Friday, September 24, 2010

Show and Tell: Kommentarer...

Fredagstemadags igen så här den sista fredagen i september.
Tack Olgakatt för kluriga, och intressanta ämnen.
Pettas tar över under oktober månad, och här är hennes val av teman:

1 oktober- Med öppet sinne tar jag emot....
8 oktober- Historien upprepar sig
15 oktober- Gränser
22 oktober- När tystnad dödar
29 oktober- När jag slutade tro på tomten/storken


Nej, just det, inte lätt inte...
Det blir att gnugga de grå. Trevligt. Svårt.

Men, nu är det nu och vi ska fundera på ”en kommentar jag aldrig glömmer”.
Vet inte vad jag ska skriva om den saken?
Som bloggare är man van vid kommentarer på daglig basis. Kommentarer är en bloggs blod och vitaminer. Utan kommenter, ingen blogg. De är underbara för bloggskribenten! OM vi nu ska ponera att det är sådana kommentarer vi ska tala om.
Jag har haft tur som sällan fått märkliga, eller elaka kommentarer. Jag är väldigt, väldigt tacksam för det för jag vet hur jag tagit åt mig av de få egendomliga som varit anonyma någon gång ibland.
Just nu minns jag dem knappt, men en gång skrev någon att jag var homofob eftersom jag skrev om killar i konståkningsskridskor på isrinken i Reston. Anonym var den kommentaren.
Men, nej, jag har varit förskonad (hittills) från elakheter. SÅ tacksam för det, som sagt.
Det finns en tjej som bloggar ifrån USA som fick ta emot de elakaste av elaka kommentarer på sin blogg. Till sist bytte hon forum, och sen verkar de elaka kommentarerna ha försvunnit.





Men, det finns ju andra kommentarer också, IRL. Visst har jag fått kommentarer jag aldrig glömmer. Många är för privata för att jag skulle vilja skriva om dem här, så jag avstår.
Men, en kommentar som retar mig som pesten är kommentarer om varför jag valt att vara hemma, och inte arbeta utanför hemmet..
De som ställer dessa frågor är bosatta i Sverige, eller i Finland. Den som frågar kan vara i vilken ålder som helst. Oftast är det dock mina föräldrars generation som är värst. Men frågan kommer även från yngre:
-VAD GÖÖÖÖÖÖÖÖÖR du hela dagarna???? Meh, varför jobbar du inte? NÄR ska du börja jobba?
Men hur får du tiiiiiiiiden att gååååå????




OM ni visste hur det vrider sig inom mig när jag hör detta. OK, det är mitt val. Mitt val. Jag har valt det här därför att vi har lyckan att ha RÅD med det.
Jag sköter skjutsning, matlagning, hämtningar och lämningar, städar gör jag (fast jag inte är pigg på det). Jag skriver på min blogg, jag skriver även annat under dagarna, jag tränar, jag träffar vänner som lever samma liv som jag. DET är inget ovanligt i USA att vara hemma, ingen lyfter på ögonbrynen åt det.
Medan det för folk hemma är lika provocerande som om jag sa att jag gick på stritan, typ. Eller, ja det var överdrivet, men ni förstår nog...


DET ÄR ANNORLUNDA här. ALLT är inte som i Sverige eller i Finland. Annorlunda är ett bra ord att kunna....OCH ett bra ord att lära sig.
Jag är helt och hållet tillfreds med det liv jag lever. Vill inte byta med någon. Kvinnofälla? Nej, det tycker jag inte. Jag har isåfall valt fällan med öppna ögon och öppna sinnen.




Det jag är gladast över är att jag uppfostrat Karolina till en flicka som älskar bägge sina länder. Det faktum att hon pratar svenska flytande, att hon får del av kulturen, att vi kan vara hemma hela somrarna. ATT det är det första hon talar om när hon presenterar sig på HS på lektionerna är: ”I am Swedish, I speak Swedish fluently” . Ah, det värmer ens modershjärta att jag gett henne det arvet, och den stoltheten, fastän jag varit ensam om det, med Peters fulla stöd förstås, men ändå ensam.

Peter är egentligen en duktigare hemmafru än jag är. Han har inte så mycket emot att städa. Jag har inte så mycket emot att laga mat, och höja mysfaktorn. Kombinerat skulle vi vara den perfekta hemmafrun.

Egentligen är jag tom less att skriva om detta på min blogg (jag har skrivit om det förr. FLERA gånger).
Men jag är ännu mer less på kommentarer från både kända och okända hemmavid.
OCH detta är ett problem jag delar med alla mina skandinaviska medsystrar i USA som valt att vara hemma. ALLA kommer tillbaka från Norden med samma tröttsamma kommentarer i säcken med sommarminnen. Samma sak sommar efter sommar. TUR att vi har varandra att ventilera med.

NOG om det. NU!

Kan berätta att TUNG sommar råder fastän det är HÖST på riktigt! Vad sägs om 35 grader som det var igår? 35 grader och FUKT så in i bängen!!
TVI och TVI vad jag är LESS.

Och, med det önskar jag alla en fin fredag och ni är alla välkomna att titta in imorgon igen!

Nilla,
Desiree,
Annika,
Anki,
Strandmamman
Erica
Saltis
Anna
Taina (deltar inte under september månad)
Musikanta
I am Annika
Maisoui
Inga-Britt
Helena
Olgakatt
Bejla
Anne-Marie
Jenny
Pettas
Annica
Mrs Clapper
Lotta
NYgammal deltagare, välkommen tillbaka!!!
Simone

Alla bilder från nätet...

44 comments:

Äventyret framtiden said...

Ja just det! Det där är kommentarer som sårar; är du bara hemma? Jättekorkat dessutom att utgå från någonting som någon har bestämt att skall vara på ett speciellt sätt. Hemmafru skall man inte vara, förspilld kvinnokraft osv har man hört många gånger i politiska, märkväl kvinnliga läger. Du hör inte detta från män.
Jag har alltid velat vara hemma med mina barn, men inte kunnat, utan har alltid varit tvingad till att få familjeekonomin att gå ihop. (Inte nu längre och nu är de vuxna) Jag tror faktiskt att om man kan så skall man vara hemma med sina barn så länge man kan. Det betalar sig i slutänden, nu detta utan att ge någon dåligt samvete som inte kan vara hemma eller vill vara hemma, men finns möjlighet och vilja så varför inte? Det är ju vars och ens eget beslut att göra som den vill och kan.
Kramar!

Tankevågor said...

Egentligen är det märkligt att du fortfarande kan få den frågan när du är hemma i Skandinavien....
Man kan tycka att de borde veta det vid det här laget.

Men vet du Annika jag tror inte att alla som fäller en sån kommentar gör det med något "ifrågasättande" i tankarna....jag tror mer att det är lite spännande att få reda på hur livet för dig ser ut när du har dagar utan ett förvärvsarbete.
Men jag kan förstå om det känns så för dig som om folk ifrågasätter och tycker det är konstigt.
En del kanske gör det också.

JAG skulle i dagens läge inte alls ha något problem med att vara hemma mer.
Mina lediga fredagar är guld värda!!! Ibland har jag tänkt att jag skulle gå ner ännu mer i tid på mitt jobb (och jag har också råd med det) men inte än...det blir liksom svårt att ha det ansvaret då som jag vill ha för en klass.

Jag skulle i alla fall inte alls ha svårt att fylla mina dagar om jag inte förvärvsarbetade. Inte ett smack! :-))

Massor av kramar från lediga Lisbeth

Annika said...

Karin:
Ja, just det. Man blir så ställd då de kommer.
Liksom helt förtappad på ngt märkligt sätt.
Nej, det är mest kvinnor som ställer frågan. OCH oftast de i mina fldrars generation.
OCH till oss alla som valt att vara hemma.
Varför inte, kan jag tycka? Varför inte om det går ekonomiskt.
Så visst, det är verkligen personligt.
Stor kram!!

Londongirl:
JA, och det är samma personer som frågar ofta. HUR irriterande är inte det...
Men visst förstår jag också att folk är nyfikna, men då ställs frågan ofta på ett annat sätt. Man känner att det är mer av intresse.
ATT fylla dagarna är inte svårt, kan jag säga. Tvärtom.
OCH jag förstår att du verkligen gillar dina lediga fredagar massor.
KRAM!!!

Fritt ur hjärtat said...

Vet inte vad jag ska säga egwntligen, men jag förstår, precis som hos Saltis att det är lätt att ta åt sig. Varför folk bryr sig och orkar tänka på det undrar jag.
Jag tänker erkänna att känner jag något är det viss avund, du/ni har ialla fall ett val. Jag hade gärna varit hemmafru men de medlen har vi aldrig haft. STå på dig:-)

Lotta said...

Jag förstår att du är trött på att höra den kommentaren! En väninna till mig valde att stanna hemma med sina små i flera år. Nu var ju detta i Sverige och om du visste vilka elaka kommentarer hon fick! Det här verkar vara ett riktigt rött skynke!

Jag pluggade när Linnea var liten och var hemma väldigt mycket. Perfekt!

Kram!

Malin said...

Det är inte kul att bli ifrågasatt för de val man gör. Vi har precis flyttat till USA och här har inte en enda människa funderat över varför jag inte jobbar. Väldigt skönt, för att det var väldigt ifrågasatt av vissa i Sverige!

Lena said...

För många i Sverige i alla fall är yrket en stor del av identiteten. Lite märkligt för vi är ju inte vårt jobb, men det är ju nästan den första frågan som ställs när människor träffas för första gången.
Det är väl bara att glädjas med människor som har möjligheten att välja hur de vill ha det. Jag skulle numera lätt kunna arbeta mindre, men det är lite komplicerat.
Att återkommande få frågan känns lite oförskämt. Jag hade nog känt mig nedvärderad och irriterad.

Annika said...

Simone:
Exakt, saltis och jag var lite inne på samma tema idag: Annorlunda. Annorlunda tänk!
Annorlunda liv.
Det är faktiskt smått jobbigt att få dessa kommentaere som stölls precis på samma sätt som jag skriver.
Jo, jag är glad att vi har det här valet, och att det går att leva så här.
Kram!


Lotta:
Jamen ja, jag förstår att din väninna fick höra allt möjligt. För hemma är det ju nästintill ingen som är hemma.
Som sagt, för oss funkar detta utmärkt.
Men, visst är det ett rött skynke hemmavid.
Kram!!!

Malin:
Välkommen hit!! Ny i USA alltså. Ska kolla in din blogg!
Precis, här höjer ingen på ögonbrynen åt hemmamammor. Jo, jag kan tro att du fått din beskärda del av kommentarer hemmavid. Haven't we all? Alla som bor i USA och är hemmamammor får dessa kommanterer. Otroligt.
Välkommen tillbaka!!!!

Lena said...

Oj, jag glömde: Fina bilder från promenaden. The Wharf påminner litelite om en del av Västra hamnen i Malmö.

Annika said...

Lena:
Ja, det är irriterande.
Jobbet är ju en stor del här också, men ingen skulle komma på tanken att ifrågasätta valet här. Ingen.
DET är det som gör mig trött hemma att det är samma människor som år efter åt ställer samma trötta frågor...

Annika said...

Lena igen:
KUL att du gillade prommisen.
OCh ja,visst är the Wharf fint. Skulle gärna ta mig en titt pp Västra Hamnen i Malmö.

Brysselkakan said...

Jo du... den kommentaren har man ju fått... Och efter att Hollywood fruar började visas i svensk tv så får man höra: - Jaha, du lever som Anna Anka, du...
NEJ! Jag lever inte som henne...

När våra barn var små så valde jag att vara hemma i 7 år sammanlagt (inkl lite föräldraledighet), vi levde på en lön, vilket inte var lätt i Sverige och maken var då officer och tjänade ju inte högar av pengar direkt... Det var en tuff tid ekonomiskt men jag ångar inte en sekund! Jag är övertygad om att våra barn inte hade varit så underbara och fantastiska om de inte fått denna tid!

Nu är jag hemma, tar hand om maken, yngsta sonen, mig själv och hemmet. Inte har jag svårt att få tiden att gå! Men jag kan oxå unna mig dagar då jag gör... ingenting!

Annika said...

Du, att vara hemma med barn är det tuffaste jobbet i världen! Det säger till och med Oprah så då måste det vara så =) Jag beundrar folk som är hemma, verkligen. Själv har jag ju valt att studera på distans nu och det är nästan så man skäms lite att man är hemma, att man inte går till ett jobb rent fysiskt. Nej du, jag tror folk är avundsjuka för att de inte har råd =)
Kram!

Sporty Spice said...

Det handlar om bristande förståelse och kunskap. Att vara "hemmafru" i Sverige är ju en helt annan grej än att vara det här. I Sverige åker ungarna skolbuss, de går till fotbollsträningen och cyklar hem från skolan själva. Här är ju mammorna värsta taxibolagen och halva dagen går ju åt att skjutsa och hämta. Sen tror JAG att det handlar liiite om avundsjuka. För innerst inne vill de nog själva säga upp sig från sitt tråkiga jobb och få styra över sin egen tillvaro och vara hemmaarbetande. Tror jag. Det handlar ju i grunden om att göra det man själv mår bra av. Personligen skulle jag må piss om jag inte fick eller kunde jobba. När jag tar mig an en ny PT-kund eller får ett spännande skrivaruppdrag av en tidning ja det är då jag "lever". Det är då jag mår som bäst och det gör mig till en bättre person även privat.

Jag får ofta kommentarer om mitt jobb av typen "gud vilken tur du har". Precis som om det skulle vara TUR att jag kan jobba som frilans, få träffa spännande personer och resa. Det här har jag ju jobbat för i snart 15 år, knappast ett bananskal som jag halkat in på. jag säger som min klocka mamma: "Det är inte tur - det är skicklighet".

Saltistjejen said...

Annika,
jag har så svårt att förstå varför folk (särkslt svenskar då tycker jag, men det kan vara för att jag träffar svenskar och inte andra nationaliteter när jag är i Sverige) inte bara kan acceptera och RESPEKTERA att olika personer kan göra olika livsval. Det som passar en kanske inte passar en annan. Jag har sååå svårt att förstå det. varför ska det ständigt stötas o blötas om man väljer annorlunda än mainstream-svensken?????!!! Det var ju även lite det handlade om när JAG fick de lite mer negativa kommentarerna på min blogg (som jag skrev om i dagens fredagstema). Att man itne gör som alla svenskar och är hemma 10-12 månader med sitt barn om man är mamma och resten av de ca 6 månaderna om man är pappa. Som sagt. Sverige är UNIKT med sin generösa färldraledighet. HÄR kan man inte göra det, men ärligt talat vet jag iten om jag velat stanna hemma sååå länge ens om jag kunnat. Inte på heltid iallafall. MEN sådant är fult fult ful och frmaförallt FEL i svenskars ögon. Att stanna hemma för lite är INTE bra. At tstanna hemma för MYCKEt är HELLER INTE bra! Som du. Att vilja vara hemma på heltid är fulare än fulast i Sverige. Varför då????? jag kan itne förstå. OM man har möjligheten och önskar varför ska man då inte kunna inrätta sitt liv på det sätt man själv och ens familj tycker känns bäst för alla inblandade. Det är ju en själv det handlar om, inte att man vill att alla andra ska leva samma liv. Vet inte om det är typiskt svenskt men jag känner att man här har högre i tak vad gäller respekt för hur andra väljer att leva SINA liv. Förstår att du blir trött på sådana kommentarer.
Stor kram!

Saltistjejen said...

Du, jag skrev förresten en lååång kommentar till ditt gårdagsinlägg (igår) men den försvann och sedan hade jag inte tid att skriva om. MEn jag vill säga att jag tycker att det var roligt att du visade bilder igår och att The Wharf såg otroligt coolt ut! Men undrade om de har ngn säkerhetssystem för OM det blir skydfall och vattennivån stiger? husen ligger ju sååå nära vattnet och det känns som stor risk för översvämningar OM man inte har ngt extra säkerhetssystem. jag vet ju hur vanligt det är med översvämningar här så fort det kommer ett oväder med lite regn, så jag skulle nog nästan inte våga bo så nära vattnet. Även om det ser otroligt härligt ut.
Sedan vill jag även säga att det kändes fruktansvärt att läsa att kvinnan verkligen avrättades.
Så oerhört hemskt!
Kram igen!

Brysselkakan said...

En sak till: Du skrev att din dotter talar svenska. Läser hon det språket oxå? För du vet väl att man kan göra det på distans?

Annika said...

Brysselkakan:
JO, nog ligger den kommentaren och gror i oss alla som bor i utlandet och är hemma.
Så trist tugg alltså.
Blir så less på det.
Ja, precis, är inte alla svenskor som bor utomlands som AA!!??? Helt otroligt.
nej du, jag ångrar inte mitt val helelr, och vill inte byta.
Jag är vekligen tillfreds.


Annika:
Om Oprah säger det så ;-)
Nej, men jag vet inte vad det beror på, Annika, att man får dessa kommentarer varje sommar, men trist är det.
Kram!!

Saltis:
idag spann du och jag på samma tema. Det tycker jag är kul.
OCH BRA!!
Normen är inte Sverige, hur konsigt det än kan låta i svennars öron. Världen lyder inte under sveriges moral och regler.
OCH det är så svårt för vissa att förstå att det är annorlunda, annorlunda, annorlunda.
FATTAR inte att det är så svårt att lära sig, men det ÄR det.
OCH absolut är det högre i tak här vad gäller dessa val, Saltis. Inget snack om den saken.
Det du skrev om idag på din blogg minns jag som om det vore igår...
DET var trångsynhet det!!
KRAMAR!!!

Annika said...

Saltis:
Blogger is a bitch nu. Vet inte varför kommentarer försinner, och ogår var det så svårt att ens kommentera...
TACK!!
Ja, det
r härligt i the Wharf. Det är dammar, så jag vet inte om de tappar ut dem då det regnar ordenligt, om de liksom tömmer sig själva, som ett handfat ungefär. Haraldrig hört att de skulle ha problem med översvämningar där, så ngn lösning finns nog.
KRAM IGEN!!!

Brysselkakan:
Hon har gått på svenska skolan i DC, men jag tog ut henne. Precis, ja...det vore ngt att tänka på för henne sen, att läsa svenska på distans!

Brysselkakan said...

Det är Värmdö distans som håller i det när man är "på gymnasienivå" och Sofia distans annars. J läser Svenska B i år och A förra året, det funkar väldigt bra faktiskt!

Annika said...

Brysselkakan:
TACK för tipset!! SÅ smart!!! tack igen. Ska genast googla!!

anna of sweden said...

Och gissa vilka kommentarer jag fick när jag valde att vara mammaledig i fem år i Sverige. Inte förrän jag började jobba tystnade kommentarerna. Då var jag liksom i fållan igen.

Men du. Nu blev jag nyfiken. Vad skriver du om dagarna??? Förutom bloggen.

Big huggies!

alegni said...

i hear ya, annika! precis som om det du jobbar med skulle definiera vem du är. arrgh. jag kan precis tänka mig att sådana kommentarer skulle hagla över mig om jag hade lyckan att göra som du, vilket egentligen är min högsta dröm.
man ska va stolt över den man är, oavsett vad man gör. så är det bara.
ha en skön helg! stor kram.

Annika said...

Anna:
SÅ trist det där, alltså. Blir så less på det där...
kan tro att du fick höra det.
Jag håller på att skrivknåpa på en liten grej härhemma. Berättar mer sen, kanske.
Huggies!!

Ingela:
TACK Ingela!
Detär så jobbigt att lyssna på, du anar inte.
Det är egenrligen bara så lätt som tt inse att det är annorlunda, inte mer än så.
KRAM!!!

anna of sweden said...

Åh. Spännande! :)

Nya huggies!

Steve said...

Tack och lov för ordet annorlunda och tack ni som vågar göra något annorlunda. Hemska tanke om alla skulle vara lika mig och tycka som mig. Vilken tråkigt tillvaro.
- Eftersom Gud har skapat oss med haka så vill han att vi skall sticka ut den. Arthur Koestler.

Apropå kommentarer. Jag får aldrig så många som när jag berör "sex", "invandrare" och "brott och straff". 90% är då anonyma.

Mrs Clapper said...

Förstår att det är en tröttsam kommentar att få! Det är ju bara att gratulera att du/ni har möjligheten att leva så. Jag hade mycket hellre lagt 10 timmar på familj, hus och hem och mig själv än ett jobb man inte tycker om, som så många tyvärr gör och bara går hem och klagar om det...
Livet ska njutas av! Vad än man väljer att fylla dagarna med så är ju det huvudsaken!

Trevlig helg! Kramar

Elisabeth said...

Jag förstår mycket väl att du blir trött på dessa kommentarer! Själv kan jag bli trött på folk som ifrågasätter mitt studieval. Där jag växte upp var det för övrigt "fult" om båda föräldrarna jobbade heltid (som mina gjorde). Helst skulle mamman (INTE pappan!!!!) var hemma på minst halvtid. Inget fel i det alls, men det är verkligen inte något fel på att båda föräldrarna jobbar heller. Så kommentarerna går åt båda hållen.

Brysselkakan said...

Här har du länk till skolan:
http://www.gy.varmdo.se/

Distanschefen Åke Lindgren (han med den roliga frisyren) svara mer än gärna på frågor och det går att söka statsbidrag, då får man så där 60% av kursen betald. Nu vet jag inte om ni är berättigade men det är inte dyrt hur som helst.

Humlan said...

Nu ska jag se om jag får kommentera här i dag... har inte lyckats så bra den senaste tiden, men jag har läst och njutit av dina fina bilder! Härligt område att promenera i (och säkert även att bo i!).

Jag måste säga att jag blir förvånad över att du fortfarande får dessa frågor (på ett kritiskt sätt), man tycker att folk borde ha lärt sig att olika länder fungerar på olika sätt och dessutom att människor väljer olika sätt att leva sina liv!
Och jag tycker att det är så många här hemma som pratar om att dom vill jobba mindre eller sluta helt. Endel för att ta hand om familjen, så att inte kvällar och helger enbart ägnas åt att sköta marktjänsten, andra för att kunna ägna sig åt sina intressen. Visst är det synd att inte var och en får välja sitt eget liv utan att bli ifrågasatt!

Visst ska du vara stolt över att du har kunnat ge Karolina två länder och två språk, och att hon presenterar sig som svensk!

Hoppas att ni får lite svalare och ett riktigt skönt höstväder snart! Jag förstår att du är less på hettan och fukten!

Ha nu en skön helg!
Kramar!

Gabbe said...

Usch, ja, vad jag är trött på den frågan. Den frågan får jag även från andra svenska hemmafruar här i USA för jag har inte barn, så vad kan jag mmöjligtvis göra om dagarna!? Så. Tröttsamt.

Hej förresten! Har smygläst här länge :)

Anne said...

AMEN till ditt inlägg Annika. Så bra skrivet och sagt, jag håller med dig till 100%. Verkligen jättebra skrivet. Jag vet, man kan bli så utled på det här ämnet, men samtidigt så känns det verkligen som det behövs stötas och blötas också för hur många år som än går så försvinner ju inte de här kommentarerna.
Bra det du skrev om att normen är inte Sverige, även om många svennar verkar se det så. Jag kan också tycka att många därhemma kanske förstår det är annorlunda, tar det till sig och kan se och begripa att världen är annorlunda MEN att de ändå sätter in "dåligt" annorlunda och "bra" annorlunda. Det här är ett "dåligt" annorlunda.
Sverige är så otroligt homogent, med precis ALLTING. Hur man bor, gör, klär sig, lever, tycker. Det är lågt till tak. Det är faktiskt det jag´tycker absolut minst om, som jag inte saknar och det jag istället uppskattar så mycket här i USA.
Det finns MILJONER bra saker därhemma som jag önskar fanns här också, det ska ju absolut tilläggas.
Ha en riktigt fin helg! KRAM

Petchie75 said...

Jag säger också Amen till ditt inlägg!! Jag blir sååå trött på folk som inte kan acceptera att vi alla gör olika val i livet och att det inte finns ETT sätt att göra saker och ting. Varför ska folk alltid lägga sig i HUR, VAD och VARFÖR i andras liv. Mind your own business säger jag!
Om vi får barn i framtiden är det mycket möjligt att jag stannar hemma ganska länge (jag har ju dessutom bara kontrakt till november just nu!) eftersom varken O eller jag vill sätta ett spädbarn på dagis (max 4 månaders mammaledighet i Belgien)... Har man råd så är det guld värt att man KAN tillbringa mer tid med sina barn, OM man vill det. (och varför annars sätta barn till världen kan man tycka)
Ha ha, O hade också varit en mycket bättre hemmaman än jag var hemmafru :D Han brukar säga att han hoppas få vara det någon gång i framtiden när han tror att jag ska ha hittat ett välbetalt jobb ;-)
KRAM och trevlig helg!

Taina said...

Nä meh! Får du sådana kommentarer fortfarande??? Gud så irriterande. De mammor som är hemma här, verkar vara mer sysselsatta än en annan. Det är, som du säger, väldigt vanligt att många är hemma. Inte bara mammor utan även pappor. Jag tycker det är helt underbart att kunna få ha det så.

Kramar på dig. I massor!!!

HeLena said...

Klart att det är annorlunda i Sverige mot USA. Och jag skulle gärna ha varit hemma med mina barn men det gick inte ekonomiskt. Jag skulle gärna gå ner lite i tid och jobba mindre idag men då får jag kanske inte vara Säljledare och det vill jag. Jag tycker om att jobba, det är roligt! Men om jag hade de ekonomiska förutsättningar för att vara hemma som du är, skulle jag vara det. Inget fel med det, bara annorlunda!

De som har sagt något till dig som är i dina föräldrars generation tycker nog att det är konsigt för du har valt något som de slogs så hårt för att komma bort ifrån...
Men det går inte att jämföra nu och då det är på långa vägar inte samma sak.

Myspysig helg!!
KRAMAR!!

eastcoastmom said...

Amen.

och så ses vi om nån månad, kul!

Suzesan said...

Elaka anonyma kommentarer är hemskt onödigt.

Ja alla som hoppar på nån som person i bloggvärlden.

Ingen kan ju veta vad för person som egentligen sitter bakom datorn och hur hårt det tar.

Jag har ju fått några påhopp där man tydligt förklarat vilken IDIOT jag är.

Sen tycker jag det är bra av dig som är hemma Annika.Lugnt för K att veta var föräldern är.

Det hade jag gärna varit om möjlighet funnits. Tänker på när jag var ung att då var det riktigt konstigt med de som arbetade två stycken. Mycket annorlunda. Min kompis hennes mor jobbade och det tyckte jag var så konstigt.

Det var ju innan vågen kom när alla skulle jobba. Jisses det är ju ett heltidsarbete att vara hemma och sköta allt. Jag hinner inte med allt jag behöver göra. Ens när jag är ledig. I Sverige är det ju "skämmigt" att gå hemma och lite så att man nästan tycker att det är "skämmigt att vara kvinna och mamma. Nästan så det har gått alldeles för långt. Osäkerhet på sina könsroller. Var och en väljer väl sitt liv så som det passar dem. Jag var hemma de första småbarnsåren med mina ungar och det passade bra och då får man bara dra in på lite prylar. För att få det att gå ihop utan att det ska bli nöd på nåt. Vi hade råd med det mesta ändå men drog in på småsaker. Hade det inte varit så trendigt att jobba så nu när jag ser tillbaka så hade jag gärna varit hemma längre.

Kram
/Susanne

Annika said...

Anna:
:-)
Huggies!

Steve:
DET kan vara ett svårt ord att lära sig.
Här är det inte udda på ngt sätt med det liv jag lever. Inte alls.
Så visst stör de där kommentarerna mig väldeliga...
Trist med anonyma kommentarer. Jag har haft stor tur med sådant.

Mrs C:
Ja, det är oerhört tröttande att få höra sånt år efter år...
Man blir så less.
För ja, jag tror ju som du, att många skulle vilja ha den möjligheten också hemmavid.
Kram!!

Annika said...

Elisabeth:
ja, jag är väldigt less på det hela, måste jag säga.
Precis som jag förstår att det är tröttande för dig att få kommentarer om DINA studier. men hallå!!!
Jodå, jag kan tro att det där hemma vs jobba snacket gick åt två håll. Här är det ju lite "krig" mellan hemmamammor och yrkesarbetnade också...Iaf flammar det upp ibland.


Brysselkakan;
Stort tack. Ska kolla detta!!

Humlan:
Ja, blogger har nog verkligen bråkat. Ibland är det bäst att bara börja om, ladda om sidan. Då brukar problemet vara borta.

Ja, nog är jag less på de där kommentarerna. Ofta kan det vara samma personer som frågar år efter år också. TRÖTTSAMT som BARA DEN!!!
Men jag ångrar inget alls, och jag vet att det är därför karolina är så sant tvåspråkig och mångkulturell.
Kram!!!

Annika said...

Gabbe:
HEJ och välkommen hit!!!
KUL att du smygläst, och JÄTTEKUL att få en kommentar!!
Jamenvisst är det tröttsamt!!! Man blir så less att det inte är sant. OCH du får det från mammor i USA...JÖSSES...
Välkommen tillbaka!!!!

Anne:
TACK!!!
Ja, nog är det så. Det känns som man kan stånga sig blodig, och ändå går det inte att förstå för vissa.
Det är så att man redan innan man träffat dem börjar man förstå vad som komma skall.
Ja, massor av svennar o, nordbor i övrigt, tror att norden är allsmäktigt och att hela världen borde vara som just där.
Allt annat är provocerande, som det som Saltis skrev om ifredags också...
Det är så jobbigt...
Och ja, visst fasiken är sverige homogent i allt, från HUR man ska tycka till hur man ska klä sig.
OCH jag tillägger också att det finns miljoner saker jag tycker är bättre hemma, elelr som jag saknar...
KRAM!!!

Petra H:
TACK!!!
Ja, nog är det så superjobbigt. OCH så privat då de börjar ställa de där frågorna. USCH!
Mind your own business,säger jag också. jag ifrågsätter inte att personen ifråga har suttit på samma kontor i trettio år...
Det är verkligen LÅGT i tak när det kommer till detta.
Petra när ni får barn hoppas jag att du kan vara hemma länge.
HAHA, O och Peter kan sträcka på sig: duktiga hemmafruar!!!
KRAMAR i massor!!!

Annika said...

Taina:
Jamenvisst får jag det!!!
Och inte bara jag, utan alla som varlt min livsstil.
TRÖTTSAMT!!
Ja, man sitter ju inte precis stilla på dagarna.
Kram!!

Helena.
Exakt, detä r ju just så: annorlunda. Här funkar det, och jag vet att det inte går hemma.
Men jag tror också att mpnga skulle välja ett annat liv om de kunde.
Jadu, Helena, tyvärr är det inte bara den äldre genesrationen (även om e kanske är värst) som ställer frågorna. Utan det sträcket sig över hela spannet.
INTE kul, kan jag säga. jag ifråpgsätter ju inte deras livsval, precis.
Kram!!

Eastcoast mom:
Ja, visste nog att du skulle förstå :-)
Japp, vi ses i nov!!

Annika said...

Suz:
Ja, jag vet...
jag har varit så förskonad från sådant (tack och lov, och ta i trä).
jag vet att du haft ngn som varit skittaskig, och man kan verkligen fråga sig varför???
SÅ dåligt, dumt och fegt att gömma sig bakom det anonyma, och så fjatnigt att skriva elaka kommentarer.

Precis, för mig stämmer valet att vara hemma som hand i handske just nu. det kan ändrfa sig, men nu känns det bra.
det är trist att det sticker såååå i ögonen på mpnga hemmavid, faktiskt.
Lågt i tak.

Kram!!

Anna, Fair and True said...

Jag erkänner att jag är en av dem som ställt frågor om att du är hemmafru, särskilt när jag först hittade till din blogg, men jag hoppas att jag inte ställde dem på det viset, dvs "är du bara hemma?" eller "vad gör du egentligen hela dagarna?". Men jag har ärligt undrat hur en "typisk dag" ser ut, om det nu finns någon sådan för jag är ganska nyfiken. Men sedan respekterar jag dina livsval. Själv är jag en workoholic och har svårt att slita mig från jobbet - vill ha både ock liksom - men jag förstår såklart att alla inte är lika. Som tur bor jag ju i Sverige där vi har det väldigt bra med föräldraförsäkring och förskolor och rätt till deltid och VAB och allt vad det är, så det är lätt (eller lättare, inget är väl lätt vad gäller föräldraskap och livspusslet men du förstår vad jag menar) att kombinera. Sedan skulle situationen kanske vara annorlunda om jag t ex bodde i Bryssel som Petra nämner - med bara 4 månaders ledighet kanske jag hade valt att vara hemma lite längre. Eller så hade Peter varit hemma. Sedan kan man ha politiska åsikter och ställningstaganden om familjepolitik eller vad man ska kalla det (eller arbetsmarknads-, eller skattepolitik för det gäller ju allt det) men det är ett stort område som jag inte orkar gå in på ny kl 23 på kvällen och det var nog inte riktig meningen med ditt inlägg heller! :) Men man kan ju ha många olika åsikter om den svenska tvåförsörjarmodellen, dvs att det svenska systemet är ett baserat på att alla är arbetare på lika villkor och att de flesta hushåll har två försörjare. Ett system jag föredrar men jag är helt medveten om att alla inte gillar det och det finns såklart för- och nackdelar med alla system.

Kram!

P.S. Förresten, en sak jag reflekterat över vg hemmafruar i USA är att många som jag kommit i kontakt med (t ex i min aupairfamilj eller deras släkkt snarare) hade så mycket välgörenhetarbete och andra engagemang att de for runt hela dagarna och behövde en barnflicka som kunde avlasta med barnen (dvs passning, hämtning, skjutsning osv) för de själva inte hade tid. Och då undrar man ju varför de var hemma med barnen in the first place?! Å andra sidan kan man ju se dessa aktiviteter som ett jobb, bara att de jobbade utan vinst och för bra ändamål vilket är beundransvärt. Men var öppen med det då. Det är ju också ett val. Samma personer kunde nämligen samtidigt prata mycket om att de var hemmafruar just för att vara med barnen men i praktiken var de inte mer med barnen än en arbetande förälder.

Annika said...

Anna FT:
JO, jag vet...
Jag vet att du undrade en hel del i början. OCH det är ju OK. Det som retar mig mest är folk hemma som kan ställa frågan sommar efter sommar efter sommar.
Det är ju annorlunda här.
Då jag fick K jobbade jag, men hade bara fått 3 mån ledigt, 6 v med betalning.
Du vet, det fanns inte på kartan att jag skulle lämna bort henne.
Vi hade råd, och det är jag tacksam över.
Än idag.
Ja, ni har det extremt bra i Sverige, och det gör mig lite sur när folk gnäller på det, för det gör man ofta.
Men så fort barnen ska i dagis blir det fult att stanna hemma, även om mamman (eller pappan) själv skulle vilja. Den attityden stör mig. Varför kan man inte välja mer? Det är enkelspårigt. Här i mitt område finns en del hemmapappor också, vilket är coolt. Frun drar in storkovan, och pappan tar hand om hemmet.
Exakt, huvudet på spiken: det finns för och nackdelar med alla system.

Ja, vissa volonterar väldigt mkt, eller kör med fund-raising etc.
Jag vet. Jag tycker också det är högst märkligt för en hemmamamma att skaffa au-pair.
sorgligt på ngt sätt.
Många fd karriärkvinnor blir väldigt engagerade i skolan, i the PTA etc. De kan styra fldraföreningar etc med järnhand, och hålla på i skolan så till den grad att det nästan blir ett heltidsjobb.
Volontering är bra, men det behöver inte gå till överdrift.

Kram!!