Wednesday, February 29, 2012

Min stora skräck

Det har varit en skolskjutning igen.
Denna gång var det en high school i Ohio som drabbades.
Mina tankar går till ALLA dem som på något sätt drabbats av detta, men mest till föräldrar och syskon.
HUR kommer man någonsin över att ens älskade barn skjutits ihjäl i skolan?

Detta är en av mina stora rädslor. En påtaglig rädsla som jag ibland funderar över.
TÄNK om det skulle hända i Karolinas high school?
Det är nästan uteslutande (men inte enbart) high schools som drabbas av skolskjutningar. High School---gymasiet, en värld full av tonåringar. En tillvaro där gruppindelningen är stark.
De balla, sportfånarna, teaterungarna, orkesterbarnen, danstjejerna, cheerleading-bruttorna, nördarna, de udda, de snygga, de som är inne och de som är utanför. Skolans värld är starkt grupperad. Tillhör man inte någon grupp blir man ofta utanför.

Den som genomför en skolskjutning är nästan alltid en udda person, en person som kanske varit väldigt utanför under hela sin skoltid.
En tanke slår slint i hjärnan, och helt plötsligt kommer ideen att man ska bli ett namn. Göra sig till NÅGON. Det spelar sedan ingen roll om det kommer i kölvattnet av andras, och egen, död.
Oftast tar gärningmannen livet av sig själv (det är bara killar som genomfört dödsskjutningar. Än så länge).
Kvar står en hel skola, livrädda elever, förkrossade föräldrar. Ett helt samhälle står i gungning.
En hel stad, eller stat, chockas. Ibland ett helt land.

När jag går förbi Karolinas skola brukar jag se polisbilen som alltid står parkerad utanför. Hela dagen står den där utanför huvudingången. Det står även en polisbil parkerad utanför högstadieskolan (middle school) en bit därifrån.
Varje gång jag ser dessa polisbilar tänker jag på skolskjutningar. OCH om det hemskaste skulle hända.
Jag blir så rädd att jag nästan blir illamående om jag låter tankarna få löpa fritt runt det här, så jag brukar hejda dem innan de tagit för stor plats i hjärnan.



I Virginia är det lätt att få tag på vapen.
Det är i princip bara att gå in en vapenaffär och skaffa ett skjutvapen.
Visserligen måste personen ifråga vara 21 för att få köpa ett vapen, men det går ju ofta att få tag på dessa på annat sätt också.
Det skulle vara lätt för en ung kille (elev på skolan) att trava in på sin skola och bara meja ner.

För några år sedan var det en ung student från Northern Virginia som genomförde en stor skolskjutning på universitet Virginia Tech i Blacksburg i sydvästra Virginia. Virginia Tech är ett universitet dit många, många elever från Northern Virginia söker efter genomgången high school utbildning. Jag glömmer det aldrig. Gärningsmannen kom från en förort nära min, och offren från NoVA var många.
Karolina var 10 år då detta hände. Den gärningsmannen dödade 32 elever och skadade 25. Naturligtvis sköt han sig själv också innan slakten var helt avklarad. Virginia Tech massakern är den största skolskjutningen i USAs historia.
Massakern var kännbar över hela USA, skulle jag vilja påstå. Precis på samma sätt som den skolskjutning blev på Colombine HS i Littleton, Colorado 1999.

Samma mönster. Liknande varningstecken innan. Gärningsmännen tog livet av sig.
Gärningsmannen i Ohio tog dock inte livet av sig, vilket är mycket ovanligt.

Naturligvis kommer detta att hända igen och igen.
OCH, vi kan fråga OSS när vapenlagarna kommer att skärpas?
Hur många barn ska sätta livet till innan vapenlagarna dras åt?

På samtliga skolor övas det med jämna mellanrum inför situationer som denna. Det kallas för “lockdown”, och under en lockdown får eleverna lära sig HUR de ska gå tillväga OM det allra värsta skulle inträffa.

Jag skakar till vid tanken, och skräcken far som en svart pil genom bröstet.
Nej, något sådan FÅR och SKA inte hända någonstans...

26 comments:

Lotta said...

Ja, det händer i andra länder också men volymen och frekvensen av dåd som dessa är ett amerikanskt fenomen. Vidrigt och hemskt.

Minns så väl båda de exempel som du tar upp

Det här med rätt till att köpa och inneha vapen rent generellt är något många amrisar är för, speciellt
i vissa stater. En vän pluggade i Texas för många år sedan och jag minns att han hade en pistol där som mänga andra.

Kramar!

Annika said...

Lotta:
Ja, visst händer det i andra länder. Finland bla är ju rätt utsatt för det här också. De har väldigt lösa vapenlagar.
Hemskt är det. SÅ hemskt.

Visst, det där att ha rätten att bära vapen sitter djupt i många. Så det är inte lätt att rucka på det.
I Texas kan jag tro att det är rätt vanligt, ja.
USCH!

Kramar!!

Pettas said...

Annika,

det är vidrigt, det är hemskt och man förstår överhuvudtaget inte hur det kan gå så snett i en ung människas själ och förstånd att han vill skada andra för sin egen olycklighets skull. Någonting är väldigt olyckligt när det kan gå så långt.

Finland har skärpt sina vapenlagar Annika, så det du skriver stämmer inte längre. Sverige ligger efter där för tillfället. Alla dödsskjutningar som man får läsa om är grymt, grymt i vilket land det än händer. Så fruktansvärt meningslöst

Kramar!

Coolaannna said...

Jag får fullkomligt panik när jag läser ditt inlägg. Fy, värsta scenariet.

Tänk vad hemskt. Skolan ska vara en skyddad del kan man tycka. Men jag ser det på min lilla skola där jag jobbar. Vi har inte varit med om skjutvapen än men nog så väl droger. Jag har faktiskt varit rädd en gång på jobbet och man blir mörkrädd när man vet att ungarna inte är mer än 13 år.

Kram Anna

Desiree said...

Det där är fruktansvärt läskigt. Läste om det i tidningen idag. Usch ja man känner sorg i hjärtat för de drabbade. Det som känns speciellt läskigt är att det blivit "vanligt" att det händer med jämna mellanrum. Det finns ju tyvärr inget man kan göra utom att hoppas på att man själv och ens nära och kära aldrig befinner sig på "fel" ställe. Så onödigt med dessa fruktansvärda tragedier som det skapar. Det var väldigt vanligt med vapen i Alabama också. Många man kände ägde vapen. Tillgång till vapen tror jag helt klart förenklar för gärningsmännen. Man hoppas att det kommer något gott ur alla dessa tragedier på något sätt så att man gör det svårare för att sådant här ska hända igen.
Kram!

Erica Pettersson said...

Usch, ja, det är verkligen hemskt att sådant händer! Överallt, men speciellt på skolor!

Kanske hade varit en bra idé att ha ungefär samma vapenlagar som det är här...
(som jag förstått det) måste man i Sverige:
Ha 1 licens per vapen.
Uppge när man ansöker om licens/vapen vad man ska använda det till (t.ex. jakt, tävlingsskytte..)
Förvara vapnen i ett speciellt låst skåp (alltså inte var som helst).
Och att om man på något sätt "missbrukar" dem så mister man ALLA licenser plus vapnen.
Tycker det känns lite tryggare i alla fall.

Kan mycket väl förstå skräcken när man läser om skolskjutningar, speciellt när man har egna barn i skolåldern.
Skolan ska ju egentligen vara en plats där barnen SKA kunna känna sig säkra, och en plats dit föräldrarna SKA känna sig säkra att skicka sina barn.

MVH /Erica

Annika said...

Karin:
O, tack för att diu skriver om Finlands vapenlagar!
SÅ BRA att de skärpts!
Visste inte det...
SÅ KLOKT av dem.
När ska de ändras här?
Tror inte det blir alltför snart.
Tack för att du sa det!

Ja, hur kan det slå så slint.
Verkligen otäckt!!
OCH grymt därän det slår till.
Meningslöst är ordet...

KRAMAR!

Annika said...

Coola Anna:
Ja, jag tror det är lärarnas skräck, minsann.
DE måste ju öva med eleverna under de sk "lockdowns". Alla blir ständigt påminda.
DET är en skräck hos många det här.
USCH!
Skolan SKA vara en skyddad värld, en friszon.
Tyvärr förekommer droger hos oss också.
Men säg den skola där de inte förekommer.
Tragiskt.
Kram!

Desiree:
DET är ju det som är så hemskt- Att det blivit så vanligt här.
Skolskjutningar poppar upp med jämna mellanrum och lämnar en hel stad i chock och förtvivlan.
ja, vapenlagarna här bör verkligen ses över.
Det är så lätt att komma över vapen.
Visst förenklar det för gärningsmännen när det är så lätt att hitta skjutvapen.
USCH, varför skrev jag om det här idag?
Men, ja...
Kramar!!

Erica:
VISST är det!

Vapenlagarna här är lösa, det finns bestämmelser och regler, men det är iaf lätt att komma över vapen
DET skrämmer mig SÅ!
Precis, det är ju det att jag har ett barn i HS-åldern och det triggar fram dessa tankar och funderingar.

Nej, en lagändring är vad som behövs. Men ngn sådan tror jag inte kommer att ske.

Katarina said...

Det är så otrevligt och läskigt.Det finns inga ord liksom, det är mer än tragiskt för alla direkt drabbade men vi andra känner ju av detta genom att man blir mer misstänksam och känner sig mindre fri.

Kram

Annika said...

Katta:
SÅ hemskt.
Jag vet, man vet egentligen inte vad man ska säga eftersom det blir så platt.
OCH visst beskär varenda skolskjutning av lite mer av friheten.

Kram!

Millan said...

Men fy sjutton vad hemskt. Jag har last en bok om det har som heter typ 17 minutes eller nagot liknande av Jodi Piccoult. Den ar skriven fran mamman till killen som skjuters perspektiv och ar intressant just darfor. Hur det maste kannas att vara familj till de som gar in och skjuter ...

Ja och sa otroligt hemskt det maste vara att ha sitt barn i en skola och fa reda pa att nagot sadant har hant. Innan man vet om ens barn ar sakert eller inte. Fy! Jag kan inte riktigt tanka tanken hela vagen ...

Kram!

alegni said...

usch ja, det här är ju något som man absolut inte trodde skulle kunna hända i våra trakter, men tyvärr har vi ju fått uppleva det på rätt nära håll. fast det är ju lika otäckt var i världen det än sker. :(
angående mitt inlägg i går kan jag ju konstatera att det verkligen inte hör till vanligheterna att jag äter lunch ute. ibland äter jag rester från dagen innan, men oftast bara ett par mackor eller en yoghurt och någon frukt. jag behöver inte varm mat två gånger om dagen.
KRAM

Annika said...

Millan:
JUST det, tänk att som fldrer stå kvar med skammen efter att ngn dylikt har hänt.
Vilken SKAM och vilken förtvivlan och sorg.
SÅ ont det ska göra.
Tack för tipset.

Nej, det går inte att tänka tanken hela vägen...

Kram!

Ingela:
USCH ja, jag vet.
NI har ju det!
Men vapenlagarna har visst blivit bättre och strängare i Finland, fick jag lära mig av Karin.
Tur det.
Men så vidrigt då det händer.
OCH att det alltid är en annan elev på skolan som utför dådet.
Jag blir kall och stel vid tanken.
Nej, jag förstår att du inte äter ute så ofta...
Mysigt att göra det ibland, dock..
Här är det nästan alltid burksoppa...
Trist, men sant.
Kram!!

Loppan flyttar västerut... said...

Det är så obehagligt alltihop, o tragiskt, o som någon skrev här innan, meningslöst.
Skräcken över att det ska hända igen o o möjligt ännu större skräck att det ska hända i en skola som Lucas o Cajsa går på, den är vidrig. Medaljens baksida... Lucas hade en lockdown på sin skola för ett par veckor sedan, ingen övning utan skarpt läge. När allt var över, allt gick bra, fick jag ett automatiskt meddelande på mobilen från skolan som berättade vad som hänt. Tårarna bara sprutade.
Tycker att världen bara blir grymmare o grymmare, överallt. Titta bara på vad som händer i malmö. Häromdagen kom fyra polisbilar in på min gata och hämtade en 15 åring som gått bananas hemma o slagit sönder hemmet. En AB honor student, med vanliga fina föräldrar, ordning o reda. Dom hittade hasch på hans rum.... Tänk så lätt det slår slint och går så fel, bara tanken på att den pojken fått tag i ett vapen just då.....

Förlåt min långa kommentar, dags för mej att tänka på något positivt, eh? Tror jag tar en kaka eller nåt.

Många kramar

Marie said...

Det är så fruktansvärt. Man tycker ju att skolan borde kunna se och göra något åt när det är människor som är utanför i skollivet, för som du säger är det ju oftast enslingar som gör sånt här. Men, man kan ju aldrig veta säkert vem som det är på väg att slå slint på och det är fruktansvärt när det väl händer.

Så det står en polisbil vid Ks skola? Är det bara för säkerhets skull eller?

Karin said...

Vapenlagarna är verkligen ett problem och även här i Norden tycker jag att de borde kunna skärpas ytterligare. I USA är det ju så djupt rotat, det där, det måste gå tillbaka till nybyggartiden: alla ska kunna försvara sig, alla ska ha rätt till ett vapen. Det är ungefär som den fria farten på tyska autobahn. Också det förenat med dödsfara men samtidigt någon sorts frihetssymbol. Det ska mycket attitydförändringar till innan man kan ändra sådana lager.

Saltistjejen said...

Annika, ja du bara jag läser ditt inlägg får jag tårar i ögonen och mår illa. Det är SÅ fruktansvärt!!!!!! Och jag har även tänkt på hur hemskt det måste vara för familjen till de barn som genomför skjutningarna också! På samma vis som jag tänkte på föräldrarna till Anders Breivik som sköt på Utöja i somras. Att ens barn blir utpekat i alla medier som en ond och vidrig person. Att ens barn dödar andra. Att ens barn blir hatat av alla och skapar denna enorma sorg och vrede genom sitt vidriga dåd. Hur orkar man som förälder med något sådant? DET har jag frågat mig flera gånger när jag läst om sådana här skjutningar eller liknande saker. För väldigt ofta verkar ju de här personerna faktiskt komma från till synes normala hem. De har ofta varit utanför så som du påpekar. Kanske t o m mobbade periodvis. Men hemmen och familjerna är ofta s.k normala. Till skillnad från allt det skolvåld som faktiskt hela tiden sker här i USA ofta med dödlig utgång, men då i fattiga områden och skoldistrikt där narkotika, knivar och andra vapen är väldigt vanligt. Där mord ofta kan vara på väg till eller från skolan och där det inte sällan då handlar om hämnd mellan gäng och/eller pga droger.
Skrämmande och fruktansvärd tanke allt detta våld. Och ibland skulle man vilja stänga in sitt barn för att utesluta alla faror, en jag vet ju att det inte går. Men tanken på att ngt ska hända ens barn är nog den värsta mardrömmen av alla för en förälder.
Kramar!!!

Saltistjejen said...

Å nu såg jag Millans kommentar också! Hon tänkte lite på samma som jag. Den där boken måste jag läsa!! Jag gillar Jodi Picoult mycket! En av mina favoritförfattare helt klart. Särskilt här i USA.
:-)

Elisabeth said...

Du och alla andra har redan skrivit så kloka saker, så jag nöjer mig med att konstatera att det verkligen är otäckt med dessa skolskjutningar. OCH även om Sverige hittills (mig veterligen) förskonats från sådant är det ju ingen garanti för att det fortsätter så. Här var det för övrigt en flicka som blev knivskuren på skolgården för några veckor sedan. Gärningsmannen (anhållen i sin frånvaro) hade dock inget med skolan att göra, men otäckt var det ändå.

Emma said...

Jag hittade hit via Saltis.

Ja, det är verkligen fruktansvärt och skrämmande. Fungerar som terrorism iom den skräck det sätter i samhället.

Jag har under ett drygt år (fortfarande) samarbetat med ett forskningsteam här i Kanada om krishanteringen vad gäller skolskjutningar. Vi studerar (jag är inte forskare men assisterar) flera fall, bl.a det i Virgina Tech som du nämner,(och som är bland de värsta, i antal döda räknat) två här i Montreal (i Kanada har det hänt 8 grr) och även Tyskland och Finland. Det är som du säger alltid män eller pojkar som gör det..
men det cirkulerar rätt mycket myter om deras "gärningsmannaprofil"

Jag reste förra året till Argentina dÄr en skolskjutning ägde rum och träffade skoladministration, polis, sjukvårdpersonal, domare och överlevande elever etc. etc. Detta skedde 2004 men samhället har fortfarande inte hämtat sig!! Det skadar så mycket.

Och jo, det är ett väldigt vapen-liberalt samhälle det med.

Vet du om killen i Ohio hade uttryckt något hot (ett indirekt eller direkt)? Jag ska kolla upp det annars...studerar det just nu.

Man kan iaf trösta sig med att trots att det händer obehagligt ofta är det högst otroligt att man ska drabbas, rent statistiskt. Om nu det hjälper...

Bra inlägg f.ö

brysselkakan said...

Fruktansvärda händelser... Det finns en otroligt bra roman i ämnet, som tar sig in bakom den sanning vi väljer att se. Den heter 19 minuter och är skriven av Jodi Picoult (Nineteen minutes). Otroligt bra bok, alla hennes böcker är bra men denna tar nog första plats.

Channal said...

Att förlora ett barn... elever... det får inte hända! Colombine, Utöya och Finland! Nära och långt bort!! Jag jobbar på en skola... det känns tryggt! Tanken om ett dåd finns inte! Nej, i min värld finns inte den tanken! Hemskt! VarmKRAM Anna

Petra H said...

Usch ja, det är verkligen så otäckt med de här skolskjutningarna!! Jag läste precis en annan bok i ämnet, We need to talk about Kevin av Lionel Shriver. Mkt mkt bra men otäck. Så otäck att en kompis blev varnad av personalen på en bokhandel när hon stod med boken i handen och med sin lilla nyfödda dotter i babybjörnen...
stor kram

Annika said...

Åsa:
Visst är det meningslöst och fruktansvärt.
OCH så ofantligt vidrigt för alla som drabbas.
Jag kan inte tänka tanken ut.
OCH ni hade en lockdown, på riktigt.
DET är verkligen uppskakande.
Förstår att du grät, det skulle jag också ha gjort...
Ja, det är så lätt att det slår slint i ngns huvud, speciellt i tonåren.
SOM hos killen på er gata, tack och lov att det inte fanns ngt vapen där.
Malmö ja, det är också så otroligt tragiskt hur det går där.
TACK för din kommentar.
Kramar!!

Marie:
Man tycker det.
Men skolvärlden är så stor, och på Karolinas skola är det nästan 2000 elever.
Men visst...
Det brukar finnas varningstecken innan.

Jag TROR att polisbilarna kom efter 9/11. De står där som säkerhet.
Polismannen är inne på skolan under dagen.
Ofta lär eleverna känna honom eller henne.

Karin:
Ja, så är det nog.
De kan absolut skärpas hemma också.
Se på Norge, Finland och kanske även Sverige.
Du har rätt i det du säger om rätten att bära vapen i USA.
Så har det varit sedan nybyggarna kom, och så fortsätter det att vara.
DET kommer att bli SVÅRT att rucka på det. FÖR att inte säga omöjligt.
Men vidrigt och fruktansvärt är det då det får sådana grymma konsekvenser.
men visst har du rätt, tyvärr...

Annika said...

Saltis:
OH ja...
DET har jag också tänkt på. TÄNK att vara familj till gärningsmannen.
Det blir en skam och ett hÅN för livet.
Ja, Breiviks fldrar ja...
SOM ett exempel. Att leva med detta, och vetskapen. Att aldrig bli förlåten.
Ja, många verkar komma från till synes normala hem. Ofta nog är det nog så att mobbing och utanförskap skapar stora tankar, och vill det sig väldigt illa så kan det gå precis så här.
Sen har vi då slummen, som du säger...
En värld som vi inte ser, men där det är hårdare bud än vi kan ana.
Knivmord, slagsmål, drive-by shootings etc.
Visst, man vill stänga in sitt barn, men det går ju inte. De måste ut där, till skolan och ut i livet...
Det är bara att hoppas att inget hemskt ska hända längs vägen.

Ja, nu vet jag verkligen vad jag ska läsa. TACK Saltis, och alla andra!
TACK!!

Kramar!!

Elisabeth:
Ja, nog kan det hända hemma också.
Egentligen är det väl bara en tidsfråga.
Internet har inte precis heller gjort det svårare för de som på ngt sätt vill utmärka sig på det här sättet.
Det lär finnas ett otal siter för just det här.
Jag ryser, och kan återigen inte tänka tanken ut...
SÅ vidrigt med flickan som blev knivhuggen.
Varför? Varför? Helt meningslöst.

Emma:
Hej och välkommen hit!

SÅ intressant att DU studerar detta.
Intressant och ofantligt skrämmande kan jag tänka mig att det är.
VA Tech lär vara den största skolskjutningen i USA, men den måste ha varit ngt ovanlig eftersom det skedde på ett uni. Visst var gärningsmannen inne på sitt tredje år?
Snart har det gått fem år sedan det hände.
Kanada har sin beskärda del också liksom Tyskland och Finland.

JAG kan TRO att ett samhälle knappt återhmtar sig från något dylikt. Stigmat blir så stort.
Littleton är nog för alltid stämplat, liksom Blacksburg och det ställe du var på i Argentina.

Jag vet inte så mkt om gärningsmannen i Ohio. MER än att han faktiskt lever och bara det är ju bra. Det kanske kan bli ngt slags "svar" denna gång.
Jag vet inget om hans bakgrund etc.

OCh du, jag förstår att myterna är många och kanske osanna om den typiske gärningsmannen.

TACK, ja det hjälper fakiskt att ha i åtanke att det är ovanligt, trots allt.

Stort tack för tyck och klok kommentar.
Jag ska komma och hälsa på hos dig också.

Välkommen tillbaka!!!

Annika said...

Brysselkakan:
Japp, och tack! DET kommer att bli min nästa bok!
Jag är så glad att jag fick det här boktipset av dig och andra.
Ser fram emot att läsa boken, även om jag förstår att den är hemsk.

Channal:
Ja, jag tror det är allra bäst att mota dessa tankar i grind innan de får fäste.
För det SKA inte hända.
Kram!!

Petra H:
SÅ ofantligt vidrigt.
TACK, den boken har jag hört mkt om också!
Förstår att den är fruktansvärd.
Jag ska börja med Nineteen Minutes så får vi se om jag orkar förtsätta med Kevin sen.
Tänk att din kompis blev varnad för den boken. DET säger allt.
Kram!