Tuesday, August 23, 2011

JORDBÄVNING!!

OCH så har man varit med om sitt livs första, och förhoppningsvis, enda jordbävning.
Allt jag kan säga är:
FY.
SATAN.
VAD.
OTÄCKT
.
Jag vill aldrig, aldrig vara med om detta igen.

Jag sitter här i godan ro och mailar strax föra klockan 14 idag. Solen strålar ute och dagen är behagligt varm.
Plötsligt hör jag ett mullrande långt borta och jag tänker att det är ett plan som flyger för lågt. Bullret stegras snabbt och hela HUSET börjar SKAKA och MULLRET HÖRS så HÖGT!
Jag tror nästan att jag hallicunerar, för jag blir SÅ rädd. Jag skriker på Peter som sitter på kontoret, och han kommer ner...
Och vi säger till varandra; what's going on???
Och sen direkt: EARTHQUAKE!!
Sen skakar det ännu mer och vi rusar ut, liksom alla grannar som är hemma. Skalvet avtar och det är precis som vanligt.

Inomhus har kryddburkar åkt från hyllan, nagellacksflaskor har flugit i golvet, och en tavla har åkt av väggen.
Alla grannar är lika uppskakade. Men jag vill nästan gråta...
Jag skakar och darrar.

Karolina är vid poolen, och hon var under vattnet när hon hörde mullret. Annars kände hon ingenting.

Jag har på nyheterna, och GISSA om det talas om detta.
Inga större skador, ingen skadad.
Men, det kan också vara så att eventuella skador inte syns ännu på byggnader, tunnlar etc.

Ja,vi väntar på efterskalv nu.

Epi-centrum är i Mineral, Virginia. Mineral ligger ungefär 150 kilometer söder om Washington DC, så nog KÄNDE vi av detta alltid.

Måtte det ALDRIG någonsin hända igen, för jag kan försäkra er om att det var något av det värsta jag känt av mitt liv.

Gissa om detta blir en snackis under lång tid framöver i min del av världen...
Gissa om!!

Vi bor ju inte i ett område som är utsatt för jordbävningbar, precis. Den senaste stora bävningen, i den hör klassen, ägde rum 1897.

jaja, what does not kill you will make you stronger, eller något sånt...

36 comments:

Mrs Clapper said...

Usch!! Kan inte föreställa mig!! Skillnad om man befinner sig i Kalifornien, men där man inte väntar sig det? Nej hjälp!! Hoppas att ni får det lugnt framöver och kan sova tryggt i natt!

Äventyret framtiden said...

Läste just i tidningarna om skalvet och tänkte genast på dig och Saltis.
Skönt att veta att det inte har hänt er någonting. Vi är rätt små när naturen säger till, förstår att det är det värsta tänkbara scenario att få vara med om.
Hoppas att efterskalvet inte känns så mycket.
Håller tummarna!

Varm kram!
Karin

Suzesan said...

Jag ryser åhhh. Vilken tur Karolina var under vattnet och slapp känna det. Hoppas det ska vara lugnt nu för er.

Tänk sista stället jag ens kunde tänka mig skalv. Vilken tur att inget hänt som är allvarligt. Att ni mår bra.

Kram
/Susanne

Annika said...

Mrs C:
Nej, det var fruktansvärt otäckt, och man är ju så totalt oförberedd i dessa trakter.
jag undrar också om jag kommer att kunna sova...
Kram!

Karin:
Ja, så hemskt det var. OCH så SMÅ vi är mot naturen.
Epi-center ligger ju ganska nära oss.
Men ingen är skadad, och inget är skadat, efter vad man vet.
Men folk ÄR uppskakade till max. Detta glömmer jag ALDRIG!!!
har inte känt ngt skalv ännu...hualigen...
kram!!

Suz:
Ja, det var ruskigt detta.
Men Karolina kände inget och ny tycker hon att det var synd, hmppff...
Nej, so far so good. TACK Suz!!
Kramar!!

anna of sweden said...

Nej, vad otäckt! Det hade jag inte förväntat mig att läsa när jag kikade in här idag.

Jag har varit med om ett litet skalv en gång - i Portugal - och man inser hur liten man är och vilka krafter det finns i naturen.

Extra stora huggies idag!

Marianne said...

Skönt att du och alla de dina mår bra!!! Fy vad otäckt att du skulle behöva vara med om det här. Men som sagt, hellre en sådan som ni hade en de där riktigt ruskiga. Bra att du la ut ett inlagg så att vi vet att allt är bra med er!

De enda jag har varit med om har varit så minismå att det bara har rasslat lite i krukväxternas blad. Men det är jag tacksam för, eftersom det var i Istanbul - som bara går och väntar på DEN jordbävningen, som alla vet kommer, bara inte när.

STORA STORA KRAMAR!

Linnéa i Denver said...

Usch usch usch! Jag är glad att se att ni mår bra.

Annika said...

Anna:
ja, det var ärligt bland det värsta jag varit med om. Blev så rädd, som om ngn skakade huset, som om man vore på en båt i sjögång och saker börjar åka ur hyllorna...
Ruskigt.
Vill aldrig vara med om detta igen. Nej, aldrig ngnsin...
ja, mot maturen är man bara en liten lort.
Huggies!


Marianne:
Ja, väldigt skönt.
Infrastrukturen ÄR ju bra, och tack och lov för det.
Kommer aldrig att glömma detta, aldrig.
Nu säger de att man kan förvänta sig efterskalv i upp till 2 veckor...men åååå...
USCH!!
Tack Marianne...
STORA kramar!!!

Linnea:
TACK!! Du var en av de allra första som kontaktade mig via FB idag. Det värmde!!

Petchie75 said...

Jag tänkte direkt på dig och på Saltis och E - Newark och JFK är väl stängda? Hoppas att de kommer hem ändå idag!
Jag har varit med om 4 jordbävningar (i Italien, Belgien och två i PR), men bara en som var ganska kraftig (i PR) och det var inte så dramatiskt även om vi vaknade av den. Kanske det var just det att vi var så sömniga och låg ner som gjorde att vi inte blev så rädda.
Hoppas att ni slipper efterskalv och att det inte är några problem med vägar, broar etc.
stor kram!

Annika said...

Petra:
Vet inte hur mkt det kändes i NYC, men ATT det kändes vet jag att det gjorde däruppe. Hoppas att Saltis är hemma i lgh, vet att hon landat iaf.
Här KÄNDES det VERKLIGEN, och det var så fruktansvärt otäckt.
Trodde nog inte det var sant till en början.
nej, inget är skadat, vad man vet. tack o lov att infrastrukturen är som den är.
Tydligen kan det blir efterskalv upp till två veckor. Om det tycker jag INTE!!
OCh så undrar jag om man lyckas sova inatt?? Jaja...
Stor kram!!
Ps, du vet hur det känns då iom den i PR...
USCH och FY!! Aldrig mer, hoppas jag...

Charlie sa ... said...

Annika!!!
Så läskigt. Så overkligt och helt oväntat!
Och vi kände INGENTING (kanske för att vi var vid stranden jag vet inte) men på jobbet några kilometer bort och från kontoret i DC rapporteras det om känningar av skalvet och jag såg att Petra gjorde det också i Madison.

Men Gud alltså när bullret kom och allt började skaka och kryddburkarna började flyga. Jag förstår att du måste blivit livrädd.

Jag hållet såklart tummarna att det inte blir efterskalv och att ingen kommit till skada.

Kramar!!

bettankax said...

Fy så hemskt att ni skulle behöva vara med om detta. Overkligt och påtagligt samtidigt. Skönt Peter var hemma. Men du måste varit tokorolig för Karolina.
Tankar o Kramar!!

Anonymous said...

Sa läskigt!!! Stackars er! Hoppas det inte blir nagra valdsamma efterskalv! Skönt att du hade Peter hemma!
BIG HUGS, Lisa

Annika said...

Lotta:
ja, så totalt OVÄNTAT!! Det är ju det sista man väntar sig i dessa trakter. Obehagligt som bara den. SÅ svårt att ens veta nu hur länge det pågick, men det kändes som lång tid...
VIDRIGT!!
Skönt att ni inget kände.
K kände ju knappt ngt vid poolen heller, men hon var ju i vattnet. Tror det var värst för alla som var inomhus.
MÅ det nu inte blir ngra efterskalv som man känner av...
Kramar!!!

Bettankax:
ja, det var nog det sista man trodde här. MEN där SER man!!
SÅ obehagligt!!
ja, skönt att jag inte var ensam, jag säger bara det...
Ja, det var skönt när jag fick kontakt med K, kan jag säga. Men hon beklagade ju bara att hon inte var inomhus då det hände, tokungen...
Kram!!

Annika said...

Lisa:
Otäckt värre var det verkligen.
Efterskalven ska vi hoppas blir lindriga, eller inte alls.
FY, jag vill aldrig uppleva detta igen. Aldrig!
Stora HUGS tillbaka!!!

Bloggblad said...

Men fy, vilken skräckupplevelse! Hoppas att det var enda gången gillt.

Din syster och du är allt bra lika!

Jag har scrollat och tittat på härliga glada sommarbilder! Det är nåt visst med såna, även om jag är rätt nöjd med att det vanliga vardagslivet återvänder. Känns lite krävande att hela tiden vara beredd på att sticka iväg med båt vid bra väder - även om jag älskar det.

Annika said...

Bloggblad:
ja, jag kan lugnt säga att det var bland det vidrigaste jag varit med om. SÅ totalt OVÄNTAT!!!

Haha, ja jag vet, Sara och kag liknar mkt :-)

Tack, somamren var fin. Men jag tycker också det är rätt skönt att ha kommit in i vanliga spår igen. Förstår din tankegång om vackert väder också.

Christina said...

Hua!!! Förstår att det var läskigt! Hoppas det aldrig händer igen, inga efterskalv hoppas jag! Skönt att ingen kom till skada, det är ju det viktigaste! Jag bävar inför min första här i Kalifornien, vet ju att det bara är en tidsfråga. Vi har ficklampa, vatten och mat som kan lagras länge, just in case....
Stor kram!!

Sporty Spice said...

Så obehagligt. Det vi kände här uppe i CT var en fis i rymdem mot vad ni hade, men det var rätt läbbigt ändå. Själv satt jag i bilen på I95 och kände ingenting. Men Casey ringde och han hade kännt hur det skakade, svärfar som jobbar i Hartford blev evakuerad från sin byggnad, en kompis som bor 5 min från oss hade saker ovanpå kylskåpet som flög i golvet. Usch och fy!!! Tur att facebook finns så vi fick kontakt direkt, var lite orolig för dig där ett tag.

Anne said...

Tänkte direkt på dig då jag hörde/såg om detta på nyheterna för bara några minuter sen. Blev helt chockad, trodde först jag hört fel. Jordbävning av den kalibern ska ju liksom inte inträffa hos dig. Blev helt skraj. Förstår till FULLO det var fruktansvärt, förstår att du blev så rädd så rädd. Du är säkert fortfarande uppskakad, men hoppas att du kan sova i natt. Vad hemskt allting, skräcken över att vad är det som händer. Sekunderna måste ha känts som väldigt lång tid då det pågick. Ta hand om er och fortsätt rapportera här!
KRAMAR i massor

Margoth said...

Efterskalven kan hålla pa i manga veckor. Säger jag som har bott i California i över 40 år.

Earthquakes hos er händer så sällan så ni behover knappast oroa er.

Men batterier, vatten, konserver, pengar i små valörer är bra att ha hemma.

Plus en liten batteridriven radio. Mobiler fungerar inte så bra då, och elen brukar också gå och då kan den lilla radion vara viktig.

Lena said...

Huva! Jag har också varit med om ett skalv, ett litet, och det mullret glömmer jag aldrig. Skönt att läsa att allt är bra med er och att Peter var hemma.

Elisabeth said...

Fyyy vad otäckt!!! Det är verkligen stora krafter vid jordbävningar, skrämmande stora.

Tankevågor said...

Min första tanke när jag hörde det här var att tänka på dig/er. Min andra var att det var himla ovanligt att det var just DÄR!
Fy sjutton vilken otäck upplevelse Annika! Så himla skönt att Peter var hemma och att ni fick kontakt med Karolina!

Usch vad läskigt med både skalvet och LJUDET!

Nu får vi verkligen hoppas att ni slipper efterskalv!!

Sitter just nu och tittar på TV-nyheterna på morgonen och de visar bilder från byggnader som blivit evakuerade och massor av människor som kommit ut från sina kontor på gatorna.

KRAM!!

Camilla said...

Hua, vad otäckt!
Man är verkligen liten när naturens krafter sätter in. Det finns ju liksom ingenstans att gömma sig.
Jag har känt av jordskalv här hemma men de är ju pyttesmå. Men det kan skallra rejält bland glasen. Men det är ju ingenting i jämförelse.
Hoppas nu att det inte kommer fler.

Kram

Miss Marie said...

Skönt att höra att det verkar ha gått bra för alla, så vitt jag vet har inga dödsfall rapporterats. Förstår att det måste vara läskigt att uppleva!

Desiree said...

Jag blev helt paff igår när C läste notisen om att de varit tvugna att utrymma Pentagon pga av jordskalv. Tänkte att i dessa trakter brukar det ju inte förekomma jordbävningar. Ja det är läskigt samtidigt som det också är lite facinerande. Jag har bara upplevt några mindre jordbävningar då vi bodde i Nicaragua i mellanamerika. Jag var ju i Karolinas ålder då så jag tyckte det var både lite läskigt och lite häftigt. Hur stark var denna?
Kram och hoppas ni slipper fler efterskalv.

Millan said...

:-( sa laskigt! Men sa skont att allt ar bra med er. Maste vara otrolgit obehagligt att vara i ett hus nar det skakar och mullrar sa. Kram

Ulrika i England said...

Usch vad otäckt Annika. Vilken tur att Peter var hemma. Jag hade också kännt mig gråtfärdig. Otäckt innan man fattar vad det är som händer, och sen när man väl fattar att det är något så ovanligt som ett jordskalv så blir man ju inte precis lugnare...
Vi kom hem sent igår så jag kollade inte på nyheterna eller Twitter och missade alltså denna nyhet. Det är först nu på morgonen som jag fick veta genom Sydsvenskan (skåning som jag är tittar jag alltid in på deras hemsida på morgonen). Iallafall gick jag direkt in på din blogg för att kolla att allt var väl med er. Skönt. Hoppas du fick sova och att ni inte får några efterskalv.
Stor kram!

Sara said...

Fyfasen vad läskigt, sis, och verkligen ingenting som man väntar sig på östkusten! Så himla skönt för dig att P var hemma och att K inget märkte. Tänker på er en massa, älskar dig!

alegni said...

det stod till om med om den på vasabladet i dag, så den är nog big news också på annat håll i världen.
tur, tur, tur att inget värre hände!
KRAM

Annika said...

Christina:
Ja, det var verkligen sjukt otäckt det där. OCH så ofattbart oväntat!!
Förstår att du går och småväntar lite på att känna din första jordbävning. I Kalifornien händer de nog titt som tätt.
Efterskalv har det varit, men inget som vi känt av.
Stora kramar!!

Petra:
OCH du ska veta att jag uppskattade din snabba reaktion på FB!!!
TACK, det värmde så, ska du veta!!
Ja, ni kände av det ni också, må jag säga...
Tror det kändes av mkt mer inomhus än utomhus.
USCH!!
Må det aldrig hända igen!

Anne:
TAck för tankar!
Ja, nog var det hemskt alltid.
OCH då totalt oväntat i den här delen av landet.
USCH vad det skakade och USCH vad det kändes som om det höll på länge.
Folk rusade verkligen ut ur sina hus, och alla var lika förvånade och rädda.
Ja, det kändes som om det pågick länge, och ngn sa att det höll på i 30-45 sekunder, och det kan nog stämma om man räknar från det allra första lilla mullret.
USCH och fy, må det aldrig mer hända...
Kramar i massor!!

Annika said...

Margoth:
JA, jag kan tro att du har din beskärda del av jordbävningar i bagaget. OTÄCKT som bara den är det...
Jag hörde att efterskalven kan fortsätta länge efterår, usch. Det har varit flera stycken, men inget som vi känt av.
Ja, ett litet emergency-kit är bra att ha för alla former av katastrofer.
Kram!


Lena:
Ja, det är verkligen OTÄCKT!!
OCH just mullret var så hemskt att höra. Dumt nog visste jag inte att muller hörde samman med jordbävningar, men det är klart att det gör det...
Jag hoppas aldrig att det händer igen...

Elisabeth:
Ja, det var SÅÅÅÅÅ hemskt. OCH ja, vilka KRAFTER det är...

Annika said...

Lisbeth:
TACK, det värmer...
Jag är glad att det gick så bra som det ändå gick, ingen och inget skadades ju. Jo, ngra hus har fått smällar, men det är ändå småpotatis.
Så skönt att jag inte var ensam hemma,verkligen.
Ja, både skalvet och ljuden var så otäcka, ljudet kommer jag nog aldrig att glömma. Det lät som ett plan som flyger lågt, lågt, lågt och sen bara ökade ljudet och det började skaka, då visste vi vad det var!
Ja, alla kontor evakuerades, och de flesta gick hem då...
Nu ska vi hoppas att et aldrig händer igen...
Kramar!!

Camilla:
Ja, verkligen otäckt, och vi är verkligen som pluttar när det gäller.
Detta var mitt första skalv, har aldrig känt ngt förr ngnstans.
Visst är det så otäckt då glasen skakar och vibrerar...
Kramar!!

Marie:
Jätteskönt att det gick så bra. Precis, inga skadade, knappt att byggnader fått stryk, men en del har fått det. Men det är ju ingenting i jämförelse mot vad det kunde ha varit.

Annika said...

Desiree:
Ja, gissa om det kom som en blixt från klar himmel.
Så fruktansvärt obehagligt.
Den var 5,8 på richter, så nog tusan skakade det.
Tur att det gick så bra som det gjorde.
Karolina var totalfascinerad och hon hon beklgar högt att hon inte var inomhus då det hände...
SÅ glad att det gick så bra som det gjorde.
Kramar!!

Millan:
JA, detta är ngt jag aldrig vill uppleva igen. Det var verkligen OTÄCKT!!
Kram!!

Ulrika:
Å tack för din omtanke!
Det gick ju bra här, ingen blev skadad. Bara ngra byggnader har fått lite skråmor inne i DC, men det är ändå bara småpotatis.
Ja, det var en hemsk upplevelse som jag hoppas att jag inte ska få vara med om igen.
Verkligen otäck!
Men, det är verkligen ovanligt att uppleva detta på den här kusten.
Kramar!!

Annika said...

Sara:
Ja, detta är ngt jag aldrig kommer att glömma, hur det mullrade och skakade och ljuden när saker for i golvet.
K är mest putt över att det kändes så lite vid poolen.
Älskar!!!

Ingela:
Ja, jag såg det på de svenska tidningarna också.
Otäckt värre, så glad att det gick så bra som det gjorde.
KRAM!!!