varje dag. Har själv jobbat mycket med att stanna upp och leva här och nu, inte planera för mycket. Börjar komma in i att bara vara här och nu och ta dagen som den kommer och det känns väldigt skönt och avkopplande.

Suzesan said...

Nostalgi är underbart. I lagom dos.

VÄDRET ja. Häromdan pratade jag med en man(ganska snygg) vid busshållplatsen som skulle skrapa bort den lilla snön och vi skrattade och pratade om FÖRSTA doppet i havet så gapskrattade vi och sen ås var det jag och en tant(ÄLDRE än mig) vi pratade om första dan som man kan sitta ute och dricka kaffe. Det är längtan när man bor fem minuter från havet. Vi har haft allt som behövs för en vinter nu sen november. Vi pallar inte mer nu.
Nu har förvår-ljuset kommit och vi ser vårdammet. På vägarna. Vi har haft minus och snö hela vintern. Fjorton och tjugo minus. Pallar inte. Då kan man ju flytta till Nordpolen.

Jag fångar inte dagen just nu jag fångar sekunderna för en dag kan ändras på direkten. En dag kan vara som en sekund och tvärtom.

Gillar inte inrutade rutiner och tycker om förändringar om de är hanterbara och roliga. Ett enda liv. Jag vill leva det i hundraåttio eller noll.

Eftersom jag gjort så himla mycket i mitt liv så ser jag framemot en enda sak just nu. Precis nu. ATT flytta hem till Varberg. Men det kan dröja. Jag fångar dagen genom möten med andra människor. Det gör att jag växer som människa och utvecklas.

Meeeen eftersom jag är singel så lever jag ju annorlunda än dem(dig) som är gift. FAST- jag- är DÅNDIMPSförälskad men det är inget som just nu binder upp mig med TANKE på OMSTÄNDIGHETER.

Jag har just nu ingen att ta hänsyn till i min vardag och sen så är jag självförsörjande och just nu arbetssökande så jag får styra om mycket som jag skulle vilja göra.

Men eftersom jag aldrig gått ner i varva och varit ledig så mycket som nu så passar jag på att ta hand om mig själv. Bara vara.

DET har jag aldrig brytt mig mest om förut. Har brytt mig om mina barn så de ska få en bra framtid. Bli bra vuxna och klara sig. Så de kan klara sig bra OM jag inte finns mer. Den dan kommer. En gång. Jobba jobba jobba också. Så att bara vara hemma och göra INGENTING är alldeles UNDERBART. GÖRA ingenting är LYX!Njutbart. jag har tillochmed lärt mig det. Att koppla av totalt. Inte bli rastlös.

Men LOL jag har tänkt bli hundra år så folk blir inte av med mig så lätt. Det finns andra saker jag ser framemot men det är så privat så DET berättar jag inte. Just nu.

Så som det blir för oss människor här på jorden är så som vi gör det;)

Ja just det. Idag längtade jag att få börja rida igen och sen att ha en båt. Ut och fiska längtade jag efter. Doft av tång och hav och ljudet av fiskmåsars KVITTER. Längtan är skönt.

Kram
/Susanne

Christina said...

Vilket fint inlägg <3 så fint skrivet!
Jag jobbar också på att vara närvarande i nuet och också kunna släppa saker som går fel och inte gräma mig så mycket.

Jag glädjer mig åt mycket, idag gladde jag mig så mycket åt att vara i San Francisco, det fina vädret, sol och klarblå himmel och alla log mot varann.

Jag ser fram emot både små och stora saker, lära mig mitt jobb, träffa en vän jag inte sett på länge på söndag och åka på minisemester med en vän för att fira att hon besegrat cancern!

Kram!!

Maria Nw said...

Klokt sagt, man kan behöva höra det ofta för som svensk boende i Sverige är det nog väldigt sällan som man är nöjd med just vädret. Har man inget att prata om så kan man prata väder, för det är en outsinslig källa! :)
Ville bara säga att du bor så fantastiskt vacker, det gör nästan ont så fina bilderna är, och det ser så fridfullt ut med vattnet och gångvägarna, träden och de fina husen vid sjön. Ha en fin dag! Här i Gävle var det -15 imorse och en rosaskimrande himmel. Vackert!

Vform said...

Åh, så vacker påsklilja du har ... redan!! Vi har dem bara i butiken!
Jovisst ... jag längtar till våren, den är så ren och vacker! Sommaren är så varm och "grön" ...
Precis i dagarna har jag inlett min "sista" sommarsäsong i gurkhusen ... sen är man "ledig" ... hm ;O)
Nu fångar jag den lediga tiden med penseln i högsta beredskap ... till "Kvinna 2013" / mässa i Simhallen 9-10.3 :)
Vädret är fint och soligt, några minusgrader .... senaste natt -17!
Ha en jättefin dag Annika!
Tack för alla hälsningar ;)
KRAM!

Annika said...

A-L:
TACK!!
Ja, jag hoppas verkligen att körsbärsträden blommar då.
Min syster och hennes familj vill ju se dem också.
SÅ vi håller tummarna för det.
DET borde de göra!!!
USCH JA, fy tusan...
Sommaren här är inget att längta till.
Jag brukar ju också dra hem då. Iår vet jag inte hur det blir med tanke på sommarprogram och annat.
PUST!
Men att leva vardagsliv i hettan ÄR verkligen ingen höjdare.
OCH det där citatet ja...
Jo, det säger en hel del.
Kram!!

Erica:
TACK!!
Vad glad jag blir!!
Roligt att du tycker det.
Jamen visst får man klaga. DET tycker jag. Klaget behöver inte utesluta att man samtidigt fångar en del.
Ibland måste man klaga, och det är helt tillåtet.
Jag vet ju att er vinter är ruskigt lång.
Jag är glad att ditt dryga år på Projekt Norrsken var SÅ bra.
OCH jag håller alla tummar för att ditt jobb ska bli lika bra!
HAHA, jag vet att du känner igen det där med ljuset.
Underbart.
OCH frustrerande sm du säger om man inte kan gå ut och fånga det.
Snacka om att vi är ljusmedvetna.
Ha det så bra, Erica, och tack för snälla ord!


Ingrid:
HAHA!!
JA, det gör det verkligen!!
Vem vet, vi kanske hade ngn av dem som tema?
Det är mkt möjligt.
Det här med att fånga dagen har jag just lärt mig, eller jag jobbar på det än.
Det är verkligen en liten konst.
Precis, alla årstider tilltalar mig.
Vill ha dem alla.
Det är bra att ha många intressen.
Kramar!!

Annika said...

Karin:
TACK!!
Vad roligt att du tyckte om det här inlägget.
Ja, jag är som du, jag häpnar över det jag ofta hör och läser direkt efter jul om fågelsång och vår.
Sant, det är ju då vintern börjar.
Samma sak nu i feb, det är ju en riktig vintermånad och ska så vara.
DET kan inte bli vår.
Njut istället åt det som finns NU.
Kramar!!!


Channal:
JAG MED!!
Det var där jag hörde det ffg också.
OCH jag tyckte att Robin Williams var så underbart bra. SÅ bra har han inte varit varken förr eller senare.
Sant, nu är orden sönderfrätta. Men sanna är de.
Skrattar lite åt ditt beskrivande av vinterdagen :-)
Jomenvisst, som jag säger, jag har ju en mkt kortare vinter än du.
OCH perioden då snön smälter är inte rolig.
Men sen...
Även om ni inte får vår på riktigt förrän om ett bra tag.
Kramar och tack för fina ord.

Desiree:
Ja, och jag vet ju också att det inte är lätt.
DET är jättesvårt att leva hör och nu.
Jag jobbar på det också.
Men, jag tycker absolut att vi kan hitta ngt vackert och fint i varje dag.
Jag förstår att man kan längta till våren. Absolut. OCH jag vet ju att efter att du bott i Bama så vet du också hur det är där, och till viss del här hos mig.
Soldagar har vi minsann.
Man råder aldrig brist på det här, och visst förstår jag att solbrist kan tära, som hemma.
OCH jag är som du, ser också fram emot besök!
Jättemkt!!!
KRAMAR!!


Suzesan said...

ATT se naturen och lyssna PÅ FÅGELSÅNG hör till att fånga dagen, Fåglar är smartare än oss människor. De sjunger in alla årstider. Liksom blommorna liksom träden. DET är att f¨nga ögonblick och dagen.

Stanna upp. Titta sig omkring gå närmare och lyssna på "vad träden och fåglarna "vill berätta "för alla människor. De vet det vi inte vet. NÄR de inte finns DÅ ÄR NÅT FEL!!!!!!! De tecknen. Ett med naturen. När björken har musöron då är det vår och det dröjer länge än.



Kram
/Susanne

Annika said...

AM:
TACK!!
Men jag känner mig inte speciellt klok.
Det här är ngt jag jobbar med lite hela tiden också.
Nej, jag vet, vissa år suger. Som det gjort för dig nu.
DÅ är det faktiskt inte lätt att hitta guldkornen, även om de finns.
Håller alla tummar för att det nu ska bli bättre med fot och arbete etc.
Kramar!!


Antje:
Tusen tack!
JAG vet, det är så svårt.
Just att leva här och NU är en konst.
Man får verkligen jobba på det.
Japp, jag vet, jag var som du...levde mkt i det förflutna. Längtade framåt. Under flera år var tiderna här i USA mellan hemresorna en lång transportsträcka.
TACK och lov att jag kommit över det nu!!
OCh du med.
Underbart!
Som du vet brukar jag säga att Karolina grundade mig i USA.
Samma sak med dig och dina barn i Sverige. Barn ger rötter.
Jag längtar också till påskbesök.
OCh visst klickar det även till i mitt hjärta då jag tänker på vackra vårfärger.
Men precis som du försöker jag ta vara på nuet.
KRAMAR!!!


Anne:
TACK!!
Ja, vi är nog väldigt lika. Det har jag tänkt på många ggr. Både när jag läst din blogg och då du kommenterar här, och hos andra.
Underbart.
Visste inte att du hade detta starkt nostalgiska drag.
Absolut, att se det stora i det lilla är nog egentligen hela hemligheten, men det är inte lätt att komma dit.
Jag vet det.
Det är nog kanske först nu jag ser det.
Dessutom tycker jag att jag upptäcker mer och mer för varje år. Det kanske är så för dig också?
Desiree tycker jag också har en förmåga att njuta av livet.
Det har jag ofta tänkt.
Jag förstår PRECIS vad du menar, Anne.
OCH tack för dina otroligt fina, snälla och kloka ord.
KRAMAR!!

Annika said...

Saltis:
Ja, men det är nog så.
Låter helt galet, men jag tror att det är så. Jag föddes med ett starkt nostalgiskt drag
:-)
Kloka du, du har så rätt i längtan både fram och tillbaka i tiden är samma känsla.
SÅ är det.
Vi längtar efter den tid som flytt, och har lite samma längtan framåt.
Precis, det är just det stora i det lilla som är nyckeln.
Vi måste bara hitta den.
Jag längtar mest efter mitt sveribesök nu, och då hoppas jag att det ska bli varmt.
KRAMAR!!


Pernilla:
OCH det förstår jag.
Varje dag ska fångas nu.
jag var 30 när jag fick min bebis, och jag kan säga att jag längtade efter att den första tiden skulle gå. Jag ville att den skulle gå fort.
Idag tror jag att jag skulle fånga den mkt, mkt, mkt bättre.
Så njut, bästa Pernilla!! Du har åldern och visheten inne för att göra just det. För det är verkligen en MYCKET speciell tid i ditt liv nu.
Heja!!


Suz:
Japp, det är att fånga allt som gäller.
Tids nog kommer våren, tids nog kommer sommaren.
Innan dess ska tiden tas om hand på bästa sätt.
OCh det låter som om du gör just det.
Vi är nog lite olika i vårt tänk och tyck, men det gör inget.
Jag hoppas absolut att du får flytta till varberg.
Jag hoppas att det sker fortare än du tror!
Tycker du get helt rätt i att bara vara!!
DET är nyckeln!!
Heja dig!
Stora kramar!!!

Annika said...

Christina:
TACK!!
Vad glad jag blir.
Ja, jag vet, detta är verkligen en process, och det är inte helt lätt att fånga den.
Exakt, jag kan också få sådana där ilningar av lycka när allt är bra och alla omständigheter är fina.
Det är det lilla i det stora.
Love it.
Så jag vet precis hur du kände det i SF.
Minisemester och annat låter helt underbart.
Att se fram emot ngt är så fint.
KRAMAR!!!



Maria NW:
Varmt välkommen till min blogg och TACK för din kommentar.
Så roligt att höra ifrån dig.
Ja, jag vet att vädret verkligen alltid är ett tacksamt samtalsämne i Sverige.
Inte så konstigt det heller.
TACK!
ja, jag trivs enormt bra här.
jag är så glad över att ha både natur, shopping och restauranger etc bara runt hörnet. Uppskattar det enormt.
Gävle är också fint, ligger så vackert vid havet (vilket jag saknar här).
TACK för att du skrev.
Varmt välkommen tillbaka!!!


Vivan:
Den är inte min.
Jag hittade den då jag gick min PW. Den växte i en söderbacke.
Men nu börjar de alltså komma.
Jag ska väl ge mig ut och leta krokusar snart :-)
Sista säsongen med gurkhuset alltså.
WOW!
Ja, men du lär ju inte råda brist på sysselsättning sen heller med allt ditt målande och ditt fix.
DU kan ju verkligen fånga ögonblicket.
Stora kramar!!!