Thursday, February 23, 2012

I vilken Annika funderar över det här med ett visst spel...

Jag sitter här och funderar.
Precis som alla andra har jag mina nojor och rädslor.
En del av dem är sådana vi alla bär med oss, tex att vi ska bli svårt sjuka eller att någon i familjen ska bli svårt sjuk.
Kanske skräcken om Peter skulle bli av med sitt jobb.
Eller att något hemskt ska hända Karolina.
Rädslor som bubblar upp till ytan. Förståeliga rädslor. Kalla det “vettiga” rädslor.
Jag vet att min rädslo-radar kommer att snurra ännu fortare när Karolina får sitt körkort.
DÅ kommer jag att få det kämpigt då hon är ute i trafiken och kör.
Sådana rädslor får jag jobba med, och inte låta dem ta över för mycket.

Sedan finns en annan sorts rädsla hos mig också.
Den har jag berättat om förr.
Det är rädslan för det okända och det övernaturliga.
Rädsla av det slaget är lite “skämmigt”. Vi ska kanske inte tala om den så högt.
Ty förnuftiga och sansade personer tycker ju att allt har en en förklaring, och att allt som är övernaturligt är blaha-blaha.
Hjärnspöken, inbillning, vinden som slår i taket, hus som sätter sig, magnetiska fält och spänningar. Listan kan göras lång.

Karolina börjar intressera sig mer och mer för fenomenet skräckfilmer.
Det gillar inte jag.
Jag tycker inte att hon ska se de som är för otäcka (jag tycker att de flesta är för läskiga).
Peter är mycket coolare än jag när det kommer till detta. Han tycker att hon kan se nästan allt inom genren.
Jag stoppar, och Karolina och Peter suckar.
Peter är killen som tittade på “Buffy the Vampire Slayer” med sin fyraåriga dotter fram tills att jag satte P för den saken. Sedan dess har Karolina inte sett mycket skräck alls.
NU har intresset vaknat, och det MÅSTE det ju få göra då man som hon är tonåring. “ALLA” kompisar ser ju skräckisar.
Häromdagen gav jag med mig. Karolina fick se “The Sixth Sense” med kompisar hemma hos oss. Nej, hon blev inte rädd alls, bara ännu mer fascinerad! OCH, jag vet ju att den filmen ÄR BRA.
NU vill hon gå på bio och se “The Woman in Black”. Jag försöker stoppa, men inser att det inte går.
-MAMMA, det är PG-13!!! JAG är FEMTON!!!!
Ja, jag får väl vila i det då. Det är nog jag som är barnslig.
Men, jag tror mig veta ATT hon kommer ATT bli rädd.




Jag är en person som ständigt och jämt varit rädd för skräckfilmer. DÅ jag sett skräck har jag inte kunnat sova. Jag har legat och jagat upp mig själv. DET är inte nyttigt.
Jag har lämnat biografer för att jag blivit SÅ rädd (Pet sematary tex. Jurtjyrkogården alltså).
Samtidigt HAR de filmerna fascinerat mig också. Jättemycket.
Egentligen skulle jag vilja se skräckisar eftersom det ÄR en genre som tilltalar mig.
Att läsa skräck brukar inte vara så stora problem. Ja, då menar jag Stephen King, John Ajvide Lindkvist och Johan Theorin (den sistnämnde kör det hela så elegant).

Karolina var hemma hos en kompis nyligen. Det var en massa tjejer som satt i kompisens gillestuga.
Plötsigt kommer någon, såklart, på den briljanta ideen att de ska spela “Anden i glaset”. Eller Ouija Board, som det heter här.
Sagt och gjort, spelplanen lades fram, ljuset dämpades.
Karolina satt mest och tittade på, hon frågade ingenting alls. Inte heller la hon sin hand på glaset.
Men, en av flickorna hade blivit så rädd att hon börjat gråta.
Jag förstår henne.
Jag har aldrig spelat det spelet, och jag VILL inte spela det. Aldrig. Jag sa till Karolina att jag INTE vill att hon heller SKA spela Ouija. ALDRIG. NÅGONSIN.
Karolina och Peter bara skrattade åt mig. Peter “förklarade” genast hur spelet går till, att det inte finns några högre makter inblandade.
Jag hävdar dess motsats.
Han kan säga vad han vill.
JAG vill att Karolina helt ska avstå.

Karolina pratade sedan med en grannfru här på gatan som hon är god vän med. Grannfrun sa precis det jag säger, att det spelet ska man INTE spela.
Tur att jag har någon på min sida, och jag tror att Karolina lyssnar mer på Kim än vad hon lyssnar på mig.



Vad säger ni.
Har ni spelat Fråga Glaset?
Skulle ni vilja spela det?
“Tror” ni på det?


Det kanske är jag som är alldeles för nojig och skrajsen när det kommer till detta.
Vad säger ni?

39 comments:

Suzesan said...

ANNIKA spela inte det spelat försjutton. Saker kan hända som ingen kan hantera. Har aldrig varit med om det själv men ANDRA har det. TRovärdiga människor som fått hjärtsnörp...typ. Nu ska jag snart läsa resten av inlägget haha. Scrollade ner och skulle gå till romantiken.

Jaja alla som vill spela det FÅR skylla sig själva. Muhaha. NEJ jag skojar inte...

Kram
/Susanne

Channal said...

Jag har ständig oro för mina döttrar, man o föräldrar! Kan inte tänka på det hela tiden... då bli jag galen! Tror även på en annan dimension, Gud eller vad! Man ska vara försiktig med det ockulta! Min stora tjej har alltid varit fascinerad av skräckfilmen, jag avskyr det!
Tänk, Sverige har fått enn kronprinsessa och min 17 åring fyller år idag! Så här ska vi fira med prinsesstårta!
Ha en fin dag! Kram Anna

Annika said...

Suz:
HAHA, om du läser vad jag skriver så FATTAR du att jag ALDRIG kommer att spela det.
Never!
VILL inte att K ska spela det för aldrig det.
Jo, jag vet...
Jag håller med dig.
Kram!

Channal:
Jag vet.
Just den eviga oro.
Jag är orolig så fort hon kliver ur huset, eller inte kommer hem då hon sagt.
Ringer som en galning till mobilen.
OCH nu ska hon börja köra snart...
Himmel och pannkaka!
Ja, jag vill inte in och röra om i den ockulta världen, och inte heller vill jag att K ska in där.
Japp, idag passar det att äta prinsesstårta!
Minsann!!! OCH stort grattis till DIN FLICKA!!!
Kramar!!

Suzesan said...

Haha nu har jag läst resten haha Jag tror på det spelat...usch...och sen så tänker jag bara på katten i Jurtjyrkogården med Steven KING. Jag läste boken min mardröm. Enda med honom som kommer passera min HJÄRNA lch den ligger där och maler..bara jag hör ordet så får jag kalla kårar...ahhhhh. Men spelet är inget skämt. Never in my life...!

Kram
/Susanne

olgakatt said...

Ser eller läser aldrig skräckisar, hu. Jag tycker verkligheten kan vara otäck nog.

Har aldrig hört talas om spelet du beskriver om det inte är en klassisk spiritistvariant. I så fall lämnar det mig kall. Klart att det bara är humbug. Skulle inte spela det eftersom jag är totalt ointressead av sådant men förstår inte på vilket sätt det skulle vara farligt heller.Det är ju bara båg!

Annika said...

Suz:
DET gör jag med!
Kommer aldrig att spela det.
Jamen JA!!
Den SK boken, och filmen, var grymma!!
OCH mamman då hon kommer tillbaka...
AAAHHH!!
Nej, spelet spelar vi icke!!
Kram!

Olgakatt.
DU det är den logiska läkaren i dig som talar.
Jag tar det till en annan dimension, knäpp eller inte.
Jag tror på sånt där "blaj" och det kan inte hjälpas.
DU är som Peter, och många andra, tror inte på det.
Det handlar ju just om att kalla andar till sig.
nej tack.
OCH förbud för K
;-)

Millan said...

Jag skriver under pa allt i det har inlagget. Fy sjutton, jag ar en riktigt scardy cat och sitter mest och alltid med en kudde framfor ogonen och fingrarna i oronen sa fort nagot kan tankas bli laskigt. Tex tittar vi pa The Tudors nu (har du sett den serien? Annars maste du gora det!!) och dar sker en hel del halshuggningar .. fixar jag Icke!

Spelet ja .. nej! Aldrig skulle jag vaga spela det! Och jag forstar att du inte vill att Karolina ska spela det heller. Men... jag tror att det dar med att se skrackisar och aven spela det spelet hor tonarstiden till och hon behover nog fa testa om hon vill. Hon kanske inte alls tycker att det ar sa laskigt som du gor?! Fast jag vet ... jag vill inte att mina barn ska ;bli radda'; for nagot heller sa kommer sakert kanna pa precis samma satt som dig nar det galler.

Kram!

Sahra said...

Aldrig spelat, men det beror inte på att jag är rädd för ev svar utan för att jag inte tror på mumbo jumbo. Totalt ointresserad av horoskop också. Skräckisar ville jag gärna se när jag var yngre. Det var något med att bli uppskrämd som lockade. Eller att man gick stora gäng blandade med killar och tjejer och kanske kanske kunde man få hålla en hand om man blev för rädd.
Barn idag är på ett sätt mer mogna än vi var. De ställs tidigare i livet inför sånt som vi aldrig skulle drömt om när vi var i samma ålder. Men skräckisar får inte mina barn se. Däremot Sagan om ringen och sånt som ändå är ganska läskigt.

Lotta said...

Jag har gillat skräckisar, speciellt när jag var i Karolinas ålder. Då var dem inte så grova som tex Saw och liknande eller så såg jag dem helt enkelt inte. Det var mer läskiga saker: folk som var inne i huset eller hade mysko grejer på gång i källaren eller på vinden. Är pragmatisk, tror inte så mycket på det övernaturliga, andar och liknande. Men ibland hör man historier som åtminstone får mig att undra.

Nu vill jag se mest feelgood ;)

Oroskänslan delar jag med dig!

Kramar!!

Annika said...

Millan:
Ja, jag vet. JAG är ju som DU!!
Fixar inte sånt.
Har inte sett The Tudors, tack för TIPS!!
men däremot annat grymt, som Game of thrones etc.

Nej, du det där spelet kommer INTE in i det här huset.
Aldrig ngnsin!
Jag är skiträdd för det, även om logiken kanske säger ngt annat.
Men jag tror ju på en annan dimension..

Karolina är det svårt med. Jag vet att hon måste få pröva på, men jag VET hur jag själv mår efter skräckisar.
Men, hon har ju en far också, som är min motsats.
Vi får jämka lite...

Kram!!

Sahra:
Du ser, jag tror att vi är uppdelade i två läger. De som tror, och de som INTE tror.
Jag önskar att jag vore som du och Olgakatt. Det hade varit skönt.
skräckisar hör till tonåren, visst gör de det!
OCH jag måste släppa på egna nojor.
Sant, som du säger, dagens barn är mognare än vad vi var.
Tycker man ska hålla undan skräckisar så länge det går.
Men ja, en dag måste jag ju mig...
Kram!!

Annika said...

Lotta:
Japp, det gör jag nog också. OM jag bara skulle våga...
Jag va modigare då jag var yngre, även om jag var rätt feg då med.
Den där skräcken för det övernaturliga har blivit värre med åren...
Ja, jag har också hört historier från trovärdiga personer som verkligen fått mig att fundera.
Har varit med om lite skumma grejjer själv också.
Ja, de psykologiska skräckisarna var de värsta. ÄR de värsta.
Ja, fram med feelgood. DET säger jag med :-)
KRAM!!!

Katarina said...

Jag håller med det mesta som redan skrivits här. Skräckisar är ingenting för mig, jag lever mig in i dem och blir rädd redan när jag tryckt på play knappen.

Kram

Annika said...

Katta:
Nej, inte för mig heller.
Jag lever mig också in dem, och blir skiträdd.
Vi är likadana.
:-)
KRAM!!

alegni said...

jag ser inte på skräckfilmer av samma orsak som du. när jag var yngre, berörde de mig inte desto mer, men numera klarar jag inte av dem längre.
anden i glaset... ja usch, det testade jag på i gymnasieåldern, men jag gör inte om det! det var läskigt, kan jag tala om.
det är då tammejtusan mycket trevligare med temat i gårdagens inlägg! :)
KRAM

Emmama said...

Den där jäkla oron som kommer som ett brev på posten så fort man blir förälder - fy! Det där spelet har jag spelat en hel del som yngre men skulle aldrig göra det nu, läskigt och jag tror för mycket på "sånt där" för att våga spela det nu..
Kram!

Annika said...

Ingela:
Nej, det är ingen ide.
Varför ligga sömnlös och skrämma upp sig i natten.
Tom trailers skrämmer mig, haha!!
Nej, bäst att låta bli.
Jadu, det där spelet ska man nog akta sig för.
OCH jag hoppas att Karolina INTE kommer att spela det.
Jag förstår att det väcker mkt skräck...
Jajamen, gårdagens tema var trevligare :-)
KRAM!!

Emma:
USCH ja.
OCH den blir bara värre, Emma!!
Du ser, du också.
Nej, det spelet ska man nog vara aktsam med.
Inte min grej!
Törs inte släppa loss "krafterna".
KRAM!!

Sara said...

Ett tag var jag helt såld på skräckfilmer, när jag var runt 16-18 år tror jag, och det var aldrig läskigt. Då. Nu tycker jag inte att det är lika kul längre, har blivit räddare med åren men älskar tex Sjätte sinnet, Blairwtch P och The Others, alltså skräck som inte är så påtaglig. Som tonåring var det ju mer blod- och splattfilmer som gällde som Elm street och Alla helgons blodiga natt och sånt och DET roar mig inte längre.
Med det vill jag säga att jag inte tror att det är någon fara alls för K att se skräck- och ockulta filmer, jag vet ju hur hon är och framförallt hur OLIKA ni är. Du sa ju själv att hon såg Låt den rätte.. och inte brydde sig ett dugg och det var längesen, K är ju sån och sover iaf gott om natten. Låt tjejen få se skräck, sis!!
Och ja, vi ska oxå fira med prinsesstårta ikväll:-)
Puss, kram & älskar!

Saltistjejen said...

Hahah Annika, jag gissar att du förstår vad JAG kommer att säga...! ;-)
LÅT HENNE TITTA OCH LÄSA SKRÄCK!!!! Verkligen! Jag menar det. Om hon vill och själv itne tycker det är hemskt eller läskigt (alltså sådär så hon blir påverkad långt efteråt) så är det helt naturligt. Som tonåring vaknade även mitt skräckintresse. Jag var rätt mörkrädd och harig som barn, men någonstans där i 12-13-årsåldern vaknade min aptit för just skräck och rysare. Jag SLUKADE Stephen King, Peter Strauss, Koontz och andra skräckförfattare som var poppis på sent 80-tal när jag var i 14-15-årsåldern. ÄLSKADE dem!!!! Såg även skräckfilm. Och än idag tycker jag att den första Alienfilmen (som ju var riktigt ny och läskig då den kom i min ungdom, även om unga idag kanske anser den gammal och mossig) är en av de absolut BÄSTA FILMERNA EVER!!! Tror jag sett den minst 4-5 gånger genom åren. Hahaha!
Så ja, jag håller med Peter och med Karolina. :-) Men det var väl kanske väntat.
Sedan Anden i Glaset. Herregud det har man ju lekt huuur många gånger som helst när man var 12-15 år eller så. Sorry Annika, men jag tror absolut inte på sådana övernaturliga saker som att man skulle frisläppa onda krafter eller liknande för en sådan lek/spel. Jag tror det finns MASSOR med saker vi människor inte kan förklara med vetenskap och naturkunskap. Absolut! Kalla det övernaturliga saker eller vad man vill. Men jag tror att det handlar om krafter och energier. Och att de i största och första hand kommer från oss själva eller naturen men inte är vare sig goda eller onda direkt. Jag tror inte på ondskan som egen kraft. Jag tror att vi alla kan göra ont och vara onda. Elaka, Hemska. MEN jag tror inte att man "bara" kan frigöra en ond kraft "sådär hokus pokus". OCH jag tror att den största ondskan kommer från oss själva, okunskap och otrygghet föder ondska. Det är min filosofi. Anden i glaset är faktiskt mest skoj! Tycker jag. Som spelat det otaliga gånger.... :-)
KRAAAM!!!

Desiree said...

Åh Annika jag förstår dig till fullo. Jag är precis som du har mina nojjor inom detta området och ser INTE på skräckfilmer just för att jag numer lärt mig att jag inte klarar det. Även om jag vet att sådant här inte finns så blir jag likförbanat så rädd att jag inte kan sova. Men visst har detta även sin dragningskraft. Man vill se lite bara för att det är spännande och sedan ångrar man sig bittert. Numer avstår jag. Har kommit till detta mogna övervägande. Det är inte värt att se lite bara för att fantasin sedan ska börja spela spratt och göra mig rädd.

Men om Karolina vill se och klarar av att se utan att bli rädd och lyckas sova gott om nätterna ändå så är det ju helt ok skulle jag tycka. Hon verkar inte ha ärvt din gen utan kanske har hon ärvt Peters coola attityd till detta istället. Det är ju bara toppen. Men jag skulle inte vilja spela anden i glaset. Jag gjorde detta någon gång när jag var i yngre tonåren och ångrade mig mycket för jag blev skit rädd.
Kraaam från en annan som absolut förstår din rädsla till 100%.

Elisabeth said...

Skräckfilmer skrämmer mig faktiskt inte speciellt mycket alls. Eller skrämmer och skrämmer, det kan de väl kanske göra, men bara precis för stunden. Vad jag däremot INTE vill se är filmer om folk som får cancer, t.ex., för sådant finns det liksom nog av i verkligheten (inte i min närhet, ska dock påpekas). Sådana filmer får mig verkligen att må dåligt.

Pettas said...

Som vanligt är du den som "vågar" lägga ord på dina rädslor, diskutera dem ur många vinklar och vrår. Bra gjort, Annika! Jag skulle tro att de som är riktigt rädda, inte vill diskutera det s.k. ockulta, övernaturliga (vad nu det är? Allt måste väl vara naturligt som finns)slår ifrån sig med att sådant inte finns. På olika sätt.Kallar det humbug m.m.
Men kan de bevisa att det inte finns bara för att de inte tror på det? Eller har erfarenhet av det?

Det finns mycket kunskap om det här också. Människan av idag har fixerat sin uppmärksamhet på det fysiska, för att det kan vi mäta och väga med befintliga mätinstrument, vilket förstås begränsar forsknings"fältet" avsevärt. Att det osynliga, det psykiska eller andliga, ännu inte visat sig mätbart är inget bevis för att det inte finns eller kan utsättas för vetenskaplig granskning, även om metoden säkert blir en annan.
Får nog sluta här, annars blir det ett inlägg istället för en kommentar.
Kramar!

Christina said...

Jag gillar skräckisar....det är någon form av hatkärlek och fascination inblandad. Jag är en sån som kan skrika högt på bion :-D
Jag har aldrig spelat Fråga glaset, jag vet inte om jag tror på det men det spelar inte så stor roll, jag vet folk som blivit helt förstörda av det, otroligt rädda och jag vill inte ta den chansen helt enkelt.

Kram!

pennysdagar said...

Jag tror det är en typisk tonårsfas, det där med att se skräckfilmer & göra anden i glaset. Vi var ett stort tjejgäng som såg skräckisar varje helg på högstadiet, vi var så rädda så vi tom gick två & två på toaletten! Men samtidigt så fascinerade av filmerna att det blev nya helgen därpå.

Efter en tid växte vi ifrån det, så det kanske blir samma för Karolina om hon får se nu? Vad jag förstått har det varit så för många, en tid i livet då man gärna ser skräckisar men sedan är färdig med det. Några får ju såklart ett intresse för genren som håller i sig, men för egen del kan jag nu inte förstå hur jag kunde titta på det tidigare! Nu är jag superfeg & skulle aldrig komma på tanken att se en skräckis!

Cecilia/svengland said...

Usch nej det har jag aldrig provat på och jag tycker precis som dig! Varför utmana ödet? Jag var jätteinne på skräckfilmer när jag var tonåring och såg nog de flesta men nu tycker jag att de har blivit äckligare, så nu struntar jag i det! Dessutom är jag mörkrädd - ingen bra kombination! :-)
Men The woman in black skulle jag faktiskt kunna tänka mig att se!

Camilla said...

Skräckfilm är väl kanske inte så farligt. Det handlar mest om att de vill bli riktigt rädda, fast på ett kontrollerat sätt.
Men det där brädet skulle jag inte ge mig på. Andevärlden ska man inte leka med. Sen får man tro eller inte om man vill. Du vet ju vad jag tror eller hur?
Själv funderar jag starkt på att gå till ett medium, men den tanken håller fortfarande på att mogna.

Kram

anna of sweden said...

Vilken läsvärd diskussion det blev här i kommentarsfältet. Kul att läsa!

Saltis skrev så bra - så jag hakar på hennes kommentar - tycker som hon. ;)

Huggies!

Paulina said...

Har du slitet hår och vill ha ett tips för att få det att bli fint igen?
Kika då in mitt inlägg om mitt hårtips (http://alwayssmiile.blogg.se/2012/february/kluvna-hartoppar-har-far-ni-ett-tips.html) eller kanske bara kika in allt övrigt i min blogg? :)
Lämna gärna en kommentar också, så jag kan följa din blogg ;)
Kramar

Saltistjejen said...

Annika! Jag såg just första avsnittet i "andra delen av Walking Dead nu när Säsong 2 börjat Igen. Alltså första avsnittet sedan juluppehållet: "Nebraska". OCH ännu en gång slås jag av att det verkligen är VI MÄNNISKOR som är de farligaste och läskigaste. Det är VI som är kapabla till överlagd ondska, eller vad man nu vill kalla det. VI. Inga zombies eller annat s.k "läskigt" i världen kan mäta sig med vår egen förmåga till hemska gärningar. Tyvärr. Och det visades SÅ SNYGGT i detta avsnittet. Tycker jag.
Jag vidhåller vid detta. Jag är inte rädd för andevärlden eller annat sådant. Det handlar inte om ifall man tror eller ej på att den existerar. Nej, jag tycker hela människans historia vittnar om att det är VI SJÄLVA som är vår och världens värsta fiende. Faktiskt. Vi står för den grymhet som mänskligheten drabbats av gång på gång i människans historia. Krig, tortyr, misshandel, psykisk och fysisk misshandel, beräknad grymhet. Mot både människor och djur.
För mig handlar det om att vi människor ständigt måste försöka kämpa mot den ondska vi alla är kapabla till. Och den tror jag inte vi kan skylla några andar eller andra krafter för faktiskt. Tyvärr. För det hade såklart varit lite lättare att ha något att "gömma sig" bakom. Men vi är alla ansvariga för våra egna handlingar. No more no less.
Detta är bara mina tankar kring detta med ondska och skräck. :-)
Kram!!!

Tankevågor said...

Nej egentligen tror jag inte på sånt här...är nog ganska jordnära. Men fy sjutton vilket läskigt spel! FÖRSTÅR att du inte vill att Karolina ska hålla på med sånt!!

Men om jag ska vara HELT ärlig så har vi i vår familj/ släkt upplevt några saker som är helt oförklarliga.... och det är inget vi brukar berätta för då kanske man anses lite konstig. ;-)
Men de händelserna är vi alla i släkten medvetna om och har insett att det går inte att förklara på ett vetenskapligt sätt...
Så jag är lite dubbel i mitt tänk faktiskt.

STOR varm kram från fedagslediga
Lisbeth

Matildas fikarum said...

Jag ser aldrig skräckisar numera, men gjorde det gärna som tonåring. Jag tänker helt annorlunda nu, vill liksom inte ha med de onda makterna att göra över huvud taget. Spelade anden i glaset som tonåring också, men ALDRIG att jag skulle göra det nu. Inte en chans.

Jag klarar knappt att se nyheterna på TV, jag tycker verkligheten är hemskare än värsta skräckfilm för så många människor. Usch, jag har verkligen blivit känslig för allt hemskt.

Ändå tror jag inte det tjänar något till att du försöker stoppa Karolina, hon är ju stor nu och vill hon se skräck så vill hon, hon växer nog ifrån det ganska snabbt.

Jag tror inte på mycket vad gäller det spirituella, eller... jag tror på mitt sätt, kanske man kan säga, men absolut så tror jag på onda och goda krafter.

Annika said...

Sara:
Ja, jag vet...
Det är nog en ganska typisk fas som man "ska" gå igenom.
Sant.
Nej, de där blod och monsterfilmerna skrämmer inte så mkt, det är mer de mer psykologiska som triggar min skärck.
Men minns du då ni var här och de smp satt och kollade på ngt spökprogram på TV. VAD rädda de blev sen...
Brukar påminna K om det.
Men ja, visst...
Ungen satt ju och såg Buffy som 4 åring....Peter...hmmm...
HAHA, prinsesstårta minsann ;-)
Kram och älskar!

Saltis:
JAPP. om det var ngn kommentar idag som var gjuten så är det DIN!
JAG visste att du skulle svara precis så här, hihi!!
OCH jag vet att du gillar skräck!
OCH du är vetenskapsman, och logisk.
SÅ jag VET att du tycker precis som du gör!.
HIHI!!
Du menar att Alien håller. Vet du, jag har inte ens sett den (suprised?). Men, jag är rätt säker på att min make håller med dig.
NI brukar tycka lika, hihi!
SÅ visst, jag hör dig vad gäller skräckisar och DU och NI har nog rätt.
Anden i glaset...
DET är en annan historia. Jag har hört så många historer om den leken, och jag vill inte att K ska ge sig in i den. Jag vill inte det.
Kalla mig larvig och töntig, men jag är nog rätt rädd för den. Tycker inte man ska hplla på och locka till sig andar även om det är på lek.
Jag älskar din teori, och du är så vettig.
Såklart.
Men jag kan inte släppa min oro inför spelet.
Stora kramar!!

Desiree:
OCH, jag visste att jag har en like i dig :-)
Jag vet att vi ör lika på den punkten.
Nej, skräckisar göre sig icke besvär i mitt liv,
Det är inte värt att se dem för såna som oss som blir skraja.
Anden i glaset tror jag att man ska hålla sig undan ifrån allt man kan.
Jag vet också folk som blivit SÅ rädda efter att ha spelat det.
Visst, Karolina bör nog få se skräck. Hon är mindre skraj än jag.
SÅ jag får nog ändra mig där.
Precis som du dras jag också till skräckisar, men vet ur rädd jag blir.
Stora kramar!!

Annika said...

Elisabeth:
Tycker det låter klokt med ditt sätt att se skräckisar. Att bli rädd för stunden.
Sådan skulle jag också vilja vara.
OCH, jag håller med, den sortens filmer (cancer) skämmer mig så också, där blir rädslan på ett annat plan, tydligare.
Visst, sånt finns det tillräckligt av i riktiga livet och det är så sorgligt pch hemskt. Jag behöver inte se det på film heller.

Karin:
Tack, vännen...
Jag skriver om det för att jag vet att jag inte är ensam.
Ja. jag tror att du kan ha rätt i din teori.
Det finns så många som bara direkt avfärdar. OCH varför egentligen?
Jag tror som du, att allt sånt här "drunknar" i sådant som det verkligen forskas om.
HUR många finns det egentligen som sysslar med parapsyklogi som yrke? Inte så vidare många.
Men, jag tror att vi inte ska kunna förklara allt heller. Varför ska vi det?
Jag är övertygad om att det finns en annan dimension.
OCH, jag tror den ligger ganska nära oss. Det är rätt tunna väggar, trots allt.
TACK KARIN!!!!
KRAMAR!!!!

Christina:
OM jag gav mig in i skräckisarnas värld skulle jag falla som en fura. Men blir skiträdd.
Jag skulle vilja vara som DU!!
DET hade varit så roligt.
Nej, fråga glaset ska man nog fakitiskt akta sig för. Jag vet också folk som blivit så sanslöst RÄDDA!!!
Kram!!

Annika said...

Penny:
Ja, det Tor jag med.
Det är ngt man ska gå igenom, på ngt sätt.
En fas.
Vissa fastnar i skräckgenren och det är vackert så. De blir aldrig så rädda att det kan bli skadligt.
Du är klok.
Jag ska ge mig vad gäller Karolina intresse.
Klart att hon ska få gå och se skräckisar.
Tack för ditt tyck!

Cecilia:
Precis!
VARFÖR utmana ödet med Anden i glaset?
JAG vill inte att hon SKA göra det.
FÖr vi vet faktiskt inte vad som KAN hända?
HON får låta bli det, men det är OK med skräckisar.
The woman in black verkar så bra...
Hua...

Camilla:
SANT.
Jag har tänkt om vad gäller skräckisar. Dem kan hon se...
Nej, och åter nej...JAG vill inte heller att hon ska spela Anden i glaset. DET får hon låta bli.
VARFÖR leka med krafter som man inte förstår.
USCH!!!
Jag ryser bara jag skriver om det.
Spännande med medium. SÅ spännande.
Kram!!

Annika said...

Anna:
Ja, jag älskar sådant här. Alla så kloka och har så mkt att komma med.
Jag har tänkt om vad gäller skäckisar, men absolut inte vad gäller Anden i glaset.
Huggies!

Saltis:
NI och Peter...
Igen :-)
Ni såg samma avsnitt, såklart :-)
Peter loves it!
OCH ni med :-)
OCH, ja..Absolut har du ju rätt.
Visst är människan OND.
OCH visst är det VI som ställer till det absolut hemskaste. Ingen snack om den saken, du har så rätt
.
MEN:...
Nej...
Jag tror verkligen på en annan dimension också, inte at
t den kanske skulle kunna skada oss, men att den finns där på ett annat plan.
Nära, men vi kan inte se den.
Den kan absolut inte ge den åverkan på människan som VI kan.
Men att det finns där, det gör den.
OCH jag tror inte vi ska utmana den dimensionen för mkt genom fråga glaset etc.
Men, jag tror som sagt, inte att andevärlden kan skada oss nämnvärt.
Men att den finns och att den kan skrämma.

Åter till det du skriver...YOU are right. SÅ rätt.
VISST är det människan som orsakar det hemskaste på denna jorden. Om och om och om igen.
ONDA människpr finns verkligen. Överallt.
OCH det skrämmer. PÅ ett mkt påtagligare plan än den andra dimensionen.
Absolut skämmer det verkliga mer.

stora kramar!!!!

Annika said...

Lisbeth:
Nej, jag vill inte att hon ska spela det spelet.
HN får låta bli.
Jag vidhåller det.
Skäckisar får hon titta på, men Anden i glaset får hon inte spela.

Jag vet, så fort man börjar berätta om ngt oförklarligt tror nog många att man är lite knäpp.
Bäst att hplla tyst om det, helt enkelt.
Men, vi som varit MED om saker vi VET vad vi varit med om.
OCH vi är många!

Tycker att dubbeltänk är helt OK, Lisbeth.
Kramar!!

Matilda:
Du ser.
OCH jag förstår dig!
SÅ otroligt mkt!
Nej, aldrig, aldrig att jag skulle spela Anden i glaset.
Aldrig.
Varför utsätta sig för sådant?
OCH med sådant man inte har någon egentlig aning OM. Nej, K ska låta bli det.

OCH visst är det som du säger!! Verkligheten är så grym!
Det är nog det absolut grymmaste vi har.

Nej, du har rätt. K ska se skräckfilmer, jag kan inte stoppa det.
Inte alls.
Men, jag vill inte att hon ska spela det där spelet.

Visst, jag tror absolut på onda och goda krafter.
OCH jag tror inte att vi kan förklara allt.

TACK för ditt tänk, Matilda!!!

bettankax said...

Håller helt med "Saltis". Anden i glaset gjorde vi efter scoutmöten när jag var i nedre tonåren. Alltid var det nån som föste glaset hit eller dit. Absolut inget hände. Jag ser aldrig skräckfilmer. Fy för den lede.
KRAMAR!!
Vilken härlig diskussion det belv här. Kul!

Annika said...

Bettankax:
DÅ hade ni tur :-)
Jag skulle inte spela det för allt smör i Småland.
Men en KUL diskussion blev det!
SÅNT gillar jag.
Kram!

Saltistjejen said...

Å lyllos dig som har en kompis som akutbakar semlor!!! Synd att dina inte blev bra. Kanske kan du ha dem som frukostfrallor då eftersom Peter redan äter dem som mackor?!? :-)
Jag har gjort annat idag än bakat. Får se om jag sätter igång nu på em. Isåfall får Ella hjälpa mig baka ut bullarna. Men det lutar åt att jag ev bakar dem i helgen istället. Med Ellas hjälp. V får se...
Jag tycker diskussionen både här hos dig ang skräck och andar samt den hos mig ang Prinsessnamnet, nu är himla roliga! Roligt med lite diskusskioner och att folk tycker så olika. :-)
BRA att du nu ser att det är ok för K att kolla på skräckfilm OM HON VILL. :-) Ang spelet så känner jag fortfarande att jag absolut inte tror på sådant, men eftersom du själv har en sådan skräck inför det får du helt enkelt prata med K om det. Förklara och säga att du inte vill att hon spelar. Sedan kan man ju inte förbjuda direkt. Hon är så stor, men om du verkligen förklarat hur du känner så kanske hon ändå inte spelar det. :-) Av hänsyn och respekt till dig.
Kram!!

Fröken Nattfrost said...

Jag har lekt anden i glaset otaliga gånger... men nej, jag tror absolut inte på det. Jag tänker bara så, att varför skulle eventuella andar passa på att ta kontakt när ett gäng ungar sitter och värmer ett glas över ett ljus lite och för det över ett papper? Tycker det känns alldeles för banalt. Om det fanns/om det finns andar så tror jag de skulle ta kontakt på andra sätt IRL. Det finns väl hur många chanser som helst, varför skulle det vara just genom ett glas, värmeljus och ett papper? Nej... det känns för mig, lite för fånigt.

Har aldrig haft en sådan riktig i trä, de existerar väl knappt här i Sverige. Men jag har samma åsikter i den frågan.

Jag ser det som en rolig grej, men det är klart - om någon ballar ur totalt av rädsla kanske den personen inte ska vara med på leken, för det ska vara kul. Läskigt och skrämmande ja, men kul!