Wednesday, September 05, 2012

Juniorens mamma funderar...

Ja, visst...

Ja, det är vardag igen.
Med stort V!
Skolstart var det igår.
Det är skönt på sitt sätt, men till skillnad från de flesta andra föräldrar jag känner så skulle jag gärna  haft sommarlov i en vecka till.
Åtminstone.
Det hade varit skönt.
Vilsamt.
Trivsamt.
Lugnt.


Min elfteklassare igårmorse. 



Är jag redo för detta skolår?
ELLER, framförallt, är KAROLINA REDO?
Karolinas viktigaste och mest kravfyllda skolår hittills.
Det är på denna årskurs slutbetyg Karolina kommer att söka till universitet.

Ska de betygen räcka till för New York University? Den skola Karolina helst av ALLT vill komma in på.
Eller, i sanningens namn vill hon komma in på The Tisch School For The Arts, som är NYUs scen och dramaskola.
För att komma in på TISCH krävs först att Karolina måste komma in på New York University (inte lätt). DÅ hon antagits DÄR återstår två auditions för Tisch, och sen kanske, kanske, kanske, kanske hon kommer in (som ni förstår är det KONKURRENS).
NYU kräver höga betyg och mer därtill.

MER därtill betyder alla extra-curriculum aktiviteter som Karolina ägnat sig åt genom åren.
MER därtill innebär också de poäng Karolina kommer att få på sitt SAT-prov (kan liknas vid högskoleprovet hemma i Sverige).
MER därtill är också den UPPSATS min dotter måste formulera till NYU (och till alla andra universitet hon söker in på).

Behöver jag ens säga att KRAVEN detta år är höga?
Förstår ni nu att jag GÄRNA skulle ha haft sommarlov i en vecka, eller tre veckor, till...

Karolina tar sin examen från High School i juni-2014, men redan nu har vi lagt i alla växlar för slutspurten i high school.
Vi har till dags dato tillbringat 12 år i Fairfax County Public Schools, och vi ska beta av två svåra år till på South Lakes High Schools IB-program innan det är dags att säga morsning och goodbye till den kommunala skolan som jag tycker varit BRA på det hela taget.
Jag har inte mycket att gnälla på vad gäller Fairfax County och dess skolsystem.

Visst, för få raster, för många läxor, för långa skoldagar, för höga krav alldeles för tidigt, många läxuppgifter över loven (det tycker jag är alldeles åt FANDERS FEL), för korta jullov och säkert en del annat...

Eh, okay, det blev visst en liten missnöjd lista det där, men den utesluter inte allt som varit SÅ bra!
Som läxor (absolut ska barnen ha läxor i rimliga mängder), disciplin, respekt för lärare, elever och saker, betyg fyra gånger om året (i låg och mellanstadiet gavs betyg i både bemödande och prestation), ordning i skolan, betyg i ordning och uppförande, oftast väldigt bra och därtill engagerade lärare (undtantag finnes, såklart).

Detta läsår då. En 11-klassares läsår. En JUNIORS läsår.
Vad har Karolina, och vi föräldrar, att vänta?
Jag vet inte riktigt, inte mer än att det blir tufft, och att det blir hårda bud.
Jag vet att vi i höst, och i vår, kommer att besöka MÅNGA universitet. Karolina ska få känna sig för, gå in på skolorna, vandra på campus, känna atmosfären.
Jag menar, hon KAN inte bara hänga upp sig på NYU, och det VET hon också.

Vi ska besöka de prestigefyllda universiteten i vår egen hemstat, Virginia. Snart ska vika en helg nere i vackra Charlottesville, VA där University of Virginia ligger. Vi ska besöka James Madison University i Harrisonburg, VA. Vi ska ta oss en titt på urmysiga William and Mary i Willamsburg, VA. Vi ska också besöka Virginia Commonwealth University i Richmond, VA (som har en stor, erkänd scenskola).

OM Karolina skulle välja ett universitet IN STATE (för vår del Virginia) skulle Peters och mitt liv bli SÅ mycket enklare, och så mycket billigare (vi har sedan hon föddes sparat pengar i en VA-college fund och den är betald och klar sedan ett par år tillbaka).
MEN, eftersom vår flicka INTE vill gå IN STATE räcker denna fond inte speciellt långt.

SÅ, i höst ska vi också åka upp till NYC. Vi ska besöka sagda NYU då de håller sitt öppna hus för blivande, intresserade elever, vi ska besöka Columbia University och vi ska ta oss en titt på en skola som heter The New York Conservatory For Dramatic Arts.
SOM om detta inte räcker ska vi innan detta års slut också klämma in ett besök på Duke University i North Carolina.

På dotterns lista står dessutom University of Chicago, Northwestern och Boston University. OCH ja, Georgetown University i DC (inte lokalt för oss eftersom det är DC, och därmed OUT of STATE, och därmed asdyrt fastän det ligger nästgårds).
Ni hör, vi skulle kunna planera varenda helg runt olika universitet om vi vill.

Men, first things first...
Idag är det BARA andra dagen av Karolinas näst sista år på amerikansk high school. And, oh BOY what a year we are IN for!

Jag har en känsla över att jag kommer att skriva MYCKET om skolan detta läsår. Hoppas att ni orkar följa med mig på färden...

En bra onsdag önskar jag er alla!!



Vad hände?
Igår hade jag en flicka som började Kindergarten (år 2001). Idag har jag en flicka som går näst sista året på High School.
Vad hände med alla år däremellan?


43 comments:

Miss Marie said...

Åh jösses, jag blir svetting och yr bara jag läser om alla krav som ställs! Stackars K, eller är det kanske mer stackars er föräldrar?! ;) Antar att K måste ha det ganska lätt för sig i skolan (förutom matte om jag minns rätt, I hear ya, sister!) för att det ens ska vara möjligt att nå de krav som skolorna ställer? Det känns som om det är en mycket större grej det här med att söka universitet i USA? Eller är det bara in the upper middle class som det är så? När jag sökte till universitet så hade jag inte besökt ett enda, jag sökte bara de utbildningar jag ville gå. Visst, jag ville inte gå på nån högskola uppe i Norrland, men annars spelade det inte så stor roll. Hur mycket lyssnar K på er vad gäller skola? Som jag har förstått det så är det ju väldigt dyrt att gå på en skola out of state? Jättespännande att läsa om!

Vform said...

Ja, vart försvinner åren ... det kan man fråga sig!!
Plötsligt var jag farmor för 3½ år sedan .... två ggr till sen dess :O) Mina egna tre grabbar var ju små för inte så länge sedan ;)

Men vilken utmaningar ni har att ta itu med! Måste allt gå vägen för Karolina, antar hon verkar veta vad hon vill ... men ändå !!!
Men det kommer snabbt en dag när ALLT är lagt bakom er ... och hon står där färdig utbildad ...
Ta en dag i taget :O)
KRAM ♥

Annika said...

Marie:
Ja, yrslig blir jag också, Marie...
Och lite matt när jag tänker på allt som ska göras och allt HON ska orka.
Som tur är är detta ngt hon långsamt vant sig vid. Redan på lågstadiet var det läxor och krav.
Bra på sitt sätt. Inget kommer som ngn chock då.
JA; jag tror det är ENORM skillnad att söka till högskola här och hemma.
en mkt större apparat här med SÅÅÅ mkt mer än betyg.
GOSH; ask me in a year...
K har svårast med matte, absolut. Den nya matteklassen som hon tar nu ger INTE IB-poäng, och den gör så att K inte kan ta en total IB-examen. Men hon tar IB-certifikat i alla andra ämnen.
Damn math!
Marie, jag är USEL på matte, rent USEL, så jag skulle inte ens hänga med på den allra enklaste matte de läser på HS.
Out of state är MYYYCKET dyrare än in state.
Skrämmande mkt dyrare...
Roligt att du gillar att läsa om detta. DET blir mer!!
Det är jag säker på, flämt!!

Vivan:
Ja, vart tar åren vägen.
Jag hade ju just en liten, liten flicka...
OCH nu är hon 16 och junior!
Så jag förstår precis hur du känner!
Sant är, som du säger, att åren går som en blixt. Snart är college avklarat och då står vi inför nya utmaningar.
Kram!!

Sara said...

Ja jag blev alldeles förundrad när du drog allt det här för oss i somras, jisses vilket jobb att lägga ned på att söka. Och allt däromkring! Rekommendationsbrev, meriter osv osv.... Och pengarna! Tänk om hon valde ett universitet i VA. Vilken lättnad ändå. Samtidigt som jag så VÄL kan förstå hennes dröm om NY. Som sagt, det är inget lätt jobb ni har framför er men det blir säkert bra hur det än blir.
I eftermiddag säljer vi bröd på skolgården i Eriks skola, mysigt:). P&K!

Charlie sa ... said...

I hear you!! Mycket jobb som väntar. För Karolina, för er.
Bra att ni ser på olika alternativ. Det ska bli spännande att följa och se hur det blir. Oavsett så tror jag de collegealternativen du nämnt, blir BRA. Alla är bra skolor!

Vad duktig Karolina är!!

Kram!!

Annika said...

Sara:
Jag vet...
Speciellt Håkan blev helt paff. Vilken skillnad det är va?
Natt och dag!
Att söka in till UNI är en vetenskap i sig, och jag förlitar mig på andra fldrar som redan gått igenom det + att Peter minns hur det var.
Ja, det finns tom klasser vi fldrar kan ta i detta.
JA, om hon valed ett UNI i VA skulle det underlätta väldeliga på SÅÅÅ många plan. Men, jag vet ju vilka drömmar hon har, och eftersom vi BARA har ett barn, så ja...
Lycka till på Elis skola idag!
Älskar!!

Annika said...

Lotta:
Ja, mkt!!
OCH tufft blir det.
Ja, jag lovar att rapportera. Jag kommer inte att kunna låta bli!
K kämpar på, och ja, visst är hon duktig.
Stora kramar!!!

Erica said...

För min del gör det absolut inget att det blir många skolinlägg. Som sagt så tycker jag så mycket om att läsa dina inlägg om amerikanska skolan :D

Och oj, vilken djungel det verkar vara det här med universitetet! Och vilken press det verkar vara på amerikanska elever...
Däremot tycker jag det på ett sätt låter riktigt roligt med alla collegebesök, att få utforska och känna vilken skola som känns bäst.
Hoppas att Karolina kommer in på sin drömskola! Hon verkar vara så duktig i skolan :)

Ser fram emot alla skolinlägg i år :D
MVH /Erica

Annika said...

Erica:
DET är BRA det!!
För jag lär inte kunna låta bli ;-)
OCH jag är glad över att du gillar det!

ATT det är en djungel!
DET är det!
OCh den är inte helt lätt att navigera heller.
Jadå, det ska bli kul med alla besök på uni även för oss.
Intressant.
Ja, jag hoppas också att K kommer in på den skola hon vill komma in på!

Tack Erica, blir glad över dina ord!

alegni said...

Jag blir alldeles matt jag med! Det låter nog tufft, och man undrar hur de "små liven" ska orka.
Karolina har aldrig funderat på att på sin universitetsutbildning i Sverige? Det vore ju så mycket billigare...
Roligt att du gillade mina Londonbilder. Det kommer mer snart!
KRAM

Anonymous said...

Vad tiden springer iväg alltså! Jag minns när hon gick i middleschool och när du skrev om det.
Ni gör verkligen ett kanonjobb med att kolla runt på en massa potentiella universitet. Och med all rätt eftersom det är mycket pengar och utbildningen måste ju besvara era förväntningar.
Jag hoppas innerligt att Karolina kommer in på skolan hon har som nr 1 men att hon även hittar några fler favoriter som hon kan ha som backups.

Leon började skolan idag! Wohoo..ett nytt kapitel i vårt liv har börjat också.

Ett intressant och bra inlägg som alltid Annika.
Ha en fortsatt bra dag!
KRAM!

Annika said...

Ingela:
DET är tufft!
Nej, ngn skola i Sverige blir det inte. Inte vad vi sagt idag iaf.
Nej, det är nog bäst att hon går i skola här, trots allt. Av flera olika anledningar. Inte minst den inriktning hon vill ha.
JA, jättekul med din bomb!!
Ser fram emot nästa!!
Kram!

Jess:
JAG vet!!
När jag började skriva här gick hon i fjärde klass!!
KAN du fatta!!
Sen var det middle school och nu är hon upperclass man i high school. Time does FLY!!
Ja, vi gör vad vi kan.Vi har ju bara ett enda barn som vi ska guida igenom detta...
Eller så är det hon som guidar oss.
Leon börjar skolan!!
STORT!!!
Jag minns när han föddes!!!
TACK; vad roligt att du gillade det här inlägget!!
Kram!!

eastcoastmom said...

Sånt gör mig svettig redan nu, när barnen är 13 och 11 år... Vi har också sparat pengar sedan barnen föddes, mycket pengar, men vi är ganska säkra på att det inte kommer räcka hela vägen.

Kramar

Annika said...

Eastcoast:
jag vet!!
Man kan bli helt kall på tanken.
Vi har som sagt grejat hela VA-in state. Men de pengarna är en fis i rymden på tex NYU.
Nej, man måste ha sparat sådana enorma summor om det är out of state. Jadu, inte lätt, inte lätt...
Har era barn funderingar på att gå out of state också?? Eller, det kanske är för tidigt att sia ännu?
Kram!

Äventyret framtiden said...

Självklart Annika så kommer det att gå hur bra som helst.
Karolina är klipsk och enveten, vet vad hon vill och så har hon ju ER! Bara bra förutsättningar.
Det SKA bli roligt att följa med från den här sidan pölen.

Lyckokramar!
Karin

Annika said...

Karin: jo det är sant. Allt blir bra. Det vet jag också . Och ofta är det jag som bekymrar mig mer än karolina. Liksom de flesta andra barn här går hon liksom "with the flow". Ja jag kommer att skriva en del om skolan o är glad att ni håller mig i handen. Kram!!!!

Saltistjejen said...

Otroligt intressant!!! Men fy jag känner stress redm nu hahaha och då är det bar sista året i pre-School för Ella. ;-)
Mest stressad är jag över kostnaderna. Vi har inte sparat en enda dollar till henne än helt enkelt för att vi inte haft råd till det. Och det för såklart att det känns jädrigt jobbigt att tänka framåt. Som jag sagt tidigare är det just utbildnings- och sjukvårdssystemet jag tycker sämst om här. Inte att man har dålig utbildning eller får dålig vård, utan det faktum att Den bra vården i utbildningen endast finns för de som har pengar!
Tycker dock att Karolinas val låter mkt bra. Hoppas hon kommer in där hon helst vill men visst förstår jag att det blir mer komplicerat för sig i Peter på flera vis...
Tack för superontressant inlägg!!! Måste ku börja förbereda mig lite mentalt på vad som väntar i framtiden. :-/
Kram!!!

Annika said...

Saltis:
TUSEN TACK!!!
Gissa om jag uppskattar dina ord!
Trevligt med feedback.

JAG VET! Det är inte lätt det här. OCH som vanligt ÄR det pengar som ställer till det.
Håller helt med dig om vård och utbildning (på högre instans).
Har man försäkring är vården ypperlig, och pröjsar man till ett bra UNI är det världsklass.
Men, alla som inte har pengarna då?
Så svårt.
visserligen finns det en myriad stipendier och lättnader att söka. Men bara det är ju en djungel också.
Förstår att du tänker på detta redan nu.
Fonden var det bra att spara i, och ni kan ju börja lite smått ni också.
Jag känner flera stycken som tagit studielån för sina barns räkning (och det lär vi också få göra om hon går out of state). Fördelaktaiga lån, men ack och OOO iaf...
Kramar!!

Annika said...

Jag får lite ångest fast det inte ens är min dotter det gäller :-o.

Anonymous said...

Helt sanslöst hur tufft barnen/ungdomarna har det! Mina syskonbarn började ju skolan i Frankrike och det var inte heller att leka med. Nu efter tre år i amerikansk skola har de börjat i svensk skola och det är ju rena semestern om man jämför. Svenska skolan tappar ju tyvärr i ranking för varje år de jämför, det skulle vara ett blandning av den amrikanska skolan och den svenska.=)

Ska bli himla intressant att följa er resa och håller tummarna för att K kommer in på NYU!=) /Penny

Annika said...

Annika:
HAHA, you tell me :-)

Penny:
Ja, nog har de det!
De vet att de lever.
Men, för de flesta av dem börjar ju detta redan på ES. från början.
De har krav redan från lekis egentligen, på gott och på ont.
Svenska skolan ja...
Jo, den har mkt att lära.
Tycker bara att de ska ta efter Finland. Rakt av.
Grannland och allt.
KUL att du gillar dessa inlägg. DET kommer att bli fler. For sure!!

Desiree said...

Ja det kommer säkerligen bli ett intensivt år för Karolina men jag hoppas att det vägs upp av massor med saker och aktiviteter som är kul. Karolina verkar vara en tjej som kämpar hårt och som vet vad hon vill och det kommer att ta henne långt. Jag hoppas att hon får möjlighet att komma in på sitt förstahandsval även om det ställer till det för för dig och Peter något. Men toppen att kunna kolla in flera skolor som ni ska göra i VA för att kunna ha flera bra andra och tredjehandsval som säkert blir toppen de också om det skulle bli så att det blir universitet i VA istället för NY.
Karolina är smart och har massor av talang. Jag tror starkt på henne.
Kram!

Marianne said...

Oj, oj, oj, oj, oj! Ja det blir mycket jobb för er alla tre, låter det som, men så klart mest för Karolina. Puh! Jag blev nästan alldeles slut bara av att läsa allt hon måste klara av för att komma dit hon vill. Och så den extra konkurrensen till scenskolorna ...

Men det måste samtidigt bli spännande att se alla olika universitet nu på era rundresor! Ja vi får hoppas att hon kommer in på ett universitet någorlunda nära, så att ni får träffa henne lite då och då i alla fall!

LYCKA TILL KAROLINA!

Jag kommer att följa hennes karriär med stort intresse!

KRAMAR!

Martina said...

Ryktet om att amerikanska High School är sa slappt och enkelt maste ju vara HELT fel!!

Herregud!

Ja, en sak är ju i alla fall säker och det är ju att varken du och Peter eller Karolina behöver fundera pa vad ni ska syssla med i ar och inte heller vart ni ska semestra! Alltid nagot.

Men jag förstar att det är STOR press och mycket stress som väntar er i ar.
Hoppas att det kommer att ga jättebra och vart Karolina än hamnar till slut kommer att kunna känna sig nöjd med sitt val och framför allt nöjd med sig själv. Lycka till!

Ja, du tiden gar alldeles för fort!

Kramar

Annika said...

Desiree:
Ja, ett tufft år blir det.
Inget snack om den saken.
Men, jag tror också att K kommer att hamna rätt. HOn är så ambitiös och vill så gärna.
Om det blir VA blir inte Peter och jag ledsna sas.
Men blir det NY är det underbart och fantastiskt.
Tack för ditt stöd.
Kramar i massor!!!

Marianne:
JOBB blir det, det är då ett som är säkert.
Men det ska väl ros i hamn det här också.
Ja, mkt att göra är det verkligen och mer därtill på scenskolor där talangen räknas.
PUUUST!!
Ja, precis, ngntlunda nära måste hon hamna. HON vill söka till UCLA också. NO WAY!!
Inget bortom Chicago, känner vi.
Det blir för långt.
Ja, jag kommer att skriva mkt om detta. DET vet jag..
TACK för att du är intresserad av detta, Mariannne.
KRAM!!

Martina:
HAHA, vilket SKÄÄMT.
Slapp har inte skolan varit här ngn ggn. Inte ens lekis var slappt.
Men. det där ryktet kommer fr många som varit utbytesstudenter här. De tar ju nästan alltid de lättaste spåret på HS (det finns MASSOR med spår, och olika examens att ta).
OCH sen ska vi ha i åtanke att alla skoldistrikt ÄR olika.
Men slappt, det är nog det sista det är.
TACK, jo, Karolina vet nog vad hon vill. OCH vi får guida henne.
HAHA, nej ngra helgproblem bör vi aldrig få. DET är bara att besöka unis som gäller ett tag här i höst, fniss!!
Kram!!!

Channal said...

Oj jag känner pressen och stressen redan! Det viktigaste är att man gör så gott man kan! Man är inte mer än människa! Pressen för inte ta över glädjen! Tycker hon att det är roligt att gå till skolan då brukar det mesta gå bra! Skönt med flera alternativ!

Heja Carolina!! En sån himla söt och fin tjej! Hon har hela framtiden framför sig! Spännande att få följe henne!

KRAM Anna

Camilla said...

Hoppas att allt kommer att gå bra för Karolina. Hon verkar ju vara en slipad tjej. Men jag förstår att det kommer att bli mycket press på henne.

Hur fixar man studier om man väljer ett annat universitet? Är dte med studielån eller får föräldrarna gå på knäna?

Kram

Liz said...

Hej! Nu har jag till och fran kikat in lite har och dar och nu maste jag ju bara kommentera ocksa. Det ar ju roligt att se att favoritbloggarna aterkommer hos varandra och da jag ju sett dig nu och da hos min basta vaninna Martina i Nice, ja da blev jag ju lite nyfiken pa vem du ar och hur du lever.

Vilket jattebra inlagg om amerikanska skolan! Har ar det ju verkligen tuff skolgang redan fran borjan, min tjej borjade 5th Grade nu i Augusti och det ar hart ut pa en gang. Jag blir nastan morkradd nar jag tanker pa utgifter och kostnader for univeritet och utbildningar i framtiden. Aven om vi har ett par ar pa oss innan det ar fullt os pa High School, sa kommer ju tankarna redan nu..Vad roligt att din dotter verkar sa inriktad pa vad hon vill och darav redan har valt ut de universitet som passar bast. Sjalv tanker man ju, vad gor man om man inte vet vad man vill da? Har ar det ju verkligen sa att barnen maste vara framat och bra i skolan redan fran borjan, borjar dom tappa nu sa ar det hopplost att ta igen i detta tempo kanns det som. Jag ar tacksam for att vi har en dotter som ar jatteduktig och driven, men det ar tufft aven for henne med alla laxor, prov, uppgifter och reports som ska fixas och lamnas in.. Det var verkligen jatteintressant att lasa om era erfarenheter om detta och hora fran nagon som ar dar nu, om nagot som kommer bli var vardag ocksa om inte alltfor manga ar..

Jag lagger garna till dig i min bloglista for att inte behova leta efter dig, kommer garna att aterkomma och dessutom tar du sa fina foton!! Nagot jag gillar mycket!!
Stor kram och pa aterseende!

Sahra said...

Söker man inte in på slutbetyget? Strange. Vad gör man då sista året? Kan man relalalaxa då?
Hur stor är chansen att hon kommer in i NY. Vad händer om hon kommer in NYU men inte Tisch? Väljer hon något annat ämne då och försöker söka året efter? Har hon ens funderat över det?
Hur funkar antagningarna? Går de på betyg. Om jättemånga har samma betyg, vad händer då? Lottning? Intervjuer? Så nervpåfrestande det måste vara. Förstår att det är en helt annan prestige med skolval i USA än här hemma. Även om det såklart finns en rankning här också. Men inte i närheten av USA. Dessutom är det inte hela världen om man ändrar intresse och vill byta inriktning. Jag önskar verkligen henne och er lycka till och jag ser med spänning fram att ta del av ert liv det närmaste året. Kram

antonia said...

Förstår att det är tufft att söka till uni men tycker ändå att USA är bättre när det gäller ansökningsprocessen, i Sverige går de ju BARA på gymnasiebetyg ELLER högskoleprov. Högskoleprov är bara svenska, matte och engelska. Många som inte kommer till sitt rätta på dessa sätt om du förstår vad jag menar. Jag tycker att många fler faktorer borde tas i beaktning. För att bli t.ex. läkare behöver du ha högsta betyg i alla ämnen, det finns många som skulle blivit bättre läkare som kanske har nästan högsta betyg i alla ämnen men som har ett större engagemang i människor osv. Man kollar ju inte överhuvudtaget på vilka ämnen man läst utöver att man skall ha läst vissa kurser för vissa utbildningar. Detta innebär att man skulle kunna läsa en slappare och lättare linje och ha lättare att komma in för att det blir lättare att få högsta betyg istället för att läsa en tuffare linje där man kanske lär sig och utvecklas mer men inte riktigt klarar av att få lika höga betyg... Jag har tur som är ett läshuvud, då passar Sverige bra :) Men tycker inte systemet är bra eller rättvist.
Man borde se till:
- Betyg
- Vilka ämnen/kurser man läst
- Fritidsaktiviter, engagemang etc.
- Praktiska prov eller liknande iaf. inom vissa utbildningsområden.
Detta är min åsikt i alla fall :)

När jag pluggade på HS i Mississippi så var det slappt jämfört med min gymnasieskola i Sverige MEN detta varierar ju. Vi hade kanske prov oftare i USA, men det var ju multiple choice! Jag läste t.ex. biologi med juniors och det var som biologin i 7an i Sverige. Man började med andra språk som sophmore på min skola... i Sverige läser man engelska från 3an och tredje språk från 6an. Matte är inte mitt ämne och det var svårt, men där spelade språket en viss roll och även att mått osv. var annorlunda. I min psykologi klass så kollade vi på film, skrev kort om vad vi drömt om etc. I min svenska psykologi klass skrev vi lååånga rapporter om psykiska sjukdomar. Min svenska skola var en liten friskola där vi hade väldigt mycket eget ansvar och där det fanns frivilliga workshops att gå på varje dag. Man kunde utvecklas oehört om man så ville och ville man läsa mer poäng än vad som behövs så gick det också bra. Lärarna följde verkligen betygskriterierna och man fick jobba för betygen. MEN jag vet att andra gymnasieskolor är mycket slappare och att lärarna inte är så engagerade och att man kan få högre betyg enklare. Så allt är ju relativt.

Christina said...

Jag blir alldeles trött bara jag läser din berättelse! Jösses amalia! Tur att du har en sådan fin och begåvad tös! Men vilka krav, hua!
Det är väldigt intressant att läsa om hur det fungerar i skolan, så visst hänger jag med på färden :-)
Kram!

Annika said...

Channal:
OO vad jag håller MED!!
Det måste vara roligt att gå till skolan, och ännu är det det.
men senast igårkväll gav hon oss en harang av hur stressande det är detta år.
Hjälp.
Hon bara måste orka! OCH det gör hon. Men visst kommer det att kosta på.
Kramar!!!

Camilla:
Ja, vi ska hoppas och tro att det går bra, men press det BLIR det.
Ja, när man ska in på uni betalar ofta fldrarna (iaf för the under graduate degree, dvs bachelor-examen), men inte alltid, och då får eleven ta studielång.
Alla college kostar olika mkt, från väldigt billiga och till svindyyyyra.
Det är alltid billigare om man tar ett uni i den stat man bor i, altså IN state. Alltid dyrare om man går Out of state.
Kram!!

Liz:
Välkommen hit!!
KUL!!
Jo, jag har sett dig också hos våra gemansamma bloggbekanta.

TACK!
Ja, visst är skolan TUFF här.
Jag vet alls inte varifrån det där "slapp"-ryktet kommer. FATTAR NOLL av det.
Men, men...

Karolina visste tidigt vad hon ville, och vilka skolor hon ville in på.
MEN för de flesta av hennes vänner VET de inte ÄN idag vad de ska söka för skolor.
Det löser sig dock.
Det gör ju alltid det. OCH även om man bestämmer inriktning då man kommer till college går det ju att ändra den.
Ja, jag tycker att kraven varit hårda hela tiden i skolan.
Från första början, på gott och på ont.

Tack Liz!
Jag vet också att det hjälper om man har ngn vän, eller bloggare ;-) som liksom redan varit där, och kan guida i hs-djungeln, eller redan från MS ska det ju guidas.
Det är svårt, och för oss som INTE är vana vid detta är det rena,rama grekiskan...
Men, en sak är säker, det faller på plats.

TACK; jag ska besöka dig också!!
Trevligt med ännu en USA-svenska att följa!

OCH TACK igen :-) Jag är galen i att fotografera, som du kommer att märka :)
Kram och välkommen tillbaka!!!

Annika said...

Sahra:
Nej, inte på slutbetyget i HS. Det söker man inte in på.
MEN; man kan komplettera sitt slutbetyg jr året med senare betyg under sr året. Jag vet, det är rena rama grekiskan och jag kan knappt hänga med.
För många är sista året i HS mer ett år att "sitta av" (OK, lite överdriver att säga kanske), men slutbetyg från HS är livsviktigt utan DEN SLUTEXAMEN kommer du inte in ngnstans. DET slutbetyget ska universistet HA, annars är det kört.
K är väldigt inställd på att bli journalist också, det är hennes "minor". Men som det låter idag är det en scenskola hon vill in på, men sen ska hon då läsa journalistik där också.
Antagningarna funkar som jag skriver ovan...
Betyg, SAT-prov, uppsatser, recommendation letters, extra-curricilum allt det räknas med. Sedan går det på viss lottning, de tar in x-antal från vissa delar.
På scenskolor och designskolor är det auditions och arbetsprov som ska till dessutom.
JA, det är en stress och en press av sällan skådat slag (iaf för mig som INTE är van vid ngt dylikt). Men för de små också.
DET är ett himla år de har framför sig.
Tack Sahra, ja det lär bli en del skrivet om detta under året!
Stora kramar!!!

Antonia:
Hej, och jag TROR att du har varit här förr. Men, välkommen tillbaka!

ja, det är STOOR skillnad på hur man söker in på uni i sve och USA. Det är sååå mkt mer här än bara betyg och SAT-prov!
Det är en hel vetenskap.
Ja, det bygger mkt på personlighet också, vilket ju är bra.
Det du vill ha i Sve påminner ju om hur det funkar att söka in här.
Och ja, varför inte mer sånt hemma också?

SÅ sant som du säger, att läsa på HS ett år som utbytesstudent är nog väldigt OLIKA på var i USA man befinner sig.
Kände en tjej som läste i Arkansas ett år (fr Sve) och hon sa precis det du säger; att det var slappt.
MEN sen kom vi på att det ju ofta är för att utbytesstudenter såklart (vad skulle de annars göra) tar de lättare spåren.
OCh de ÄR ju mkt lättare än högre AP, honors och IB-klasser.
Så det där har nog klarnat för mig, varför det är lättare för utbytesstudenter.
Karolina läste franska från 7 klass.
Redan i 8:an togs pre-ib french och sedan nu tar hon IB-french.
MEN det diffar från skoldistrikt från skoldistrikt över hela riket.
Vissa är ju inte bra alls, det är sådana GAP och skillnader.
För många betyder ett visst skoldistrikt ALLT och de gör allt för att flytta inom dess hank och stör.
Allt är relativt ja, som du säger. Både här och hemma.
Min systerdotter läser på Norra Real i Sthlm, och det är ngen lätt match det heller.
Varmt välkommen tillbaka!!!
OCH stort tack för din kommentar!!

Christina:
JAG VET!!
OCh igår klagade hon faktiskt, och det stack som knivar i magen på mig.
HON bara måste orka.
OCH det gör hon. Men AJ vilket år vi har framför oss.
Ja, häng med på färden och HÅLL mig i handen.
Kramar!!

ullrika said...

Nånting säger mig att eleverna har högre standard på sin prestation i USA än här i Sverige. Men om det är av godo eller ondo (läser om magen här ovanför) vågar jag inte sia om.

En undring har jag dock! Går det att skicka samma uppsats till flera universitet eller måste de komponera en ny till varje ansökan? Så är jag lite nyfiken på skillnaden mellan University och Collage också. Är det som här hemma, högskola och universitet?

Annika said...

Ullrika:
Det är nog högre standard på prestation här, ja. Det skulle jag säga.
PÅ gott och på ont, ja.

Uppsatsen kan nog användas till flera, men den måste ju justeras sas.
Den ska ju vara personlig till just det UNIt.
College och uni är samma sak, i princip.
Ja, som högskola och uni.

ullrika said...

Ah! Då var det som jag trodde: det har med examinationsmöjligheter att göra. Är det stor skillnad i status mellan de båda i US? Här i Sverige är det ingen större skillnad längre.

Tack för ditt svar Annika!

Annika said...

Ullrika:
Inte alls. Inte ett dugg, skulle jag säga.
Sak samma.
Det som ligger längst ner på ranskalan är community college, men där kan man bara ta en två-årig examen, sen kan man flytta till " a four year school" och ta sin bachelor där.
ANNARS är det ingen skillnad.
KRAMAR!!

ullrika said...

Tack snälla för dina svar! Jag tycker det är så intressant att veta "lite om mycket" så jag samlar på sånt här fånig kunskap :)

Krams!

Annika said...

Ullrika:
OCH jag blir så glad över ATT du frågar!
Det är ju en hel vetenskap detta.
Jag kan det bara lite, lite än så länge...
Vänta du om ett år...PUUUST!!!
Kramis!!

Cari said...

Min dotter har läst IB i Sverige, på vanligt kommunalt gymnasium. Nu ska hon börja läsa på universitet i Manchester, England.
Ska bli spännande, hon åker på måndag.
Med en IB-examen är det svårt att komma in på svenska universitet, betygen räknas inte upp (trots att det är så mycket svårare att få höga IB-betyg än svenska mvg).
Önskar Karolina lycka till.

Annika said...

Cari: intressant! K tar ju ett IB spår också. Men kan inte få en fulltalig IB examen pga matten (hon var tvungen att ta enklare kurs där)
Underligt att svenska uni inte räknar IB betyg, som du säger är ju de mer avancerade. Men vad stort med uni i England. Bra jobbat!! Du måste vara nervös! Keep me posted!

antonia said...

Har varit här förut ja, men är dålig på att kommentera.
Ja det varierar nog mycket, olika skolor har olika regler för utbytestudenter också, jag fick inte välja hur som helst. Amerikanska staten kräver ju att man tar engelska samt antingen historia eller samhällskunskap, och min skola krävde en matte kurs och en naturkunskap kurs. Läste även en advanced kurs. Jobbigaste kursen var engelska, var tvungen att läsa den med juniors och läsa gamla gamla böcker på engelska, hjälp. Tror att privatskolorna var tuffare där jag bodde, fick det intrycket i alla fall.

Alla system har väl sina för- och nackdelar helt enkelt. Svårt att få en utopi, tyvärr!

Annika said...

Antonia:
Ja, jag trodde det :-)
Att du varit här förr!
Nej, jag förstår ju att utbyteseleverna liksom hamnar på ett eget spår de år de går i HS.
Precis, de kommunala skolorna kan verkligen diffa i detta stora land.
På vissa ställen är de top of the line, som här hos oss. På andra är de usla, och där gör många nästan vad som helst för att deras barn ska gå i privatskola.
Nej, ngn utopi finns inte...
Ja, det skulle väl var Finlands system då...