Friday, February 10, 2012

Show and Tell: Vad slänga?

Fredag igen och temadags.
Det är Musikanta som bestämmer ämnena den här månaden.
Idag ska vi prata om vad vi slänger, och inte slänger. Vi kanske har ett bra "sopsystem" etc.

Att rensa i röran är så skönt.
Det är underbart att göra sig av med sådant man inte längre använder.
Jag brukar rensa i min garderob två gånger om året. En gång på hösten, och en gång på våren.
Vissa klädesplagg går i soporna, andra ger jag till välgörenhet och en del ger jag till min granne som inte har något emot att "ärva" av mig.
Att göra sig av med sådant man inte längre vill ha är verkligen SÅ skönt.
Sedan är det jättekul att se plaggen på min granne, oftast är kläderna skitsnygga på henne. Bra så!
Likaså är det renande att rensa i skåp och lådor.
Jag borde göra sådant mycket oftare eftersom det DÅ verkligen KÄNNS att jag gjort mig av med DÅLIGA energier.
Feng Shui, if you like...

Jag har speciellt system som jag använder mig av.
Vissa saker går direkt i soporna, annat återvinner jag.
Det går automatiskt.
Jag har ingen kompost. Det kan jag ju tala om på en gång också. Nej, jag har inga planer på att skaffa en sådan.



HELT OK att slänga då tiden är inne för en vissen bukett...



INTE OK att slänga! Gamla dagböcker och sådant. Jag blir helt kall då jag ibland läser att någon tänker slänga sina gamla dagböcker. NEEEEEEEEEEEEJ, gör aldrig något sådant. Jag lovar att ni skulle ångra er djupt. Dessutom är de så BRA att ha som referenser om man börjar prata om gamla tider. Min mamma brukar ofta gå tillbaka till när vi var små i sina dagböcker. Hon brukar läsa högt ur dem (om vi frågar henne). OCH det är som att se en inre film i huvudet. En tidsresa! Jag har fört dagbok sedan Karolina föddes, och aldrig, never, EVER, skulle jag jag någonsin komma på ideen att SLÄNGA mina dagböcker.
Jag slänger ju inte gamla foton heller, så detta är nästan samma sak. Min mormar har fört dagbok sedan 30-talet, det ni! OCH inte tusan är de slängda. SLÄNG INTE DAGBÖCKER!!!!!




Släng inte böcker heller. Böcker ger hemmet en själ. Ett hem utan böcker är ett tomt hem. Böcker är underbara.
Om du lessnar på dina böcker så ge bort dem.
Eller återvinn dem. För mig är mina böcker nästan som en del av mig...


Okay, jag har nog inte så mycket mer att säga på detta ämne idag.

MEN, jag önskar er alla en god fredag!
OCH sedan ska jag försöka skriva ihop något litet imorgon igen.
Vi hörs då!

Nilla,
Desiree,
Annika,
Erica
Saltis
Musikanta
Inga-Britt
Helena
Olgakatt
Pettas
Cecilia
Åsa
Gnuttan
Anna

32 comments:

Taina said...

Håller med dig, dagböcker slänger man inte bort! Böcker däremot skänker jag bort. Eller HAR skänkt bort, för vem vill ha mina svenska böcker HÄR?

Visst känns det skönt när man rensat? Speciellt i lådor kan jag tycka för USCH vad mycket skit man stoppar ned i lådor "bara för att". Sedan funderar man, inte bara en gång, varför man lagt ned vissa saker. Gammal visselpipa som inte fungerar som ett exempel.

Ha en underbar fredag!

Kram kram

Charlie sa ... said...

Japp, håller helt med dig och jag har exakt samma upplägg. Slänger inte böcker, brev, andra minnen som jag vill spara.

Ger helst bort men ibland ryker saker och ting. Och det är ok det också. Kläder får gärna återanvändas.
Vissna blommor åker ut snabbt och nya kommer
in på fredagar!

Ha en toppenfredag my dear!!

Kram!

Annika said...

Taina:
Ärligt talat vet jag inte hur man ens kan komma på tanken att hiva gamla dagböcker.
De är ju dokument över en svunnen tid...
Böcker kan man skänka bort.
Det finns säkert ngn lycklig svenne här som skulle ta dina svenska böcker!
Ja det är underbart att rensa i röran.
Lådor blir fulla som kryss på nolltid ;-)
Ha det så BRA!!
KRAM!!

Lotta:
Nej, intet sånt fär slängas. No way!
Ibland ryker saker och ting här med. DÅ jag gått nog av ngt.
Då blir det soporna.
Idag är det dags för nya buketter. DET är mysigt!!
Ha det BÄST""
Kramar!!!

Millan said...

Haller ocksa med. Dagbocker och bocker skulle inte jag heller slanga. Jag har dock ingen stor bokhylla (tyvarr) sa brukar ge bort mina bocker till vanner har sa fort jag last dem. Och behover heller aldrig kopa bocker eftersom mina vanner gora samma sak :-).

Kram!

Annika said...

Millan:
Speciellt inte dagböcker!!
HUAMIG!
Vilken förlust!
Smart att ge bort böcker!
Gillar ert system :-)
Kram!

anna of sweden said...

Oj, vad jag saknar det amerikanska sophämtningssystemet. Så himla bra service. Och dessutom alla hjälporganisationer som kommer och hämtar saker utanför huset. Där har Sverige lite att lära ...

Ha en riktigt fin helg!

Huggies!

Miss Marie said...

Visst är det skönt att rensa i röran ibland! Jag saknar sopsortering här, vi har helt enkelt inte plats plus att vi skulle vara tvungna att släpa med oss alla sopor till olika ställen för att bli av med dom, så här går allt i en tunna, synd synd! Min dröm är en kompost! Så fort jag har en trädgård ska jag ha en kompost! :)

Annika said...

Anna:
JA, det gillar jag också!
+ fräslis, purple heart, value village, am vets etc som KOMMER och hämtar prylarna. Ibland får man ju förfrågningar varje vecka!
me like it!
Så perfekt!
ja, där har nog Sverige lite att ta efter.
Hey, nu fick jag uppslag till Amerikanska Fenomen! TACK ANNA!
Huggies!!!

Marie:
JA, det är SÅ skönt.
Trist med sopsorteringen hos dig!
Alltid trist när man slänger allt i samma soptunna. Känns fel.
Komposter är smarta, men inget jag kan (får) ha här.

Desiree said...

Vilken bra rutin du har att gå igenom garderoben två gånger om året. Det borde jag nog börja med. Håller helt med dig om dagböcker. Skulle aldrig drömma om att slänga alla mina dagböcker. Viss böcker slänger jag om det rör sig om pocketböcker som jag vet med mig att jag inte vill läsa igen. Vårt soprum är rätt bra för de har ett hörn där man kan lämna just böcker och lite annat som någon annan sedan kan gå och hämta. Jag lämnade ner ett spel som jag aldrig gillade där och nästa gång jag var nere så såg jag att någon hade tagit med sig det. Perfekt när saker kommer till användning för andra. :-)
Kram och trevlig helg.

Annika said...

Ja, alltså jag måste gå emot alla här. Visserligen har jag sparat alla mina dagböcker men jag tittar aldrig i dom eller läser dom. Vissa av dom är alltför smärtsamma andra är mest sega. Och har man skrivit dagbok under en jobbig period i livet - bara för att avlasta hjärnan med allt skräp och all förtvivlan som håller en vaken om nätterna - så kan det faktiskt vara renande att göra sig av med det jobbiga förflutna som finns där. Såna dagböcker - konflikter med andra personer, jobbiga tider - är kanske även sånt som man inte vill att andra ska ha tillgång till (speciellt inte utan ens eget tillstånd). Så för min del finns det dagböcker man kan slänga och det kan vara terapeutiskt - man känner sig lättare efteråt.

Jag slänger inte fotoalbum däremot. Och inte brev från folk jag tycker om. Julkort och påskkort och födelsedagskort slänger jag efter att de fått sitta uppe ett tag - det blir helt enkelt för stora volymer.

Böcker slänger jag om jag inte har några speciella band till dom. Kan jag så ger jag dom till andrahandsbokaffärer men det finns en hel del böcker som dom vägrar att ta. Mina favoritböcker slänger jag aldrig - det spelar ingen roll hur slitna och tummade dom är.

Annika said...

Desiree:
Ja, då jag byter från vinter till sommrkläder i april, och sen i okt då jag byter tvärtom. DÅ slänger jag massor, eller ger till min granne.
nej att slänga dagböcker skulle vara som att hugga av en kroppsdel. DET förstår jag inte hur man ens kan tänka.
perfekt att lägga gamla grejjer i soprummet :-)
MINNS det själv från min uppväxt, att vi hittade en hel del kul där!
KRAMAR!!!

Annika:
Det kan vara sant, men det kanske också kan vara så att du vill gå tillbaka till dem en dag. Då du minst anar.
Snusa lite på det förflutna sas.
Tycker du är klok som inte slänger dina dagböcker. Jag tror du skulle ångra det, trots allt.

Jo, jag gör mig också av med julkorten efter ett tag, kan itne spara dem alla.
Böcker kan det vara så svårt att göra sig av med.
Jag vet.
nej aldrig att jag skulle slänga mina favvisböcker heller. de är verkligen en del av mig.

Sahra said...

Mina böcker är heliga. Det är en annan sak med pocket som är lite mer slit o släng. Ofta ger jag bort pocket om de inte har blivit sönderlästa under semestern. Det är då jag inhandlar just pocket. Annars vill jag gärna ha inbundet es jag vill kunna spara dem i många år. Dagböcker och brev har jag också sparat. Annars har jag inte några som helst problem att slänga saker. Kan kanske ångra att jag gjort mig av med vissa odödliga leksaksklassiker, som Brio tex.

I augusti hade vi återträff. Då var det 30 år sedan vi gick ut nian. Tjejen som hade festen hade gjort iordning spellistan. Vi hade festen i en av de gamla söderkåkarna. Helt otrolig kväll. Musiken, gamla ansikten. Många som jag inte sett sedan 81 (eller 84 eftersom många av oss gick vidare till Kungsholms gymn). Älskar musiken från 70 och tidigt 80-tal. Det är så förknippat med minnen. Med de där människorna. Vi gick i samma klass från ettan. Vi var otroligt tighta och sammansvetsade och nästan alla umgås fortf på ett eller annat sätt. Alltså de gamla gängen. Killarna har hängt ihop sedan dess. Tjejerna har väl varit mer uppdelade i tre-fyra gäng. Tjejen som hänger med mig till bloggeventet i Malmö är en av dessa. Mina allra äldsta vänner.

Du som brukar köra lite temainlägg så där. Kan du inte skriva om du har vänner kvar från Ängby tiden. Eller från gymnasiet. Var gick du i gymn. Jacobi eller? Hade du flyttat då?

Ha en fin helg
Kram

Saltistjejen said...

Dagböcker skulle jag aldrig kunna slänga. Nu skriver jag tyvärr inte och har inte gjort på flera år, men mina gamla skulle jag inte kunna slänga. Alls. Jag kan t o m ha svårt att slänga gamla kalendrar eftersom man har små noteringar i dem om olika händelser och så som varit under året. Kanske extremt, men jag känner att de har ett värde. Åtminstone ett tag. Sedan brukar de gå i soporna om tillräckligt mycket tid gått. Fast vissa år har jag sparat haha!
Böcker har jag ocksås vårt att slänga. Jag brukar försöka ge bort så många jag kan. Numera om jag har svenska böcker kollar jag alltid med mamma för att se om hon har läst dem. Om inte skickar jag dem faktiskt till henne i Sverige. Men just detta med att samla på sig en massa böcker är både bra och dåligt. Här där vi har så lite utrymme måste jag säga att min Nook verkligen betytt massor!! Just för att jag kan läsa svenska böcker (lånar på bibblan) och så för att jag inte längre fyller upp bokhyllorna så mycket. OM jag läser böcker (även elektroniska) sådana som jag känner att jag verkligen vill ha som riktig bok så köper jag dem och spar. Men de flesta är mest "för stunden" och då är det skönt att inte ha dem i bokhyllorna. :-)
Hoppas du får en fin helg med familjen!!!
KRAM!

Annika said...

Sahra:
OCH jag har trott att du var sisådär en tio år yngre än jag.
Vet vad jag skrev om mineralsmink etc :-)
SÅ är du född 65!! Jag 66 :-)
Du ser verkligen ung ut!!!
JA, jag håller SÅ med dig om musiken!!
Den var KUNG på 70-80 talen!!
KUL med återträffen!
Jag gick också i en o samma klass 1-9, men vi har inte setts sedan dess!
Ja, jag har också kvar folk från den tiden i mitt liv-. DET är så speciellt!!

nej, slänga dagböcker är ett stort NO-NO!!
Jag tror att man ångrar det.
Böcker är det svårt att göra sig av med också-

TACK, Sahra, där gav du mig ett uppslag. Nostaligi-Annika inlägg blir det i nästa vecka om Södra Ängby---OCH Blackeberg!
Jag gick i Katarina Västra Skola på gymn.

Kramar!!!

Saltis:
Nej, inte jag heller.
Finns inte på världskartan.
Det skulle vara som att hugga av en del av mig.
HAHA, JAG MED!!!!
Jag sparar pckså gamla väggkalendrar för jag tycker de ger en inblick!!
Fattar att ni måste rensa hos er, och att ni inte kan samla på er för mkt.
KLOKT med Nookar i era fall!
Absolut!!
Det är bra att kunna ge bort böcker. Just nu har jag så mkt böcker, på tre plan. Vissa borde kastas bort, men jag kan inte...
KRAM!!!

Annika said...

Tja, Annika, så du tror inte att det är problematiskt att älta det förflutna? Jag är delad till det där. Visst kan det förflutna komma tillbaka och bite our butts när vi minst anar det men samtidigt så försöker vi väl på något sätt gå vidare i livet och inte hänga oss kvar i det jobbiga? Men visst, jag tänker lite som du - en dag, med tillräckligt distans kanske man får något oväntat ur det. Det är inte så att jag tror på fullständig amnesi men jag tror inte heller på att "tänka om" alla gamla smärtsamma händelser och tankar - det finns alltid nya saker man kan bekymra sig om ;).

Nilla said...

Såklart man inte slänger dagböcker!
Trevlig helg.

Elisabeth said...

Jag håller helt med dig om att inte slänga dagböcker! Nog för att jag till viss del kan förstå att det handlar om vad som står i dem, men nej, jag skulle inte vilja slänga dagböcker ändå. Böcker brukar jag också ge bort om jag vill bli av med dem. Det är mycket bättre att de kommer till användning så. En och annan pocketbok har dock tyvärr åkt i papperssorteringen. Det har varit sådana som varit trasiga eller "fula" på annat sätt, så att jag inte velat ge bort dem.

Annika said...

Annika:
jag tror att du ångrar dig, ja.
Behåll dagböckerna. Lägg dem långt inne i en kappsäck i källaren eller på vinden. Men släng dem inte.
Jag tycker det är hemskt med slängda dagböcker. En dag kanske du verkligen vill se tillbaka på de där åren, och då---
Ja, då finns de kvar.
De kan hända att du aldrig mer läser dem. Men släng dem INTE!!
Det är verkligen mitt råd.
Bort med böckerna från "huset", men de ska finna på ett ställe som bara du vet om. Men de ska finnas kvar. JUST IN CASE!

Nilla:
nej, absolut inte...
Trevlig helg!

Annika said...

Elisabeth:
Precis, jag tror att man ångrar det en dag. Det kan kännas nog så motigt i decennier efteråt, men en dag kanske, kanske man vill se HUR det var då. DÅ blir de SÅ värdefulla.
Bort med dem NU, lägg dem långt inne i resväska, stuva undan den.
Men nej, absolut inte slänga dem. Men de kan bli "out of sight, out of mind".
Jag har mest allmänna dagböcker, mkt vad vi gjort, vad saker kostat etc. Inga större hemligheter i dem.
Tycker det är toppen att ge bort böcker också.
Då blir ngn annan glad, förhoppningsvis.

Äventyret framtiden said...

Nu kommer chocken!
Jag är helt skrupelfri när det gäller att slänga eller bränna gamla dagböcker och brev, fotografier...efter noggrann genomgång blir det en brasa om så behövs.
Det känns enbart skönt.
Varför spara på sådant som jag inte vill att andra skall läsa och jag inte är intresserad av själv. Däremot har dottern fått ta hand om kärleksbreven som hennes far och jag skrev till varandra för många år sedan. Sonen har tillgång till dem via henne om han här intressserad. Tycker att de på sätt och vis har rätt till dem. Utan den kärleken hade de inte blivit till:)
Nu finns inte den kärleken kvar längre hos mig, livet har ändrat och nu är det Uffe för hela slanten:).

Kramar!
Karin

Annika said...

Karin:
OJ vad olika vi tänker här.
Jag skulle aldrig, aldrig göra en sån sak som du gör.
Ångrar du dig aldrig?
Absolut rätt att spara kärleksbrev och sådant. Jag har sett de breven min mormor och morfar skrev till varandra också och det är stort.
verkligen stort och fint.
Men att göra bål på foton, brev och dagböcker...no way!
Visserligen kan det väl på ngt sätt vara renande för stunden.
men sen?
Rivit sönder foton har jag också gjort i ilska elelr sorg, men då bara ngra åt gången.
Välkommen tillbaka!!
Kram!

Christina said...

Nej inte slänga dagböcker!!! Gaaah! Vi var tvungna att ge bort mycket böcker när vi flyttade över pölen för vi kunde inte magasinera alla, lite tråkigt men dom fick ju nya hem :-) Annars gillar jag att rensa, tyckte det var jobbigt att slänga saker förut men i och med flytten försvann det sista av den känslan då gällde det att prioritera vad vi skulle magasinera :-) Ha en riktigt fin helg nu Annika! Kram!

Anne said...

Jag har sparade min farmors och farfars kärleksbrev, de är verkligen en skatt (min pappa gav dem till mig, trodde jag skulle uppskatta det mer). Allmänna brev, dagböcker och sånt är absolut måste-spara, allt annat helt otänkbart.
Jubileumskort, speciella födelsedagskort (har dock inte sparat alla), speciella mail med mer "speciellt" innehåll som t.ex. nåt extra värmande från en gammal vän, kärlekshälsning osv (har en mapp som heter speciella mail).
Böcker kastas inte utan ges bort.

Däremot... så har jag faktiskt slängt några dagböcker (det handlar om 4 stycken) från min ungdomdstid/ung vuxen-tiden. De var så otroligt personliga, så utlämnande och med innersta hemligheter och känslor som jag inte vill ska komma ut. Jag velade i tio år hur jag skulle göra, det kändes som en stor börda ha dem här och mina föräldrar samt Martin fick höra mig säga "om jag vips dör i en olycka imorgon måste ni lova att aldrig läsa dessa dagböcke". De lovade men undrar ju om de verkligen skulle ha hållit fast vid det....
Kort sagt, dessa dagböcker innehöll såna saker jag aldrig skulle vilja mina närstående fick reda på mig om nåt hände mig, jag skulle inte veta de läste om de känslor och innersta tankar jag hade då. Det skulle såra, göra dem oroliga och jag tror att om jag skulle dö och efterlämna dessa hemligheter/känslor/tankar skulle de för alltid gå med frågor inom sig och undra över en del. Vilket jag inte vill!
Så för mig handlade det mycket om, varför jag kastade, att jag ville inte någon annan skulle få läsa det jag skrivit då det kändes så otroligt privat att det skulle "förstöra" för mycket för mina älskade.
Japp, det var mina tankar kring slänga/inte slänga. Ha en bra helg Annika!

Channal said...

Förra helgen rensade jag min garderob, så skön känsla! Komposterat har jag gjort i 20 år! En självklarhet! Ha en fin helg! Kram Anna

Annika said...

Christina:
Nej, aldrig!
Det tycker inte jag heller.
Förstår att ni fick göra er av med mkt då ni flyttade.
Det är bra att du kan slänga saker. Tror det är bra och nyttigt att rensa en del där.
Kramar.

Anne:
VISST är det speciellt med gamla kärleksbrev!
Jag har som sagt läst de som skickades mellan mormor och morfar och de är så fina!
ja, brev och dagböcker och allt sånt tycker jag man ska spara i mån om plats.

MEN Anne, du har kanske öppnat mina ögon lite nu...
OM man som du verkligen tänkt över gamla dagböcker och mår rent illa av dem.
OCH har skrivit oerhört personligt i dem. OCH låtit dem mogna i ett decennium , som du.
Ja, då är det nog lika bra att göra sig av med dem.
Det hålelr jag med om-

Annika i Colorodo, det är kanske så för dig också?
Om det ligger så djupt och är så skärande,,,ja, då kanske det är bäst. Trots allt.Rätt beslut.

Anne, du har ju inte slängt alla dagböcker heller. Det var fyra det handlade om.

Ja, Anne och Annika...Why not? Om de gör mer skada än nytta: Släng!!!
Då är det nog mer som en lättnad!

Men jag vidhåller att det ska vara på ett djupt plan. Om det är ngt som rent skulle såra ngn annan kan det nog vara ide.

TACK, Anne.

Vi är överens om detta.
Du också Annika---

Kram!!!!!

Annika said...

Channal:
Visst är det skönt!
Tror inte ens vi får ha komposter i Reston, men det ska jag låta vara osagt.
Kramar och ha en skön helg!!

Annika said...

Ja, precis så. Minnen kan verkligen skada - inte bara en själv om man tillåter det, utan även andra som står en nära och som man älskar. Men trots allt är ju även den sortens dagböcker en del av en själv. Svårt.

För att använda ett annat, rent hypotetiskt exempel av problemet. Säg att ena parten i ett mångårigt äktenskap med barn blir djupt förälskad i någon ny och skriver om sina känslor och sina försök att fatta ett beslut om vad de ska göra i en dagbok för att dom inte känner att dom kan anförtro sig åt någon. Så småningom kommer de ändå fram till att dom vill stanna i äktenskapet. De har ju inte agerat på förälskelsen utan bara känt den och kämpat med den men trots det kommer förstås dagboken om den hamnar i deras mans eller frus händer orsaka stora skador och stor sorg - också för barnen om dom får tag i den. Ska man verkligen spara en sån dagbok när man väl bestämt sig för att stanna?

Anne-Marie said...

Jag växte upp i ett hem där min pappa sparade på i stort sett allt. Det kunde ju komma till användning resonerade han. Jag visste inte då att han var vad man nu kallar "hoarder". Såg ett program med Oprah där man talade om "hoarders" och insåg att det var det min pappa var. Har aldrig samlat på mig särskilt mycket, kanske pga min uppväxt. Hade mer i Sverige än vad jag någonsin haft i USA. Vid flytten från Hawaii räckte 15 kartonger till allt jag ägde här! Nu har jag mer. Har slängt gamla dagböcker som inte kändes aktuella att spara. Har inte tillräckligt med kläder för att kunna gå igenom så ofta. ;) Kramar!

Äventyret framtiden said...

Jag har aldrig ångrat att jag har bränt eller strimlat någonting. Innan jag kommer till den punkten så har jag bearbetat, läst igenom, funderat och kommit fram till att det inte är någonting jag vill spara.
Jag har helt enkelt gjort klart med den delen av mitt liv och går vidare utan att känna "belastningen" av barlast som jag bara annars bär med mig som jag inte har behov av.
Det är en viss skillnad på foton och foton. Gamla svartvita, som beskriver en tids historia tar jag gärna hand om eller för till museum men att spara på alla, många direkt dåliga ligger inte för mig. Därför är jag väldigt glad över den digitala möjligheten som finns nu. Man raderar det som inte känns rätt att spara. Enkelt och koncist.
Jag gör mig aldrig av med någonting i ilska utan efter moget övervägande. Jag vill vandra med lätt bagage.
Tack, jag känner mig välkommen!!
Kram!

Annika said...

Annika:
Ja, det är nog så...
Absolut.
Släng sådant, för själens skull. Hemskt om det kommer i orätta händer.

Ja säg det?
Svårt det där.
faran finns ju att ngn läser dagboken. Alltid.
Göm den. Samma sak där, en dag kanske personen vill gå tillbaka och läsa om hur det var.
Bäst att gömma, och sen låta det mogna i åratal. OCH sen då kanske slänga...

AM:
Ah, så din pappa var en hoarder.
Här finns det ju en hel del tv-ptogram om sådana. Vilket fenomen det är.
Tur att du är motsatsen :-)
Rätt skönt att inte samla på sig för mkt.
kram!!

Karin:
Det är bra.
Låt det mogna och ligga, ligga, ligga innan det kanske bränns.
Men ja, det som bränns måste vara sånt som kanske känns skadligt för en själv, eller andra.
Men jag förstår er, Anne, Annika och dig, Karin. Har man ngt som inte ska visas, eller som kan göra illa pch skada, då är det bara att HIVA ut det.
Bäst för alla parter, inte mins för en själv.
Så sant, så sant...
Lätt bagage vill jag också ha.
SÅ kul att ha dig ibland oss igen!!
Kramar!!!

Anna, Fair and True said...

Jag hoppas jag kan hoppa på fredagstemat igen snart! Saknar det! Det här ämnen hade jag gillat också. Jag har så svårt att slänga böcker (och egentligen om jag gör det så slänger jag inte utan det går till Myrorna eller liknande) och dagböcker skulle jag verkligen aldrig slänga! Men jag har för mig att någon skrev att hon ville slänga sin gamla dagbok för att liksom göra upp med det gamla, gå vidare, och så kanske det kan vara.

Annika said...

Anna:
ja hojta till då kan vara med igen-
Det är ju trevligt även om det slukar tid.
Jag har också svårt för att slänga böcker o dagböcker---ALDRIG!
men jag förstår vad de ovan menar som hävdar att man ibland bör slänga dem.
Det ligger mkt i det...