Friday, September 17, 2010

Show and Tell: Nojor

Ah, till skillnad mot förra veckan har den här veckan passerat i en hast.
Jag är så glad att vi skriver fredag igen. OCH, det är så skönt med helg. Inte minst för Karolina som får sova UT!!!

Olgakatt leder fredagstemat den här månaden, och det är inga lätta uppgifter hon gett oss. Vi får verkligen gnugga våra små grå, och det är bra. Idag ska vi tala om våra nojor.
Jag har fått fundera en hel del på det här med nojor, och om jag har några? Skillnaden är väl dessutom hårfin mellan nojor och käpphästar. You gotta keep them separated...

Nojor...

Hmmm...Jo, jag har noja på att kolla att min dörr är låst. Ibland har det hänt att jag fått åka tillbaka hem bara för att KOLLA att den är låst. Jag brukar känna på den tio gånger då jag låst. SAMMA sak med strykjärnet, jag kan få riktig noja angående det. Såpass att jag bett grannar gå in och dubbelkolla att det verkligen är avstängt då vi rest bort en helg.
Jag har också noja för att min plånbok ska försvinna. Det är min vanligaste mardröm, att jag blir bestulen. Verkligen min allra vanligaste dröm.
OCH det har hänt mig IRL också. Märkligt nog hände det dagen efter att jag drömt plånboksmardrömmen. Ofta i drömmen lämnar tjuven kvar själva plånboken, men alla kort och alla kontanter är borta. Vidrigt.
Den gången det hände på riktigt var Karolina 2 år. Vi var i en leksaksaffär. Karolina satt i sittvagnen. Jag hade handväskan i nätkassen vid handtagen på vagnen. I affären fanns bara andra barnfamiljer, mest mammor och barn eftersom det var en vardagsförmiddag. Sedan, då jag skulle betala var hela min plånbok borta. Det kändes som att få en spann isvatten över sig. Glömmer det aldrig.
Peter och jag polisanmälde och spärrade alla kort så fort vi kunde, sen fick jag fixa nytt körkort. Flera månader efteråt ringde de från en soptipp i Alexandria, VA och sa att de hittat mitt körkort.
Som tur är hann tjuven aldrig använda mina kontokort.
USCH, sedan den gången har nojan inte blivit bättre. Fördelen är dock att jag har KOLL.





Andra nojor: att det ska hända Karolina och Peter något hemskt. Eller resten av familjen. USCH!! OM Karolina är lite sen hem från skolan, eller från någon kompis börjar fantasin skena på mig. Samma sak om Peter är sen från jobbet. Antar att det är en vanlig noja?


Min mörk(och spök)rädlsa är också en noja som jag försöker mota i grind. Det har blivit bättre med den. Jag inser att det inte går att hålla på att noja om mörker, och inte heller om spöken. Ser man ett spöke så gör man väl det, då får man bara digga läget...
Ingen logik biter på ovan nämda nojor, bara så att ni vet. Men jag jobbar på det. Det gör jag verkligen.




Käpphästar, eller pet peeves, är en helt annan historia. DET har jag massor (speciellt då jag kör bil). Men jag tror inte vi ska gå in på dem här idag...

Anyway, people...noja inte för mycket så här på fredagen. Have a good one instead!
Vi höres här på bloggen imorgon igen, om ni så vill och önskar...

Yes, alla bilder straight from the net idag igen...

Nilla,
Desiree,
Annika,
Anki,
Strandmamman
Erica
Saltis
Anna
Taina (deltar inte under september månad)
Musikanta
I am Annika
Maisoui
Inga-Britt
Helena
Olgakatt
Bejla
Anne-Marie
Jenny
Pettas
Annica
Mrs Clapper
Lotta
NYgammal deltagare, välkommen tillbaka!!!
Simone

28 comments:

Elisabeth said...

Fy vad hemskt med plånboken! Sedan allt detta som ska ordnas också, usch och fy. Det där med att att noja över om dörren är låst eller inte känner jag igen. Detta trots att det inte spelar så stor roll där jag bor, eftersom det är portkod. Men ändå... Sedan nojar jag över att ha bokat fel tvättid, eller minnas fel tid. Jag måste ALLTID kontrollera detta flera gånger, haha. :D

anna of sweden said...

Nä, nojor och logik hör ju ihop. Tyvärr! För tänk vad det lätt det hade varit då. Då hade man sluppit läkarnojor till exempel ...

Hoppas att du får en härlig helg. Visst ska det bli skönt för skolbarnen att få vila ut. Tempot är högt redan från början. Ingen mjukstart här inte.

Big huggies min kära bloggbuddy!

Annika said...

Elisabeth:
Ja, det var så vidrigt den gången jag blev bestulen!
USCH, och allt strul som följde i dess kölvatten. TVI!!
Vet du, inatt sov vi med olåst dörr här. K kom hem sent från en HS fotbollsmatch. Jag hade lagt mig, och Peter jobbade på kontoret. Imorse märkte jag att ingen låst, guuulp. OH well...
Men just det där att lämna huset och inte tro att det är låst är en noja...Precis så som du känner känner jag. Ja jag kan också kolla tidsbestöllningar o dyl flera ggr.

Anna Swe:
MY GOD!!
DÄR SA DU JU DET!! LÄKARNOJA!!! SHIT, right on the money!! Hur kunde jag glömma DEN!????
Japp!
Ja, skönt med helg. Läxor fr första dagen, och inte nådigt heller. Hoppas de små får en fin helg.
Huggies till dig också kära bloggvän!!!!

Fröken Anki said...

Hehe, sa da ar vi tva med dorrgrejen i alla fall. Jag maste ocksa aka tilbaka ibland och kanna pa dorren eller kolla att jag stangt garageporten.

Usch vad hemskt att bli av med planboken sa dar. Det kollar jag ocksa alltid innan jag gar ut affaren faktiskt. Att jag har den i handvaskan. Det ar en san grej man inte vill bli av med. Det blir sa mycket strul och pyssel da.

Intressant och kul tema idag dock. Hon ar finurlig Olgakatten!

Ha en fin fredag! Kram

Lotta said...

Ja, dörren måste alltid kollas minst tre gånger. Likaså kaffebryggaren. Jag har lite bekymmer med bilen också och måste kolla så att jag låst den ordentligt. Hihi, roligt att läsa om nojor och se att man inte är ensam om sina hyss!
kram och trevlig helg!

Erica Pettersson said...

Oj, det var flera saker som stämmer in på mig också som jag inte tänkte på!
Det där med att kolla om dörren är låst känner jag igen mer än väl! Jag måste alltid kolla flera gånger så att jag verkligen låst... Jag brukar säga till mig själv typ "Nu låser jag", det brukar hjälpa senare ;)
Däremot brukar jag även noja mig att jag ska tappa mina nycklar, speciellt när jag lånat mina föräldrars bil så att jag har deras bilnycklar... ;)
Förstår att det var jobbigt med den försvunna plånboken! Har aldrig varit med om det själv, men usch vad hemskt det skulle vara!

Ja, att det ska hända något med familjemedlemmar eller andra närstående är förmodligen en av de vanligaste nojorna. Har den nojan själv, och jag tror det bottnar i att jag är LIVRÄDD för att förlora någon närstående, eftersom jag aldrig varit med om det tidigare.

Mörkrädd är jag också, så jag vet hur det känns.

Hoppas att din helg blir trevlig!
MVH /Erica

Miss Marie said...

Usch ja, att tappa plånboken är ju bland det värsta som kan hända! Det, mobil och nycklar har jag alltid STENkoll på, värsta mardrömmen vore ju verkligen om man tappade dom.. Hua!

Ha en trevlig helg, kram!

Annika said...

Anki:
Dörrgrejjen är nog en riktigt klassiker bland nojor, tror jag. Vi är många som delar den.
Jag kan verkligen börja noja över sånt då jag har åkt hemifrån. USCH!!
Ja, att bli av med plånboken var vidrigt. OCH så märkligt att jag drömt drömmen natten innan.
Allt struk som följde, alla spärrningar etc var så jobbigt. SAMT att behöva åka till DMV och fixa nytt körkort, åååååå....
Ja, Olgakatten har verkligen kommit på trixiga teman.
Kram!!

Lotta:
Ja, det har verkligen varit kul att läsa om nojorna den här veckan. Många kan man skriva under på!!!
Kram!!

Erica:
SAMMA här...Den här veckan, då jag läst runt, har jag blivit påmind om egna nojor som jag nog förträngt, hehe...
JAPP, jag brukar också säga högt till mig själv "NU är sladden utdragen, den ligger på strykbordet". Det hjälper ibland, inbland inte...
OCH mörkrädslan delar vi, Erica!
Ha en fin helg!
Kram!

Annika said...

Marie:
JA, det var en sådan vidrig känsla...SÅ fruktansvärd. Är förtvånad över att den morsan inte knyckte min mobil också...
Så chockartat. Sen dess har jag stenkoll, alltid. men drömmen drömmer jag ofta.
Ha en bra helg.
Kram!

Desiree said...

Jag tror vi alla har en massa nojjor och de nojjor du har är nog väldigt vanliga. Hemskt det där med plånboken. Vilken tur att du hann upptäcka det så snabbt och spärra allt innan det hände något ännu värre. Jag brukar också bli helt iskall om man först inte hittar nycklar eller plånbok i väskan och kanske har lagt det i något annat fack eller något kreditkort som man bytt plats på. Usch sådant är hemskt. I USA behöver man ju också vara rädd för identity theft i samband med att plånbok och sådant försvinner. Ha en skön helg och glöm nojjorna :-)
Kramis!

Annika said...

Desiree:
Jag vet, det där ,ed identify theft hände en kompis svärmor för tio år sen. OCH svärmoderna har fortfarande känningar av det. För jävligt.
Jag minns att jag ar skiträdd för att ha råkat ut för detsamma då min plånbok försvann.
Ja, jag tror också mina nojor är vanliga. Jag borde ha lagt till läkar och sjukdomsskräck också, för det har jag.
Inga nojjor idag, inte...
Massor med bautakramar till DIG!!!

olgakatt said...

Jag har också blivit bestulen på plånboken en gång - på Stockholms central. Biljetterna till nästa tåg jag skulle med hade jag på annat ställe så jag upptäckte stölden först i Örebro. Vilken fasa att stå på en station långt hemifrån utan ens en spänn att lägga i bagageskåpet!Jag glömmer det aldrig!Jag fick GÅ till det ställe jag skulle på konferens där jag tack och lov träffade folk jag kände som kunde låna mig pengar. Allt strul efteråt med körkort osv skall vi bara inte tala om.
Konstigt nog har det ändå inte gett mig noja...

Annika said...

Olgakatt:
FY tusan, säger jag. DITT var värre än MITT!
MARDRÖM!!
Ja, den där känslan då man förstår att man blivit bestulen är så obeskrivligt vidrig...
ja, och allt strul som följer i dess kölvatten. TVI!!

Saltistjejen said...

Plönbok är INTE kul att bli av med. Hände ju mig fast för många år sedan. Gick på gymnasiet då och blev bestulen på T-centralen. Klassiskt... På den tiden var det ändå itne så farligt för då hade jag ju inte så mycket i den ändå. Men minns att jag nyligen fått mitt första körkort och det försvann såklart. Plus biljetter jag köpt till en konsert (orsaken till att jag var i Stockholm då) men jag köpte minsann om dem hahaha! Det var klart värre här när jag råkade ut för min ID-theft just efter att E kommit till världen!!!! FY! DET var hemskt! Och då var man ju trött och ahde annat att tänka på också. Det var otaliga timmar i telefon innan man fått kontalt med alla företag och anmält det hela. Sedan ifyllandet av alla formulär. Och besök flera ggr på polistationen. Puh! Det är nog en liten skräck jag känner fortfarande - att det ska hända igen.
Ha nu en fin helg!
kram!!!

Annika said...

Saltis.
Exakt, har det en ggn hänt så kan man inte släppa det.
Det är så vidrigt då det händer.
ID theft ja, det måste vara ett HELL då det händer. Min kompis svärmor dras med sviterna ännu, och det är över tio år sen hon blev bestulen.
Har du märkt av ngt problem sen du drabbades?
USCH, det är nog det värsta det där...

T-centan är ett lurt ställe i Sthlm. DÄR får man verkligen se upp.
Usch!

Kram!!

Musikanta said...

Det är en otäck känsla att upptäcka att man är bestulen. Jag har också blivit av med plånboken i Den förbjudna staden i Peking. Skulle köpa en glass och där fanns inte någon plånbok i väskan.

Men som väl var hade jag lämnat alla kort hemma i Sverige och kreditkort hade bara MM då. Kom aldrig ihåg hur mycket pengar jag hade, men en del var det i alla fall...

Jag är fruktansvärt mörkrädd om jag någon gång sover ensam i vårt hus. Inte så mycket för spöken som för inbrott etc. Tycker att jag hör att det prasslar och knäpper överallt. Sover aldrig utan en lampa tänd vid dessa tillfällen. Det är de enda tillfällen när jag verkligen önskar att jag hade haft en hund...

Rolig bild, den sista!
Många kramar från Ingrid

Äventyret framtiden said...

Där ser man, man blir påmind om nojor när man läser om andras:). Plånboken är ju den som checkas allra mest och oftast när man är ute på resa..inte annars:). På Centralen i Stockholm blev jag bestulen när jag var på väg att stiga ombord på tåget till Norrköping en gång. Jag hade ryggsäck på mig. Plånboken hade jag i behån till all lycka, annars hade jag säkert blivit av med den, men ur ryggsäcken försvann en apelsin och ett set strumpstickor, haha. Snopen tjuv...

Kramar

Fritt ur hjärtat said...

Stopp och belägg,mörkerrädsla är ingen noja... det skulle ju innebära att jag har fler;-)
Visst bär man en ständig oro att något ska hända de nära och kära fast hos oss har det gjort det i parti och minut så man blir nästan skadad av att vilja ha kontroll på allt och alla.

Marianne said...

Mitt största är nycklarna, dem vill jag helst ha i byxfickan i stället för i handväskan IFALL den skulle försvinna. Har jag bara nycklarna kan jag ju komma in i alla fall.

Hade en granne ett tag som var lite nojig, hon kom och ringde på och ville att man skulle komma in till henne - när hon var hemma - och kolla så att hon hade stängt av spisen. DET måste ha varit jobbigt att ha som noja.

Trist med plånboken. Jag har - ta i trä - klarat mig från det. Haha, hade förresten en arbetskamrat ett tag som av olika orsaker ibland hade rätt mycket kontanter, men han kunde ändå lägga plånboken på stolen bredvid om man satt och åt lunch och sedan bara glömma bort den och gå därifrån! Snacka om att JAG blev nojig av det : D

KRAM!

Anne said...

Fy vad hemskt med din plånbok, jag får kalla kårar bara att läsa om det. Det där är ju en stor skräck att råka ut för, helt klart en noja hos mig också. Men som du säger, fördelen för dig är att du pga denna noja har koll. Det känner jag själv också, har noggrann koll på plånboken och kan känna efter stup i kvarten. Men det är klart, även med koll så kan man ju ha otur och det råkar hända nåt. Men fy alltså. Lustigt hur den senare upphittades och de ringer från soptippen, skönt på nåt sätt det blev ett konkret slut på plånbokshistorien, många gånger får man säkert aldrig veta vart den försvann och den upphittas aldrig.
För övrigt så är dina nojor något jag helt kan skriva under på själv. Och nej, logik biter verkligen inte på nojor...
Ha en riktigt bra fredag! KRAM
Förresten, håller helt med dig om dödsstraffinlägget. Helt och hållet. Försökte klicka på artikeln men det fanns ingen länk, har du kvar länken så länka gärna på nytt. Vore kul läsa artikeln.

Anna, Fair and True said...

Jag oroar mig inte så mycket för att förlora plånboken (kanske för det inte hänt mig än *peppar, peppar*) men brukar kolla kaffebryggaren och annat, om jag nyligen använt den vill säga. Dörren oroar jag mig inte för eftersom underlåset låses automatiskt. Peter kanske gör det dock, eller så är han mest tanksprid och/eller morgontrött, för han brukar låsa in mig utifrån. Tur att jag kan låsa upp sjutillhållarlåset (eller vad det nu heter) inifrån! :)

Oro för att något ska hända sina nära och kära är vanligt, och på ett sätt inte en noja om man ändå har det kontroll. Går man och oroar sig hela dagarna kanske man har ett problem iofs ;)

Jag gillar ditt "ser man ett spöke får man gilla läget" ha ha :) Jag gillar inte mörker och sover gärna med någon lampa tänd när Peter är borta men det är nog inte direkt spöken jag är rädd för utan att någon ska ha tagit sig in i lägenheten.

Men kan du inte berätta lite om dina pet peeves?!

Taina said...

Hahahaha! Nojmaija där! Men jag tror faktiskt de flesta har just den där känslan av att inte ha stängt av strykjärnet eller spisen. Skaffade mig både strykjärn som kaffebryggare, som stänger av sig själva efter ett tag. Det är ganska skönt faktiskt.

Apropå spöken så är jag också spökrädd och kan meddela att jag bodde i svägerskans hus som visst ska krylla av spöken. Men nu syntes de inte till. Det betyder väl att spöken är mer rädda för mig än jag för dem?

Trevlig helg på dig!!! I am back !

Kramar!

Humlan said...

Jodu, även här har veckan farit fram som en raket och jag har nu läst ikapp på din blogg. Kan säga att jag mest nickat och hållit med, så några intressanta motvallskommentarer hade du inte fått av mig! Men här är några reflektioner lite i efterskott;
-Jag hoppas du får ordning på ditt knä!
-Jag hoppas att den dödsdömnde får straffet omvandlat till fängelse! (Fast frågan är hur mycket hon ska straffas om hon nu är mentalt är omyndig?!)
-Dina trädgårdsbilder ser härliga ut och det låter verkligen som ni har ett underbart väder just nu! Men det är besvärligt med torka!

Dagens inlägg handlar verkligen om sådant som man önskar att man slapp! Men vi är nog alla drabbade och ofta av liknande saker. Att bli av med plånbok och nycklar är en av mina nojor (jag har blivit bestulen på plånboken en gång, fick tillbaka allt utom kontanterna) och jag har full förståelse för dina andra.

Till sist; Jag gillar verkligen dina spöken! Är de målade på en vägg?

Ha en skön fredagkväll!
Kram!

Anne-Marie said...

Det har hänt mig inte bara en gång att jag faktiskt gått tillbaka för att kolla ytterdörren. Det där med plånboken låter obehagligt. Jag var med om en märklig upplevelse på en restaurang i Stockholm för många år sedan. Jag och en kompis satt mitt emot varandra och åt. Min väska stod på golvet och plånboken fanns i väskan. Min kompis och jag skulle efter middagen gå på bio och när vi kom dit upptäckte jag att mina pengar var borta men allt annat fanns kvar! Jag ringde till restaurangen dagen därpå för att upplysa dem om att de hade ficktjuvar. Jodå, det var de väl medvetna om och de hade civilklädda poliser på restaurangen - som också blivit bestulna! Litet komiskt trots allt. Min mörkrädsla har avtagit markant med åren. Ha en fin helg och kram!

Annika said...

Musikanta:
USCH vad många av oss som blivit av med plånkorna. Skrämmande.
Att bli av med kredit och kontokort är det värsta, och med körkort och annat.
USCH!!
Mörkrädda du, vi kan ta varandra i hand.
Jag har också skitsvårt att sova då Peter är borta. FY, vilket handikapp, men jaghar nog jobbat bort en del av det. Fortfarande finns dock mkt kvar.
Kram!!

Karin:
HAHA, den tjuven fick sig minsann. Men han stal iaf din frukt och dina stickor.
Snopet ja, och smart av dig att ha plånkan i behån!!!
Kram!!

Simone:
ELLER HUR?? Jag har blivit påmind om sååå många nojor den här veckan, inte klokt...
Vet inte om jag vill veta så mkt mer :-)
Och inte du heller, förmodligen! Kram!!

Annika said...

Marianne:
Nycklar är klar nojvarning. Jag vet.
Att bli av med dem är ingen höjdare, har inte hänt mig att jag blivit bestulen på nycklar, men vilken mara det skulle vara.
Din granne låter som om hon dras med rena tvångstankar. INTE kul det där, för ngn. Inte för dig och INTE för henne.
OCH din fd arbetskamrat...OJ oj, det hade jag inte fixat.
Kram!!

Anne:
Ja, det var som en kalldusch då jag insåg att jag faktiskt blivit bestulen. DÄRTILL av en annan småbarnsmamma. Usch!
Det tog lång tid innan samtalet kom fr soptippen, men det kändes rätt skönt då det kom. de skickade tillbaks det gamla körkortet.
Ja, dödsstraffet ja...
Finns inte länken längre?
Hmmm...ska kolla om jag hittar artikeln igen.
Den ligger iaf på washington post.
BRA att du håller med mig. På torsdag avgörs hennes öde.
Kram!

Anna:
Ja, usch, det är samma noja jag har om strykjärnet som du har med kaffebryggaren.
Blir galen.
TUR att du kan låsa upp inifrån då du blir inlåst ;-)))
ja, nojan med nära och kära tror jag att vi alla bär på, faktiskt.
Ständigt denna underliggande oro.
HIHI, ja ser man ett spöke så får man nog vackert digga läget...OCH ja, jag är också rädd för inbrott. har larm i huset, och larmet hjälper mig att koppla av. Men jag skulle skita på mig om det började tjuta...
USCH!!
Kram!

Annika said...

Taina:
NICE to have you back!!
ja, vi har alla våra nojor.
Jösses, om jag hade sovit i din svägerskas hus hade jag inte kunnat sova en blund, haha!!
PLÅGA!!!
Kram och skönt att ha dig på rätt sida pölen igen!

Humlan:
HAHA, spökbilden kommer från nätet. Tror jag sökte på spöken, kort och gott...
Kan vara en tavla. den är söt.
Idag ska tid beställas hos läkare...
OCH ja, på to bestäms kvinnans öde...Jag tror inte hon blir benådad.
Nojor ja, de har vi nog alla. Man skulle önska att man fick slippa dem.
Kram!

A-M:
Lite komiskt det där att tom poliserna blev bestulna. DÅ var det minsann skickliga ficktjuvar, måste jag säga...
VAD skönt att du jobbar bort din mörkrädsla. jag jobbar på detsamma, och det går framåt med ministeg.
Kram!!

HeLena said...

Jag trodde jag hade kommenterat här... nåväl jag gör väl ett nytt försök..

Jag hade också noja på strykjärn tidigare. Jag lärde mig att varje gång jag drar ur sladden så säger jag högt -nu har jag dragit ur sladden till strykjärnet, det är avstängt! När jag senare tänker på om jag gjorde det eller inte så kommer jag ihåg att jag har sagt och gjort det. Fungerar verkligen!! Säkert även när du låser dörren!!
Jag har aldrig blivit av med någon plånbok eller så men vi blev bestulna på vår bil en gång, otroligt kränkande, verkligen!! Och jag förstår att man kan bli nojig..


Kramar!!