Tuesday, May 10, 2011

This Week: Nostalgia gets the best of me

Sometimes I get lost in memories...
Sometimes I go down to the basement and dig out old baby albums. When I do such a thing, I feel a bit sentimental, and I wonder where all the years went?
Well, you have heard the story before, time and again; A baby is born, she's little and cute, she gets bigger, she's a school girl, she's a tweenie, she's a teenager...*

I will continue my "look back" now, and with that I will take you almost fifteen years back in time.


It was fun being pregnant, at least up to the 33rd week of pregnancy (the pic is from week 30). In the 33rd week all my problems started: pre-term contractions and later on, pre-eclampsia. I was big as house in the very end of my pregnancy...


Karolina is two weeks old in this picture...


This stroller, a Brio Finesse straight from Sweden (gift from my parents), made people here in the US turn their heads. We got so many comments on it that we called it the Cadillac of strollers. Peter is out for a walk with the little one in this picture, and he was proud!


So cute, ten days old!


Around three weeks old...


The first real smile came around the five week mark...It was a lovely sight...


2 months old. On the day!


When Karolina was around 9 weeks old it was time to go to Sweden for the very first time...


Precious little precious little diamond...


Ah, and OHHHH!! So cute! Here is my aunt, my mom and my dad with Karolina.


With her morfar (my dad) at almost three months old. She was moffa's girl from the moment they met.


Exactly three months old, on the dot! At three months, I thought everything turned around. Karolina cried almost every evening while she was a very little baby. She could scream from 19-23. Not so fun, it did not happen every night, but it happened often, the evening crankiness. At three months old it stopped, like magic. It was like turning on a dime, and everything became easier for the whole family
. The three months mark is magical! This is when they turn from infants to babies...



Sleeping like a baby...

And, I hope you have enjoyed this little trip down memory lane. I might continue with the baby pictures some other time in the near future. I so enjoy digging them out.

I hope you will have a great Tuesday!

* All my blogging friends that just had babies; DO enjoy! Time flies way too fast. Try to capture "everything", it is so easy these days with the digital technique. The first three months are a bit rough. It is is not so easy to be a new mom, but everything will fall in to place. Oh it so will!!!

33 comments:

alegni said...

nu har jag suttit en god stund och läst dina inlägg och tittat på dina fantastiska bilder från förr och nu. jag tycker det är så skoj med dina tillbakablickar, för då kommer en massa minnen ramlande över mig också, saker som jag glömt eller inte tänkt på på jättejättelänge!
karolina är sig lik från bebisbilderna, helt otroligt!
och vilka otroligt fina kostymer de hade i musikalen. jag kan tänka mig att det var en föreställning som heter duga.
din blogg är en av orsakerna till att jag fallit för hortensian. nu har jag köpt två plantor själv, men har inte satt ner dem i jorden än, tror det är för kallt här ännu, men jag längtar redan efter blomningen!
här har det varit varmt och skönt i några dagar, men nu ska det visst bli litet svalare igen. det gör egentligen inget, för jag borde börja baka till studentkalaset, och är det halvkallt ute, kan man med gott samvete stanna inne ;)
kram och må så gott!

bettankax said...

Vilka underbara bilder du visar:)) Jag som är bebistokig njuter och klickar. Goa fina Karolina. Så ljuvlig. Jag förstår du hade en tuff tid dom sista tio veckorna. Redan ganska imponerande i v 30, om man säger så;) Tänk så olika alla dessa graviditeter är.
Blev mycket förtjust i vagnen. Jättefin. Det syns lång väg hur stolt pappan var/är.
Nu vill jag snusa på en bebis..:)
KRAMAR!!

Äventyret framtiden said...

Ljuvliga bilder av en ljuvlig tös som liknar sin far väldigt mycket.
En riktig nostalgitripp för din del:). Det är när man tittat bakåt som man inser att tiden har gått...

kramar!

Annika said...

Ingela:
TACK!!
VAD glad jag blir!!
Det är ju så roligt att skriva dessa inlägg så det är kul om de uppskattas :-)
OO vad roligt att jag fått dig att köpa hortensior. Jag älskar dem!!
OCH jag tycker att de är tacksamma!!
Hoppas att de ska trivas hos dig!
Ja, föreställningen satsades allt på. Så proffsigt och så kul att se!!
Allt de gör på skolorna inom theatre arts är toppklass!
Så du tycker K är sig lik., DET tycker jag med :-)
TACK för att du läser!!
Kram!!

Bettankax:
OOO, vad KUL att du säger det!
TACK!!
JAPP, bilden blev lite konstig. Jag ser större ut än jag var i v.30, men stor VAR jag. OCH stor var hon. Hon kom i vecka 38 prick och vägde 3,700.
Usch slutet var inte kul...
OOO den vagnen var SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ FIN!!! Det var en kombivagn som man sen gjorde om till sittvagn.
Den var som en dröm!!
DET tyckte "alla".
Kram!!!

Karin:
TACK!
OCH ja, det gjorde hon, liknade Peter. OCH liknar!!
Ibland undrade jag vem mamman var? ;)
Ja, en riktig nostalgitripp. Jag kanske tar tag i den igen...från babyåret.
KRAM!!!

Miss Marie said...

Åh, jag blir alldeles gråtmild när jag ser de här bilderna. Kanske för att jag går igenom allt det här just nu. Och jag håller med, vid 3 månader blir de bebisar o är inte längre spädbarn. Vi satt o kollade på filmer från Alfreds första dagar i livet o vi insåg hur mkt han har utvecklats bara på den här tiden, nu är han ju en liten människa o inte bara en skrikande, bajsande klump! :)

Anonymous said...

Oj vad kul att se babykläderna på Karolina! Fick en alldeles egen nostalginoja för många av bilderna påminner om de första bilderna vi har på vår H som vi ju fick då hon var 2 månader gammal i feb-98 OCH hon hade också en Brio Finesse, samma mörkblå+röd men med annat mönster inuti (Brio-leksaksfigurer)! Såå fin!! Och nu är våra tjejer redan stora damer, usch vad tiden gått fort...

StrandMamman

Anonymous said...

Ha ha haa, märkte först nu att min iPad bytt ut ordet "babybilderna" till "babykläderna"!! men visst var det kul att se kläderna också ;))

StrandMamman

Annika said...

Marie:
TACK vännen!
Jag hade ju er nyblivna mammor i tankarna medan jag skrev detta också!
Det är så länge sen för mig nu, men när jag tar fram bilerna sätts jag i ett underligt tillstånd. den där första tiden glömmer man inte.
OCh du är där! FAST, visst är det SKÖÖÖNT när de lämnar de första tre månaderna, kan inte påstå att jag gillade den tiden sådär jättemkt. Mest oro, skrik och ängslan...
Idag hade jag förmodligen varit såååå mkt coolare...

Strandmamman:
TACK!!!
Nostalgi är KUL!
OCh Brio Finesse var en underbar vagn, om än tung. Vi kallade den Potemkin också!
men fiiin var den!
ja, nu fyller min flicka snart 15. fattar NOLL!!
HAHA, ja det blev kläder där...fniss. Inser hut dockigt och pastelligt jag klädde K, men det var ju så roligt!!!
KRAMAR och tack för att du gillade!!

Saltistjejen said...

Å vilket underbart fint inlägg Annika! Så fyllt av kärlek och värme. Själv blir även jag nostalgisk eftersom E sanrt blir 3 och även jag tycker att de här 3 åren på ett vis flygit fram. Samtidigt som så mycket har hänt!!!! Tänk jag har hört en barnmorska säga att bebisar (människor då inte djur) är i stort sett "ofödda" fram till 3 månaders ålder. Att hjärnan etc är som hos en nyfödd. Därav de mycket oregelbundna tiderna för sömn och ätande samt en hel del gråt. Ibland är det senare del av att mag-tarmkanalen inte riktigt är färdig än och de kan därför få kolik eller andra magproblem som gör att de har ont och skriker. Rent utvecklingsmässigt borde en bebis vara kvar i magen i 12 månader ungefär innan man föds, men det går inte för då skulle de bli för stora. Men kanske är det därför som just 3-månadersåldern för många blir en "vändpunkt"?? Bebisen är lite större nu och mer "färdig" för livet här ute.
Jättefina bilder på Karolina!
Tack för att du vill visa! :-)
KRAM!

Annika said...

Saltis:
OCH tack för din varma och fina kommentar!
SÅ glad jag blir!
GUD så vettigt det du läst låter! jag säger bara JA och AMEN till det!! Jag tycker de första tre månaderna var tuffa! jag var ju helt ny i gamet, Peter också och så lilla K, såklart...
K hade ngn slags kvällskolik, och det var inte kul.
Hon grät fem kvällar av sju. Så fort Peter kom hem från jobbet började det, och sen när hon var tre månader var det som om en annan unge kommit. Otroligt!!
Ja, det där som den barnmorskan sagt tror jag stenhårt på!
TACK SALTIS!!!!
Massor med kramar!!!

Desiree said...

Så himla kul att få se dessa baby bilder på Karolina. Helt otroligt vad åren går. 15 år är ingenting men när man ser på Karolina så är det ändå så mycket och så långt. Från baby till ung kvinna. Jättefint inlägg Annika. Skiljer sig barnvagnarna än idag väldigt mycket från Sverige till USA eller inte lika mycket längre?
Kraaam!

Katarina said...

Så fina bilder på henne, så liten och söt. Det är väl nu du funderar var har tidgen tagit vägen, det brukar föräldrar alltid säga, ha ha!

Karolin är sig lik,man känner igen henne på bilderna som liten.

Kul med en tillbakablick!

Kram

Annika said...

Desiree:
TACK!!!
Ja, nog flyger åren och det ser man genom sina/sitt barn.
Själv kanske man inte "känner av det" lika mkt.
ja, från baby till 15 (om en dryg månad). FATTAR NOLL!!
Hmmmm...barnvagnar tänker jag inte på så mkt längre, men jag TROR att de blivit mer lika. De är sportigare nu, och andra modeller än de gamla klassiska.
kram!!


Katta:
TACK!!
Nu funderar jag verkligen på vart åren gick.
det gör jag hela tiden...
fniss...
KUL att du tycker att hon är sig lik.
OCH tack för att du gillade inlägget.
Kram!

Anonymous said...

Åh så jag njuter av dessa tillbakablickar! Du är en fin mamma Annika, både du och Peter verkar vara så sammansvetsade och stolta föräldrar, det syns att det finns mycket kärlek och skratt i er familj =). Och underbara lilla K, så himla söt och med de stooora blå redan på baby-pics! Tack fr att du delar med dig! Kram, Lia

anna of sweden said...

Åh, Annika! Nu blir JAG nostalgisk!

Huggies!

Elisabeth said...

Jag tycker också att Karolina är sig lik, det syns verkligen att det är hon!

Anne said...

Åååååh,vilket fint inlägg. Det här går rakt in i hjärtat på mig då jag just nu befinner mig precis i den fasen.
Vilken sötnos, bedårande söting hon var redan som sprillans ny!! Adorable!!!
Ja, den första tiden är tuff. Kanske på olika sätt för olika föräldrar men nog tror jag det är tufft för alla och tar tag att landa i allting. Vet att du flera gånger sagt det där med tre månader, nu skriver du igen hur det faktiskt vände och var som en annan unge. Det kan vara skönt att veta för en newbie, att det BLIR annorlunda och bättre. Samtidigt, som du säger, njuta av allting, allt det nyfödda och lilla för snabbt försvinner det.
Låter jättejobbigt med kvällskoliken din lilla prinsessa hade, oerhört påfrestande. Vi har haft några riktigt dåliga dagar och kvällar nu och det känns...
Alla perioder har sin charm, så försöker jag tänka när jag känner nostalgin ta över. Man skulle ju inte vilja fastna i nån fas egentligen, nån fas, hur fin den än är. Det roliga är ju nog att se hur en människa växer fram, utvecklas, förändras, bli större, vuxen osv. Få ta del av allt det och njuta av alla nya faser. Så får man tänka, för jag kan bli nästan lipis redan nu att tänka att vips så har åren gått och så flyttar vår lilltjej hemifrån...

HeLena said...

Såååå himla kul att få se dessa bilder! Hon är verkligen underbar och sööt, lilla K.
Hoppas din tisdag fortsätter fint!
KRAMAR!!

Anonymous said...

Fina bilder och man blir lätt nostalgisk när man tittar på gamla foton! Vi har en stor låda med framkallade foton och lite då och då blir någon i familjen sittande och bläddra i denna låda. Härligt!
Och du, vad STOR du var! Förstår att det var en stor tjej som kom ut fast jag slår dig för vårt äldsta som vägde 3940 men så är han 194 cm idag oxå!

Anonymous said...

MAGICAL! Have some catching up to do...
Huggies, Lisa

Livet på Vestergård said...

Ja tänk vad tiden går snabbt. För inte så länge sen satt jag faktiskt och bläddrade i gamla fotoalbum också bl.a från då barnen var små.
Fina minnen!
Ha det bra. Kram Kicki

Suzesan said...

Åhh så fina bilder. Vilken pärla och så söt som bebis precis som nu som tonåring.

Jag kom just på att jag har inte en endaste bild på mig med stor mage. Inte en enda. Hmm. Dumt. Varför fattar jag inte alls.

Kanske för jag var så anti att vara med på bild. Säkert så. Då. För kamera har alltid funnits.


Åhh att ungar måste bli stora och flytta hemifrån. Men nu finns ju lilla Amli. Tjohoo. Snart ska vi nog ses och jag ska pussa på na(na=henne på gammelhalländska)
Kram
/Susanne

Keith said...

Aww!! So cute!!

Livet enligt Jenny said...

Åh sista bilden Annika!! Såååå underbar!! :) Visst är det ändå lite vemodigt när man tänker tillbaks och inser hur fort tiden går??!!
Kramen

Annika said...

Lia:
TACK!!
Vad gulligt sagt av dig.
Jo, vi är sammansvetsade efter alla dessa år.
Ja, de stora blå föddes hon med.
TACK för gulliga ord!!
Kram!!

Anna:
DET var ju lite kul :-)
Roligt att spela på nostalgisträngen!
Huggies!!


Elisabeth:
Tack, roligt att du tycker det. DET tycker ju jag också :)

Annika said...

Anne:
Awwww....
JAG kan förstå det, faktiskt!
DU är där just nu! Mitt i det! I början av en härligt lång resa (som känns kort).
OH ja, det vänder och går från spädis till bäbis vid ganska exakt tre månader. DÅ blir det bättre. Rubbet. Iaf var det så för mig, men visst är vi alla olika.
Att landa i en mammaroll är inte lätt, det tar sin lilla tid.
Har en känsla av att det är totalt annorlunda med andra barnet, men eftersom jag inte har ngt sådant så vet jag inte, men jag tror att det är lättare på alla plan.
Kvällskoliken, eller vad det var, var INTE kul. K var som en glad ängel varenda morgon, och under dagen för det mesta, men på kvällen var det kört. SKRIIIIIK!!!
Det gick över exakt vid 3 mån! Så blir det lite kvällskinkighet för Stella så vet du att det går över!
Exakt, hur gulliga de olika faserna under barndomen än är så vill man att det ska gå framåt. Men tiden skulle kunna lugna ner sig lite...
Jag har tre år kvar med K hemma, sen är det college. DEN tanken svindlar...
KRAM och tack!!!

Helena.
TACK!!!
OCH så tiden som flyger. Tänker på din A som tar studenten i sommar...MÄRKLIGT :-)
Kram!!

Brysselkakan:
DET är så roligt att gräva ner sig i minnen och se gamla bilder etc...
Visst var jag stor, även om den där bilden ljuger lite. den blev lite märklig då jag förstorade den...Jaja...Men STOR var jag. De trodde att hon skulle vägt över 4 kilo om jag gått tiden ut. Hon föddes i v.38 prick.
Ja, du fick också en stor baby. Karolina är inte stor idag, tvärtom. På gott och ont...

Annika said...

Lisa:
Thanks!
Big hugs!!

Kicki:
Tiden f¨r så fort. Skrämmande.
Men kul med återblickar är det.
Kram!

Suz:
TACK!
Vad glad jag blir.

Men att du inte har ngra magbilder på dig själv. Tråkigt så här i efterhand. Förmodligen var det som du säger att du inte ville plåtas :-)

Ja, nu har du lilla Amli att glädjas över. Na säger man i Stockholm om henne också :-) Om man snackar fort och brett på Sthlmska,HIHI!!

KRAM!!

Annika said...

Keith:
I KNOW!!! :-)

Jenny:
TACK!!
OCh ja, visst är det lite vemodigt. Att det är!
Kram!!

Anna, Fair and True said...

Så många söta bilder! Särskilt den med leendet! Jag minns att innan jag kom till USA som aupair hade jag inte fattat att man inte hade samma slags vagnar i andra länder. Fast nu är ju vagnare kanske liknare fast det är ändå mer paraplyvagnar i USA. Samt fula Gracos!

Håller med om att Isolde inte är spädis längre. Nu vid fyra månader och det började redan för några veckor sedan, så känns hon mer som man föreställer sig en sex-sjumånaders. Hon vill liksom öva och sitta nu och allt! Kul men samtidigt vill jag stanna tiden! Karolina såg förresten så stor ut där hon sitter i soffan, alltså äldre än tre månader. Mognare, inte större i vikt alltså.

Isolde har ju haft lätta första tre månader en jag tyckte ändå det var skönt när den första månader eller två var förbi.

Camilla said...

Mysiga bilder och tiden går alldeles för fort:)
Min favvobild måste vara den av Karolina & din pappa. Helt underbar!

Kram

Annika said...

Anna:
TACK!
Ja, visst var det lite av en kulturchock med vagnarna här. DET tyckte jag med. ALLA hade paraplyvagnar och FULA GRACO. Idag liknar vagnarna mer, bogaboo och andra som finns hemma finns här. Mer likt.
SÅ, 96 stod min Briovagn verkligen UT!!!
Isolde är i den perfekta bäbisåldern NU!! SÅ SÖÖÖT!!
NJUT!!!
Skönt att dina3första mån gick bra, det gjorde devälförmig med, men kämpigt var det ibland.
JA, jag tycker också K ser stor ut vid 3 mån i soffan. Hon var j uen rätt stor baby fram tills hon fyllde 1, så dalade det eftersom hon varit så kinkig med maten sen dess...
SÅ kan det gå.
Hoppas Isolde INTE kommer att strula med maten för det är INTE kul.

Camilla:
Ja, tiden går fort. OCh tack!!
Ja, jag gillar också bilden med K och min pappa!
KRAM!!!

Bejla said...

Vad kul att se foton från när det begav sig. Otroligt så lite ni har ändrat er på all den tid - ja frånsett dottern då så klart; hon har ändrat sig MYCKET. :-)

Annika said...

Bejla:
TACK!!
Ja, nu är det snart 15 år sen!
Galet vad tiden flyger!!
OCH dyu tycker att vi inte förändrats. TACK och kram!!
:-)