Friday, October 22, 2010

Show and Tell: När tystnad dödar...



Så blev det återigen fredag. Alla fredagstemadeltagare sätter sig ner vid sina datorer och börjar fundera, fundera och fundera och fundera och fundera LITE mer på hur de alla ska tackla Karins uppfift för dagen?
AM i right? OR, AM I RIGHT?

I förra veckan skrev jag att “gränser” var det svåraste temat hittills. Uppenbarligen visste jag inte vad jag gaggade om då.
DET här är det svåraste temat hittills.

När tystnad dödar...
NÄR. TYSTNAD. DÖDAR?

Här är det lätt att gå över till det privata planet, och det har jag ingen lust med.
Det har jag liksom aldrig lust med. Personlig, men inte privat ska en blogg vara. Sägs det. Tycker jag. Också. Visst.

När tystnad dödar?

När jag googlar kommer en skräckfilm upp; dead silence. Skräck, biogodis, Halloween.
Hmmm...inget jag ska skriva om nu. Det har jag ju nyligen gjort...Hmmm

När tystnad dödar?

Jag får upp en annan film också på Silence Kills; The unseen. Frågor, känner inte till, nytt för mig. Bra kanske?

När tystnad dödar?

Som tur är dödar inte tystnaden den här bloggen iallafall. DET är ni som ser till att den inte dör. Det gör ni med alla era fina kommentarer varje dag.
Tack vare era kommantarer, hela tiden, så är det ett sant nöje att skriva denna blogg.
Skulle det däremot inte komma några kommentarer, och jag skulle sitta här och författa för ingen, eller för en bunt tysta läsare. Ja, då skulle bloggen nog dö.
Tystnaden skulle ha dödat den. Utan tvekan.

När tystnad dödar?

HA, när jag googlar på svenska så kommer mina bloggkompisars bloggar upp, och med det veckans tema. Hej alla bloggisar på Google!!

När tystnad dödar?

En kortnovell kommer också upp. En novell jag inte tänkt på under flera år. En kortnovell som jag minns att vi läste i skolan, och som berörde mig då. Stig Dagermans, Att döda ett barn.
Jag läser om novellen framför datorn och tänker att NU berör den mig ännu mer än då jag var tonåring. Nu har jag själv ett barn, jag kör bil dagligen. Lycka kan bytas mot sorg på ingen tid alls.

Nu ska jag inte låta min avsaknad av tystnad döda detta tema mer. Det ska, som alltid, bli mer än intressant att läsa vad ni ANDRA har kommit fram till...


Nilla,
Desiree,
Annika,
Anki,
Strandmamman
Erica
Saltis
Anna
Taina
Musikanta
I am Annika
Maisoui
Inga-Britt
Helena
Olgakatt
Bejla
Anne-Marie
Jenny
Pettas
Annica
Mrs Clapper
Lotta
Simone
Nygammal deltagare:
Lindha

22 comments:

Äventyret framtiden said...

Mon dieu, Annika!
Du är för gullig, här sitter du åter och "divlar" att du inte kan och så kan du!!! Du tog det ju på spiken med att nämna att bloggen dör om inte vi andra kommenterar. Den tystnaden vill ingen av oss aktiva bloggare vara med om för den tystnaden dödar ju.
Toppen!

Stor kram!

Annika said...

Karin:
Pretty girl!!
Det är så här jag får göra när du ställer till det för mig ;-)
Jag får leka med ord.
Men, att en tyst blogg dödar är helt sant. Utan kommentarer, inge blogg.
Det är kommentarer som bär en blogg. det är faktiskt så!!
KRAM OCH TACK FÖR ATT JAG FÅR DAMMA MINA GRÅ!!!

Musikanta said...

Som vanligt är din blogg alltid lika underhållande även om du kanske inte precis har hållit dig till ämnet denna gång, haha!

Jag skulle nog fortsätta blogga ändå, även om jag inte fick några kommentarer. Det är så roligt att skriva!
Många kramar och ha en skön helg önskar Ingrid

Annika said...

Muskanta:
TACKAR och bugar och niger.
Det är så här jag tolkade det idag.
Nej, jag skulle nog lägga ner utan kommentarer, tror jag. Visserligen har man ju en talande statisktik, men ändå...
Nej.
Då skulle det bli dagbok och annat för hela slanten + mails och kanske lite andra skrivuppgifter. Men bloggforumet skulle jag nog lägga ner.
SOM TUR ÄR SLIPPER JAG DET EFTERSOM NI ALLA ALLTID ÄR LIKA GULLIGA!!!!
Kramar i massor!!!

anna of sweden said...

Men hjälp vad svårt. Men du fick så klart till det ändå. :)

Håller med om att en blogg ska vara personlig men inte privat. Och att kommentarer är A och O!

Big fredagshuggies!

Nilla said...

Ha ha, jag googlade också på den meningen för några dagar sedan och hittade samma som du! :-)
Ha det bra.

Annika said...

Anna Swe:
Galet svårt.
Men sant är att en kommentarsfri blogg dödar.
DÄR dödar tystnaden ganska effektivit skulle jag tro.
Nä, privat tycker jag inte heller om.
Not one bit.
Tack för snälla ord!!
Biggest huggies!!

Nilla:
HAHA, ja där ser man...
Ha en fin helg!!

Taina said...

Hörru Annika, det här VAR verkligen en tuff uppgift och jag tycker du fick till det än en gång. Att blogga och aldrig få gensvar måste vara skittufft. Vad skriva om DÅ liksom? Då skulle man ju lika gärna kunna skriva en gammal hederlig dagbok och bli mer privat.

Nä heja bloggar och kommentarer!

Kram på dig!!

Annika said...

Taina:
Visst var det svårt den här veckan...pust!
Tack, vad glad jag blir över att du gillade inlägget.
Visst, att sitta och skriva utan respons skulle vara för trist, alltså.
DÅ skulle jag lägga ner, och ägna mig åt ett annat skrivande istället.
Precis, heja bloggar och kommentarer!!
OCH, kommentera mera!! ALLA!!
KRAMAR

Annika said...

Ja, visst var det svårt idag? tycker att du tolkade väldigt bra som vanligt. Din blogg har blivit en av mina favoriter och jag älskar att frossa i ditt amerikanska liv! =)
Kraaam!

StrandMamman said...

Jag är sååå glad över att du bloggar, så jag hoppas att din blogg lever i minst 100 år än :))) ja ja, det är kanske en viss praktisk omöjlighet i det, men äh, strunt i det ;) Själv känner jag att min blogg håller på och dör en aning, har fått nån psykisk spärr mot att sitta och strula med bilderna (tycker att Bloggers bildfunktion är hopplös...) och då blir det heller inget skrivet. Men egentligen vill jag inte sluta, så det är väl bara att sparka sig själv i baken, hur nu det ska gå till rent fysiskt...?!

"Att döda ett barn" - nu kom jag ihåg att jag läste den boken + skrev ett bokreferat om den i gymnasiet! Ska ta och läsa om den, tack för det!

Tror att jag står över fredagstemat idag, har absolut ingen aning om vad jag skulle skriva om. Ska försöka sätta in mina resebilder i stället..... Ha en skön helg!

Annika said...

Annika:
TACK. JEEEEZUSSS så glad du gör mig!!
TACK Annika!!!
Här får du frossa i det amerikanska ;-) Blandat med svennetankar!!
Jättekram och TACK!!!

Strandmamman:
TACK, T!!
TACK!!
GUD vad glad jag blir!!
Ja, jag har inga planer på att lägga ner. Not one bit!
men det är tack vare er. Utan er, ingen blogg!!
Ja, jag har märkt att du inte är lika flitig på din blogg längre.
Blogger kan strula med bilderna, ajg vet. vad är ditt problem där?
Jag tycker oftast det funkar bra.
du borde kanske byta portal? Vill ju att du ska fortsätta blogga!!!
Att döda ett barn var tänkvärd, så tänkvärd.
Temat är svårt som bara tusan den här veckan.
Gör du ett rese-rep istället.
KRAMAR!!!

Saltistjejen said...

Annika,
hahaha! Ja jag avundades inte er temat för dagen. Det kändes jättesvårt. Men det är intressant att läsa allas tolkningar. Man förundras varje gång över hur kreativa ni alla är!
Ha nu en riktigt fin helg!
kramar!

Tankevågor said...

Ja du Annika det är något jag håller med dig till fullo om....inga kommentarer skulle definitivt ta död på mitt sporadiska bloggande helt och hållet. Det är ju i kommentarerna som det roliga sker....själva kommunikationen med läsarna.

Men jag tycker du fick till det här ändå och som sagt....håll igång bloggandet!
Nu ska jag försöka hoppa runt här till lite bloggare och se hur de fixar dagens svåra fredagstema.

Kram kram och ha en underbar helg!

Annika said...

Saltis:
HAHA, svårt var ordet, sa Bull!!
Jösses.
Snacka huvudbry!!
Men visst är det roligt att se hur folk tolkar det. Inget är rätt och inget fel.
KRAM!!

Londongirl:
Abnsolut, en blogg utan kommentarer skulle snabbt döda skrivlustan, kan jag säga. Det tycke nog alla som bloggar.
Så mer kommentarer!!
Alltid lika välkommet!
TACK, roligt att du tycker jag fick till det. Det var det klart svåraste hittills.
Japp, kolla in resten av deltagarna. En hel del där...
KRAM!!!

Elisabeth said...

Inget lätt tema inte. Men kreativ tolkning, absolut! Vi läste också Att döda ett barn. Det var i högstadiet, om jag inte minns fel. Sedan läste jag om den några år senare, och då berörde den mig MYCKET mer. För det är ju verkligen sådär, att lycka kan bytas så snabbt mot något helt annat.

Lotta said...

Men det blev ju jättebra det där med bloggen! Visst är det jättekul att se hur många som kikar in varje dag men utan kommentarer blir det ju riktigt trist!
Kram och trevlig helg!

Desiree said...

Svårt och klurigt tema men interessant. Jag hade nog inte haft så lätt att få ihop något som du säger utan att det kan bli allt för privat. Även privat kan det vara svårt att komma på något just i denna stund som matchar med detta tema. Du har fått fram en hel del iallfall. Ha en underbar helg.
KRamis!

alegni said...

det var inget lätt tema ni hade denna fredag. jag hade nog inte kommit på något att skriva om, men du tycks ha en outsinlig källa att ösa ur, käraste bloggis!
kram!

Fröken Anki said...

Vad kul det är att läsa allas inlägg den här veckan. Tolkningarna har verkligen blivit olika. Både en del lättsmälta och en del lite tyngre.

Gillar ditt listande av olika tystnader. Viktigaste punkten är nog den om bloggandets röst. :D Ingen blogg utan kommentarer som sagt, hoppas din blogg aldrig tystnar.

kram

Anonymous said...

Ja, det var ett svårt tema, men håller verkligen med dig ( oväntat,va? ;-) ) hihi.. om vi tystnar så dör bloggen.

Kram!

Anna, Fair and True said...

Ja, om man aldrig fick några kommentarer på bloggen då skulle den nog dö. What's the point liksom?!