Tuesday, November 23, 2010

This Week: Addicted...

I am addicted.
Yes, I really AM! I AM SO damn addicted.
I am more than addicted to my computer, and to the web. Yesterday, once I had started up my computer, I was not able to log on to the net. What time of the day was it? Before 6 AM.
I had “local connection only”, and therefore no internet. I felt my heart beat faster, and I felt stress rush thru my veins. Indeed, pure stress.
What the heck! I can NOT log on!!??? What on earth am I going to DO!!!??? My whole cyber-world is out there. It is out there, but without my REACH!! I cannot log onto my blog, I cannot read my dear blogging-friend’s blogs, I cannot read the newspapers, I cannot get mail, I cannot connect to Facebook. The stress got the best of me, and I could hardly think straight while I was making Karolina’s lunch. I felt like a true addict, nothing more or less.
However, I tried to log on from Karolina’s computer, and that worked. But my dearest Vaio would not budge. It would not connect to the net. Peter had had the same problem with his work-computer the night before.
GAAAH!!!
CALL Comcast! Have someone come out NOW. NOW!! NOW before I go totally nuts.
Yes, then we tried to re-boot the system, we un-plugged the wireless from the modem, and once that was done I could connect to the net from my own, dear computer! And, all I felt was PURE relief.
Actually, it is quite scary what relief I felt. Am I that crazy?
But, aren’t we all?
Are we all victims of the drug called the web?




It is strange to think back to the days before we had the net at our finger tips. Peter and I got our first home PC in 1998. Before that I had only logged onto the net from Peter’s desk at work.
But, in 98 we got our own PC and I fell in love--deeply in love.
I thought it was one fantastic thing to log on to AOL, to hear the dial up work, to see it work. And, to hear the magic words: You’ve got mail. Pow! And I was connected.
E-mail was god sent. No more snail-mails. And, what a JOY to read Swedish newspapers online every day!! I played Slingo on AOL, and I chatted with friends via AOL and so on and so forth. It was the best. I had fallen in love. Love at first sight. It does exist, people.
My obsession started right away. I did not care if I occupied the phone line for HOURS; I was online, for god’s sake!




Then we got a 56 K modem speed, dial up, and I thought THAT was to die for. THAT and a brand new Gateway PC. The joy and WOW how fast it WORKED.

OH, and then came broadband. What a fantastic thing. NO more dial-up, faster than anything. And, broadband it is, to this day.
I am still in love. This love will last forever. I know that, with all my heart. But, I do hate when you act up, dearest Comcast. It is SO not good for me nerves.

It is from the Vaio that I connect to the world, to my friends, to my cyber-friends and to my family. This is where I watch Swedish television (what a damn joy), this is where I listen to Swedish radio stations. This is where I get stuff done.
What on earth would I be without my computer and the net?

Hi, I am Annika and I am an addict…

30 comments:

Marie said...

Hi, I'm Marie and I'm an addict too... ;)

Seriöst så tror jag inte jag skulle överleva utan internet! Vad skulle jag göra!!!??? Det här är ju verkligen en livlina till dom som inte bor på samma plats som jag. Blog, facebook, tidningar, Skype, TV... Listan kan göras lång! Och så gillar jag att kolla recept på nätet, tycker det är så enkelt att googla på det man har hemma o så vips får man upp en god maträtt! Sånt gillas... Nu gäller det bara att de kommer på nåt sätt som gör att datorn kan laga maten också... ;)

bettankax said...

Ja här förstår jag hjälper inga 12-stegs modeller i världen!!:)

En gång i världen när datajournaler skulle introduceras på jobbet sa jag, "aldrig i livet jag lär mig detta", "såå onödigt"!!! Så FEL jag hade, igen. Utveckling my love, utveckling!!;)
KRAMAR!!

Annika said...

Hi Marie! Welcome!

Ja, det är verkligen SANT. SÅ är det!
Jag är besatt, och jag blir nästan panikslagen då det inte funkar. Detär liksom halva mitt jag därute i cybern. Livlina? JA!!!!
Recept är gudsända!! OCh det att kunna googla vad som helst närsomhelst.
Jag skulle tyna bort utan nätet.
Vore perfekt om datorn kunde vara kock också :-)

Bettnakax:
Inte alls...
Vill väl inte bli avgiftad heller, hehe!!
HAHA, du är som jag. Jag sa INNAN jag fick dator; jag vill inte skriva emails. jag vill skriva brev.
HAHA, komiskt att tänka på det idag.
KRAM!!!

Erica Pettersson said...

Så totalt sant! Från början till slut :) Jag känner igen mig själv precis. Ibland känns det faktiskt lite skrämmande hur beroende vi faktiskt är idag av just datorer och internet. Man känner sig nästan handikappad om det en dag inte fungerar, i och med att man har så mycket där -speciellt mycket av kontakterna med omvärlden via mail (och bloggen förståss ;))

Jag tror det var i slutet på 90-talet vi också skaffade vår första dator hem. Kan hända att det var runt -98-99 (jag hade hunnit börja högstadiet, men inte gått ut; och jag började hösten 1997).
Minns också modemet som fanns då, där telefonlinjen var upptagen. Så jag kommer ihåg att vi hade 30 minuters internettid var, på kvällarna (efter 6) eftersom det var billigare då ;) För eftersom vi är 4 syskon så blev det ändå 2 timmar sammanlagt...

Och jag håller med om att så mycket möjligheter öppnas i och med webben. Kan tänka mig att det är härlig för er som bor utomlands att t.ex. kunna kolla på svenska TV-program och så :)

Hoppas att du får en bra fortsatt dag!
MVH /Erica

Elisabeth said...

Men jaa, känslan när internet FUNGERAR IGEN! Den är fantastisk. :D

Vi skaffade internet hemma våren 1998. (Innan dess hade jag använt internet i skolan några gånger, men inte mycket.) Naturligtvis ett uppringt modem, som pep och hade sig när man ringde upp det. Efter ett tag skaffade vi något slags specialabonnemang, som gjorde att det gick att ringa även om någon av uppkopplad på internet. Och precis som Erica var det efter 18:00 som var internettid, innan var det mycket dyrare. På helgerna däremot var det det billiga priset hela tiden, om jag minns rätt.

Nu fattar jag inte att jag, när jag bodde i Österrike, inte hade något eget internet, utan bara använde det på universitetet. (=INGET internet på söndagar, då var Uni helstängt.) Men då var jag inte alls lika van vid bredband och sådant. Skaffade faktiskt mitt första egna bredbandsabonnemang när jag kom hem från Österrike, och då hade jag ändå bott på egen hand i ett antal år.

Detta blev visst en halv roman. :D

Annika said...

Erica:
Som sagt, vi är många som är besatta av nätet.
Det är sant, man känner sig helt handikappad om man är utan för bara ngra timmar.
GALET!!!Men så sant.
Ja, de där modemen.
Tror vi betalade en sk flat rate i början, men man belamrade ju telefonen.
Kan förstå att internettiden fick portioneras ut hos många då när det var nytt.
Ja, jösses, hela världen finns ju på webben. Otroligt vad man är tillvand.
Kram!!

Elisabeth:
Ja, den känslan är nästan läskig!!
Vilken lättnad!!
OCH vilken frustration innan det funkar!!
PUST!!!
Ja, de där modemen. Jag kan höra i mitt huvud hur det lät när man kopplade upp sig...Lustigt!!
Ja, jag kan förstå att man var många som slogs om internettiderna i familjerna efter klockan 18!!
Precis, man blir tillvand snabbt. Nu vill vi alla ha uppkoppling överallt och varsomhelst.
Lite läskigt, samtidigt självklart.
Intressant ämne detta.
VI är alla besatta!!

anna of sweden said...

Me too ... ;)

Huggies!

brysselkakan said...

Skriver under på detta oxå! Vi hade internet väldigt tidigt men så jobbade jag ju oxå som it-pedagog. Kan tänka mig att det var -95 eller -96. Och på jobbet hade vi fast lina som var snabb!!!

Kan inte tänka mig leva utan internet!

Saltistjejen said...

Ja du Annika. Visst har vi nog alla blivit mer eller mindre beroende av internet. Jag började dock sent. Fick min första emailadress som doktorand 1998!!! Hade ingen egen dator förrän jag flyttade ihop med Mats! :-) HAN var dock redan en riktig cyberkille och datanörd i ett... ;-) Men telefonmodem är långt före "min tid" så det har jag sluppit. Första modemet var ett via ADSL i vår Stockholmslägenhet. Då använde jag ändå internet väldigt lite hemma. Nu använder jag det jämt!!!!! Ibland kan jag dock tycka det är skönt med lite internetfria dagar hemma. FAST då har jag ju internet på jobbet så det handlar egentligen endast om att jag vissa kvällar inte kopplar upp mig... Kanske lite skrämmande om man tänker efter. Å andra sidan tycker ja inte man ska lägga alltför stora värderingar i detta. Så länge vi har sunda livsvärderingar och använder internet på ett "normalt" sätt är det väl ok. Ännu ett reskap i vårt moderna samhälle för att underlätta våra liv. Men visst gör det anspråk på vår tid också.
Kramar!!

Annika said...

Anna:
Welcome Anna!!
Huggies!!

Brysselkakan:
Tidigt för dig alltså! Roligt att ha varit med från "början".
Nej, det är omöjligt att tänka sig livet utan internet idag...

Saltis:
Visst är vi det!
Bara det att besöka alla blogkompisar dagligdags.
Du började när jag började. kan tro att M var datanörd och insatt tidigt, faktiskt.
Helgena brukar jag se som mer eller mindre datorfri tid. Visst, jag skriver inlägg, men läser inte så mkt själv. Fredagar är också rätt lugna. kan inte säga att jag är galet besatt av intenet, men besatt nog att få stressymptom då det inte funkar.
Men, det är sant som du säger, utveckligen går framåt. Ett redskap i våra moderna liv.
Vill inte vara utan för aldrig det!!
Kram!!!

Pettas said...

Givetvis så är Internet och datorn mera eller mindre en drog. Så snart man kan sätter man sig ner och MÅSTE se vad bloggvänner och andra har haft för sig...
men ändå inte..
jag vet, att jag kan låta bli och tror att det är högst nödvändigt också..
Men irriterande om något är det om det inte funkar att komma ut och att göra det man har tänkt sig göra..
Tålamodsprövande helt enkelt.
Fast, när jag far på semester så tror jag nog att jag tar bloggledigt; det handlar ju bara om två-tre veckor....
Får se hur det går:D

Kram från ett land som lär skall få årtusendes värsta vinter...kanske man kan gå till Madeira på isen i januari

Annika said...

Karin:
DÅ jag är i Österbotten om somrarna då tar jag mig bloggledigt, både från egen blogg och andras bloggar.
OCH från hela nätet.
Det är skönt, och det fixar man lätt. Speciellt då det inte finns ngn internetuppkoppling i stugan. SÅ du kommer lätt att fixa internetledigt i 2-3 veckor.

JA; jag vet att ni ska få den värsta vintern på 1000 år!!!
Det ska inte vi på östkusten här i US...
SKA vi byta???
Kram!!!

Desiree said...

Ha ha jag ar ocksa helt klart beroende av natet. Skulle inte kunna tanka mig en tillvaro utan dator och internet. Det finns liksom inte. Ni bloggvanner raknar jag defnintivt som mina riktiga vanner. Nog har det hant massor bara pa de senaste 10-15 aren. Utveckligen har gatt otroligt fort. Vilket roligt inlagg du fick ihop har. Jag hoppas att ditt internet slutar att krangla framover. Ha en bra dag.
Kram!

Annika said...

Desiree:
Ja, nog är vi alla offer!
Helt klart.
men jag skulle inte vilja ha det på annat sätt heller.
Säger dom du; ni bloggvänner är verkligen riktiga vänner!! Underbart!!
Visst har det hänt saker snabbt med tekniknen. Otroligt alltså!!!
Nu är det inga strul med nätet längre, tack och LOV!!!
Kram!!!

Keith said...

What!?! You addicted!! I can't believe that! ;-) Technology certainly makes the world smaller and enjoyable in so many ways; especially given the mileage between you and the rest of you famnily.

L said...

So funny! You are not alone - I am right there with you! Especially moving around the country - nice to keep in touch via email, skype, facebook! So easy - and thanks for hooking me up with SVT! So fun! I got my first PC in 1996, so big and sloooow!!! And it just keeps getting better - but when it doesn't work - so frustrating - yes, you are not alone girl! Happy Tuesday!!!!

Malin said...

Hahaha, oj vad jag känner igen mig :)
Tänk så otroligt frustrerande det är när man inte kommer ut på nätet!

Kram

pennysdagar said...

Jag är också heelt beroende!=) Det kan gå dagar mellan tv-tittandet för min del, men internet använder jag i stort sett varje dag.

Anonymous said...

I'm addicted to "Vara vänners liv"! Without a pc & without the internet I would a. not have known about it, 'cause I wouldn't have read your blog and b. I wouldn't have been able to watch it!!! You see how great it is...
Virtual hugs
Lisa

Musikanta said...

Jag är fortfarande helt förstummad över att det går så fort med kommunikationen på internet. Som igår, när jag undrade hur jag skulle lägga till en video. Jag tror jag fick svar inom en timme från Marianne och lite senare från dig, lång borta där i USA!

Jag är också väldigt beroende av datorn, ser väldigt lite på TV däremot. Bloggandet är ju i alla fall en aktiv process när man både läser och skriver inlägg och kommenterar. Till skillnad från TV där man bara är en passiv konsument.

Och för dig som vill fortsätta att ha kontakt med Sverige och dina nära och kära är ju datorn helt oumbärlig!

Jag har svårt att förstå dem som fortfarande envist förnekar sig denna extra krydda i tillvaron som datorn och internet utgör. Ungefär som de som vägrade skaffa "dumburk" på den tiden som den var ny...

Och hur korsordslösare klarar sig utan är helt oförklarligt :-)!
Varma kramar från Ingrid

annikattsblogg said...

Hej, jag heter också Annika och jag är också beroende. På gott och ont, kan jag tycka. Vi skaffade vår första dator -02 och då var jag en absolut nybörjare vad gäller datorer. Nu skulle jag aldrig klara mej utan dator. Fast ibland stjäl den lite väl mycket tid... Jag fastnar framför datorn när jag egentligen borde göra annat...

Marianne said...

Du kan ju tänka dig mig i morse. det var ungefär samma sak. Modemet hade lagt av för natten, det var i exakt det ögonblick klas ströp elen till modemet "för att ingen annan ska tjuva ..." Själv skulle jag jobba tidigt på morgonen, men det gick inte förrän jag kunde gå till Ica Maxi och köpa mobilt bredband för surf kontantkort. Vi är ju ännu inte trovärdiga, det blir vi om åtta månader, anser Telia.

Nå, det funkade efter en massa meck.

KRam

Marianne said...

Du kan ju tänka dig mig i morse. det var ungefär samma sak. Modemet hade lagt av för natten, det var i exakt det ögonblick klas ströp elen till modemet "för att ingen annan ska tjuva ..." Själv skulle jag jobba tidigt på morgonen, men det gick inte förrän jag kunde gå till Ica Maxi och köpa mobilt bredband för surf kontantkort. Vi är ju ännu inte trovärdiga, det blir vi om åtta månader, anser Telia.

Nå, det funkade efter en massa meck.

KRam

Anne-Marie said...

Du kan räkna in mig också. Totalt beroende. Jag jobbar framför en dator och jag spenderar en stor del av min tid hemma framför datorn. När jag kom till USA 1997 hade jag absolut ingen dator hemma. Vi hade datorer på jobbet men de var inte uppkopplade till nätet utan var bara internt inom företaget. Michael hade en Macintosh och dial-up. Jag hade aldrig tidigare kommit i kontakt med internet men jag förälskade mig också. I början skrev jag brev med vanlig post här i USA men insåg snart att mejl var det som gällde. Jag blir också stressad om min uppkoppling går ner. Och idag är det självklart bredband som gäller. Det är skrämmande och jag blir litet rädd ibland att jag är så beroende. Men samtidigt finns ju hur mycket som helst att ta del av ute på nätet. Och nu talas det om att man vill införa mer kontroll och censur här i USA och att inte vem som helst skall kunna surfa. Det får vi hoppas inte sker. Kram!

Annika said...

Keith:
I know another one ;-)
But maybe more to the iPhone? ;-)))
Yes, internet is god sent. It has changed the world for all us that are far away from family, and old friends.

L:
Haha, IT is so lovely to hear from all of you.
We are all victims.
Yes, the net is the perfect place to keep in touch. And, so great for us that are not "home".
Yes, the computers were so BIG and so slow in the beginning.
Look where we are now.
Amazing!!

Malin:
Hihi, ja du får också räknas in! Kommer man inte ut på nätet så blir man så stressad att det är löjligt.
Kram!!

Annika said...

Penny:
VI är alla lika goda kålsupare. Loving it!! Fast jag kollar nog in dumburken ngn ggn varje kväll också.
Kram!!

Lisa:
SEE!! There you go!! I am so glad that I wrote about Våra Vänners Liv!!
It is the best show out there!
I am so happy you like it!
Yes, the internet is great!
HUGS!!!!!

Musikanta:
Ja, där har du intenet när det är som bäst!
OCH så fantastiskt detta med feedbacken som du fick igår.
OCH så strålande med alla kommenaterer som gulliga och fina läsare skickar varje dag.
DET betyder så mkt!
Ja, visst är det roligt.
Lyssnade på ett gammalt Karlavagnen via nätet igår. Det handlade om Sociala Medier. Lustigt hur vissa är sååå neggiga, och ofta de som knappt provat.
Jag tycker det är en gåva, och Sverige ligger numera närmare än det ngnsin gjort. Världen ligger närmare än ngnsin.
KRAM!!!

Annika said...

Annika:
Hej Annika, VÄLKOMMEN!!
:-)
Ja, det är ett beroende som sätter sig nästan genast, och visst kan det var lite läskigt. Speciellt då man märker hur frustrerad man blir om man inte har uppkoppling.
USCH!!
Men mest är det härligt, fast ibland får man ju begränsa sig.
Kram!!

Marainne:
JAG hör dig!!
STRUL!!!!
TUR att man kan köpa kontantkort iaf. DET är ju faktiskt otroligt bra även om det är högst irriterande med Telia.
HATAR meck. Det ska alltid bara funka...
Kram!!!

A-M:
Välkommen in i klubben. DET är otroligt vilket beroende det är för så många av oss. ja, alla bloggare kan väl kvala in där. Eller egentligen alla.
Visst var det fantastiskk i början med mailen, och det att man fick svar direkt. Jag slutade snart med vanliga brev och började endast eposta. men till mormor skickar jag fortf vanliga brev.
Censur och annat låter mer än skrämmande. DET har jag missat. SÅ får det aldrig bli...
Kram!!

Marianne said...

Hej jag heter Marianne och jag är Internetolist! Hahaha, vi hade tydligen problem både du och jag i går!!! TUR att vi kom igång igen. Jag blir också tokig när det blir så där, och just i går var det förmodligen för att Klas stängde av elen till modemet kvällen innan. Han kommer ALDRIG mer att göra det : ) Jag hade dessutom intervjuer jag skulle göra i går via nätet, och då MÅSTE man ju ha det.

Och jag måste säga att trots att jag nu bor i Sverige, skulle jag inte klara mig utan nätet. Visst, jag kan gå till kiosken och köpa tidningen, jag kan se tv på tv:n, jag kan ringa till kompisar och prata, osv. Men det är ÄNDÅ mycket enklare och smidigare via nätet. Och HUR skulle jag annars kunna läsa hos dig och alla andra???

Praise Internet!

KRAM!

Anna, Fair and True said...

I'm an addict too and it's probably too late for salvation...

Annika said...

Marianne:
nej nätet skulle man inte kalra sig utan, var mna än bodde.
Vi är nog alla totalt beroende.
Men jg vill inte bli avgiftad heller, hehe!!
Det är bara det att det aldrig får strula, så känner man paniken!!
KRAM!!

Anna FT:
OH, I am sure!!
I think it is too late myself, but that os OK :-)